Jag. Orkar. Inte.

Igår när vi var på väg ner till Vetlanda så plingade detta till i mailen. Första tanken var att han kunde dra åt helvete. Sen gick jag till instagram…

Och ja, det räcker inte längre med att dra åt helvete. Jag önskar den personen som på något vis sett till så mitt instagramkonto är antingen hackat eller spärrat på nåt vis halkar ner i en köttkvarn med fötterna och l å n g s a m t mals ner. Jävligt långsamt.

För er som inte använder instagram är det kanske svårt att förstå, men för er som gör det tror jag ni förstår. Jag har använt instagram sen det kom. Min första bild är på en liten Jamie. Han är elva år snart så i elva år har jag jobbat med det kontot. Alla bilder, alla bildtexterna allt. 😥 Jag som sällan tar till ordet kränkt är det nu å det grövsta. Att nån har mage att förstöra för en helt okänd person är för mig totalt obegripligt.

Mitt konto finns inte, eller syns inte. Jag vet inte om det går att få tillbaka. Jag hoppas att det ska lösa sig, men instagram har också den jävligt irriterande nackdelen att det är i princip omöjligt att komma i kontakt med dem. Jag har haft annat strul förut och det är hopplöst.

Nu kan jag inte göra något alls från mitt konto, som är helt tomt, heter Instagram – användare istf carolawetterholm och har noll bilder, noll följare och följer noll. Jag har försökt hitta olika vägar och jag har fått iväg meddelanden från ett annat konto, men det är omöjligt att veta om det går fram. Det kan ju vara så att om jag bara sitter lugnt i båten och väntar så ger det sig. Eller…så är det exakt vad jag inte ska 🤷🏼‍♀️

Jag har en tvåfaktorsautentisering och har gjort vad jag kan för att skydda kontot. Jag kommer givetvis inte betala för dels har jag inte dryga 10 lax att kasta i sjön och dels tror jag inte en sekund att det hjälper.

Jag hoppas att det är som Janelle och Simon tror, att kontot inte är hackat utan att nån försökt hacka det, och på så vis fått det låst. Det stod något om ovanlig aktivitet och att jag loggats ut, och skulle ange telefonnummer som är mitt val av tvåfaktorsautentisering. Det tyder på det som de tror. Att det är en scammer som försöker lura mig att han har kontroll över kontot .

Men faktum kvarstår ju att kontot är borta. Eller inte syns. Och att det är skitsvårt att få kontakt med instagram. Och att det är omöjligt att veta om mina kontaktförsök lyckas. Ångesten är stor kan jag meddela.

Om jag inte får tillbaka kontot i samma skick så förlorar jag så mycket. Alla mina minnen, men även en inkomstkälla. Och min trygghet. Alla som jag valt att följa men som jag kanske inte egentligen känner eller kommer ihåg. Gamla kursare, gamla kompisar och nyare bekantskaper jag inte minns instanamnen på. Elva år😥

Jag är så ledsen. Så deppig och så arg. Kränkt och slagen. Det är en tyngd på mina axlar och en ilande molande känsla i hela kroppen. Någon har förstört mitt konto.

Något har med avsikt gjort det här mot mig, och säkert massor av andra, bara för att han kan. Eller hon, men det här utger sig för att vara en man. I Turkiet. Eller inte, vem fan vet. Jag känner mig naken, tafatt och väldigt liten. Och arg som ett bi såklart för det är som att nån varit inne i mitt hem och stulit saker!!

Jag som hade massa kul saker att berätta för er känner bara att jag vill krypa in under en sten och grina bittra tårar:/ Inget känns roligt just nu. Och att det kommer exakt precis när jag är arg och ledsen över massa annat känns ju extra jobbigt. Jag känner för att kasta in handduken helt. Samtidigt kan jag ju omöjligen vika ner mig för en taskmört.

Jag drömde hela natten att det löste sig, blev sådär superlycklig så jag var varm i hela hjärtat, men så insåg jag att det bara var en dröm och ledsamheten slog ner mig i golvet igen. Vaknade till och somnade om och drömde återigen att det löste sig… för att sen inse att jag drömde osv…Hela natten!

När jag vaknade sträckte jag mig efter mobilen, bad en bön och öppnade instagram…. Och fick bekräftat att det var borta. Eller gömt. Jag vet ju inte och hade jag bara vetat vad jag skulle göra och att jag agerade rätt skulle det kanske kännas lite mer hoppfullt än nu.

Fuck.

Okej. Jag har inget mer att säga. I morgon tänker jag låtsas vara glad igen. Men nu ska jag äta glass och grina.

😥😔

Jag orkar verkligen inte med de av er som skriver om att det ju är självklart att en halvsyster ska ärva lika mycket som oss. Jag orkar heller inte förklara tusen gånger om att det inte handlar om hennes laglott, utan om arvslotten, efterarvet som juristerna envisas med att säga. Jag orkar heller inte med att bli ifrågasatt för att jag inte är en sniken människa, eller för att jag tycker att alla barn ska vänta tills båda i ett par gått bort, för att jag anser att det i första hand är maken+makans pengar. Se er omkring! Hur många hemlösa pensionärer finns det inte pga att deras äkta hälft gått bort och de inte har råd, pga arv bland annat? Det är väl för fasen inte okey? Att sko sig på andras bekostnad? JAG tycker inte det.

