Jag har ju börjat virka. Tjohoo vad det är kul, förutom att jag nu är less på mössor och handledsvärmare och faktiskt också mormorsrutor. Nu måste jag lära mig nåt nytt. Här är min mössa jag gjorde sist:

Jag har svårt för att hålla rätt antal maskor, det syns på kanterna, men å andra sidan syns det exakt inget alls när mössan är på huvudet. Jag är tillräckligt lat för att inte orka dra upp hela tiden, jag var supernoga första halvan men sen ledsnade jag;) Tofsen hittade jag när kidsen bytte rum, det var en nyckelring med den på, kanske till för att sätta på en väska, men funkade utmärkt som mösstofs.

Nåväl. Jag har en arbetsskada nu. Jag har superont i lillfingret på vänster hand, för det kniper jag in något så grönjävligt när jag virkar. Jag försöker sträcka ut det men då tappar jag liksom taget om garnet. Jag måste hitta på nåt iaf, eller sluta virka, och det känns trist. Har nån tips? Som det är nu gör det ont att skriva på datorn och det är viktigare än att virka, faktiskt.

Sportlovet är inne på sin sista dag nu, och Jamie kom hem igår kväll. Jordan kommer i kväll och antagligen Lovelia med. Hon har tagit med sig hela min slalomutrustning och åker nu skidor. Det är ju kul att den får luftas men det hade ju varit ännu roligare om det var jag som åkte:)

Efter att jag opererade foten har jag inte åkt, och det var ju pandemi innan det, så det är några år sen nu och jag vill så gärna testa. Att få ner foten i en slalompjäxa är inte det enklaste, man behöver klämma ner den. Även om jag öppnar pjäxorna så mycket det går så är det på gärsgårn att jag får ner högerfoten. Innan operationen vek sig tårna in under foten, vilket gör svinont, och det gör de inte längre, bara det är en stor tacksamhet. Men i och med att senorna flyttades för att hålla foten mer upprätt, så kan jag inte längre sträcka ut den. Först vågade jag inte alls trycka till, var rädd att senorna skulle smälla av, men efter ett år eller så testade jag. Och jag kan få på mig den:D Att det går bra att åka bara förutsätter jag, foten sitter fast där inne och det kan omöjligt vara några problem. Ta i trä.

Nu när det varit snö här så har lusten att åka varit stor, men nu är all snö försvunnen och då tappar jag sugen lite. Men vi får se, vi ska försöka åka nån dag iaf. Om inte så känns det bra att utrustningen fick smörjas lite.

Min syster skjutsade jag till Arlanda i fredags, hon skulle på tjänsteresa. Till —- Indien:D

De åker med enbart handbagage, så min kabinväska är också ute och luftar sig, minsann.

Det är bara jag som sitter kvar här i Uppsala och ruttnar:D

Mamma sa förvisso häromdagen att vi ju ska till London, vilket hon har rätt i. Vi gav henne en resa dit, plus att vi ska se på Mamma Mia, med Abbatarerna. Eftersom covid varit utbrett i England och speciellt när vi tänkte åka, så har vi väntat. Som vanligt, vi är ju experter på att avvakta:) Jag har varit tillräckligt många gånger i London när det varit kallt, så jag har promotat vår eller sensommar. Inte smällhet sommar för det är inte heller najs, att traska runt i en storstad. När det blir vet vi inte riktigt. jag har en konfirmation och en student att rådda i vår, plus att jag måste ta ut mina saker från vinterförvaringen på campingen allra senast 9 maj. Jag är less på att få skäll, och även om det finns exakt noll anledning att alla saker ska ut så tidigt, så ska jag försöka. Förra året, eller om det var året innan, snöade det så mycket på campingen i maj att flera förtält förstördes. De som var där på plats lyckades rädda sina ställningar men flera skar sönder sina tält för att snön höll på att få alla pinnar att vika sig. Det är fan inte klokt, att en människa ska bestämma, men det gör hon. Inte kommer ju hon att skaka snön av min vagn om det kommer nån heller. Jaja, men det är fan.

Det innebär att husvagnen måste hem i mitten av april för Jimpa ska renovera den lite. Exakt vad har jag såklart glömt, men kommer på det när jag ser den:) Det är dels alla lister som behöver bytas och sen behövs en hatt över ventilationsröret på taket så det inte regnar in i garderoben:) men det var garanterat mer. Det visar sig.

.

Jordan är ju inte hemma som sagt, men vi har varit inne i hans rum för att ta upp Jamies säng, och ställa ner den som han ska ha, och då noterade jag att det inte luktade direkt rosor där. Snarare en sur sunkig doft. I fredags gick jag ner för att söka reda på anledningen och jag tror jag hittade den….;)

Jäkla unge. Jag har tjatat om att han inte ska ta ner tallrikar och muggar osv för att han inte tar upp dem, vilket han hävdar att han gör. Jag saknar ju halva serviser så jag vet att de är på vift, och har sagt att han nog får kolla mer noggrant. Men nejdå, han har absolut inget. Kanske en temugg. Ja, eller hur? Det var ju just precis bara en temugg. Den sura doften KAN ju komma sig av möglet som växte på en tepåse, helt sjukt hur bra den växtbädden var;) Och de muggar med gammal oboy som surnat skulle också kunna bidra. Fy fan.

