Det är ju en speciell tid mellan jul och nyår, allra helst år som detta då det med bara några få semesterdagar kan bli runt två veckors ledighet. Men jag upplever generellt att det är väldigt lugnt den här tiden oavsett. Mailen är tyst, och det är enda gången på hela året som det händer. Det enda som ramlar in är reklam och de hamnar i en egen mapp hos mig så dem ser jag aldrig. Det är ganska exakt så här:

Vi har ju haft en härlig jul, absolut ingen snö, trots att det faktiskt snöade ytterst kort på självaste julafton när vi satt och åt frukost, men det töade bort i samma sekund det träffade marken.

Corrinda och Zehro bilade upp och kom på lördagen, och genast fylls huset med liv och glädje. Inte som att vi går runt och är dötrista annars då;) men det blir en annan sak. Jag satt precis hela lördagen innan de kom och slog in paket:) Hade inte slagit in ett enda och det var ju fler än jag kunnat ana. Vi bestämde oss i år för att ha Secret Santa, och alltså köpa julklapp till EN person, för 800kr. Sen köpte alla en sak för max 50kr till alla, för paket vill man ha, så är det bara. De minsta är undantagna och får julklappar som vanligt. Det tog en evig tid, jag lyssnade på bok under tiden och så kom kids och pratade mellan varven.

Söndagen var vi ute och småhandlade och måndagen städade vi gemensamt. Jag och tjejerna hemma har ju ägnat hela hösten och speciellt december åt att städa, så det var mer av det där sista. Sen har Zehro en tradition och det är att spela Bingolotto på uppesittarkvällen, så det gjorde vi såklart. Det är många år sen jag spelade, och det kan med facit i handen gärna dröja många år tills nästa gång:D Haha så trist! Nu var det inga artister jag var så intresserad av, och julrim och sånt roar inte heller, men vi hade trevligt ändå. Satt där och snackade, snacksade och vann typ 200kr. Back ändå såklart. Vid de här tillfällena så klagar alltid barnen på min soffa:D Vi har haft en U-svängd soffa när kidsen var små och den rymde ju alla, men med åren så är det så sällan som vi sitter och ser på TV ihop, alla ligger ju på sina rum för det mesta, så idag har jag en tresits-soffa och två fåtöljer. Det är inte mycket att hurra för när 15-20 personer ska sitta där, men det brukar lösa sig med stolar och stora kuddar på golvet. Jag sitter oftast på golvet, bara jag får luta mig mot något så går det utmärkt.

Julafton startade med storfrukost, Corrinda och Zehro var uppe först och ställde iordning allt. Jag kokade gröt kvällen innan och den stod i garaget:) Vi har tre kylskåp, men ett står ute och fast Jimpa isolerat ett utrymme åt det så fryser allt där inne, så pass att det fryser sönder, så det kan vi inte använda på vintern. Ett nere i matkällaren som var fullt av mat och då återstår det uppe som alltid är fullt, och så här års även garaget. Där är det kylskåpskallt så vi ställer kastrullen direkt på snickarbänken:D

Efter gröt och kaffe så var det dusch och sen på med förklädet. Jag säger det igen, det är ju jäkligt märkligt att jag som på riktigt avskyr att laga mat, och allt som har med mat att göra som planera, handla, förvara osv, är den med det övergripande huvudansvaret. Så fort nån unge skaffar ett hus så kommer jag delegera iväg julen dit. Eller så kör jag helt enkelt ett knytkalas nästa år? Jag är inte alls nöjd med den här uppdelningen. Mamma och syrran gör minst lika mycket som mig, och det är jag evigt tacksam för. Jag stod på söndagskvällen och lagade kött så det stod härliga till, inte ens besvärligt men det tar tid och är tråkigt:)

Jag uppskattar inte mat, för mig är det enbart en källa till att överleva. Vad jag äter är helt oväsentligt, för min del skulle jag kunna äta ett Uppfinnar-Jocke-piller, bara det mättade och gav de näringsämnen man behöver. Mamma sa: ”Men du är väldigt duktig på att laga mat för att tycka det är så tråkigt, det är alltid gott och vällagat.” Och jadå, jag är bra på det, men det kanske har att göra med att jag måste 😀  Jag kan inte för mitt liv komma på en enda gång när jag tyckt det varit njutbart och kul? Jag är snabb, för gör man tråkiga saker snabbt så är man av med dem snabbt:D

Vi har ändrat tillbaka ordningen så nu kollar vi på Kalle Anka först, eftersom det är något alla vill, inte minst jag:)och sen vill Robban se Kan du vissla Johanna, som absolut ingen annan vill se. Men det var hans och morfars grej, de såg den alltid ihop och jag tänker inte ta det ifrån honom. Dessutom är det perfekt, då kan han se den och vi får tid att laga det sista och ställa fram allt i lugn och ro. Nu i år så avstod han ändå och de började se Ensam Hemma, tror jag:) Men så till sist står middagen på bordet, eller köksön då:

Det är nedskalat, bara sånt vi gillar, och inget annat. I år hade syrran gjort en vegansk julskinka, det är en rotselleri, och det var ju supergott som tillbehör. Vanlig julskinka är det evigheter sen jag gjorde, det är ingen som är speciellt förtjust i det och det räcker med att köpa några skivor. Syrran gjorde en skaldjurscheesecake, mamma köttbullar och kyckling, jag ugnsbakad lax och sen är det ju ägghalvor, prinskorvar och rätt lax, inlagd lax och allt vad det nu är. Jag äter inte en enda potatisbit utan åberopar mitt privilegie som vuxen och avstår. Däremot gjorde jag en egen majonnäs, det är kul. Swooosh med mixerstaven →majjo:)

Vi åt och hade det hur trevligt som helst, och sen var det ju lite allmän matkoma. Jag var så mätt. Hatar att vara så mätt dessutom 😀 Janelle och Simon och Jack fattades, de firade julafton med Simons släkt i år, men kom till oss på juldagen.

Kaffe och sen kom ju tomten:)

En ny tomte faktist, och om ni lovar att inte skvallra så kan jag berätta att det var Jamie 😀 Han ville så gärna vara det så då fick han väl det då♥ Han skötte sin uppgift med bravur, men tyckte det var lite väl svettigt där under mask och tjocka kläder:)

Vi öppnade alla roliga 50kronors paket, som med fördel fått köpas på loppis, eller tillverkas själva eller hur man ville göra, det viktiga var inte summan utan omtanken. Och alla hade lyckats så bra! Det var så roligt och mysigt.

Sist öppnade vi Secret Santa paketen och då gjorde vi det en och en, och fick först gissa utifrån hur paketet såg ut, sen när vi sett innehållet och sen gick vi en runda på slutet då vi la en sista gissning och fick reda på svaret. Några hade rätt, men de flesta fel:) Vi hade skrivit väldigt noggranna önskelistor för att få bra saker och alla var nöjda, så det här kommer vi fortsätta med. Jag hade önskat mig ett par mikrofoner till mobilen för att använda när jag gör UGC-filmer och det fick jag, och jag i min tur hade fått Simon att köpa till, han ville ha en, i mitt tycke, supertrist bok om Level Design.

