Att åka hem är alltid bitterljuvt. Jag trivs så väldigt bra i London, det är en fin stad, och det är enkelt när man förstår språket. Nån gång skulle jag vilja stanna längre, någon, eller några månader. Samma i USA. Men för nu så fick vi ge oss.

Vi körde samma procedur som vanligt, upp, duscha, äta och packa om. Utcheckning var klockan 12, och då bestämde vi att vi skulle lämna rummet senast halv. Vi skulle kliva upp 9.15, äta frukost 10.15 och vara klara 11.30, och vi låg lite före i vårt schema hela tiden:)

Checkade ut, och såg att hotellet även månar om de fyrbenta gästerna

Kvällen innan hade vi hittat en godisvagn! Bara att ta för sig, så det gjorde vi såklart. I små, små strutar kunde man plocka i några bitar.

Sånt här gillar man ju som gäst, på kanten fanns det vatten med lime och vad det nu var också. Det smakade vi aldrig eftersom det säkert var kranvatten och det är ju som sagt inte gott.

Vi bad att få ställa in våra väskor i bagagerummet, gjorde det och sen gick vi en sista gång ner på stan, i Hammersmith. Det regnade, började kvällen innan och stora tunga droppar föll i skallen på en, så paraplyerna kom väl till pass. Det upphörde sen, tacksamt nog.

Här inne hade vi tänkt äta middag, men när de inte skriver ut priserna på menyn utanför, då vet man att det svider i plånboken;)

Vi gick in på Marks n`Spencer och kikade runt lite, sen drog vi en repa i de butiker vi redan varit inne i:) När jag skriver det såhär verkar det som vi inte gjorde annat, men det gjorde vi faktiskt.

Sådana här defibrillatorer står det med jämna mellanrum överallt. Det gillar man ju för när ett hjärtstopp sker är tiden avgörande, och genom att strössla med hjärtstartare överallt förhindrar man garanterat att folk inte klarar sig.

När vi var färdiga gick vi tillbaka till hotellet och hämtade bagaget, gick på toa och tog oss ner i tunnelbanan.

För sista gången, bye bye Hammersmith, jag återser dig mer än gärna:)

Vi behövde ju inte byta tåg på väg till Heathrow, utan det var bara att luta sig tillbaka. Vi trodde att det skulle bli väldigt trångt och fullt och stod längst bak i en vagn och lutade oss mot sådana där som man liksom bara stödjer sig mot, för att ta så lite plats som möjligt, men med facit i hand hade vi kunnat breda ut oss deluxe:)

Mamma fick sitta:

Samma väg tillbaka som vi kom i tisdags. På flygplatsen letade vi reda på SAS, eller det behövde vi inte för det var det första som vi såg när vi klev ur hissen:) Vi checkade in väskorna och sen gick vi en repa i taxfree. Inget är billigt längre, även om spriten är i stora flaskor, så literpriset blir mindre än hemma, så lockade inget. Vi ville ha något till Robban som så snällt skulle komma och hämta oss också från Arlanda. Vår tanke var att ta tåget, men sen kändes det så bökigt med tunga väskor, plus att det är ju en extra avgift för att få kliva av/på just på Arlanda då nån annan äger marken, tror den är på 125kr per person. Det är en principsak att inte betala det om man kan undvika det;)

Robban jobbade  till runt 22, men vi kunde ju vänta.

Vi hittade till sist stora chokladkakor, en med smak av Biscoff som är svingott och en såndär med luftbubblor som smakar mint.

Eftersom ingen av oss varit hungrig ”hemma”, där vi tänkt äta, så ändrade vi det till flygplatsen och gick en vända för att kolla utbudet. Vi fastnade för en Sushi där rätterna åkte runt i små bubblor på ett band:)

Jag har sett det på tv, men aldrig i verkligheten och jäklar vad roligt det var:) Bandet går i krokar runt hela restaurangen och man plockar det man vill ha direkt till sitt bord.

Färgen på tallriken talar om vad det kostar, det var från jag tror 4 pund upp till 9,50. Märkningslapparna är tiden de kasseras om de inte ätits upp. Kockarna stod mitt i det här och tillagade maten.

Jag älskar sushi! Det är något av det bästa jag vet, speciellt sån här helt vanlig enkel, och jag kan peta i mig hur många bitar som helst. Den här var otroligt god! Det var en lagom stark wasabi till och en soja som var mumsfillibabba. Totalt kostade det runt 700kronor tror jag, ink dryck. Men då var vi faktiskt mätta också. Jag fyller år i december och då tänker jag att jag ska ”unna mig” en riktigt stor sushi:) Barnen kan med fördel komma ihåg det och ge mig det i present:D

Vi åt i godan ro, och sen tog vi oss mot gaten. Vårt plan var en halvtimme sent redan när vi kom, men vi gick ombord som aviserat. Sen blev vi sittande nästan en timme ombord vid gaten, för de skulle kolla nåt. Först visste inte kapten vad, sen berättade han att det var nån väska de hade problem att lasta, sen var det en väska som de behövde kolla närmare på, och när de kom körande med en sådär trappa, så var jag övertygad om att vi skulle behöva utrymma. Men icke så, det var en rutinkoll som de gör med jämna mellanrum och då informeras tydligen inte personalen.Rimligt ändå, så det inte blir nåt fusk:)

Alla flygplatser har slot-tider, dvs varje plan har en specifik tid att förhålla sig till när de ska lyfta/landa. Om det blir förseningar blir det kö, och kostar flygbolagen massa pengar. Nu hamnade vi i en lång kö av plan som skulle upp före oss, men till sist så åkte vi.

Kaffe ombord och sen sov jag som vanligt:) Flygningen tog ungefär en kvart, kändes det som. Han flög in massor av tid, det var fint väder och inga problem, och vi landade en timme sena på Arlanda.

Av, in på toa, passkontroll, hämta väskor och sen ut på parkeringen där Robban precis rullat in. Han hade flightnumret så han kunde ha koll hemifrån. Svedavias hemsida är ett bra tips för att se ankommande/avgående. Där kollar jag alltid när jag ska hämta/lämna nån:)

Så var vi hemma igen då. Kallt som fan, minus två grader och friskt;) Skjutsade hem mamma och syrran och sen satt jag i köket och pratade länge med kidsen innan jag slutligen vek ner mig strax efter två på natten:)

London – du var som alltid vänligt mot oss! På snart återseende:)