Alltså, jag är så dagvill! Jag kan inte förstå att det är den 14 maj på onsdag, då fyller mina tvillingar 25 år! Normalt är de här dagarna i maj de absolut vackraste i mitt huvud. Men nu? Jag är kvar i april. Fuck virus.

Jag trodde jag var frisk redan i fredags, hade ju orkat vara uppe utan att sova middag både torsdag och fredag, och lördagen var jag typ frisk. Väldigt seg dock, orkar liksom inte fundera på att ta en promenad, men det är mer för att jag fryser och vädret är tråkigt. Jag hade lock för öronen, känns som att ha öronproppar i, helt värdelöst, noll smak, noll lukt och jag snyter ur halva hjärnan flera gånger om dagen, men det verkar vara rätt normalt. Jag gjorde mig i ordning för att träffa Helen på DogBar. Två killar som spelade covers, hur jobbigt kan det vara liksom? Jag behövde få träffa lite folk.

Man kan väl säga att det var faktiskt jobbigt:D Inte med musiken, det var najs att inte behöva ha öronproppar, och det var härligt att få kramas med kompisarna, men sen. Jag tänker säga det till er här nu, så får ni hålla det emot mig om jag bryter mitt löfte. Men det var sista gången jag var på O´Connors. På allvar.

Jag har aldrig blivit utkastad eller nekad att komma in någonstans i stan, någonsin. Förutom där. På grunder som inte har med något att göra. Vakten där, eller det är två, de hatar av någon anledning mig. Inte för att jag bråkar eller är för full eller somnar under ett bord eller något sånt, nejdå. Utan för att jag haltar, och ”helt uppenbart inte ens kan gå”. Det nekades jag att komma in för ett par månader sen, då var jag nästan helt nykter. Och i lördags var det en kompis som inte fick komma in, och när jag då skulle säga hej då till honom, så fick inte jag heller komma in sen. Fast jag alltså redan hade betalat inträde och lämnat min jacka två minuter tidigare. Nu var jag helt plötsligt inte välkommen. För att han var för full.

Om jag får vara elak, och det får jag för det är min blogg:D Så är de där två vakterna vidriga. På allvar. De silar mygg och sväljer kameler. Båda två visste att de släppt in mig två minuter tidigare, men båda två skulle nu göra en stor sak av att jag var otrevlig för att jag blev en smula irriterad över deras bemötande. De beter sig som klassiska ”jag ville egentligen bli polis men kom inte in på polisskolan så nu tar jag ut all ilska över det på folk som är glada”-vakter. Jag är alltid trevlig mot vakter, det finns liksom ingen anledning att inte vara det, dessutom vet man ju att de sitter på makten att hiva ut en, och det var jag även i lördags. Tills de går på mig som två jävla bufflar. Två minuter tidigare gick det utmärkt att ta emot mina pengar och jag ser ett mönster som gör mig irriterad. Den ena av de där två har jag haft en ordväxling med vid några tillfällen. Det är alltid: ”Passa dig för annars åker du ut!”-hot som levereras. Om jag uppför mig, vilket jag alltid gör, så finns det ingen anledning att hota mig, och det reagerar jag hårt på.

Jag är inte ensam om att tycka så här om de här två, och nu känner jag att mitt mått är rågat. Jag tycker om O`Connors som pub, men deras val av vakter går inte. Jag kommer ju åka ut vad jag än gör. Bara för att de kan. Och det tänker jag inte gå med på, de tar inträde vilket bara det är sjukt, sen åker man ut om man tittar fel på vakten. Allt samtidigt som folk kan vara extremt råpackade och otrevliga i en annan del av lokalen.

I stället gick vi till Harrys, eller förlåt de har ju bytt namn till … öht Etage. Vakterna där hade inga problem med att släppa in mig, och då hade jag ändå gråtit lite bittra tårar av ilska för att jag blev så förbannat jävla arg;)

Kvällen var ändå trevlig, förutom vakt-asen. Killarna som spelade covers var både bra och kul. Jag gillar ju när det är låtar man känner igen och kan skråla med i:)

Dagen efter var jag tillbaka på ruta ett. Men vafan? Jag var uppe rätt skapligt och duschade och käkade, men sen hade jag lite frossa, lite hostattacker from hell, en snorproduktion på högvarv, och återigen ont i huden, sådär som jag bara har när jag har feber. Det höll i sig hela dagen, hela kvällen och en bra bit in på natten. Sen somnade jag så svårt att veta hur jag mådde då:)

Nu i morse kändes det som jag kanske var bättre, men nja. Det är tveksamt. Jag är ändå inte sjuk, fattar ni hur jag menar? Jag är matt, trött, seg och extremt ofokuserad. Kan inte riktigt hålla en tanke i huvudet tillräckligt länge för att åtgärda den. Jag har försökt beta av mail men det är svårt när orken tar slut direkt. Jag är halvdöv och snorig så det är ju svullet i öron-näsa-hals området vilket påverkar såklart. Jag vill ju inte använda nässpray men just nu får jag nog återgå till den. Jag slutade med den för några dagar sen, eftersom jag är livrädd att bli beroende igen. Men samtidigt är jag lika livrädd att det här ska fastna och bli nån läcker bihåleinflammation:D

Jag känner mig färdig med att vara sjuk nu.

Jag har läst era kommentarer om lukt och smak och tänker inte lyssna på dem som säger att det kanske aldrig kommer tillbaka:D Så jobbar inte jag. Jag ska ha tillbaka det. Finns inget annat. Jag tänker att det är lika bra att gå ut med en positiv inställning:)

En annan sak som hände i helgen är att Helen och jag beställde de dyraste biljetterna jag någonsin beställt, för så dåliga platser:)

Jag hade ju missat det här, så det var ju slut på bra biljetter, men då brukar det ju å andra sidan inte kosta så mycket. Döm om min förvåning när Helen visar upp att helt vanliga sittplatser vid sidan av scenen kostade 2300kr STYCK! Nere på ståplats ska man tydligen sitta nu, och då fick man hosta upp 2800kr.

Det mesta var ju slut, förutom de här dyra biljetterna då, men vi har nu sittplats i mitten, på mittenläktaren, för tusen spänn styck. My fucking god. Jag var på väg att vägra, jag ska se både Guns n´roses och Robbie Williams i år, då står vi och betalar typ 800kr. Där nånstans går smärtgränsen. Jag kan betala mer för att stå i Golden Circle, men för att sitta långt uppe på läktaren? Det sved ordentligt, kan jag meddela:D Samtidigt är det ju fånigt att avstå för några ynka hundralappars skull.