Sen spelade vi spel, och kollade på Grinchen, mamma och syrran åkte hem och kvällen var över. Jag tycker om jul, men det är massor av stress innan, speciellt när man ska rådda så här många, så att när kvällen är slut och man ser att alla är glada och nöjda, DÅ är det jul på riktigt på nåt vis:)

Den här lilla killen sabbade en del christmasspirit. Han kom in dagen innan tror jag det var, och haltade illa. Ville inte alls stödja på benet och vid närmare titt var det så svullet. Tvärtjockt hela vägen från tassen och upp till magen. Att åka till veterinären på röda dagar gör man ju inte med glädje direkt, det blir minst dubbelt så dyrt, och även om man ibland måste så kan man försöka avvakta om man kan. Sellman var hungrig och nyfiken, och man fick klämma, vända och vrida på benet så det var ju åtminstone inte brutet. Inga bett eller sår, men mest troligt har han fått stryk av den vidriga grannkatten.

Han flyttade in för några månader sen, kanske ett år, och han är elak. Han ger sig på Sellman så fort han ser honom och min lilla goa kille som inte gör en fluga förnär får så mycket stryk. Jag vet inte var den här elaka katten hör hemma, men troligen är han ju okastrerad vilket inte är lagligt. Jag har mina misstankar men kan ju inte gärna anklaga nån utan bevis. Ser jag honom så ryter jag åt honom, har jag något jag kan kasta så hivar jag iväg det och skulle jag få tag i honom skulle jag tala allvar med honom. Jag tycker om katter, men den här killen är inte snäll och det beror ju säkert på att han anser det vara hans territorium. Doris avskyr honom och jagar ut honom från gården men trots det, t r o t s det, så kommer han tillbaka.

Sellmans onda ben höll i sig de röda dagarna, men sen började det lätta och nu går han obehindrat, foten och benet är lätt svullna men han bryr sig inte om det. Känns ändå najs att inte ha åkt in, fått betala runt tio lax och fått höra samma sak. Hade han varit allmänpåverkad så hade vi såklart stoppat in honom i bilen och åkt, men nu var han inte det.

Förr hade vi julafton hos mamma och pappa, och juldagen firades hos min mormor med en annan familj, hennes särbos barn och barnbarn. När mormor gick bort hamnade juldagen hos mig och med tiden har även julafton hamnat här, av rent logistiska anledningar. Det ÄR bra, barnen kan dra sig undan om de vill, och all mat och paket är på ett ställe osv:) Nu kom Janelle, Simon och Jack, Lovelias pojkvän Axel och Jimpa. Som fortfarande är en kompis och inget annat, så ingen behöver fundera på det:D Men han är en av familjens närmsta vänner, och har en given plats vid familjesammankomster.

Vi har tagit nya familjekort, kan ni FATTA att det här är mina barn?

Robban, Janelle, Trixie, Corrinda, Jordan

Patricia, Lovelia, Jamie och Novalie

Men kolla skillnaden bara från förra året! Var är den lille busige killen till exempel? Jamie har verkligen vuxit!

Och det här var 2020 ↓

 

Helt galet hur snabbt det går, jag vet att jag tjatar men ni ser ju själva, det är ju inte helt som att jag är ute och cyklar:)

Vi tog en bild utan julgranen också:)

Och sen fyllde vi på med alla respektive, vänner och släktingar:)

Övre raden från vä: Mamma, Robban, Jack, Simon, Janelle, Axel, Corrinda, Zehro, Jordan

Andra raden: Patricia, Lovelia, Jamie, Novalie, syrran, och längst fram jag med Doris och Trixie.

Finns några respektive till men de var inte med. Och så katterna då såklart.

Och om ni undrar var Jimpa tog vägen, så smet han på den bilden ovan men det hade han inget för, och ni ser honom säkert på den här:)

Alltså Jack ♥ en sån liten go unge han är där han ligger mitt i:)

Förra året kunde han inte vara still:D

Men kan ni fatta hur stolt jag är över min fina familj? Jag är bara förvånad och undrar vad som hände? När blev alla sådär stora? Eller det är ju helt tydligt, det har hänt i år, 2024:) Jag har inga småbarn längre, alla är tonåringar eller äldre, och det är på ett sätt förbannat sorgligt, men samtidigt är det ju precis som det ska vara.

Jag saknar tiden när de var små, det tänker jag aldrig sticka under stol med, för det var en lång tid i mitt liv och en period som jag älskade, trivdes med och jag hade ett utomordentligt KASAM. Känsla Av Sammanhang, jag hade en tydlig plats att vara på, en tydlig uppgift. Det har jag idag med men jag är inte lika viktig. Missförstå mig inte nu, jag kommer alltid vara viktig, för det är vi alla, men jag har lotsat mina avkommor genom barndomen in i ungdomen och det har jag gjort alldeles utomordentligt bra. Så bra att de är självgående och det innebär ju att jag inte behövs på samma sätt längre. Det är tudelat. På ett sätt är det väldigt skönt, jag kan planera på ett helt annat sätt, även om nån skulle bli sjuk så behöver inte jag sätta mina planer på paus som jag var tvungen till förr. Jag har ju vid ohemult många tillfällen fått planera om akut för att någon fått feber eller värre ändå, och det har för allt i världen gjort att jag enkelt kan omvärdera en situation och göra det bästa av den:)

På ett annat sätt är det sorgligt, det är en period i mitt liv som för alltid passerat. Och jag gillar inte avslut. Det har ni säkert märkt:D Men, det positiva överväger helt klart. Minus att de flyttar hemifrån för det kommer jag aldrig se som något positivt för mig personligen. För dem, absolut, men inte för mig.

Men när jag ser alla såhär, på en och samma bild, ser hur de beter sig mot varandra, hur de bryr sig om varandra, delar glädje och sorg och hur mycket de ger varandra, vet ni? Då tänker jag ganska ofta på alla som under åren sagt taskiga saker om valet att skaffa många barn. Jag tänker, skitbarnsligt nog: ”In your face, loser!” Eller: ”Jag hade rätt, ni fel”. :D:D:D

För de har och har haft det finaste man kan få, en familj som bryr sig, som älskar och som uppskattar dem för det de är, var och en, som individer. Det är nio helt olika personer, med likheter och olikheter. De har precis samma förutsättningar, samma föräldrar, samma arv, samma uppväxt, samma miljö, och de är både så lika och så olika varandra, men de är verkligen individer. Egna personer.

