… så vill jag bara säga att jag avskyr att besikta bilen.

Vet ni vad Bilprovningen ska ha för en vanlig sketen rutinbesiktning?  749kr. Sjuhundrafyrtionio spänn! Sen gör de nedslag på skitsaker så man måste komma tillbaka och betala lika mkt en gång till.

Fy fan.

Jag vet ju att det alltid finns rabattkoder, och nu ska jag betala 519kr. Och så blir jag sur för det. För varför ska det vara på det viset? Varför ska man hela tiden behöva leta efter rabattkoder till saker som man måste göra? En sak om det handlar om extrapris på kexchoklad eller en 25%are på valfritt företag, men på bilprovningen?

Dessutom, man släppte på monopolet för att öka konkurrensen och göra det billigare för kunden, dvs vi, men i stället är det nu dubbelt så dyrt som då det var statligt.

Att besikta bilen är inte frivilligt, du måste göra det. Om de i stället för att skicka ut miljoners vykort med rabattkoder på, sänkte priset för alla, så skulle det vara bättre. Nu ska vykort tillverkas, med skogsavverkning, sen tryckas, skickas och hanteras. Det lär ju inte vara gratis direkt. Alla bilprovningar gör på samma sätt, skickar vykort med rabattkoder. Och alla kostar skjortan och ena njuren.

Jag kom dessutom på idag att jag skulle fråga Jimpa om min tuta som liksom funkar när jag inte har slagit på helljus, men med det så är den tyst. Eftersom jag tutar ungefär en gång i halvåret, och då oftast på nåt av mina barn;) så kommer ju inte jag ihåg det där. Han kollade, och givetvis var nån sladd nånstans av, och när de öppnade för att kolla – jamen då gick ju ännu en av. Så nu har jag inget lyse heller, och ingen tuta:D Han ska beställa ny grej och fixa nästa vecka, men det innebär att jag måste omboka tiden.

Och jag måste också låna syrrans bil i morgon för då ska jag och Jamie till tandläkaren. Igen.

Han hade en tid igår för att kolla upp tänderna efter det där knät han fick i ansiktet för ett tag sen, och sen hade han en tid i morgon hos tandhygienist. I går morse ringde de från tandläkaren men jag missade det, när jag såg det noterade jag att de skickat ännu en tid, i februari. Jag tänkte inte mer på det, de brukar alltid skicka sms om de avbokar, vilket sker typ varannan gång.

När vi sen tagit oss dit, parkerat och suttit och väntat i bilen en stund, så hade vi ingen tid bokad? Eh va? Tjejen i receptionen konstaterade att Henrik är sjuk. Henrik är tandläkaren vi skulle träffa. Hon såg ju att de inte bokat av tiden och bad tusen gånger om ursäkt och vad ska man göra? Han är ju sjuk. Men varför de bokat om den tiden till i februari kunde hon inte förstå, när jag påtalade det. Det känns ju väldigt sent att åtgärda något om det skulle behövas. Jag frågade om det möjligen var så att det fanns en tid hos Henrik på fredag runt 14.30, då han ska dit ändå, och jo, han hade en 13.20. Så, det blir till att vänta en timme mellan. Vad vi ska göra då vete sjutton, men nåt roar vi oss väl med. Vi hinner ju inte så mkt mer än fram och tillbaka på stan.

Ja, så kan det bli.

 

Har ni fått massa snö? Här är det ett tunt vitt täcke och det räcker alldeles utmärkt. Det blev ljust och det är mer än nog. Jag blir svettig bara av tanken på att skotta, och jag hatar, på allvar alltså, att inte bara kunna ta bilen, utan den ska värmas upp, skrapas fram och eventuellt också skottas ut ur en snöhög. Må vintern bli kort och snöfattig!

Ingen kan ju köra bil heller när det blir vinter, samma visa varenda år, och det börjar ju bli en aning tröttsamt;)

Bussarna ställs in, bilar står på tvären, ingen kommer fram, och jag undrar varför? Bilarna idag är små tekniska monster, som man knappt behöver veta vad som är fram eller bak på, de kör själva, fickparkerar själv och säger till om precis allt. Inte som på dåtiden när man var tvungen att tänka till och använda hjärnan och det sunda förnuftet. Det är väl där det felar som vanligt, misstänker jag. Folk idag lider generellt brist på just sunt förnuft. Det är som att de tappat hjärnorna.

