Så var det måndag igen då. Men fear not – blinka två gånger så är det fredag:D

Jag har haft en ovanligt lång helg, fast jag inte direkt gjort några stordåd, men hemma har jag inte varit. Fredagen började fantastiskt bra med att min bil startade så fint, så fint, trots dåligt batteri och trots att den stått still lite för länge, och jag var så happy över det, jag skulle köra Jamie och en kompis till slalombacken. Bara för att sen inse att det var superdåligt med luft i vänster framdäck:/

Men för helvete. Messade Jimpa:D räddaren i nöden som alltid, och frågade om punka smittar? Syrrans bil hade det för ett tag sen, och även Patricias. Han trodde det var mer dåligt med luft och har varit hit och fyllt på, så det är ju bara att hoppas på att det var så. Har inte kollat sen igår, men då höll den luften. Ta i trä. Idag ska Robban byta sitt batteri, eller Jimpa ska, men på Robban bil:) Han har ett jäkla heltidsjobb med min familj 🙈

Jag hade ju två killar som ville åka skidor och ringde syrran, fick låna hennes bil, och körde dit dem, sen hem till mamma för att hämta lite tidningar, och levererade sen dem vidare till Patricia. Hon och Abdel ska flytta om en vecka, och vem har dagstidningar i dag? Ingen av oss, men mamma har nere i matsalen som hon kunde ta gamla:)

Sen hem till syrran, lämna bilen och promenera hem, käka och göra mig i ordning för kvällen.  Blev ju givetvis sen i slingan och fick stressa på. Fick skjuts av syrran och vi hämtade Helen för att sen hänga på DogBar och lyssna på favorittrubaduren, Lasse. Som alltid levererar exakt det som gör det där stället till ett förlängt vardagsrum – trevligt folk och blandad musik.

Det har varit mycket ett tag nu, och det var skönt att få sitta och lyssna på musik, snacka lite skit med både kompisar och okända, kanske nya kompisar, vem vet? De stängde vid ett och eftersom bussarna inte går så ofta var det ett glapp just då så vi hamnade på Etage, eller Harrys eller vad det nu heter nu för tiden, i väntan på buss. Helens och min går med 15 minuters mellanrum ungefär och det är oftast min som går sist. Jag är noll rädd för att stå ensam på kvällen, men jag vet ju att det inte är helt bra, men framför allt är det så förbannat stentråkigt. Det enda man vill är att åka hem och sova, eller äta, inte stå ute och frysa i snålblåst och regn, för väderskydden ger inte speciellt mkt skydd i de lägena. Jag stannade kvar med Jenny medan Helen åkte hem, och så passade jag in så jag kom lagom till min buss. Gäller att vara smart ibland:D

På Etage säger vakterna alltid att man ska lämna in sin jacka i garderoben, vilket jag inte gör utan snabbt trycker ner den i nåt hörn. Dels för att jag är snål och inte vill pröjsa 40 spänn, men mest för att kunna ta den och gå när jag vill och behöver, inte stå i nån garderobskö. Jag fattar inte riktigt varför, om det är av någon annan anledning än att tjäna pengar kan jag liksom godta det, som att det är en säkerhetsrisk eller för att undvika drogförsäljning edyl, men om det enbart är för att sno folk på pengar så får de inte mina iaf:D Då går jag hem. Men det är alltid lite spännande, såg de, tänker de agera? Får man en hand på axeln? Obegripligt, det är en slags Karaoke-bar, folk kommer och går, och folk dricker alkohol så det räcker och blir över till hyran:D

En tjej kom fram och talade om hur oerhört vacker hon tyckte jag var, och att det syntes hur hetero jag var och att det var synd eftersom hon var lesbisk. Jag skiter i vem som ger mig komplimanger, det är trevligt att få sådana oavsett liksom, och bara att suga i sig 😁 Just på Etage händer det här mellan varven, jag vet inte om det är många gaytjejer som hänger där eller om det är samma tjej, sånt kommer jag inte ihåg:D Jag är ändå glad att det ”syns” att jag är straight, så har man det utrett från början liksom. Jag har aldrig funderat över att ge mig över i det andra laget och det vore ju trist om det var sådana vibbar jag utstrålade:D Nu känner jag för övrigt ett antal gaytjejer som ser ut ungefär som mig, helt vanliga 50+are så det där med att det syns vete fan, det är nog mer en känsla. Jaja, jag avvek och tog sista bussen hem och satt sen uppe och snackade med en av ungarna som inte har sitt livs bästa period just nu innan det blev sängen.

