Vad tycker ni om den här kommentaren?

Jag vet inte ens var jag ska börja faktiskt🤣 Det är något så sjukt märkligt med en människa som orkar ta sig tiden för att kommentera om att hon hoppas att min hund, som personen aldrig träffat, ska dö långsamt. Att säga att Doris är ful visar ju bara på att Sara behöver glasögon, för är det något Doris INTE är, så är det ful 😂

Att kommentera med sitt eget namn och mail, där orten ingår i mailen, kan jag inte bestämma mig för om jag tycker är positivt eller negativt. Positivt för att Sara står för det hon tycker, fine. Negativt för att … jamen alltså STACKARS SARA! Hur mår man om man känner att det här är något man måste göra? Önska livet ur en liten hund hon aldrig träffat? Aldrig behöver träffa.

Jag inser förstås att det kan vara så att det är någon annan som låtsats vara Sara och använt hennes namn och mail, men oftast är det inte så. Personer som beter sig såhär är oftast inte så smarta😎

Det var ganska länge sen som nån betedde sig såhär här inne. Väldig länge. Däremot händer det mellan varven att era kommenterar av okänd anledning hamnar i nån slags modereringskö som jag inte alltid ser. Sara har nog använt flaggade ord misstänker jag, medan det ibland är helt vanliga trevliga kommentarer som fastnar, det är ju nåt filter som jag inte vet hur det funkar. Jag brukar försöka godkänna de jag ser, men ibland missar jag.

Oavsett vem det är som skriver taskiga saker online och var de skrivs, så kan jag inte acceptera det. Det är extremt onödigt och fult och det handlar om vuxna människor, Sara är i 30-årsåldern talade en snabb googling om, bor i villa och är gift.  Varför mår folk så här dåligt? Att man känner ett behov av att spy ur sig galla på vad som helst, i det här fallet en hund?? En HUND? Vafan liksom, om man nu måste vara en bitch så säg att jag är ful, pantad, dum i huvudet, skriver dåligt, stavar fel, har fula kläder, eller vad som helst som på nåt vis är relevant, det är JAG som skriver, inte min stackars hund😜 Vad har den stackaren gjort för ont för att nån ska önska livet ur henne? Sinnessjukt ju.

Här inne, hos mig, så är vi trevliga. Jag älskar era kommenterar och jag uppskattar det oerhört när ni tar er tiden. Det är roligt att höra olika vinklar, olika sätt att tänka eller ta sig an saker, och så vidare. Jag håller absolut inte alltid med, och jag vet att ni inte håller med mig i allt, och det är ju det som gör det roligt. Fy fan så trist om ni alltid höll med!

Men man måste vara respektfull. Man kan inte sitta och kräkas över tangenterna bara för att man själv mår dåligt, för låt oss vara ärliga nu. Om man skriver en sån kommentar som ovan, så fattas det saker. Empati, förstånd, uppfostran såklart, men också troligen skulle man behöva lite terapi, eller i alla fall ta sig en funderare över hur man uttrycker sig. Och varför.

Vad är det som gör att en människa tror att jag vill se den här kommentaren? Tror man att jag ska bli glad? Arg? Irriterad, kanske ledsen? Inget av det kan jag meddela, jag blir mer trött och tycker synd om🤷‍♀️ Pity the fool så att säga. Jag tycker synd om den som sitter bakom sin skärm och häver ur sig hat. Livet måste vara rätt svart och hemskt.

Nejdå, säger människorna som hatar bakom skärmar, och så försöker de vända det till sin fördel, men vet nI? Försök inte ens. Det blir bara pinsamt.

Av grammatiken kan man kanske utläsa att personen som skrev kommentaren inte är så bra på svenska, och det kan ju bero på många saker. Kanske är man lite eljest, kanske har man inte svenska som förstaspråk, vad vet jag, men det ursäktar inget.

Jag står alltid för vad jag säger online. Jag använder alltid mitt rätta namn och de gånger jag känner att jag nog kanske inte vill skylta med mitt namn, det är de gångerna jag inser att jag borde sitta på fingrarna. Och då gör jag det. Min åsikt är min, på samma sätt om var och en är fri att ha sin egna åsikt. Men att lufta den offentligt är en annan sak. Ibland behöver man låta bli, helt enkelt.

Att skriva att Doris är ful och bör dö, hör dit. Det gör man inte.  Att tycka det – varsåjävlagod! Att säga det till en vän privat – go ahead, det jag inte vet stör mig inte. Men att skriva det i en kommentar till Mig? Som helt jävla uppenbart älskar min hund och mina katter?

Nej det är rubbat. Oavsett alltså. Byhålan ligger vad, femton, tjugo mil från mig? Doris kan OMÖJLIGEN störa någon där, inte ens en riks-Karen 😆

Nu ska jag gå och ge min lilla fina Doris en antibiotikatablett och JAG hoppas att hon svarar fint på behandlingen. Veterinären mailade och sa att det var riktiga bakterier i urinen och att penicillinet bör hjälpa.  Hon är redan på bättringsvägen vad det verkar, så förhoppningvis får vi ha henne kvar några år till. Det tycker JAG och familjen är bra, vad Riks-Karen Sara tycker vet vi ju alla, men det är ointressant. Jag kanske ska ta reda på var hon jobbar och mejla hennes chef? Hehe, det vore ju lite kul. Om hon jobbar då förstås.

Vad har ni för tankar om det här? Vuxna människor som ska vara förebilder men som sitter och skriver hat online? Känns inte det väldigt … korkat? Omodernt.

Till sist, om ni känner att ni mår såhär dåligt ☝️, gör er själva en jättestor tjänst och sök hjälp. Livet behöver inte vara så.