Men, så här är det, en gång på stenåldern, innan de var världsberömda, spelade Roxette i Uppsala, och av nån anledning jag glömt, troligtvis handlade det om ekonomi, så gick vi inte och såg dem. Något som skavt sen dess. Jag hade gärna velat se dem, Per Gessle är ju min barndom på så många sätt. Jag såg Roxettes debut i nåt underhållningsprogram på dåtiden och jag gillar det, både nu och då. Jag vet inte om de inte spelat mycket i Sverige eller om jag helt enkelt hade för mycket att göra med att vara mamma då, men nu kan jag se dem. Den chansen att få bort skavet måste man ta:)

Jag tycker valet av Lena PH är suveränt, hon har en pipa som kan mäta sig med Marie Fredrikssons, samtidigt som den är egen och unik. I december, tror det var den femte, är det dags. Jag fyller år fem dagar senare och har alltså skaffat mig själv en finfin födelsedagspresent:D

När jag bokat biljetterna till Guns n´roses var jag helt lycklig i själen efteråt. Jag trodde inte att jag ville gå så mycket som jag tydligen ville:) Frågade syrran och hon var lite sådär njaaa, njäää, kanske…. och jag bokade direkt efter ”kanske”:) Så fort biljetterna landat i min inkorg spred sig lyckan i kroppen. Jag blir fortfarande alldeles pirrig:) De är så jäkla bra!

Den känslan är inte samma inför Roxette, men det kommer mest troligt finnas där när de drar igång, för det är låtar som funnits intill mig i livet:)

Att musik kan vara så viktigt ändå. Jag älskar musik och jag har vidgat mina vyer under åren. Alla som blev så förvånade över att jag gillade Herreys, kanske blir lika förvånade över att jag nu också lutar åt country-hållet:) Vilket inte är ett dugg konstigt för mycket av countryn är ju ren rock. Med magiska röster.

Nu måste jag gå och snyta mig och dricka en halvliter vätska, jag är osäker på om jag har lite feber eller om det bara handlar om att det är kallt inne. Solen visar sig så jag ska gå ut och sätta upp snoken …. nej förresten, den försvann;)

Ha en bra måndagkväll nu:)

Om det nu är covid jag haft, så är det ju många saker som faller på plats. Främst varför inte ColdZyme funkade, för det dräper varje vanlig förkylning i sin linda, men även den här extrema tröttheten, mattheten och trycket över bröstet. Men främst – att jag inte har nån smak. Eller lukt. Och nu är min lilla fråga – när tänker det komma tillbaka tro?

Jag läser på 1177 att det kan ta några veckor och jag bara – eh va? Nej. Jag luktar mig ju igenom livet:)

Men seriöst, hur är det ens möjligt att tappa det mer eller mindre helt? Jag har aldrig gjort det förr, utan hur sjuk jag än varit har jag känt dofter. På gott och ont för man luktar ju inte direkt rosor själv när man är sjuk;) Det enda som är en aning positivt i att inte ha nån lukt är väl möjligen den detaljen att jag delar hus med inte en, inte två utan TRE söner. Vars fötter stinker;)

Men annars. Kom tillbaka. Igår gjorde jag granola i ugnen och det är lätt hänt att man bränner den, speciellt om man som jag har i kakao, då ser den bränd ut från början och man tror att det är lugnt, det är bara färg, tills det osar bränt i hela huset. Det var nog då jag till fullo insåg hur det låg till. Jag satte ner näsan i plåten och kände att det var varmt, inget annat. Smakade och det smakade absolut inget. Jag fick be Lovelia om hjälp. ”Är det bränt? Smakar det som det ska?” Snacka om att bli fråntagen ett viktigt hjälpmedel i vardagen!

Maten igår var tydligen vansinnigt god, och jag kände en svagt sur/syrlighet från beasåsen, det var allt. Samma med bakverken Lovelia fått hem, ni vet wienerbröd med nån slags fyllning. Jag kände ju konsistensen och fattade att det borde smaka något och jo en knepig syrlig smak som jag inte kunde placera gick att urskilja. Hon sa att det var äpple och då vet jag iaf hur det borde ha smakat:D

I går köpte jag superfina färska hallon på Ica, idag åt jag dem till frukost och tänkte hela tiden att det var ett jäkla slöseri. Nog för att hallon ibland smakar noll och intet, men de här var enligt de andra fina. Jag som alltid hävdar att mat för mig är bara en ren överlevnad, får nu suga i mig det:) Det kanske är bra, om inte godis eller chips heller smakar något kan det få stanna, men vid en närmare eftertanke, nej. Bättre jobba på självkontrollen. Jag luktar ju på all mat jag äter. Det här har jag alltid gjort, jag vet att pappa ”klagat” på det sen jag var liten. Men rent krasst är det en överlevnadsinstinkt och det är ju rätt klokt ändå. Mat som luktar och smakar bra äter jag oavsett vad det står för datum på det. Vissa saker kan jag släppa om de är känsliga, jag har fortfarande en emetofobi i botten som ligger och pyr och den försöker jag hålla i schack utan att inskränkas, det är en tunn linje att balansera på. Fisk/skaldjur chansar jag inte på, om de inte kommer från frysen då, där står tiden stilla:)

Barnen har fått lära sig att man luktar och smakar och jag är stolt över att de flesta lär det vidare till sina kompisar. En av tjejerna kom hem i chock efter att en kompis slängt ett halv paket bordsmargarin för att det ”ändå är BF-datum på det i morgon”. Hon bara: ”Men? Är det nåt fel på det idag?” Nope, det var det ju inte. ”Varför skulle det då bli oätligt i morgon?”

Jag ställde in en tetra nyponsoppa i kylen häromdagen, bäst före var nån gång 2021. Jag förutsätter att det kommer smaka utmärkt. Så länge saker förvarats vettigt och är i hela förpackningar brukar det hålla evigheter. Just den måste jag vänta en aning med, jag måste ha tillbaka mina sinnen först:D

När jag var som absolut sämst i min emetofobi … och här måste jag bara säga: Vem fan kom på att sjukdom skulle benämnas som MIN? Jag har inte valt den, vill inte ha den och kommer aldrig ändra mig, alltså är det påtvingat och då känns det som ett accepterande att kalla det för min. Jag gör det om vissa saker, oftare i efterhand, när de är överstökade har jag insett…

Tillbaka 🙂 Då minns jag hur jag hivade ett och ett halv kilo färsk köttfärs i soporna för att det luktade inte så bra. Jag har kastat annat kött också. Fint kött. Bara för att det inte luktat gott. Och Newsflash baby: kött luktar inte speciellt mumsigt, det luktar – kött. Det ser inte alltid superkul ut heller, men behöver för det inte vara dåligt. Försök säga det till en emetofobiker. Försöka också berätta för en sån person att det faktiskt går att använda skärbrädan även efter att man skurit kyckling på det, för det går att diska. Varmt vatten, diskmedel och skrubba på, så behöver man inte kasta den.

