Jag tycker det är lite lustigt med det här med att samma ord kan ha sån otroligt olika betydelse. Att vara glad och positiv är ju trevligt, men att vara HIV-positiv kanske inte framkallar den där jublande känslan av glädje. Att ett graviditetstest som är positivt kan vara en negativ  katastrof vet man ju, och tvärtom – ett negativt gravtest kan vara det absolut mest positiva nyhet man kunnat få. Sånt där kan jag gå och fundera på:D

Jag tycker att jag är en rätt positiv person, min grundinställning är att det alltid går att hitta ett korn av bra även i det mest dåliga. Ni vet, som när pappa gick bort, det är ju bland det mest fruktansvärda jag varit med om i livet, men ändå, det positiva i det är att han inte behövde tyna bort och bli en blek kopia av den han varit. Han behövde inte kämpa och lida. Sen saknar jag honom hela tiden, och har fortfarande inte riktigt kunnat fatta att han är borta för alltid. Det kanske också är positivt? Att man inte helt förstått. Det kanske är en skyddsmekanism. Antagligen.

Nåväl. Jag vet inte alls vad jag ville säga med det här:D

Jag klagar och gnäller absolut mellan varven och kan ofta se det svåra i saker, men finns det en möjlighet så kämpar man på. Jag och Robban såg en film igår, om nån tjej som plockade upp en liftare… ja, ni vet redan nu vart det här barkar;) Han visade sig såklart vara en psykopat av värsta sorten, och för att undkomma honom, vad gör hon? Jo, mitt ute i ödeland, tror de var i typ Colorados klippiga ödemark, så bestämmer hon sig för att köra av vägen. Han har inte satt fast säkerhetsbältet så hon tänkte väl att han skulle flyga ut och dö, och hon skulle borsta av sig och köra vidare. Riktigt så blev det ju inte;)

Lite tvärtom faktiskt. Han flög ut och fick säkert lite ont, men hon fastnade med ena benet mellan dörren och sätet, upp och ner i bilen. Där satt hon fast. I flera dygn, lite oklart hur många men det blev natt i alla fall fem gånger. Under den tiden så lyckades hon hela tiden hitta nya saker där hon låg, som en tändare så hon kunde göra upp en liten, väldigt stabil, eld utanför bildörren. Hon låg alltså ner. Inte så troligt. Men, jag satt och muttrade hela tiden till Robban att om det varit jag, Gud förbjude att jag skulle hamna i en sån situation, så skulle jag tagit mig loss. Möjligen med skador som följd, men med tanke på att hon sen, så fort det började regna och bilen flöt bort i en flod, som höll på att dränka henne, kom loss, så jo – jag hade tagit mig loss:) Framför allt som psykopatkillen kom tillbaka med jämna mellanrum för att vara … jamen psykopat.

Jag upplever att man idag inte ens försöker. Vi behöver inte fastna på filmen, som heter Curve, eller liknande, men överlag. När shit happens, så står så många helt handfallna. ”Oj jag har punka på cykeln! Jag måste köpa en ny.”

”Oj, jag fick punka på bilen, jag ringer en bärgare.” ”Oj, min tröja gick sönder, jag slänger den.”

Jag kanske bara är snål och fattig, men min första tanke är alltid att LAGA saker. Jimpa säger att det är ingen ide att laga punktering på cykeln, utan att köpa en helt ny slang, för nånting-jag-inte-kommer-ihåg, och det tar emot varje gång. Jag vill laga:) Men han vet ofta bättre i sånt här, så just sånt lyssnar jag på honom utan att ifrågasätta så mycket. Men man köper iaf inte en ny hoj bara för att det är punka. Man byter slang, och svär, såklart för det är alltid på bakhjulet och i och med det sabbar man alla växlar och sen kanske man måste lämna in cykeln lik förbannat;) Men man försöker själv först.

Kläder som släpper i en tråd eller så lagar man enkelt, men idag går folk tillbaka och byter dem. Jag borde väl antagligen göra samma sak och jag gör det om det är mer än att bara nästa upp en tråd, för att det suger att saker inte har nån kvalitet.

Men när ungarna får hål på sina brallor dag två, då lagar jag. Sur och svärande absolut:)

Som sagt, vad jag ville säga med det här är helt oklart.

Ska vi sluta?

Jag kan visa er vad jag gjorde klart igår i stället:)

Det tar sig, även om det är helt hopplöst att hålla rätt antal maskor! Jag har ändå virkat in en tråd i annan färg i slutet av varje varv, plus att jag räknat men vad hjälper det när jag på nåt vis ändå lyckas tappa eller hitta några på vägen? Ska det vara 45 maskor och är 44, eller 46 så kan det bero på att jag räknat fel/tappat räkningen också ju;) Det gör jag hela tiden. Ni vet, tjugoåtta, tjugonio, tjugotio, tjugoelva … nej vänta! Var var jag? Trettio måste det vara! Mm, eller inte:D

Men det är bättre, så övning ger kanske färdighet.

Jag virkade ju en mössa till Jack för ett tag sen där jag gjorde som nån av er sa, virkade runt runt, och det är najs för man behöver inte räkna, men det blir inte nån direkt elasticitet i det. Den visade sig vara för liten. Han älskade den, men den var för tajt och han fick ont. Så kan man inte ha det! Så jag har gjort en ny:)

Den första har dock ett ballare märke med Spiderman så jag kanske får byta, det var vad jag hade kvar. Det garnet är roligare med det flerfärgade men samtidigt blir det tufsigt och luddigt så fort man virkar, ser ut som den är tvättad flera gånger, vilket är rätt trist när den är ny.

Vi får se vad han tycker helt enkelt. Jag kan ju för allt världen repa upp den första han fick och göra om, men det är ju nästan enklare att köpa nytt garn;) Roligare i alla fall. Jag har en tendens att ganska ofta få med några trådar som inte ska vara med och då blir det stopp i upprepningen, och det är allt annat än enkelt att repa upp det jag gjort:D

Nu har jag slut på inspiration vad jag ska virka. Jag har gjort ett tiotal mormorsrutor och det är rätt kul nu, men jag vet inte vad jag ska ha dem till:D Om jag ska göra en pläd så kan jag inte gärna ha de prilliga färgerna. Plus att det är ju supertrist att göra stora saker. Kommer ihåg det enormt tunga överkastet jag hade, som var virkat i nåt kraftigt garn, vägde så mycket att det inte gick att köra i vanlig tvättmaskin, och sen släppte hopnästlingen, så det var lite trasigt. Jag fick det av nån äldre släkting som jag tror fått det av nån äldre släkting. Gammalt, välgjort, vackert och lite opraktiskt. Men väldigt fint på sängen. Jag har det såklart kvar i nån låda. Kanske ska jag virka ett överkast? Det lär jag ju ha att göra med ett tag iaf. Men som sagt, trist.