Alla vill ha full service utan att ge något i retur, ingen tänker på sin nästa och fan vad jag klagar idag :D:D:D

Jag fryser, det är nog det som är felet.

Jag tar om! Nu kör vi glatt och tjimmigt:)

I lördags var vi först nere på Vaksalatorg och demonstrerade mot spårvägen. Det är långt ifrån glatt, så det hoppar vi över:)

Sen åkte vi hem och tanken var att jag skulle sova middag en stund för vi skulle träffa fotbollskompisarna på kvällen för att först ta en sväng och kika på de olika ljuskonstverken som vi har just nu i Uppsala, och sen kolla fotboll.

Vi möttes upp och gick en runda, de första verken var coola, som det här, massa trådar som belyses så det såg ut som norrsken.

Svårt att fånga på bild så jag lät bli:)

Sen har vi som tradition, vi har gjort det här en gång tidigare tillsammans:) att ta en paus med varm, alkoholhaltig dryck. Förra gången var det glögg, nu gjorde syrran en termos Irish Coffe:D

Receptet på det är kaffe, råsocker och whiskey i en termos, hon hade tänkt mäta noga men fick sen bråttom och skvimpade i på en höft. En tetra grädde som vi skakade deluxe och hällde över. Skål och drick:) Och jäklar så gott! Det var en aning kyligt, och det värmde finfint. Ska man ta efter det här, bör man lämna bilen hemma. Och antagligen får man inte dricka alkoholhaltiga drycker där, men lite civil olydnad lider ingen av;)

Vidare till O´Learys och Sverige mot Schweiz. Dansken har ju fått kicken som förbundskapten, ganska mycket för sent, och om de fattat från början att man inte kan ha en dansk att styra över svenskar, så hade vi kanske inte slutat sist i gruppen med en enda poäng. Nu kör vi Graham Potter och ser om han har nån magisk effekt att ta till;) Ingen han visade i lördags förvisso, men de spelade åtminstone en skapligt kul fotboll. Nog för att jag ledsnade och slutade kolla och ägnade mig mer åt att snacka efter första halvlek, men det var ju inte som att man missade nåt.

Vi satt kvar tills de stängde och hade som alltid ofantligt trevligt:) Sen var det buss hem, och där hade ju Novalie kommit hem från England:D Ja jag vet, en usel mamma som inte är hemma och tar emot henne, men nu var det här bestämt sen evigheter och hennes hemresa planerades efteråt:)

Vi satt kvar i köket i en evighet och babblade, och det var ju så mysigt att äntligen ha henne hemma ♥

Söndag morgon, jag vaknade onödigt tidigt, tror jag gick och la mig vid halv fyra, men jag var pigg och klev upp. Käkade frukost och drack flera stora koppar kaffe bara för att jag kunde. I London drack jag knappt något alls, det var en bråkdel av de kannor jag häller i mig hemma, men jag märker absolut ingen skillnad. Jag kan utan problem avstå kaffe, men finns det så dricker jag gärna, om det är gott.

Sen var det dags att aktivera sig och jag drog på jobbarbrallor och jacka och gick ut för att förbereda det sista inför vintern. Ta bort glasborden ute, sätta upp julbelysning, ta undan krukor, ställa in cyklar, sopa bort vindruvor och kratta löv, osv i resten av dagen. Lyssnade såklart på bok under tiden, vilket är det bästa som finns. När jag behöver tänka till om något, så får jag stänga av dock;)

Sen har veckan rullat på i överljudsfart. Det är ju redan torsdag kväll liksom! Jag har haft kursträffar, skrivit ganska många sidor, fixat en hel del med en hel del, och hunnit med både tandläkare och handlat. I måndags tränade vi också, efter att ha varit sjuk och sen på resande fot var det första passet på länge.

Kan säga att vi kanske borde hållit oss till det vanliga vi brukar göra, med lågintensivt och många repetitioner. I stället körde vi rätt tungt men ändå många repetitioner, plus att vi la till gummiband… så det blev ett killer-pass:D

Kände redan direkt efter passet att det tog, och när vi klev in i hallen på ett cirkelfyspass dagen efter så kände man att man hade muskler, de skrek högt;) Veckan har förflutit med grimaser när man ska sätta sig ner, att gå på toa är lika med plågsamt och tja, träningsvärken är på riktigt;) Nu börjar det ordna upp sig och det är trevligt.

