Jag går ju en kurs i fantastik nu, och vi har fått skriva korta texter i olika undergenrer, dvs skräck, sci-fi och lite av varje. Det har varit superkul. För ett tag sen skulle vi skriva en mash-up, dvs mixa ihop två genrer. Eftersom det är rätt knöligt så behövde det inte vara inom skräck som vi läste då, men jag fastnade ändå där. Jag har nog aldrig ens funderat över att skriva en mash-up av något slag, men får man en uppgift så får man ju lov att lösa den. Max 1000 ord, så det är inte läge för långa Stephen King-utbroderingar, det är mer snabba ryck:)

Det är ju fokus på jul överallt just nu, och det färgar av sig. Jag är också en aning zombiefixerad efter att ha sett alla säsonger av The Walking Dead under hösten:D

Så vad passade då bättre än att mixa ihop julen med zombies?

Jag brukar ju inte dela med mig av texter speciellt ofta till er, det är mest för att jag sällan har de här lite kortare att bjuda på, men nu har jag ju det. Så håll till godo med min mash-up:D

(Ni får ha överseende med att det inte är indrag osv, men det är fan hopplöst när man kopierar och klistrar in)

 

****

Tomtefar lutade sig med en tung suck mot släden. Han hade precis kopplat loss alla renarna och släppt in dem i det varma sköna stallet. Det började redan ljusna, det hade tagit ovanligt lång tid i år med att dela ut alla julklappar. Många barn, tänkte han och log. Snön gnistrade och glimmade och på himlen blinkade tusentals stjärnor. Tomtefar drog ett djupt andetag i den kyliga natten, andades in lugnet och stillheten som alltid infann sig så här efter julens alla bestyr med att ordna med julklappar och sen dela ut dem. Nu skulle han snart gå in till Tomtemor och alla smånissarna för att äta julbord, han kunde nästan känna smaken av risgrynsgröt och smackade lätt med tungan. Men först ville han stå här en stund och njuta av allt det vackra.

Ett obekant ljud gled plötsligt över de vita vidderna och han spetsade öronen. Vad var det där? Ett stigande och sjunkande, klagande och morrande ljud. Kanske var det en vargflock? Men han hade hört många vargar i sina dar och de lät inte alls sådär. Han kunde inte komma på ett enda djur som var ens i närheten och spejade nyfiket ut över landskapet. En liten röst bakom honom fick honom att rycka till.

“Far, mor säger att maten är klar nu, kom in och ät!”

“Jag kommer, Lill-nisse”, sa han och klappade gossen på huvudet. Ett klagande yl for över snön och Lill-nisse hoppade nästan ur stövlarna.

“Vad var det där?” undrade han och Tomtefar skakade på huvudet.

“Jag vet faktiskt inte, men jag ska åka och kika så ingen gjort illa sig. Säg det till mor.”

“Kan inte jag få följa med?” frågade den lille nissen ivrigt och Tomtefar behövde bara fundera en sekund innan han nickade.

“Jodå, såklart du får. Men du får hålla dig kvar i släden, lova det.”

Han öppnade dörren till stallet och genast kom Dancer och Prancer fram och buffade på honom med sina mjuka mular. Han klappade dem och frågade om de kunde tänka sig att jobba lite till idag, trots att de sprungit så långt redan. Båda de stora ståtliga renarna nickade ivrigt, och på ett litet kick hade Lill-nisse spänt dem framför den lilla släden de använde när de inte hade alla miljontals klappar med sig. Den var full av verktyg som de använt för att laga en av hagarna men de fick plats ändå.

Tomtefar messade in till Tomtemor och sa att han skulle komma snart men behövde kolla upp en sak först. Lill-Nisse är med, avslutade han och klev upp i släden. De två renarna tog några snabba steg i snön innan de kickade ifrån och lyfte. I en vid båge seglade de iväg, över skogsbrynet och ut på andra sidan. Det klagande ljudet ökade i styrka och där borta såg de något. En samling människor som såg ut att ha fastnat i snön. De såg skabbiga ut, med trasiga kläder och en fruktansvärd stank spreds med vinden, så stark att både Dancer och Prancer ryggade till så häftigt att släden välte. Tomtefar och Lill-nisse tumlade ner i snön som kröp in under deras ulliga kläder. De konstiga människorna närmade sig snabbt, deras läten var mer hesa och aggressiva nu, som att de var arga över att de blivit störda.

“Helvete!” vrålade Tomtefar och kom snabbt upp på fötterna, kängorna försvann ner i den mjuka snön. Lill-nisse satt kvar på rumpan och stirrade stum av förvåning på sin far. Han hade svurit. Han hade aldrig hört sin far svära, eller ens sett honom vara arg. Nu såg han hur hans far med en snabb rörelse fick fram inte en, utan två stora knivar. Var hade han haft dem, under rocken? Och varför?

“Spring till renarna!”, ropade Tomtefar. “Vad du än gör så ramla inte, spring!”

Lill-nisse kom upp på fötterna lika fort som om han haft eld i baken och satte av bort mot släden. Han hörde hur de konstiga människorna klapprade med tänderna, de kanske frös, tänkte han. Eller så var de hungriga. Tanken slog honom precis när han såg sin äldste bror komma farande på skotern. Han hade haft ärenden i grannbyn och kom från djupa skogen. 

“Farsan” ropade han. “Jag tar de här!” Han pekade mot ett tiotal av människorna.

“Bra Nisse!” skrek far tillbaka och högg kniven i en av de konstiga människornas huvud. Lill-nisse kved till av förskräckelse och ville slå händerna för ögonen men kunde inte, han var tvungen att ta sig upp i släden. Prancer och Dancer skyggade runt, deras nosar rörde sig ivrigt, och de ville inte riktigt landa utan höll sig svävande ovanför marken, men han lyckades ändå få tag i ena meden och hävde sig upp. Han landade på mage, vände sig snabbt om och såg hur både hans far och bror mejade ner människa efter människa, hans far med kniven och brodern använde en kofot som han slog med. Huvudena sprack och ut vällde svart sörja, stanken var ohygglig. Det kunde inte vara människor, tänkte han, de ser inte levande ut, de ser redan ut att vara döda, och han trodde inte att människor luktade sådär illa. De är redan döda, tänkte han. Men hur? Han kom ihåg en serietidning som en av de större nissarna fått, där fanns det en slags människor som hade dött men ändå gick omkring och käkade upp levande människor. Han kunde inte komma ihåg vad de kallats, men kanske var det döingar? Eller nej, kanske inte. Men det var ju inte på riktigt, det var påhittat! Hade han trott i alla fall. Runt far och Nisse var snön svart och geggig av de dödas sörja, han såg hur brodern slog ett hårt slag mot den sista av dem och hörde hur det hesa gurglande ljudet klipptes tvärt av. Tomtefars röda rock och byxor var svarta och nedsölade, och Nisse hade fullt av klegg i sitt fjuniga skägg och torkade sig med armen över ansiktet. Det var alldeles tyst, så tyst att det nästan gjorde ont i öronen, de två tomtarna stod rygg mot rygg och andades häftigt medan de spejade runt omkring.