Det som det handlar om är att pappas och mammas gemensamma vilja blivit kränkt av en jurist som inte brydde sig om att lyssna, och verkligen se till så att de förstod varandra, och i och med det så kommer nu det som pappa alltid aktivt jobbat för att det inte skulle ske, ske. Det må låta illa, men skit i det. Det är inte vad det handlar om, ni vet inget om hur och varför det blev som det blev från första början. Det gör inte jag heller. Men en sak som är väldigt tydlig är att hennes mamma inte ville att pappa skulle finnas i hennes liv. Och i början av sextiotalet hade en pappa inga rättigheter. Barnet var mammans ansvar. Att då min pappa både fasas och fasar ut från hennes liv är inte det minsta konstigt. Ni får tycka det om ni vill, men sluta argumentera mot mig.

Juristen gjorde fel. Det var aldrig meningen att halvsyster skulle ha mer än sin laglott. Suck it up. Det spelar ingen roll vad ni tycker om det, och jag vill inte höra det. JAG VILL INTE HÖRA DET.

I det här är det enda jag behöver stöd. Förståelse. Pepp. Det som de flesta av er ger mig, tusen tack för det ❤️

Att jag är upprörd och ledsen handlar såklart inte om att vi två systrar ska behöva dela med oss! Det fattar väl ändå vem som helst som känner mig via den här bloggen?! Det handlar om mamma. Det handlar om pappas sista vilja som nu solkas ner, det handlar om att det han inte ville nu blir, det handlar om att det som han ville – skydda mamma, och i förlängningen oss från exakt det här inte blir. Hans sista vilja trampas på. Vem fan tycker att det är okey?

DET är vad det handlar om och ni som inte fattar det, kan ni snälla sätta er på era händer och inte skriva något mer till mig? Ni får tycka som ni vill, men ni behöver inte tala om det för mig.

Till er underbara som bara är stöttande, de allra flesta alltså, jag uppskattar verkligen ert stöd. Det är för mig mitt viktigaste redskap att få skriva. Att få vända och vrida och få olika perspektiv på det. För övrigt, de av er som har en annan åsikt men ändå framför den fint – ta inte åt er, för det är inte er jag menar ❤️ Ni är ofta en stor del i att perspektiven faktiskt blir just det, perspektiv.

Så, med det sagt tänker jag gå och sova. För som det är just nu blir det inte så mycket sömn. Tankarna envisas med att virvla runt i 380 knyck, och det är ju aldrig så förbannat oproduktivt som på natten, vem löser världsproblemen då liksom;) Det enda som blir av det är trötthet.

I morgon är det fredag och helgen börjar. Jag och syrran kommer ta en tripp nedåt …. Öh, Småland tror jag, Vetlanda? Jo jag tror det var så, herregud alla dessa län och städer jag inte har nån större koll på;) Men det är dags att hämta hem annexet. Eftersom vi hade så kul på vår förra roadtrip så förutser jag att vi har det denna gång med. Vi tänker dessutom vara wild and crazy och inte boka övernattning:D Kanske är vi pigga och orkar köra direkt hem igen, eller så letar vi reda på nåt, eller så får vi väl sova i bilen. Det har jag aldrig gjort så det kan bli kul:)

Det enda ”kravet” är en riktigt god fika och minst en loppis. Men sen kommer vi väl att stanna på Biltema och käka räkmacka och kladdkaka:D Jag känner oss. Tar med baddräkten också ifall man får feeling.

För övrigt:) det finns en app som heter Whats-app. Om någon skickar mig bilder där så åker de raka vägen in i min kamerarulle. Jag tror jag sagt det förr. Men alltså, ibland har jag missat att jag fått meddelanden där, och då kan jag sitta länge och fundera på var i hela friden bilden kommer ifrån…. Som den här:

Kunde omöjligen fatta. Försökte få det till att det var en bild från Uppsala som jag tagit men när då?? Jäkligt snygg moppe i alla fall! Men när tog jag den? Kunde inte komma på att jag ens varit inne i stan sista dagarna. Tills jag flera timmar senare insåg att det var från fotbollskompisen som är i Thailand:D Han hade också skickat bilder på andra saker, men de accepterade jag bara som fullt normala. Varför jag nu tycker det är normalt att ha bilder på thaimenyer fast jag aldrig någonsin äter på sådana restauranger? Jag är inte förtjust alls i thaimat och argumenterar alltid emot om nån vill käka sånt, jag föredrar typ nästan all annan mat. Nu har jag inte ätit mig igenom hela det Thailändska köket men det jag smakat räcker. Och jodå, viss mat är svingod! Men det är mycket som påverkar mig där, de som vet, de vet.🙈

Ok, hur hamnade jag i Thailand, när jag var på väg till Vetlanda? Typiskt, men jag skulle lägga in en bild och så hittade jag hans:D

I alla fall, jag ska ta min värkande kropp och lägga den mellan de svala lakanen i sängen, och kanske läsa lite:)

Godnatt på er, och tänk lite innan ni kommenterar, jag orkar inte bli mer ledsen och arg. Tack ❤️

När jag tycker att något är orättvist eller att jag eller någon nära blivit felbehandlad, då har jag svårt att släppa det. Ibland är det en fördel, som de gånger jag fått felaktiga p-böter och stridit för min rätt och vunnit. Det tar en evig tid för jag svär på att de kör med skrämseltaktik. ”Betala annars hamnar du hos kronofogden!” Men det går jag inte på. Jag bestrider och de får lov att pausa fakturan tills jag vunnit. Betalar man är man rökt, har nog aldrig hört om någon som gjort det som sen får tillbaka sina pengar…?