Jag ser folk virka fina väskor, men vet inte om jag själv skulle använda det? Tjejerna skulle det absolut inte. Jag tänker mig ett linne, lite bohemchic, men har inte riktigt förstått hur man gör. Jag måste bestämma mig och sen kolla Youtube för intstruktion:)

.

Idag skulle jag träna, men syrran har ingen plats och jag är nu i valet och kvalet. Ska jag avboka? Det är ett svintufft och kul pass, men eftersom det också ingår att man ska vara parvis, så blir jag lite nervös.

Jag HATAR ju att ta i andra människor:D För att inte tala om att bli tagen på … brrr!

Avskyr verkligen när man ska göra saker på träningen i par. Nu är det bara uppvärmningen oftast, som varit att man ska toucha varandras fötter och försöka förhindra att bli touchad själv, men ibland är det mer. Jag älskar den här killens pass överlag, men just det här är jobbigt. Kanske är det mitt introverta jag som får spel;)

Missförstå mig rätt nu, det går utmärkt att dansa och kramas och sitta nära med de som fått tillträde, men inte med svettiga främlingar på ett gym;)

Jag gillar inte att var för nära helt enkelt. Jag har, som Patrick Swayze undervisar om: My space – your space, en integritet som är stark och blir obekväm om mitt personliga space invaderas. Så backar jag är ni för nära:D

Och tvärtom då, backar jag inte är det i sin ordning.

Så jag sitter här nu och hoppas att nån ska avboka så hon får en plats, lite tid kvar! Annars blir det promenad ute, vilket är najs, men jag klev på en hammare i helgen ju, och har ett sår under foten:( Det är fint och så, men det är inte jätteskönt att promenera långt med.

Nu ska jag som vanligt, gå och göra en kopp kaffe. Sen ska jag svara på lite mail och borde försöka skriva lite. Robban och jag började kolla på Stranger Things igår, det var helt ok, och funkar för att virka samtidigt, till skillnad från den danska serie jag såg på vanlig TV – Oxen kan den ha hetat. Jag begriper absolut inte ett ord danska. Om jag ska förstå måste jag titta noga på den som talar och koncentrera mig, då möjligen:)

Hörrni – ett svamligt inlägg senare, guldstjärna till er som orkade läsa:) Hörs snart!

Idag fyller min bästa syrra år:)

Det blev femte mars alldeles för snabbt! Jag hinner i vanlig ordning inte med, och det samma gäller nog henne. Hennes fokus har legat på Indien, som hon kommit hem från nu,(tjänsteresa) och vips blev det födelsedag.

Jag föreslog att vi ska fira med kalas i helgen och hon tyckte söndag var en bra dag, så det blir det.

I går var vi tillbaka till Simon och Janelles lägenhet för att troligen måla ett varv till. Det visade sig bli två. Färgen de hade var gammal och hade blivit lite tjock och hade några färgflagor i sig. Vi hoppades att det skulle funka, men det gjorde det inte alls. När syrran och jag kom igår såg det rätt randigt ut, fast det torkat.

Dessutom var det några ställen på väggen där det inte ville täcka. Vet inte var det var, men måste ha varit något lite fett. Det här går inte. Vi hade det på känn och stannade på vägen för att köpa ny färg:)

Den gamla färgen kladdade jäkligt mycket, och det var tur att Janelle hade tagit med golvpapp:)

Nu maskade vi lite mer och sen målade vi på två lager till, med torktid som vi använde till att åka och käka, kolla möbler och köpa mer färg, för givetvis fattades det typ en halvliter:)

Man hade kunnat önska en bättre arbetslampa, men vi hade iaf en skaplig, men det var lite bökigt ändå. Det blev svinbra!

Bilden är suddig, ja:)

 

Den nya färgen varken kladdade eller rann, och täckte fint, så det gick ju på nolltid. Vi hade såklart kunnat ringa in experthjälpen Jimpa, men trodde inte att det skulle målas så mycket som det blev. ”Kan själv”:)

Vi tog bort all täckpapp, dammsög och bar ut allt som skulle bort igen till bilen. Skrubbade såklart bort lite färg där vi slabbat och nu är det så fint. Åkte sen ut på vischan för att lämna nycklarna till stylisten som väl tar tag i det idag. Det roligaste liksom:)

Vi tycker det är roligt med sånt här, allra helst när det är ett helt tomt rum som ska fixas så slipper man ju allt jäkla rå-trist förarbete, med att plocka undan. Det är ju iofs trist att maskeringstejpa också men det går ju an.

Jag ska göra om, eller vänta … jag börjar om: Jimpa ska göra om mitt sovrum 😀 Jag funderar på om jag ska ha bara målat eller om jag ska slänga upp de tapeter jag köpte för en miljon år sen till vardagsrummet. Och om – ska jag i så fall ha hela rummet eller bara en fondvägg? Jag har garderober längs en hel vägg och vänster på en, dörr på en så det är tråkiga mäta, mäta, mäta, skära, skära och göra fel på dem. Samtidigt är det kul att pyssla:) Tapeten är typ vit med lite glitter i, minns inte ens, så det blir mestadels vitt ändå. Vardagsrummet hemma behöver också nya väggar, men det står så mycket tunga möbler där att jag kanske inte ids i år heller;)

Nåväl. Nu är det klart hos Janelle och Simon och det ska bli intressant att se vilka intetsägande vita, beiga och grå möbler/textilier som de stylar med:)

Vi fick med oss en byrå, som jag nu ska hjälpa till att bära ner till Jordan som ska ha den. Så – jag återkommer:)

Jag vet att ni ibland, eller egentligen inte ni, utan mer de som smygläser och sen går och snackar skit på andra sidor, tycker att jag bara umgås med syrran. Att jag inte har nåt umgänge. Men det skulle också kunna bero på att jag är ett jäkla under av diskretion:)

Det antar jag att de inte tänkte på, samtidigt som det hojtas om integritet osv;) Men, även fast jag på nåt vis valt att vara nån form av offentlig person så har ju inte mina vänner per automatik gjort det. Jag skriver ofta om dem, men utan namn, eller så utelämnar jag dem helt ur ekvationen. Ibland ber de speciellt om att inte bli omnämnda och då gör jag såklart inte det.

Eller;)?

Med det sagt så träffades jag och Helen,(hon har tyvärr inget val i det här med att figurera;) i fredagskväll. Jag hade haft precis hela dagen på mig men ändå blev jag stressad på slutet. Felprioriteringar helt enkelt. Jag hade EN sak att göra utanför huset och det var att åka och handla, vilket tog mycket mer tid än jag tänkt;) Kom hem kvart i fem och skulle ta bussen 17.35. Då skulle jag hinna göra mig i ordning och käka:D

Ja herregud, men jag hann, och träffade på min granne vid busshållplatsen så vi snackade hela vägen in på stan. Han hade inte varit ute och svirat på flera år och skojade om att toleransen kanske var åt skogen. ”Det är lugnt”, sa jag. ”Man måste ju inte dra tre shots kvart i tre.”