I efterhand när jag ser tillbaka inser jag exakt hur stört det var. Där och då hade jag med lätthet givit djävulen min själ för att slippa må som jag mådde. Samtidigt skämdes jag och mörkade deluxe. Det finns folk med riktiga sjukdomar, sådana man dör av, som skulle älska att bara ha lite kräksjuka mellan varven. Det tog tid innan jag fattade att det inte går att jämställa, man får må dåligt även om andra mår ännu sämre. Hur bra jag mörkade fick jag svar på många år senare, vid ett gräl mellan mig och exet där han beskyllde mig för att aldrig vilja göra något. Han rabblade upp att jag inte ville göra si eller så eller det och det, och jag bara gapade. Hade han inte fattat ett enda dugg under alla år? Det handlade inte om att inte vilja, utan om att inte våga. Att inte klara av att gå emot den här vidriga fobin. Det hjälpte ju inte direkt heller att han var borta så förbannat mycket att när väl någon hemma blev magsjuk så var det jag som var tvungen att ta hand om det. Jag HAR tvingat mig till massor av saker, fejkat och låtsats vara glad och räknat timmarna till en eventuell inkubation klarats av. Jag har vänt i dörren hos farfar en gång när vi åkt hela vägen dit för att äta middag och det visade sig att kusinen precis kräkts innan vi kom. Det var inte lätt, men just där och då var det rätt beslut för mig, och i efterhand när det visade sig att kusinen fortsatt kräkas, var det rätt även för familjen.

Jag pratade massor om det med honom, och det var ju bara att inse att han inte lyssnat ett enda dugg. Han hade verkligen ingen aning om hur dåligt jag mådde. Eller, så struntade han i det, vad vet jag. Om han hade varit ett stöd hade det kanske inte behövt ta så många år, det handlar ju om give or take 20 år, eller så hade det varit ännu värre, vem vet. Men jag hade oavsett känt mig stöttad. Att inse att jag varit och var, helt ensam i det jag ändå trott att han förstått, det var inte ett jättekul moment. Att få skit för något man inte kan kontrollera är tufft.

Idag är jag inte där längre tack och lov. Ibland känner jag hur det sticker till, paniken knackar på och en varm eller kall våg sköljer över hela mig, får mig att kippa efter andan och trampa vatten. Sen drar jag några djupa andetag, fokuserar och talar om för mig själv att jag inte vill tillbaka dit. Sen tacklar jag det som kommit i min väg, dvs någon form av magsjuka. Skulle jag välja att backa och fly skulle jag troligen vara tillbaka i emetofobi-träsket direkt och det vägrar jag.

Därmed inte sagt att jag söker upp kräk. Absolut inte. Minns med obehag hur mamma ringde för några år sen och sa att jag måste komma för pappa var sjuk, och hon med. Det här var när han var dålig hela tiden och det var akuta utryckningar mellan varven. Jag fick råpanik deluxe. Tror att det då också handlade om andra saker, som att det var pappa, som var så sjuk i annat, och att han är min pappa, den som ska vara stark. Plus att det var mamma också. Jag ringde in syrran som backup och sen drog jag upp halsduken över näsa och mun och behöll den där hela tiden. Pappa var så dålig att vid kontakt med sjukvården skickade de en ambulans, jag stod ute på balkongen och pratade med dem medan mamma och syrran var inne.

Barnen lät mig inte komma hem, Patricia bodde hemma då och hon och Novalie är lika illa däran som jag var förr, utan de packade en väska åt mig och jag fick flytta med hem till syrran under de här 48-72 timmarnas inkubation. Syrran, som, framåt kvällen började kräkas. Jippie, eller inte;) Hon hade INTE haft halsduk som skydd, just saying;) Man kan ju säga att jag blev kvar där hos henne i en vecka eller så, först för att vänta in att hon blev frisk, sen alla timmars väntan på att jag skulle bli sjuk och sen något dygn extra.

Erkänner mer än villigt att när syrran blev dålig gick jag raka vägen ut i hennes spritförråd och rotade fram en Mango-vodka som jag sen drack:) Det var det starkaste jag hittade, och det var den eller alkogelen;) och tanken var att bränna bort varenda viruspartikel. Det här var nog den gång det varit tuffast och närmast ett totalt ”återfall” i fobin, och det lär ju ha berott på att jag hade alldeles för gott om tid att tänka och för lite att göra. Jag hatar fortfarande magsjuka och att kräkas, men jag har inte dygnet runt-ångest inför att det kanske kommer hända någon gång i framtiden, som jag hade förr.

Nej fy fan.

Nu måste vi prata om roligare saker!
Jag vet dock inte vad:D

Men vädret hörrni! Vi är ju ändå i Sverige, vad är inte bättre att prata om då? Nog för att jag har varit däckad en vecka, men har det varit något härligt vackert, varmt majväder? Jag har sett solen, absolut, men de gångerna jag gått ut för att kanske sitta en stund ute har det varit kallt. Det känns inte som en dum idé att ta vinterjackan, men av princip ska den läggas undan till i höst nu, men då blir det dubbla andra, en vind och en varm. Det snöade och haglade häromdagen. WTF liksom?

Jag är inte det minsta brun, jag som får en fin bränna bara jag visar mig ute, är blek som ett lakan. Även innan jag blev sjuk;) Det handlar enbart om att jag inte varit ute, för att det är för kallt. Jo, det går säkert att ta på en jacka och hänga ute nu med, det fattar ju jag med, men det är ingen njutning. Jag vill ha varmt!

Nu måste jag avsluta, ska skriva lite fantasy i stället. Jag älskar min berättelse! Jag drömmer den, jag lever den, jag funderar massor runt den och den rullar på. Jag får finfina omdömen från läraren och det ger mig en boost att fortsätta hela tiden. Jag har nästan ett färdigt slut också, i sikte:) Det är ju min akilleshäl all time high. Helst skulle jag ju bli klar inom den här terminen, för att få ha kvar det, men det är nog inte helt hörbart. Men jag kan ju börja med att faktiskt skriva:)

Ha en fin fredag!

 

 

Men fy fan vad risig jag har varit! Helt rå-däckad i flera dagar.

Börjar ändå med att säga att husvagnen är på plats – tadaa:D

Jag mådde helt ok i lördagsmorse när vi åkte, var lite hes och lät bitvis som Zeb Macahan;) men inget mer än så. Vädret ser ju ut att vara katastrof men det var faktiskt väldigt trevligt. Lagom, om man så vill.

När vi rullade in på campingen, klev jag ur för att checka in oss och hämta nyckeln, och gick från passagerarsätet runt bakom vagnen. Varför berättar jag det, tänker ni? Jo, lyssna:) När sen Jimpa backade in, (och såklart givetjävlavis nailade det på första försöket, vagnen hamnade exakt där jag ville ha den. Jag skulle aldrig få dit den, varken jag eller syrran kan backa med släp. Utan är det noll problem, jag backar lätt in på varenda p-ruta, in mellan trånga grindstolpar osv, jag backar heller än kör framåt när jag måste precisionsköra. Men med släp? Nej vi har slutat att ens försöka och kopplar loss och knuffar för hand i stället, det går snabbare och är enklare) så var jag helt fokuserad på var vagnens hjul var i förhållande till trädäcket, sen gick jag fram mot bilen på vagnens högra sida hela tiden, för att säga att det var perfekt – mission completed, när syrran utbrister: Men? Vad har hänt här??

