Idag har jag varit på tur, nämligen fram och tillbaka till Karolinska sjukhuset. För att … hm, tja, ta ett blodtryck och lyssna på lungorna:) Ett hjärt/lungstatusbedömning. Inför en operation som jag inte tänker säga att den är inplanerad, för då skiter sig allt, men så är det. Mer om det när det är klart:)

Man skulle ju kunna tänka sig att det här hade kunnat göras i Uppsala på en vårdcentral eller så, men så jobbar de inte och jag är inte den som krånglar:)

Jag har haft häcken full hela veckan, och det toppat sen med en envis huvudvärk, den vill inte ge sig. Förlåt om jag tjatar men ni slipper iaf värken;) Träningsvärk har jag också, så det är bara jämna plågor nu för tiden.

Något som är ledsamt är att Robban och jag har kollat klart på The Walking Dead, och jag saknar dem redan. Mest Daryl Dixon, som är den snubben jag skulle vilja ha i mitt liv när det blir zombieapokalyps med tillhörande mänskligt vanvett.

Hans spinoff verkar heta The book of Carol, vilket ju är ett tydligt tecken på att vi är ett perfekt par. I en zombieapokalyps:D

Jag älskade TWD, och har fått höra att det finns tre spinoffer, en om Daryl och Carol, en om Maggie och Negan och en om  Rick och Michonne. Härligt, tänkte jag, då behöver man inte sakna ihjäl sig. Eller?

Jodå för inte fasen verkar de här gå att se på nån kanal som jag har. Utan på AMC+ som finns i USA. SÅatteeeeee, jag kanske måsta åka dit och ta in på motell och ligga och sträckkolla:D:D

Jag frågade på instagram, och vet ni får ni gärna dela med er, hur man kan se dem, och svaret jag fick var VPN och lura servern att du är i USA. Fattar absolut inte ett skit även om jag rent teoretiskt förstår hur det går till. Det där lämnar jag med varm hand till Robban.

Vad ska vi se annars liksom? I två dagar nu har vi sett Snuten i Hollywood:D de är ju ok, men inte så många;)

Jag vill helst kolla om serien, direkt och det är inte likt mig. SÅ bra var den alltså:)

I morgon skulle vi till Jack på kalas, för han fyller år, men så har han blivit sjuk. Stackarn! Vi har haft diskussion fram och tillbaka var vi skulle varit, tanken var hemma hos dem, fast ute på gården för vi är så många (fler än min familj alltså) med mitt hus som backup. Nu är ju vädret lite upp och ner, och väderapparna säger olika. Men virus trumfar dem alla, dessvärre och nu är det uppskjutet. Jag har fått höra suckanden så många gånger om uppskjutna kalas, men med tiden inser nog alla hur det är, Virus bara kommer och kräver att planerna rivs upp.

Mina planer för kvällen är oförändrade men kan nu kanske bli lite längre. Jag ska träffa Helen och gå och lyssna på trubadur, det blir kul. Jag och min huvudvärk behöver komma ut lite. Med andra ord kanske jag skulle gå och göra mig i ordning nu …. jösses vad klockan går! Jag som tänkt hinna en powernap, jag var ju uppe bright and early i morse, strax efter sex. Den kan jag glömma tydligen:D

 

Ha en fin fredag, så hörs vi snart!

 

Reklam och annonslänk är Cellbes

Jag tänkte visa er hur bla den Finstickade tunikan sitter på:)

Den är på kampanj just nu, 30% off

Man kan variera den lite, här har jag stoppat in den i kjolen.

Här har jag den helt utanpå. Den är otroligt skön!

En riktigt usel bild på när jag tagit bort linnet under, det funkar väldigt bra det med. Jag har haft ett vitt linne under också, eller ett svart. Det är fint 🙂

Den har vidd i ärmarna som är lite 3/4 längd, vilket jag gillar. Är de hellånga och vida går det inte att jobba i köket När man ska stoppa i diskmaskinen så släpar tyget i, inte bra. Jag har några sådana plagg, bland annat en favoritblus, men det är helt klart partajkläder:)

Sen det optimala plagget, enligt mig då. En linneskjorta🙂 Jag har exakt samma i svart, och de finns i lite andra färger också. Det är en skjorta som jag alltid känner mig fin i. Antingen öppen över ett linne:

Eller knäppt med uppkavlade ärmar

Eller instoppad.

Eller knuten, med linne under eller bara en top.

De där gångerna jag står och plöjer igenom hela garderoben, förkastar plagg efter plagg och till sist vill jag mest grina … då åker linneskjortan fram:) Ett säkert kort! Det är klassiskt, enkelt och jäkligt snyggt. Plus för att det är svalt på sommaren och hänger man ut den på vädring är man Good to go igen utan tvätt. Ju mer man använder linnekläder ju skönare och snyggare blir de!

Den här skjortan finns i flera färger och är nedsatt:)

Det finns också en längre variant, även den har jag i svart och vitt

Den är riktigt supersnygg öppen över ljusa jeans eller för all del vilken färg/byxor som helst:)

Sen har jag lovat att säga till när den rosa drömmen är på kampanj, och det är den nu!

Den rosa fleecejackan är just nu nedsatt:)

Vi har ju kallt inne på vintern och då är den här perfekt att mysa runt i, den finns i flera färger. Även nu under sommaren har jag använt den rätt ofta, det är skönt att dra den över sig under de svalare kvällarna:)

Ni måste kila själva, Cellbes har just nu massor av höstnytt, och de brukar kunna gå åt snabbt i vissa storlekar även om de är duktiga på att ha ett bra lager

Ni hittar hela sortimentet här

Jag har just nu en ständig följeslagare, som kallar sig själv för huvudvärk. Den sitter där, irriterar och stör, men håller sig under kontroll. Ta i trä. Det brukar kunna vara så här efter att jag har haft migrän, allra helst om vädret innehåller lågtryck, eller liknande. Bara att härda ut.

