Sådärja, det är första februari och vi går in i årets skitmånad. Jag ogillar februari för det är den månaden på året som levererat mest skit genom åren. Dels att det är den så kallade vabruari, gärna med sjukdomar innehållande kräk, och med en extrem kräkfobi i bagaget har det inte varit lätt. Fobin är numera, på något sätt, oklart hur, förpassad till ett låst rum i hjärnan, som jag absolut inte kommer öppna. Ibland händer det att det glappar lite i dörren dock och jag får jobba för att inte falla tillbaka. Fobier är en bitch. Men det är ändå en sjuklig månad.

För fem år sen dog min pappa:/ den tredje februari. Min man lämnade mig för att sen aldrig mera bli normal, den fjärde februari. Min mormor dog den tionde februari, för 23 år sen förvisso men det är fortfarande färskt i minnet. Jag tänker nästan varje dag på mormor, och flera gånger om dagen på pappa. Det är de stora grejorna som gör att februari är tung, men lägg till alla de där småsakerna som inträffat under åren och jag fattar precis varför jag ogillar den.

Samtidigt kan februari vara väldigt vacker, så jag är ambivalent och har landat i ett whatever 🤷‍♀️ Det som inte dödar härdar.

I år börjar den med solsken och fem stabila minusgrader:) Ta i trä och allt sånt där.

Igår packade vi in familjen i två bilar och åkte till Stockholm för att fira Janelle som fyllt år. Det var ett skapligt manfall vilket gjorde att vi bara var åtta stycken totalt, så Doris kunde följa med:) Hon får nästan aldrig plats annars, för hon hatar att åka bil i bakluckan, då gråter och skäller hon hela vägen, medan hon älskar att sitta i sätet och titta ut, eller ta sig en tupplur:)

Jamie spelar ju cup i Sandviken, Lovelia är hos Axel och Abdel jobbade, vilket innebär fyra personer mindre. Det var nu iofs det perfekta antalet för då kunde vi sitta runt Janelle och Simons köksbord i stället för soffan. Säga vad man vill, men det är ju mycket trevligare att fika och umgås runt ett köksbord än att halvligga i soffor och ha ett litet bord där det blir jättetrångt:)

Det har blivit lite så att när vi samlas för fika så bakar den som känner för det och tar med, vilket innebär att det blir mycket fika, men man behöver inte heller ta så stora bitar. Trixie hade bakat en sockerkaka med krossad choklad, och jag svängde ihop en blåbärspaj timmen innan vi drog. Janelle hade gjort en Himmelsk tårta, och syrran hade med sig popcorn med kanelsmak och godis:) Simon hade gjort nån sjukt god chokladkaka som var kladdigt fantastisk:)

Min blåbärspaj är svinenkel, jag orkar inte ens måtta längre utan blandar smör/margarin, havregryn och socker. Behövs det pytsar jag i lite vetemjöl och ibland har jag i lite vaniljsocker. Smaka på den så den är lagom söt och god och har en bra konsistens:) Blåbären lägger jag i en form och ibland får de ett lager potatismjöl över sig, ibland inte, och sen är det bara att klicka it degen. Funkar på alla söta pajer och blir så god. Jag brukar ha ett tunt strösslat lager av råsocker/muskovadosocker/farinsocker ovanpå och se till så den blir lite knäckig. Ugnen allt mellan 15-30 min på typ 200 grader. Till det vaniljvisp i tetra som synes:D

Janelles tårta kommer jag inte ihåg, den här gången heller, jag bad henne skicka receptet, men det är philadelphiaost bland annat, och också väldigt enkel, bara vispa och lägga ihop.

Den ser fin ut även efter ett par timmar framme på bordet, till skillnad från gräddvarianterna.

 

Doris hittade sin plats♥️ och låg och råslaggade under bordet mesta tiden.

Jag tror hon hade huvudet på syrrans fot:)

Doris är så fin, så enkel att ha med sig, för hon bara chillar och är helt trygg med de här små kidsen, hon nosar lite på Flora sen är det bra och Jack klappar och gosar gärna med henne. Hans farmor har också hund så han är van:)

Vi satt här och pratade i timmar som vanligt, det är mycket att avhandla som är både viktigt och oviktigt. En väldigt viktig sak var hur man korsar armarna när man lägger dem i kors över bröstet. Det finns ett sätt som är ”fel” och ett som är ”rätt”. Givetvis är alla övertygade om att just deras är korrekt:) Intressant att det som känns så avigt för en kan vara det mest naturliga för en annan. Samma med att knäppa händerna, där tror jag att det var bara syrran som gjorde ”fel”:)

😂

Jack och jag satt på ena hörnet, det var sjukt knöligt att klämma in sig men väl på plats satt man som en kung. Jag anser ju att bästa platserna oftast är på en kortsida. Visst, det kan vara svårt att höra alla konversationer, men man har bra överblick:)

Kolla skjortan. Den budade jag hem på Tradera när Robban var ungefär som Jack, runt sju, och den var precis lite för dyr så jag tänkte släppa den. Tror jag lagt in ett maxbud på 200kr och att det var nån som bjöd över i sista sekunden så jag fick skynda mig in och höja med nån krona😂 Jag kunde ändå inte släppa den för den var så fin! Och helt uppenbart är det ett av mina absolut bästa köp, för Robban älskade den, Jordan älskade den, Jamie älskade den och nu älskar Jack den. Den är SÅ använd! Jag fick sy i nya knappar tills att Jack fick den, men förutom det syns det knappt att den är använd. Den är i nåt tunt material som inte behöver strykas och har en aning av frånstötande egenskap så spiller man rinner det mesta av:)

Fantastisk skjorta!