Jag kollade direkt ner på hjulet, vi har lyckat köra sönder det förr, men nu var det helt- Fattar inget och tittade upp på henne som viftade mot vagnen, mot dörren…?

Haha, jomen vet ni? Tänk er att dörren är stängd och att hela den där beiga plåtbitenöver hjulet har släppt och under den fladdrar två, tre frigolitbitar som ju vagnen är isolerad med…:D Det var synen som mötte oss. Lite som att öppna en konservburk:) Hur i hela friden vi kunnat missa det? Fan vet när det hände ens men Jimpa fattade iaf direkt varför. Listerna runt dörren är slut och det är vad som delvis håller fast plåten, han har skaffat nya men vi hann aldrig sätta upp dem eftersom vi skulle ut så tidigt. Eller vi … det är HAN och ingen annan som ska äras för allt jobb med vagnen:)

Vi fick upp förtältet snabbt, det är ju en extrem skillnad mot det gamla som vi på allvar kunde hålla på med i två timmar eller så bara att få upp det löst, nu tar det en timme och då är allt förankrat och justerat och färdigt och klart. Plus annexet:) Alltså jag älskar mitt annex! Jag borde ju såklart ha bytt förtält redan när jag började säsongscampa, för med alla kidsen med hade det varit enormt värdefullt, men jag visste inte ens att det fanns då.

Vi hämtade alla saker ur huset ni ser bakom, där de vinterförvaras, sen sopade vi av den rutan vi haft till vårt förfogande och kände oss duktiga:)

Nu återstår bara att se om allt är korrekt justerat, det handlar inte om speciellt mycket för att det ska samlas vatten på taket och det är inte bra. Jag hoppas mina snälla grannar håller koll, för troligen kommer jag inte hit än på ett tag. Det är för kallt ju:)

Vi tog det lugnt, käkade lunch i godan ro, fikade och grejade på, Jimpa säger hela tiden att han inte vet hur man gör när man campar och det börjar ju bli bullshit för han har gjort det här många gånger nu:)

Mot eftermiddagen var jag redigt hes, men mådde supertoppen, och tänkte att det handlar säkert mest om att jag givetvis är en aning förkyld men också att jag babblade konstant. När jag väl är förkyld så sätter det sig gärna på rösten, helt normalt. Vi körde hem, och jag var trött såklart, men kollade på nån film. Sen… Blev jag sjuk. Just like that.

Frös, hade ont i huden, tungt över bröstet, snorig, hostig, mådde allmänt skröpligt. Kröp i säng och tvärdäckade, klockan var runt midnatt. Vaknade framåt lunch dagen efter. Hade givetvis vaknat och vridit och vänt mig, hostat, snorat och hostat lite till. Klev upp och åt ”frukost”, och sen var jag helt slut och det var bara att gå tillbaka till sängen. Sov precis hela söndagen. Mådde ändå inte dåligt, men jag har också ett lite skevt sätt att se på saker. Typ: Det kunde alltid vara värre, och så är jag glad att det inte är det. Ja, det är knepigt;)

Men ingen huvudvärk är i min värld värt massor. Sov till och från hela natten också och vaknade till på måndag morgon för att väcka Jamie. Somnade om. Vaknade, somnade, vaknade, somnade. Orkade inte göra ett skit förutom sova. Satt i tio minuter och glodde på Tv.n i mitt rum och funderade på om jag skulle casta upp något att titta på, men pallade inte och sov i stället. När jag sen väl orkade kolla, har jag för ovanlighetens skull, varit tvungen att stoppa mitt i och sova några timmar. Att prata med nån var helt uteslutet, barnen kom in och berättade saker och jag lyssnade såklart men sen var jag slut.

Jag har varit riktigt sjuk. Orkade inte ens surfa runt, utan kollade snabbt av mailen nån gång per dag ifall det var nåt viktigt, och sen var det bra med det. Sen sov jag igen:) Jag brukar aldrig vara speciellt sjuk, enda gångerna jag åkt dit sista åren är av covid, och med tanke på att jag har exakt noll lukt och smak kanske det är samma nu? Jag fick en vitlöksklyfta av Robban för att testa om jag verkligen inte hade smak och det enda jag kände var att det var starkt och en väldigt mild touch av vitlök. Jag åt halva:) sen kändes det meningslöst. Att sova så här mycket har jag nog aldrog heller gjort, förutom när jag haft covid. Normalt klarar jag av att vara vaken men det var inte ens nån idé att försöka;)

Det här var inte en bra vecka att vara sjuk på, en av kidsen ska påbörja en grej som vi hade tid för två dagar, och sen hade jag ett möte med en unges skola. Fick boka om allt. Det fanns liksom inte på kartan att jag ens skulle kunna proppa i mig alvedon och ipren och fake it till I make it. Trots att jag ätit dem regelbundet har jag känt hur febern krupit upp och ner, det känns i magen och i huden, så jäkla skum känsla. Jag har rätt låg temp i vanliga fall och det krävs ytterst lite ökning för att jag ska känna av den.

På tisdagkväll släpade jag mig upp för att kolla Robinson med Robban, och låg som en utslagen säl i soffan istf sängen. Försökt sitta upp lite för att skaka runt på slemmet i lungorna, typ.

I onsdagsmorse började jag misströsta och tänkte att jag kommer vara risig för evigt. For ever. Eternity. Fuck. Var uppe och röjde det värsta i köket, men var tvungen att  – ja just det, sova lite sen. Eller faktiskt sov jag inte i går, onsdag, men jag vilade. Jag plockade undan så robot-Dusty kunde dammsuga och skura golven, och jag tvättade faktiskt Jamies matchkläder som han skulle byta ut på kvällen. Det var allt. Eller vänta, jag ”lagade mat” också, dvs stack hål i matlådorna och värmde på dem:) Jag har aldrig uppskattat dem mer än nu. Inte för att jag har nån smak då, men för att kunna servera kidsen mat. Både Lovelia och Trixie har dessutom jobbat kväll, och Robban gör alltid det så det är bara de yngsta killarna hemma. De är 13+15 år och kan absolut laga mat, men … jag undviker det gärna. Jamie är så klantig och saker går sönder i hans närhet, jag är livrädd att min spishäll ska spricka igen. Ta i trä!

