Årets officiellt mest gråa månad är här, och vad gör vi av den? Helst vill jag hoppa över den och i stället ersätta den med en extra sommarmånad, men det lär ju inte funka:)

I stället får man väl bara ta ett djupt andetag och köra pannan i kaklet så passerar väl även denna månad i raketfart kan man hoppas:)

Jag har äntligen piggnat till skapligt, eller äntligen och äntligen … jag har varit förkyld och smårisig, inget man kan kalla för långvarigt tack och lov. Robban är också tillbaka på banan och vi har avverkat alla Pirates of the Caribbean-filmerna, lite soffhäng måste man ju tillåta sig.

Idag däremot hade jag inte tid med det längre utan ägnade precis hela dagen åt att städa upp utomhus inför vintern. Det är fan inte kul, tvärtom. Jag har krattat löv, letat reda på min skottkärra för att sen köra dem till komposten, dvs jag fick lyfta fram skottkärran från längst in i carporten bara för att konstatera att anledningen att den stod där mycket troligt berodde på att hjulen fastnat och inte rullade. Smorde upp det så gott det gick och sen kunde jag köra löv. Tog in studsmattan som Jordan plockade ner för ett tag sen och fick pyssla lite i trädgårdsboden på köpet. Jag har burit in alla stolar, nätat in hela bordet i uterummet eftersom katterna annars använder utrymmet under som en jurtjyrkogård och bajshörna. Jag har plockat in massa saker som bor inne på vintern, kopplat ihop och tänt de utebelysningar som varit släckta under sommaren, men hann inte ställa ut och koppla in julbelysningarna. Det blev mörkt:)

Vad gjorde jag mer? Kollade ett antal solcellsbelysningar och kastade dem eftersom de inte funkar. Grävde ner en julros, drog upp lite ogräs, band upp vinrankan och björnbären, slängde sopor, flyttade möbler och så vidare i en hela dag. Rätt produktivt ändå och väldigt skönt att bli av med. Det måste ju göras men jag vill helst inte göra sånt här i ösregn och iskyla som vu haft de senaste dagarna.

Nu är det lite kvar, jag behöver hjälp med att få in glasborden, och lite till. Plus sätta upp julbelysningen, för även om det är tråkigt nu är det ohemult trist om en månad när sladdarna fryser och känns som de ska gå av och ringarna likaså;)

Igår var det lördag och Robban hade annonserat redan på fredagen att han ville att jag skulle kapa av hans hår. Han hade riktigt långt hår, och jag är totalt jävla värdelös på att klippa. Men han sa att jag kunde dra av allt med trimmern a la militär-snagg.

Han har fint hår, men är helt sämst på att sköta om det, han tvättar det men balsam är överkurs och kamma/borsta – vad är det? Jag tvingar honom i bland, och ibland kammar jag själv, för det är rätt rogivande att reda ut trassel:) Ja, han är alltså 25 år, men när det kommer till håret kan man tro han är 2,5;)

Nåväl, jag använde honom som ett övningsobjekt. Jag begriper mig inte på hur hår funkar, det jag ser framför mig överensstämmer inte alls med hur håret beter sig när jag klipper det, och eftersom mina killarna hår växer som ogräs och skulle behöva klippas varannan vecka, så skulle jag verkligen behöva lära mig:D

Nu började jag med att kapa av det, vilket gjorde ont i själen, men jag har sparat det. Måste se om nån vill ha det först, nån perukmakare eller så. Det roliga är att när jag höll upp de långa tofsarna mot mitt eget hår så är det exakt samma färg. Alltså EXAKT. Kanske ska jag sätta i det i mitt eget;) Det är dessvärre inte längre än mitt, men otroligt nog med tanke på hur han inte sköter det så är det finare. Orättvist är bara förnamnet.

