Efter att vi klättrat upp på Skuleberget så gick vi ner, en ganska brant stig där de som inte ville klättra gått upp. Som sagt så hamnade jag och Matilda och Malena sist, långt efter alla andra, jag fattar inte hur det är möjligt? Vi gick i ett raskt tempo, men hej och hå, det var brant, stenigt och massa rötter och djungel och man vill ju knappast stuka foten eller så;) Å andra sidan hann vi snacka massor och det är ju ändå i skogen man ska ta sig tid för samtal och reflektioner över saker;)

Sen åkte vi till en stugby där vi sov sista natten med gänget och hade avslutningsmiddag. Dagen efter sen var det städning, för att sen åka hem till Kerstin vår lärare och få vår intyg, och en annan grej jag ska visa er när jag fotat den. Stor gråtvarning på det:)

Och sen var det bara resan hem kvar, ihop med Clara och Malena, mina partners in crime, som jag skrattat så jag gråtit ihop med, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dem, och vi måste faktiskt se till att träffas igen. Alla människor på den här kursen har varit härliga, vår grupp har funkat så fantastiskt bra ihop, det har skrattats, gråtits och diskuterats, allt med respekt och förståelse. Underbara människor!

 

Hemma sen väntade pappa på stationen och jag fick skjuts hem, där mamma hade full koll på läget, hon hade tvättat och strukit ungarnas kåpor, och lagat mat som stod i kylen och förberett, plus allt annat hon fixar när hon är här, sorterar de där förbannade strumporna tex;) De åkte hem, syrran kom och vi käkade tacos, och snackade. När hon åkte hem skurade jag golven typ fyra gånger…sucka. Jamie har kladdat med något, jag tror det är mina läppglans…och det är sjukt kletigt, men osynligt.. Det är kvar i sovrummet insåg jag idag, men kök och vardagsrum är kladdfria.

Jag hade ont i huvudet och var seg, men fixade det jag kunde innan det blev sovdags nångång framåt 02.00-

 

Lördagen var det upp och hoppa för att sjunga för vår 12-åring! Novalie fyllde år, och hennes dag hamnade i år på samma dag som tvillingarnas konfirmation. Jag försökte ge henne så mkt som möjligt av ”egen dag” men det är inte helt lätt. Morgonsången och paket på sängkanten kommer man inte undan, och hon fick en klänning och ett par byxor samt en glitterspray till håret. Senare under dagen fick hon en cykel:)

Alla syskon kryper upp i sängen, eller sitter i närheten:)

Sen var det ju dags att styra upp konfirmationen. Bara att börja fixa, hämta bord och bänkar, skura av dem och bära in, plocka i och ur diskmaskinen, duka fram och sånt där pyssel. Mamma och pappa kom för att lämna grejor och göra sallad, och pappa skjutsade Robban och Corrinda till kyrkan, med kåpor

Sen hämtade han smörgåstårtan jag beställt, från Triller. Det är den bästa smörgåstårtan som finns att hitta:)

Konfirmationen började 13.00 men eftersom jag vet att det är massa folk och jag gärna vill att de små ska se något så ville vi vara i tid, och siktade på att åka 12. Räknade iskallt med fördröjning och på att vara där vid kvart över och då få stå och vänta utanför. Men hej vad det klaffade, alla fick på sig kläder och skor och 12 var vi i kyrkan. Sittandes i bänkarna:) Det blev ju en rätt lång väntan, men de här barnen jag har är otroliga, de bara satt där och tittade. Småpratade lite, tog sig på uppmaning från mig en tur ut för att springa av sig lite, men kom in igen och satte sig i bänkarna, tysta och fina. Janelle och Simon kom strax efter oss, och efter kanske tio minuter började kyrkan fyllas på. Vi fick toppenplatser längst fram, bakom Atef, barnens kyrkisfröken:) fast en man:)

 

När det sen började så rullade det bara på, de spelade en liten teater som handlade om att det är roligare att alla är lite olika än att alla är exakta kopior, en variant av Snövit och de sju dvärgarna. Corrinda var Snövit, och Robban berättare. Båda jätteduktiga ♥

Barnen satt tysta och fina hela tiden, och det bjöds på både skratt och tårar. Jag kan ju inte höra psalmer utan att det blitt vått i ögonen, och mest troligt svämmar de över åxå. Lite jobbigt är det att höra de klassiska sommarpsalmerna – I denna ljuva sommartid, och Den blomstertid nu kommer…eftersom vi hade de på vårt bröllop, att höra dem i kyrkan blir en extra tydlig påminnelse och bidrar såklart med en och annan tår.

