..som om jag skriver för ingen alls här.

Jag saknar att ha en dialog med er i kommentarerna, och att bara höra av er, veta att ni finns där:) Jag vill inte begära något, men det är roligare att skriva när jag får lite feedback att ni är med på tåget. Anledningen att jag skriver en blogg är ju för att dela med mig, men det är inte det minsta lockande att sätta sig, prioritera den, när responsen är noll och inget. Jag fattar ju att det inte alltid går att svara något, och jag kanske ska bli bättre på att skriva sådana saker? Vill ni ha mer av diskussionsämnen? Jag har fått för mig att ni inte är så sugna på det, men jag kan förhoppningsvis ha fel:D Det roligaste som finns är ju att diskutera saker, sätta och blöta och inte vara överens! Iofs är det några som alltid tror att jag blir sur och tjurig, när det kommer till diskussion och inget kan vara mer fel, det är genom olikheter vi lär oss:)

SÅ, kommentera mera, så jag vet att ni finns där ♥🙏🏽

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg? Det har jag. Förutom regnet, men jag försöker blunda för det. I fredags ville Jamie bli klippt så jag ägnade mig åt det i ett par timmar. Bara för att bli rätt nöjd, men sen igår insåg jag ju att det ser för jävligt ut. Måste absolut fixas till, hur vet jag inte men för försöka iaf:)

På kvällen var jag och lyssnade på trubadurer och drack öl, men gick hem tidigt. Det var trevligt men när de slutade spela så blev det liksom inte roligare än så. Det var inte speciellt kul folk där, och de som kom och satte sig hos oss för att snacka var inga jag kände. Det är oftast kul, men i fredags hade jag noll feeling för att rabbla vem jag är, och fråga vem de är:D Helen hade lite huvudvärk och vi drog hem redan vid midnatt. I stället käkade jag lite hemma innan jag och Robban kollade på ett avsnitt av Supernatural:) Det är ändå att få det bästa från två delar:) Robban hade varit i Märsta hos nån kompis och jag trodde han skulle bli kvar där länge men han var hemma innan mig.

Seg start på lördagen, men mest för att jag blev väckt under natten, och för att Jamie skulle upp tidigt så jag hade larmet ställt. Jag kom på att det ju var Lucia. Jag saknar när barnen var små, alla de här små hållpunkterna man hade, som berättade var på året man var:) Julkänslan infinner ju sig på ett annat vis också när man har kids som ska gå Lucia. Men nu fick jag nöja mig med den på TV, och satt där med min kaffekopp och lyssnade.

Det var från Visby, med vackra klippbilder och tjusiga omgivningar. Väldigt visuellt vackert, såväl som fin musik. Dessvärre försvann all julfeeling direkt när jag stängde av. Jag har verkligen NOLL julkänsla. Noll. Zero. Nada. Inte ett skit. Det skulle lika gärna kunna vara september.

Patricia och Abdel ville komma och baka pepparkakor så det gjorde de, och inför det så röjde jag köksön, städade köket och sånt där. Jag satte ju en deg för några dagar sen och den var väldigt trevlig nu. Fin konsistens och smakade som den skulle. De hade med sig färdigköpt deg också, och vi grejade på i några timmar.

Det är inte det roligaste att göra pepparkakor, det är ju mest kavla, ta ut, kavla, ta ut på repeat, men det är ändå rätt så mysigt. Det som är träligast är väl att det hela tiden saknas plåtar:D Och alla mina bakplåtspapper är slut. Jag har två i silikon som är suveräna, men har tydligen kastat mina gamla. Vilket iofs inte var en dag för tidigt:) De var sönderskurna av knivar. Jag brukar ha vanliga i papper också men de var helt slut. Det fick bli smorda plåtar, och det går ju det med:)

Några bockar rymde…

Spännande;)

När det var klart och vi städat i ordning, åkte de hemåt, Axel och Lovelia försvann ner och jag påbörjade skåpstäd. Barnen klagar på att jag får för mig att städa i skåp och lådor, för de tycker att det är oviktig. Men det är ju tvärtom, när det är kaos och stök där får inget plats som det ska och det blir katastrof överlag.

Det ena skåpet gav det andra och nu är de flesta med mat i färdiga:) Jag var svintrött och kom inte i säng förrän vid två kanske. Bara för att somna en kvart, sen väcktes jag av nåt. Jag vet inte hur det är med er, men när jag får sova en kortis, så är det som att jag tagit en powernap och det blir hopplöst att somna igen. Nu låg jag klarvaken mellan halv tre och strax efter sju 🙈

Först försökte jag somna, men gav upp vid tre och tog fram mobilen. Surfade runt, jobbade lite;) och sen kom jag på att Jamie skulle upp vid sex, så då kunde jag lika gärna vara vaken tills dess. Jag var tvärpigg och hade lika gärna kunnat gå upp men det vill jag inte, jag vill ju sova. Scrollade på TikTok som jag aldrig gör, för jag får upp så tråkiga saker, men nu var det rätt trevligt. Stängde av och somnade äntligen där nån gång innan halv åtta. Och vaknade vid  kvart över tio. Men vad bra.