I dag, torsdag. Jag vaknade sju och väckte Jamie och kände att …. jomen kanske mår jag lite mindre sjukt idag? Kanske är trycket över bröstet borta, kanske har jag inte ont i huden, hm? Har sovit extremt dåligt, kan vara för att jag låg och kollade på Twilight-filmerna igår, jag är en sucker för dem, men ännu hellre böckerna. Slumrade en stund till men klev sen upp, käkade frukost och började samla ihop sopor som skulle ut. Vi har sophämtning i morgon, fick nya kärl för ett tag sen och man kan väl säga att vi inte riktigt kommit in i att man faktisk kan slänga tidningar och glas där ute nu för tiden, att man inte behöver samla papper och plast i garaget osv. Att jag varit sjuk innebär också att chefen varit borta…;)

Jag höll på med det en god stund, gick vändor mellan tunnan och garaget:) och var glad att förhoppningsvis inga grannar såg. Jag hade ett mission idag, och det var att åka till ICA, De har nån SuperBonanza-torsdag med fina priser på många varor, och det kan man inte missa. Tidigare i veckan hade jag inte ens orkat höja på ögonbrynet över det, men nu kände jag mig frisk. Om än inte i form, för oj så trött och matt jag är.

En blick i spegeln visade en hålögd jäkla häxa, så det krävdes en del förarbete med sminket innan jag kunde utsätta andra för mig själv;) Fick sällskap av Jamie och vi handlade det vi skulle, sen hem och då har jag faktiskt plockat och städat hela eftermiddagen. Gått ut med påskgrejorna, grävt ner en gammal hyacint, flyttat på saker som legat och väntat osv.

”Lagade mat” och där tog orken slut. Vi åt vid sju och sen satt jag kvar och snicksnackade med Robban en stund, innan jag var tvungen att bege mig in i mitt lilla krypin, med sista Twilightfilmen. Nu har jag sett klart den, och ska snart joina honom i vardagsrummet för lite mer Robinson och sen försöka sova. Det går ju inget vidare, vilket i sig väl är ett tecken på att det är som vanligt:D

I morgon är det fredag, jag tänker vara hemma och kurera mig vidare, har bokat av allt som funnits hela veckan men om vädret tillåter ska jag ta en promenad med Doris. Hon har haft så sjukt tråkigt med mig sjuk och ingen unge hemma, det är ovanligt.

Lördag har jag planer och då jäklar ska jag vara frisk:D

Det som är nu är matt och trött, snorig och täppt, det skulle kunna bero på nässprayen delvis, jag klarar inte av att ta sån mer än ytterst sporadisk för då blir jag beroende direkt. Tack alla graviditeter:D Har varit extremt fast i ett nässpraysberoende och undviker det så långt det går, men nu har det varit att välja mellan pest eller kolera. Jag får vänja av mig när jag är frisk. Värt att notera är att jag alltid har bebis-styrkan, så det är ju bra iaf.

Nåväl, det som inte dödar, det härdar. Det är sen gammalt:)

Hur mår ni? En kompis som messade mig i …. öh fredags kanske? påstod att många var risiga, även han. Samma som mig tydligen. Det är ju egentligen oväsentligt, men alltid skönt med lite sällskap i misären:)

Ha en bra fredag nu! Själv ska jag försöka fatta att en hel vecka i maj, min favoritmånad, försvann. Inte okej alls.

Hörs snart!

Annonslänk för BetterFeast

Jag måste tipsa er om något som är suveränt! Nämligen helt färdiga matlådor, det ENDA man gör är att ställa in dem i ugnen. Alltså, hur bra? De kommer från BetterFeast och ni får, håll i er – 51%rabatt på er första Familjelåda!

Hur bra??? (Se kod längre ner.)

Jag har testat nästan alla varianter av matkassar genom åren, och tror inte jag träffat på någon som är värdelös, men grejen är ju att det alltid handlar om att man måste tillaga maten. Jag gillar ju inte att laga mat:) Och ska jag göra det så gör jag hellre något jag vet går snabbt som ungarna gillar, än att testa nya grejer. Lite trist kanske, men laga mat är inte kul.

Med BetterFeast får du hem helt färdiga lådor, kylda såklart, i rejäla kartonger med frysklampar så de tål att stå en bra stund utan att de blir varma. Jag har haft mina kvar i lådorna, med frysklamparna i ute i poolrummet när det är den här temperaturen och det funkar alldeles utmärkt. Jag hivar över några filtar så håller sig kylan. De levereras fram till dörren:)

 

 

Nu har jag dem i ett kylskåp nere i matkällaren, och det är som en dröm att packa upp dem och veta att jag bara behöver ställa in  i ugnen en 25 minuter eller så:)

Herregud, det är så gott! Jag som är som en jäkla kinkig unge när det kommer till mat, för trots att jag inte gillar att laga mat så har jag åsikter, jajamen;) Men det får inte vara fett kvar på köttbitar, eller senor, eller något annat som är läskigt.

BetterFeast mat får, på allvar nu, toppoäng! Nej, det är inget för den som bara äter rysk kaviar och oxfilé kanske, men för normala människor som äter husman blandat med influenser från alla världens hörn är det mycket, mycket mer än gott:)

Man väljer rätter själv från en lång lista, och det svåraste är ju att välja, för det finns så mycket gott.

Låt oss kika lite på vad vi haft:

Väldigt goda hamburgare, med stora burgare! Överlag är det väl tilltagna portioner, till och med tonårspojkarna blir mätta.

Allt är med, så pommes, sallad, rödlök, tzatziki osv.

Det här har jag glömt vad det var, men ett vegetariskt alternativ, svingott, med ris, sås och bönsallad. Den ser kanske inte jättekul ut, men jäklar så god:)

Jag blev så glad att det blev bönsallad över som jag kunde tjoffa i mig. Till och med de gröna långa samlade bra, herr kuverten:)

Bolognaise – med parmesan:)

Alla middagar vi har haft har varit för fem personer, och nästan varje gång har det blivit en mindre matlåda kvar, och det trots att vi ofta är nån mer.

Det här gillade Sellman, han hade sånt span på pizzan på någon form av tjockt bröd. To die for!

Det var tomatsås, kyckling, ost, nån sås jag inte kan stava till, ruccola och pommes. Proppmätt:)

Något som barnen åt en fredagkväll när jag var ute och svirade var pannbiff. När jag kom hem på natten och såg att det fanns en kvar blev jag så glad, för de här är superfina!

Jag gillar absolut inte lök, men kidsen älskar det. Det här är ju en riktig husmansklassiker, och det bästa är att man kan välja som man vill. Bara husman går fint, eller så tar man in andra smaker, det här är nån sötsur sås och kyckling som barnen satte upp som favorit.

Löjligt gott!

De kommer alltså helt färdiga för att värma på, i lådor. Man bara gör hål i plasten och in i ugnen.

Det står på hur många grader och hur länge men oftast 180 grader i 25 min.

Jag har barn som gillar att laga mat, och som tycker om mat på ett helt annat sätt än vad jag gör, och de ger också matlådorna 10/10. De ÄR bra!