Jag vet att alla ungar vid olika tillfällen haft onödigt mycket disk på sina rum, och även sur mjölk och penicillinodlingar, så det är inte bara han. Men det är ändå inte ok. Jag städade där inne precis innan jul, och tänker absolut inte göra det igen. Inte ensam, jag kan hjälpa till, men han ska göra det själv. Han är fjorton år gammal, dags att sluta vara en barnunge. Eftersom han och Jamie delat rum så skyller de givetvis på varandra, allt annat vore ju korkat. Nu kan de inte det längre :D:D

Jamies rum är precis vid köket och han är heller inte riktigt lika mycket för att äta på rummet, så där kan jag ha lite mer koll. Jordan går gärna ner med middagen, och blir skitsur när jag säger att mat äter vi vid matbordet. Det är en hel del tjafs om det. Jag fattar inte riktigt grejen med att inte vilja ta ut sin gamla disk? Det tar plats, gör det stökigt och är i vägen. Nog för att jag gärna har ett par kaffekoppar på bordet i vardagsrummet, men jag använder dem flera gånger. Jag har inga gamla tallrikar med fasttorkade nudlar eller spagetti och köttfärssås direkt;)

Han kommer tvingas städa sitt rum innan det blir sängbyte för hans del, och det kommer garanterat mottas med en del gnäll, men sen kommer han göra det. Jordan är smart, och inser oftast att det är klokast att låtsas göra mig till viljes, i stället för att käfta emot. Han kommer nog rätt sent i kväll och är trött efter resan, så det får bli i veckan. Han får en deadline till på fredag, typ:)

Så nu är sportlovet till ända. Vilket är tråkigt. Jag har ju inte den rätta biologiska klockan inställd i kroppen, den där som ska envisas med att man ska vara en earlybird. Får jag sova ostört så vaknar jag nån gång mellan 8.30 och 9.00. Det oavsett när jag lagt mig. När jag måste vakna vid sju av klockan är det aldrig av mig själv och jag är aldrig pigg, utan tvärtom så stentrött att jag mår dåligt. Jag mår så mycket bättre av att få följa min egen dygnsrytm, som är att sova mellan  02-09, ungefär.

Men det är ju inte allt för långt till påsklovet:)

Vi har varit så få hemma att det känts som ren ensamsemester. Robban har jobbat ju, och dagtid har det varit jag, Trixie och Novalie hemma. Lovelia i början av veckan. Lyxigt, men märkligt och tyst. Jag ser fram emot att alla kommer hem igen!

Nu ska jag gå och hämta lite mer kaffe, och snart är det kanske dags att laga mat.

Hörs snart 🙂

Den 21/2 kommer larm om att folk börjar kräkas i trapphus.

Den 23/2 går ett gaslarm på Säpo

Är jag den enda som ser vad som pågår här? Ja okej, jag raljerar lite, och jag varken vet eller är nån konspirations-hysteriker. Men kom igen? Två, eller till och med tre, eftersom ännu en kvinna kräkts i ett annat trapphus, larm om samma sak?

En tryckande känsla över bröstet, en doft i luften, illamående och kräkningar.

Trapphuset säger de är vinterkräksjukan. Jadå den har ett snabbt förlopp. Men INTE SÅ snabbt att man går ut frisk utanför dörren för att sen kräkas i trapphuset? Vilken vuxen människa gör ens det i nyktert tillstånd? Man hinner till en toalett om man är så pass nära. Och mannen hade två barn med sig, att alla tre samtidigt kräks direkt de går utanför dörren är mer eller mindre en omöjlighet. Att alla mådde bättre efter en stund i friska luften är ju inte heller direkt signifikant med vinterkräksjukan. Tvärtom är ju den väldigt intensiv under ett par timmar iaf, oftast längre. Om den gick över efter lite frisk luft vore det ju inga problem, bara öppna fönstren så blir man frisk, toppen ju! Botemedlet är funnet 👍

Att ännu en man som kom till samma trapphus OCKSÅ blev akut vinterkräksjuk är en omöjlighet. Hade de sagt att han blev äcklad av att trapphuset luktade spya hade jag kanske köpt det. Men inte nu.

Jag sa det direkt, det här är ett test. Av vad visste jag inte. Men det blev ju tydligt när SÄPOs gaslarm gick, och enligt uppgifter som sen dementerats, gav det utslag för en stridsgas. Nu säger man att det inte fanns nån gas, och att det kanske berodde på nåt av byggena i närheten, eller nåt. Det är rätt luddigt och vagt.

