Blinkade och det gick fyra dagar… igen:)

I fredags var det ju dags för Roxette, på Globen. En konsert jag av förklarliga skäl, som att Marie Fredriksson inte är med oss längre och att Roxette inte direkt varit aktivt på länge, inte trodde att jag någonsin skulle få se. Lite som med Guns´n roses med både Axl och Slash:)

Helen och jag bestämde oss för att åka tåg, ingen av oss gillar att köra i Stockholm, det är fan pest, och jag tycker också det blir mer och mer besvärligt att köra i mörker, speciellt när det regnar. Åldern eller bara att jag inte har rätt synkorrigering, vem vet, säkert en kombo av båda:) Tåg har sina fördelar och nackdelar, nu var det stopp i trafiken av nån anledning jag inte vet, och det hade jag också missat, men när vi skulle åka rullade det på igen. Min buss hemifrån däremot hade nåt för sig, jag mötte den på vägen, och min hållplats är den tredje från ändhållplatsen. Jag mötte den ungefär 16.50, och den skulle gå tillbaka 16.56. Det tar ungefär, ganska precis, tre minuter, max, att åka ner och vända, även om man ska släppa av och på passagerare.

Tror ni den kom? Nope. Nästa buss kom däremot. Drygt tio minuter sen dök den äntligen upp och sånt här gör mig så irriterad. Jag fattar inte varför det är så jäkla kasst idag med tiden och bussar, speciellt när jag VET att den var i tid, och sen tog den en kvart på sig att vända och komma tillbaka?

Obegripligt.

Det blev ju i och med det lite stressigare än tänkt, och jag var glad över att jag tog bussen tidigare, och att det fanns flera tåg att välja på. Väl på tåget satt vi och snicksnackade om allt och inget. Väl i Stockholm skulle vi ta tunnelbana, och lika enkelt som jag tycker det är i London, lika svårt är det i Stockholm av nån anledning jag inte fattar. Nu blev det rätt direkt:) Och vi klev av vid Globen några timmar innan konsertstart. Vi käkade en macka på nåt ställe och sen gick vi in, tänkte att eftersom vi har sittplatser och extremt gott om tid kanske man kan ta en öl innan? Kan säga att jag ångrade mig direkt. 89 pickadollar för en 3,5%öl? Skjut mig, eller snarare den som sätter priserna. Jag ogillar verkligen påslagen som är så här astronomiska.

Eftersom jag dras med en seg rethosta ville jag ha nån slags vätska, och jag fick såklart inte ta med min tomma vattenflaska in, så det blev ju till att köpa en ny sån, för en halv miljon. Och så tar de av korken. Jag fattar. Typ. En flaska med kork kan bli en fin projektil. I get it. Men rent så, håller inte centrifugalkraften kvar vätskan ändå? Kork eller ej? Det enda som händer är att ens kolsyrade dryck blir avslagen på en kvart och sen sparkar nån omkull den. Eftersom folk inte kan sitta stilla på sina platser utan absolut måste röra sig under konserten. Jag blir så trött, och fattar varför jag föredrar ståplats:)

Och, varför kunde jag inte fått ta med min tomma flaska in, utan kork? Jävla skinnare, som bara vill sälja.

Nu har jag klagat klart:D

Vi satt och väntade bra länge, eftersom vi ju var i tid:) Det ramlade in folk i stabil takt och när förbandet började var det ändå skapligt med folk.

De är ett lokalt band från Halmstad, och jag vill minnas att det är så Per Gessle gärna gör, tar in sina lokala förmågor för att låta dem skina.

De var bra! Jag tycker jag hörde influenser från Gyllene Tider i deras musik men det kan också vara inbillning:)

Men sen kom de äntligen, Roxette!