Lill-nisse vågade sätta sig upp i släden, de båda renarna hade lugnat sig och stod stilla, vinden stack honom i ansiktet. Han tittade bort mot sin far och bror och i samma sekund såg han skräcken i deras ögon och hur de båda började springa med stora steg mot honom.

“Lyft Prancer!”, vrålade Tomtefar så högt att snön ramlade ner från trädgrenarna. “Flyg Dancer!”

Innan renarna hade hunnit reagera kände Lill-nisse hur något grep tag i honom bakifrån, sylvassa långa naglar skar rakt igenom hans varmvadderade ytterrock och han hörde det hesa, gurglandet precis vid sitt öra. En stinkande mun med trasiga ruttna tänder högg efter honom och han skrek högt av fasa och försökte hålla den döda på avstånd. Han orkade inte utan ramlade bakåt och hamnade på rygg med den hemska varelsen över sig, och famlade vilt efter något att försvara sig med. Hans hand träffade något kallt och hårt, och han fick tag i hammaren och slog den så hårt han kunde in i ansiktet som var bara några decimeter från hans eget. Det var som att stänga av en maskin, varelsen tystnade och föll ihop, slapp och tung över honom och han kunde inte röra sig. Luften trycktes ur hans lungor och han kippade efter andan. I nästa ögonblick rycktes kroppen bort från honom och hans far stod med fasa skrivet i ansiktet framför honom. Nisse hoppade in i släden och slet av honom ytterkläderna, granskade varenda millimeter av hans kropp innan han tog honom i famnen och kramade honom hårt.

“Han är oskadd, den kom inte åt honom!” 

“Herre jävlar!” utbrast Tomtefar och kramade om dem båda. “Herre jävlar.”

****

 

Jojo, så där blev det:) Jag hade dessutom glömt av deadline för den här och den är skriven på nån timme. Jag gillar den ändå, och fick så fin feedback av mina kursare, vilket är roligt. En av dem, och läraren också, föreslog att jag skulle skriva fler, som en adventskalenderbok, med korta äventyr där Tomten räddar världen eller julen på olika sätt:) Då får jag ju vinkla den mer mot barn, tona ner våldet kanske;) Samtidigt hade en av kursarnas sambo som älskar zombies tyckt mycket om den, och han är vuxen, så om jag ökar på våldet kanske det blir en perfekt adventskalender för vuxna 😀

Jag tror nu inte det kommer bli av, mitt fokus under vårterminen kommer vara på en längre text som vi ska jobba med hela terminen och det kommer inte handla om tomtar:) Jag har precis idag lämnat in min projektidé och det är en fortsättning på min allra första text i den här kursen, där vi skulle skriva i en genre vi inte brukar. Jag valde romantasy, och fick ihop en text som jag fick feeling för. Den tänker jag fortsätta med, och då handlar den om en ängel som klivit ner från himlen för att övervaka så inte de onda demonerna tar över världen, och såklart blir han förtjust i en jordflicka:D Haha, det låter ju sådär, men jag tror det kommer funka fint. Jag tänker mig att det ska vara mer action och mindre sliskig romantik, men lite omöjlig kärlek är alltid kul:D

Nu får ni mer än gärna skriva en kommentar vad ni tycker:) Annars kommer jag aldrig våga dela en text med er igen för jag tror att ni hatar det. Om nån känner att de vill trycka till mig och säga att den suger, att jag inte kan skriva osv, så har jag faktiskt en masterexamen i kreativt skrivande som motbevisar er:D så det kommer inte funka, så sätt er på fingrarna. Ni får däremot gärna ha konstruktiv kritik, det uppskattas alltid.

Så, vad tycker ni?

 

Idag är det redan Lucia, och jag har inte sett en enda än. Det är tråkigt ju!

Jag kan såklart slå på TV:n och kika, men jag saknar att stryka lucialinnen och åka till kyrkis. Jag saknar kyrkis helt enkelt. Jag åker förbi där nästan varenda dag och givetvis suckar och sörjer jag inte varenda gång, men mellan varven så slår det mig. Det var en fin tid i mitt liv. Under så många år hängde jag där runt tre dagar i veckan, med barnen, och umgicks med de andra mammorna och papporna. Jag hade på ett helt annat sätt än nu ett socialt sammanhang, som jag saknar.

Det var lätt mitt bästa beslut i livet att stanna hemma med mina barn. Det kommer jag aldrig ångra eller be om ursäkt för. Jag har absolut levt mitt bästa liv även om det varit långt ifrån ekonomiskt välbärgat:D Förhoppningsvis så uppskattar barnen det också;) Eller jag vet att de uppskattar att jag alltid funnits där, natt som dag, när de behövt mig. Och fortfarande gör. Att jag idag kan jobba hemifrån är fortfarande en viktig kugge i vårt familjeliv. Det skulle såklart funka ändå, de är stora nu, men det är  ändå en jäkla ynnest att få finnas tillgänglig.

Haha, jag sa så tydligen i Familjen Annorlunda, att det var en ynnest att få vara mamma. Eller hur det nu var, jag minns inte. Men det här har vår ledare på Friskis snappat upp, och han tycker ordet ”ynnest” är kul, så han småretas gärna om det. ”Tycker du det här är en ynnest, Carola?” eller ”Det är ju en ynnest att få träna ben idag” 😀 Jag tror inte att jag använder det ordet speciellt frekvent men när det behövs så är det verkligen klockrent.

Jaja, jag saknar kyrkis, och inte mindre idag eftersom jag fick ett mess av en kyrkismamma häromdagen. Fasen, skruva tillbaka tiden vore najs ändå!

Men nu ska vi se framåt:D Idag ska jag ta in granen, den står och acklimatiserar sig i hallen, för det är ju minusgrader ute. Igår släpade jag in den i garaget för att gradvis tina upp den stackaren. Det är lika spännande varenda år, och mest spännande av allt är att se hur mycket hjälp man får med det hela? Kanske ingen, kanske alla? Det tråkigaste med det hela är att böka ut grejorna ur matkällaren, det är alldeles för trångt och massa kartonger som måste flyttas runt för att få ut de man vill ha. Sen samma procedur om någon vecka när resten av julsakerna ska fram. Herrgud, jag önskar man hade ett speciellt jul-rum, det vore nåt! Med rader av hyllor, perfekt anpassade efter det som ska stå där och inga travar av kartonger på varandra under hyllor som sitter högt upp. Min matkällare är säkert byggd med tanke på att man ska ha stora säckar eller lådor på golvet, sen resten på hyllor ovanför. Jag har dessutom en skitstor potatislår där inne, som jag inte använder till potatis utan till förvaring.