Utan att anklaga nån😇så har vi en stor spelare i öst som inte är jätteglad på oss, speciellt inte som vi är så här nära att godkännas för inträde i NATO. (Måttar en minimal glipa mellan tummen och pekfingret) En spelare som är känd för desinformation och fulspel. En spelare som inte drar sig för varken krigsbrott eller spioneri. En spelare där det inträffar plötsliga, oförklarliga dödsfall på personer som är besvärliga.

Såhär: om polisen på allvar inte kopplar ihop de här händelserna och utreder dem som ett terrorhot, eller vad man nu kan tänka sig för brottsrubricering, så tappar jag tron på dem.

Jag vill tro att de är fullt på tårna men inte vill varken skapa kaos eller visa fienden att de utreder det med ögonen på dem.

Jag tror alltså att de här två, eller tre, larmen hör ihop. Att de första var ett test, för att se hur gasen eller vad det är, funkar i ett visst utrymme. Hur räddningstjänsten agerar och framför allt var det ett sätt att visa musklerna.

De musklerna flexade man ännu lite mer när man angrep SÄPO. Det är säkerhetspolisen, Top of the Top, de som har infon som är for your eyes Only, de som ska vara mer eller mindre oantastliga. Så tar man dem så enkelt.

Om jag får gissa så kommer det ännu ett angrepp, kanske med dödlig utgång :/ Antagligen på en offentlig, för Sverige, viktig person. Det vill säga om inte vår hemliga underrättelse är lika smart som vad jag är😅

Jag har alltid rätt i sånt här, nailade exempelvis att Helge Fossmo sett till att få sin fru dödad genom barnflickan efter att ha läst första artikeln om det. 🤷🏼‍♀️

Ja det var mina referenser, en magkänsla:)

Ta det för vad det är, jag är inte helt seriös, och jag vill inte uppvigla, men nog fan är det konstigt? Och jag, liksom Jack Reacher, 😎 tror inte på sammanträffanden. Absolut inte sådana här.

Vad tror ni?

När barnen var små innebar sportlovet gärna massor av aktiviteter. Kyrkis hade ofta sportlovskul, där man kunde göra massa roliga saker och jag saknar den tiden. Det är väldigt skönt att göra absolut ingenting också, nu för tiden har kidsen ungefär noll önskemål om att ”hitta på nåt”. Förr ville de åka och bada, eller åka pulka eller nåt.

Jag minns nu sportlovet 2006. Corrinda hade brutit benet, efter att ha fastnat i ett spår på isen med skridskomeden. Första gången ever som ett mindre syskon fick följa med ensam med ett äldre:/ Patricia och Corrinda gick upp till skolans isbana, på  wienerafton:) Det var fotbollsföreningen som anordnade det, de ställde upp högtalare vid isen, spelade wienermusik och sålde korv. Supermysigt.

Exet och jag var hemma, med en liten Trixie, hon var runt fyra månader, och samma dag som hon föddes blev exet sjuk. Riktigt riktigt sjuk, så risig att jag tog min nyfödda tjej och la mig på en madrass i vardagsrummet. Han hade feber och hostade lungorna ur sig. Han ringde 1177 ett antal gånger men de avfärdade honom som en löjlig nybliven farsa som hade en mancold;) Det HADE det kunnat vara, men till sist var han så sjuk att jag ringde och blev först avfärdad. De trodde att vi var hispiga över att ha en nyfödd i huset och påtalade att amningen skulle skydda henne. ”Jamen vafan”, sa jag till sist. ”Han kan ju knappt andas, hur dålig ska han bli?” Sen svängde jag mig med alla läkarord jag någonsin lärt mig, och de är en del, jag har både jobbat på golvet och varit avdelningssekreterare på sjukhuset:D

När jag gjort extremt klart för dem att jag inte var det minsta orolig varken över bebisen eller mig själv, så bad de att få ringa upp efter att ha konsulterat en läkare. Fem minuter senare ringde de: ”Vi skickar en ambulans.”

Okej…så nu var det tydligen allvarligt. Jag sa att det nog skulle funka bra med en taxi, spar ambulansen till de som behöver den på riktigt, och så skickade jag upp honom. Han hade kraftig, dubbelsidig lunginflammation. Första penicillinet bet inte så han fick åka tillbaka några dagar senare för att få ett kraftigare. Han var helt sänkt i flera månader efter det.

Jag antar att det var därför vi inte var med på isbanan den söndagen. Kan ha varit att nån unge var sjuk också. Men just den enda gången så är det ju klart att det ska bli allvar. Corrinda föll och gjorde illa sig, grät och kunde inte komma upp. Hon var bara fem år, skulle fylla sex i maj. Patricia bör ha varit tio. Jag får dåligt samvete nu igen, över att de var ensamma. Men de ville så gärna åka, och ingen annan ville det.