Jag vet att de ibland tyckt att de fått ta ansvar över småsyskon, eller fått laga mat, eller lära sig tvätta, men det har inget med antalet syskon att göra:D Det har att göra med att JAG anser att det är viktigt att kunna. Att få ta ansvar, få lyckas med saker – kanske ibland få misslyckas eller bli besviken, det är så livet är. Och det är min främsta uppgift som förälder att uppfostra vettiga medmänniskor. Inte curla eller slå i dem att de är bättre än andra, utan ge dem en trygghet i att vara sig själva, exakt som de är.

Behind the scenes såg det ut så här:)

Och så här:)

Men en sak är säker och det är att det är så mycket enklare att få med alla på en fotografering än förr :D:D

Kanske att vi ska ta nästa fotografering i trappan, ungar? Få se hur ni ryms:D

Göra en Då och Nu:D

När vi sen fotograferat klart så åkte Janelle, Simon och Jack hemåt, och övriga hoppade i pyjamasar och sen spelade vi spel långt in på småtimmarna. Mamma och syrran åkte hemåt framåt elva, men resten var med och det gjordes charader, tävlades i musik och tjoades och tjimmade.

Kan säga att man sov gott sen:)

På annandagen hade Corrinda och Zehro tänkt åka till Stockholm och gå på museum, men i stället bestämde de att vi skulle göra det på fredagen för då kunde vi åka flera. De tänkte först Naturhistoriska för Corrinda har tydligen läst mkt om det i skolan, men det landade i Tekniska. Annandagen spenderades i stället i pyjamas för de flesta medan jag och syrran tog en shoppingtur, för att fynda lite på reorna:)

På fredag åkte vi runt tolv, och det blev en liten skara bestående av Corrinda, Zehro, jag och Trixie, syrran och sen Corrindas kompis Sara, så vi rymdes perfekt i min sjusitsiga. Novalie hade fått feber, Jordan och Jamie var iväg hos kompisar, Lovelia och Axel i fjällen med hans familj, Robban skulle på fest i Eskilstuna eller var det nu var. Vi mötte upp med Simon och Jack på plats.

Alltså Tekniska museumet. 170 kronor i inträde. Är inte det lite väl saftigt? Plus 100 spänn om man ville se nån film. PLUS 45 kronor i timmen för parkering. Plus att det inte är gratis i soppa att ta sig de 16 milen fram och tillbaka. Innan vi ens kommit in hade pengarna rullat.

Jag hade aldrig varit där, och kommer troligen inte åka tillbaka för så kul var det inte. Helt ok, men för dyrt, för lite att pilla på och för stökigt. Kanske bara blivit gammal men det var rätt jobbig ljudvolym. Bitvis var det mest bara information, jättetrist, men bitvis fick man pilla och peta vilket är roligt. Höjdpunkten var väl att få spela PacMan på Arkadspel:D Vi kom vid halv två, och då var det massor av folk, men det lättade efter fyra, halv fem, och det var öppet till 21. Så ska ni dit rekommenderar jag eftermiddag/kväll. Och att ta med egen matsäck!

Jag har nästan alltid haft det, av flera anledningar. Främst att det är åt helvete för dyrt att äta om man är många, men även för att det tar lång tid oftast, och är rätt uselt käk. Den här gången tänkte jag att det är ju bara vuxna med, alla betalar sitt eget, det får bli som det blir. Och, efter att ha stått i kö i 20 minuter på ett cafe, där det bara var två mindre sällskap framför som inte beställde något mer avancerat än kaffe och kaka så kom vi fram. ”En kaffe och en toast, tack”. Herr Långsam gick iväg, och kom tillbaka: ”Öh det är slut”.

Så allt är slut? undrade syrran, Ja sa han. Ok då tar jag väl en kaffe då. Att expediera syrran kaffe och säga att allt var slut tog, seriöst nu – fem minuter. Han var det mest långsamma jag någonsin skådat! Jag tog sen två kaffe, och det borde ju kunnat ta max 20 sekunder, slå in, betala, klart. Men nejdå, det tog flera minuter.

Jack gick på toa med Simon när vi ställde oss i kö och jag lovade köpa kaffe och dricka, men när de kom tillbaka stod vi på exakt samma ställe, inte en enda människa hade fått sin beställning. Zehro var hungrig och ville ha riktig mat, så han gick till restaurangen en bit bort, ställde sig i kö, fick sin mat, gick tillbaka till oss, satte sig, åt upp sin (pyttelilla vuxenportion) och vi hade inte ens fått beställa än…. Fattar ni vad jag menar? Det var alltså på allvar segare än sirap.

Corrinda och Sara frågade också efter något och gick sen till restaurangen de med. Då MÖTTE de en tjej med en vagn fullastad av toast, mackor och bakverk. Killen i kassan måste ju ha haft totalt tomt på Hjärnkontoret som inte hade en aning om att påfyllning var på väg. Alltså vi har rantat så hårt om det här 😀
De hade de här puckarna som de delar ut när man beställt något man sen får hämta när det är klart, en sån hade de ju kunnat ge oss, och sagt att det tar en stund, kanske upp till 15-20 minuter är det ok? Inte ”Allt är slut. Punkt”

En annan sak vi ondgjort oss över är : Varför serveras det alkohol på ett ställe som vänder sig till barn? Deras drinklista var lång och stod vid varje kassa, medan vi fick leta efter priset på kaffe.  Ingen av oss tycker alkohol hör hemma bland barn, och det är ju extremt kontraproduktivt att kräva av föräldrar att det ska firas en vit jul, inte ens lite vinglögg är ok, men på museumet ska det ställas längst fram? Mycket märkligt.

Tekniska får av fem stjärnor i betyg, kanske två. Priset och dålig, dyr, mat drar ner priset.

Sällskapet får 10 av 10:)

Han var lite besviken att inte Jamie och Jordan var med, men mormor dög bra♥ Jag är ju inte den som bangar att klättra upp på ett ”berg” och åka rutschkana ner:)

Det här scanningsverktyget får också full pott av den enkla anledningen att den bedömde att jag var femton år yngre än jag är:)

Först sa den 36 år, men när jag vred på huvudet för att ta fram mobilen och fota ändrade den sig:D

Tekniska hade absolut sina bra saker, men Naturhistoriska är roligare, och gratis:) och sist hittade vi betydligt billigare parkering också. Men det tar vi nästa gång, kanske till påsk, när Corrinda och Zehro kommer igen, om inte före.

Alla var sega när vi skulle hem, Zehro som kört dit var inte sugen på att köra hem så jag fick axla det, det är ju ändå min bil:) och det gick fint. Jäkligt fuktigt och dimmigt, plus att det där med att köra i mörker när man är 50+ är en helt annan sak än när man var ung…!

Vi var svinhungriga när vi kom hem:)  Jag hade ätit en tallrik gröt på morgonen och sen en kopp kaffe och fyra dadlar med fizzypop-smak som Simon hade, det var allt:) Tjejerna åt en torr macka på museet och Zehos fem köttbullar var inte heller mkt att hänga i julgranen, så vi plockade upp alla julmat och vräkte i oss. Efter att ha fyllt på vätskebalansen som också var lite sidådär med en begynnande huvudvärk, så spelade vi sen Ordbox hela kvällen. Syrran åkte hem vid midnatt och då började de andra kolla på sista avsnittet av SquidGame medan jag röjde lite i köket, småplockad och grejade på. Sov jäkligt gott den natten med.

