Så kan vi lägga ännu en jul till rullorna, och vilken jul det blev ♥ I min enfald hade jag trott att jag skulle hinna skriva lite, men icke sa Nicke, det var full rulle hela tiden:)

Corrinda och Zehro kom ju redan på torsdagskvällen, och sen kom Novalies pojkvän, Patryk från London med flyg sent den 23:e. Att Patryk skulle komma bestämdes sent, egentligen skulle han ha jobbat på julafton men lyckades ändra och byta och trolla med knäna så han fick några dagar ledigt, och kom hit. Han har sin familj lite utspridd över världen, och mamman som han bor med, plus de två små systrarna skulle inte vara hemma. Att få ha honom här var supermysigt:)

Tidigare på kvällen var Patricia och Abdel här och efter önskemål så sparkade Robban igång ett gammalt PS2 och det spelades Buzz. Sjukt kul spel!

Julaftons morgon fixade Corrinda frukost, det vittjades julstrumpor och min var proppfull:D Eftersom jag är barnsligt förtjust i paket är det jättekul att den innehåller saker. Minns fortfarande hur otroligt ont det gjorde i hjärtat den sista julen som gift, när jag hade fixat så många fina julklappar åt min exman, både i julstrumpan och under granen och han inte gav mig ett skit. När barnen frågade vad jag fått i strumpan och jag svarade ”Inget”, så blev de lika ledsna som mig, för det är ju inte saken i sig som är viktig. Det är omtanken. Efter en stund hade han varit ute firmabilen och hämtat ett bisalve-lypsyl som han låtsades att jag missat. Sen skrev han i all hast ett julkort som han stoppade i ett kuvert, där det stod: ”God Jul. Du får en heldag i Stockholm, med shopping, middag, bio mm.” Några andra julklappar fick jag inte. Kan väl säga att den såg jag heller aldrig röken av. Rövhatt är ordet.

Men skit i det, (fast uppenbart sitter det ju hårt i minnet, som en jävla tagg i hjärtat. Vissa saker försvinner aldrig.)

Vi käkade frukost, yrde runt och gjorde klart oss själva, alla skulle sminka sig och vem var sist på spegeln i badrummet? Jo, jag:D

Vid två ramlade folk in, Janelle, Simon, Jack och Flora kom, sen mamma och syrran. Plötsligt var det folk överallt och ingenstans och vi samlades inne i det alldeles för lilla vardagsrummet. Det är perfekt i vardagen, men vi har bara två fåtöljer och en tre-sitssoffa där, och vi var typ 18 personer. Eller om det var 19? Helt oklart, vi räknade och räknade och vete sjutton vad det blev;)

Men, finns det hjärterum så finns det stjärterum, och med inställda stolar, ståplatser, och kuddar på golvet får alla se. Jag sitter gärna på golvet, bara jag får luta mig tillbaka:) I år var det tre personer som aldrig sett Kalle Anka, den minsta var såklart Flora, och hon var måttligt intresserad:)

Abdel kommer från Marocko och Patryk från London med rötter även i Polen, och där visas ingen Kalle som hos oss. Jag undrar var de tänker, egentligen? SÅ kul är det ju inte, men hela stora familjen knölar in sig, sitter trångt och illa i en timme, sjunger med, säger repliker och skrattar på exakt samma ställen som alltid:D

Sen är det fri lek tills maten är klar, och det är mamma, jag och syrran som får den höga äran. Jag hatar det ju, såklart, men vad ska man göra? 😉

Tacksamt att vi hjälps åt i alla fall! Nästa år tror jag fasen att vi styr upp så alla får ta med en färdig maträtt, redo för att ställa in och värmas i ugnen. Jag är så färdig med att leka husmor;) Såg ett klipp från Thanksgiving i USA där en stor familj kom med ett eller flera fat per familj och ställde upp på en stor köksö, och tänkte att det där – det är min grej:)

Vi hade köpt en rökt regnbågslax, och den hade vi kunnat strunta i, för fy så trist, massa ben som inte ville lossna och bara salt, inte god. Inte äcklig heller, men trist. Den andra laxen som vi stoppar in i ugnen med ett täcke av crème fraiche över däremot – så jäkla gott! Jag skulle kunna äta bara den! Vi hade tänkt köpa två halva sidor men ändrade oss när vi hittade den rökta vilket var ett dåligt beslut. Nästa år blir det dubbla laxsidor. Maten smakade väldigt bra, alla var hungriga och åt under andakt:) Sen var det äntligen dags för Tomten att dyka upp.

Visst är min gran helt otroligt vacker i år? Så symmetrisk och tät:) Delar av paketen ligger under den, resten ligger utspridda där de får plats;)

Vi har ju övergått till Secret Santa, och har alltså en person vi ska köpa en julklapp till, och en som vi får av. Men det är ju trist, tycker jag, så jag kan ha tjatat till mig att vi också ska ha ”Max 50kr-klappar”, en till var och en. De tre minsta av min barn är undantagna och får julklappar som vanligt, när de börjar tjäna egna pengar får de vara med men tills dess är de små. Och det ska de passa på att vara så länge de kan:) Jack och Flora är också små och får klappar.