Corrinda grät och kröp upp på snövallen, Patricia skämdes, ingen vuxen brydde sig. Jag tror ändå att nån frågade om det var ok, och att tjejerna sa att det var det. Men minns inte helt. Patricia fick iaf upp Corrinda i pulkan de hade med sig, ingen mobil hade de på den tiden, och drog henne hem. Så duktig! Men det måste ha gjort ohyggligt ont, när det skumpade över grusiga vägar… Väl hemma ropade hon på mig och sa att Corrinda gjort illa sig, jag gick ut och möttes av en unge som var helt gråblek i fejset. Insåg direkt att det var riktigt allvarligt, och ropade på pappan. Han trodde att hon bara slagit sig lite, för han måste ha varit blind. ”Nej”, envisades jag. ”Det där är nog fan brutet.”

Så funderade jag på om jag verkligen skulle behöva klippa sönder hennes nya overall, och bestämde att det borde gå att dra av den. Skridskon var ett helvete att få av, jag snörade upp den helt och kunde lyfta ur foten. Sen var det taxi till sjukhuset med pappan.

Först var det tal om operation. Sen blev det bara gips. Hon skickades hem med EN citodon, och som hon grät den natten vill jag aldrig höra en unge göra igen. Hon och pappan låg ute på var sin soffa i vardagsrummet och jag i sovrummet med Trixie. Så hjälplös som jag kände mig då:/ Så fort det gick på morgonen ringde jag och krävde mer smärtstillande, och en rullstol. För inte fasen vet jag hur de tänkt sig, men de skickade alltså hem henne utan kryckor eller rullstol. Var tanken verkligen att vi skulle bära runt på en sexåring dagarna i ända? Fattar fortfarande inte. Kryckor fick de inte som så små, sa de. Nä okey, men rulle då? Jag fick bråka rätt rejält vill jag minnas, för att få låna den där rullstolen. Men väl vi fick den så blev livet lite enklare i de sex veckor som hon skulle ha gipset.

Som jag slet:D Trixie i bilstol, Novalie var nästan tre år och behövde också massa hjälp, och så bära ut Corrinda till bilen, sätta in henne, hämta rullstolen och barnvagnen, fälla ihop och in i bilen(buss som tur var) och sen samma procedur åt andra hållet. Jag var ju dessutom inte i form efter graviditet och förlossning:)

Nåväl, det här sportlovet var det kyrkis-aktiviteter. Det var massor av snö och kallt, och de anordnade ett spår ute som man skulle gå med kidsen. Alla barn ville såklart gå, och jag knöt in Trixie i en sjal på magen, under jackan, sen tog jag Corrinda i en pulka och släpade runt henne i knädjup snö, och höll Novalie i andra handen, hon ramlade hela tiden i den djupa snön. JAG VAR SÅ SLUT! 😀 Jag svettades som en gris när vi kom in, men alla barnen var nöjda och glada, och det är ju det viktigaste. ♥ Herregud så jag har vrängt ut och in på mig för att alla ska vara glada. Jag tror minsann att jag förtjänar en rejäl klapp på axeln:)

Söndagen efter att Corrinda bröt benet var det dop för Trixie. Corrinda skulle få hälla upp vattnet i dopfunten och hon var så ledsen över att sitta i rullstolen, men givetvis fick hon hälla ändå. Hon hade SÅ ONT då, det syns så väl på bilderna från den dagen, hur hon lider i tysthet. Jag såg det ju då med, såklart, men det är väldigt tydligt även i efterhand.

Tacksamt nog läkte allt jättefint och hon har inga men efter det. Det är skönt att bakjouren på barnortopeden kopplades in och bestämde att det inte behövdes opereras, för då hade hon ju haft ärr. Inte för att det är hela världen, jag har ju ett gäng själv, men ni fattar.

Ja, det var ju en flashback tillbaka en sisådär 18 år eller så.

Jag saknar kyrkis! Det var så himla mysigt att ha ett andra hem, och en andra familj nästan. Vi som hängde där var ofta hemmamammor, med samma tänk som jag runt det här med att stanna hemma med barnen när de är små.

Jag ångrar inte det en enda sekund. Det är det absolut bästa jag gjort i livet, förutom barnen själva då, men att välja att stanna hemma med dem på heltid. Den tiden är den bästa i mitt liv, utan tvekan. Även om det givetvis stundtals var besvärligt och jobbigt på olika vis, men att få vara nära under barnens uppväxt. Det är något jag tror att i princip alla barn skulle må så mycket bättre av än att fållas in i ledet, tvingas till förskola med hög ljudnivå, många barn, massor av intryck dagarna i ända. Jag vill kanske inte gå riktigt så långt som att peka på alla diagnoser som tillkommit under åren, men lutar åt att det bidrar. Faktiskt.

Små barn behöver inget annat än att vara med sin lilla flock, familjen. Det finns det forskning på. Orkar absolut inte leta reda på den, för att källhänvisa, är ni intresserade får ni göra det själva:)

Jag skiter i hur alla andra gör, men för MIG är det här det viktigaste som finns. Att ge mina barn en lugn och trygg tillvaro, utan stress, hets och en hjord av andra ungar. I samma ålder, med samma behov, gärna samtidigt. Jag har haft en unge i varje ålder, om man inte räknar tvillingarna då;) och har enkelt kunnat tillgodose deras individuella behov.