Jag kan vara som en grävling som vägrar släppa taget när jag vet att jag har rätt. Jag kan också rycka på axlarna och tänka Whatever, vem bryr sig? Det beror på hur det drabbar.

Men med det här testamentet och hela grejen runt det är fan omöjlig att släppa. Nu har vi fått svar från halvsyster också och hon vill ju såklart ha allt sitt arv. Att det är felformulerat till hennes favör skiter ju hon i. Vilket gör att jag, fast jag inte vill det, är så jävla arg på henne. Jag har alltid tänkt att hon är som jag och syrran, men nu bevisade hon motsatsen rakt av. Fattar väl jag med, det är få som avstår hundratusentals kronor pga sitt moraliska empatiska hjärta. Mer än pappas andra två döttrar. Två av tre är ändå bra. Jag är så arg på henne att det är svårt att tänka rationellt. Jag är ännu mer förbannad på jurist C som jag helst vill skriva arga mail till, lägga hundbajs i hennes brevlåda och hacka hennes konton. Inget av det kommer jag göra. Eller kanske att jag måste maila argt, det har jag inte bestämt än.

Men hon ska ha en reprimand. Hon ska lära sig lyssna. Helst ska testamentet gå att ändra, för hon gjorde ju fel. Så, om någon VET något man kan göra hör av er🙏

Jag har ägnat två dagar åt att vara arg. Det bubblar i hela mig. Jag är ingen arg person utan det går över lika snabbt som det kom. Jag glömmer dessutom bort vad jag var förbannad på inom en kvart, max. Så det här är jobbigt 😅 Jag tror mitt blodtryck slår i taket 24/7, och stressen i kroppen är inte att leka med.

Kanske därför som jag kände hur det spratt i hela kroppen idag när jag gjorde mig i ordning för att träna. Jag var så taggad och glad! Ytterligheterna ni vet….:)

Det var ett plazapass, men väl på plats så insåg jag att …vänta nu….! Det finns bara stänger framtagna. För knäböj och marklyft…. David??? Det här se inte ut som plaza….? Pirret i kroppen ökade och när han ruskade på huvudet och leende sa att det var det inte heller, så hade jag inte långt kvar till glädjeskrik:D

Det blev Tunga lyft! Som vi alla tjatat efter länge, men som det inte riktigt finns plats för i hans schema. Förrän idag, eftersom det var så få på passet:) Jag älskar tunga lyft! Även om jag inte alls är i närheten av så tungt som jag gjorde innan operationen, men man måste ju vandra den vägen om man ska komma tillbaka:D

Vi började med knäböj, i par, så syrran och jag körde och Patricia fick köra med Jimpa. De är mer jämnstarka än om hon ska vara med oss. Skönt att slippa plocka av och på vikter hela tiden. Vi skulle börja med 15 repetitioner på en uppvärmningsvikt , sen öka lite och ta 12 reps, sen öka och ta 8 reps, öka och ta 5 reps och sen köra så tungt att man absolut inte orkade mer än fem repetitioner. Halva gruppen marklyft, halva knäböj. Jag är inte bra på böj, eftersom jag har mkt sämre styrka i höger. Men det värsta när man inte gjort det på ett tag är att det gör så ont att ha stången på axlarna😂 Man ska ha den en bit ner, inte på nackkotan utan på filén av muskler strax under. Bara det att i filén hade jag världens träningsvärk efter passet i måndags och sen Luciano:) Kämpa:)

Efter en halvtimme bytte vi, så marklyft. När man börjar med en annan övning så orkar man inte lika tungt, för man är ju slut i benen. Det tog tvärstopp på 75 kilo😜 Jag fick upp 80 kilo från marken men sen skakade benen så jag omöjligen kunde få in rumpan under kroppen och få upp den helt. Som sagt, det är en bit ifrån vad jag orkade förut. Men vafan, snart så! Det kändes så bra hela vägen dit, men sen sa ryggen ifrån. Det och trötta ben;) Det sura är att jag sa till Luciano att det räckte med att boka tid hos honom för att ryggen skulle sluta göra ont. Det var ju rätt naivt, efter att haft ont i över ett år;) Kanske får be honom knäcka den med framöver…kanske;)

Jaja, jag hade en fånigt leende mest hela tiden ändå, trots att det inte var ett bra pass rent viktmässigt. Älskar sån här träning och har saknat det så mycket! Att det blev just idag kändes extra härligt.

Hemma sen så hade vi en uppgift framför oss. Lovelia har ett projekt i bilden, nämligen att återskapa ett känt konstverk. Hon har grubblat och funderat och inte haft tid, för det är ju tusen andra läxor. (OM jag nån gång startar en skola ska det vara NOLL läxor, det är ett idiotiskt påhitt)

Igår försökte hon få Jamie att ställa upp på en bild men han ville inte, och hon hade heller ingen klar idé. Så då googlade vi tillsammans; ”kända konstverk”. När Den sista nattvarden dök upp gick min fantasi igång på alla cylindrar:) Vafan, det här är ju vi, varenda måltid:)

Sagt och gjort, jag skickade bilden till familjegrupper vi har, och sa att idag efter skola/jobb var det dags att visa lite syskonkärlek och hjälpa Lovelia.

Jordan hjälpte mig släpa fram borden från poolrummet, och jag letade reda på ett par vita gardiner och lade som duk.

