Furuvik är ett måste varje sommar!

Första gången jag var här i vuxen ålder var sommaren 2000, jag hade nyfödda tvillingar på sju veckor, och vi träffade för första gången Familjen Berglund som även de hade nyfödda tvillingar, bara fyra dagar yngre än våra:)

Jag tror vi satt och ammade på varenda jäkla bänk på hela Furuvik, antingen jag eller Ingela 🙂  Vi hade träffats på Allt för föräldrars tvillingforum, och följt varandra under graviditeten, vi fick våra överraskande tvillingbesked vid ultraljudet med några veckors mellanrum, och sen mailade vi dagligen, för att sen föda barn med några dagars mellanrum.

Hon var en styrka i mitt liv då, vi var båda överlyckliga över att vänta tvillingar, men fick bara höra massa negativt från omgivningen, Alla hade nån läskig historia att berätta om sin systers kusins pysslings sambos arbetskamrats pappas fru…som fått/ väntat tvilllingar, och den ena hade antingen dött eller blivit svårt skadad vid förlossningen.. Precis vad man vill höra när man har två bebisar i magen, NOT, och de finns ytterst lite info om just det…eller fanns?

Hur som helst, Furuvik är för alltid lite speciellt♥

Sen dess har vi varit där varje år.

Så för 13:e året i rad samlade jag ihop min lilla trupp, lördagen den 25 maj, säsongspremiär, jag var trött som satan efter Bon Jovi konserten kvällen innan, och hade jag haft en chaufför hade jag lugnt sovit hela vägen dit, men nu gick ju inte det an;)

Nu var det roligheter som var anledningen till tröttmössan, så det var ju bara att gnugga sömnen ur ögonen, och dra i sig en kopp kaffe innan vi åkte 🙂 Jag hade förberett allt dagen innan, så det var bara att kliva upp, och packa lite fikakorg, innan vi åkte.

Patricia var sjuk, så hon kunde inte åka med, tråkigt 🙁 och inte heller Perra var med, men annars var vi hela stora familjen Wetterholm.  Min syster var med även förra året, och hon hade visst stämt träff med en av kamelerna sist så hon var frivillig att köra den andra bilen vi behövde för att få rum.

 

Väl framme så mötte vi upp Familjen Norrström. Mirka och Peter fick med sig alla barn utom Kevin som var på skolresa.

Nej , det här är inte Mirka 😉 det är en av mina favoriter. ( Jaja, Mirka är en av min favoriter med, men inte lika hårig )

Jag är så förtjust i apor ! Alla sorters, nästan, men de här är nog först på listan.. Sötnos!

Vi kikade inne i Akvariumet åxå, Jamie och jag  klappade en orm, de andra var så långt efter att de inte hann, men vi klappade både en och två gånger, de är gosiga och lena må ni tro. Jamie blev lite rädd när ormen kom med sitt huvud där det nyss bara var en svans..;)

Det är inte helt lätt att hålla ihop två stora familjer, så vi gick lite som det passade, och möttes upp för en fika halvvägs.

Jamie med hela mitt telefonnummer på armen, så Jon, varsågod, det är bara att pingla 😉

Övriga göre sig icke besvär … 😉

Det var soligt och varmt, men ibland blåste det lite kyligare vindar så det var jacka av och jacka på . Jamies fina skjorta från  Draken och Juvelen, några år gammal, och högt älskad.

Lemurer… ljuvliga!

Jamie var på väg över det lilla staketet för att klappa…men så kul fick han inte ha det 😉

Trixie gillar getter.

 

 

– Dä!! Dä!!! Dää!!

Fina unge !

 

Och Corrinda uppdaterar Instagram, eller Facebook eller nåt…shit om det hände nåt och hon missade 😉

 

 

Har de lika långa armar som orangutangerna??

Ja tillsammans så 🙂

Tillsammans är man starka, och sammarbete lönar sig, det vet min tjejtrio:)

Corrinda är 164cm lång, och jo, det stämmer nog att man har lika långt mellan fingertopparna som man är lång, typ.

 

Ungarna ville ut på Äventyrsön, och medan vi fikade röjde de runt där.

 

Återigen , samarbete 🙂

Och här, äntligen, syrrans dejt 🙂

Kanske att även Janelle hade kameltycke?

Mums!

Så var det slut på djur, för i år, och vi var framme på tivolit.

Hittade igen den här tjusiga damen:

Även här röjde ungarna runt, de var här och där och överallt, men det bästa med Furuvik är att det faktiskt går att sätta sig själv på nåt strategiskt ställe och sen låta barnen gå som de vill 🙂  Det är inte så stort.

De små får man ju åka med förstås, och det är skönt att vara flera vuxna som kan bytas av, det är inte det enklaste att knö ner sig i barnkaruseller 😉

 

Janelle och Corrinda :

Mina fina tonåringar !

 

Klockan 15 klev den här killen upp på scenen: Robin Stjernberg

 Gillar!!

 

Han spelade låtar från sin kommande skiva, och det lät alldeles utmärkt. Han är duktig på alla sätt och vis 🙂

Efteråt satt han och signerade, men eftersom mina tjejer var iväg och åkte karusell och tyckte att de kunde komma lite efteråt, så var det för lång kö för att jag skulle idas…de var lika glada för det, pust.

 

Mitt gäng!

 

Och Norrströms/Wetterholms:

Haha, jag hade teleobjektivet på, så jag fick springa hur långt bort som helst för att få med alla ungarna 😉

Stod till slut typ 20 meter bort, inklämd bakom en papperskorg, och duckandes under ett träd ..

 

Det var massor av folk så vi hann inte med att åka så mkt som vi ville, men å andra sidan kan mina kids åka karuseller från morgon till kväll, de har liksom inget stopp när det gäller sånt 😉

 

Vi hade en alldeles underbar toppendag på Furuvik, och kommer såklart tillbaka nästa år!

Alla var nöjda och glada, och alla däckade givetvis i bilarna på väg hem..det är tur att man kan skråla med till radion så man inte somnar!

 

Jag sa till Janelle att det inte gick att fota med teleobjektivet på så nära håll….och tja….hon hade rätt 😉

 

Nu ska jag hoppa i säng, imorgon får jag finbesök, förhoppningsvis!

Natti natti nu 🙂