Idag är jag sjuk, igår var jag iväg, ofta är jag och tränar, och det är så jäkla skönt att veta att maten står där, redo och klar för vem som helst i familjen att fixa. Just när man är sjuk och inte vill stå och snora över grytor och kastruller är det extra skönt. Jag önskar att det funnits när jag hade småbarn:)

Testa det här!  Ni får alltså 51% rabatt på er första Familjelåda, med koden infl-carola och det enda ni förbinder er till är en ytterligare låda till full pris. Ni väljer hur många dagar/vecka och för hur många personer, och såklart vilka rätter. Jag rekommenderar … alla! Idag ska vi äta matpannkakor med kyckling och lite annat, jag har aldrig testat det och det ska bli så spännande. Om jag har nån smak då, det är den lilla detaljen … Hatar att vara sjuk.

BetterFeast infl-carola 51% rabatt

Varsågoda och trevlig helg 🙂

 

 

 

 

 

#makeinfluence-EdqQYyn

Nu är det vår:)

Sista april i Uppsala är något utöver det vanliga, jag såg precis en video som Jamie kollade på Youtube, om förra årets. Jag har ju aldrig studerat på universitet i Uppsala, och har aldrig haft tillgång till nationslivet osv. Jag fick barn när jag precis fyllt 24 också, så för mig är det en mer eller mindre okänd värld allt det här med fest och fylla hela dagen.

Men det är helt ok:) Jag tror säkert det är kul, men inte riktigt min grej. För jävla mycket oberäkneligt folk.

Däremot har jag ju barn som lockas av det enorma folkfestandet, och man kan inte låsa in dem. Inte ens när det dagen innan begicks ett trippelmord. Vilket såklart fanns med i tankarna hela tiden. Jag tycker det är oerhört tragiskt på alla sätt och vis och har svårt att skaka det av mig. Det tror jag gäller de flesta faktiskt, det var så extremt brutalt och vidrigt.

Nu har de släppt den 16-åring som först var anhållen, han är friad tydligen. Men han avvek likafullt från ett HVB-hem … I min enfald trodde jag att de ställena var låsta och bevakade, inte frivilligt. Whats the fucking Point med det då? De har flera andra anhållna nu, lite äldre. Fy fan, det är vidrigt.

Jag hade förmaningstal deluxe med kidsen kvällen innan. Var uppmärksamma, tänk efter före, se er omkring, reagera på ovanliga saker. Om ni hör en bil som varvar – reagera. Ge er inte in i farliga situationer. Ring hellre 112 än att gå i mellan. Saker som jag själv har svårt att göra, för det sitter liksom djupt inrotat i ens DNA att man vill hjälpa någon i nöd. Men törs man det idag? Jag vete fan.

Vi har en app där vi kan se varandra live, det är skönt. Inte för att jag sitter och kollar upp var de är, (de brukar däremot kolla upp mig, de små räkorna;) ) men OM det skulle inträffa något är det skönt att veta var de befinner sig, eller iaf befann sig senast. Jag förbereder alltid för det värsta men hoppas på det bästa. Jag bad också om uppdateringar mellan varven och de skickade också till mig när de bytte plats. De är ju vettiga ändå och jag litar på dem. Tills de bevisat motsatsen, då jäklar är det slut på förtroende och fördelar. Det har funkat bra hittills.

Trixie jobbade från 14-04 … ett riktigt långt pass:) Hon jobbar på krogen, så det är ju inte så konstigt. Hon bytte ställe efter halva tiden, och det hade förlöpt utan större problem. Jordan, Jamie och Lovelia var med kompisar lite här och var. Jag gjorde inget, mer än var hemma och försökte jobba undan lite. Men en förkylning höll på att krypa på och jag var inte på topp. Fattade ju först inte varför jag kände mig så sänkt:D

Jag och syrran skulle till Jimpa på kvällen, de har ett fint firande där han bor, vi var dit förra året och det var mysigt. För att ens orka med var jag tvungen att ta en powernap först. När jag vaknade insåg jag att – fan, jag är ju förkyld;) och hämtade Coldzyme. Det är så jäkla länge sen jag var sjuk. Vi åkte dit vid sex-draget och han bjöd på pizza och paj och vi snicksnackade och åt så det stod ut genom öronen. Klockan gick snabbt och plötsligt var det dags att gå ner för att se kasen. På vägen ringde Jamie, sen Patricia. Patricia och Abbe hade tänkt åkt till majbrasan i Gamlis men det är ju totalt kaos där, så de hittade ingen parkering, och det slutade med att de anslöt till oss:) När vi kikat klart på elden, gick vi tillbaka till Jimpa allihopa och fortsatte fika till halv två eller så på natten.

Hämtade upp Jordan på vägen hem, för han ändrade sig om att sova i stan. Hemma sov Lovelia och Jamie redan sen länge.

Nu började jag känna mig risig, och när jag la mig ner började jag såklart hosta, och svälja massa slem så illamåendet kommer som ett brev på posten. Proppa i alvedon och nässpray, coldzyme och halvsitta funkade sådär;) Klockan var tre och Trixie slutade fyra och jag hade lovat att hon fick ringa om hon inte fick tag i en Uber, så jag slumrade mest till och från. Sen hörde jag henne komma hem runt fem och kunde slappna av. Men klockan sju ringde klockan för Jamie skulle upp. Han skulle åka till Åland för att spela match och samling var 8.00 på Ica. Kollade så han var vaken och visade var jag gjort av matsäcken jag fixat. slumrade lite till sen men klev upp vid tio. Trött som en gris men mådde åtminstone bra:D Det finns ju grader i helvetet helt klart.

Det var tur att jag mådde fint för jag skulle till Stockholm för att se på Aladdin, the musical!

På Gärdet slår Dröse&Norberg upp ett cirkustält där musikalen spelas, och det ger det hela en extra dimension, det är en upplevelse utöver det normala.

Syrran och jag åkte bil och mötte upp Jack och Janelle. De hade otur med tåg och tunnelbanor så de kom precis i sista sekunderna, typ tre minuter i fyra när det började, men i tid. Jag har aldrig fattat hur jäkla stort Gärdet är, men när vi gick med dem tillbaka till tunnelbanan så fattade jag – det är ju gigantiskt! Stackars Janelle som ju är gravid och fick skena så fort det gick.

Det här var en VIP-föreställning/genrep och det var ju massor av kändisar, de första känner jag inte igen nu för tiden:D

Jag blir sällan speciellt imponerad eller starstrucmked av kändisar. Enda gångerna är när jag såg Ingemar Stenmark på nån djurpark och sen Mikkey Dee i en bar efter en konsert.

Haha, det här enda gången ever jag gått fram och frågat om jag fick ta en bild med NÅGON. Jag gör inte sånt:) Men Mikkey Dee är legend, Motörheads trummis ändå, även fast jag inte är förtjust i deras musik:D

Jag skickade den till syrran och en kompis som älskat Motörhead sen han var en liten snorvalp och lyckades göra båda lika starstrucked som jag var;)

Tillbaka till Aladdin!