Sen dukade vi:

Bröd och vin:) I dunk, för man måste ju vara lite rolig också:) Eftersom vi inte var fler än sju, och behövde vara tretton så fick nallar och frisyrhuvuden komma till vår hjälp.

Vi fick vänta in Robban och Corrinda som jobbade och sen blev det middagstid på riktigt så vi käkade innan vi fortsatte. Leta reda på Hoodies och tröjor i liknade färger som på bilden.

Jag har hittat en hel massa olika varianter på bilden, men vi bestämde oss för den här ovan. Syrran har varit på plats i ….öh..? Italien? Och sett den riktiga målningen. Om jag inte minns fel är den målad på en stenvägg i en grotta under ett munkkloster, och mindre än man kan tro. Vi borde ju haft hennes äkta förlaga men nu tog vi en i mängden:)

Jag vet. Vi borde hällt upp i glasen för autenticitet men vafan… varken jag eller Corrinda var sugna på rödvin:) Dessutom hade vi blivit plakata en sketen onsdag, palla;)

Nåväl. Till sist var alla hemma, alla hade fått på sig något i stil med den gubbe de valt att vara och vi placerade noga ut oss vid bordet, checkade hela tiden med bilden så vi fick den så lik som möjligt.

Kameran på självutlösare, Corrinda fick skutta till sin plats efter att ha tryckt på knappen, hon hade tio sekunder på sig, och kameran tog två bilder. För säkerhets skull tog vi två till, även om de första såg bra ut. Så kul, jag som fotat julafton och syskonbilder under hot och mutor alla år, idag satt alla i perfekt position, väntade in de tio sekunderna i total stillhet och sen när bilderna var tagna ramlade vi alla ihop i en skrattande hög:) För att sen skärpa till oss för nästa två bilder:) Tänk vad enkelt det blir när de blir större!

Resultatet blev som följer.

Originalet:

Återskapandet:

Leonardo da Vinci gråter tårar av ren glädje i sin himmel 🙂

Den är redigerad för att se lite skrufsig och gul ut. Och fy fasen vad nöjda vi är! Vi hade så kul, och det var en fröjd att se hur alla hjälptes åt. Det är lite mycket av samma blåa färg i mitten, fast det är helt olika material så våra gester syns lite dåligt, men zoomar man så ser man:)Lovelia sitter som en tålmodig Jesus mitt i skaran av lärjungar som diskuterar något.

Om vi inte får ett A på den här uppgiften, då jäklar 😉

Bara att plocka undan allt och gå och kolla på Robinson. Och då hände det jag hoppats på sååååå länge – Mattias åkte hem. Gav upp, för att han hade ont i axeln. Men vet ni, jag är helt övertygad om att han inte vågade möta Hayes i en duell, och fegt skyllde på sin axel. Det är exakt hans stil. Mes. Men han är borta och jag kan äntligen slippa irritationen som kryper i mig när jag ser honom. Han är en människa som jag absolut inte klickar med. Han skulle kunna vara den sista mannen på jorden utan att jag skulle vilja ha honom i min närhet. Han bara irriterar mig 🤷‍♀️ Förorättad offer-all gubbe.

Dagen innehåll i alla fall mer glädje än sorg idag, och det är skönt. Jag ogillar att vara arg och på dåligt humör, men riktigt än kan jag inte släppa det. Men försöker ändå välja det som gör mig glad:D Det är sunt och bra. Nu är det sovdags, och i morgon är en annan dag. Det kanske är dagen när allt löser sig, vem vet?

Att natti nu 😘

Jag älskar Luciano:) Han trycker och klämmer på nackmusklerna, masserar och sätter akupunkturnålar och det känns som axlarna åker ner en våning. Sen älskar jag honom lite mindre för de överjävligt jobbiga övningar jag får😂 Men, grejen är ju så här, vilket jag kommit fram till alldeles själv, och som jag fått bekräftat tidigare så jag har inte ens frågat honom:)

Men, om man har ont, så gör man något som kroppen inte gillar. Man kan gå till naprapat edyl och få den akuta smärtan åtgärdad men om man sen fortsätter med det som man får ont av… så kommer man få ont igen. Tyvärr måste man ändra på något. Skitjobbigt:) I mitt fall så behöver jag stärka nackmusklerna. Och då ger han mig bra övningar för det och sen är det mitt göra att göra själva jobbet. Man önskar ju att nån kunde göra det åt en, men det funkar ju inte.

Jag gör troget mina övningar, varje dag, även om jag ibland glömt bort dem och sen får göra tio före tandborstningen, tio efter och så byta om till pyjamas och köra de sista tio:D Det ska fan bli bättre, jag orkar inte ha ont hela tiden.