Man skulle kunna säga att det vore fint om man lyssnade på sina egna råd:D

Vi började med en snabb öl på BJ, det var Soultrain men det kommer ju inte igång förrän lite senare, och vi hade en trubadur att se:)

Lasse spelade på DogBar och det har blivit väldig som hemma. Det är en jäkla mysig bar! Vi travade dit och satt och babblade en stund innan han körde igång. Det kom folk och satte sig hos oss, nån kille jag sett där många gånger men inte pratat med förr. Han slog följe med oss tillbaka till Soultrain sen, där vi var en väldigt kort stund. Några av fotbollskillarna var där och undrade var vi höll hus, men sen hann de dra hem innan vi kom;) Det förstår jag för det var inget vidare spännande. Ibland är det svinkul och ibland bara trist. Nu ser jag fram emot att man kan sitta ute, för det är tusen gånger mysigare då. Men jag vill helst inte frysa ihjäl;)

Det här vinkeln på domkyrkan kan jag sällan låta bli att fota när jag går förbi, jag tycker om den så jäkla mycket. Det här är mitt Uppsala ♥

Jäkligt dimmigt.

Vi tappade bort killen vi kom till BJ med, och lallade tillbaka till DogBar igen:) Det är en bit att gå i mellan och det var ändå rätt skönt, tidigare på dagen/kvällen hade det regnat men nu var det rätt varmt. Vi satt och snicksnackade och bestämde oss för att kolla en sak med några kompisar. Det visade sig att de var på galej de också så de anslöt till oss. Och där nånstans spårade det hela ur en del. De där kvart i tre-shotsen …;). Alltså fy fan vad HotShots är gott:)

När de stängde här gick vi vidare till O´Connors och där dansade vi tills de kastade ut oss. DET var inte igår:)

Robban jobbar ju och ska upp tidigt på lördagar, så nu är det slut på sötebrödsdagarna, man kan se sig i himlen efter skjuts hem på fredagarna. Det suger, för man blir snabbt bortskämd:) Min tanke var att åka sista bussen hem, men den går långt före tre, (vet inte när, kanske halv?) och då fanns det inte på kartan att avsluta. Alldeles för roligt:)

Vi var fem, och två skulle till samma ställe, och två till nästan samma ställe. Och så jag då, som alltid bor i fel ände av stan när det gäller sånt här. Jag vägrar att pröjsa 500spänn för en taxi, och killarna försökte övertala mig till en Uber. Men vafan är det ens? Jag vet ju, men har aldrig åkt det, och tänkte inte börja i fredags, hade inte ens kunnat ladda hem en app misstänker jag;)

”Nejmen jag går!”

”Det kan du ju inte göra, det är skitlångt ju!”

”Jamen det är ju inte som att jag har bråttom. Jag har gått förr, det är lugnt.”

Och så sa vi hejsvejs och de gick åt ena hållet och jag åt det andra. Kan väl säga att jag ångrade mig efter tio minuter, då var jag less;) Det är långt förvisso, men mest av allt är det horribelt trist att gå, normalt har jag ju sällskap av syrran och då är det ingen Big deal alls.

Jag gick 03.10 och kom hem innanför dörren 04.45. Sur:)

Haha, Helen messade 03.30 och frågade om det gick bra, då var hon hemma, och jag hade precis kommit ut ur stan och var bara nästan vid det skitstora gärdet. Jag erkänner villigt att jag svor en hel del där, men envis som man är så finns det ju inte att ge sig. Jag hade kunnat ringa en taxi när som helst och bli upplockad, men icke då.

Det var väldigt skönt väder, sådär en aning fuktigt så det kändes fräscht i ansiktet, jag hade jackan lite öppen och inga vantar behövdes. Det är ofta välgörande med en långpromenad i frisk luft efter en sån blöt kväll, men sista biten var seg. Jag ser fram emot att man kan cykla igen, och gärna att det inte regnar eller blåser. Det där gärdet vi har, det är långt, riktigt långt. När man väl kommit över det så börjar uppförsbacken, och sen är det uppför i en 45 minuter eller så. Det blir med andra ord bara värre och värre;)  Jag tar ju snabbaste vägen, och såg på mina skor morgonen efter att det inte var jättesmart att gå genom skogen sista biten. Jag går där hela tiden med Doris, och det är gärna lite lerigt, det underlättar inte direkt att det är mörkt;)

Men däremot kunde jag notera att de två tomter som de håller på att förbereda för husbyggen, nu tydligen är preppade och klara. Det har varit avstängt där för bilar, men nu när jag gick förbi var allt sånt borta. Alla träd låg i en prydlig hög och det kan nog bli fint det där. Jag tror att de har sprängt, för jag har känt  de där märkliga poffarna några gånger för ett tag sen. Det var en extrem skillnad, det har säkert stått trettio barrträd där eller så. Jag smet in på tomten när den var till salu, så måste man få göra tänkte jag, det finns alltså inget hus, och då kändes det som att gå på en meter sviktande barr. Mjukt och lite gungigt:) Nu var det ljust och platt.

Jag klev innanför dörren hemma, Doris skällde såklart, och var instängd nere hos Jordan, och sen klev jag ur alla kläder där jag gick och stod, eller inne i badrummet då, och sen var det raka vägen i säng. Svintrött:) och lite ont i fötterna. Men glad över att inte haft det minsta ont i den stukade foten:)

Vaknade vid tio och vågade inte riktigt känna efter hur jag mådde, men insåg att det var ju ingen fara. Shotsen till trots:) Slumrade av och till några timmar innan jag orkade masa mig upp och duscha och käka.

Mamma ringde och vi snackade, och var innerligt överens om att det är långt att gå, men att det funkar. Hon har också gått den vägen, om än för många år sen. Robban som gick överallt förr höll med han också. Måste verkligen se över cykeln, den har stått i garaget i vinter så förhoppningsvis mår den bra:)

Sen hade jag ingen lust att göra ett enda dugg, Novalie kom upp och pratade om en film hon sett, och det slutade med att vi såg den, hon igen, och sen uppföljaren. Den heter Code 8, och var helt perfekt en seg dag i soffan. Mitt i kom Lovelia upp, då hade ett av hennes sängben vikt sig. Så då var det ju bara att gå ner och fixa det. Tog en förbannad tid, för dels hade själva plattan som det satt i lossnat, och sen när jag äntligen fått fast det så insåg vi att benets skruv var sabbad. Jag fick springa upp och ner i trappan med skruvdragare, borrmaskinen och leta i garaget efter lämpliga skruvar.

När jag dragit i sista skruven och klev ner från pallen, sängen stod på högkant, vet ni vad jag gör då?