Snark.

Ja, vad gör man? Vi skulle ha kalas så det var bara att kliva upp, käka frukost och förbereda. Jag hade bakat dagen innan, saffransrutor, och det fick räcka. Vi brukar ju baka allihopa och det blir alltid en gigantisk buffé 🙂 Nu var Janelles familj lite skruttiga så de kunde Inter komma, men syrran hade bakat både kokostoppar och saffranspannkaka. Sjukt gott!

Vi var runt nio personer, och det är ju rätt knepigt att man upplever det som tomt runt bordet:) Men det är ungefär halva styrkan som fattas, och det märks. Rätt najs att man hör vad alla säger och kan vara med i samtalen hela tiden dock.

Patricia och Abdel åkte hemåt ungefär samtidigt som mamma och syrran, Robban började göra mat och jag städade på:) Ni kanske undrar hur mycket man kan städa? Och det undrar jag med! I mitt hus är det konstant stökigt och ligger saker framme. Jag tror inte att det handlar om att jag är en rörig person först och främst, utan om att vi har förvånansvärt få ställen att förvara saker på, och de ligger antingen och flyter, eller på fel ställe. Värdelöst är det hur som helst.

Jag plockade och städade, tvättade och strök. Pysslade på, lyssnade på ljudbok och blev tröttare och tröttare. Med tre timmars sömn i kroppen är det inte jättemärkligt… 😉 Jag gav upp redan vid elva, för ovanlighetens skull, och kröp i säng, låg och spelade spel och läste en stund men släckte långt före midnatt.

Vaknade av det berömd rycket klockan tre. Eller inte av ett ryck, men väl av att Stumpan krafsade på golvet. Hon kissar överallt och ingenstans nu och jag hatar det. Nu hade hon gått in till mig och kissat på gardinen. Och inte på det som låg på golvet, nejdå, utan en bit upp. Hur hon lyckades med det vet jag inte, men det var ju bara att kliva upp och torka. Sen var det ju kört, inte kan jag somna efter det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med henne. Hon har ju alltid varit lite eljest. Hon kissar alltid på saker som ligger på golvet, som handdukar som ramlat ner, eller kläder på golvet. Det är ju inte kul, men rätt enkelt att åtgärda. Nu sen de nya katterna kom, kissar hon var som helst, hur som helst. Golvet utanför toaletten där lådan står exempelvis. Den är ren och fin, vi är noga med att ta upp i den, men ändå går hon en meter bort och kissar. Hon är ju blåst, hade man navelsträngen så hårt virad runt benet att det gick av, då fick hjärnan syrebrist, det är ju rimligt. Det här är next level och beror inte på det.

Spontana lösningen är att avliva henne, och det är superenkelt att säga, men otroligt svårt att göra. Jag vill ju inte det, för det första. Igår tog det upp att hon kanske skulle flytta till syrran, för att få vara ensamkatt. Det är bättre än avlivning, men samtidigt vill jag inte beröva syrran den fina relation hon har med sina grannkatter som gärna går in till henne och slaggar, myser eller bara gosar. Med Stumpan i huset är det nog kört.

Det jag ska testa är i alla fall det här, som jag tror heter Felliway eller nåt, feromoner, som ska lugna och minska stress, för hon mår ju inte bra av de nya katterna. Men jag vill ju inte ha det osande runt för evigt, så det är en kortsiktig lösning. Fan också. Jag hade inte tänkt att hon skulle bete sig så här. Vilket ju iofs inte borde varit svårt att förutse, pga att hon är som hon är.

Om nån sitter på tips så dela gärna med er. Ni behöver inte säga att jag ska kontakta veterinär för det finns inget de kan säga som jag inte redan vet. Nu lät jag som jag vore veterinär, men det är jag ju inte. De kan garanterat mer, mycket mer, än mig, men jag känner min katt bäst. Hon är bara utvecklingsförsenad, och just nu stressad och tjurig, markerar revir och är en bitch i allmänhet.

Så nu ska jag ta itu med det. Jag kunde inte gärna börja riva ner gardinerna i natt, alldeles för störande, så det ska jag göra nu, plus fixa lite med Jamies skrivbord så han får rum att lyfta upp datorn. Sladdarna ska samlas ihop och hängas upp på nåt vis också, allt för att minimera risken för nya kissattacker.

Bah!

Nåväl! Ha det så bra så hörs vi snart igen:)