Jag har nio barn, det kanske alla vet:) och av de nio så fyller fyra år från 2 september till 15 oktober, det är Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie. Janelles Simon fyller också i oktober och vi hade firat noll av dem. Vi har försökt få ihop en tid, men ibland är det helt hopplöst. Vi har folk som jobbar på helgerna, Simon, Abdel, Robban och Trixie. Även Lovelia mellan varven men då är det ofta tidiga morgnar och hon kan vara med ändå. Givetvis jobbar de inte samma helger. Det är ju roligast om alla kan såklart och nu när Corrinda och Zehro var uppe för att gå på Gröna lunds Halloween så lyckades vi faktiskt få till det:)

För övrigt var Halloween på Grönan lyckat för mina kids som åkte,(Corrinda, Zehro, Patricia, Abdel, Lovelia, Axel, Janelle, Simon och kidsen) men det samstämmiga utlåtandet är att det är för kort tid att enbart ha dag eller kvällspass. Jag håller med. Man hinner inte allt man vill, tyvärr. Tror ett pass är ungefär fem timmar och det är tajt när det är långa kötider. Nu hann de inte med flera av skräckhusen tyvärr, men hade överlag en mysig kväll:) Jag hoppas att Grönan kan komma på ett sätt att göra så att kötiderna minskas för det är fan inte kul att stå timme efter timme i kö för att sen åka en attraktion som tar en minut.

Jag var ute och svängde mina lurviga på lördagskvällen, eller det gjorde jag inte för jag satt still hela kvällen:) men jag träffade Helen och kompisarna på DogBar för att lyssna på en spelning. Obojen eller nåt liknande hette de och dalmålet de pratade skojar man inte bort:D Jag älskar dialekter! Vissa mer än andra, men det är så charmigt att vi i vårt ändå rätt lilla land, har så oerhört många dialekter. För att inte tala om alla halvt bortglömda dialekter som smält ihop med nya när folk flyttar från Malmö till Kiruna eller liknande.

De var duktiga också, och det var en väldigt trevlig kväll överlag. Hände inget speciellt utan var bara allmänt lugn och fin. En av kompisarna uttryckte det en gång som att det var som en ungdomsgård för vuxna, och så är det:) Det är många stammisar, en del är alltid där, andra mellan varven och så dyker det upp nya ansikten. I lördags bland annat två polska män där den ena pratade engelska, men det är ju omöjligt att höra ens svenska när det är hög musik, och den andra kunde inte ett enda ord engelska men ville ändå prata:D Det var ju ingen direkt hit, men de var säkert trevliga:D

Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att det är skitsvårt att höra när det är hög ljudvolym runt om? Rimligen kan jag inte vara det, det förstår jag ju, men alla verkar på riktigt kunna föra konversationer även när decibelmätare slår i taket. Hur? Det är så ofta som nån sätter sig intill och börjar fråga saker, och det går ju an om det är kompisarna, men när helt främmande människor kommer för att liksom börja lära känna en med ”Tja, går du ofta hit/Vad heter du/Har du några förslag på bra restauranger/Vad tycker du egentligen om det politiska läget i USA” och det enda jag hör är lösryckta ord som vrålas in i örat med risk för hörselskador … då undrar jag en enda sak: Varför? 😀

Jag hör inte, och jag orkar inte ens försöka höra eftersom det då medför illvrål rakt i örat som jag är väldigt rädd om dessutom, jag har inte för avsikt att riskera min hörsel för att nån ska fråga saker som de kan vänta med:) Herregud så grinigt det låter;) Fattar ni hur jag menar? Hör ni?

Vi åkte hem så jag var hemma runt ett tror jag, då var Corrinda och Zehro på väg i säng men jag satt en stund och pratade med henne i vardagsrummet, klappade lite katter och stökade runt lite i köket innan jag gick och la mig.

Vaknade på söndagen med ont i nacken, och lite huvudvärk som jag haft precis hela veckan, och är gruvligt less på, men den vill inte riktigt ge sig. Klev upp så småningom och insåg att Corrinda och Zehro satt i köket men var tysta som möss eftersom Trixie låg och sov. Hon hade jobbat på nattklubb och kom hem vid halv sex på morgonen, pust.

Käkade frukost, och röjde sen det sista. I fredags hade jag bakat två morotskakor, det var inte meningen att det skulle bli två, men jag fuckade upp den ena trodde jag och gjorde snabbt en till så kunde vi äta upp den första till filmen vi såg tillsammans på kvällen:)

Zehro hade köpt en tårta och sen kom syrran med äppelkaka, nån havregrynskaka och cornflakestoppar:) Robban hade fått en hel kasse med överblivet bröd/fikabröd från nån butik och vi hade så det räckte:)

Vi blev mer än mätta och belåtna på det här fikat:)

Jimpa och mamma var med också och det är bara att inse, det börjar bli trångt runt bordet;) Barnen har ju inga planer på att skaffa nio barn i var, men OM så skulle det bli 81 barnbarn, plus de nio, och eventuella partners och så jag syrran och mamma. Det är då snudd på hundra personer i den närmsta släkten:D