Jo, då KLIVER jag på hammarens baksida, den där man drar ut spik med ni vet. Kan meddela att det är dumt, det blir inte det minsta bra och slutade med att vi fick torka hennes golv också. Jag har en snygg skärskada på sidan av foten, nedanför lilltån. Gjorde ont också, men sängen är förhoppningvis fixad. Jag haltade tillbaka till soffan, borde helt klart inte lämnat den:)

Sen fick jag sällskap framför mello av Novalie, för i lördags var enda deltävlingen jag ville se. Jag älskar Jay Smith, och han var med. Efter att ha skrämt slag på mig, ett tag trodde jag att han skulle åka ut mot den lilla rätt ofräscha Fröken Snusk, så knep han till sist en finalplats. Jag lyssnar ofta på honom och hans låt är helt i den stil han har, lite åt countryrock, love it:)

Robban kom från jobbet precis i slutminuterna så då avlöste han Novalie, och vi kollade på nån film jag glömt. Så bra var den;) Nej då det var med Liam Neeson, jag minns bara inte vad den hette.

Ett tips kan ni få också, och det är att ljus där veken får för sig att ta slut, eller lägger sig ner i vaxet eller så, det går alldeles utmärkt med att låta en tändsticka fungera som veke.

Bara stearinet blir lite flytande så brinner det hur fint som helst, och i bästa fall knastrar det lite, som ett riktigt WoodWick-ljus, fast jäkligt mycket billigare;) Man får ju ha lite koll och eftersom det kan bli en större låga så får man ju anpassa sin ljusstake.

Söndag morgon, Jamie spelade match och skulle samlas 9.00 vid Ica. Jag trodde han ville ha skjuts men det visade sig sen att han gick. Det är bra, jag förespråkar att man ska ta sig dit man ska för egen maskin och inte alltid få skjuts, men jag hade tänkt köra honom eftersom det var så tidigt.

Nu låg jag kvar och surfade, mailade och fixade saker innan jag klev upp. Jag ägnade halva dagen åt att städa, först slå på stora snosen för att lokalisera vart fan Stumpan hade kissat i mitt sovrum nånstans. Kattjävel, tur hon är söt. Det visade sig vara på en av mina tyglådor under sängen, ni vet de där med dragkedjor från Ikea. Kul. Inte det minsta. Så ut med alla raggsockor och vantar osv jag förvarar där, och sen tvätta den. Hon ska inte ens in i mitt rum, men det är ibland svårt att hålla dörren stängd. Alla djuren älskar att ligga i min säng, även hon, så varför hon ska kissa är obegripligt. Jag vet att det är för att hon är hjärnskadad, och inget hjälper, så det behövs inga goda råd:) Har man haft navelsträngen så hårt virad runt benet att man numera är trebent, då fick inte hjärnan det syre den behövde, svårare än så är det inte.

Men det är irriterande.

Sen var det allmänt plockande och fixande och då messade Patricia och frågade om jag hade rollers och sandpapper. Nja, alltså jag har, men de är använda. Hon och Janelle höll på att fixa i Janelle och Simons lägenhet här i stan, den ska säljas. De har köpt till flyttstyling, och de hade rekommenderat att måla om, spackla hål osv. Alltså jag FATTAR det här med att det ska se fräscht ut när man säljer, men hörni, ni som var med på dåtiden. Jag tycker det ser mycket mer inbjudande ut med lite själ i ett boende, än att det ser ut som en jäkla hotellkatalog. Vad tycker ni? Förr städade man, thats it.

När vi flyttade hit, så hade den mäklaren nån stylist-tjänst, som var gratis… och de gick runt och fotade och återkom sen med en miljard saker som skulle åtgärdas. Vi fyllde hela garaget plus ett Shurgaardförråd med våra saker, och sen hade vi typ så mycket plats att vi inte behövt flytta;) Jag fattar, och det är bara att göra så som marknaden kräver, om man vill ha så bra betalt som möjligt. De har en helt tom lägenhet så den behöver ju helt klart ha lite möbler för att se så fin ut som den ju är. När syrran flyttade så stylade vi själva, och jag kan väl säga att vi funderar starkt på att  starta en firma nu. Shit vad bra betalt de tar…!  Vi fick massor av beröm av mäklaren för vårs snygga styling, och priset blev det förväntade, så vi kan ju:)

Nåväl. Jag och syrran klev i målarkläderna och åkte dit för att hjälpa dem.

Och det var nog lite tur, för det tar ju så mycket längre tid än man tror. Ena väggen fick en touch-up, men två väggar målade vi om. Med samma färg, men den täckte inte fullt ut på vissa ställen, så hon och jag åker tillbaka dit i eftermiddag och drar eventuellt på ett lager till. Det var svårt att måla i enbart arbetslampans sken, enklare i dagsljus.

Egentligen är det helt sjukt. För mest troligt kommer den som flyttar in att måla om, eller tapetsera, eller nåt. Köket lär rivas ut, det är är jättefint men i lite för starka färger för att det ska passa dagens beiga människor. Sånt där som jag bara lever med. Orka. Så länge det är helt och fräscht så gör jag inget åt saken. Man gör det bästa med det man har, är min devis:D

Janelle och Simon bor ju i Stockholm så vi sa att vi kan göra det sista, det tar ju oss lika långt tid som det tar för dem att köra fram och tillbaka. Janelle var tveksam och tyckte inte att hon kunde begära det, men till sist gav hon med sig:) Hon kommer garanterat att få hjälpa till med något i framtiden, det är så det funkar. Tjänster och gentjänster. V i tycker ju också att det är roligt, så det är ingen större uppoffring direkt.

Så är ni sugna på en fin tvåa i Nyby, så håll ögonen öppna:) Jag länkar den här när den ligger ute för visning.

Vi kom inte hem förrän strax före midnatt, och då var jag skapligt trött ändå, så kom i säng i rätt normal tid:)

Nu ska jag fixa lite innan det är dags att åka tillbaka:)

Hur har ni haft det i helgen? Och vad har mi för väder hos er förresten? Vi har just nu lite sol, till skillnad från det rätt gråtrista som helgen bjudit på:) Underbart!

 

Reklam för Impecta

Det är mars! Det är en vårmånad, och snart är vintern över, för den här gången:)

Jag har ju ett nygammalt intresse som väcktes till liv igen för några år sen, och det är det här med att odla. Blommor, ätbara saker och vin:) Ja, eller vindruvor då;)

Nu börjar det klia i fingrarna efter att få göra annat i trädgården än att skotta snö:D

Jag har en stor trädgård som mest är öppen gräsmatta med stora gamla buskar och träd, och inte så mycket rabatter. Det märks att damen som byggde huset planerat dem noga. Det dyker upp tulpaner, pärlhyacinter och krokusar varje år, och i  gräsmattan är det fullt av scilla, tror jag de heter, och tusenskönor. Jag har petat ner en del påskliljor och det har dykt upp en kungsängslilja på ett uselt ställe där den inte syns:)

Förra våren fick jag en dahlia av Corrinda och den var så fin när den äntligen blommade i november 🙂 att jag vill ha flera i år. Jag vet inte om jag gjorde rätt när jag bara ställde undan krukan till vintern, men det visar sig:D Förra året planterade jag den inte förrän alldeles för sent helt klart, så ska vara tidigare nu.