Vi kom in och slog oss ner, Jack som var med på Lilla sjöjungfrun för ett tag sen var så taggad:) Det är kul! Jag älskar ju Dröse&Norbergs musikaler för de är annorlunda på ett kul sätt. Om man tror att man ska få se en vanlig Aladdin kommer man bli besviken, historien är alltid ändrad men grundar sig i klassikern. Samma med musiken, inga originalsånger från filmerna, utan helt ny för musikalen, och de är alltid superbra.

Artisterna interagerar med barnen i publiken, visar tydligt att det är de som är de viktiga, de vuxna är bara med som chaufförer typ:D Barn älskar det här!

Jack satt och diggade med i musiken mest hela tiden.

Föreställningen tar ungefär två timmar, då är det paus i mitten. Har ni problem att hitta en perfekt present till en unge mellan 4-10 år så är detta en keeper. Den funkar för alla åldrar, jag vet flera bekanta som gått ensamma som vuxna, men barn är så förutsättningslösa och öppna att de är extra mottagliga.

Det är alltid toppkvalitet på artisterna, musiken, kostymerna och allt som behövs för att det ska bli en bra musikal. Det här är riktigt bra, och man går därifrån med en mysigt glad feeling.

När det var slut gick vi med dem till t-banan som alltså var i en annan delstat på andra sidan Gärdet – Holy Moses vad långt!

Jack ville att jag skulle följa med hem till dem, och blev ledsen när det inte var görbart just nu. Lille gubben ♥ Men snart ska vi ta oss dit, de har ju flyttat så de ska få komma lite i ordning först. Få dit soffan exempelvis så vi har nåt att sitta i:D

Vi fick en timmes promenad genom Stockholms fina gator, det är väldigt vackert där omkring. Väl hemma sen gick liksom musten ur totalt. Efter att ha ätit och snackat med de som kommit hem ville jag mest gå och sova, men höll ut till midnatt iaf.

Sovit uselt, och mår idag inget vidare alls.

Det måste kureras för i morgon ska vi köra upp husvagnen! Det går inte att flytta på, eftersom grejorna måste ut ur Kultrycket senast på söndag har de bestämt. Det brukar vara vid Kristi Himmelsfärd men i år är den väl för sent eller nåt. Jag vet inte riktigt och skiter i det, vi kör upp och slår upp allt i morgon så klagar ingen. Tills gräset börjar växa då…..:/ Haha, jag orkar inte. Men det kanske blir varmt och soligt så man kommer iväg nån helg, vem vet?

Min vagn är ju ungefär lika varm och isolerad som en schweizisk ost och även om jag såklart har värmefläkt i den så vill jag inte använda den. Det är inte vad jag tycker är mysigt helt enkelt;) I år har jag snackat mig blå för de större ungarna om att de kan åka dit med kompisar. Det är ju rätt perfekt, de gillar ju ändå husvagnen men vill inte hänga med mig och alla syskon så tätt inpå hela tiden. Vi får väl se hur det blir helt enkelt:)

I morgon klockan tio åker vi, och jag ska nu koka te med honung, överdosera coldzyme och kanske dra en äcklig whiskey i kväll:D

Ha en fin fredag!

Igår eftermiddag/kväll kom flasharna, duggade tätt – ”Skottlossning i centrala Uppsala.”

Jag är ledsen över att behöva erkänna att jag max höjde en millimeter på ena ögonbrynet, så jävla vanligt har det blivit idag. Sen:

”Flera skadade i skottlossningen.” Ojdå, genast blev det ju allvar, oftast skjuts det utan att någon träffas. Sen:

”Tre döda i skottlossningen.” TRE? Men vad i helvete? Sen:

”Man på elsparkcykel jagas.” Här börjar man ju inse var det barkar och det gör extra ont. Sen:

”De avlidna har ännu inte kunnat identifieras och anhöriga är inte underrättade.” När det inte går att identifiera folk, när de säger på det där viset, då brukar det innebära massivt våld, väldigt trasiga offer, och det tyder ju på att det var mer än överlagt. Under kvällen framkom det att de letade efter en ung man, vilket man ju anat med tanke på valet av flyktfordon. Det är inget ovanligt idag, unga människor anlitas som någon slags dödspatrull, i Sverige. När fan blev det så?

Jag blir oerhört ledsen över att det blivit så här, det är alltid fruktansvärt med våldsdåd, speciellt med dödlig utgång, men det smärtar ännu lite mer när det är unga människor som både är offer och gärningsman.

I morse kunde man läsa att polisen anhållit en 16-årig pojke för mord på tre unga män mellan 15-20 år. Just precis nu kom det att den 16-åringen rymt från ett HVB-hem för snart två veckor sen.

Och bara sådär, en kort minut, och vips – tre unga pojkar har mist livet och minst en ung pojke ska leva resten av sitt liv med det på sitt samvete. Jag skulle tro att det var beställt, men det är ändå den här killen som får det på sitt samvete.

Nu rasslar notiserna in, polisen säger att det finns kopplingar till gängkriminalitet, vilket inte ens chockar. På ett sätt kan det kännas en smula skönt, då var det inte ett vansinnesdåd a la skolskjutningen i Örebro. Men samtidigt – gängkriminalitet. Vafan i helvete. Jag hatar de kriminella jävla skitgängen som förstör vårt lugn! Sverige har varit ett lugnt land, Uppsala var en extremt lugn stad, vi har haft väldigt få mord i den här stan, tills för några år sen. Då toppade vi plötsligt listan över antal skjutna. Och det är ju inte som att det är vanligt folk som skjuter, nej det är kriminella. Som ofta tvingar eller lockar en underårig att utföra dåden, för de får inga straff. Det de däremot får är nån slags status. Har du dödat är du någon att räkna med. Fy fan.

Men i grund och botten handlar det ändå om basic, oavsett om de unga killarna som sköts till döds var inblandade i gängkriminalitet, så har de en mamma, en pappa, kanske syskon, vänner som sörjer. Som kanske också står på nån dödslista. Pojken som sköt har också en familj, på nåt vis.

När jag var barn var det en jäkla massa snack om videovåld. Filmer censurerades å det grövsta, och jag vet inte hur många gånger  man fick höra att ”Det är bara på film de kan ta så mycket stryk.” Man fick itutat att ett slag räcker.

Idag verkar inte folk begripa att är man död så är man det för evigt, det finns inga extraliv, inga omspel. Det är slut. För jag vill inte tro att de inte bryr sig … Då är det bättre att de inte fattar.

Idag har allt blivit så rått. Det finns ingen heder nånstans längre. Det tas inte hänsyn till något. Det enda som räknas bland de gängkriminella, som ju faktiskt är de som är ansvariga för hur vidrigt samhällsklimatet blivit, är status. Och status får du genom att visa att du inte backar och inte golar. Genom att begå våldsbrott. Spränga lite, döda lite, misshandla lite. Inget allvarligt, inget stort, du ska bara skjuta de här tre killarna …

Det kanske värsta i det hela är all förbannad hämnd som aldrig tar slut. Nu ska ju detta garanterat hämnas, så den här killen som sköt, och hans familj, kommer vara måltavlor. Händer det dem något så ska det i sin tur hämnas, osv i alla evighet. Sen när blev Sverige hämndlystet? Det har vi inte direkt i våra gener. Det är nytt.