Vakande vid 8.20 och var pigg och tänkte att vad fan är nu detta? Jag gick liksom och la mig vid halv femtiden? Somnade om efter att ha vridit och vänt mig och klev inte upp förrän elva. Då var jag såklart skittrött, men skulle träffa mina gamla gymnaisekompisar så det var bara att masa sig upp.

Jag var färdig och klar vid 12.30 när en av tjejerna som bor nära mig hämtade upp mig, och så tog vi nästa tjej på vägen innan vi var framme på Odinslund i Gamla Uppsala.

Vi blev fem stycken glada tjejer som ju förvisso är 50+ allihopa, och för en enda gångs skull nu för tiden, är jag yngst:) Vilket jag löjligt nog känner mig lite glad över, eller snarare en aning liten:D Haha, så fånigt.

Men det här är något jag tycker är himla fint, att vi faktiskt ses så här många år efter gymnasietiden. Vi var ju ett tajt gäng då, och umgicks dagligen såklart i två års tid. Vi hade däremot en usel klass. En katastrofdålig om man ska vara ärlig. Det var stenhårda grupperingar, och en allmänt oskön stämning. Men vi fem-( vi är sex i full styrka) hade vår lilla klick, vi var ju då inte de coola eller de fräcka, eller de snygga eller de bästa, men vi hade nog roligast:D Jag hade väldigt kul under min gymnasietid, och mycket beror ju på de här tjejerna. Magdalena, som jag träffade där på uppropet, och som visade sig bo två gator bort från mig, är en av mina absolut närmaste vänner, genom hela livet, även om vi träffas allt för sällan. Vi har gjort så mycket dumt:D

Det som kanske var roligast var att jag gick från den klass jag gått med i nio år, som man gjorde på dåtiden, och där alla hade sina fasta roller, jag var en av de blyga, de tysta, men var bra på sport så jag var godkänd av killarna och blev aldrig retad eller bortvald, till skillnad från andra. Jag spelade fotboll ihop med en av de coola tjejerna och det betyder ju saker 😝helt sjukt egentligen. Jag var accepterad, men jag tror inte att jag är den de flesta tänker på i första hand när de tänker tillbaka:) Iofs verkar de flesta komma ihåg mig förresten, mamma träffade en av mina klasskompisar när han var och spelade på deras ställe, och hälsade så gott och han kom ihåg. Sa han iaf:D Jag kan inte säga att jag själv känner igen speciellt många från då, det är svårt att översätta de snygga killarna man var småkär i till de gubbar de blivit:D Jag är ju såklart en evigt ung ros😜

Iaf jag gick från den klassen där alla var smarta, och duktiga på att plugga, vi hade skyhöga medel och jag fick verkligen kämpa för mina medelbetyg. I gymnasiet behövde jag knappt öppna böckerna och var ändå över medel i det mesta🤷‍♀️ Jag bestämde mig också för att anamma den jag ville vara, och lämnade min blyga niondeklassare kvar i Vaksalaskolan, de enda som började på Fyrisskolan där jag gick gymnasiet var mina riktiga kompisar, så det var inte så svårt. Jag klev in som en självsäker och kanske lite kaxig brud:D Allt var givetvis fejk, men fake it til you make it, det är sant.

När vi ses nu för tiden så blir det ju givetvis en massa snack om dåtiden och gärna om de där killarna man var dödligt förälskad i. På avstånd för det mesta, för så kaxig var jag ju inte 🙈 Jag såg inte så bra på den här tiden, hade glasögon, men absolut inte på mig, men Helena hade, och när det var nån jag behövde spana in så lånade jag hennes lite snabbt sådär:D Om jag skulle räkna upp alla killar från Fyrisskolan som jag hade en crush på så vete fasen om händernas alla fingrar räcker till. Vi hade en del byggisar, en massa 4-årig teknisk och lite av varje, Fyris var då en av de coola skolorna, till skillnad från vad det blev sen. Och där blev det till sist en kille som jag gängade mig med – exet.  Ibland undrar jag vad som hänt om jag i stället blivit ihop med den eller den, och speciellt HAN:D Det fanns en öppning, en gång. Jag är helt säker på min sak här, och jag vet att han visste att jag var intresserad, vi hade såndär låååååång ögonkontakt så fort vi möttes, vilket vi gjorde lite märkligt ofta;) och det var inte bara min förtjänst;)