Men framför allt är det för att psalmer slår an nån gråtsträng:)

Efteråt var det fotografering, lite meckigt med kåpor i vinden;)

Men till sist så:

 

De är rätt så lika varandra de här två, även om de inte vill erkänna det själva:) Givetvis passade vi på att ta en bild med alla syskon, det måste man ha vid alla tillfällen man kan:

 

Är man uppmärksam så ser man att alla barn har blått på sig, en liten röd, eller blå tråd för att hålla ihop det lite:)

Så packade vi in oss i bilarna och åkte hemåt, där fler gäster anslöt. Med i kyrkan var barnens faddrar – Magdalena och Johan, mina föräldrar och syster, Janelle och Simon och vår familj, och hemma kom sen farfar med fru, barnens farbror med sambo och dotter, Helen med tre ungar, och Maria.

 

 

Vi drack välkomstbål, och babblade lite innan vi gav oss på maten, som försvann i rask takt. Det var ganska perfekt avvägt, med kycklingspett, minipizzor, smörgåstårtor och vanliga tårtor. Härligt!

Ni ser ju….smockfull av räkor:) Värd varenda dyr krona den kostade. Barnen satt i vardagsrummet, det var lite för kallt ute i blåsten för att sitta ute, och jag hade ju inte städat poolrummet..

Jag älskar de här borden! Köpte tre och har ett hemma, ett i förtältet och ett utanför förtältet. Det kommer från Ö&B, men tog slut, och de två jag köpte förra sommaren hittade jag hos nån privatperson.

När det var dags för tårta så sjöng vi för Novalie och så fick hon blåsa ut ljus.

Klänningen hon själv valt ut kommer från Lindex.

 

Folk droppade av och det var plötsligt sent, så efter att vi firat Novalie lite till, så beställde jag faktiskt ett gäng pizzor som ungarna fick dela på, de var inte superhungriga, men behövde äta lite, och när de var uppätna, åkte även syrran hem. Det var ju melodifestivalen på TV som barnen tittade på, jag sprang in och kollade Måns uppträdande som jag tycker är ascoolt, och sen såg jag inget mer, förrän det var röstning.

Givetvis fastnade jag där när det blev spännande, och kom ju inte i säng förrän Måns stod där som segrare:)

Härligt ju! Jag gillar hans leende, och så är han ju sjukt charmig, och duktig.

 

Söndag var det upp tidigt igen, skjutsa Robban och Corrinda till kyrkan vid 9, åka och tanka, hem och göra i ordning barnen för att sen skjutsa dem till mormor och morfar. Det är högmässa med nattvard på söndagarna, och det är inte ett dugg kul för småfolk. Gudstjänsten började 11, och det var fint, högtidligt och för all del rätt trevligt. Jag är ju inte ett dugg troende, men tycker om historier och det är ju bibeln full av.

Rätt var det var plingade mobilen och ett surt sms från någon som undrade vart vi var, det var ju umgänge nu??

Ja just ja;) Men jag hade inte så stort val, jag kan knappast lämna de små hemma ensamma, och det fanns ingen stor där, så jag lär ju ordna med barnvakt. Att be någon om hjälp finns inte i min tankevärld längre, tyvärr. Men jag svarade ju att vi var på konfirmation och att barnen var hos mormor och morfar, och tänkte väl i mitt stilla sinne att han skulle hämta de där. Men det fanns inte i hans sinne, så efter gudstjänst och kramar med bästa fina Sara, Robban och Corrindas kyrkisfröken, så ilade jag hem för att hämta småbarnen och leverera dem för umgänge. Umgänge? Med sina egna barn, vilket konstigt ord? Inte för att jag har något annat klockrent på lager, förvisso;)

Corrinda ville ha fika så vi trollade fram lite frysta bullar, och sen satt hon och jag och babblade. Även hon har fått en cykel, som stod hos syrran, så vi bestämde oss för att åka och hämta den. Sen provcyklade hon innan den fick ok, och så stoppade vi in den i syrrans bil ( den gick inte in i min) och åkte och åt mjukglass.

Jäklar vad gott det är!

Hemma sen igen så var jag så trött vid 19 tiden att jag bara skulle vila lite….och tvärslocknade och sov i två timmar…var uppe en stund och sen sov jag som en gris hela natten. Rätt utmattad nu, skulle man kunna säga;)

Väldigt skönt med sommarlov snart!

 

I morse vaknade jag med huvudvärk, som inte blev ett dugg bättre, det är lågtryck och då blir jag så påverkad. Jag skulle fyllt på mina fransar hos Linda.men hennes son är sjuk, och jag kan ärligt säga att det var skönt för då kunde jag krypa ner i sängen igen och försöka sova bort huvudvärken. Mina fransar är fortfarande jättefina, och det har gått drygt fyra veckor, så de sitter bra. Ibland får jag borsta till dem med en ren mascaraborste, men det är väl ungefär det jag gör. Mascara och smink överhuvudtaget har jag inte använt alls. Jäkligt skönt! Sparar en stund på morgonen:)

Dagen gick i segt tempo, för att så småningom bli kväll, och då var det dags för min me&i visning. Det tar jag och pratar om i morgon tror jag, för nu måste jag sova!