Under åren har jag fått mängder av skit på sociala medier över att dels ha många barn, och dels ha valt att vara hemma. Kontraproduktiva åsikter ofta, där det i samma mening kan klagas över att jag borde ha barnen på dagis samtidigt som det tjatats om att jag bara kostar samhället pengar. Kan väl rätt enkelt säga att mina nio har nog kostat samhället mindre totalt sett än att ha två kids på förskola från de är ett år till de börjar skolan:D

Jaja, de som haft åsikter får väl ha det, det är inget som jag tar nån slags ställning till. Jag har valt efter mitt hjärta och mitt tankesätt, och med facit i hand så kan jag ärligt säga att det är det bästa jag gjort. För mig och för dem.

.

Varför det här blev nån slags tripp längs Memory Lane vet jag inte:D Men så blir det ibland.

Det här sportlovet har jag bara fyra skolbarn, det är Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie. Killarna är med kompisar i fjällen och Lovelia drar med sin pojkväns familj till fjällen i morgon. Kvar hemma är en krympande skara. Det är jag, Robban, Novalie och Trixie. Den sistnämnda är lite förkyld, och tror att henne kille är …. tadaaaa – i fjällen, så hon är kvar hemma, Novalie jobbar timmar och just nu är alla friska så hon är också hemma.

Jag har en bra träningsvecka, så tillvida att bästa ledaren har många pass, så jag är också nöjd:)

Vädret ute suger, idag har det regnat, eller snöat, hela dagen, det har varit jämngrått överallt, knappt så man sett var marken slutar och himlen börjar. Öken. Doris vill absolut inte vara ute, hon springer ut och kissar och kommer in så fort hon är klar. Katterna ligger och jäser.

Sellman skrämde slag på mig igår, han låg plötsligt i soffan med hela ena örat blodigt. Det hade runnit så hela örat är kladdigt och pälsen bakom är tovig. Han har ett jack i örat, ganska rejält. Så upptäckte jag att han också satt med vänster framtass i luften, och den hade han riktigt ont i. Paniken dyker alltid upp när djuren är sjuka, eller skadade, så jag får verkligen andas i fyrkant och avvakta. Jag tror att Sellman slåss med en annan hankatt på gatan. Det är en ungkatt som vuxit på sig och tuppat till sig, misstänker att han vill vara gatans kung. Han var här en kväll, ställde sig på bakbenen och kikade in genom balkongdörren:) En annan kväll slogs de i uterummet.

Sellman är ju fridsamheten själv, jag tror inte det är han som börjar, det tyder ju också det faktum att den andra katten kommer in på hans revir, hans tomt, och muckar på. Men det spelar ju ingen roll egentligen, för Sellman får uppenbart stryk, och det är svårt att göra nåt åt. Bara hoppas att han iaf ger igen:)

Sellman käkade grädde med god aptit, det lugnade mig lite, men han låg och sov hela kvällen. I sin korg, i en kartong, i fåtöljen. Ville inte röra sig mer än nödvändigt, men visade iaf att han kunde stödja på tassen. I morse var det en piggare katt som mötte mig, och han har varit ute och idag haltar han inte. Han är lite tufsig, och har fullt av små sårskorpor i huvudet, så stryk har han fått. Lille fina gubben♥

Jag älskar den katten nåt så otroligt, han är så personlig och charmig. Den mysigaste katt jag träffat:)

Nu ska jag gå och släppa in hans syrra som inte ligger på plus just nu. Hon kissar ju på saker, och igår gick hon raka vägen in i mitt sovrum och satte sig och kissade på mina foppatofflor. Vafan liksom? Det är en jävla tur att hon är söt:D

Ha en härlig kväll nu:)

 

Reklam och annonslänk för Matsmart

Bara idag, så är Dagens deal Pepsi Max. 20 burkar för 49kr:) HÄR

Jag gillar de flesta svarta drycker som smakar ungefär som Cocacola:) Bara jag vet att det inte är den riktiga;) så går det bra. Den här är helt ok.

Matsmart har MASSOR just nu, så in och kolla själva vad ni kan göra för fynd.

Torkad mango är en ny favorit för mig:) Jag vet, vem är jag och vart har jag tagit vägen;) Syrran skrattar så det ekar, för jag hatar torkad frukt. Förutom mango tydligen. Och dadlar med cola-smak:D

Det här iskaffet är också som godis. Älskar!