Lena Ph, vad ska man säga? Jag skulle vilja säga att hon fixar det med bravur, mer än MVG, hon är vass! Det lät bra, det var bra, det såg bra ut, allt var på topp. Det var en skitbra konsert helt enkelt! Hits på hits radades upp och jag inser återigen att jag, på samma sätt som med ABBA, inte riktigt kan greppa hur stora de är i världen. Jag minns första gången jag såg Roxette, på TV. kommer inte ihåg i vilket program, men typ nå fredag eller lördagsunderhållning säkert, och jag tyckte det var svinbra, men främst för att det var Per Gessle, jag tyckte han hade kunnat fimpa Marie;) Men det tog jag tillbaka rätt snabbt, det är ändå en perfect match med deras röster. Som även Lena och Per har.

Svinbra! Man blev liksom glad ända in i själen:)

När det var slut traskade vi tillbaka till tunnelbanan, kom med första tåget som gick och hade siktet på tåget hem som gick 00.09, eftersom vi hade missat tåget innan. Trodde vi ja, för när vi kom upp på perrongen stod det ju där, och vi frågade om vi fick ta det istället? Jadå, sa tågvärden, för den här gången 😉

Jippie tänkt vi, nu kommer vi hem tidigare, najs. Bara det att det fanns en anledning att det tåget var sent. Nämligen det här jävligt irriterande med att det är obehöriga på spåren. Kan inte folk sluta med det? Vi blev sittande i typ 45 min. Fick kliva av och byta till det tåg vi bokat, för de ställde in det andra. Men, men till sist var vi hemma, ganska precis klockan ett, och Robban kom och hämtade oss♥

Raka vägen i säng för jag var så trött, och hade ont i nacken och axlarna, höll huvudvärken stången med tabletter.

Vaknade på lördag morgon och kände mig bakis. Tack för det, hade inte druckit en droppe, men okej. Ont i axlarna, nacken och huvudvärk. Fan då. Syrran och jag hade en plan om att möta upp fotbollskillarna på O´Learys men det kändes inte det minsta lockande. Till sist blev det så att vi åkte hem till en av dem, och spelade spel och kollade på nån match:) Det var supertrevligt!

Spelet heter Splendor, tror jag, och jag har det hemma, men har aldrig orkat lära mig reglerna. Ingen hemma tyckte heller det verkade så kul att jag fick med mig nån, och då kändes det ännu mer ovärt:) Nu hade vi ju två snubbar som kan spelet som kunde förklara och hjälpa, och det var ju ett kul spel ju!

Vi beställde pizza, drack öl och Limoncello, snackade en massa och vips hade sista bussen gått. Jaha ja. Så bra;) Tiden flög verkligen iväg. Och eftersom vi är som vi är, så tänkte vi att vi går. Ingen minns en fegis:D

Han bor på andra sidan stan, så det var först en bra bit in till stan, sen igenom och sen över det astråkiga gärdet som är evighetslångt när man går. Cyklar man är det bara långt;) Jag hade mina kängor på, och kan återigen konstatera att de kanske inte är gjorde för långpromenader, för jag fick ont i lilltån och har ont i benhinnorna. Men hem kom vi. Sista biten när vi skiljts åt är ju seg, men innan dess hade vi ifall fall trevligt sällskap. Och det är rätt najs att ha klarat av alla dagens steg redan innan man lagt sig:)

Väl hemma var det återigen raka vägen i säng, somnade som en stock och vaknade av att dammsugaren hoppade i gång vid elva. Mådde långt ifrån kalasbra, värken i nacke och axlar var inte nådig, men huvudvärken var iaf på semester. Efter att ha suttit och rullat axlar, vickat på nacken, viftat med armarna och töjt och böjt lite kunde jag kliva upp och efter lite frukost och kaffe och Ipren var det ok. Resten av dagen och långt in på natten ägnade jag åt att julstäda och julpynta. Vi hade tänkt att kanske åka ner till den julmarknad som var i stan, men det regnade. Om det är något jag tycker sänker julfeelingen rakt ner i källaren så är det regn. Det är noll charmigt att gå på marknad i regn, så är det bara. Eftersom det är hantverk så är det också dyrt och inget jag skulle vilja handla, så varför ens anstränga sig? Nope:)