För en gångs skull så placerade jag mig i soffan och satt ner under både julklappsutdelningen och öppnande av paket. Det har aldrig hänt, och kommer kanske inte hända igen för det är roligare att gå runt och kika när de andra öppnar sina:)

Men jag hade ont i fötterna och en aning huvudvärk så det var skönt att sitta en stund.

Alla var nöjda och glada med sina paket, och det är huvudsaken. Jag och Jamie behöver åka och byta storlek på ett par skor han fick, och några saker som PostNord inte lyckades leverera i utlovad tid kommer väl i morgon kanske. Corrinda och Zehro hade lyckats glömma några av sina hemma också, men det löste sig nästan helt. Lite långt att åka och hämta 😉

Vi avslutade kvällen med lite spel och snicksnack vid köksbordet. Det är ett surrande utan dess like, och blandat mellan engelska och svenska eftersom Patryk inte kan svenska. Jag har glömt all konversationsengelska jag någonsin kunnat, jag var skitbra på det för länge sen vilket är surt, för nu måst jag leta efter orden hela tiden. Men, med en hel bunt människor så är det alltid nån som vet vilket ord man letar och kan rycka in. Eller så säger man det bara på svenska så översätter nån:)

Förr, alltid, så länge som jag kan minnas, så firades alltid juldagen hos min mormor. Med hennes särbos dotter med familj, två söner som också senare kom att bli en del av husvagnsgänget. Särbon Farbror Erik:) Världens bästa låtsas-morfar. Varken han eller min mormor lever längre, och när hon gick bort fick jag ta över juldagen. Sen blev det enklare att ha öven julafton hos oss, och nu för tiden är det en tvådagars hemma hos mig.

Vanligtvis brukar Janelle och Simon fira en av dagarna hos hans mamma, men i år sköts det upp en dag, och de firade inte förrän på annandagen med dem, vilket innebar att vi fick rå om dem två dagar i rad:)

De sov över hos oss två nätter, så det blev verkligen supermysig! Hur löser man sängplatser till ett halvt fotbollslag? Ja, det är ju den lilla detaljen 🙂 Men, allt går. Vi har ju en lite knepig fördelning som det är i vanliga fall, där Jamie sover i mitt sovrum i dubbelsäng, medan jag sover i hans rum i en enkelsäng som man kan höja och ställa in lite som man vill. Jag flyttade dit efter den senaste operationen, då jag behövde lite hjälp för att enklast komma upp ur sängen, och eftersom den är så förbannat skön blev jag kvar:)

När Corre och Zehro är här så blåser vi upp en luftmadrass och så får Jamie och jag trängas i hans lilla rum medan de tar dubbelsängen. När Janelle och Simon kom flyttade sig Core och Zehro, så de sov i Jordans rum. Han har gillestugan, och delade den förr med Jamie, nu har vi en våningssäng på ena sidan, och en soffa, så där kan man sova minst tre. Har en utdragssäng under också, så fyra går utan problem. Zehro lyckades klättra upp i överslafen där det är en supertunn madrass, perfekt till en liten vikt som Jacks, men där tyckte han att det skulle gå bra att sova;) Sen klagade han över blåmärken efter sängbottnens ribbor;)

Jag sover gärna på soffan i vardagsrummet också, och det går att få plats med ännu några madrasser här och var, så än är det inte fullt:)

Juldagen var det dags för den årliga fotograferingen av barnen. De tittar delvis in i systmenkameran som användes, men de bilderna får ni se sen:) Visst är det galet hur stora barn jag har? Och hur många de ser ut att vara när de är så där stora:D

Inte helt lätt att få alla att bli bra, men det är ändå himmelsvid skillnad mot när de var små:D Alla har trauman efter våra julfotosessioner, men alla uppskattar ändå att vi gjort dem:)

Sen käkade vi! Juldagens middag är sen evigheter oxfilé och potatisgratäng. Mormor hade först fullt julbord, sen oxfilé, sen ostbricka, bär och glass och sen kaffe och chokladask. Mätt var liksom bara förnamnet:) Vi har skalat ner det till huvudrätt och dessert. Och nån oxfilé är det inte ekonomi till längre;) Kidsen uppskattar det inte heller till fullo. Vi har haft fläskfilé i många år, men senaste åren har vi kört fläskytterfilé som jag helsteker i ugnen och potatisgratäng och gräddsås till det.

Köpt gratäng, för det är så ohemult tråkigt att göra, och tar evigheter. Men de köpta är nästan lika goda som min:)

Ni vet det här med barnbord? Vi har inte det;) Det är omvända världen och jag, mamma, syrran och Robban satt vid ett eget bord;)

Han gillar oss, eller egentigen är det väl mormor han gillar att snacka med, men ändå:)

Alla hade inte satt sig än här:)

På juldagen brukar Jimpa komma också, men han var sjuk så vi ses till nyår. Lovelias pojkvän Axel är med, och ibland är det nån annan kompis med, eller släkt. Det beror lite på, men om man inte har nånstans att hänga på juldagen så får man gärna komma till oss:)

Efter maten, före desserten, var det dags för fotografering med alla:)

Det är som ett klassfoto ju:)

Översta raden från vänster: Robban, Abdel, Zehro, Patryk, Axel, Simon, Syrran som heter Petra, Jordan, Corrinda och Trixie.