Ni hittar hela Matsmarts sortiment här:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Just nu har Cellbes 25% på jeans, dvs läge för bra priser 🤗 Jag kallar alltså denim för jeans, det känns mer korrekt 🙂

Jag har en favorit som jag alltid återkommer till, ska visa den sen, men sist så ville jag ha ett par ljusare. Jag har bara svarta och nåt par mörkt blå jeans i garderoben. Av nån anledning har jag fått för mig att jag inte passar i ljusa byxor. Kan också ha att göra med att man så enkelt smutsat ner sig under åren i ljusa kläder 🙈

Jag sprätter upp mkt slask på baksidan av benen när det är slabbigt väder så av den anledningen är ljusa byxor inte heller bra den här årstiden.

Men det kommer ju en vår! Och alltså de här byxorna var så sköna!

Jeans Elsa heter de, och har en liten resår i sidorna som gör att de sitter suveränt. Den syns inte alls när de är på, då sitter de bara snyggt. De är ganska höga i midjan så det håller in fluff-ringarna och har skapliga fickor.

Dambyxor har ju sällan vettiga fickor men de är iaf inte urusla. De finns i en mörkare blå färg också.

En riktigt bra byxa!

Min all-time-favorit är de här, hög midja finns i flera färger.

Jag har den här modellen, fast de har uppdaterat den precis, i lite olika storlekar. Några som jag i princip får klämma ner mig i, och som är jobbiga att sitta ner i längre stunder 😉 och några som är snudd på lite för stora. De sitter svinbra oavsett.

Jag har i perfekt storlek också 😂 de är som att vara naken. Nästan, på allvar. Så himla sköna byxor.

Och även de här shapingjeansen är toppenbra:

De har jag i svart men det syns ju inte så bra på bild. De gör inga mirakel men de håller in och lyfter rumpan lite på ett väldigt skönt vis. 👍

Jag älskar Cellbes jeans! De är hållbara, och prisvärda. Finns i alla möjliga storlekar och modeller. Och just nu till ännu bättre pris:)

Glöm inte heller att kolla Outleten!

Min fina fina blus i chiffong kostar nu nästan inget alls 🤗

Så fin och skön 🙂

Ni hittar hela Cellbes sortiment här

Jag vet att jag varit frånvarande, det var inte meningen:) Förlåt!

Inget har iaf hänt mer än att det varit lite mycket med annat, sen en deadline och nu sportlov som startade redan i fredags med att stora rumsbytartumultet inleddes:D

Plus att jag var sur på Elgiganten då. Vet inte vad som hände men jag mailade med kundservice som är för hela Sverige antar jag, klagade på Uppsalas usla kundbemötande och vips fick jag ett presentkort på 200kr. Sen fick jag också nya tassar, som jag inte vill ha då, men jag får väl returnera dem. Jag är fortfarande sur som fan över hur de bemöter sina kunder och kommer inte glömma det på länge. Oavsett kompensation. Eller – de kan ju ge mig tvättmaskinen då;)

Veckan gick annars i skapligt snabbt tempo, hade lite möten som ställde till det med tiderna, och satt mesta delen av tiden med att skriva. Deadline på manus 75% och sen insåg jag att man ju skulle fabricera några frågor till den också. Jag bryr mig inte om att engagera mig i det, för jag bryr mig inte om svaren. Ni som hängt här vet ju att på den här kursen behöver man inte läsa hela inlämningen utan några sidor, som kan vara utspridda dessutom. Att nån som läst fem sidor av en lång historia ska komma och peta i det som jag skriver, och att jag ska bry mig om det, det är ju löjligt. Alltså tar jag lite frågor ur luften, saker jag inte är fundersam över eller har problem med och sen läser jag vad de skrivit och glömmer bort det. Samma när jag ska ge respons på de andras texter, jag hittar på hej vilt och skiter högaktningsfullt i att ens försöka engagera mig. För det är inte nån som bryr sig.

Jag måste hitta en rolig kurs till hösten, för att få tillbaka den härliga känslan av gemenskap och ömsesidig önskan att vilja ge positiv och kreativ kritik:D

.

På fredagen var det sen trubadur på Dog Bar så jag och Helen gick dit och hängde hela kvällen. Snackade med folk och lyssnade på Lasse som spelade. Snackade med honom också och jag fick också hjälpa honom med att filma en av låtarna som han behövde ha för att visa upp nånstans. Vid ett stänger de så då åkte vi hem, Robban kom och hämtade oss 🙂

Det blev en lugn kväll för dagen efter var jag och syrran bjudna på lunch hos Simons moster. Hon och hans mamma har pratat länge om det, och nu äntligen fick vi till det. Janelle kom också och vi hämtade upp henne på stationen. Vi hade så himla trevligt! Det är enkla och sköna människor, och när jag säger ”enkla” så menar jag det enbart i positiv mening. Att vara enkel för mig är det finaste som finns. Inser att det är många som tänker annorlunda, ex på friskis finns det något som kallas för Enkelgympa, och det är för folk med någon form av diagnos. Men att vara enkel är för mig att vara rak, lätt att umgås med, trevlig och utan massa jävla divalater eller andra olater:) Att inte kräva guld och gröna skogar utan nöja sig med det lilla, så länge man är lycklig.