Idag ska det ske alltså. Visar er hur det blev sen. Koden carolawetterholm100 funkar fortfarande hos Smålandsgran:)

.

Innan det ska jag åka och handla lite. Lager 157 har bytt lokaler och öppnade igår. Syrran och jag tänkte att vi kunde kolla in, och åkte dit vid 14, men då öppnade de 16. Men suck. Så då drog vi till Ikea och uträttade massa saker där, och åkte tillbaka till strax efter fyra. Parkerade och gick ut – och tvärvände när vi såg kön som slingrande sig fasen över hundra meter ute. Glöm det. Vi åkte till alla andra butiker, och sen hade kön gett sig när vi åkte förbi strax efter fem, så då gick vi in. Vi skulle träna halv sju så det fick bli en snabbis. In, hittade fina kläder som hängdes över armen och sen  …. öh vänta? Är det här kön till kassan??? Ja det var det, och den slingrade sig inomhus runt halva butiken. Det hade vi inte alls tid med så vi hängde tillbaka kläderna PÅ RÄTT PLATS, inte bara slänga dem ifrån sig, och åkte och tränade i stället.

Först ett HIT-pass, sen ett rörlighetspass. Dubbelt upp alltså. Det var evigheter sen vi körde rörlighet, och man kan säga att det märktes. Jag har redan insett hur stel jag är i ena sidan och nu blev det oerhört tydligt. Måste öva, för man kan inte vara smidig som ett kassaskåp.

Herrgud viken träningsvärk jag har idag!

Efter träningen så åkte vi i ilfart för att hämta upp varor på apoteket. Alltså … ibland undrar jag hur och varför. Jag klev in på Apoteket, Hjärtat eller vilket det nu var, vet inte säkert de heter ju massa olika, men ett Apotek iaf. Jamie kan inte svälja tabletter så han får sådana munsönderfallande Alvedon. De kostade 69kr. Va? Allvarligt. På nätet kostar de 43kr. Nässpray kostade 43 kr på butik och 29 online. Ja inte fan är jag sämre än att jag gick ut, beställde online och det var klart för uthämtning tio minuter senare. Men hur kan det skilja så mkt i pris? Och blir det inte mer jobb för apotekarna?

Jag handlar oftast online eftersom priserna är så mkt bättre, och när det nästan blir halva priset så kommer jag fortsätta.

En sak jag irriterade mig vansinnig på, och fortfarande gör;) är att när jag opererats så fick jag utskrivet smärtstillande. På Apoteket langade de glatt ut 100 tabletter, fast det stod att jag skulle äta dem efter operation i max 14 dagar eller så. En om dag, typ. Kanske två förresten. Men långt ifrån 100. Så nu har jag typ 90 tabletter som jag inte kan lämna tillbaka, eller äta upp för de är för starka. Och dessutom fick jag exakt samma utskrivet förra gången som jag också har kvar, fast de hade gått ut i datum och jag hade glömt bort dem också. Varför kunde de inte gett mig den lilla asken och att jag kunde ta ut en gång till? För de finns i typ 20-30st/ask också. De kanske inte får, men isf är det jättekonstigt. Man vill ju minska läkemedelssvinnet, och användningen. Nu måste jag gå med de här till apoteket för destruktion och med tanke på att jag har en påse med medicin där mina gamla p-piller ligger så lär det inte ske i den här livstiden;) Jag har inte käkat p-piller sen innan jag fick Janelle :DD

Att ge ut 100 starka smärtstillande är som att inbjuda till ett beroende. Jag är superstrikt med starka tabletter och väljer hellre Ipren/Alvedon kombo än starkare, för det funkar bra för mig. Finns ingen anledning då att ta till tyngre saker. Mer än exakt det som läkaren rekommenderar såklart.

Nåväl.

Jag har, med tanke på ”Inte i min livstid”, också bokat biljetter till Guns n´roses:D De kommer i sommar och jag tvekade först, skulle jag, eller inte? Jag har sett dem två gånger. Men sen skrek det i hjärtat – men för helvete, se dem! Du har inte roligare än du gör dig:D Så då tvingade jag med syrran:) Biljetterna släpps idag, men vis av erfarenhet så kollade jag och jodå, Mastercard-kunder kunde köpa redan i onsdags. Helt sjukt. Men jag tänker inte avstå av princip. Så nu jäklar är det ett konsertår! Thåström i Januari, Robbie i …. öh vet inte, mars kanske? Och Guns n´roses i juli:D Och alla i närområdet så man slipper bege sig till Göteborg. Kan bara Nickelback komma till Stockholm också så är klockan gjord. Inte värdelösa Tele2 arena bara, för då måste jag kanske avstå. Det är så märkligt, men så många, inkl mig, har så dåliga erfarenheter av Tele2, det är inte en bra konsertarena helt klart!

Nu messar syrran – jag måste dra! Ses snart:)

Innehåller annonslänk för FLowlife

.

Så var Nobeldagen här, och i och med det även min födelsedag:)

Idag fyller jag skitmånga år, närmare bestämt 55 stycken. Det är så gammalt att jag hisnar 😀 Skulle JAG vara så gammal? Knappast va? Men så är det, och huvudsaken är väl att man känner sig ung och fräsch, är pigg och glad och inte går in i nån slags tant-roll:D

Inte för att det är något fel på att vara en tant, men man måste ju inte:D Däremot får jag väl erkänna att det var jävligt länge sen jag fick visa leg på Bolaget;)

Det här är 55:)

Jag blev ju firad på finaste vis i lördags, med nästan hela familjen samlad, så det känns ju som att jag redan fyllt. Men i morse väcktes jag av sång och paket på sängen av Novalie och Trixie ♥ Hur gammal jag än blir så tycker jag det är väldigt mysigt!

Lovelia jobbade sin första pass som frukostvärdinna på ett hotell i stan, och eftersom Jamie är sjuk och det då inte finns någon som jag behöver väcka så avböjde jag sång klockan sju för att Jordan skulle hinna vara med:D Taskigt kanske, men han är inte speciellt intresserad ändå;) Jamie sov och Robban sov också så det blev tjejerna. Alldeles lagom gulligt. De hade handlat min favoritmugg i en annan färg, som jag önskat mig och så lite annat:)

Sen hoppade jag upp och gjorde mig i ordning för att dra och träna, velade ända in i det sista, syrran skulle till jobbet och kunde med andra ord inte träna så jag fick åka solo. Inte för att det är jobbigt på något vis, men det är väldigt lätt att avboka bara för att;) Samtidigt vet jag hur najs det är, och jag har också sjukt ont av nervsmärta i ischiasnerven just nu. Det är fine på dagarna men så fort man ska sova så molvärker det. Hela natten. Jag har sovit som ett skrutt senaste veckorna. Det tar ett tag innan jag kommer ihåg det dagtid, för smärtan är inte skapa och vass utan bara irriterande och går inte att ignorera. Nu ska jag efter att jag skrivit klart, hämta massagepistolen och låta den jobba. Kanske blir det också TENS senare, men det visar sig hur bra effekt pistolen får.