I stället putsade jag fönster, bara ett, tar kanske de andra, men det här är köksfönstret ovanför diskhon och det blir alltid slabbigt. Sen ställde jag i ordning en liten Hot choclate-bar, som jag sett på sociala medier:D Man vill ju inte vara sämre:)

Det blev himla mysigt:)

Här brukar det stå en kaffemaskin som nu får bo i skåpet, jag har ändå inte köpt poddar till den på evigheter, och alla våra skärbrädor brukar också bo här. Kaffemaskinen kunde jag ju ställa längst in i ett skåp, men skärbrädorna använder vi ju dagligen. Det slutade med att jag skruvade om skenorna till sådana där utdragbara lådor i mitt ena skafferi, och genom att höja upp dem ett hack fick jag ett perfekt utrymme längst ner. Sånt där höll jag på med. Den vita hyllan som några muggar står på är från mitt hörnskåp, och det innebar ju att jag fick omorganisera där också. Den bruna ”hyllan” är en gammal låda från ett städskåp, den har en gång i tiden tjänat som låda för alla kritor och den är full av spår efter kidsens kreativitet;) Men det syns inte så jag skiter i det.

Sen grejade jag med en belysning i hallen, kanske kan visa er sen. Det är en hög glascylinder-vas, som jag nu proppade full av julkulor och satte i en lysande gren. Det blev ju också bra:)

Sprang ut några vändor i garaget, men det är jobbigt med de nya katterna. Mamman, Sakina, vill ju bara ut, och jag måste boka kastrering för henne. Grejen var bara att man skulle ringa, och det är något jag tycker är jobbigt. Jag vet inte varför men jag har utvecklat en telefonfobi som gör att jag skjuter på det. Kanske ska jag bara överlämna det till nån annan? Sakina står gärna med nosen vid dörren, redo att smita ut, och man får ropa efter hjälp för att komma in igen, eller stänga in henne tillfälligt:)

Det var ju också andra advent igår, och vi tände ljus:)

Även det har blivit ett mission impossible, pga de nya katterna. Stumpan och Sellman är inte lika flaxiga som de är, och ja, katterna är på bordet. Jag ser inget problem med det, vi äter inte direkt från bordet utan från tallrikar, och katthår flyger det ändå överallt:)

Den som tror att deras katt aldrig går upp på bordet, för jag får alltid nån gnällig kommentar om det ”Min katt får inte vara på bordet…” Jag tror inte för ett ögonblick att personen som säger så har koll på sin katt 24/7, och när människan inte är hemma så dansar katterna på bordet, hundra procent:D Det ligger i deras natur att vilja komma upp, se sig omkring, speja.

Jag bryr mig inte om vad andra tänker och tycker, här får katterna vara på bordet, och det är inga större problem, förutom när det är levande ljus då;)

Jag har ju haft katt i många år, och även småbarn, och älskar att tända ljus vid matbordet och i vardagsrummet, så hur ser man det? Jo, med lyktor. Jag har massor, och även om de blir varma så brinner inte pälsen upp iaf:D Adventsljus och kalenderljus däremot är svårt att ha i stänga lyktor, så vi sitter beredda och lyfter bort katterna tusen gånger.

Jag kom inte i säng förrän närmare två, men ibland blir det så.

Både Jamie och Jordan är sjuka i nån influensa, de har feber, ont i halsen och hostar. De får vara på sina rum för att försöka minimera smitta till övriga familjen, men inte tror jag att det kommer hjälpa. Jag har tidigare sällan blivit sjuk, men efter pandemin åker jag på saker jag förr bara skakade av mig. Vi får väl se hur det här blir. Med lite tur var det en släng av det här jag hade för några veckor sen, både jag och Robban var risiga då. Han rejält med feber, men jag slapp den men hade ont i halsen och hostade.

Jaja, det bli som det blir.

Nu ska jag ha lektioner, eller jag har det faktiskt just nu. Vi har skrivövningar, men jag har en liten paus nu, men ska återgå.

Vi hörs snart igen:)