Ja det var väl det jag hade på hjärtat idag:)

Hoppas ni inte är insnöade eller ute på vägarna och far, ta det försiktigt och nu är det helt okej att dricka glögg, så det ska jag göra nu:)

Glögg och några avsnitt av Supernatural, det blir inte bättre än så:)

Natti natti:)

Att åka hem är alltid bitterljuvt. Jag trivs så väldigt bra i London, det är en fin stad, och det är enkelt när man förstår språket. Nån gång skulle jag vilja stanna längre, någon, eller några månader. Samma i USA. Men för nu så fick vi ge oss.

Vi körde samma procedur som vanligt, upp, duscha, äta och packa om. Utcheckning var klockan 12, och då bestämde vi att vi skulle lämna rummet senast halv. Vi skulle kliva upp 9.15, äta frukost 10.15 och vara klara 11.30, och vi låg lite före i vårt schema hela tiden:)

Checkade ut, och såg att hotellet även månar om de fyrbenta gästerna

Kvällen innan hade vi hittat en godisvagn! Bara att ta för sig, så det gjorde vi såklart. I små, små strutar kunde man plocka i några bitar.

Sånt här gillar man ju som gäst, på kanten fanns det vatten med lime och vad det nu var också. Det smakade vi aldrig eftersom det säkert var kranvatten och det är ju som sagt inte gott.

Vi bad att få ställa in våra väskor i bagagerummet, gjorde det och sen gick vi en sista gång ner på stan, i Hammersmith. Det regnade, började kvällen innan och stora tunga droppar föll i skallen på en, så paraplyerna kom väl till pass. Det upphörde sen, tacksamt nog.

Här inne hade vi tänkt äta middag, men när de inte skriver ut priserna på menyn utanför, då vet man att det svider i plånboken;)

Vi gick in på Marks n`Spencer och kikade runt lite, sen drog vi en repa i de butiker vi redan varit inne i:) När jag skriver det såhär verkar det som vi inte gjorde annat, men det gjorde vi faktiskt.

Sådana här defibrillatorer står det med jämna mellanrum överallt. Det gillar man ju för när ett hjärtstopp sker är tiden avgörande, och genom att strössla med hjärtstartare överallt förhindrar man garanterat att folk inte klarar sig.

När vi var färdiga gick vi tillbaka till hotellet och hämtade bagaget, gick på toa och tog oss ner i tunnelbanan.

För sista gången, bye bye Hammersmith, jag återser dig mer än gärna:)

Vi behövde ju inte byta tåg på väg till Heathrow, utan det var bara att luta sig tillbaka. Vi trodde att det skulle bli väldigt trångt och fullt och stod längst bak i en vagn och lutade oss mot sådana där som man liksom bara stödjer sig mot, för att ta så lite plats som möjligt, men med facit i hand hade vi kunnat breda ut oss deluxe:)

Mamma fick sitta:

Samma väg tillbaka som vi kom i tisdags. På flygplatsen letade vi reda på SAS, eller det behövde vi inte för det var det första som vi såg när vi klev ur hissen:) Vi checkade in väskorna och sen gick vi en repa i taxfree. Inget är billigt längre, även om spriten är i stora flaskor, så literpriset blir mindre än hemma, så lockade inget. Vi ville ha något till Robban som så snällt skulle komma och hämta oss också från Arlanda. Vår tanke var att ta tåget, men sen kändes det så bökigt med tunga väskor, plus att det är ju en extra avgift för att få kliva av/på just på Arlanda då nån annan äger marken, tror den är på 125kr per person. Det är en principsak att inte betala det om man kan undvika det;)

Robban jobbade  till runt 22, men vi kunde ju vänta.

Vi hittade till sist stora chokladkakor, en med smak av Biscoff som är svingott och en såndär med luftbubblor som smakar mint.