Jag har förut beställt både fröer och knölar hos Impecta, de har massor och är superbra, så jag kikar alltid där först. Och får direkt ett ”kärt problem”:)

Nämligen att det finns så mycket fina dahlior att det är hopplöst att välja! Alla är ju vackra på sitt sätt, antingen överdådiga eller enkla, eller en blandning. Man kan plantera dem i kruka eller rabatt, men måste ta in dem över vintern. Det gör inte jag med saker från rabatten, så det får helt klart bli i krukor:)

På många av Impectas produkter står det såhär:

Det är toppenbra! Då kan man beställa i god tid utan att sen behöva ha knölar liggande som man inte kan plantera än. De kommer när vädret tillåter, så bra:) (Då vet man också utan att vara så kunnig, NÄR det är dags att plantera)

Jag vill ha massor av snödroppar, idag har jag en (1!!) som troget kommer precis vid ett stuprör, den vill inte sprida sig tydligen utan kör solo. Jag vill också ha fler kungsängsliljor, det är ju Upplands blomma, och sen skulle jag vilja ha mer tulpaner. Visst var den här sorten helt underbart söt? Den heter Tabledance och ska ha stora, pionliknande blommor, och blomma lite senare. Det är ju fint om det finns tulpaner längre i rabatterna. Det finns massor av sådana att välja på hos Impecta, såklart. Jag kommer hinna ändra mig och troligtvis blir det lite olika sorter. Jag tycker det är fint med variation i både färg och utseende, det gör mig glad. Andra tycker tvärtom – att det finaste är när man är enhetlig.

Mamma hade sådana där stora lila bollar som jag lärt mig heter Allium, dock något mindre än den här jätten, som är runt 20cm i diameter:) Jag älskade de där blommorna, och nu är det ju syrran som bor där och blommorna kommer varje år. Jag vill ha egna bollar! (Mamma måste ha planterat sin nån gång på 70-talet, bra livslängd på dem:))

Det står att de vill ha sol-halvskugga och det skulle vara perfekt utanför mitt uterum. Så minst en sån måste jag ha:)kanske fler men i olika storlekar?

Jag försökte odla ätbara saker förra året. Min vinranka frodas ju, bara att hoppas att vinterns svinkyla inte dödade den, men förutom det så gick det ju sådär med odlandet förra året. Det växte bra, men sniglar och fjärilar åt upp allt utom potatisen:/

Det var det enklaste jag odlat nån gång, bara ner i jorden och vattna lite, och sen kom det massor av potatis. Jag ska gräva ut mitt land lite mer i år men funderar också på att ha några sådana här potatissäckar som jag hittade hos Impecta? Nån som har det? Jag ser ju hur mycket potatis det kommer ur dem:D Det verkar otroligt fiffigt med den lilla luckan på sidan. De var fina, och då skulle jag få rum med ännu mer potatis. Jag tror att jag ska ha olika sorter, det är väl kul?

Impecta har mängder av olika potatissorter också, de flesta har jag aldrig hört talas om. Jag köper oftast en säck med ”fast potatis” på mataffären och kollar absolut inte vilken sort det är. Det borde man ju göra, och därför tänker jag testa olika i år. Sanningen är ju att kokt potatis är det tristaste jag vet. Jag äter det aldrig,(möjligen mosad i en god sås haha) men barnen älskar det. Potatis i alla andra former än kokt däremot är jättegott.

När jag kollade runt på Impectas olika potatissorter hittade jag namn som sparrispotatis, blå mandel, Asterix, Cherie, Princess och Monte Carlo. Bland annat:) Det här är ett urval.

Man kan också göra det enklare för sig och köpa en kartong med fyra olika knölar, utvalda med mycket tidig, tidig och lagringsduglig potatis med skörd under hela säsongen. Det låter ju smart:)

Jag insåg också förra året att det här med att förså är skittråkigt men väl värt mödan. Men – jag måste ha någon form av plan och då såg jag den här. Ett minidrivhus. Det ser ut att få rum på fönsterbrädan, eller bordet går bra det med. Syrran hade ett sånt här och hon fick så fina tomater och paprikor, för att inte tala om gurkorna:)

Jag sådde mina i äggkartonger och tyckte jag var så fiffig, men det slutade bara med att jorden var snustorr hela tiden. Fick vattna hela tiden, så det här är nog en klok investering. Det här är extra djupt så rötterna kan växa till sig ordentligt.

Allt finns på Impecta, som förutom fröer och blomsterlökar även har mängder av tillbehör. Det är en otroligt bra sida, med snabb leverans och trevligt bemötande:) Kolla in själva, det är härligt att botanisera runt och planera!

Ska ni odla och plantera så rekommenderar jag er verkligen att kolla in på Impecta  först. ♥

.

P.S: Sen jag såg den här växtlampan så vet jag också vad min syster ska få i födelsedagspresent. Visst är den fin?

 

Igår var vi inbjudna av Dröse & Norberg för att se Den lilla sjöjungfrun – musikalen.

Jag har fått möjligheten att se flera av deras helt makalösa musikaler, och den här var absolut inget undantag.

Jag frågade om Jack ville följa med, han är i perfekt ålder för den, även om jag skulle vilja säga att alla åldrar är perfekta. Jag som vuxen skrattar lika mycket som kidsen, och sitter mellan varven med tårar i ögonen. Den här gången kunde ingen mer än Jamie haka på hemifrån så då var det ju också perfekt att kolla med Jack. Han ville och tog med sig pappa Simon:)

Jag hade researcha mig fram till att om vi tog pendeln till Odenplan så skulle vi kunna promenera till Filadelfia Convention Center, där den skulle spelas. Inga problem, så jag bestämde med Simon att ses på perrongen vid Odenplan. Kollade tågen flera gånger, och hade bestämt att vi skulle ta det som gick vid fyra. Jamie skulle komma från skolan så han nästan fick ta vändande buss men det fick gå. Åka kommunalt är ju inte min grej, det för att det i 99,9% av gångerna blir dyrare än att ta bilen. Det är sjukt men så är det. Men med tanke på att jag avskyr att köra i Stockholm så tänkte jag att det får vara värt det. Men sen kollade jag igen och nu var det störningar i tågtrafiken. Hm…? Jaha hur gör man då? Chansar eller tar bilen?

Jag avvaktade, och letade mig igenom både UL och SL efter info, och när jag på SVT kunde läsa att Nationella bombskyddet var på plats på Arlanda, och att det brann i tunnlarna där så bestämde jag mig för bil. Det visade sig sen att det var ett klokt beslut för vad det verkar stod trafiken mer eller mindre still till in på kvällen.