Lördag var lika med sorglig eftersom skåningarna återvände till Skånelandet. Sju timmars bilresa avundas jag dem inte, men det är tydligen ljusare där nere så det är ju najs.

Idag är det söndag och jag har gjort exakt inget. Klev upp sent, men var ändå tvungen att ta en powernap sen:) Ska fortsätta göra absolut inget alls, så nu ska jag sluta. Ska ropa att det är Swedish tapas och så samlas vi vid matbordet:)

Hoppas att ni alla hade en fin jul!

Vi hörs snart igen:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Ok, året är snart slut, vi har tagit oss så här långt och då kan man få gotta sig lite i alla reor, eller hur:)

Jag älskar reor!

Jag älskar också Cellbes och måste visa er vad jag lyckade med för toppen-klapp till Lovelia:)

Den här koftan blev en såndär ”Åh mamma vilken mjuk och gosig!” Och den sitter så fint på henne.

Hon tog på den och sen tog hon inte av den:)

Jag själv hade på julafton en helt vanlig röd blus som jag trivdes oerhört bra i:

Den finns i flera färger och är i crêpematerial, superskön och najs att den inte skrynklar sig, den ska ju vara lite skrynklig:)

På juldagen hade jag en sån här fast i silver

Den var lika bra den. Jag har inte fastnat på bild alls i jul tror jag😂

I fredags när jag var ute och svirade hade jag också en fräsig festlig tröja, med paljetter minsann!

Jag har varit ganska allergisk mot paljetter men den här var både fin och skön. Ofta tycker jag att paljetter skaver eller hakar i varandra på ett fult sätt, men den här var bara skön, som en najs tröja helt enkelt. Och jag fick många kommentarer om att den var snygg:)

Cellbes har massor av finfina priser just nu på massor av plagg, den här exempelvis

Den ser fin ut:)

Spets kan ju se ut som en mormorsgardin om man har otur, men annars vara så himla fint. Den här tror jag är snygg, och den finns i massa färger:)

Ni måste kolla själva, det är kul att fynda, och ni hittar allt HÄR

Juldagarna, de röda, är officiellt över, och vi har haft mysiga dagar! Familj, värme, väldigt mkt mat, vansinnigt roligt och det är ju så det ska vara. I min värld, då är jag som mest lycklig. Får jag ha familjen nära är resten en bisak.

Janelle, Simon och Jack firade i år julafton hos hans släkt, och det är ju trist, men vi kör dubbla dagar så det blir ändå alltid en del av julen alla tillsammans. När vi tömt alla paket under granen på julafton kunde vi alltså fylla på med deras 😅😂

Det har varit intensiva dagar, fulla av socialt umgänge från morgon till kväll, vilket är härligt och underbart!

Jag måste få landa lite och sortera intrycken så återkommer jag, (och ladda datorn som ligger under soffan) men tills dess får ni min juldikt:)

Inte jag som skrivit varken förlagan eller rip-offen:) och första gången jag hörde den framfördes den av mina äldsta tjejer som lärt sig den i krukan. Då illustrerad med skumtomtar som fick lida helvetets alla kval enligt dikten 🙂

Ha en härlig dag så hörs vi snart!!

Annonslänk för Upplevelse.com , Smålandsgran

Så var vi framme vid dagen före dagen, i morgon är det Julafton. Det är ju … galet;) Det var liksom jul alldeles nyss. Men, jag är så klar jag kan vara, och resten skiter jag faktiskt i:D Vem bryr sig?

Corrinda och Zehro kom i lördags, och resan upp från Skånelandet hade gått fint. I år tog de bilen, visa av erfarenheten förra julen då tåget blev stående vid Arlanda så de missade anslutningen i Stockholm, och vackert fick åka tillbaka hem till Uppsala. Tacksamt nog hade de bokat allt via SJ så det var bara att luta sig tillbaka och håva in ersättningspengar, och få en extra dag här. Tror deras resa typ blev gratis, pga förseningar och inställningar. Det är ju inte klokt egentligen, att inte tågen går i tid. Vad har hänt med – allt?

I fredags tränade vi först ett HIT-pass, sen körde vi direkt till mamma för att hjälpa henne ta ner granen från vinden, och sätta upp den, byta gardiner och klä granen. Sen hem och duscha och käka och sen göra sig ordning, för jag var ute och svirade i fredags, på DogBar som vanligt, och det var Lasse som spelade som vanligt. Det är mysigt. Vi snickasnackar med honom mellan seten och efteråt, och med övriga bekanta. Lite som att hänga i sitt eget vardagsrum fast med vuxna människor:)

I fredags träffade jag glasblåsaren också, och jag passar på att tipsa er så här i sista minuten om att Upplevelse.com har massor av kul upplevelser ni kan ge i julklapp till den som har allt, eller den ni glömt:D Allt från flyga helikopter till fika och bio, eller om ni vill göra som jag och blåsa glas på Ulva kvarn:)

Det var fantastiskt spännande, och hett! Jag vet inte hur de där två brorsorna har öppet i jul, men de har massor av glaskonst, bruksglas och sånt om ni vill åka på utflykt, oavsett årstid.

Fredagskvällen rullade på, jag satt med ryggen åt lokalen hela kvällen så jag insåg i efterhand att jag inte såg så mycket folk:D Haha, helt värdelöst egentligen, men de jag ville prata med satt vid mitt bord så det spelar ingen större roll.

Av nån outgrundlig anledning hamnade vi på O´Connors när DogBar stängde, och det var ju rätt trist. Ibland är det superkul, och ibland, som i fredags, helt värdelöst. Och när det är värdelöst så grämer jag mig över att ha betalat inträde, som jag alltid gör iofs eftersom hallå? En pub, och inträde? Idiotiskt.

En av killarna som bor halvvägs hem åt mitt håll var med, och det är ju najs med sällskap på bussen hem, det händer bara när han och hans fru är med.

Jag steppade in hemma vid halv tre, käkade lite, pysslade runt lite, det är ju ändå min primetime, och så småningom gick jag och la mig. Vaknade och började städa sen på lördagen. Och så har det fortsatt. Eller i går handlade jag, mamma och syrran, och Robban som var med. Det är fan hopplöst:D Alla yr omkring och springer hit och dit för att hämta saker, men jag tror vi fick ihop det. Vi firar ju både julafton och juldagen hos mig och det är shitloads av människor som ska äta, det är ju drygt trettio portioner som ska inhandlas, lagas och serveras. Och jag som hatar att laga mat:D

Men mamma och syrran gör lika mycket de, vi delar upp det hela och det är en jäkla tur annars hade jag serverat typ smörgåsar:D Igår lagade jag fläskfilé och fläskytterfilé till juldagen så det är klar, och innan dess gjorde syrran och jag knäck och två sorters kola.