FlowLife har finfin julrea nu om det är så att ni vill skaffa er något som kan hjälpa mot smärta utan att behöva knapra medikamenter. Jag har ju fått utskrivet en epilepsi-medicin för flera år sen, som KANSKE skulle kunna hjälpa lite mot nervsmärta. Men det är inget man kan ta vid behov utan man måste käka den kontinuerligt. Den har diverse biverkningar och jag vet inte ens varför jag hämtade ut den från apoteket. Jag borde bara ha låtit den ligga där. Jag visste ju redan då att jag aldrig någonsin skulle äta en endaste tablett. Jag är inte mycket för att medicinera förebyggande om att utifall kanske det skulle kunna ta udden av den värsta smärtan…. SÅ ont har jag inte, men jag kan inte sova, och sover man inte funkar man dåligt på dagarna. Så kanske att det hade varit bättre om han skrivit ut någon form av sömnmedel? Det hade garanterat hjälpt en del iaf.

Men, sen hittade jag FlowLife och massagepistolen, sen resten av deras fantastiska sortiment, och nu vet jag hur jag ska göra för att få slut på smärtskovet. Den håller sig undan ett tag, ibland jättelänge, som i månader, ibland får jag upprepa några dagar i följd, men den ger sig alltid. UTAN piller. Halleluja!

Jag åkte iväg och tränade, solen strålade och himlen var klarblå, det var helt klart solbrilleväder. Men jag hade Robbans bil och där har jag inga;)

Precis innan jag åkte messade Lovelia, då hade hon tappat sin plånbok. Med bankkort, skolbusskort, fritidsbusskort, ID-kort och Friskiskort. Grattis, not. Hon hade letat på jobbet och sen gick hon samma väg som hon gått på morgonen utan att hitta den. Jag försökte få klarhet i hur det hade kunnat gå till, det hade ju kunnat vara att nån snott den också, men svårt att veta. Jag berättade hur hon skulle göra för att spärra bankkortet, och sen skolbusskortet. När jag kom fram till Friskis frågade jag Thomas i kassan hur vi skulle göra och han fixade ett nytt kort till henne, då blev det gamla ogiltigt. Hemma sen igen så kollade jag igenom mobilen, och såg att jag fått en meddelandeförfrågan på Messenger, och där hade en tjej skrivit att hon hittat Lovelias plånbok och lämnat in den på Pressbyrån på stationen. Wow ♥ Jag blev så glad! Tänk att det var en ärlig människa som dessutom orkade gå in med den så den fanns i tryggt förvar. I stället för nån som såg sin chans att åka gratis buss ett tag och kanske handla lite på nätet med hennes bankkort.

Lovelia blev ju överlycklig när jag messade henne, en minut innan hon skulle in och göra ett halvkursprov:)

Träningen var ett cirkelfyspass, och det är en jobbig bana han fått till, men kul. Jag var helt slut sen, åkte hem, käkade och duschade.

Jag jobbade på några timmar sen kom Jimpa förbi för att få lite kaffe. Han hade lämnat hembakade bullar och en ljuvlig saffranskaka till oss på morgonen när han åkte förbi, så då kunde han gärna få sällskapa lite med mig också:) Vi fikade och snackade, ungarna kom och gick och vips var det kväll.

Jag hade dragit igång en dubbel sats risgrynsgröt i min croc pot på eftermiddagen och fem timmar senare var den färdig, och det var min önskade födelsedagsmiddag:D Jag älskar risgrynsgröt!

Går bra både varm och kall, som risifrutti eller ris a la Malta:) Idag varm med socker och kanel och jag är nu proppmätt och sitter här och jäser:D

Jag fick ett mess av Nissen nyss också:

Så i morgon kommer granen:) Det ser jag fram emot, samtidigt som jag kanske inte har superlust att klä den;) Men det där kommer ändras när jag står med den framför mig. Jag tror att vi antingen tar in den i morgon, beroende på när den kommer, eller på torsdag, eller så blir det på Lucia.

Jag älskar att jag har ändrat mig angående att vara ute ”för tidigt” med julfixandet. Det går ju inte att vara för tidig, det enda som händer är att man får njuta lite längre. Jag kommer INTE ta undan julen förrän till tjugondagKnut ändå, där går gränsen:) Om jag har en gran som barrar överjävligt så kan den ryka några dagar innan men oftast inte, snarare senare:)

I år tror jag att jag valde en kungsgran och de brukar ju behålla barren fint. Sist jag hade en rödgran stacks den så mkt att jag var skitsur redan när jag sågat av foten:D

Nu ska jag posta i väg det här och sen gå ner i tvättstugan. Igår tvättade jag upp vittvätt som legat i en låda länge. Det ena var en Adidasjacka med fläckar som jag försökte få ur, Västerbottenssåpa har ett fläckborttagningsmedel som är grymt. Men när man tumlat jackan så sitter de ganska hårt. Men under över alla under gick det mesta bort, så jag ska ta en till omgång. Sen hade jag två gamla plagg sen dåtiden. Det ena är linnet jag hade på min student:D och det andra en skjorta som mamma sytt när jag gick i högstadiet. De hade legat och gulnat i en låda och jag fick för mig att de kanske skulle vara fina att använda nu. Och eftersom de blev skinande vita så ska jag kanske göra det. Linnet är i en väldigt fyrkantig modell, som har dragskor på axlarna för att kunna reglera ärmarna. Vet inte hur det ser ut på och om det funkar men det visar sig, den dagen jag orkar prova:)

Sen ska jag invänta midnatt så vi kan se morgondagens avsnitt av Robinson 🙂 Jag älskar Maxim om nån undrar:) men även Patrik kan få vinna, och Nabaz är ju bara härlig. Efter att ha haft råpanik på honom ett tag:)

Nu —> tvätteriet, hej!

Reklam och annonslänk för VästerbottensSåpa.

Jag har ett samarbete just nu på Instagram med VästerbottensSåpa, och för er som inte provat än – gör det!

 

Med min kod, Carola20 så får du nu 20% rabatt på hela sortimentet, och det gäller även på kit och redan nedsatta varor.

Här hittar ni min alldeles egna kollektionssida, där jag samlat mina toppfavoriter hos VästerbottensSåpa, där kan ni även se några av de grejor jag städat med deras produkter. Inte minst gravstenen som vi fick så fin i somras. Mammas vänner och bekanta är så imponerade och syrran och jag kan ha lovat i ett svagt ögonblick att hjälpa till med de som behöver ha hjälp. Det var ju inte gjort på ett ögonblick direkt att få bort alger och skit från evigheter tillbaka, men resultatet blev oerhört fint.

