Jajamen, den här skitmånaden är inte kul. Helt otroligt att det kan samlas skit på hög.

Nu har två stora jättetråkiga saker som jag inte kan säga så mycket mer om hänt, som kommer spilla över långt fram i tiden😝

Det kommer reda sig till det bästa, men det har varit riktigt tuffa dagar.

Och som grädde på allt så började Doris kissa blod. Fantastiskt. Fast tvärt om.

I måndags ringde jag för att få en tid hos veterinären och vet allvarligt inte vad som hände, men jag satt i telefonkö i 1 timme och 25 minuter, sen bröts samtalet. Jag var först plats fyra, sen tre, två och sen ett. Och DÅ lägger man ju inte på. En timme senare bröts det. Jag hade lektioner samtidigt så jag gjorde de övningar vi skulle göra och kunde vara med i bakgrunden på avrundnings-rundan. Sen mailade jag om en tid i stället. Det måste varit nåt knepigt med deras växel för sådär lång tid tar det inte.

Jag fick en tid idag, klockan 13.00 och ta med ett urinprov. Ja just det ja:D

Det är fan inte lätt kan jag meddela. Iförd arbetshandskar och en burk försökte jag sätta in burken under henne när hon pinkade och samlade ihop yttepytteminilite som jag sen bar som om det var guld. Hon slutade ju kissa varenda gång och tittade på mig som om jag var dum i hela huvudet. Jag låg dessutom hela dagen igår med en skitjobbig migrän och är idag helt luddig och snurrig, så det var inte superkul.

Vi kom i väg, och jag var helt säker på att Doris skulle dra åt motsatt håll, sist hon var hos veterinären opererades hon för juvertumörer och kastrerades och mådde skit och elände efteråt. Men det hade hon tydligen glömt för hon satte fart mot dörren som ett spjut, ivrigt snosande. Robban var med, för jag vägrar åka ensam, om möjligt. Jag behöver moraliskt stöd pga att oftast när jag behövt åka in akut/halvakut så har det slutat med en avlivning. Nu är Doris pigg och precis som vanligt så det kändes skönt, men ändå.

I väntrummet kom det in två stora hundar medan vi väntade, vi var ju tidiga såklart, och alla var så inne i sig själva, tittade knappt på varandra. Doris också som inte alltid är ett under av trevlighet när hon träffar andra jyckar:) När veterinären kom följde hon glatt med in i rummet som hon ivrigt undersökte medan veterinären gick iväg med urinprovet för att undersöka det.

Hon kom tillbaka och var helt imponerad av hur ful urin hon hade, massor av vita blodkroppar och skit, men hon trodde ändå att det var en elak urinvägsinfektion. Doris fick hoppa upp på bordet och bli klämd på magen över urinledare/njurar utan att det varken kändes något eller hon visade att det gjorde ont. Hon fick antibiotika, antiinflammatoriska  och smärtstillande utskrivet och så ska vi komma tillbaka efter kuren och lämna nytt urinprov. Visar det inte på klar förbättring blir det ultraljud. På min fråga vad det kunde vara då sa hon att det troligast var stenar i urinvägarna (eller nåt liknande, jag har fasen glömt, var lite stressad där) Hon såg inget som tydde på tumörer eller sånt elände så det känns bra ändå. Ta i trä!

Vi var ute därifrån en halvtimme senare och 2700kronor fattigare, sen hämtade jag ut medicinen på 500kr till. Och det lär ju bli samma summa, förhoppningvis minus medicinen, nästa gång. 1090kr för en undersökning, snudd på tusenlappen för nåt i labbet, och 500 spänn för nåt annat i labbet, plus 160kr för att skriva ut recept.

Jag sa till Jordan, som är den smartaste av barnen😇 att han kunde väl för bövelen bli veterinär istf fastighetsmäklare eller vad han nu har siktet på. Han sa nej. Skit också. 😎  Men, med tanke på hur lite Doris hittills behövt åka till veterinären under sina snart elva år så får det ju vara okej ändå. Hon var där som liten och fick sprutor, sen hade hon nåt utslag i fejset och fick salva, sen var det inget på alla år tills hon opererade de där knölarna. Och så nu då.

Veterinären sa att kastrerade tikar ofta blir lite inkontinenta, och att det ibland läcker lite när de sover, det gör det inte på Doris. På en del tikar kan det läcka utan att det kommer ut någon urin, typ, och då står ju urinvägen öppen för allsköns bakterier, och det blir en uvi. Som hos äldre kvinnor, sa veterinären. Det är en av de vanligaste saker som lite äldre kvinnor söker för tydligen.

Jaha. Men vafan jag hoppas att det är en uvi som försvinner när den behandlas och inget annat.

Doris är precis som vanligt, har inte ont, kissar inte varken mer eller mindre än vanligt, äter som vanligt, dricker som vanligt och busar och har sig. Hade det inte varit snö hade jag aldrig upptäckt det. Så den får lov att vara kvar nu så jag kan ha koll på att det försvinner:) Förhoppningsvis ganska snart.  Men om det kommer tillbaka så kommer jag bara märka det på vintern…? Inte som att jag har lust att lämna urinprov bara för att kolla läget lite nu och då.

Doris ska käka antibiotika tre gånger om dagen i tio dagar, och antiinflammatoriskt i sju. Hon har fått två gånger idag, och det gick finfint med först Robbans köttfärssås och sen grädde. Jag har köpt mjukost och leverpastej, det brukar gå bra att gömma saker i och tabletterna verkar inte smaka skit iaf. ”Köttsmak”, sa veterinären:D

Här ser hon lite ledsen ut, men vet ni vad det beror på? 😅 Det är för att hon är avis på att Sally låg i mitt knä och att jag bara hade en hand och ge mag-gos med:D

Håll tummarna nu för att Doris blir helt bra! Och när ni ändå håller på så får ni väldigt gärna hålla lite tummar för att det andra blir så bra det kan också ♥️

Nu ska jag övertyga Robban om att vi ska se Supernaturals istf att lyssna på Ghost på högsta volym 🙂 De är bra, men jag har Supernaturalabstinens;)

Hörs snart!