Fasen, det ska bli skönt när julen är över, för det är en jäkla massa bestyr innan. I år har det varit överkomligt på alla sätt och vis men det är ändå inte min grej, alls. Eller jo julen är mysig, men all mat … jag gillar ju inte ens mat:D

Granen är klar sen länge, och ni kan använda koden Carolawetterholm100 och beställa en egen hos Smålandsgran

Den är så fin! Och den dricker så mkt vatten! Däremot ser den inte alls lika fin ut på bild som i verkligheten, men den är otroligt vacker. Alla som kommer hit står och kikar förundrat på den och jag kan sitta länge i soffan och bara suga in det magiska.

Utanför dörren har jag två lite mindre täta granar;)

Jag köpte dem på ICA för 39 kr och noterade att det var typ 389kr rabatt på dem, så jag tog två:D Det är nån ceder av nåt slag och den doftar massor. Spindlar ska ogilla ceder så jag tänker att de här ska mota dem:D

De är så söta!

Någon annan som är söt är Doris

Om det finns en tvättkorg så lägger hon sig i den:) Om inte nån katt kommer före;)

Nu är det full rulle här, alla kids städar och grejar. Jag ska snart joina dem, och det är sista rycket. I kväll ska vi ha uppesittarkväll med Bingolotto… det är Zehros enda tradition och vi som aldrig spelat Bingolotto ska anamma den:D Det blir kul, men jag kommer garanterat yra runt och göra annat under tiden, men det är najs att samlas. Jag har släppt på så många måsten som jag haft under åren och det som inte är klart nu det struntar jag i. Det är ingen annan som bryr sig och gör de det så är de vuxna nog för att fixa det själva. Väldigt befriande måste jag säga:) Det gör det hela roligare!

 

Om vi inte hörs innan jul, så vill jag önska Er Alla en Riktigt God Jul, från Oss Alla:)

Här i Uppsala är det regn för hela slanten, lite fram och tillbaka med kylan så ishalkan är också här. Åkrarna grönskar i skirt grönt och när solen ligger på, för den har faktiskt visat sig, är det svårt att tro att det inte är vår. Men, vi ska igenom några månaders mörker först. Igår blev det aldrig ljust. En sånär klassisk gråtung dag som november brukar vara specialist på att bjuda på, men det är december. Jag funderade på om jag var helt fel ute när jag körde till träningen, sådär mörkt brukar det inte vara. Igår tränade jag klockan elva, så åkte hemifrån vid halv elva ungefär, och det var som att ha ett lock över huvudet.

Det regnade på vägen dit, snöade på väg hem, sen regnade det resten av dagen och kvällen. Julstämningen på topp, not;)

Körde ett pass I gymmet med ledare och han bestämde att det skulle vara pyramidset, det är tungt. Upplägget är tre övningar, ex marklyft, armhävning, sit-ups, först en repetition av varje, sen två, sen tre ändå upp till tio då vänder man och backar neråt.

Efter det var det hem, äta och stressduscha, för jag skulle befinna mig på ett av barnens skola i stan klockan två. Varje gång man ska på ett möte i stan så måste man lägga på tid för att snurra och leta parkering, och det är så förbannat irriterande. Nu har politikerna bestämt att massor av p-platser ska bort och i ställer erbjuder de nån stor plan en bit utanför. Ja och det är ju helt jävla meningslöst. Det funkar om man ska i närheten av den, men annars måste man ta en buss, som kostar 39 kr, och kanske åka några hållplatser. Det blir inte ekonomiskt nånstans. Det har försvunnit så många parkeringar, och sen läste jag i tidningen att runt 20 butikslokaler står tomma. Och då är politikerna förvånade och säger sig inte tro att det beror på bristen på möjlighet att ställa sin bil nånstans. Nä, eller hur? Det och svinhöga hyror skulle kunna vara en anledning till att hellre ta bilen till något av köpcentrumen utanför.

Idiottpolitikerna strikes again.

Men men, i går hade jag tur som en tok och det fanns en ruta precis utanför skolan, tjoho! Då fick jag sitta kvar och vänta in tiden, för palla gå in och sitta i skolan med massa kids runtom:D Mötet avlöpte enligt förväntan och en timme senare rullade jag mot syrran för att hämta upp henne. Hon fick sen skjuts till stationen. Det vankades julfest i Stocklaholm för hennes del:) Jag lovade hämta henne också, de skulle åka sista tåget, som går vid midnatt och det går uselt med bussar hem då. Den som finns stannar en kilometer bort, i värsta stökhooden, som det iofs är tvärlugnt i för det mesta, men det rör sig kriminella element överallt. Att gå ensam hem mitt i natten är en dålig ide.

Hem, och där var Jax, med pannan tryckt mot dörren, ylandes. Det är Jimpas hund, han skulle också på julfest, så vi var hundvakt:) Jax älskar sin husse så mycket att om han är en meter ifrån så tror han att han är övergiven. Han är här ofta ju, både inne och ute, både med fullt av folk i huset eller bara oss, och han är superhappy då. Han och Doris går finfint ihop och jag kan inte för mig liv begripa varför han ska gny sig igenom tiden utan Jimpa. Men det gjorde han. I sex jävla timmar 😀

Vi försökte med allt, gå promenad funkar så länge man är ute, men det regnade och man kan inte gärna vara ute i sex timmar;) mat ville han inte ha, godis äter han inte, gos kan man få fast man gnäller och ylar och skarpa tillsägelser om att vara tyst funkade inte heller;) Tills sist ledsnade alla barn, gick in på sina rum och stängde dörrarna, och jag pluggade i hörlurar i öronen och höjde volymen:D Efter fem timmar eller så kom han in till mig i badrummet där jag höll på att städa och la sig ner på mattan och småsov. Jimpa messade när han var på väg, och jag satt då i hallen med Jax och gosade lite, och nu till det ”roliga” 🙂 Jimpa tror inte på mig när jag säger hur Jax är, och sekunderna innan han rullade in med bilen, Jax borde inte ha kunnat höra det, så reser sig jycken och går ut i köket, siktar in sig på nån som var där och när Jimpa kommer in är det bara jag som sitter där i hallen, Jax är fullkomligt obrydd. Inte förrän Jimpa ropade på honom fattade han att han kommit och rusade ut, och sen var det glädjefest. Tre minuter senare kastade han sig in i köket för att äta sin mat som stått där hela tiden, och sen var han som vanligt, gick omkring och kollade, och var nöjd:)

Den här gången hade jag filmat, och visade Jimpa för att bevisa hur ledsen hunden blir, för han gråter ju, och Jimpa fattar inhet han heller. Hunden är alltid kinkig, vill vara nära honom, men kan sitta nöjd timmar i bilen om det behövs. Men ensam med oss är det alltid såhär. Störigt, vi är supersnälla med honom ju:)

Mamma ringde och vi babblade på, sen fortsatte jag städa och det finns väldigt många ställen i mitt badrum att städa på så det är bara nästan klart, trots att jag hängde där inne hela kvällen igår. Det är ju rätt tröstlöst dock, för dammet lägger sig direkt. Jag torkade fönstren och kort därefter är det ett lager damm igen. Fattar inte varför. Sen åkte jag och hämtade syrran, skjutsade hem hennes kollega och sen henne.