Jag hade iaf tankat bilen dagen innan, så jag var peppad:)

Messade Simon att jag kunde hämta upp dem i stället för att mötas på stationen och att han kanske fick vara min vägvisare:)

Så körde vi och lyckades undvika de flesta köerna, eller alla om jag ska vara ärlig, det rullade på i god fart hela tiden. Jag hatar ju att stå och gnugga på kopplingen och krypköra fram, men det slapp jag. Framme i Solna där Janelle och Simon bor så lyckades jag missa att svänga in till dem, helt utan att upptäcka det. Jag funderar fortfarande på HUR jag lyckades med det, för just precis där hittar jag. Jag skyller rakt av på polisbilen som kom från vänster och krävde sin rätt att köra förbi, mitt fokus låg dit istf till höger där jag skulle svänga:D

Upptäckte det direkt, att här känner jag inte igen mig, alls? Hm…. svängde av och körde på känn åt det håll jag trodde man skulle kunna komma fram innan jag kunde stanna och slå på GPS. Jamie visade sig vara en utmärkt kartläsare och vägvisare, så några minuter senare gled vi in hos Janelle och Simon:) Så här är det varenda gång jag ska köra i krokarna av Stockholm,  jag missar en avfart, en sväng eller tar fel i en rondell och sen blir det sightseeing. Ibland länge ibland kort. Solna var väldigt vackert där jag körde iaf, fina hus:)

Simon och Jack kom ner och han var så glad och sprallig, lilla gubben. Han har varit sjuk med öroninflammation stackarn, haft 40 graders feber i flera dagar:( Men nu är han frisk igen och full rulle:) Han är så roligt att prata med! Älskar när man kan konversera med småkids, de är ofta så roliga och kluriga, plus att de alltid försöker ”luras” men är så usla lögnare att man absolut ser igenom dem direkt:)

Vi hämtade Jacks bilstol och sen var det i princip raka spåret så kom vi till Filadelfia-stället. Parkera är ju en annan grej jag inte är så bra på. Jag backar in var som helst men det här med att fickparkera är svårt alltså. Jag kan för det mesta, men ibland så går det bara inte. Hopplöst. Nu körde vi runt några varv innan vi hittade en plats och den var tacksamt nog längst fram i ett led. Utan Simon hade jag nog snurrat där fortfarande, eller felparkerat på en lastzon för de missar jag alltid. Det är som att jag inte ser de stora gula skyltarna … men jag har fokus ner i marken, inte uppe i luften:D

Vi promenerade en bit och sen var vi framme.

Jag hoppar alltid över fotograferna nu, jag antar att de inte känner igen mig och då behöver de inte ha bilder på oss på röda mattan heller:D Inte för att jag känner igen speciellt många som poserar där. Däremot ha jag nog aldrig sett så många Dragqueens IRL som igår, de flesta som sitt ”vanliga jag”. Får man skriva så utan att nån blir kränkt? De borde väl vara ok, de ser ju ut på ett helt annat vis när de är Drags mot när de är vanliga. Jamen vafan, vanlig är inget skällsord, och det är ju ändå lite mer ovanligt att gå runt och glittra i fjädrar och boa;)

Älskar de där killarnas kaxiga approach. En av lilla sjöjungfruns systrar är Fontana, en dragqueen, som var med i DragRace Sweden, och jag anar att det var därför som flera av de övriga dragqueensen var där, och jag tror jag såg Christer Lindarw också, men är inte helt säker. Det var kändistätt iaf, och det är det som gör det hela så mysigt och charmigt. Att det är folk av alla slag där. För jag tror att det på de här generalrepen/kostymrep/publikrep/VIP-rep är mycket nära och kära till ensemblen också. Jag gissar alltså.

Om vi går tillbaka till Dragqueens en sekund bara, så fascinerar de mig enormt. Det ligger ju en makalös kreativitet bakom, det är sminkningar som skulle platsa var som helst, kläder som får Cher att kännas tam och teatraliska utspel som få kommer undan med. De är överlag så snygga som tjejer att man blir grön av avund. Som killar är de snygga absolut, men kanske inte supermärkvärdiga, men sen går de in i rollen som Queen och då jäklar. 😀

Fontana på scen drog nog inte bara mina blickar till sig, men visste man inte att han är kille vet jag inte om det är uppenbart, jag tror inte det. Jag har träffat honom vid ett tillfälle, det är länge sen nu och ganska kort, men vi gjorde en inspelning om näthat ihop. Han är sjukt trevlig:)

Nåväl!

Jag filmade, men det var svårt att få bra bilder, det är så mkt ljus och rörelse. Det finns på Instagram om ni vill se:)

Föreställningen har rötterna i både HC Andersen och Disneys Lilla sjöjungfrun, men eftersom Dröse&Norberg alltid sätter sin egen tvist på det, så är det en ny och annorlunda variant, som man känner igen, men ändå inte.

I stället för att prins Erik är en kunglighet, så är han en son till en norsk fiskkonservsmogul och heter Olof:) Både Olof och hans mamma är norska, och det är ju härligt med dritsäck och må du göre de:)

Ariel heter Gwendolyn och som hennes pappa ser man Joakim Nätterqvist, som om jag inte har fel spelade ARN, jag har klurat på det nu sen jag såg honom i förra musikalen:) Som Lilla sjöjungfrun ser vi Kiana som är helt fantastisk. Det är alla, verkligen varenda en av de som medverkar är suveräna.

Föreställningen är fartfylld, rapp, kul och lite läskig. För de vuxna;), vilket poängteras i början. Anna Norberg som spelar havshäxa, pratar lite på scen och uppmanar alla barn att när deras föräldrar bli rädda så ska de berätta att det bara är på låtsas:) Barnen är helt med på noterna, och när det vid några tillfällen förs en dialog mellan skådespelare och publik så är kidsen on fire:) Det är så bra! Som vuxen på en barnföreställning ledsnar man ofta snabbt, tycker jag då. Men de här två timmarna går alldeles för fort. Snacka om att de lyckats fånga alla åldrar:D

Har ni möjlighet så se den! De turnerar i Sverige och även Norge, så kolla datumen och ge det i present till nån ni tycker om. Det är en utmärkt grej att göra som familj, alla kan vara med.

Jack satt som ett ljus hela tiden, bad bara mormor om en popcornchokladbit mellan varven. Jag lyckades extra bra igår, jag packade ner en chokladkaka med popcorn, och när Jack precis när det skulle börja såg att nån hade popcorn ville ju han också ha. Att då kunna hala fram ett alternativ som var perfekt var kanon:D

Jag är precis lika imponerad av den här uppsättningen av musikal som jag vart av de tidigare jag sett, det är otroligt bra. Sång och Musik, fart och fläkt och alltså kostymerna! Så välgjorda att det är galet.  Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen åt två sjöstjärnor Blob&Blob, och rös när Kiana sjöng. Och Joakim Nätterqvist röst är fasen grym alltså, wow.