Otroligt mysig lördag, och vi hade nog varit kvar än om det inte vore för att Janelle skulle vidare på ytterligare en tjejkväll:)

Nu är det min och syrrans tur, så det får vi se till så det blir av snart:)

Söndag sen så började jag bli involverad i det här med att flytta och byta rum. Både Jordan och Jamie försvann på lördagen, den ena till Sälen och den andra till … öh? Åre kanske? Nej fasen, vet inte var han är, jag säger ju Fjällen, om allt:) Men han är i fjällen och åker slalom med en kompis. Jamie är i Sälen och verkar ha det hur kul som helst, dock ingen vidare täckning så han hör absolut inte av sig. Jag får lite rapporter av pappan i familjen iaf 🙂

Corrinda flyttade ju i höstas, och sen dess har hennes rum stått tomt. Det är typ husets finaste rum, med stora fönster, längst in på källarplanet som inte är en källare utan soutteräng. Det har varit rätt najs att ha det kvar som gästrum, men nu hade tjejerna bestämt sig. Novalie flyttar ner dit, Trixie flyttar in i Novalies rum och Jamie får Trixies rum. Han har ju haft sitt rum i gillestugan med Jordan, men nu blir det eget. Vilket också innebär att JAG får ett eget rum igen. Det är första gången sen jag flyttade hemifrån som jag bor ensam:D

Jamie har sovit inne hos mig mesta delen, och ja det är tydligen skumt, enligt folk. Men, han var 1,5 år när hans farsa drog, och lämnade en plats ledig i min säng. Han har sovit där sen han var en liten pjuklarv. Han har inga problem att sova i sitt rum, men grejen är att det är ju liksom HANS säng. För min del är det enklast, jag hör om han kliver upp utan att behöva kliva upp själv;)

Men nu får han ett helt eget rum med en dörr att stänga om sig, det blir säkert bra. Han har väldigt få grejor, precis som både Jordan och Robban. Mina killar har haft antingen datorer/tv-spel eller ute-aktiviteter, i övrigt noll intresse. Jag har såklart sett till att de haft både dockor, järnvägar, bilar, pennor, klossar, böcker osv men det har bara tagit plats. Jamie älskar att vara. ute och röra på sig, han vill helst spela fotboll hela tiden. Eller cykla. Eller klättra i träd. Det är en riktig liten ute-unge. Det jag plockat in i rummet nu är säng, och skrivbord med ett PlayStation på. Sen har han kanske lite saker nere i sitt gamla rum, men garanterat inga mängder. Just nu ser det typ rätt o-mysigt ut;)

Det här är husets minsta rum. Det ligger vägg i vägg med mitt, och det finns en dörr mellan, av nån knepig anledning. Den är stängd och låst sen evigheter men vi har inte satt för den. Robban hade det här rummet före Trixie och när han flyttade ut kom Jimpa och fixade fint på väggar och tak. Innan var det halva väggen rosa och halva lila med en Nalle Puh-bård i mitten. Jättefint! För 17 år sen:D Nu var det bara risigt, men Jimpa fixade så fint. Jag blir lite imponerad av golvet, det ser man sällan. Trixie hade en matta, men den tog hon med sig, och jag vet inte om jag ska skaffa en. Anledningen till det är Stumpan. Hon är ju lite … efter, jag menar om navelsträngen är så hårt virad om benet att benet går av, då har det nog inte kommit tillräckligt med syre till huvudet… och man blir lite korkad. Det är enda anledningen att jag står ut med hennes dumheter att kissa på saker som ligger på golvet. Jamie är värdelös på att hänga upp saker och jag vet att han skulle slänga dem på mattan, som hon sen skulle kissa på. Så, det är enklast att inte ha nån matta, eller möjligen en mindre som jag kan slänga i maskinen. Jag ska kolla vad han vill ha:)

Jag har lite tavlor som han ska få titta på, och sen eventuellt nån hylla. Den vägg ni inte ser är ljust grå, så det är inte bara vitt. Sängen är pappas, när han och mamma flyttade så köpte de nya, och då ville han ha en som man kunde höja/sänka huvudänden på, han läste ofta i sängen. Mamma gillar den inte så då fick Jamie den. Kanske att vi gör nån form av huvudgavel till den, men den får i så fall stå lutad mot väggen bara.