Jag har alltid tyckt det är lite jobbigt att köra i mörker, men med åren blir det bara värre, och jag tycker det är riktigt jäkla svinjobbigt. Speciellt om det regnar också så allt är mörkt och blänker. Det är tur att man känner till vägarna omkring:D

Jaha, det var gårdagen det.

Idag ska jag och syrran handla, både mat och nån mer julklapp, sen är det HIT med Anders och efter det troligen rörlighetspasset igen. Sen ska jag kolla Robinson med Robban:)

Det är onödigt spännande nu, jag älskar ju Maxim och har så gjort från först början, tycker det är en urtyp av en Robinsonvinnare, jag tycker att även om det är ett spel, en tävling, så ska den genomföras med empati, respekt och hänsyn. Den som vinner ska inte bara vara bäst i tävlingar utan vara en ödmjuk och fin person också, och det tycker jag Maxim är.

Sen gillar jag Patrik och Nabaz också, de får mer än gärna stå i final tillsammans det vore ju roligt på riktigt med tre, för det brukar det väl vara? kompetenta och skickliga jämnstarka tävlande. Inte en som de sparat för att kunna slå i en final.

Jaja, nu ska jag ta och göra mig presentabel;D Hörs snart!

 

 

Innehåller annonslänkar för Cellbes, Upplevelse.com, Flowlife

Först, tack till er som kommenterade igår:) Det betyder mkt för mig. Jag tror att ni alla fattar att det inte är den slags text jag normalt skriver, det är en uppgift på kursen, en mash-up mellan två genrer, gärna så långt ifrån varandra som möjligt.

Jag älskar fart, det får inte var långsamt och tråkigt, då ledsnar jag. Både när jag själv läser böcker/texter och när jag skriver. Det finns få saker som är så in i Norden trist att skriva som långa akademiska texter som man vet att ingen kommer använda en enda muskel i ansiktet när de läser, utom möjligen för att gäspa. Att läsa dem ska vi inte tala om, jag ledsnar på rad två, och då är det ofta många sidor kvar. Det finns säkert nån form av bra i det akademiska skrivandet men kul är det INTE. Och seriöst så fattar jag inte varför man ska använda ett skittråkigt, högtravande språk när man kan använda ett som förmedlar samma sak, fast med känsla. En akademisk text kan vem som helst skriva, det gäller bara att vara så torr och saklig som det bara går;) Jag tror inte att vem som helst kan läsa eller ta till sig en akademisk text däremot, för det krävs fasen pannben för att ta sig igenom stora sjok av textmassor. Jag behöver inte en, utan kanske tre, fyra stycken powernaps och hundpromenader för att ta mig igenom sådana;)

I en akademiskt skriven text hittar jag inga hållhakar, inga ställen som fastnar i mitt annars skapliga textminne. Jag vet ofta hur det ser ut, var i boken, var i stycket, var på sidan och hur bokstäverna är uppställda, det ser jag en bild av i huvudet, och har inga problem att bläddra fram det. En akademisk text har inte den uppställningen, det är bara … ord 😀 Skittråkigt.

Nåväl, jag blir glad att höra att ni, trots att ni inte var så förtjusta i skräck(hur nu det är möjligt??) ändå fastnade i texten. Det är ett fint betyg, så stort tack:)

Nu har jag jullov! Det var länge sen sist, på universitetet la de gärna en fet uppgift som skulle lämnas in direkt efter nyår, och ofta en riktigt omfattande en, med mycket att läsa och skriva och analysera och sånt skit, som jag alltså tycker är dötrist, så mellan jul och nyår hade jag massor att göra. Missförstå mig inte, det är kul på sitt sätt annars skulle jag ju aldrig plugga! Men att få ha jullov slår ju det alla gånger:D Vi hade ett obligatoriskt meet igår, och har några uppgifter som ska göras den här veckan men de är jag klar med redan, så jag har alltså jullov. Kanske ska jag göra som förr, när man var liten, bara läsa, leka och hänga med kompisar? Om man översätter det till vuxet så blir det lyssna på bok medan man städar och sen kommer familjen och stökar ner:D

Men nu ska ni få några julklappstips i sista minuten! Ni hinner beställa:) Och tänk på att det är riktigt smart att skaffa sig SJÄLV de där sakerna man suktat efter för nu är det ju bra priser. De blir knappast bättre än såhär:)

Vi börjar med FlowLife och deras massagepistoler, TENS och andra ofantligt trevliga grejor för återhämtning och läkning.

Den här är guld, det är TENS, och just nu är min plan varenda kväll att sätta mig med den, men sen har jag för mkt att göra och hinner inte, så då blir det i stället fem-tio minuter med massagepistolen. Jag har sån förbannad ischiassmärta just nu att jag inte kan sova. Skitkul, not. Men den här hjälper! Om jag sätter dit den:D

 

Ett supertips är också Upplevelse.com där man köper ett presentkort på en specifik upplevelse eller ett värdebevis som man kan använda på valfri. Det här fick vi av Corrinda en jul, vi skulle åka och köra Paintball ihop alla vuxna, men sen flyttade hon till Skåne och det hände massa annat i familjen som gjorde att det aldrig blev av. Nu bytte vi i stället till en annan upplevelse, att gå på bio och fika och får på så vis med oss nästan alla tror jag. De här presentkorten/värdebevisen gäller i TRE ÅR:)

Jag gjorde två UGC-filmer för Upplevelse.com i somras och kan varmt rekommendera glasblåsningen på Ulva kvarn som vi fick testa på då, jag och Novalie som var min hjälpreda.

Sjukt spännande! Man får med hjälp av de här glasblåsarmästarna göra sin egen skål eller vas, och det är oerhört fascinerande. Det är svinhett, tror glaset var runt 1200grader eller nåt sånt, och det skriker Respekt. Att se de här killarna jobba var bara det en upplevelse i sig. Våra alster står nu på paradplats här hemma, och ena glasblåsaren dricker jag öl med ibland på fredagarna:) Så kan det bli:) En upplevelse jag varmt kan rekommendera alltså!

Om man hellre vill äta, för det vill ju folk väldigt gärna göra så fort de ska göra något:) så kan jag också tips om Salsta Slotts upplevelser. De har både Förrädarna på slottet och middag/lunch och mordgåta, och lite varianter på det.