Men troligare är väl att barnen skaffar mellan 0-3 kids i var, ett rimligt antagande är väl ändå att jag kommer kunna få runt 20-25 barnbarn. Det blir ändå väldigt mycket folk i den innersta kretsen. Jag älskar det! Jag kommer från en liten släkt, och vi umgås överhuvdtaget inte. Mina tre kusiner är mycket äldre, mer i mammas ålder, och den enda jag egentligen träffar av släkten mellan varven är min faster. Det finns ett antal barn jag inte ens vet att de existerar, så bra kontakt har vi, vilket är synd. Det finns ingen anledning att vi inte ses, mer än avstånd och att vi aldrig umgåtts speciellt mkt, men inget gammalt groll som ligger och gror. INte vad jag vet iaf:D

Jag har alltid önskat mig en stor bullrig familj och släkt och när jag inte fick nån av mina föräldrar fick jag påbörja en egen, och det måste jag säga att jag gjorde med bravur ändå♥

Vi hade en supermysig eftermiddag/kväll och det var så fint att äntligen få kramas med Jack och gosa med lilla Flora. Jag norpade henne och sen ville jag helst inte dela med mig, för oj så mysigt det är med bebisar. Det är och kommer alltid vara något av det vackraste jag vet.

Jack skulle vidare till farmor för att sova över några nätter och Simon skjutsade dit honom, medan vi andra inledde projekt Secret Santa. Det är något vi började förra året, och nu är det en tradition. Vi använder en tomtegenerator 🙂 och skriver in alla namn, gör undantag för den man hade att köpa julklapp åt förra året, och sen slumpar den fram en mottagare. Man får alltså en person som man ska köpa julklapp åt. Istället för att köpa till alla, det är väldigt skönt. De minsta är undantagna, så Jamie, Jordan och Lovelia plus såklart Jack och Flora får julklappar av alla. Medan de som tjänar egna pengar är med.

Förra året hade vi också att vi skulle köpa en liten klapp åt var och en, för max 50 kronor, men nu hade några åsikter på det, dessvärre. Jag älskade det! Man kunde pyssla nåt eget, Trixie gjorde exempelvis jättefina nyckelringar åt alla, eller köpa på loppis, ju personligare ju bättre och det behövde alltså inte kosta speciellt mycket. Nu togs det fram nåt system där vi drog lappar på tre personer som vi ska köpa en liten grej till och jag kände igår att det här gillar jag inte alls. Tre personer, av många. I dag kryper det i hela kroppen för det känns inte alls bra. Jag fattar att det kan tyckas besvärligt eller bli dyrt, (men köper vi för 50 kr så handlar det om 600kr och det är ändå en hanterbar summa för alla som är med) och om man inte bryr sig så mkt om julklappar är det säkert helt ovärt besvär.

Men, jag personligen tycker om att ge julklappar och att få julklappar. Det behöver inte vara dyra saker, men att få en grej med omtanke värmer i hjärtat. Att gå runt och fundera på vad man ska hitta på för speciellt till just den personen kan vara svårt men samtidigt kul. Corrinda är grym på att hitta roliga saker på loppis, och samma sak gäller för Patricia, dock är helt klart loppisarna billigare i Skåne. Det är alltså inte saken i sig som jag vill ha, det är omtanken. Fattar ni?

På nåt vis tror jag det är såhär jag känner, att om folk inte vill dedikera en smula av sin tid för att tänka till, så har vi tappat bort en stor del av det jag tycker julen handlar om. För mig handlar den om glädje och värme, om omtanke och om att bry sig om, att glädja någon annan. Det behöver man inte göra genom en dyr julkapp men genom att ta sig tiden. Med andra ord, jag måste lägga in en protest om det här. Om jag är den enda som känner på det här viset kanske jag får ge mig. Men glöm att jag inte ger alla mina barn och min mamma och syrra en julklapp. Det är för mig helt jävla otänkbart, och så är det med det.

Jaja:)

Vi hade hur som helst en trevlig kväll, och det är skönt att det bara är väldigt kort tid kvar innan Corrinda och Zehro kommer upp till jul. De åkte tåg hit, men flög hem, så jag och Robban skjutsade dem till Arlanda. Den här helgen är det totalstopp för tåg genom Uppsala eftersom de håller på med nåt banarbete deluxe. Vi ska ju få fyrspår, bevara mig väl, och till det ska även några övergångar bli undergångar. Jag ogillar ordet Undergång i sammanhanget att gå under en väg, för jag associerar till Undergång som i Jordens totala kollaps, jag vet – det är knepigt men sån är jag:)

Fyrspåret i sig är väl inte det stora problemet här, måste jag tillägga, men det är hur våra jävla politiker har sålt ut hela stan pga det och sen hävdar att vi inte skulle fått det utan det här idiotavtalet.

Men när jag sen fått till mig direkt från annan hög politiker i stan att staten betalat hela kostnaden och inte ställt ett enda krav om vi avvaktat några år … det gör mig vansinnig. Dessa skitpolitiker vi har i stan borde vi gräva ner och använda som cykelställ, så gjorde de nån slags nytta.

Nåväl. Det var så dimmigt igår! Jösses Amalia, skönt att det inte var jag som körde, det är högst obehagligt i tät ärtsoppsliknande dimma. På Arlanda är det numera alltid shitloads av bilar på parkeringen, vad nu det beror på. Jag tycker att det förr gått att få en plats utan problem när man ska hämta eller lämna men nu är det tvärtjockt och man får stanna till och hiva ur passagerarna. Snart är det jag som ska få åka iväg också, hur kul känns inget det då! Efter att hela året ha kört dit eller hämtat folk så ska nu jag få kliva ombord på planet och åka iväg. Vilket får mig att komma ihåg att jag genast ska göra mitt ETA, så det ska jag göra pronto!

Hör snart:)