Eftersom ingen av oss varit hungrig ”hemma”, där vi tänkt äta, så ändrade vi det till flygplatsen och gick en vända för att kolla utbudet. Vi fastnade för en Sushi där rätterna åkte runt i små bubblor på ett band:)

Jag har sett det på tv, men aldrig i verkligheten och jäklar vad roligt det var:) Bandet går i krokar runt hela restaurangen och man plockar det man vill ha direkt till sitt bord.

Färgen på tallriken talar om vad det kostar, det var från jag tror 4 pund upp till 9,50. Märkningslapparna är tiden de kasseras om de inte ätits upp. Kockarna stod mitt i det här och tillagade maten.

Jag älskar sushi! Det är något av det bästa jag vet, speciellt sån här helt vanlig enkel, och jag kan peta i mig hur många bitar som helst. Den här var otroligt god! Det var en lagom stark wasabi till och en soja som var mumsfillibabba. Totalt kostade det runt 700kronor tror jag, ink dryck. Men då var vi faktiskt mätta också. Jag fyller år i december och då tänker jag att jag ska ”unna mig” en riktigt stor sushi:) Barnen kan med fördel komma ihåg det och ge mig det i present:D

Vi åt i godan ro, och sen tog vi oss mot gaten. Vårt plan var en halvtimme sent redan när vi kom, men vi gick ombord som aviserat. Sen blev vi sittande nästan en timme ombord vid gaten, för de skulle kolla nåt. Först visste inte kapten vad, sen berättade han att det var nån väska de hade problem att lasta, sen var det en väska som de behövde kolla närmare på, och när de kom körande med en sådär trappa, så var jag övertygad om att vi skulle behöva utrymma. Men icke så, det var en rutinkoll som de gör med jämna mellanrum och då informeras tydligen inte personalen.Rimligt ändå, så det inte blir nåt fusk:)

Alla flygplatser har slot-tider, dvs varje plan har en specifik tid att förhålla sig till när de ska lyfta/landa. Om det blir förseningar blir det kö, och kostar flygbolagen massa pengar. Nu hamnade vi i en lång kö av plan som skulle upp före oss, men till sist så åkte vi.

Kaffe ombord och sen sov jag som vanligt:) Flygningen tog ungefär en kvart, kändes det som. Han flög in massor av tid, det var fint väder och inga problem, och vi landade en timme sena på Arlanda.

Av, in på toa, passkontroll, hämta väskor och sen ut på parkeringen där Robban precis rullat in. Han hade flightnumret så han kunde ha koll hemifrån. Svedavias hemsida är ett bra tips för att se ankommande/avgående. Där kollar jag alltid när jag ska hämta/lämna nån:)

Så var vi hemma igen då. Kallt som fan, minus två grader och friskt;) Skjutsade hem mamma och syrran och sen satt jag i köket och pratade länge med kidsen innan jag slutligen vek ner mig strax efter två på natten:)

London – du var som alltid vänligt mot oss! På snart återseende:)

Tredje dagen i London, klockan stod på ringning strax efter nio och jag hade faktiskt inte sovit lika toppenbra som natten innan, men helt okej. Vi gjorde oss i ordning och dukade upp vår frukost:)

Jag som äter kvarg varenda morgon hemma saknade det och det fick bli yoghurt, och jäklar så god!

Mackorna var goda, men den med selleri var rätt tam, tacka vet jag tonfisken:)

Varje morgon gick det två avsnitt av Magnum på TV:) Gamla Magnum, alltså Tom Selleck. Det gillar vi så vi satt där och käkade och kollade på honom:)

Vår initiala tanke med torsdagen hade varit att kanske göra något, förstahandsvalet var Harry Potter, men det var ju stängt precis  just den veckan, utan att veta så antar jag att det var för att skylta om till jul. Det var trist, för det är så coolt där, syrran och jag var där för typ tio år sen. Magi på riktigt, sådär så hjärtat slår hårt och ögonen tåras:)

Men i stället hade vi lite alternativ. Novalies pojkväns mamma, de bor utanför London, hade några kontakter som skulle kunna få in oss gratis på dels Historiska museet, och nån annanstans. plus att en vän till familjen tydligen jobbar som vakt på Buckingham Palace, så det hade gått att få nån visning där. Vi hade också pratat om att Novalie och Patryk skulle komma in till city och så skulle vi göra nåt ihop. Novalie har ju varit i England mest hela året, hon åkte i januari, kom tillbaka i juni, drog igen några veckor senare, först till Österrike där Patryks pappas fru har rötter, eller om de bor där, helt oklart, sen med honom hem till England. Hon har hjälpt till i deras hem, mamman har två små barn som hon hämtat i skolan på eftermiddagarna, hon har städat och tvättat och lagat mat och passat barn då. Men mest är det ju för att hänga med honom, han jobbar heltid, men de har haft massa tid ihop:) Nu hade hon tänkt komma hem, och hon hade en bokad flight på lördag.