Absolut får den här föreställningen 100 av 100. Så bra:) Som sagt, se den om ni kan.

Biljetter finns här

Sen var det ju dags för att åka hemåt. Först hitta bilen;) där var de återigen tur att Simon var med. Jag tror jag hade skaplig koll men han hade helt klart bättre. Hemfärden gick utan minsta lilla problem. På ditvägen blåste det så jag fladdrade runt på motorvägen, min bil är lätt och ganska stor, den tar vind som fasen. Skillnaden mot min gamla VW-buss är enorm, där kände jag inte ens av full storm. Typ;)

Nu var det mörkret som var enda distraktionen, jag tycker det är knöligt att köra i mörket. Dels, ett ganska stort minus, är att jag har inte ett superbt lyse på bilen. Men tar man rygg på nån och låter dens helljus lysa vägen så går det fint. Det eller att man är ensam då. Jag ser också sämre i mörker, inte så att det påverkar bilkörningen, än iaf, men så där så att jag får anstränga mig. Jag har alltid sett som sämst i skymningen sen reder det ut sig. Nu var det mörkt på riktigt.

Jamie var hungrig och fick bestämma, skulle vi stanna på vägen eller på ICA? Han valde ICA, som blev Coop för de har så bra snabbkaffe:) och vi köpte fryspizzor enligt hans önskemål. Bad Trixie hemma slå på ugnen så det var bara att putta in pizzorna.

Kollade nyheterna efter om tågen rullade och det gjorde de ju inte, så jag var nöjd över mitt beslut att ta bilen. Även om jag kan bli extremt trött på hur sårbart vi har det med vägnäten. En station, Arlanda, stoppar upp trafiken under massor av timmar. Det är inte bra, det lovar inte gott när ryssen kommer.

Och Erik Pelling, nej det blir inte bättre med varken fyrspår eller spårväg. För kan man inte underhålla spåren idag och se till så att de som trafikerar dem sköter det med bravur, så funkar det inte mer fler spår. Lovar. Kolla in snabbtågen i Japan, de går exakt på sekunden, varje gång året om, oavsett väder. Inga solkurvor eller skit där tydligen.

Jag ska berätta en sak som avslutning, och det är att om man gör något ordentligt från början, och sen underhåller det, så håller och funkar det. Det är inte direkt kärnfysik:)

När vi sen landade i soffan med den där pizzan i knät så blev det film. Gone in 60 seconds:) Helt i min smak med Nicholas Cage som biltjuv. Vi har sett alla Fast and furious filmerna till och med nian, som vi inte hittade igår, därav bytte vi, men inom samma genre.

Jag begriper inte hur man kan köra bil på det sättet som de gör i de filmerna. Jag fattar ju att det är fusk och fejk men fakta är ju att det går att köra bil väldigt jäkla skitsnabbt. Typ på bana, eller streetracing. Jag har verkligen inte simultankapacitet för det, jag är också alldeles för rädd för att dö eller göra illa mig för att utsätta mig för de riskerna. Men jag ser det gärna på film.

Nu ska jag ta och pallra mig iväg för att handla, detta eviga. Jag önskar mig fortfarande en pipeline från Arla med mjölk, yoghurt och kvarg i, men tills dess får jag vackert åka själv.

Vi hörs om ett tag, ha en fin fredag tills dess:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

På skottdagen får kvinnorna fria:) Mina döttrar tittade på mig som att jag vore helt felvaggad när jag upplyste dem om det:D det hade de aldrig hört, och det är både bra och dåligt. Bra för att det är tider nu då en tjej ”får” fria vilken dag hon vill, och dåligt för att det är ändå lite charmigt med de gamla traditionerna:)

Ni fattar.

Men jag tycker att skottdagen är en finfin dag att klippa till på nya jeans, eftersom det fortfarande är 25% på denim!

Jag passade faktiskt på igår att beställa ett par till ljusa jeans, jag har ju enbart mörka. Förutom ett par, de ovan, som jag beställde för ett tag sen till toppenpris:) De är så sköna och jag börjar vänja mig vid att ha ljusa byxor, så då kör jag ett par att byta med. Förr hade jag alltid ljusare jeans, men nu i princip enbart svarta. Ett och annat par mörkt blå. Ja, förutom de ljusa som ligger kvar och tar plats i lådorna och är A: trasiga eller B: för små;)

De här ovan har en liten resår i linningen, på sidan, vilket gör att de sitter perfekt. Helt otroligt att det inte glappar bak i ryggen som det så ofta gör.

De jag köpte nu är i samma modell som jag älskar, nämligen den här:

Det är ju samma jag tjatat om förr, men de är värda att berömmas. Så bra byxor!

25% är perfekt, då kan man verkligen passa på.

Det finns ju annat i denim än bara byxor. Jag har funderat ett tag nu på om det är ok att skaffa sig en jeansskjorta igen, eller om jag borde låta det stanna vid en tanke? Jag tycker det är väldigt snyggt på andra, men kanske att man när man upplevt det en gång på … vad var det? 90-talet? att man känner sig utklädd?

Men det är ju ett ruggigt praktiskt material, svårt att hitta ett som bättre står emot lite smuts:)

Klänningen kan man ju köra som en tunika också om man vill, så den kan jag absolut tänka mig.

Hängselbyxor däremot, det är INTE för mig. Jag ser inte klok ut i det, mest troligt för att jag känner mig som typ Asterix, eller nej, Obelix heter han väl? Jag känner mig inklämd och utklädd deluxe. Men, på andra är det oftast väldigt fint. Typiskt:)

En lång jeanskjol…? Ja, jag tror det, jag har korta som jag har hela somrarna, men ingen lång. Kanske dags för det?

Måste helt klart fundera, för nu började det snurra, den skulle vara väldigt snygg ihop med flera av mina t-shirtar:)

Kappan sen då, ja, den kan man ju inte säg annat än att den var snygg, eller hur?

Ni hittar allt denim och massa inspo här 🙂

 

Jag är trött nåt så överjordiskt just nu. På ett sätt som jag inte varit tidigare den här vintern. Jag känner dessvärre igen det väldigt väl från tidigare år. Jag är inte skapt för vinter, mörker och kyla. Det är nog bara så. Eller så är jag en björn, som borde ligga och sova, på allvar nu.

Den här vintern har vi haft massor av snö som lyst upp, det har varit kallt, vilket väl hänger ihop med att vädret är klart , vilket i sin tur ger LJUS, och det har varit en fin vinter helt enkelt.