Jag körde sen med trimmern i nacken och längs med sidorna, hur man liksom graderar det fattar jag fortfarande inte. Sen var det kam och sax som gällde och jag tror han fick sitta där i två timmar eller så;) Men tills sist blev det rätt ok ändå! Han bad inte om att jag skulle raka av allt iaf.

Det gjorde han när han var runt tre år, då tittade han sig i spegeln efter att tålmodigt att suttit stilla, vred sig runt och sa: Ja det är fint mamma. Nu kan du raka av allt:)

Eftersom jag köpte n ny liten trimmer bara för att den var cool, den hade en drake på sig;) så ville jag trimma polisongerna också, och det hela slutade med att min långhårige, skapligt skäggige son, blev kortklippt och slätrakad:D

En helt annan person:)

Efter att ha sopat upp en hel peruk från golvet gick jag och gjorde mig i ordning och sen hämtade syrran upp mig och Robban hakade på, vi skulle till kyrkogården.

Så vackert och så sorgligt, stämningen här är alltid vördnadsfull. De sista åren har flera personer i min närhet tagits ifrån oss. Pappa är den som är närmast, och jag saknar honom varenda dag. På ett sätt som jag tror är helt normalt, jag sörjer inte längre men jag saknar honom. Jag vet att han var väldigt sjuk och inte skulle kunna bli bättre, han skulle tynat bort om han fått överleva den där onödiga lunginflammationen. Det hade han hatat. Han ville väl inte tyna bort, vara mamma till last eller bli en skröplig gubbe! Jag tror att han har det bra nu och att han tar emot oss andra den dagen vi kommer till himlen, eller Nangijala kanske:)

Då får vi träffas igen ♥

Det är värre med de andra som tvingats i förväg, alldeles för unga och helt utan anledning. Det får räcka nu för många år.

Vädret var rätt varmt och skönt, för mig som inte varit utanför dörren på flera dagar kändes det väldigt skönt. Sen åkte vi hem igen och intog soffläget.

Jamie åkte med två kompisar till Vemdalen i torsdags, eller om det var onsdags kanske, jag minns inte;) De har haft det hur bra som helst och pappan har skickat lite bilder och uppdateringar. Det har skjutits gevär, åkt fyrhjuling, badats badtunna och spelats spel. Och huset hemma har varit tyst och lugnt:D Jamie är en sådär unge som hörs och märks när han är hemma och jag trivs med det, men ibland är det ju skönt att slippa varandra:) Han kom hem nu ikväll och genast blev det liv i luckan igen.

I morgon ska han ha prao, och det hos Patricia. Det körde ihop sig lite med allas planering, dvs det blev 3 november lite snabbare än förväntat;) och det innebär att jag får lov att skjutsa honom dit i morgon bitti. Klockan sju. Jippie;) I fortsättningen får han åka buss men eftersom han inte vet vilken buss, eller vart det ligger så får det bli så här så tar vi reda på det i morgon.

Två veckors prao, hans första och jag hoppas det kommer bli kul, jag tror det:)

Jag ska ha lite lektioner i morgon och innan det ska jag hinna med lite annat hade jag tänkt, så det är väl bra att jag kommer upp i tid. Inte för att det hjälper, jag ska filma en del och det är för dåligt ljus på morgonen. In fact är det för dåligt ljus hela dagarna så här års och det är ett litet elände att få till det. Många studiolampor skulle behövas och jag har bara en, men måste skaffa fler helt klart.

Mest av allt vill jag bara sätta mig och skriva vidare på min fantasy och det ska jag också göra, men inte nu, måste komma i säng om jag ska orka upp. Att jag hostar en del på natten är inte till hjälp.

Men, det är som det är, och det kommer bli bra. Jag måste komma ihåg att se till att få Robbans bilnyckel för den står ytterst och vägen för min:) Tråkigt, då får jag köra hans, det är ändå en najs bonus där på morgonkvisten:)

Nu ska jag hoppa i säng, men vi hörs snart! Natti natti, eller god morgon, vilket du föredrar:D