 

Hörs i morgon:)

Natti natti 🙂

 

Ojojoj vad jag har mkt att säga! Antagligen kommer jag glömma hälften, men vi får väl se:)

Jag tar det i flera olika inlägg, annars blir det för långt. När jag säger det så kan ni ana att det finns saker att säga;) Eller inte, men det är skönt att ha dem lite separerade.

Jag börjar från början, med sista träffen på skolan.

Ni vet att jag hade det rörigare än vanligt i huvudet innan jag for, det var tusen saker som skulle fixas och helst klaffa till sist, plus att det var de sista inlämningsuppgifterna i de tre kurser jag gått. Plus en jäkla mailtråd från en av ungarnas klass som krånglade med en skolresa jag skulle åka med på. Jösses, till sist lackade jag ur och har nog gjort mig lite osams med typ hälften av föräldrarna i den klassen. Tur de skingras nu;) Till slut backade jag ur, och åker nu inte med, för plötsligt kunde massor av päron följa med så då hoppar jag och går på en annan unges klassaktivitet i stället. Bättre föräldrar i den klassen, hehe.

Grejen är väl till stor del att i den här klassen har min unge fått lida rätt bra för att så många av de andra inte kan sitta still, hålla truten och göra som de är tillsagda. I sex år. Nä, jag sörjer inte att de nu går till olika skolor.

Nåväl, den var mer irriterande än besvärlig, och sköttes lite sådär på tåget upp:)

Jag lämnade över till mamma och fick skjuts av pappa ner till tåget, som var försenat med en kvart pga nåt banbygge eller så, men det var bra för då hann Clara med i Gävle sen, hennes anslutande tåg var sent. Ibland blir det bra. Mindre bra att de sen av nån anledning, oklart riktigt vad, blev ännu mer sena, så vi missade vår buss från Kramfors…ajajajaj. Den går 22, och konduktören ( snygg och luktade så jäkla gott) ringde och de skulle försöka vänta till tio över, sen till kvart över. Vårt tåg rullade in 17 minuter över, men uppe i Norrland är de så ostressade att bussen lugnt stod kvar och väntade:) Pust. Vi hoppade på, och efter några minuter ringde konduktören och kollade så vi var med. Heja Resplus!

Framme på Hola efter den sista bitens taxiresa så installerade vi oss i våra rum och sen mötte jag upp en annan kursare i köket för att göra vårt arbete till morgondagen. Kom in på rummet igen efter midnatt och var dum nog att dra igång Robinson på datorn, så det blev rätt sent innan jag slog igen de ljusblå.

Upp och äta frukost, vi har alltid sovmorgon första dagen, börjar inte förrän 9, så vi samlas vid 8 för frukost, och sen sitter vi och äter och snackar i en timme. Supernajs.

Hela onsdagen hade vi föreläsning med en snubbe, pensionerad idrottslärare som hette Peter. Den obligatoriska rundan där vi ska berätta om oss själva, gav det sedvanliga : Nio barn?  ”Ja” Hur många är dina egna? ”Eh, alla” Har du fött alla??? ” Japp” 🙂

Sen fick jag minsann höra av de andra att när jag i slutet av dagen, när han höll på att plocka ihop sina papper, och jag pep iväg på toa, sjukt kissnödig, så hade han sagt något om niobarnsmamman, och undrat vart jag tog vägen, och de sa att jag gick på toa. Då hade han sagt: Hon var ju fräsch.  Och sen med ett stort leende: Riktigt fräsch:)

När jag kom tillbaka in i rummet så viskade Clara som jag satt intill : Fräsching! och jag fattade ingenting, Vaddå? Hade det låtit väldigt mkt från toa? Skvalat och så;)? Men nä, man kan väl konsten att kissa tyst. Eller? ” Nä du ser fräsch ut idag bara” sa hon och flinade, och så fick jag ju höra efteråt.

Det är alltid roligt att höra, det ska jag inte sticka under stolen med:) Han tillhör nu mina allra bästa vänner;)

 

Dagen efter var det då dags. Skuleberget.

Vi hade lektioner på förmiddagen, och åkte efter lunch.