Nu blev det inget av det:) Vi bestämde oss för att strunta i att åka in till centrala London och i stället hänga hela dagen i Hammersmith. Hade Novalie INTE kommit hem, så hade vi ju sett till att träffas, och min tanke är att jag och syrran kanske kan åka dit snart igen, och då hälsa på hemma hos Patryk. Det vore kul att få träffa hans mamma ju:) De bor på andra sidan London från Hammersmith och det skulle ta jättelång tid att köra in, annars hade de kunnat komma till oss också, men nu fick jag vänta en dag till.

Vi bodde väldigt nära stationen, och efter den bredde en gata som verkade vara shoppinggatan ut sig, så vi hade ju nära och bra. Först promenerade vi i det otroligt vackra vädret, jag hade lämnat koftan hemma och gick i enbart t-shirt, med jackan i handen hela dagen:) Vi tog en kaffe och bulle på Ikea:)

Helt stört egentligen:) I Uppsala så har IKEA problem, varuhusets armering är tydligen undermålig och har så varit i alla år tydligen, men nu stängdes det från en dag till en annan i våras tror jag det var. Det kommer vara stängt ett år, minst, och sen har de bestämt att det räcker med en av de två våningarna det har idag, så de krymper det som fan. Jag har älskat vårt IKEA, men nu känns det som att det kommer bli trångt och inte lika bra. Men den som lever får se. Man saknar det iaf, även om vi fått nån tillfällig butik.

Bullarna såg ju inte kul ut, men de smakade som de skulle:)

Vi fortsatte sen och kikade in på favoriterna, Primark, TK Maxx och även nån butik som heter Poundland, eller nåt sånt, där allt kostade jämna pund. Vi shoppade loss:) Vi har bestämt i familjen att ha Secret Santa, och får en slumpvis utvald person att ge en julklapp, men förutom det ska vi ge alla en billig klapp, max 50kr. Man får gärna fynda second hand, pyssla själv eller baka, det är inte summan som är det viktiga utan omtanken. De här klapparna har vi såklart fokuserat på 🙂 Det är ju så kul! Tror iofs inte att nån kostade under 50 spänn, men det behövs ingen veta:)

Jag shoppade också några flaskor med smaksättning till kaffet, jag har letat hemma efter andra än choklad, salted karamell och vanilj och det är ju hopplöst, jag ville ha Pumpkin, och sånt. Nu hittade jag det, och inte en pumpasmak utan femton 🙂

Vi travade på, tog vilopauser och travade vidare. När det började mörkna gick vi hemåt, via matbutiken för att köpa frukost, och det är ju så kul att gå i sådana butiker utomlands! I England har de oerhört mycket färdigt, inte bara färdiga rätter från frysen utan sånt här till exempel:

Smart:)

Om man blir medlem så kan man få superbra priser på trekantsmacka, dryck och frukt, men eftersom vi kommer från ett annat land så funkade det inte. Appen vägrade att godkänna oss:)

Vi lämnade av våra saker på hotellrummet, vilade en stund och skulle sen äta. Vi hade tänktes en klassisk pub-middag men det blev inte så:) För dyrt, för högljutt, fel mat osv. I stället siktade vi in oss på McD igen:)

Käkade och satt och kollade lite på folk innan vi gick hemåt igen, och delade på den där flaskan champagne vi fått och packade. Det är alltid bäst att packa på kvällen innan man ska åka för att slippa stressa. Vi är ju morgontrötta allihopa och tiden springer snabbt.

Väskan blev väldigt mkt tyngre:)

När vi var klara med det så låg vi i varsin säng och kollade på Tv, surfade lite, drack kaffe och bubbel.