Mittenraden: Jamie, Patricia, Flora.

Främre raden: Mormor/Mamma/Siv, Novalie, Janelle, Jack, Lovelia, jag med Doris:) Katterna ville inte vara med:)

Jamie vill tala om att han böjer på knäna för att inte stå i vägen för de bakom:) och Jack blundade med flit på alla bilder:D

Jag hade inte riktigt insikten om det här när de var små kan jag säga;) Att det en dag skulle svämma över av respektive och barn, det var svårt att ta in på riktigt, se det framför sig. Men det är otroligt coolt och jag är stolt som en tupp över allihopa!

Novalie hade int träffat Flora förut, men nu fick hon äntligen göra det och älskade henne givetvis direkt.

Flora är så lik Janelle som bebis att det är lite läskigt. Hon och Jack är också superlika.

Vi åt dessert, som är en favorit och alltid återkommer, det är en god vaniljglass, med frysta, tinade blåbär och hallon och sen grädde. Prova! Det är ofantligt gott och så enkelt. Alla älskar det, och gillar man inte bär kan man enkelt hoppa över det, samma med grädden.

Framåt långt in på kvällen skjutsades mormor hem och sen spelade vi spel till väldigt sent:)

Spela spel har vi gjort väldigt mycket. Corre och Zehro fick ett av Trixie som gick ut på att man skulle förklara ett ord med ett enda ord. Det skulle skrivas på en skiva och sen fick en gissa. Det här var enkelt att köra på engelska, Patryk fick lite hjälp med att översätta orden, sen var det bara att köra.

Vi gav oss också på Med andra ord, då google translate-ade han orden, och förklarade sen på engelska, alla pratade engelska, för att han skulle hänga med, och eftersom det är skitsvårt att snabbt beskriva något utan att nämna namnet på svenska så kan ni bara gissa hur svårt, och roligt, det var på engelska:)

Vi lyckades till och med lösa två mordgåtor på så vis, med hjälp av översättning och att ta allt på svengelska:) Skitkul!

I går kväll så kollade vi de tre senast släppta avsnitten av Stranger Things ihop, de av oss som är i fas vill säga. Nu är det ett enda avsnitt kvar och det släpps visst på nyårsafton vilket innebär att jag inte kommer se det förrän nästa år. Fast nu ser jag att det står att det släpps torsdag, och det är väl ändå första januari? Mitt i natten:)

Janelle och Simon åkte vidare på annandagen, medan Corrinda och Zehro åkte söndag vid lunch. Patryk skjutsade jag till Arlanda några timmar senare, och nu är huset tomt och tyst. Bara de sex barn som alltid bor hemma är här:D

Stormen Johannes härjade ju i lördags, men här hos oss var det ingen fara, det blåste men inte så det var obehagligt. Ute på vägarna var det tydligen kaos och det var skönt att Patryk inte skulle flyga hem då, det hade nog blivit inställt.

Jag ägnade några timmar åt att fixa ordning, tömma sopor, leta reda på alla tomflaskor som liksom transformerar sig ur tomma intet;) ställa ordning lite här och var och liksom få tillbaka det som det ska vara. Men sen gav jag upp och gjorde annat, som att gå en promenad med Doris, äta mat och sen glo på tv. Kvar är luftmadrasser…

Stolar och extrabord står lite här och var, men de behövs eventuellt på nyår.

Katterna älskar att sova på fårfällen, mitt i men ändå upphöjt.

Disken ska vi inte tala om, diskmaskinen har jobbat dygnet runt känns det som, trots det är diskbänken konstant full av smutsigt porslin.

I morgon kommer jag vara ikapp, för nu är det normalt igen. Jordan städade det sista medan han lagade mat, dvs värmde matlådor, han plockade ur ren disk och i med den smutsiga, och nu ser det snyggt och prydligt ut.

Soporna däremot vet jag inte riktigt hur jag ska lösa. Plast kan jag åka med till nån sopstation, men inte rest-soporna, och de har jag mycket av just nu. Till och med i facken för glas är det fullt, och i metall ligger det hela sex burkar ärtor och morötter plus några kapsyler;) Jag vet att syrran har plats i sin tunna, så jag får åka dit med rest-soporna. Hatar att de bara tömmer det en gång i månaden, bara kattsanden vi gör av med fyller det facket snabbt.

Men men, skit i det. Nu tar vi en måndag i stället, jag tänker göra så lite som möjligt, kanske skriva lite, kanske åka och träna för jag behöver verkligen röra på mig. Men vila upp mig inför onsdagen som jag inte riktigt vet hur den blir än. Kanske kommer Janelle och Simon, men han jobbar till 23 så det måste lösas isf. Trixie jobbar också till 23, och jag vet inte om Patricia och Abdel kommer. Men det ger sig, är ju flera dagar tills dess:D

Nu ska jag sova! Ha en fin måndag 🙂 Höras snart igen!