Innan det så var vi på den juristfirma som mamma och pappa anlitade för att skriva sitt testamente. Familjens Jurist. Själva namnet ger mig McD-vibbar, det låter … billigt. Snabbt in och ut, nästa! Juristen de anlitat heter C. Eller nåt längre;) men eftersom det är jurister så har jag ingen lust för att bli anklagad för förtal eller nåt. C blir bra. Hon var dock inte bra, utan har skrivit ett förvisso korrekt testamente i lagens ögon, men inte vad mamma och pappa ville. Hon har inte lyssnat på vad de sagt, och i och med det så ska tillgångarna nu delas lika mellan mig, min syrra och vår halvsyrra, som vi inte haft kontakt med. Det låter fruktansvärt illa att säga att man vill att hon ska ha så lite som möjligt, men hon har aldrig funnits i våra liv. Pappa var nitton när hon föddes och på grund av att släkten på han sida är … hm…speciella😂 så godkändes inte deras förhållande utan de mer eller mindre tvingades i sär. Betänk att detta är tidigt 60-tal, allt, precis ALLT gällande föräldraskap var annorlunda då. Barnen var mammornas ansvar, papporna var helt oviktiga. Mamman till barnet har aldrig varit krånglig utan tvärtom så har hon krattat manegen så pappa aldrig behövts, han var enbart och inget annat än biologisk pappa. Men med det så blir det ganska begripligt att de inte ville att hon skulle ha mer än enbart sin laglott. Fan ta den som hittat på orden laglott och arvslott förresten! Hur fan ska man kunna skilja dem åt? Det blir ju fel hela tiden när man pratar och tänker. Laglotten är den del man aldrig kan skriva bort, den ska barnet ha. Och det var det som tanken var att hon skulle ha. Laglott efter pappa, sen – inget mer.

Men så skrev C i testamentet ”Våra bröstarvingar” vilket för mina föräldrar betyder jag och min syrra, för de tänkte att halvsyster skulle vara ”Pappas särkullbarn” eller nåt, som det stod i det gamla testamentet. Mamma har dessutom bara barn med pappa, så ”Våra barn” är liksom jag och syrran. Om C LYSSNAT så hade hon inte missat/låtit bli att skriva ”Våra GEMENSAMMA bröstarvingar”.

Nu skrev hon som hon tyckte, och det innebär att halvsyster har rätt till efterarv, vilket då innebär att när mamma också dör så ska hon ha ut mer pengar då. Mamma vill ju som så många, göra sig skuldfri, och vill absolut lösa ut henne med hela beloppet nu. Men, ett: det finns inga pengar utan då måste hon ta ett lån… Två: Det var inte alls så här de avsåg. Pappas sista vilja blir alltså övertrumfad.

Jag vill återigen betona – vi har inget emot vår halvsyster. Jag hade gärna lärt känna henne, och jag har brevväxlat med henne en kort period när jag var runt tolv, men sen rann det ut i sanden. För hon var inte så intresserad av mig, och jag var helt uppenbart inte tillräckligt intresserad av henne heller. Vi är två totala främlingar med det enda gemensamt att vi har delvis samma DNA🤷‍♀️ Mamma har alltid vetat om att hon funnits och hon har varit på besök en vecka en gång, när jag var fyra, fem år. Den gången blev hon magsjuk och jag kan härröra min emetofobi till exakt det tillfället 😉 Det är inte hennes fel, såklart.:)

Eftersom C visade sig vara en synnerligen kall och otrevlig person som direkt väldigt tydligt både i telefon med min syster och i mail, sa att hon ALDRIG gjorde fel… bara det får ju mig att se rött, för bara man säger så är ett bevis på att man är en otrevlig typ. Sorry, men alla gör fel. Hon menade att felet var mammas och pappas. Förvisso återigen, de har godkänt testamentet, för de tolkade det som stod så som de sagt. Det juridiska språket är extremt svårt. Det är fan värre än läkarspråket. Om man går till en jurist och säger: ”Vi vill att särkullbarnet ska ha så lite som det bara är möjligt, det hon har rätt till efter sin pappa men inget mer” och sen får ett krångligt skrivet dokument som juristen säger följer det de sa… då tror man att det är korrekt.

Om man går till läkaren och säger: ”Jag har ont i foten”, och läkaren säger en massa konstiga diagnoser och tillstånd och avslutar med att säga att man måste amputera foten, då förutsätter man att han gör det som är korrekt. Man ifrågasätter inte om man kanske inte i stället kan operera den andra foten, eller ta bort bara en tå, eller kanske kapa benet ovanför knät, för man litar på läkaren. På exakt samma sätt som man litar på att en jurist ska skriva de juridiska termerna för det man på sitt lekmanna-språk berättat. När man sen ska skriva under, så tar man knappast sitt testamente och går till ytterligare en jurist för att de ska kolla så att det stämmer. 🤦‍♀️

Det är fan extremt sårbart! Alla har ju någon gång lekt viskleken. Man säger ett ord som sen nästa person ska viska vidare… och det handlar om att tolka. Exakt som när man ska tolka någons vilja. Fan.

Idag hade vi möte med C:s chef. Han var onödigt trevlig 🙂 Det går liksom inte att vara arg och irriterad på genuint trevliga människor. Jag är lugnet själv för det allra mesta, men när det kommer till orättvisa, framför allt för människorna jag älskar, då blir jag förbannad. Jag och syrran kan på stående fot avskriva vår arvsrätt, om det ens går, men vi vill inte ha några pengar. Det var mamma och pappas gemensamma. De har varit gifta i 50+år och alltid haft gemensam ekonomi. Nu är pappa död och då är de pengarna mammas. Tycker vi. Men lagen säger att det är halvsysters. Jag förbannar att de skrev ett nytt testamente, för det gamla var deras vilja. Det nya är skit. Men, det är helt och fullt skrivet i sten.

Jag frågade om de inte hade nån ansvarsförsäkring för när det blev fel…? För det första : han menade på att det i princip aldrig blir fel. Jag kunde inte låta bli att inflika ”Eller så upptäcks det aldrig?”

Vem ska upptäcka ett fel i testamentet när personen som skrivit det är död? Nä just det.