Sen var det plötsligt midnatt och vi sa godnatt:)

 

Efter frukosten, kaffe och toabesök så tog vi tunnelbanan in till centrala London. Den väg vi gick visade sig sista dagen vara onödigt lång:/ och nerför/uppför jäkligt jobbiga trappor. Mamma kartade på utan att knota minsta lilla, men de var jobbiga som fan, ni vet sådana där som är en aning för höga steg så de suger musten ur benen. Dessutom var de lagda på snedden så det gick inte att gå rakt i dem utan man fick liksom skråa.

På vägen in i tunnelbanan fanns en maskin som jag misstänker att mina killar skulle älska, en nudelshop:)

Quick, warm and delicious. Nja;)

Vi klev på tunnelbanan och klev av vid Piccadilly Cirkus, tror jag, minns inte helt, men där i krokarna. Att gå på Oxford street och de här fancy pancy gatorna är ju egentligen inte superkul. Allt är svindyrt och flashigt och inte för vanligt folk;) Men det är ändå lite mysigt.

Utanför Hamleys, leksaksbutiken, stod en gäng glada alver och dansade till julsånger, för julen är här.

Här gick vi inte ens in den här gången. De har massor av roliga leksaker men det mesta finns i Sverige också, eller att beställa på nätet, och det är liksom ingen vits att släpa hem det. Vi fick ju också välja våra steg, så att säga:)

I stället slog vi en liten lov in på början av Carnaby Street, som idag inte är vad den var första gången jag var här. Då var det obskyra butiker och läskigt folk där:) Men de hade röda telefonkiosker:)

Det var varmt, jag hade t-shirt, kofta och vindjacka, och bar på jackan hela dagen men svettades ändå.

Nu började det varas hungrigt och vi gick in på en Pret a Manger, de har massor av goda saker till dagens alla måltider. Här delade  vi på en baguette med tonfiskröra och mamma en sandwich. Jag älskar tonfiskröra!

Till det drack de kaffe medan jag absolut ville ha en pepparkakslatte och den var fasen svingod!

Vi promerade runt lite innan vi tog tunnelbanan hem igen för att byta om och vila lite innan ABBA. Plus köpa frukost till morgondagen.

I London åker man enklast tunnelbana genom att blippa sitt kort vid varje in och utpassering, när man kommit upp i en viss summa, som jag glömt, men typ 80kr/dag, så blir det gratis. Alternativt har man ett Ôystercard som man fyller på, det är som ett busskort som man sen blippar. Funkar på all kollektivtrafik.

Notting Hill är ju ändå Notting Hill:)

Vi bytte tåg här, ABBA arenan ligger vid Pudding Mill Lane, och det tog kanske 40 minuter att ta sig dit, ink. byte.

Nån skrev till mig på instagram och sa att hennes son varit i London precis och upplevt tunnelbanan som skräpig och stökig, och jag blev förvånad, för så har jag aldrig upplevt den. Tvärtom brukar den vara väldigt städad och lugn. Så var det nu med. Det är slitet, absolut, men de är gamla, de flesta stationer, och ja det är smutsigt på så vis att det är mycket folk som rör sig med ytterkläder på, men det är inget skräp som ligger, och det är en lugn stämning, inte den där hetsen som är i Stockholm där alla har så förbannat bråttom toill allt hela tiden. Oftast utan att de vet till vad ens;)

Framme!

När syrran kollade på våra biljetter dagen innan vi åkte till England så stod det Under 16, accompanied by an adult. Eh va? Det hade vi inte alls bokat, och fattade inte vad som menades. Nog för att våra biljetter var rätt billiga, de kostade runt 550 kronor styck, men vafan? Vi bestämde oss för att inte låtsas om det, och om de skulle krångla tänkte vi att då får vi väl betala till då, det bord einte vara omöjligt. Vad det där var fattar jag inte, för det var ju absolut inte så. Vi blev insläppta utan problem och klarade säkerhetskontrollerna med bravur:)

Man skulle vara där i god tid, gärna 1,5 timmar innan och vi var där 2 timmar före, så vi hade gott om tid på oss.