Killarna som jobbar på stället, Via Ferrata, tog emot oss och förklarade nogsamt hur man gör, och jag fick höra att det syntes i ögonen att jag var aningens mest rädd i gruppen;)

Jaja. Rädslor ska övervinnas, eller hur? Jag kollade så att de kom och hämtade en om det var så att man faktiskt frös fast av skräck där uppe och det gjorde de ju. Även om jag inte för mitt liv kan begripa hur det skulle gå till, i den situationen så är det ju typ gummiklubba och brandmannagrepp som gäller;) Men skönt att höra. Vi selades på, och fick hjälmar och så var vi klara.

Första delen av lederna går man bara uppåt i terräng, innan man säkrar fast sig, och satan så jobbigt det var! Jag flåsade som en jäkla blåsbälg och tänkte att tjena mittbena, jag kommer ju för fan att vara helt slut innan vi ens kommit halvvägs..men så fort vi säkrat fast oss i vajern som går längs med hela berget och alltså bestämmer var du ska klättra, du har typ en meter att lira på från vajern, så blev tempot lugnare.

Jag var näst sist och Matilda sist, och i början höll vi samma tempo som de andra, men plötsligt var de långt före oss, och sen borta. Vi tyckte ändå att vi klättrade på i bra takt, det var inget slöande, men å andra sidan var det samma sak när vi promenerade ner sen, vi var mitt i gruppen för att plötsligt vara sist. Ensamma? Fattar ingenting, men skyller på att alla andra har långa ben eller så;) Lusiga var vi faktiskt inte.

Killarna hade förklarat att det var ”värst” i början, med ett brant klippvägg, och att de mest höjdrädda vände där. En blick på mig där;)

Men efter att man kommit över trädgränsen så var det typ ingen som vänt om för det var ju dessutom rätt mkt svårare att klättra ner än upp. En blick på mig där åxå;) Det var mest i grabbgäng på de tuffaste lederna de fick hämta folk;)

Första biten var absolut inga problem, jag hade inga problem med höjdrädslan, och såg till att liksom acklimatisera mig med höjden hela tiden. Skitkul att klättra, men det var väldigt mkt mer klättra än gå som jag trodde efter att ha kollat på video från deras sida:) Men så kom vi upp över där träden slutar och det blev liksom mer påtagligt att det var väldigt brant, att det var ett berg som man typ dör om man ramlar ner i från. Nu är det ju i princip omöjligt eftersom man sitter fast, men känslor och förnuft är ju inte riktigt överens;)

Jag vände mig om om och kikade efter Matilda, och kände hur det blev yrsligt när jag tittade ut från berget, och vände mig snabbt om igen. Sen lät jag helt enkelt bli att titta ner så gott det gick:) Ibland var jag tvungen, för man lär ju liksom kolla var man sätter fötter och händer, samt säkra om sig mellan öglorna, men jag höll blicken på berget och fokuserade på de närmaste metrarna.

Det här är taget rätt så i början, och jag och Matilda är med i gruppen;) men sen sprang de ju iväg. Ni ser hur vajern är fastspänd mellan öglor och hur brant det faktiskt är, även om det är svårt att riktigt se. Här var det tvärlugnt än så länge.

 

På sina ställen var det mycket armstyrka, man fick använda vajern för att klättra och försöka spjärna emot berget med fötterna, ibland på helt släta partier. Det var kul och det kändes som att jag var stark, och själva klättringen gick toppen, jag halkade inte en gång, tappade inga fot eller handfästen och det var så jäkla roligt. Jag hade mobil och kamera i ryggsäcken som jag fick låna av killarna, och den var ju fräsch och fin att lämna tillbaka, axelrammarna var helt genomblöta av svett.. det var en helt fantastisk dag att klättra på! Solen sken och värmde, jag klättrade i linne och joggingbrallor och det var perfekt. Hjälmen är ju som en liten bastu, men okey då, jag kan gå med på det i sådana här sammanhang:)

Även om jag och Matilda kom upp sist, en bra stund efter alla andra, så var det inte för att vi hade några problem eller att det var jobbigt på något vis, vi var bara lite mindre snabba.

När jag väl hade insett att jag fick svindel av att titta ner, så var jag rädd för att verkligen få sån svindel att jag skulle frysa fast där. Mer rädd för att bli rädd än rädd på riktigt om ni fattar 😉

Jag insåg ju att om det inträffade så skulle jag no way in hell komma ner. Även om killarna skulle klättra upp och prata vänligt så skulle det vara alldeles för vidrigt så jag tänkte att det var bättre att låta bli svindeln. Kände att ett liv fastklamrad på en bergvägg strax utanför Ö-vik inte riktigt var det liv jag tänkt mig;)

Här var det easypeasy, typ bredast avsats på hela vägen:) och enda gången jag fick fram min mobil, övriga bilder är som vanligt snodda, och jag väntar på att Clara ska lägga ut sina på faecbook:) så ni får se annat än de ni redan sett, dock med bildtext nu:)