Om jag ska rekommendera något just idag så är det julsåpan, den doftar ingefära och är helt ljuvlig att städa med. Händerna blir mjuka och lena som ett biresultat också, det är ju inga kemikalier alls i det här.

Jag trodde all såpa var lika bra, men efter att ha läst på lite så är det extremt stor skillnad på den man köper på ICA, VästerbottensSåpa är överfettad vilket gör den så effektiv, fett löser ju fett.

Nu har de även kommit med en kalkborttagning som jag testade för första gången. Normalt är ju kalk det tråkigaste att få bort, det tar tid, är ett jäkla meck och det behövs starka kemikalier. Tills nu:)

Mitt duschmunstycke före:

 

Och efter:

Trodde jag skulle få gnugga ihjäl mig mellan alla de här små pluttarna, men nope, det var bara att ta kalkborttagningen på en svamp, det är en gel för att ligga kvar och verka, och sen dutta på, vänta några minuter och sen blev det lika rent som när det var nytt!

Ovansidan var hemsk…

Och blev som en spegel:)

Under blandaren är det ju både svårt att komma åt och att få medel att sitta kvar så det kan verka.

 

Men inte heller där var det ens lite svårt att få bort det. Då är det ju jäkligt kul att städa, när man får så här bra resultat på minimalt med arbete!

Kolla skillnaden på muttrarna i bak som jag helt glömde, mot den i fram som jag behandlade med kalkborttagningsmedlet!

Jag var så imponerad att jag for runt på alla toaletter och där vi har handfat/dusch och hällde på medel, sen började jag om från början och torkade av och alla var gnistrande rena på ungefär samma tid det brukar ta att få bort kalk från ett ställe. Med typ spishällsskrapan:D

Ja, vi har en jäkla massa kalk i vattnet i Uppsala även om det blivit bättre på senare år, men det här är ett ständigt återkommande tråkgöra. Och ja, det är äckligt mellan fogarna, jag ska ta det i veckan. Jag har också en silikonlist som måste bytas för tydligen finns det sådana som står emot mögel och skit, och sådana som liksom kapslar in det så det inte går att få bort, gissa vilken jag har??

Men, jag vill verkligen tipsa er om VästerbottensSåpa. Och använd min kod, Carola20

Att kunna städa miljövänligt utan kemikalier men ändå med något som är mer effektivt än något annat jag testat, det är en winwin. På alla sätt. De har massa olika produkter, jag har nästan alla och kan egentligen inte säga att någon är mer favorit än den andra, det beror helt enkelt på vad man ska göra. Syrran såpskurade och såpbehandlade sen sin altan i somras och det är makalöst fint, jag ska såpbehandla min fula fönsterbräda i stället för att byta ut den nu när jag såg hur bra det gick. Gravstenen blev superfin, och fönstren har aldrig varit så fina sen jag putsade med deras fönsterputs. Ugnen ska vi inte tala om! Det resultatet hade jag inte alls förväntat mig:) Och deras tvättmedel …. svinbra, fick också bort gamla envisa fläckar med deras fläckborttagning!

SÅ, VästerbottensSåpa, klicka  här , jag tror min kod är avdragen automatiskt, då, annars använder ni Carola20. Det här är tidsbegränsat, så rappa på, det gäller tom onsdag tror jag! Bra julklappar också, alla blir glada av det, om inte just precis då så när de testat det, för vem gillar inte att få det lite enklare med städningen??

Just det, man kan köpa refiller också, som är i återbrukad plast, för att slippa släpa hem tunga flaskor:)

Löp och köp! Eller klicka på länken:)

God måndag:) Anna-dagen, och jag ska genast messa min Anna-kompis och säga grattis på namnsdagen:) Jag har usel koll på namnsdagar nu för tiden, men eftersom jag fyller år i morgon så ha jag av nån anledning lite koll. I morgon är det Malin, och jag tror att mamma sagt att det var ett namn jag eventuellt skulle ha hetat. Utan att på något vis tycka att Malin är fult så är jag glad över att de valde Carola. Jag gillar mitt namn, det är sällan jag blir ihopblandad med någon annan och det har aldrig behövts ett tillägg av efternamnets initial. Förutom då förresten när jag jobbade, och hade samma pass som en annan tjej som hette Carola Janson. Jag hette då Johansson, så det blev ju skitfånigt på tavlan när de skrev upp oss: Carola Ja och Carola Jo:)

I fredags träffade jag Helen och några nya kompisar på DogBar, vi lyssnade på trubadur-Lasse:) det är ändå ett härligt sätt att fira in helgen på. Sen blev jag akut svintrött redan före midnatt och åkte hem:D Jag hade tränat ett högintensivt pass på torsdagskvällen och sen ännu ett på fredagen, så jag var ju trött såklart. Kom hem till Novalie och Trixie som höll på att pynta och klev bara förbi dem och gick rakt i säng utan att passera GÅ. Haha nädå jag både klädde av mig och tog på nattlinne, men jösses så jäkla trött jag var. Det är väldigt sällan jag känner att jag måste åka hem, vanligtvis dansar jag på borden tills de stänger, men inte alltid. Vaknade rätt tidigt sen på lördagen, pigg är en överdrift men skapligt fräsch i alla fall. Fördelen med att gå hem tidigt:)

Titta så fint de gjort med bara paketsnören:)

Klockan 14 var det ju kalas och adventsfika-dags! Tjejerna hade bakat dagen innan, och de är superduktiga på det och tycker det är kul. Jag släpper dem gärna helt fritt i köket vad det än gäller för det är så man lär sig, by doing. Jag själv var värdelös på allt inom matlagning när jag blev vuxen, mamma gillade inte att man stökade ner, och i ärlighetens namn gjorde jag säkert det också;) Jag tycker ju inte det är speciellt kul att laga mat, baka är roligare, men jag delegera det gärna, spelar ingen roll om jag får äta felkryddad köttfärssås eller lite pasta som är väl al dente, alternativt överkokt, bara jag slipper laga:)

Just nu är det Trixie och eller Novalie som lagar i princip all mat hemma. Eller Robban, nu är han ledig från Hemglass så då grejar han gärna på i köket. Han är däremot en djävul på att krydda, det är starkt så det går knappt att äta. Jag är väldigt mesig på stark mat, men kan godta det när det är gott-starkt, men är det bara starkt-starkt är det inte gott.

Nåväl:)

De hade bakat cupcakes med frosting och en pepparkaksmocka-ruta-långpannekaka.

