…så blev kursen omvandlad till digital träff ist för på plats, pga vädervarningar i Kramfors med omnejd. Vilket bra år jag valde att gå kursen;) Med både översvämningar och nu kanske snökaos. Jag hoppas så innerligt att mitt tåg blir inställt också för jag har icke ombokningsbara biljetter. Håll en liten tumme för det:) Sist bokade jag biljetterna sent kvällen innan, nu var jag ute i god tid. Såklart:D

Men men, inget ont som inte har nåt gott med sig En av kompisarnas kille spelar på DogBar i helgen, och jag har varit lite deppig över att missa det, de är riktigt bra, men nu kan jag ju. Förutom att jag behöver vara i skaplig form klockan nio på morgonen sen;) Meeeeeeen, man behöver ju inte ha kameran på:)

Vi som skulle ha så kul grejer för oss den här träffen, läste precis schemat, vi skulle öva inrymning:D Och prata gruppdynamik med nån kurator, och ha författarbesök av en tjej jag läst och tyckte var rätt knepig:D Men, allt blir digitalt, eller det mesta, svårt att inrymma kanske. Det är lite lustigt, jag fattar att skit kan ske var som helst, men Hola är en byhåla, och skolan har bara speciella människor, det måste man vara för att gå skola mitt ute i ingenstans. Jag menar det på ett bra sätt, givetvis! Vi som kurs är bara där  på helgerna så risken för oss är väl minimal, men det är ju inga undantag som gäller, alla ska veta vid en akut situation.

Jag var så taggad på den här träffen, har längtat efter att träffa kursarna igen, och det blir inte lika kul online. Det som är roligast händer ju liksom utanför lektionstid, alla samtal över kaffekoppar och på kvällarna. Jaja, vad är väl en bal på slottet.

Idag var jag ju grinig as fuck, och det här var väl en naturlig fortsättning på det kanske….;) Karma, typ 🤣

Det var ju ett vårdcentralbesök på schemat, och jag höll på här hemma i godan ro, tog hand om tvätt, städade lite, plockade, fixade. Stod inne i badrummet och kollade på klockan där, konstaterade att det var en timme tills vi var tvungna att gå, klockan var 14, och tiden var 15.30. Kollade sen nåt på mobilen och hajade till när jag såg att den var 15.00. Kollade klockan, nej den var 14. Men sen när går ens mobil fel? Panik, för det är tajt med en halvtimme när man måste klä på sig och stövla i knädjup snö.

Hojta på ungen, på med kläder i ilfart och iväg. Jag är inte bra på att gå snabbt, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Insåg ju för några år sen att det också finns en väldigt logisk förklaring på det, och det är ju min pajade fot. Jag har inget frånskjut i den utan haltar på och tappar liksom fart varje gång jag sätter i den. Syrran och mamma går som jävla gaseller, båda har ben som sådana också, långa smala, och jag har hela mitt liv fått halvspringa bredvid;) Samma sak idag kan jag säga. Det är bara jag i familjen som är långsam.

Väl framme på vårdcentralen hade vi fem minuter till godo, gott så, jag kunde fälla in mina broddar, och sen satte vi oss för att vänta. Jag hade bara kastat på min kappa, och insåg när jag höll på att svettas ihjäl och var tvungen att ta av den, att jag kanske inte var speciellt läckert klädd…

Inte det värsta, byxorna hade lika gärna kunnat vara storblommiga eller en  flanellpyjamas, det syns liksom inte under kappan:D Förrän man inte kan ha den på längre…

Jaja, vem bryr sig, det var en äldre dam i väntrummet och så sjuksyrran som tog hand om oss. Annars såg jag inte en person.

Jag gillar inte vårdcentraler. Det är ju för att jag inte gillar att vara sjuk, såklart, eller att behöva hjälp med något. Men jag ogillar stämningen som är, det är dämpat och ångesten sitter i väggarna. Med min emetofobi i grunden har det givetvis varit skitjobbigt att befinna mig på en plats där folk potentiellt smittar med något som innebär kräk. Idag är jag ju fri från den, men vissa saker sitter kvar.

Vi traskade hemåt i betydligt trevligare takt och kunde samtala också, det är jag också värdelös på, att prata och gå fort samtidigt:D

Hemma tog jag med Doris ut en sväng direkt, och sen fortsatte jag med det jag höll på med innan.

Vi hade bokat ett cirkelfyspass klockan 19, och syrran undrade om vi kunde åka lite tidigare för hon skulle hämta upp beställda varor på apoteket. Alltså är det någon som kan förklara för mig varför det blir billigare om man beställer sina grejor via nätet och en apotekare plockar ihop dem åt en i en påse så man sen bara kan hämta upp dem? Varför? Alla andra ställen, tänker på om man beställer mat exempelvis, har ju en leverans eller/ock plockavgift. Men Apoteket (alla varianter) har billigare pris online, än i butik och det skiljer mycket också, men det blir mer jobb för deras personal och det blir ju knappast några merköp när man kommer på att man ju behöver ditten eller datten?

Jag fattar inte!

Syrrans bils batteri är inte heller bra, den startade inte alls för ett tag sen och jag var där med batteriladdaren, så det är ju lite nervöst. Startar inte hennes måste jag skotta fram min, för den är ju översnöad igen. Robban var i väg med sin också. Men, syrrans startade och vi kom iväg, hämta upp på apoteket och hittade till och med en parkeringsplats vid Friskis. Det är ju vanliga gatuparkeringar och med den snö som ramlat ner och plogats runt de parkerade bilarna är det inte direkt vackert. Det är vallar, gropar och på sina ställen där det inte stod bilar när de plogade är det knädjup snö. Kommer bli så oerhört vidrigt när det blir plusgrader för att sen frysa på. Brrr.

Passet var med en ny tränare, för oss, hans namn har fått mig att avstå, han heter som mitt ex, med efternamnets initial samma dessutom. Det går liksom inte. Tills före jul när vi fick lov att välja på det eller inget. Det visade sig ju att han var kul! Såklart, hans namne har ju inget med honom att göra, men ni vet kanske hur det är? Han lyckas få till roliga och skitjobbiga pass som verkligen känns. Vi får försöka boka in honom stadigt på onsdagskvällar helt enkelt.

Hemma igen tog jag ytterligare en sväng med Doris och sen stod jag och funderade på om jag skulle skotta. Jag valde nej. Struntade i det, det var inte speciellt mycket. Nu vräker det ner igen, så det hade ju inte spelat nån roll.

Det här ser lite kul ut, två cyklar som nästan försvunnit i snön.

Har en cykel till som är helt överskottad. Var tvungen att säga till ungarna att de inte får lov att kasta sig i snön där för att undvika ett cykelstyre i magen eller så. Hemska tanke.

Vi har ju haft väldigt milt väder hela vägen fram tills den här snön kom, och att cykla har varit noll problem. Det har ju varit 5-8 plusgrader och jag funderade till och med på att cykla in till stan en kväll, men hejdade mig:D Min cykel tog jag undan för länge sen, men Jordan och Jamie cyklar hela året. Jag tycker inte de ska det, men eftersom det går snabbare så gör de som de vill.

Jaha, på ett sätt kändes det väldigt befriande att kursen blev online, jag får alltid lite stresspåslag när jag ska iväg, inte för att det tar en evighet att packa men det kräver ju lite tankeverksamhet, och nu slipper jag det. Eller slipper…jag hade ju påbörjat packandet för att vara ute i god tid för en gångs skull. Är det inte typiskt så säg?

Nu ska jag faktiskt ta och sova snart, så ni får ha det så bra, så hörs vi snart:)