Här hade jag med mig Corrinda för att hjälpa mig filma, och det var kanske inte den bästa medhjälparen. Det gäller nämligen att lyssna, för spelledaren ger en väldig massa information, men Corrinda slutade lyssna direkt:D Jag antecknade allt jag hörde och hela pappret var fullt, men inte fasen hjälpte det. Det var så klurigt! Man får gå runt i slottet och leta ledtrådar, sen återkomma till matsalen och äta, vi hade lunch och dessert, och sen ska man presentera vem mördaren är. Vi var rätt ute, vi hade kommit fram till rätt person men hann inte först:) Dessutom var jag extremt osäker:) Men det här var väldigt mysigt, tog några timmar och till på köpet fick man ju gå runt i Salsta slott som jag aldrig varit på. Och förutom att Corrinda inte lyssnade så var hon ett superhärligt sällskap att ha med sig såklart!

Två upplevelser jag kan rekommendera alltså, och jag bara förutsätter att alla är bra. När jag fick frågan om att göra filmerna så undrade de vad jag ville göra, jag sa att det spelar ingen roll, jag gör det ni behöver, men kanske helst inte hoppa fallskärm:D Men man kan göra det om man vill. Eller en kurs i silversmide, eller gå en takvandring, åka helikopter eller köra ett Escaperoom. De här presentkorten kan du få digitalt på mailen direkt, eller i en fin förpackning om tiden finns.

Upplevelse.com alltså.

Sen tänker jag att alla behöver en riktigt bra robotdammsugare, och vad är då bättre att tipsa er om än Narwal? Han navigerar på en femöring, runt katterna som inte bryr sig det minsta:)

Han både dammsuger och torkar golven, så noga så noga. Mina golv har aldrig varit så här rena!

Narwal sköter allt själv, byter vatten, tömmer ur det smutsiga och tar nytt, sköljer ur mopparna och torkar dem efteråt så de alltid är fräscha. Han har en trasselfri borste som får långa hårstrån och djurpäls att flyta in och de fastnar aldrig. Man behöver med andra ord inte stå och klippa loss stora rullar av hår på borsten:D  Han är så tyst att det går utmärkt att låta honom jobba på nätterna, och han ger sig inte förrän det är riktigt klart. Ibland undrar jag vad han håller på med, men då återvänder han till samma ställe för att han inte är helt färdig. Han anpassar trycker neråt på borstarna efter golvets material och jadå, han tar sats och far över min onödigt höga tröskel mellan köra och vardagsrum utan problem:)

Narwal  alltså:)

Sista dagen för att beställa från Cellbes om man vill ha det till jul är i morgon, den 18 december. Jag beställde igår och det kom idag, så det går undan nu:)
De har jul rea så kanske vill ni passa på att skaffa en ny outfit till julen?

Och när ni ändå är där och kikar, missa inte vårens nyheter, nu jäklar har de hittat pastell-pennan! Jag älskar ju pasteller och det här var verkligen något jag blev GLAD över att se:)

Lila är det inte allt för ofta man ser, men oj som jag tycker om den här nyansen!

Rosa är alltid min favoritfärg, den här är precis lagom varm och fin:)

Och ljusblått ♥

Så fina!

Ni hittar hela Cellbes utbud här

Det var allt för idag! Eller för nu i alla fall, jag kan återvända senare 🙂

Jag går ju en kurs i fantastik nu, och vi har fått skriva korta texter i olika undergenrer, dvs skräck, sci-fi och lite av varje. Det har varit superkul. För ett tag sen skulle vi skriva en mash-up, dvs mixa ihop två genrer. Eftersom det är rätt knöligt så behövde det inte vara inom skräck som vi läste då, men jag fastnade ändå där. Jag har nog aldrig ens funderat över att skriva en mash-up av något slag, men får man en uppgift så får man ju lov att lösa den. Max 1000 ord, så det är inte läge för långa Stephen King-utbroderingar, det är mer snabba ryck:)

Det är ju fokus på jul överallt just nu, och det färgar av sig. Jag är också en aning zombiefixerad efter att ha sett alla säsonger av The Walking Dead under hösten:D

Så vad passade då bättre än att mixa ihop julen med zombies?

Jag brukar ju inte dela med mig av texter speciellt ofta till er, det är mest för att jag sällan har de här lite kortare att bjuda på, men nu har jag ju det. Så håll till godo med min mash-up:D

(Ni får ha överseende med att det inte är indrag osv, men det är fan hopplöst när man kopierar och klistrar in)

 

****

Tomtefar lutade sig med en tung suck mot släden. Han hade precis kopplat loss alla renarna och släppt in dem i det varma sköna stallet. Det började redan ljusna, det hade tagit ovanligt lång tid i år med att dela ut alla julklappar. Många barn, tänkte han och log. Snön gnistrade och glimmade och på himlen blinkade tusentals stjärnor. Tomtefar drog ett djupt andetag i den kyliga natten, andades in lugnet och stillheten som alltid infann sig så här efter julens alla bestyr med att ordna med julklappar och sen dela ut dem. Nu skulle han snart gå in till Tomtemor och alla smånissarna för att äta julbord, han kunde nästan känna smaken av risgrynsgröt och smackade lätt med tungan. Men först ville han stå här en stund och njuta av allt det vackra.

Ett obekant ljud gled plötsligt över de vita vidderna och han spetsade öronen. Vad var det där? Ett stigande och sjunkande, klagande och morrande ljud. Kanske var det en vargflock? Men han hade hört många vargar i sina dar och de lät inte alls sådär. Han kunde inte komma på ett enda djur som var ens i närheten och spejade nyfiket ut över landskapet. En liten röst bakom honom fick honom att rycka till.

“Far, mor säger att maten är klar nu, kom in och ät!”

“Jag kommer, Lill-nisse”, sa han och klappade gossen på huvudet. Ett klagande yl for över snön och Lill-nisse hoppade nästan ur stövlarna.

“Vad var det där?” undrade han och Tomtefar skakade på huvudet.

“Jag vet faktiskt inte, men jag ska åka och kika så ingen gjort illa sig. Säg det till mor.”

“Kan inte jag få följa med?” frågade den lille nissen ivrigt och Tomtefar behövde bara fundera en sekund innan han nickade.

“Jodå, såklart du får. Men du får hålla dig kvar i släden, lova det.”

Han öppnade dörren till stallet och genast kom Dancer och Prancer fram och buffade på honom med sina mjuka mular. Han klappade dem och frågade om de kunde tänka sig att jobba lite till idag, trots att de sprungit så långt redan. Båda de stora ståtliga renarna nickade ivrigt, och på ett litet kick hade Lill-nisse spänt dem framför den lilla släden de använde när de inte hade alla miljontals klappar med sig. Den var full av verktyg som de använt för att laga en av hagarna men de fick plats ändå.