Så gott:)

Sen har det blivit så med tiden att folk gärna tar med sig fika, och det blir då en hel fikabuffè, som jag älskar:) Nu kom syrran med några mjuka kakor och pepparkaksgömmor, de hamnade bara på film, Jimpa hade bakat en så god saffranssockerkaka och Janelle och Simon hade till och med förpackat sina bullar i bageripåse;)

Man måste inte baka:)

När Jack och Simon hade kalas så glömde ju jag att ta med en hel massa paket som stod i syrrans bil. Det visade sig att vi inte behövde åka dubbla bilar och jag missade helt att flytta över det, och kom på det halvvägs. Lite för långt att vända, dessutom på motorväg. Simons paket fanns här hemma, men eftersom Jack fick en exakt likadan robot av sin farmor så hade syrran bytt den och han fick sina födelsedagspaket i lördags. Mycket happy kille:)

Han fick öppna sina först och sen fick jag öppna mina. Jag hade en hel hög med paket, bara roliga saker som jag både önskat mig och längtat efter:D Ska visa er sen. Sen gick vi loss på fikabordet, och satt och pratade och skrattade i flera timmar. Det är så mysigt att samlas! Nu saknas ju vissa, mest Corrinda som bor så långt bort, tur att de kommer upp till jul och stannar några dagar i alla fall. I lördags var också Jordan och Lovelia borta, men de bor jag ju med så det känns inte lika mycket.

När folket lämnade var klockan middag och Robban lagade mat, och vet ni vad jag roade mig med sen? Jo, men tvättstugan och sortera strumpor. Det är ju i teorin rätt kul och enkelt men fy fan vad trist det är. Men jag fick ihop en massa par åtminstone. Efter några extremt roande timmar där med en ljudbok, sittandes på golvet, så gav jag upp och slängde mig i soffan och kollade på Beck.

Söndag hade vi bestämt oss för att åka på julmarknad. Förr älskade jag marknader, det var mysigt och kul och man kunde fynda. Av kanske förklarliga skäl undviker jag idag marknader, jag har ingen lust att springa på nån jag inte vill träffa, men faktiskt så har de tappat sin tjusning för mig överlag. Det är hantverk och jag fattar att det är dyrt, men det är inte kul ju:D

Först åkte vi till Scouternas julmarknad, en där jag många gånger varit med som scout. Även den har förändrats, och även om den var mysig så lockade inget till köp. Men jag saknar scouterna, det gör jag. Ibland funderar jag på att gå tillbaka och bli ledare, men sen inser jag att det nog inte är det jag vill, jag vill nog egentligen vara 13 år igen och patrullscout:D

Sen åkte vi till Uppsala Historiska marknad, som hölls för första gången, namnet till trots. Den skulle vara i gammaldags form. Om jag nu ska vara tjurig, vilket ändå är den del av den jag är;) så kan jag ju inte tycka att de här försäljarna hör hemma på en sådan marknad?

Den här och Ortens foodtruck kanske i alla fall hade kunnat julifiera sina vagnar med lite granris, röda band och en och annan julkula? Men nej, de var bara ditkörda och uppställda med samma skit som vanligt. Inte ens en julröd sockervadd liksom.

Det var MYCKET folk, och jag kom på varför jag tappat sugen för marknader:) jag gillar inte folk i mängder, som står i vägen, går på ”fel sida”, i bredd eller bara sådär ni vet, är jobbiga;)

Det fanns både mat och dryck blandat med författare, fårfällar, ljus och allt man förknippar med julmarknad, minus tomtar och julsaker … de var svåra att hitta, bra på några få ställen fanns de. Ville man hitta en fin hantverkspryl att ge bort i julklapp var det perfekt. Det var fint anordnat med flera grillar man kunde grilla marshmallows på, varm choklad och kaffe fanns och en hel del aktiviteter gick av stapeln under dagen. Jag hörde att de sa att man fick dekorera sina egna pepparakakor.

Vi traskade igenom det rätt snabbt men sen passade vi på att gå in i de små valven, som typ aldrig är öppna när jag är där. Varken jag eller syrran hade någonsin varit inne där, men jag tror att det är hantverkare som har alla pyttesmå butiker där. Den jag fastnade helt för var denna, som mer kändes som världens mysigaste lilla utställning. Tovade möss överallt, utställda på alla de sätt i olika miljöer ♥ Utanför dörren:

Pyttelitet och så välgjort

By Zilmara verkar verksamheten heta, de finns på instagram under det namnet och det var ett supermusigt konto:)

 

Haha, han har ju en bibel och är prästklädd, det såg jag inte när jag fotade 😀 Han är på väg uppför en stege som tydligen går till domkyrkan. Och här har vi ett helt hus:

Ni ser ju så fina! Otroligt svårt att få bild, det var mörkt och mysigt där inne men det gjorde också att folk skuggade hela tiden, och man kan ju inte gorma på random people att maka på sig för jag ska fota;)

Jag älskar ju de här gamla miljöerna, och det är charmigt att utnyttja det som finns, som här där en mus kikar ut genom ett hål för att hänga tvätt.

Gulligt och jag blev alldeles varm i hjärtat 🙂

Vi åkte hemåt, Trixie och Novalie var med också och alla var överens om att det kanske inte var helt värt men rätt trevligt. Hemma väntade vinet. Det är inte kul att greja med det för det tar tid och blir ett jäkla stök. Men nu skulle det tappas upp! Och det ägnande vi hela kvällen åt.

Vi borde verkligen skaffa oss likadana flaskor för det här ser inte bra ut. Framför allt inte PET-flaskorna;)

Vinet smakade som vanligt inte speciellt gott, det behöver helt klart några månaders lagring, för sen blir det fint. Nu hade vi tre tunnor, och sötade den ena som vi brukar, den andra sötare och den sista rejält söt, för att se hur det blir då. Överlag har vi haft rätt sura viner förr, men man måste ju testa. Jag föredrar ju ändå sött framför surt i vin;)

Vi städade i ordning, åkte och handlade och sen hade jag det höga nöjet att försöka skapa plats för alla de här flaskorna. Det tog sin lilla tid, massa omflyttning och pyssel, men nu står alla i matkällaren i vinstället och runtomkring. Jag passade på att få lite ordning på alla julsaker som stått i korridoren utanför, eftersom vi inte tagit fram allt än, och de här kartongerna ska in. Det är för lite plats helt enkelt, eller för mycket saker;)

Jag hamnade i nåt städmode, och grejade på i några timmar efter midnatt, jag kan inte somna ändå just nu så det gör ju inget:)

Nu ska jag sätta mig och skriva, annat än till er, och vi hörs alldeles snart igen:)

Innehåller reklam för Smålandsgran

 

Igår satt jag på arslet precis hela dagen, varierade bara vilken del att fläsket som skulle belastas;) Efter halva dagen fick jag huvudvärk, sån där som kommer nere från nacken och som känns ungefär som att ha lite tandvärk, fast i nacken. Där vi nackrosetten. Jag försökte röra på mig, stretcha lite, käka lite piller och det gick ju inte över. Den är kvar. Jag jobbar på att få väck den, för jag har inte varken tid eller lust att ha ont.

Jag har redigerat material i TRE hela dagar nu. Ni får lova att gå in på instagram och shoppa nu:D

Förutom det så har jag gjort – öh, nejmen inget. Jag har inte hunnit! Jag har filmat en del som behövde kompletteras, och haft några telefonmöten. Sa till och med nej till syrran som lockade med julklappsshopping:) Då jäklar.