Så trots att jag är riktigt, riktigt jäkla höjdrädd så klättrade jag uppför det där berget. Utan svindel, utan att titta ner;) bara upp, och jag skulle göra om det. Helst inte direkt för då var jag rätt mör, men dagen efter, alla gånger. Som väntat kändes absolut sista biten nästan värst, den över kanten på berget, men det är samma här hemma, när jag ska upp och ner på taket:) Biten från stege till tak är svårast av nån anledning. Det var ändå enklare över bergskanten måste jag säga, för jag var lite less på slutet, och ville bara bli klar. Det var väl för att när man inte får nån överblick över hur långt man har kvar så känns det till sist som en oändlighet.

Jag kommer aldrig kunna stå som de där galningarna, en liten bit ifrån kanten, osäkrade, för där kickar svindeln in hårt, så jag satt ner och var fortfarande säkrad;) Better safe than sorry;)

Det här är ett gäng Hälsocoacher som var väldigt nöjda!

Själva klättringen var absolut inga problem, men jag skulle aldrig i livet ta med barn, men pallar man att lyfta och hjälpa dem så funkar det super, men jag skulle inte riktigt vilja ha mina kids där eftersom jag inte riktigt har mitt mentala psyke under full kontroll;) ( Ja alltså i klättersammanhang, normalt är det stabilt,hihi)

Jag hade vanliga gympaskor på, och de var perfekta, jag kände klipporna, men hade stöd. Handskar köpte vi där, som gav toppenbra grepp på vajern, och sen fick man ju låna övrig utrustning. Det var skitkul att klättra, det enda minus som fanns är ju höjden, och den kommer man ju inte ifrån i bergsklättring direkt;)

Jag har skrapsår och bulor och blåmärken på benen och armarna, men vet inte riktigt vad jag gjorde för att få dem så det var väl de där gångerna man råkade tjonga in i berget.

Jag hade aldrig  åkt hit och klättrat om vi inte gjort det med skolan, jag hade ingen aning om att det fanns ens, och det ligger ju inte direkt i mina hoods, men jäklar vad glad jag är över att ha gjort det. Jag gör solklart om det om jag är i närheten! Men vill nu ha tips på hur man botar svindel!:) Ni som kan allt, hur gör man? Finns det ens några bra knep? Eller måste jag åka dit och lägga mig med huvudet över kanten högst upp? 😉

Vi klättrade den vita leden, den minst svåra, alla förutom två av tjejerna tog den, de drog nog den värsta:) och om jag ska klara av att köra någon annan så måste svindeln väck. En valium kanske…? 😀  Näää,. självklart inte, måste jag väl förtydliga.:)

 

Nu har klockan blivit massor! Jag är så trött, att jag till och med ”råkade” somna i två timmar förut, men nu är det sovdags igen. Det tar alltid på krafterna att vara på skolan, och allt innan och nu konfirmationen efter gör så att jag inte hunnit med att samla ihop mig, men det kommer en tid för det med. Snart är det sommarlov!

Jag återkommer i morgon med mer.

För resten har jag ju min me&i visning i morgon kväll kl 18.30.  Alla är välkomna:) det är bara att hojta om ni vill, så får ni adressen:)

Jag har noll framförhållning, jag vet:)

 

Natti natti 🙂

Hej på er!

Jag gillar inte det här när jag inte hinner skriva något, det känns inte bra. Men eftersom jag har häcken full blir något lidande och nu är det bloggen, men ikväll lugnar det ner sig!

Då är det mello och det är så tråkigt att jag borde hinna med det långa inlägg jag har i huvudet:)

Idag är det dags att konfirmera lite tvillingar! Eller de ska väl själva konfirmera dopet om man ska vara korrekt;)

Anyway är det stressigt nu, vi ska iväg snart och innan dess ska det fixas både folk och saker.

Födelsedag är det ju åxå och vi har precis väckt vår 12- åring Novalie med sång och paket. ❤️

Mer om allt ikväll!!

Hörs!

      

Vi checkar av bergsklättring på listan över saker att göra innan jag dör 🙂

  

Jag är framme på skolan:) Tåget var en timme sent innan vi kom fram, och sen går dagarna fort här uppe.

Tror det har nåt med Norrlandsluften att göra;)

Ingen täckning som vanligt och rappligt wi-fi men härligt sällskap 🙂

Love this guys helt klart .

Sova lite och jag kommer tillbaka !

Natti natti 🙂

Holy smoke, jag hinner verkligen inte med nu.