Normalt i Uppsala är det slask och blask, grått, svart eller kolsvart väder. Skillnaden mot en sån vinter vi har fått ha nu är enorm. Jag har inte känt av den här extrema tröttheten som jag annars lider av. Det tror jag beror på att vi faktiskt haft något som liknar dygnsrytm. Det har varit ganska ljust på morgnarna, och då menar jag inte ljust som på sommaren, men ljust för att gatlampor lyser på den vita snön, och att solen ju faktiskt visat sig i och med att det varit klart. Molntäcket som normalt brukar hänga nere vid ögonbrynen har inte varit där hela tiden. Det har varit mer ljusa timmar på dygnet. Vissa dagar har varit gråtrista och då har jag gäspat käkarna ur led. Men sen kommer en ny fin, ljus, kall dag med sol, och vips är man piggare. Inte Pigg, men PiggaRE:)

Det tackar jag för! Ödmjukast.

Idag är det rätt grått däremot, men skapligt varmt och det börjar anas en vår. Jag har lite knoppar i rabatten och på buskarna, och känslan är att det går åt rätt håll. Den här årstiden är ändå okey, fast jag är trött, men man vet ju att alla bakslag är just det, bakslag. Det går över snabbt.Det kan snöa i maj, men det kommer inte bli vinter.

Förvånat kunde jag konstatera att de sopat gatorna! Inte alla men många av de stora är rensopade. Jag fattar inte riktigt det där, för de sopade gatorna strax innan snön kom i höstas? Då vet man ju att det kommer att komma snö och halka, så varför lägger man pengar på det? Då?Finns det nån anledning? Nu skulle man ju kunna tänka sig att det vore smartare att låta gruset ligga kvar i alla fall några veckor, så man slipper grusa igen?

Förvisso skönt med tanke på stenskott, men annars fattar jag inte. Kanske bara är idiotpolitikerna i Uppsala som är just det – idioter?

För det är de. Jag är ledsen över att säga det, men politikerna i den här stan förstör mer än de tillför gott.

Berättade jag förresten att de, med kommunfullmäktiges ordförande, Erik Pelling i spetsen bestämde sig för att de behövde en tv-studio?

Jo för de behöver minsann nå ut till folk, och den studio de använt hittills var det väl nåt fel på, troligen inte men de ville ha en ny. Det är nämligen signifikant för våra politiker, de vill ha NYTT! Inte återvända eller så utan nytt ska det vara. De har nu skaffat sig en ny studio för 23,5 miljoner kronor. I samma veva sa de nej till att ge 2 miljoner till en kvinnojour för utsatta kvinnor. Hur fan motiverar man det?

En studio? Kom igen, de har lokaltidningen och lokalradion till att nå samma målgrupp som man når med vanlig tv. Den målgrupp de behöver nå, är de yngre. Alltså de mellan 15-40-ish. Tittar yngre människor på Tv idag? Nej, de streamar, och får sin huvudsakliga information från internet. Tic tok, Instagram och YouTube. För att göra inslag där behövs ingen tv-studio för 23,5 miljoner, utan en mobiltelefon med bra kamera, och en mikrofon, kanske en studiolampa. Utrustning som kostar några hundralappar, om man kan tänka sig att använda sin egen smartphone. De har garanterat tjänstelurar av senaste snitt.

Kolla på våra största stjärnor inom sociala medier och vad de har för utrustning. Terese Lindgren använde länge en enkel videokamera med wifi. Jocke och Jonna har ett kamerateam, nu, men byggde upp sin enorma förmögenhet med enkel utrustning, och de filmar det mesta med en kamerakille. Men Erik Pelling måste ha en ny tv-studio för 23,5 miljoner kronor. Och säger nej till massor av annat som behövs så väl. Alla potthål som man typ hamnar på Nya Zeeland om man råkar köra ner i, vården som går på knäna, skolan som är som ett skämt, osv.

Kvinnor som utsätts för våld.

Det är för mig totalt obegripligt att man kan göra så. Men så är han en oempatiskt skitstövel också. Av värsta sorten.

JAG kan filma och klippa ihop det som Pelling behöver ha. Det finns skolor med studios, Trixie går estetisk och de har en superfin studio, den skulle kommunen kunna hyra in sig i. Det är inte som att de ska sända tv 24/7 utan det handlar om ….eh ja säg det? De har dessutom en redan, men den dög inte. SVT finns i stan, det finns mängder av folk som kan skapa material till Pelling för en bråkdel av 23,5 miljoner.

Att säga att jag föraktar Erik Pelling är en extremt underdrift. I mina ögon är han det lägsta av det lägsta, inte värt att kasta vatten på om han skulle brinna. En maktgalen härskare utan förmågan att se det bästa för den stad han, märkligt nog, är satt att representera. Folk som röstar på honom kan omöjligen fatta vad de gör.

Jag älskar mitt Uppsala men politikerna förstör det.

Ja, så var det med det.

Back on track:)

Jag är tröttare nu än jag varit på hela vintern och det kanske beror på att jag hållit fanan så högt hela tiden? Men nu är sommarens krafter slut, den D-vitamin som lagrats är borta, tallkottkörteln behöver ljus. 🙂

Jag har också ont, vilket såklart bidrar till tröttheten. Jag har ont i nacken, med medföljande huvudvärk. Just nu har den suttit i en vecka ungefär:/ dovt och molande, men släpper om jag lägger mig ner och vilar. Somnar med andra ord;)

Jag har ont i benet/nerven och jag har också ont i fingrarna efter virkandet:) OCH jag har dessutom ont i den fot jag opererade och sen stukade. Det är högst oklart vad det är som gör ont, men jag tänker att jag ger det lite mer tid. Ni sa att det kan ta ett år eller så innan en stukad fot blir bra, och jag gjorde illa den i maj. Jag vill inte söka för det för allra mest troligt går det ändå inte att göra något åt den, vad det än beror på. Den är ju så lappad och lagad redan. Mellan varven är det bra, men sen är det som att den hakar upp sig, och då gör det så förbannat ont att gå. Jag kan inte gå, om jag ska vara ärlig. Det hänger oftast i bara några steg, eller en stund. Lindar jag den blir det bättre. Mycket märkligt.Det känns ibland som det drar i senorna på sidan av vristen, och ibland som att det sitter en kniv mellan foten och benet:D

När jag söker läkare för min fot, så skakar läkaren nio av tio gånger på huvudet och säger att de aldrig sett nåt liknande och inte vet vad man kan göra. De vill inte peta i det, helt enkelt för det är för omfattande för att klara av på en kvarts besök. Därför ställer jag mina egna diagnoser som ändå alltid är korrekta 😀

Så länge det går att träna, inte är svullet, rött, varmt eller beter sig annorlunda, så är det inget farligt. Bara att anpassa sig.

Jag vet, det finns de som springer till läkare med allt, men dit hör inte jag, uppenbarligen 😀

I morgon ska jag och Jamie på äventyr tillsammans med Jack och Simon, det blir mysigt, så det ser jag fram emot.

Sen är det slut på februari, efter skottdagen i morgon. Då kommer mars, vårmånaden. Välkommen tillbaka våren:D

Nu ska jag prata med Jamie som kom från skolan, så vi hörs snart igen!