I lördags tog jag bort alla vindruvor ur vinet, och sen hällde jag i klarningsmedel, det behöver stå en dag eller så innan man kan tappa om det. Nu har det stått sen dess, ser klart ut för allt i världen, vilket är tur för det såg INTE najs ut. Tanken var att tappa upp det i måndags, sen igår och nu blir det söndag. Som vi siktar på i alla fall:D Det smakar skit. Varken mer eller mindre. Det vore en annan sak om man fick smaka på det i ett glas, men det handlar ju om att suga fart i hävertslangen, så man får en kallsup vin, det är bara starkt och surt.

Det ska sötas lite, men jag gissar på att det redan är godare när det simmiga lagt sig. Starkt kändes det iaf men jag har inte gjort nån alkoholmätning. Vi fattar ändå inte riktig hur man ska läsa av den där lilla mojängen, enligt den blir allt vårt vin mellan 19-21% vilket är bra om man vill använda det som bas i en drink:D

Jag drack några glas av ett av fjolårets druvor för nån vecka sen, det var inte dumt alls! Helt klart så vinner det på att lagras, men oklart hur länge. Nån flaska av varje Batch har vi försökt spara men jag har oordning deluxe på dem, vi tappar ju upp på återvunna flaskor i alla möjliga storlekar och sen har vi hämtat vinkartonger på Bolis som vi förvarar i, i min klädkammare. Ja, för det är svalare där än i matkällaren. De står där, kartonger som ibland går att stänga locket på, ibland sticker nån flaska upp så det inte går. Helt värdelöst. Jag skulle behöva en lagerhylla där inne, och de skulle säkert behöva förvaras liggande, eller kanske inte förresten för de har skruvkork, den torkar ju inte, men att få upp dem på höjden vore najs. Men så långt har jag inte kommit än. Får dricka upp det allt eftersom i stället;)

Men snart är jag i alla fall av med de tre tunnorna som står och är i vägen i köket. Halleluja!

Snart kommer också julgranen som jag beställt, jag är så nyfiken på hur den ser ut! Jag har helt släppt det här med att välja gran själv, något som jag tyckte var superviktigt för bara några år sen. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur folk kunde beställa hem en, osedd!

Men tjusningen med att åka och välja gran har avtagit, det blev mer och mer till ännu en jobbig måste-sak, och gudarna ska veta att jag har nog av det! Förutom att aldrig vara nöjd, eller se hur de såg ut, för här i Uppsala regnar/töar/fryser/snöar/töar osv det hela tiden vilket innebär att de stackars granarna är platta, eller inte fäller ut sina grenar, eller bara är som stora frysblock:) Omöjligt! Men förutom det så tillkom paniken över att välja fel, välja en gran som kanske var ful, eller som tappade alla barr. För ja, det har hänt.

En kompis har beställt gran från Smålandsgran i flera år och tjatade några år på mig att testa, till sist gav jag med mig, motvilligt. Men, vad händer? I samma sekund som jag gjort mitt val på sidan, och klickat iväg beställningen så kände jag hur en stor sten lyftes av mina axlar. Hur sjukt? Det var lite som att andas ut. Nu låg valet och beslutet hos någon annan och jag fick bara acceptera det. Med andra ord kan jag skylla ifrån mig om granen inte är perfekt:) Dessutom har jag med åren mer och mer vänt mig mot de mindre täta, lite spretiga granarna, inte alls Disneyperfektionen. Det GÖR INGET om den är som Musse Piggs på julafton, men det gör heller inget om den är sned eller vind.

Grejen med Smålandsgran är att de är svenska, de kommer från – surprise! – Småland:) och är ett familjeföretag. Det gillar ju jag, för mig signalerar det mer än kvalitet på grejorna, det är också sammanhållning och omtanke om varandra. För det mesta, får jag väl tillägga, vis av erfarenheten;) Men Smålandsgran har funnits sen 1974, och det är pappa som började och barnen som gått in från det de var små. Love it. Granarna är certifierade och kollas noga.

Alltså, allt är bra. Jag har haft gran från dem i, jag tror det här blir tredje året, kanske fjärde, och det är så fina granar! Jag har testat både vanlig och kungsgran. I år tror jag att jag valde kungsgran, OCH tog rätt storlek:D Haha, förra året vet jag inte var jag hade huvudet, men jag beställde den som är mellan 2,5 och 3 meter hög, men jag har ju 2,40 i takhöjd;)? Så dumt, men jag fick ju kapa lite, och det blev både ris till förstutrappan, som jag inte har nån men ändå, och till flera olika krukor. Jag var tvungen att kapa toppen också. Men den var så fin!

Och jag vill minnas att jag fick sno på några extra ljusslingor, den var ju riktigt maffig!

Året innan var den mer lagom:)

Jag beställde min nu för en månad sen kanske, och den kommer hemlevererad den elfte, dagen efter min födelsedag och innan Lucia. Perfekt!

En kungsgran barrar ju nästan inte alls, så den känns trygg att ta in så tidigt, för jag tycker det är tidigt, men har ändrat mig där med. Det är jäkligt mysigt att få in den!

Vill ni så kan ni använda koden Carolawetterholm100, gör gärna det så får jag några ören:) och ni beställer den hos Smålandsgran

De levererar över stora delar av Sverige, glöm inte ändra till er ort i lilla rutan uppe, jag blev skitsur när det stod att de inte levererade så långt utanför sitt område, men sen såg jag att jag valt Stockholm … och ändrade till Uppsala 🙂 Häpp:)

Nu ska jag ta med några tjejer och åka och göra av med pengar. Det är ju inte klokt att matpriserna aldrig går ner! Inflationen ska ju vara rätt normal nu, men handlarna tänker att det ska ligga kvar på skyhigh-priser tydligen. Vidrigt. Inte för att jag förväntat mig att priserna skulle rasa, men vad är det för fel när de stiger? Att handla är något av ett paniktillstånd nu för tiden, det blir färre kassar men mer att betala varenda gång känns det som. Förr hade jag kanske fyra stora välfyllda kassar och för samma pris nu får jag en och en halv, max. Det suger.

Men, man måste tydligen äta:) så det är dags att byta mysbyxor mot jeans och ge sig iväg:)

Vi hörs snart!

Jag vet inte hur det är med er, men jag har hela tiden en känsla av brådska. Alltså hela tiden, och jag anar att det inte är riktigt hälsosamt. Men å andra sidan, som en kompis så målande uttrycker det – jag är på dösidan av livet. Han med förövrigt, vi är nästan exakt lika gamla, skiljer bara några dagar. Han är yngst;)

Å andra sidan igen så har jag känt så här så länge jag kan komma ihåg, så det kanske bara är mitt vanliga. Just när det närmar sig högtider – midsommar, jul, födelsedagar, studenter osv så är det extremt bråttom, även om jag är ute i god tid. Visst är det lite märkligt?