Hade jag inte varit på den där bion med en annan kille, inte ens exet, så kanske det hade blivit nåt. Den här killen som jag var svinkär i reagerade på de där händerna vi höll, på ett sätt som gjorde det väldigt tydligt att jag sumpade det. Jag tror att det var bucklor i den där dörren många år efter det där, och det var liksom det🤷‍♀️ Han gifte sig med tjejen han blev ihop med på gymnasiet tror jag, så atteeeeee – Fan, fan, fan, det skulle vart du:) som Thåström skulle sagt. 🥹

Haha, nä, jag tror inte det på allvar, och OM så hade jag ju inte haft de barn jag har i dag, vilket vore förskräckligt. Allt händer av en anledning, antar jag, även om det där och då är svårt att svälja. Några månader senare träffade jag exet och tja, ni vet ju vad som hände sen:D

Tillbaka till tjejerna! Vi satt där och babblade i flera timmar, tror vi kom vid ett och lämnade vid fem, världens sämsta kunder med andra ord. På den här bilden ser ni 99 kronor i fysisk form. Jag kommer aldrig tycka att det är värt det.

Faktiskt pris för det här ink allt, el och hyra osv kan omöjligt uppgå till ens hälften. Våfflan kostade 64 kronor, vilket då blir 35 spänn för kaffet, vanligt bryggkaffe och ni kan slå er i backen på att jag tog påtår, utan att fråga, jag bara förutsatte att det ingick:) Men, man kan inte gärna sitta här utan att fika nåt.

Håll med om att det inte är kul att fika längre? Jag bakar ju en del själv hemma, och vet ju vad det kostar, vilket kanske gör det ännu mindre kul. Fine för en avancerad bakelse, men för en sketen våffla? I mina våfflor hemma har jag vatten, vetemjöl och lite smör, socker och salt. Thats it, och den här smakade som det.

Det som däremot ÄR kul, det är ju att hänga med de här tjejerna, det är som påfyllning för själen. Vi känner kanske inte varandra så himla bra som vuxna, men vi har varandras rötter på ett sätt som man bara har man dem man delat uppväxten med. Det är de här, och såklart Helen som jag har kvar och tamejtusen vad jag uppskattar det, och borde vårda så mycket mer. Det är enkelt att prata med dem, enkelt att vara sig själv.

Tack tjejer för en fin lördagseftermiddag och som sagt så ses vi snart igen:)

Hem och äta lite, sen hamnade jag i soffan, Robban ville se Frankenstein, en nyinspelning från 2025. Den behöver ni inte se😅 Inte dålig, men inte speciellt intressant heller, lite annorlunda men ändå precis som vanligt. Samma story, samma slut.

Kröp i säng och tvärdäckade, helt slut sen.

Söndag då. Jomen eftersom Patricia och Abdel ska flytta så behövde de lite hjälp, och syrran och jag ryckte ut. Med målarlåda och fula kläder, redo att spackla, måla och sätta upp en lampa, ta ner en annan först.

Det tog hela dagen, inte för att vi gjorde speciellt mycket, men vi hade oerhört mycket att diskutera och prata om:D  Abdel hade köpt en kaffemaskin som serverade exceptionellt gott kaffe, och sen lagade han marockansk mat, som jag inte vet hur det stavas.

Tajine/tagine tror jag. Det är nog kanske själva kokkärlet som heter så, och i det lagar man mat långsamt, under flera timmar, det blir mätt och smakrikt deluxe. I den här var det kyckling, potatis, ärtor, vitlök, lök tror jag, oliver och den där grejen i mitten är en citron som de lägger in i salt på nåt vis, saltmarinerad kanske det hette? Men den innehåller shitloads av salt och är det enda salt man tillför. Det här äts gärna med bröd med händerna, men det är alldeles för svårt 🙂 så vi fick en varsin gaffel:)

Gott gott och gott:)

Vi åkte inte hem förrän runt tio på kvällen och återsamlas där när det är dags för flytt. Herregud, det kommer garanterat ösregna eller blåsa snöstorm. De byter lägenhet med en kille på samma gård, så det kommer vara knöligt och bökigt. Jag har hjälpt till på massor av flyttar men aldrig när man byter samma dag, så det ska bli intressant. De har varsina lastbilar/släp för att kunna få med sig sakerna och inte bära allt, och vi ska ju samordna det här på något vis. Jag som inte rört på mig sen operationen kommer ju behöva vila och få träningsvärk som inte är av denna värld, det är givetvis några trappor ner först och sen upp:D

Det kommer gå bra:) Det blir kul. Och jag hörde nåt om pizza:)

Jaja, nu ska jag återgå till min kurs, har eget skrivande idag, och det behöver jag koncentrera mig på lite. Få lite gjort helt enkelt:)

Så nu blir det fantasy med änglar och demoner – ses sen:)