Efter frukosten, kaffe och toabesök så tog vi tunnelbanan in till centrala London. Den väg vi gick visade sig sista dagen vara onödigt lång:/ och nerför/uppför jäkligt jobbiga trappor. Mamma kartade på utan att knota minsta lilla, men de var jobbiga som fan, ni vet sådana där som är en aning för höga steg så de suger musten ur benen. Dessutom var de lagda på snedden så det gick inte att gå rakt i dem utan man fick liksom skråa.

På vägen in i tunnelbanan fanns en maskin som jag misstänker att mina killar skulle älska, en nudelshop:)

Quick, warm and delicious. Nja;)

Vi klev på tunnelbanan och klev av vid Piccadilly Cirkus, tror jag, minns inte helt, men där i krokarna. Att gå på Oxford street och de här fancy pancy gatorna är ju egentligen inte superkul. Allt är svindyrt och flashigt och inte för vanligt folk;) Men det är ändå lite mysigt.

Utanför Hamleys, leksaksbutiken, stod en gäng glada alver och dansade till julsånger, för julen är här.

Här gick vi inte ens in den här gången. De har massor av roliga leksaker men det mesta finns i Sverige också, eller att beställa på nätet, och det är liksom ingen vits att släpa hem det. Vi fick ju också välja våra steg, så att säga:)

I stället slog vi en liten lov in på början av Carnaby Street, som idag inte är vad den var första gången jag var här. Då var det obskyra butiker och läskigt folk där:) Men de hade röda telefonkiosker:)

Det var varmt, jag hade t-shirt, kofta och vindjacka, och bar på jackan hela dagen men svettades ändå.

Nu började det varas hungrigt och vi gick in på en Pret a Manger, de har massor av goda saker till dagens alla måltider. Här delade  vi på en baguette med tonfiskröra och mamma en sandwich. Jag älskar tonfiskröra!

Vi promerade runt lite innan vi tog tunnelbanan hem igen för att byta om och vila lite innan ABBA. Plus köpa frukost till morgondagen.

I London åker man enklast tunnelbana genom att blippa sitt kort vid varje in och utpassering, när man kommit upp i en viss summa, som jag glömt, men typ 80kr/dag, så blir det gratis. Alternativt har man ett Ôystercard som man fyller på, det är som ett busskort som man sen blippar. Funkar på all kollektivtrafik.

Notting Hill är ju ändå Notting Hill:)

Vi bytte tåg här, ABBA arenan ligger vid Pudding Mill Lane, och det tog kanske 40 minuter att ta sig dit, ink. byte.

Nån skrev till mig på instagram och sa att hennes son varit i London precis och upplevt tunnelbanan som skräpig och stökig, och jag blev förvånad, för så har jag aldrig upplevt den. Tvärtom brukar den vara väldigt städad och lugn. Så var det nu med. Det är slitet, absolut, men de är gamla, de flesta stationer, och ja det är smutsigt på så vis att det är mycket folk som rör sig med ytterkläder på, men det är inget skräp som ligger, och det är en lugn stämning, inte den där hetsen som är i Stockholm där alla har så förbannat bråttom toill allt hela tiden. Oftast utan att de vet till vad ens;)

Framme!

När syrran kollade på våra biljetter dagen innan vi åkte till England så stod det Under 16, accompanied by an adult. Eh va? Det hade vi inte alls bokat, och fattade inte vad som menades. Nog för att våra biljetter var rätt billiga, de kostade runt 550 kronor styck, men vafan? Vi bestämde oss för att inte låtsas om det, och om de skulle krångla tänkte vi att då får vi väl betala till då, det bord einte vara omöjligt. Vad det där var fattar jag inte, för det var ju absolut inte så. Vi blev insläppta utan problem och klarade säkerhetskontrollerna med bravur:)

Man skulle vara där i god tid, gärna 1,5 timmar innan och vi var där 2 timmar före, så vi hade gott om tid på oss.