För det andra: en ansvarsförsäkring kunde bara lösa ut om de gjort fel och det åsamkade skada. Eh Ja? Exakt. Men nej. För det går inte att bevisa att C gjort fel. Rent juridiskt har hon gjort rätt. Vi har exakt NOLL chans att rätt till det här. Så enda hoppet är att halvsyster är en god människa som vill avstå ex antal hundratusen. Odds på det?

Jag blev den tvära, raka och hårda familjemedlemmen idag medan mamma och syrran var de empatiska och mer finkänsliga. Jag pallar inte med trams, det vet alla. Jag var inte otrevlig men jag sa det som behövde sägas utan omsvep. Som till exempel att jag avslutade med att be honom hälsa C att hon sög. Att hennes förbannade ignorans och sätt att inte tala med bönder på bönders vis, gör så att mamma drabbas och att vår pappas sista vilja inte åtlyds. Fuck you C.

Chefen var trevlig så inget ont om honom. Han höll också med, även mig:) och bad om ursäkt. Men hörni, anlita inte den firman. Och trippelkolla allt innan nån dör, för efter är det försent. Pappa är borta, och inget går att åtgärda. Jag är så in i helvete jävla skitförbannad att jag borde gått till gymmet och slagit på en boxningssäck, Bara det att vi inte har nån. Och jag hade tid hos naprapaten. 🤷‍♀️

Vi KAN bestrida testamentet, men det blir till sist en tvist med halvsyster och det vill vi inte. Hon rår inte för det här, och vi är inte ute efter att bråka med henne. Aldrig. För den delen – fundera på om det är värt att gifta sig, eller om det är smartare framtidsekonomiskt att vara sambo med ett skrivet avtal? För gift = alla tillgångar ska delas även på särkullbarn, om nån som C skrivit testamentet.

Så det var min dag😅

Luciano gjorde den bättre, men med tanke på att jag redan var smågrinig sen en annan grej, och att jag sen blev toklack på två av Lovelias lärare så går inte den här dagen till historien som den när jag var mitt gladaste direkt.

Hennes lärare är en annan femma. Fan, orkar inte berätta, men jag har för första gången på länge lagt mig i skolan. Jag är av den åsikten att det som hör skolan till ska skötas av skolan och lärarna. Jag är lekman där med. Men fan när de ska tvinga ungarna till muntliga redovisningar, och grupparbeten där man får sämre betyg ju fler man är? Vafan är det ens? Om man jobbar ensam har man chans på de höga betygen, är man två de halvhöga och tre, ja då får man nöja sig med godkänt….? Varför ha ett GRUPP-arbeta om inte hela gruppen kan få A? Jävla trams. Och lite annat som jag inte fick berätta om. När mina barn mår dåligt i skolan, då är det min rätt och mitt ansvar att agera. Så det har jag gjort. Har jag ledsna barn då jävlar ska nån sona. Typ:)

Det kan tänkas att jag eftersom jag redan var så uppretad hade en aning kortare stubin än normalt, men jag hade garanterat reagerat lika starkt annars också.

Sen, som grädde på moset så kollar jag på Robinson. Och den där tramsapan Mattias 🤦‍♀️ Men skjut mig! Säg att det är någon som vill diskutera det med mig !! 😂 HUR kan en vuxen man ta på sig ett helt gäng offerkoftor och sitta och låtsas att han blivit rädd för en annan deltagare. När det finns på film?? ”Det kändes så….” Jag är allergisk mot det uttrycket. Patetisk pinsam och så löjlig att jag storknar. Ja, Mattias, du får ta det, för du har jobbat ihop till det själv. Mes.

Och med det sagt – i morgon är en annan dag, må den bli bättre med en more happy me 😜 Det borde vara svårt att bli tjurigare men ta i trä! Jag har i alla fall ett tufft träningspass inbokat så lite stress kan få lämna systemet i alla fall.

Hörni, förlåt för att ni blev en spypåse nu…. Men TACK! Jag behövde det:)

God natt ❤️

Nu är den här, min absoluta favoritmånad på året – maj. Även den mest stressiga, förutom möjligen december 😅

Igår var vi, trots att jag velade, funderade på om jag skulle vara trist och tråkig och bara vara hemma, till en kase. Majbrasa om man så vill:)

Vi har haft eldar här ute hos oss förut, men sen ett antal år är de nedlagda. Då åkte vi till kolonilotter där Janelle och Simon bodde då, men efter några år där så blev den inställd av nån anledning jag glömt. Så vi åkte till kasarnas kase, modern av alla våreldar – Gamla Uppsala. Med sin enorma historia, både rent generellt och för mig specifikt eftersom jag var här som liten, så kändes det trevligt. Det var det, men knöligt med parkering och långt att gå. Så kom pandemin, och nu ville vi ha ett nytt ställe. När vi upptäckte att vårt nya favoritbad i Knivsta, Särstabadet, hade ett firande så bestämde vi oss på stående fot – dit åker vi!

Fick med syrran, Jimpa, Novalie, Lovelia och Jamie. Corrinda och Patricia festade och Robban var iväg och jobbade, medan en unge hemma var sur och den andra med kompisar. Knivsta är kommunen intill, en del av Uppsala sen gammalt men tror de blir sura om man säger så;)

Det kan ha varit den minsta kase jag sett, någonsin. Jag är van vid kanske tio gånger större än så här, men å andra sidan så brinner ju denna ner på lagom tid:)

Det är Lion som är arrangör och det var ett fint program, med lotteriförsäljning, korv, chokladhjul, fiskdamm och uppträdanden. Vi lyssnade på vårtal, och sång och så tände scouter brasan.