Min vana trogen försöker jag ta en sak i taget, beta av och så andas och ta nästa, och nästa…

Det här med att inte vara hemma de här dagarna innan konfirmationen är tufft. Jag gillar det inte, men jag har inte så stora val, och det är bara att bita ihop. Till råga på allt så missar jag Jordan och Jamies kyrkisavslutning. Missade den i julas med, men nu är det Jordans allra sista, för alltid, sen börjar han förskolan i höst. Fy farao vad snabbt allt går! Jag ogillar förändringar, och mår som allra bäst när det bara får tuffa på som vanligt:)

I morgon åker jag, inte förrän på kvällen, men de där timmarna innan ska jag hinna med väldigt mycket. Det kommer inte gå, det vet jag, och har jobbat på att byta lite tider.

Jag ser jättemycket fram emot att åka och träffa alla kursare igen, det är alltid härligt, men jag hade verkligen önskat att det inte var just denna vecka:)

Packa inför det måste jag göra åxå, och vad har man på sig när man klättrar i berg nu då?

Inte tajta jeans fick jag förslag på på Instagram;) och det hade jag räknat ut själv faktiskt, så jag har nu lagt med ett par gamla fula jeans och joggingbrallor, så får det bli nåt av det. Vi ska dessutom sova två nätter på Hola och en natt vid Skuleberget nånstans, så det blir till att ha med sängkläder till den sista övernattningen. Min syrra har ett bra reselakan, som nån form av sovsäck, säkert i siden och den får jag låna.Hoppas på att det finns filt sen bara 😉 Det kommer bli bra, och kul. Få se om jag fastnar på det där rackarns berget, eller om jag har nåt av bergsklättrare i mig:D Jag tror att det låter ballare än det är, och att det handlar om att gå fast i lite besvärlig terräng..fasthakad…hm..Jag intalar mig det:)

 

Idag har jag betat av saker. Försökt i alla fall:) Tvättat, skurat kylskåpet vi har i förtältet, nu står det i poolrummet..och om någon minns så transporterade vi hem det på en släpkärra, ståendes. Jättesmart, bara det att vi tog död på varenda mygga mellan Årsunda och här;) De satt smaschade på kylen;) Vi funderar på om det är vår affärside, att åka runt med en kyl på ett släp och fånga myggor, det är ju ett sånt problem på vissa ställen;) Detta är ju mindre giftigt än det där de sprutar från flygplanen;)

Nu hade de suttit där hela vintern och var inte ett dugg svåra att få bort, tacksamt att vänta ut dem helt klart;) men när jag öppnade för att skura inuti, jag hade ställt upp dörrarna men de hade såklart åkt igen…så hittade jag en längd rostbröd. Inte så mögligt som det borde vara av att ha legat där i ett halvår, men inte direkt superfräscht heller;) Jag var helt säker på att jag tagit ut allt, men den här hade gömt sig.

Nu är det rent och fint, luktar gott och är igång, så vi kan fylla det inför konfirmationen.

Alla samtalsämnen leder tillbaka dit, gahh.;)

 

Idag kom pappa och mamma med husvagnsdraget, det ser fint ut, nu ska det ”bara” monteras tillbaka. Det var inte direkt bara att ta av det, så vi får väl se. Det får bli nästa veckas uppdrag. Sen ska väl vagnen ut på plats nångågn åxå..allt drar ut på tiden, men å andra sidan har jag inte känt något oemotståndligt drag efter att campa än…alldeles för kallt och blött:)

 

Idag gick det att ladda upp bilder, och den här fick jag av Corrinda igår:

 

Göteborgscupen, segrare:)

 

Idag har Smulan jobbat hårt på att bidra till hushållet, hon kom hem med två fåglar. Den första levde och eftersom både jag och ungarna störde henne så flög den till sist sin kos, men den andra hon kom med hade hon nogsamt tagit ihjäl ordentligt. De jamar alltid på ett speciellt vis när de har tagit ett byte, och oftast stannar de vid ytterdörren, men om man inte kommer och berömmer dem så kan de ta med sig det in..Robban fick erfara det förra sommaren när Smulan kom och släppte ner en död mus i knät på honom;)

Zlatan är för jäklig på att ta in levande möss, sist en musunge, som han sen ska leka med, och jag blir skitsur på honom. Oftast tar han fast musen igen och lommar sen skamset ut med den, men ibland får ju jag jaga reda på den och det är inte enkelt att få fatt i en mus kan jag lova. Jäkla katter:) ♥

De vill ju bara hjälpa till:)

Det krasar väldigt obehagligt när de knäcker skallen på dem, kan jag meddela…

 

Det sken upp idag, och jag som sett gräset växa under flera veckor nu, men det har varit för blött, fick fram gräsklipparen, tankade i den och i med olja, och sen ryckte jag. Många gånger, men till sist startade den. I år igen:)

Men jag hann bara klippa en liten bit så dog den, för högt och för blött gräs, och sen ville den inte starta. Men jag lyckades dra så jag gjorde illa mig, såklart..surt, det kändes väldigt intebra i höger arm, från fingrarna upp till axeln. Nån härligt ( not) sträckning. Jag har ju ont i vänster redan, så nu är det rättvist:)

Skitsamma, det ser för gräsligt ut (hehe) men jag kan inte göra nåt åt det nu.