Flora är en väldigt behändig och charmig lillasyster. Än så länge har hon ju inte börjat krypa runt och ta Jacks grejor, och han kommer kanske ändra uppfattning om henne då, men han älskar verkligen sin syster, och månar om henne på alla sätt och vis.

Jag lyckas alltid skrämma henne:/ Hon är ju en aning skeptisk till främmande folk, vilket man ju blir när vi inte ses så ofta, och det suger. Men det går alltid över efter en stund, man får muta henne med något, en napp eller en promenad eller så.

Jag brukar sno henne för ett blöjbyte också, det är ju jordens mysigaste, beroende på blöjstatus då, men man väljer ju noga:D Att umgås vid skötbordet är något jag alltid uppskattat med mina kids och andras. Samma på sjukhuset när jag jobbade, just skötsituationer är ofta väldigt charmiga. Det är fokus på varandra och på lagom avstånd. Lillfisen♥️

Janelle och Simon har ett väldigt charmigt badrum i sin nya lägenhet. Jag vet inte vad det är egentligen men det är fint. Det är stort och har ett litet fyrkantigt fönster i höjd med midjan ungefär. Litet nog för att ingen ska se in, och de bor också två trappor upp, men lagom stort för att kunna se ut, det gör så mycket med utsikt. Jag förundras alltid över hur fint mina barn har det, för inte fan såg det ut så i deras rum hemma direkt;) Varje gång jag varit hemma hos nån av dem så får jag en enorm lust att bara kasta bort alla saker jag har, och vara lite clean som de. Men sen kommer jag på att det är fasen bra att ha det mesta:D

Det här var ju inte den skarpaste bilden:)

Men den är på tre favoriter😎

Vi var kvar här tills långt in på kvällen och då packade vi in oss i bilarna igen och åkte tillbaka till Uppsala. Det tog givetvis kortare tid, eller kändes så iaf. Det absolut värsta med att Janelle flyttat till Stockholm är fan avståndet, och trafiken. Jag hatar trafik och nu bor de så man behöver köra igenom allt, eller kanske mer över vattnet. Jag hittar inte i Stockholm för jag lyckas aldrig skapa mig en mental karta över stan, den är alldeles för stor. Att sitta i bilkö det är något av det värsta jag vet, speciellt om jag kör, sitter jag som passagerare är det betydligt mer okey, men att behöva hacka fram i tio kilometer i timmen är pest. Lastbilar och bussar, taxibilar som kör som om det var ett rally, söndagsbilister och turister som inte hittar och de arga som tutar och är hetsiga. Jag är övertygad om att medelåldern hos bilförare i storstäder är under genomsnittet.😜

Då är hemvägen på kvällen nästan alltid trevligare, förutom att det är mörkt då. Med åren har jag fått svårare och svårare att se bra i mörker, det har också att göra med att jag bara har en lins såklart. Jag har fattat att jag nog ska se till att ha brillorna med mig om jag ska köra på kvällen, så får jag helt enkelt ta ut linsen och byta. Men, eftersom jag hatar mina glasögon också:D så har jag inte kostat på mig progressiva glas, jag använder de nästan enbart när jag ser på TV, möjligen om jag ska på promenad och känner för att se skarpt. (Jag ser ju rätt ok utan)  I och med att de inte är progressiva så blir allt på bilens instrumentering suddigt och jag får antingen låta bli att kolla så noga, det viktiga är ju hastigheten och det ser jag, men ni fattar nog. Iaf ni som är över 40+:)

Kanske borde jag öppna ett sparkonto för att operera ögonen. Men samtidigt, det är fan så dyrt alltså. Å andra sidan suger det att inte se bra. En liten del av min hjärna säger att mamma opererades för starr, och att alla som gör det verkar se som örnar sen. Men, om jag fattat rätt korrigerar det inte ålderssyntheten? Utan det får man ändå betala. Jag hoppas ju såklart inte på att få starr! Men oddsen kanske inte är gynnsamma för min del om det finns i släkten?

Jag vet inte. Jag får ju ont av glasögon, jag bröt näsan som 13 åring, eller 12 kanske jag var, och det är nog boven. Jag kan inte ha några bågar alls, alla skaver och tynger så jag får värk i hela ansiktet efter ett tag. Trots det, och det här ska jag ju ge mig själv en stor eloge för, så hade jag enbart brillor i 15 år. Kanske har det blivit värre med åren också. Vem vet🤷‍♀️

Nu hörrni ska jag dra på en extra benvärmare över fetvadden och ge mig ut på promenad. Det är alldeles för fint ute för att låta bli, och efter all fika igår behöver jag det😅

Faktum är att jag ju inte ätit varken fika eller godis i år. Fast jo … nu ljög jag lite. Jag HAR fikat, när Trixie tagit med gofika från jobbet, men inte i nån större mängd. I går åt jag ju såklart av allt, utom godiset. Och sen bjöds det på pizza hemma, Robban drog till Ica och köpte ett helt gäng fryspizzor, och då var jag ju hungrig så det gick i utan större problem.

Sen fick jag ont i magen:D Jag har i princip aldrig några problem med magen, så när den väl bråkar lyssnar jag noga för att undvika det i fortsättningen. Jag håller mig till det jag gjort hittills i år, äter vanlig mat, med måtta, och undviker skit. Sen fikar jag när speciella tillfällen bjuds och får ta konsekvenserna. Det gick ju över:)

Nu —–> skor på! Hörs snart:)