Så var det i torsdags tid för att flyga upp till Umeå, och jag fick skjuts av Robban, kvart i sju på morgonen. Jag flög med enbart en liten ryggsäck och en kasse med handväska och vantar/halsduk. Varje gång jag packar väldigt lätt så går mina tankar till förr, då jag inte kunde åka nånstans utan att packa med arton ombyten, hårfön, produkter och fan och hans moster:) Idag är jag redo att dra bara jag har rena underkläder, tandborste och linser med, typ. Resten kan man ha en dag till:)

Tänk flygande crew, de får se solen varje dag de arbetar:)

Jag har ju inte flugit inrikes och inte ensam på länge, så jag var tvungen att ringa syrran kvällen innan och be om råd, och med dem i ryggen hade jag koll sen. Säkerhetskontrollen var ju proppfull, men den nya de har på Arlanda är snabb ändå. Man lägger allt i en låda, behöver inte packa upp något. Sen var det långt att gå, men jag hade tio minuter till godo innan de skulle börja borda när jag kom fram till gaten. Bara det att då hade de redan börjat för länge sen tydligen, och jag som var i den sista gruppen, kunde bara gå på. Spejade efter de två kursarna som skulle åka samma flyg men såg dem inte. Ombord hade jag valt fönsterplats, det är ändå roligast så, jag gillar att kika ut. Starten gick fint, jag fick inte lock för öronen vilket jag brukar få, och eftersom jag har kvar en del täppthet efter förkylningen var jag säker på att få det. Kaffe serverades och jag satt och läste, men det tar ju bara en timme så snart var det dags att landa:) I Umeå strålade solen och det var så vackert uppifrån luften med den breda älven där isen fortfarande såg ut att ligga. På flygplatsen sen hittade jag mina kompisar och vi tog buss in till stan.

Alltså ni som bor i Umeå – vilken vacker stad! Och den verkade så himla … vänlig. Alla var trevliga och såg glada ut:) Kan ha berott på solen förstås, men en känsla av gemytlighet svävade över hela besöket. Enkelt att ta sig fram också! Bussen stannade ju ungefär där vi skulle vara:) Ena tjejen skulle bo hos släktingar medan den andras hotell låg mitt emot Folkets hus där Littfest var. Jag skulle ju bo i det gamla fängelset så jag hade hela elva minuters promenad:D

Vi hade tre timmar att slå ihjäl, och efter att lämnat in sin väska på hotellet gick vi för att se oss omkring. Båda tjejerna hade bott i/besökt Umeå ofta så de hade lite koll, jag hängde bara med. Väldigt vackra fina byggnader, här har de tydligen inte en fäbless för att riva det vackra och bygga nytt, fult och dåligt, som i Uppsala. Jag hade ju en lätt ryggsäck så jag bestämde att inte gå och lämna den, då visste jag inte var mitt hotell låg.

Jag hade glömt mina mackor hemma som jag tänkt ta med, så jag hade inte käkat frukost, men eftersom jag sällan äter både frukost och lunch och middag, så struntade jag i det och när vi bestämde oss för en kaffe var jag nöjd ett tag till:) Sen gick vi nästan raka vägen för att käka lunch och då blev det en god ost och broccolipaj:) Den var stor och det hade räckt med den, jag hade kunnat toppa upp på kvällen med en yoghurt typ:)

Sen fick vi plötsligt lite bråttom till Folkuniversitetet där vi skulle samlas för respons av våra texter:) Det är ju typiskt, här har man dragit runt och slagit ihjäl tid, och så blir det brådis😁

Vi är fem tjejer i vår grupp och för första gången var vi allihopa, vilket var skitkul. Det är svårt att ge respons, för alla är så duktiga, man hittar få saker att klaga på, men desto med man gillar. Roligast är det ju såklart att få höra vad de andra tycker om min text:)

Jag skriver ju en fantasy nu, och den tillkom förra hösten när vi skulle skriva en kort text i en genre vi aldrig gjort. Jag bestämde mig för romantasy, som då är romantik. Tänkte jag. Jag är ganska bra på att skapa trovärdiga relationer, så det bör funka ju. Men just romantasyn skulle visst vara hett, sexigt och tja, mycket sex 😱 Inte min grej, inte det minsta. Absolut inte, och det kommer definitivt inte bli något sex. Glöm det. Däremot har jag en kärleksrelation under uppseglande som såklart är en stor del av texten, och det är ju inga problem, det gillar jag:) Nu hade den kommit till den punkten att han, min ärkeängel, var liksom tvungen att förklara henne sin kärlek. Han är ju tusentals år gammal, och hon vanlig människa så det är ju rå-lökigt, men … det är fantasy. Och så är det i fantasy:) Det här har jag undvikit i typ 95 tusen ord, men  nu behövdes det. Jag behövde få veta om mina kursare uppfattade det som jag ville att det skulle uppfattas, och det gjorde de:) Det skulle kunna bli platt, trist och fånigt, jag är helt medveten om det, men jag tyckte att jag fick till det, och nu bekräftade de det. Pust.

Till er som inte läser fantasy så kan jag bara säga att min text inte är speciellt magisk. Det är magiska väsen, ja, men de är väldigt vanliga. Tror det kallas Low-fantasy, om man ska genrebestämma det, så det är en Low romantasy:) Det hade lika gärna kunnat vara vanliga människor.

I alla fall, jag fick så mkt fina ord, och mitt sug efter att skriva vidare skriker högt, men jag har inte tid förrän på måndag.

När vi var färdiga skildes vi åt för att sen mötas upp för middag vid 18.30. Jag slog på gps och gick de där få minutrarna och kolla:

Här skulle jag bo, i det gamla fängelset:) De var halt så in i backen, i solen var det ok men där skuggan härskade var det isigt, och det var ministeps som gällde.

Hotellet heter Hotell 1861, och det för att det öppnade då. Stängde 1981 och om man vänder siffrorna upp och ner blir de ju typ samma. Det där är ett typexempel på hur min hjärna funkar för övrigt. Siffror är svårt som fan, men jag ser sånt här onödigt i dem:)

Jag hinner inte berätta mer nu, ska göra mig klar för en 60-årsfest, själva anledningen att jag inte är kvar i Umeå, så jag återkommer:)

Ha en fin lördag! Här regnar det förvisso men ni kanske har sol:)