Och på vägen kan helt oskyldiga drabbas, bara för att de är på fel ställe vid fel tillfälle.

Vad ska vi göra åt det här?

Ja, säg det. Jag är ju övertygad om att det är många års slackande som åstadkommit det. Sveriges politiker har dragit ner på både polis och militär. Poliser behövs det massor av men finns få. Kan ju bero på att det är kasst betalt för att riskera livet, bli spottad på och få höra allehanda fula ord varje arbetspass.  Kriminella har tillåtits fortsätta in absurdum, har de fått ett straff är de ute inom en grisblink.

Ok, jag säger det högt: Jag tycker att den person som begår ett brott ska sitta av sitt straff fullt ut. Att straffrabatt måste vara något som myndigheterna kom på under ett drogrus, vem fan kommer ens på idén att man ska kunna få MINDRE straff om man begår fler brott? Jag tycker att kriminella som inte har uppehållstillstånd ska ut ur Sverige och aldrig tillåtas komma tillbaka. Och det oavsett om de har flyktingstatus. Jag kan faktiskt inte bry mig mindre om en person har ett trauma om denne i sin tur utsätter andra för trauman. Det gills inte som ursäkt. Har du flytt från våld så lämna det bakom dig och ta tillvara på den nya chans du fått. Sen MÅSTE givetvis Sverige erbjuda hjälp och stöd till alla som behöver det, för annars blir det ju såhär. För om jag fattat saken rätt så görs inte det per automatik. Det tycker jag är ett svek av Sverige mot de flyktingar som vi tar emot.

Jag tycker att ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas om du begår grova brott. Varför i hela friden ska folk komma hit och bete sig illa för? I vilket annat land funkar det så? Eller det kanske det gör, jag vet faktiskt inte säkert.

Jag tycker att våra straff ska skärpas. Idag är det ju typ värre att fiffla lite med pengar än att mörda nån. Våldtäkt är en mindre förseelse medan fan ta dig om du gör fel i deklarationen. Överlagt mord = in i finkan på livstid med dig. Hårt? Ja, men om alla vet vad de riskerar så får man ta med det i sin riskberäkning INNAN man gör ett brott.

Tittar man på andra länder så funkar det ju inte klockrent, det begås grova brott ändå. Men man måste straffas för det man gör. Alltid avskräcker det någon.

Jag tycker också att alla jäva partyknarkare måste inse sitt ansvar. De droger de använder för att festa lite, de görs inte direkt av den gulliga farmodern på hörnet, för att hon är så snäll och vänlig. Nej, det kommer från de gängkriminella. Så, när det rapporteras om hur mycket spår av kokain det fanns på alla toaletter efter Mello, så blir jag bara illa beklämd. Det är så här vårt samhälle har blivit idag. Det knarkas vid festliga tillfällen, och till vardags, och sen klagar de som köpt drogerna på kriminella? Men vafan? Det är ju de som bekostar deras förbannade nätverk?

Folk är inte kloka. Noll självinsikt och noll konsekvenstänk.

Och igår ledde det till ett trippel-mord i Uppsala. Troligen gängrelaterat.

Idag firar Uppsala Sista april. Polisen har gått ut med att de betraktar morden som en enskild händelse, och att det är fritt fram för folkfesten. Det känns fel på ett sätt, men rätt på många. Livet måste gå vidare.

Men det är oerhört tragiskt. Det är fasansfullt och det är totalt obegripligt och … onödigt.

Sverige borde vara bättre än så här.

Reklam och annonslänk för Cellbes

.

Jag har letat som en liten blå gris efter mina sommarkläder. Normalt brukar jag lägga dem i plast”lådor”, i tyg, fast plast, och skjuta in dem under sängen. Men nu var det tomt där, och jag låg på knä och stirrade in i ett tomrum. Aha…just det ja… Jag möblerade om i sovrummet i höstas och då flyttade jag på dem. Men vart??

Gick till garderoben och kollade, jag har en mindre där jag brukar hänga klänningar, och på golvet kan man trava lite sådana där väskor. Men inte där heller. Nähä.

Letade i klädkammaren, och hittade bara vin:) Det hade jag glömt men jag ställde in en massa flaskor av vårt egna där, för det är svalt och bra. Men inga lådor med sommarkläder. Nu började jag bli en aning fundersam över var jag hade gjort av dem. Men efter ännu ett svep i klädkammaren,( jag lyfte på saker:) )och där var de ju! Pust!

Jag har ju en klar favorit när det kommer till tunna byxor, och de kommer sist här, men jag tänkte visa lite andra som jag gillar.

Först, linne. Linne är dyrt men hållbart. Snyggt, svalt och snajdigt:) De finns i alla längder, allt från shorts till långa, och i flera färger.

Linnebyxa

Gillar man halvkort och med vidd är det culotte man ska ha:

Capri/Culottelängd linnebyxa

Man kan köra nästan likadana byxor fast i bomull, det är inte heller ett dåligt alternativ. Bomull är otroligt skönt, och i mångt och mycket ser de rätt lika ut, men priset skiljer.

Capribuxa i bomull

Jag har inga caprijeans, men Helen har det ofta på sommaren och det är väldigt snyggt, gillar man det så finns det en uppsjö att välja bland, de här exempelvis.

Caprijeans

Jeans kommer också i ungefär åttahundra olika längder så här års, bara att välja den man föredrar.

Ankeljeans de här har ingen knapp och gylf i fram vilket gör de extra fina och släta över magen.

Det här är en nyhet hos Cellbes, de finns i en underbar blå färg också, visst är de superfina?

Linnemix långa byxor

De åkte rakt in på min önskelista. Det är ju Morsdag snart 🙂

Givetvis finns det shorts av alla de slag också, de här har jag och tjejerna i flera olika färger, de är enkla och lätta att matcha med typ det mesta. Jag har svarta, nån som blev förvånad;)

Shorts i bomull

Och sen har vi dem, favoriterna bland alla, byxorna jag har i svart och den här blå, och som jag mer eller mindre bor i på sommaren. De funkar till precis allt, alla dagar, alla kvällar, alla tillfällen. De finns i shorts och culotte-längd också, och i en det mönstrade varianter. De är svala, sköna, snygga och suveräna. Köp ett par, ni kommer garanterat inte ångra er:)

Viskoscrepe

Enkla, men så sköna och snygga.

Vad för slags byxor och vilken längd föredrar ni? Eller är ni mer av kjol/klänning? I år har jag inte riktigt känt efter än om jag är klänning eller byxor, det brukar variera. Förra året hade jag kjol nästan hela tiden:)

Ni hittar massor av bra erbjudanden inne hos Cellbes som vanligt, här finns hela sortimentet:)