Tanken från början var att äta något på stan, eller hemma, men sen bestämde vi oss för att käka på plats. Lite orolig över att det skulle vara skabbig mat lagad med noll kärlek och kosta skjortan, men det var det inte alls. Vi delade på två nachostallrikar, vi tänkte ta en varsin men så råkade vi få syn på en och den var gigantiskt, tacksamt nog för vi hade aldrig orkat med en i var:) Det var väldigt gott, och efter att ha druckit en cola också så var det toabesök och sen öppnade de och släppte in oss.

ABBA Voyager, har ni hört mer om den än att det är abbatarer? Hologram?

Nej, inte jag heller. Och det är för att det ombeds att inte fota eller filma, man åker ut om de kommer på en:) för att bevara magin till de som kommer efter.

Scenen innan det började. Det är ett dansgolv där på ståplats och det fanns flera andra också. Vi satt på en kant, men såg oerhört bra. Det finns inga dåliga platser här utan man ser fint överallt.

Hallen var full, och de började på utsatt tid, vilket inte är så svårt att göra när inga mänskliga faktorer kan ställa till det:) Det fanns en stor liveorkester som vi först inte fattade om de var riktiga eller inte, de kom liksom bara fram helt plötsligt utan att man såg det:)

Själva hologramfigurerna höll sig på en specifik plats i mitten av scenen, men de rörde sig ändå fram och tillbaka. Det var galet märkligt. Ordet jag hade i skallen var MINDFUCKED. Helt enkelt:)

Det var coolt som fasen, trovärdigt, samtidigt som man såg att nåt liksom var ”fel” med ABBA, mest på tjejerna, killarna var på nåt sätt mer naturliga. Hade jag inte vetat att de var på låtsas hade det kanske tagit en stund innan jag insåg det:) De är ju avbildade i sin primetime och de är väldigt vackra. De var, och är, stiliga och sjukt snygga, på dåtiden också, men det är en aning förstärkt.

Märkligt, för på en vanlig föreställning är det en slags tvåvägskommunikation, vilket det inte var här, fast ändå var det så. Figurerna pratar med publiken och det är förutspått hur vi ska svara, men det är en viss fördröjning. Knepigt! Men väldigt läckert. Sevärt på alla sätt och vis. Coolt. Och superimponerande!

En timme och 45 minuter senare var det klart. Publiken hade jublat, sjungit med, dansat och i Dancing Queen stod alla upp och dansade och skrålade:) När ABBA kom in på scenen i nutid, alltså i den ålder de är nu, visste man inte om det var på riktigt eller fusk;) Som sagt, mindfucked.

Vi skulle ta en selfie, men en man kom och erbjöd sig att fota, och det blev ju tjusigt:)

Här är min bild. varken bättre eller sämre:)

Vi hade inte bråttom ut, tog ett varv i shopen och gick på toa och sådär innan vi gick den korta biten till stationen, tänkte att det är väl som när man ska från Globen, totalt tvärtjockt på tåget, men det var ju ingen större fara med det.

Jag satt mitt emot mamma och syrran och varenda gång jag tittade dit såg jag mig själv med nån slags extra migsjälv på skallen, och eftersom jag satt och flinade för mig själv och de undrade vad det var som var så kul, så fotade jag:)

Sen garvade vi åt det så tårarna sprutade;)

Vi stannade till I city för att kika lite på juldekorationerna nu när det blivit mörkt, och säga vad man vill, men tjusigt är det.

På Oxford street flyger det änglar, och ljusen får det att se ut som att vingarna slår. Det är väldigt vackert.

Inte speciellt mycket folk, och vid flera butiker höll de på att sätta på juldekorationer, och det var rejäla pjäser. Massor av granris med belysning i, och det blir ju så himla fint.

Selfies, selfies, selfies:)

Nu var vi trötta och tog oss till tunnelbanan på Piccadilly Circus för att åka hem.

Hemma i Hammersmith var det fötterna upp på varsin säng och glo lite på nåt program jag glömt. Dricka lite te och surfa, kolla om kidsen ville nåt, lägga ut lite på instagram och prata om showen vi precis upplevt. Sen var det sovdags och samma procedur som kvällen innan. I med öronproppar och sen sov jag som en däckad:) Jag funderar på att sova med det hemma också, för jag är så lättväckt, men nja:)

Natti natti 🙂