I stället åkte jag och handlade, fick med mig Jamie, Lovelia och Trixie, de i hop funkar fint, inte så mkt spring och skrik:)

I butiken sprang jag på en så jäkla snygg kille att jag nästan tappade hakan:) Alltså vi snackar 100 poäng på en 10 poängsskala. Top Notch;) Det var fan länge sen jag såg något så stiligt. Det gjorde inte ett endaste dugg ont att vi korsade vägarna ganska många gånger, helt oavsiktligt (eller?*s*)

Hans bil sen då, den var ju inte direkt att leka med, ett stort svart vidunder, nån form av pickup…holy smoke vilka bilar det finns alltså. Jag kör en buss och när jag känner mig liten intill en personbil då är det illa;)

Jag funderar alltid på varför man har en så stor bil om man inte behöver? Den måste ju vara dyr att köra? Med det sagt menar jag inte att alla som kör stora bilar inte behöver det, men det känns som att ”alla” märken bara blir mer och mer gigantiska. Jag gillar iofs att sitta högt upp och se bra, och det kanske är tillräckligt för att skaffa en stor, inte för att jag direkt har så många val;)

 

Jaja, hem packa upp, äta mat, tvätta vidare, städa här, skura där, packa lite, och så den där sista uppgiften…en jäkla gruppuppgift! Jag tycker det är svårt att jobba i grupp via nätet, och nu ska vi göra nån powerpoint till vår presentation sen..jippie, jag har glömt hur man gör;) Tur att tjejerna i min grupp kan, så jag lär ju bidra med något annat… Så det ska jag fundera på nu:)

Vi hörs förhoppningsvis under veckan:)

Natti natti:)

 

Jag har så fullt upp att jag i stället för att göra det jag ska, gör massa annat;) Typiskt mig att börja rensa i klädkammaren och städa tvättstugan när jag har tvåhundra riktigt viktiga saker att ta itu med, men det blir ju snyggt där så småningom iaf…knappast idag bara, det är många dagars jobb.

Jag måste göra mig av med sisådär 95% av alla våra kläder känns det som, eftersom det bara är de där sista 5% som används, övrigt tar bara en jäkla massa plats. Jag är bra på att spara, och återanvända, men jag är lika bra på att köpa nytt…och i slutänden blir det trångt;)

Eftersom jag haft så många tjejer på rad så har deras kläder bara flyttats mellan olika byråar, men nu börjar Lovelia växa ur det och då är det inte jättemycket som går vidare till killarna.

Både Jordan och Jamie tycker om rosa, men volanger och rysch och pysch känns som att de kan slippa:)

Även om Jamie helst vill ha klänning/kjol på sig när han ska vara fin, så finns det så mkt fina andra kläder som han kanske är ännu finare i. Jag blandar hej vilt, och de har alla sorter av kläder. Även  tröjor med WinxClub på, eller lackskor, eller kanske en tunika. Men jag vill faktiskt ha annat än det jag sett på tjejerna i hundra år:)

Anledningen till att jag ens påbörjade den här jäkla städningen nu är att jag inte hittar den tröja som Jordan ska ha på konfirmationen…jag orkar inte:/ Hur är det möjligt? Men, nu hittade jag några fina skjortor ist:) så det löser sig ändå.

 

I går fyllde mamma år, och vi åkte dit på lite fika. Jag hade med de fem små, och de försvann iväg till lekplatsen rätt direkt, och vi satt mest och snackade.

Idag så var det dags för Novalies dansuppvisning. Där hon dansar ( Uppsala danscenter) har de elevföreställningar varje vår, och i år var det på Svandammshallarna. I förmiddags så våfflade vi hennes hår, det skulle vara så stort som möjligt. Eleverna samlades 13, och jag körde ner henne först. Det var svinkallt och regnade, annars hade jag tänkt ta med alla samtidigt och hänga i stadsparken, men nu försvann det alternativet…Brrrr.

Det var full värme och rumpvärme på i bilen, fy farao vad kallt det blir så här års när det regnar!