Tanken från början var att äta något på stan, eller hemma, men sen bestämde vi oss för att käka på plats. Lite orolig över att det skulle vara skabbig mat lagad med noll kärlek och kosta skjortan, men det var det inte alls. Vi delade på två nachostallrikar, vi tänkte ta en varsin men så råkade vi få syn på en och den var gigantiskt, tacksamt nog för vi hade aldrig orkat med en i var:) Det var väldigt gott, och efter att ha druckit en cola också så var det toabesök och sen öppnade de och släppte in oss.

ABBA Voyager, har ni hört mer om den än att det är abbatarer? Hologram?

Nej, inte jag heller. Och det är för att det ombeds att inte fota eller filma, man åker ut om de kommer på en:) för att bevara magin till de som kommer efter.

Scenen innan det började. Det är ett dansgolv där på ståplats och det fanns flera andra också. Vi satt på en kant, men såg oerhört bra. Det finns inga dåliga platser här utan man ser fint överallt.

Hallen var full, och de började på utsatt tid, vilket inte är så svårt att göra när inga mänskliga faktorer kan ställa till det:) Det fanns en stor liveorkester som vi först inte fattade om de var riktiga eller inte, de kom liksom bara fram helt plötsligt utan att man såg det:)

Själva hologramfigurerna höll sig på en specifik plats i mitten av scenen, men de rörde sig ändå fram och tillbaka. Det var galet märkligt. Ordet jag hade i skallen var MINDFUCKED. Helt enkelt:)

Det var coolt som fasen, trovärdigt, samtidigt som man såg att nåt liksom var ”fel” med ABBA, mest på tjejerna, killarna var på nåt sätt mer naturliga. Hade jag inte vetat att de var på låtsas hade det kanske tagit en stund innan jag insåg det:) De är ju avbildade i sin primetime och de är väldigt vackra. De var, och är, stiliga och sjukt snygga, på dåtiden också, men det är en aning förstärkt.

Märkligt, för på en vanlig föreställning är det en slags tvåvägskommunikation, vilket det inte var här, fast ändå var det så. Figurerna pratar med publiken och det är förutspått hur vi ska svara, men det är en viss fördröjning. Knepigt! Men väldigt läckert. Sevärt på alla sätt och vis. Coolt. Och superimponerande!

En timme och 45 minuter senare var det klart. Publiken hade jublat, sjungit med, dansat och i Dancing Queen stod alla upp och dansade och skrålade:) När ABBA kom in på scenen i nutid, alltså i den ålder de är nu, visste man inte om det var på riktigt eller fusk;) Som sagt, mindfucked.

Vi skulle ta en selfie, men en man kom och erbjöd sig att fota, och det blev ju tjusigt:)

Här är min bild. varken bättre eller sämre:)

Vi hade inte bråttom ut, tog ett varv i shopen och gick på toa och sådär innan vi gick den korta biten till stationen, tänkte att det är väl som när man ska från Globen, totalt tvärtjockt på tåget, men det var ju ingen större fara med det.

Jag satt mitt emot mamma och syrran och varenda gång jag tittade dit såg jag mig själv med nån slags extra migsjälv på skallen, och eftersom jag satt och flinade för mig själv och de undrade vad det var som var så kul, så fotade jag:)

Sen garvade vi åt det så tårarna sprutade;)

Vi stannade till I city för att kika lite på juldekorationerna nu när det blivit mörkt, och säga vad man vill, men tjusigt är det.

På Oxford street flyger det änglar, och ljusen får det att se ut som att vingarna slår. Det är väldigt vackert.

Inte speciellt mycket folk, och vid flera butiker höll de på att sätta på juldekorationer, och det var rejäla pjäser. Massor av granris med belysning i, och det blir ju så himla fint.

Selfies, selfies, selfies:)

Nu var vi trötta och tog oss till tunnelbanan på Piccadilly Circus för att åka hem.

 

Hemma i Hammersmith var det fötterna upp på varsin säng och glo lite på nåt program jag glömt. Dricka lite te och surfa, kolla om kidsen ville nåt, lägga ut lite på instagram och prata om showen vi precis upplevt. Sen var det sovdags och samma procedur som kvällen innan. I med öronproppar och sen sov jag som en däckad:) Jag funderar på att sova med det hemma också, för jag är så lättväckt, men nja:)

Natti natti 🙂