Nyss var det början av november, nu är det redan tredje december. Jag fyller år snart, och på lördag ska vi ha adventsfika och kalas. Jag fyller inte förrän nästa vecka, på Nobeldagen minsann. Det är oftast ingen som vet när den är;) men jag har tvärkoll. Tionde december. Det är väldigt många år sen nu sen jag föddes, men då var jag en liten plutt som var 44 pyttesmå centimetrar lång, vägde 2,8 kilo tror jag. Mamma säger att jag var en väldigt proportionerligt barn, och att barnsköterskorna på BB sa när de rullade in mig till mamma(ni vet – dåtiden, barnsal, amma var tredje timme osv) ”Här kommer vi med den lilla!”

Lovelia är mitt minsta barn, hon var 47 cm lång och jag minns att jag omöjligt kunde begripa att jag varit ännu mindre. Nu har jag jobbat på neo, och vårdat bebisar under ett kilo, men det är en annan sak. På nåt vis. Jag älskar bebisar, och när jag en natt blev ombedd att i stället för min vanliga avdelning, gå upp till lättvårdsavdelningen för för tidigt födda och hjälpa till att mata bebisar så var jag inte långsam. Tvärtom:) Jag blev kvar där i flera år:) Då hade man en intensivvårdsavdelning för prematura eller sköra/sjuka nyfödda och en där de var i princip friska men behövde växa till sig innan de kunde gå hem. Jag älskade att jobba natt där, för då sov mammorna oftast och vi barnsköterskor/sjuksköterskor tog hand om bebisarna. Jag har inte hängt med i neonatalvården på senare år, men nu verkar det som att mammorna får göra typ allt, även på sjuka och pyttesmå barn. Att sova verkar inte vara något de får göra, mer än om de hinner mellan matningarna, som väl är varannan timme.

Jag kan tycka att det vore fint om mammorna fick vila nattetid, och få avlastning. Det är ingen lek att ha sjuka barn på sjukhuset. Att få sova vore väl det minsta man kan begära?

När jag började jobba på Akademiska 1989, så var vi så många personal att vi kunde låta föräldrarna gå iväg, kanske ta en promenad, en sväng på stan eller bara åka hem. Mat fick alla föräldrar på avdelningen, sen ändrades det så de fick köpa själva. Då var det roligt att jobba, när man kunde sitta inne hos en unge och sällskapa tills föräldrarna kom tillbaka. När man kunde avlasta, och vara både ett stöd och en trygghet. Det tog inte mer än några år så fanns inte den tiden alls, och nu kan jag bara ana hur det är. Massor av städ tillkom också, för det är ju exakt det man utbildat sig till ändå… Not.

Men då, så tillbringade jag mina nätter med en bebis i famnen, eller många bebisar, för man hade ju inte bara en att ta hand om, det kunde var en 4,5,6 stycken. Ja, jag hade ju inte alla i famnen samtidigt såklart, utan man fick byta. När en var matad och bytt på så bäddade man ner den och tog nästa. Jag hade så himla härliga kollegor, folk som bara jobbade natt, för så var det ju då. De ändrade det där också, så att alla skulle rotera på alla skift. Så dumt. Att jobba nätter är speciellt och passar absolut inte alla. Jag har flera kompisar som är sjuksköterskor som slutat av den anledningen. De älskar sitt jobb på sjukhuset men pallar inte nätterna. Jag trivdes som fisken i vattnet, nätter är ju min primetime. Men, det är slitigt runt 4-tiden, om det är lugnt. Är det stressigt flyger tiden iväg.

Jag funderar ibland på att kolla om det finns nån möjlighet att komma tillbaka, jag vet att jag är en duktig barnsköterska och även om kunskaperna behöver uppdateras så skulle det inte vara några större problem. Men, det faller på flera saker. Dels lönen, dels att sjukhuset fortfarande kör med devisen: Slit ut en personalstyrka i taget. Och främst på att jag alltid kommer fram till att jag är klar med vården. Nog. Men skulle de ringa skulle jag garanterat dyka upp. Jag är alldeles för trofast för mitt eget bästa:D Nu är det nitton år sen jag jobbade där, jag gick hem innan Trixie föddes och sen gick jag aldrig tillbaka.

Nog om det:) Hur kom jag in på det spåret? Jo, att jag var en liten bebis:D Det har ändrat sig, jag växte på både längden. och bredden:) Jag är född en vecka innan det beräknade datumet, och mamma rökte, som merparten av folk på dåtiden. Det bidrog säkert, mamma var också en smal tjej. Syrran var större men fortfarande rätt liten med 49 cm och dryga tre kilo. Man fick mindre barn förr rent generellt tror jag bestämt. Har väl med vår vällevnad att göra, men idag är det ju inte ovanligt med bebisar över 4 kilo. Jag har tre själv som låg mellan 4,3- 4,5kg.

Jag har ägnat hela helgen åt att filma och två dagar nu åt att redigera. Det ena är flera filmer till en UGC-klient, och det andra är ett kommande samarbete som jag hoppas ni kommer gilla. Det är på Instagram, men jag kommer tala om det, så ni kan ta del av det. Jag tycker det är väldigt kul att redigera men det tar tid:)

Idag fick jag avbryta för att gå iväg på ett föräldramöte med Jamies fotboll, de ska ändra om lite, starta en breddmodell som förhoppningvis ska få killarna, i det här fallet, tjejsidan har tydligen redan börjat, att fortsätta spela fotboll så vår förening är självförsörjande på spelare hela vägen upp i elit. Jag fattade inte helt hur det är tänkt men det är inte mitt problem heller. Jag tror det kommer bli bra, det räcker för mig. De ska i stället för årskull fokusera mer på mognad och kunskapsnivå och det är nog egentligen det jag efterfrågat hela mitt liv som förälder till idrottande barn. Det ska vara möjligt att spela för att det är kul och inte bara vara fokus på att bli bäst. Men svårt att veta hur det blir. Risken är ju att killarna jämför sig med varandra, och kallar de olika nivåerna för Bättre/sämre, vilket inte är fallet. Alla ska få träna efter den nivå och de förutsättningar de har. Jag har svårt för många föräldrar i grupp, det blir ofta ofantligt pretentiöst, högtravande och alltid ska det vara någon som inte fattar att det inte bara är deras barn som gäller… men i det här laget är det jäkligt bra föräldrar överlag. Det gillar jag.

Nu kommer Robban och vi ska se på Robinson. Kollar ni? Jag älskar Maxim och om han inte vinner så blir jag ledsen. Det finns ju folk som ÄR Robinson och de ska också vinna. Inte nån lam tjej med förstorade läppar och fixade bröst. Förlåt, men jag kanske klev över nån PK-gräns där;)