Vad är det med kids och brasor? Var jag än varit så nog fasen ska de springa runt runt:D Inte mina, i år:)

Jag är oerhört fascinerad av eld, och jag har en otrolig respekt för den samtidigt. Det är bland det vackraste men också grymmaste som finns, den bara tar. Men, i naturen, så lämnar den också saker som är bra, som de där djuren och växterna som ligger djupt i jorden och bara väntar på en brand. Jag som inte direkt är så vidskeplig eller troende eller så, känner ändå att mitt stjärnteckens element är elden. Jag är skytt, om man inte ska tro på NASAs hittepå-trams för då är jag Ormbärare;) Googla det;)

Elden är speciell för mig. Hade jag haft ett annat element i mitt stjärntecken hade jag kanske känt lika inför luft, vatten eller ….? Öh är det jord? Men nu är det elden. Kanske är det därför jag är så fascinerad av brandmän?

Syrran och jag är måhända lite tramsiga men ack så roliga:D Vi skojar hej vilt om att man måste vara sitt snyggaste inför polisen och brandmännen. Så, när någon av oss ser någon av deras fordon, eller personerna, så putsar vi till tänderna, och sen drar vi läpparna till ett allt annat än vackert leende, och vänder oss mot Blåljuset. För, ett blinkande leende får ju alla på fall, det vet alla:D Vi skojar alltså om det, jag lovar. Det är mer av grimaser än förföriska leenden, och det är med världens största portion av självdistans;)

I går, så stod jag mitt emot syrran när hon plötsligt drog ett finger över tänderna och väste i mungipan:

”De är här nu!”

Jag fattade som vanligt inget så hon upprepade: ” De här här NU!”

Så alltså gned jag upp lite stjärnglans på tänderna, anlade ett överdrivet smajl , och vände mig om. Föga anade väl jag att brandmännen skulle stå PRECIS bakom mig😂 Men det gjorde de, och dessutom var båda väldigt långa. Jag skådade dem rakt in i naveln och sen l å n g s a m t gled jag med blicken uppåt. Med ungefär samma uttryck i fejset som Sebastian:

Eller, ganska exakt samma uttryck. 🤦‍♀️

Jag, som normalt är hyfsat subtil och med ett rejält pokerfejs, blev så förbannat snopen över att det stod två stora, långa, stiliga brandmän en halv meter ifrån mig, att jag med stor sannolikhet såg ut som om jag dött och kommit till himlen. Den ena killens blick talade dessutom om att de var exakt så 🙈Jag vände mig om. ”Phju, tror inte de såg!” (Njaaaaa) Och gjorde en min till syrran och väste: ”Men vafan? Du kunde väl förvarnat mig?”😂

Jag hörde att de avlägsnade sig och kastade ett öga på Lovelia. Hon bubblade av återhållet skratt och när de gått en bit så skrattade hon högt och påstod att jag sett ut som ett litet barn som såg något extremt häftigt, wow-faktor tusen. Jag vill ju ändå tro att jag har min värdighet i behåll och att jag inte alls såg ut som WOOOOOOOOOW, med ögon som tindrade, men hon är väldigt bestämt. ”Jo, mamma, du såg ut så, du gjorde verkligen det.”

Äsch då. Jag kan konstatera att jag kanske inte är helt redo för den där boken om brandmän än. Måste lära mig att hålla respekten i schack först;) Men en sak är ändå helt säker: Det kan inte finnas några andra som kan bära upp byxor med HÄNGSLEN med sån pondus som brandmän. Eller stövlar:)

Nåväl, jag skötte mig resten av kvällen;) och vi åkte hemåt vid tio tiden. Jag hade ju funderat på att dricka ett glas rosé men kom på att det inte känns hundra när jag vet att jag har barn ute på stan, så det struntade jag i. I stället kollade jag på Masked Singer som jag missat i fredags och märkligt nog inte sett vem som åkt ut. Och efter det blev det bok:)

Idag har jag städat. Bäddat rent, och bytt kuddfodral, skurat golv och dammsugit. Eller Dusty har gjort det sistnämnda:) Jag älskar min robotdammsugare! Nog för att han, för jag tror det är en han, fast han har väldigt feminin röst, är obstinat ibland, gömmer sig under soffan och sen säger ” Hi” med lite förvånat oskyldig röst när jag halar fram honom ifrån gömstället där han latar sig;) Men det är okej, han tar det värsta hela tiden, och för det älskar jag honom. Mitt bästa köp på länge:) Doris fick sig en avhyvling med fällskrapa och sen dusch, för jäklars vad hon hårar, och jag har också hunnit sola och dricka kaffe. Och druckit rosé:D

Gjorde paj till middag, en med kycklingfärs och en vegetarisk. För en gångs skull fick jag till äggstanningen perfekt, den brukar bli trist, men idag gjorde jag som man ska så det är väl därför:) Jag stekte paprika, vitlök, selleri och broccoli och mixade det till kycklingpajen medan jag lät det vara grova bitar till den vegetariska. Den fick också kikärtor och den blev sjukt god:) Jag smakade inte kycklingen för jag hade fullt upp med den andra, tänkte inte chansa på att den var lika god:)

Nu är det Robinson och sen vet jag inte. Har duschat så man kan krypa ner i den renbäddade sängen och kanske blir det läsa eller en film. Vi får se

Klart är i alla fall att det är maj:) Vi har Doris som blir sju år den tredje, Robban och Corrinda fyller 22, den 14:e, mamma fyller 75 den 16:e och Novalie 19 den 23:e. Förutom det är det konfirmation för Lovelia och hon ska också till Göteborg för att spela basketcup.