Sängen stod nere, och först skulle den upp. Jordan skulle få Novalies 120 säng för hon tar Corrindas 140. Men så tyckte killarna att Jordan kunde ta Jamies ↑ för då var det bara att byta plats i samma rum. Ja, sant, men när vi ställde in Novalie säng här så blev det alldeles för stort. Rummet är så litet att varje centimeter räknas, och den hade också en sängram som byggde ut ännu mer. Killarna vet inte om än att vi, Eller jag då:) bestämde om. Men i vissa saker är jag den som har sista ordet:D

Sängen har ju motor och väger minst ett ton och jag, Trixie och Novalie skulle försöka få upp den för trappan som är smal och svängd. Det gick sådär kan man säga:) Lovelia kom och fick lov att knuffa på hon med, och till sist gick den upp. Dock med ett och annat intryckt märke i väggen i trappen;)

Trixies säng väger på allvar 100kilo. Den kommer från Biggest Loser-slottet, en oanvänd säng som blev över nånstans, fråga mig inte hur det kom sig, men den fick hon;) Den går att ställa in så även väldigt överviktiga personer ligger bra i den, och det innebär att den är rejält byggd, med en motor även där. Tacksamt nog gick den att ställa på högkant och bara dra in  rummet intill:)

Nu har väl båda tjejerna kommit skapligt i ordning i sina rum och Jamie är skapligt klart, men det står kvar saker och dräller i köket. Ni vet, de där sakerna som åkt runt utan att nån egentligen vill ha dem, men de är för bra/fina för att kastas. Och saker som är kvar från tidigare rumsägare, en del körkortsböcker, studentskyltar, doftljus, smink och lösögonfransar osv.

Det är nu mitt göra att ta reda på.

Jag har också försökt få ordning i mitt eget rum, vi tog ju bort skrivbordet med PS på, och jag tänkte vrida sängen som den stod från allra första början, men då blev Doris så ledsen. Hon hoppar upp i den och kommer på så vis hela vägen upp i fönstret. Vrider jag sängen ser hon inte ut. Och eftersom jag är en jäkla mes så vred jag tillbaka den:D

Min fåtölj som jag älskar men som inte passar nånstans, har nu fått flytta ut, och mitt egna skrivbord flyttat in. Jag måste, och ska, eller Jimpa:D ska renovera det rummet också. Det är jättesöta tapeter, men de är så förstörda. Barnen har kladdat med välling eller kanske till och med kräkts på väggarna, de är avtorkade en miljon gånger, och sen när de fick en dator in där så har de suttit med skitiga fötter mot väggen, så på sina ställen är tapeten svart. Jag har faktiskt skrapat bort den bitvis, och den ser absolut förfärlig ut. Det ska ske i vår när det är enklare att ställa ut sakerna i uterummet, för jag får inte plats med dem inne. Sen får jag väl ta nya tag med att försöka möblera optimalt där inne. Rummet är för litet för att ha egentligen något mer än en dubbelsäng. Jag behöver ju inte det, för allt i världen, men tänker inte köpa en ny bara för att. Ny säng blir det nästa gång som den är slut.

Ja, det var det. Så har vi haft det:)

Nu ska jag hämta mera kaffe och sen får vi se om jag kanske har lite mer att skriva:)

Vi hörs snart iaf:)

Ok, jag borde inte ha valt att handla från Elgiganten med utlämning i Uppsala, för givetjävlavis har de missat att lägga med de vibrationsdämpande tassar jag köpt och betalat för.

Nu är det ju för sent, inte orkar vi böka runt med det, men då vill jag gärna ha dem återbetalade.

Jag kontaktade kundtjänst som svarade direkt, och skickade det vidare till mitt varuhus. Som svarar såhär:

”Hej. Vibrationsdämparna till maskinen är utlevererade enligt vårt system. De lär ha lagts i plasten på ovansidan av maskinen inpressade mellan emballaget och ytterplasten. Undersök för att se om dessa kan ha trillat ut i transport eller slängts tillsammans med resten av emballaget. Hittar ni produkten kan ni returnera den. Hälsningar Elgiganten Uppsala”

Nej. De finns inte där. Jag har checkat soporna tre gånger och det var inget ”inpressat” mellan emballage och plats. Vad fan är det för jävla sätt att leverera en produkt för övrigt? För det andra: systemet har aldrig fel, eller Elgigantens personal? Nej det är SÅKLART mitt fel?

De kostar 99kr. Ingen big deal för mig, men absolut inget för dem, och de ska vara servicemindade. De ska bara sätta in 99kronor på mitt jävla konto och be om ursäkt för den olägenhet de åsamkade mig. Inget annat. Inte börja diskutera. Inte för den summan. Jag försöker givetvis inte lura dem på den ynka lilla summan, skull ejag velat göra det hade jag väl valt en annan, betydligt större summa?

Det här är helt i linje med deras inkompetens och ignorans i sin personal som de uppvisat de sista gångerna jag varit där. De har missat, eller sett till att tassarna låg så taskigt att de ramlade ut. Det är ju inte riktigt acceptabelt. De har heller inte påpekat att det ligger något där för killarna som hämtade.

Jag kan inte nånstans se att detta är någon annans ansvar och fel än Elgigantens. Och jag blir än mer bestämd i att dra Lovelias mobiltelefon vidare.

Lite trevligt bemötande är bästa sättet att möta en kund. Det trodde jag var steg ett i kundbemötande-kursen. Och steg två, tre fyra och fem.

Jävla klåpare att skylla på kunden. Fy fan Elgiganten Uppsala:/