Släppte av henne, och skulle ta mig ut från parkeringen igen, och skrattade åt alla människor som liksom inte kan köra bil, fast det handlar om basicgrejor. Man kan tex inte stanna och stå still för att invänta något (oklart vad/vem) när man står längst fram i kön för att sen köra ut bilen på gatan, och sen när man inser att oj då jag är i vägen för typ alla…börja backa och försöka manövrera sig två meter i sidled. Eller köra in, och stanna för att släppa av massa folk mitt i körbanan… Alltså, jag börjar fundera på vart det sunda förnuftet har tagit vägen?

På allvar nu, men visst är det så att folk är väldigt ego? Ta valfri parkering, helst utan markeringar, då parkerar folk sina bilar med 1,5 meters avstånd till bilen intill, och det innebär att det finns massor av halva lediga platser, men man kan inte komma in där om man inte åker MC;)

Eller som när vi väl sen kom in, och satt på våra platser och de släppte in folk på ”golvet”, inte så att man kan gå in och att de som stod först i kön ta de platser de vill först, nä alla SPRINGER in för att ta de bästa platserna..utan hänsyn till att andra köat väldigt mkt längre..rena kosläppet:)

Det gäller liksom hela tiden att ha vassast armbågar. Eller är det bara jag som upplever det så?

Nåväl. Jag fortsätter att försöka lära mina barn vett och etikett, respekt och hänsyn, och tror och hoppas att det lönar sig i längden:)

 

Jag åkte hem, drack en kopp kaffe och satte in övriga kids i bilen och åkte tillbaka, mötte upp syrran vid parkeringen ( en annan, längre bort) och messade med Janelle och Simon som var framme redan. När vi kom var det lång kö in, och det här kalla våta, otäcka regnet som droppade…brrr. Inte den mysigaste dagen i maj direkt;)

Till sist kom vi in, och satte oss med Janelle och Simon på läktaren, och efter en halvtimme eller så drog det igång. Jag har sett ganska många sådana här föreställningar förut, Janelle dansade där som yngre, och blev aningens besviken. Det var inte lika bra som det brukar. Jag brukar bli besviken när det är slut, men idag var det inte jättemånga grupper som direkt imponerade. Alla var ok, och de minsta barnen som har noll koll utan bara skuttar omkring och försöker göra som ledaren på sidan av scenen är ju som alltid bedårande:), men inget som riktigt var toppen. Det gällde inte i främsta hand hur de dansade, utan liksom koreografin, hur numren var upplagda.. Nja. Men Novalie var såklart bäst av alla:D och det var helt klart sevärt, bara att jag blivit så bortskämd tidigare år med riktig SHOW:)

Novalie var nöjd, och det är huvudsaken. Jag kanske låter gnällig nu? Men skyller på vädret!, hehe.

På väg hem for vi in på Ica för att handla middag, de ville ha tomatsoppa, och idag fick de köpesvarianten, med gott bröd till, och så ville de fika med munkar, så vi körde det med.

 

Corrinda ringde mig i förmiddags och tjoade att de var i final! Whihooo:) Hon hade lyckats ramla i nån trappa på Liseberg och gjort illa foten, men det funkade hyfsat med tejp, lika med fingret hon gjort illa tidigare i veckan.

När jag sen satt där och föreställningn precis hade börjat så fick jag detta av henne:

……

Jaha, det gick inte att ladda upp? Varför det då tro? Jaja, det löser sig väl med tiden:) Hur som helst jag fick en bild med massa tjejer och en pokal! ♥

De vann hela alltet:) Man kan ju inte annat än fälla en tår av ren och skär stolthet. ♥

De är så jäkla duktiga hela laget:)

Nu borde hon komma hem snart, efter en lång bussresa från Göteborg, hon lär ju vara skapligt trött, tur att de har studiedag i morgon!

 

Jag ska kika på de sista uppgifterna, skicka in någon och sen känna mig klar med det, och se nån film eller så:)

Tvätta lite mera och försöka undvika att fastna där nere…;) I morgon ska jag försöka beta av alla grejor jag måste ha klart innan jag åker på tisdag till skolan..Jag kommer glömma hälften, så det är en jäkla tur att jag lämnar över till de bästa festfixarna som finns, mamma och pappa. De är grymma på att ordna sånt! Jag kommer alltid vara avis på alla deras roliga fester de hade när vi var små:) De har ett sånt stort umgänge att det blev stora roliga fester så fort det var något. Syrran och jag var ju med såklart, runt benen på alla vuxna, och det brukade vara andra barn med åxå, så vi hade det ju toppenkul vi med.

Men sånt kul umgänge har inte jag;) beror säkert mest på mig själv, festa har inte stått jättehögt på min lista under åren:)

Jaja. Den tiden kommer väl den med, jag ska åka på pensionärsresor och svänga mina lurviga;hehe;)

Nu, plugg!

Natti natti 🙂