Sen är det ju massa annat, så det är en fullspäckad månad:)

Vi hörs snart igen 🙂

Jag är helt löjligt happy, utan att egentligen veta till 100% att det kommer funka🙈😜

Men jag har köpt ett annex till förtältet !

Ett sånt här⬆️, i nån granit-färg.

Mitt förtält ser ut såhär:⬇️

Så jag tror granit blir fint, spelar inte så stor roll.

Man kopplar alltså på det på ena sidan, och sen kan man sova där. Eller ha förvaring eller nåt. Vi har ju så trångt i vagnen och speciellt de dagar när vädret är tråkigt går vi på varandra. Tanken är att jag och nån mer ska sova där. Jag gillar ju att ligga i tält 🙂

Vi brukade ha ett tält stående vid sidan av vagnen, men sen flyttade jag in, och de gånger vi blev fler så hade vi ett tält. Bara det att det står i vägen, och att det är stentrist att ta ner det, det är lite för mkt meck, även om det är lätt. Men ju större alla blir ju mer behövs ett till sovutrymme igen. Fasen vi är ju i princip fem vuxna nu, mot när alla var små. Plus eventuella gäster som syrran eller Jimpa.

Det kommer bli bra!! Om det passar 😂 Det SKA passa, måtten är korrekta, men sen är jag en sån som drar till sig strul så det kan mkt väl stöka. Jag måste nog också skaffa ett innertält, ni vet som ett sånt där man sover i, i vanliga tält. Med myggnät och golv. Man vill inte ha besök av herr Padda eller fru Mus. Inte heller sorken eller ödlan;)

Grejen är nu bara att det inte var direkt nästgårds… utan finns i Vetlanda. Fem timmar bort 😂

Förtältet köpte jag från Hässleholm men hämtade upp i Helsingborg. Varför säljer ingen nära mig det jag vill ha😂??

Det blir alltså en roadtrip till Småland. För Vetlanda ligger väl där? Jag tänker att vi hade skitkul sist så det blir nog lika roligt nu:) Kan man köra fram och tillbaka eller ska man övernatta? Kanske i Växjö och springa den där roliga hinderbanan😅

Jag tänker att det är nog inte så många år kvar som barnen vill åka med. Kanske står jag inte kvar i Norberg nästa säsong ens, eller så blir det något/några år till. De är less på Norberg och i ärlighetens namn är jag lite less jag med:)

Men, för att optimera chanserna att barnen vill hänga med så tänker jag att det är smart att skaffa det här annexet nu. Det och Wi-Fi så är allt frid och fröjd sen;)

Jag behöver nog fasen sällskap, så bor ni i krokarna är ni mer än välkomna att hojta så kanske vi kan ses🤗 Om ni vill alltså 🙈 Fördel om ni även kan erbjuda kidsen sällskap i form av barn i likande ålder, men inget krav. Jag är sjukt lättroad, behöver bara en promenadkompis eller vin-sällis.😂 Eller en guide för allt i världen, finns så mkt historia där i krokarna.

Nåväl! Jag hoppas nu firar Valborg med stil! Själv ska jag städa! Halleluja så kul, men sen blir det brasa i alla fall 🙂

Vi hörs snart🤗

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jajamensan, det är sista april idag, även kallad Valborg. Jag tror jag skriver det varje år, men här i studentstaden Uppsala kallas det Sista april. Även om det även kallas för Skvalborg, Kvalborg, Valborg och Finalborg. Man firar många dagar, om man är ung och orkar;)

Jag har inte varit i närheten av något festande på sista april sen… hm…väldigt länge. Minns inte ens. Nu för tiden är det en fördel att hålla sig spiknykter ifall någon behöver hämtas. Jag har nog aldrig behövt rycka ut, men better safe than sorry.

Något jag ändå kan, det är att låta bli att sunka runt i hemmauniformen, mjukiskläder och i stället klä på mig riktiga kläder 🙂 Det blir nog det här, från Cellbes

Jag har visat er det förr: Jacka Top Byxor Sneakers

Jag trivs oerhört bra i det här:)

Mest troligt kanske man behöver en tjockare outfit, speciellt om man ska vara ute… och jag har en rosa stickad tröja som gärna används

Jag känner mig inte helt till min fördel än, men till lite solbränna kommer grislooken tonas ner:D Just nu är det lite samma färg som på skinnet 😂 Den är supersjuk och varm och go, utan att vara för varm. Dessutom är den ganska tunn så den enkelt går in under en jacka.

Rosa är ju en favoritfärg, även om man halv året är en blekfis. Det här är en annan tröja jag inte visat er tror jag, som en stickad hoodie

Finstickat, det är så jäkla snyggt tycker jag. Jag har minnen av min mamma från när jag var liten, och hon hade likande sådana här koftor, finstickade med små små knappar.

Det är så fint! Jag har inte kunnat motstå sådana och har dem i massor av färger:) Samlat under många år:) Det är en perfekt kofta, tunn så den går in under jackor, även nättare jackor, enkel att knöla ner i en väska om den inte behövs, och fast den är tunn värmer den precis så mkt som den ska. Jag älskar dem:)

Cellbes hittar ni här

Ha en underbar dag! Akta er för elden, alkoholen och elaka människor 🤗