Tomtefar messade in till Tomtemor och sa att han skulle komma snart men behövde kolla upp en sak först. Lill-Nisse är med, avslutade han och klev upp i släden. De två renarna tog några snabba steg i snön innan de kickade ifrån och lyfte. I en vid båge seglade de iväg, över skogsbrynet och ut på andra sidan. Det klagande ljudet ökade i styrka och där borta såg de något. En samling människor som såg ut att ha fastnat i snön. De såg skabbiga ut, med trasiga kläder och en fruktansvärd stank spreds med vinden, så stark att både Dancer och Prancer ryggade till så häftigt att släden välte. Tomtefar och Lill-nisse tumlade ner i snön som kröp in under deras ulliga kläder. De konstiga människorna närmade sig snabbt, deras läten var mer hesa och aggressiva nu, som att de var arga över att de blivit störda.

“Helvete!” vrålade Tomtefar och kom snabbt upp på fötterna, kängorna försvann ner i den mjuka snön. Lill-nisse satt kvar på rumpan och stirrade stum av förvåning på sin far. Han hade svurit. Han hade aldrig hört sin far svära, eller ens sett honom vara arg. Nu såg han hur hans far med en snabb rörelse fick fram inte en, utan två stora knivar. Var hade han haft dem, under rocken? Och varför?

“Spring till renarna!”, ropade Tomtefar. “Vad du än gör så ramla inte, spring!”

Lill-nisse kom upp på fötterna lika fort som om han haft eld i baken och satte av bort mot släden. Han hörde hur de konstiga människorna klapprade med tänderna, de kanske frös, tänkte han. Eller så var de hungriga. Tanken slog honom precis när han såg sin äldste bror komma farande på skotern. Han hade haft ärenden i grannbyn och kom från djupa skogen. 

“Farsan” ropade han. “Jag tar de här!” Han pekade mot ett tiotal av människorna.

“Bra Nisse!” skrek far tillbaka och högg kniven i en av de konstiga människornas huvud. Lill-nisse kved till av förskräckelse och ville slå händerna för ögonen men kunde inte, han var tvungen att ta sig upp i släden. Prancer och Dancer skyggade runt, deras nosar rörde sig ivrigt, och de ville inte riktigt landa utan höll sig svävande ovanför marken, men han lyckades ändå få tag i ena meden och hävde sig upp. Han landade på mage, vände sig snabbt om och såg hur både hans far och bror mejade ner människa efter människa, hans far med kniven och brodern använde en kofot som han slog med. Huvudena sprack och ut vällde svart sörja, stanken var ohygglig. Det kunde inte vara människor, tänkte han, de ser inte levande ut, de ser redan ut att vara döda, och han trodde inte att människor luktade sådär illa. De är redan döda, tänkte han. Men hur? Han kom ihåg en serietidning som en av de större nissarna fått, där fanns det en slags människor som hade dött men ändå gick omkring och käkade upp levande människor. Han kunde inte komma ihåg vad de kallats, men kanske var det döingar? Eller nej, kanske inte. Men det var ju inte på riktigt, det var påhittat! Hade han trott i alla fall. Runt far och Nisse var snön svart och geggig av de dödas sörja, han såg hur brodern slog ett hårt slag mot den sista av dem och hörde hur det hesa gurglande ljudet klipptes tvärt av. Tomtefars röda rock och byxor var svarta och nedsölade, och Nisse hade fullt av klegg i sitt fjuniga skägg och torkade sig med armen över ansiktet. Det var alldeles tyst, så tyst att det nästan gjorde ont i öronen, de två tomtarna stod rygg mot rygg och andades häftigt medan de spejade runt omkring.

Lill-nisse vågade sätta sig upp i släden, de båda renarna hade lugnat sig och stod stilla, vinden stack honom i ansiktet. Han tittade bort mot sin far och bror och i samma sekund såg han skräcken i deras ögon och hur de båda började springa med stora steg mot honom.

“Lyft Prancer!”, vrålade Tomtefar så högt att snön ramlade ner från trädgrenarna. “Flyg Dancer!”

Innan renarna hade hunnit reagera kände Lill-nisse hur något grep tag i honom bakifrån, sylvassa långa naglar skar rakt igenom hans varmvadderade ytterrock och han hörde det hesa, gurglandet precis vid sitt öra. En stinkande mun med trasiga ruttna tänder högg efter honom och han skrek högt av fasa och försökte hålla den döda på avstånd. Han orkade inte utan ramlade bakåt och hamnade på rygg med den hemska varelsen över sig, och famlade vilt efter något att försvara sig med. Hans hand träffade något kallt och hårt, och han fick tag i hammaren och slog den så hårt han kunde in i ansiktet som var bara några decimeter från hans eget. Det var som att stänga av en maskin, varelsen tystnade och föll ihop, slapp och tung över honom och han kunde inte röra sig. Luften trycktes ur hans lungor och han kippade efter andan. I nästa ögonblick rycktes kroppen bort från honom och hans far stod med fasa skrivet i ansiktet framför honom. Nisse hoppade in i släden och slet av honom ytterkläderna, granskade varenda millimeter av hans kropp innan han tog honom i famnen och kramade honom hårt.

“Han är oskadd, den kom inte åt honom!” 

“Herre jävlar!” utbrast Tomtefar och kramade om dem båda. “Herre jävlar.”

****

 

Jojo, så där blev det:) Jag hade dessutom glömt av deadline för den här och den är skriven på nån timme. Jag gillar den ändå, och fick så fin feedback av mina kursare, vilket är roligt. En av dem, och läraren också, föreslog att jag skulle skriva fler, som en adventskalenderbok, med korta äventyr där Tomten räddar världen eller julen på olika sätt:) Då får jag ju vinkla den mer mot barn, tona ner våldet kanske;) Samtidigt hade en av kursarnas sambo som älskar zombies tyckt mycket om den, och han är vuxen, så om jag ökar på våldet kanske det blir en perfekt adventskalender för vuxna 😀

Jag tror nu inte det kommer bli av, mitt fokus under vårterminen kommer vara på en längre text som vi ska jobba med hela terminen och det kommer inte handla om tomtar:) Jag har precis idag lämnat in min projektidé och det är en fortsättning på min allra första text i den här kursen, där vi skulle skriva i en genre vi inte brukar. Jag valde romantasy, och fick ihop en text som jag fick feeling för. Den tänker jag fortsätta med, och då handlar den om en ängel som klivit ner från himlen för att övervaka så inte de onda demonerna tar över världen, och såklart blir han förtjust i en jordflicka:D Haha, det låter ju sådär, men jag tror det kommer funka fint. Jag tänker mig att det ska vara mer action och mindre sliskig romantik, men lite omöjlig kärlek är alltid kul:D

Nu får ni mer än gärna skriva en kommentar vad ni tycker:) Annars kommer jag aldrig våga dela en text med er igen för jag tror att ni hatar det. Om nån känner att de vill trycka till mig och säga att den suger, att jag inte kan skriva osv, så har jag faktiskt en masterexamen i kreativt skrivande som motbevisar er:D så det kommer inte funka, så sätt er på fingrarna. Ni får däremot gärna ha konstruktiv kritik, det uppskattas alltid.

Så, vad tycker ni?