Jag frågade på instagram efter folks bästa tips för att mota migrän utan medikamenter, för jag är less nu på piller som inte funkar, bäst att detoxa. Låter ju som jag är beroende men det är jag inte, bara mellan varven;) Nu har jag inte tagit en värktablett sen migränen släppte och tänkte försöka undvika det. Många rekommenderade en Daith-piercing.

Den ska sitta som på bilden och kallas för migränpiercing. Jag funderar på det. En annan sak jag också funderar på är botox, men det känns som att man kan börja med en piercing:) Det enda som stoppar mig är en oro över att den ska göra ont att ligga på. Jag sover på sidan, hopkurad som en liten bebis, med örat hårt nedtryckt i kudden. Jag kan ha vanliga plopp-örhängen om de är från dåtiden, nutida är längre i stiftet och går absolut inte, men sover helst inte längre med örhängen. Ringar undantaget. Jag antar att man kan ha tunna ringar även där, så det kanske funkar. Kanske känns det inte heller, men jobbigt att behöva ändra sovställning. Jag försöker med det mellan varven, tänker att det kanske är bra att ligga på rygg, men får panik efter en kvart, huvudet får ju inget stöd åt sidorna. Då skulle jag behöva sova på en sån ring man gör till bebisar på neo för att deras bakhuvuden inte ska bli platta. Det går ju förvisso, men känns som överkurs:D

Jag tycker den här piercingen är väldigt fin, och jag kanske bara ska göra en? Är det någon av er som har en och kan svara på mina funderingar? Och kanske det viktigaste – har den hjälpt er mot migrän?

Botox sen då. Det verkar som landstingen är tjuriga på att erbjuda det för migrän, säkert olika var i landet man bor, orättvisan i vårt lilla avlånga land är inte att leka med. Jag har hört att Uppsala inte direkt är generösa med just nånting, men håller just nu tummarna för det extra hårt av en helt annan anledning. Mer om det sen.

Men botox mot migrän verkar ju numera vara vedertaget att det funkar. Jag kör ju hellre en spruta lite då och då än käkar en underhållsdos varje dag. Jaja. Har ni något att erbjuda mig i form av info så snälla gör det:D

.

Det har gått fyra dagar för killarna i skolan, två för Lovelia, och det känns som sommarlovet var en dröm. Det haglar in tider, utvecklingssamtal, föräldramöten, info om det ena med det andra, osv. Jag har färre barn än någonsin i skolan, men det märks inte på antalet mail som ramlar in. Jösses. Förr fick man ett veckobrev som man kunde låta ligga kvar i ungens ryggsäck, det var tider det:D
Min kurs har startat soft och bra men jag är fortfarande helt överlycklig. Vi hade ett zoomöte, eller GoogleMeat eller vad det kan heta, i onsdags. Jag hade glömt att jag bokat HIT innan, mellan 17-18 och mötet var 18.00. Så vad gör man då? Jo man kör ett HIT-pass så svetten lackar och jag var så slut att jag var yr och fick sätta mig ner en stund innan jag kunde gå ut. PÅ med skorna i entrén och i med lurarna och logga in:D ”Du ser ut att vara på språng, Carola”:) Jomenjajamensan:) Syrran körde och jag satt på möte, det gick finfint.

Känslan var glädje. Värme och glädje. Och stolthet. Det är tydligen en helt ny kurs, vi är pionjärer och det var 47 sökande. Det är tydligen många för att vara en nystartad kurs, och läraren sa att var och en av oss var noga utvalda för att vi hade något speciellt. Det har jag hört förr, i alla kurser med textprov har jag ju blivit utvald och andra har blivit bortvalda. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag hör det, jag blir lika stolt varenda gång, över att bli vald. Att duga. Att vara bra. Good enough, fast i toppskiktet. Tror vi är 10-12 st på kursen nu och vi är utvalda. Den känslan är fin ♥

Att gå på folkhögskola innebär att göra saker tillsammans. Det är grundtanken, alla ska vara med, ingen lämnas ensam. Det är ju ett koncept som klippt och skuret för mig, det är exakt så som jag lever. Jag vill att alla ska vara med. Ingen ska sitta ensam på sin kammare och skriva, som i den senaste UNI-kursen, där man ju inte ens fick feedback på hela sin text, ingen läste mer än de tre-fem sidor som man noga angivit och svarade exakt på de frågor man ställde. Aldrig förr har jag sett nåt så stelbent och tråkigt inom Kreativt skrivande och det är tur. Jag inser nu också att jag aldrig fick en utvärdering att fylla i – jag som skulle såga honom vid fotknölarna 😉

Här ska vi har massor av kontakt, vi ska läsa varandras texter, vi ska ge konstruktiv kritik och vi ska hänga:D Tjejerna, för det verkar bara vara ladies, har inte sett nån man än, verkar himla härliga och läraren verkar toppen. Jag funderar nu på om inte jag vore perfekt som lärare i kreativt skrivande på folkhögskola? Det vore nåt. Är man på plats fysiskt så skulle jag iofs bli tjock, aldrig någonsin har jag fikat och ätit så mkt som på de kurser jag gått:) men det kan jag ta.

Jag känner hur min glädje att skriva är tillbaka! Under hösten ska vi skriva massor av kortare texter på givna ämnen, och det ser jag fram emot, så länge han inte klämmer in nån poesi;) Så kul!

Förutom det kommer hösten vara full av massor. Jag ska göra om i mitt sovrum, äntligen, vet inte riktigt när än bara. Jag väntar in dels att huvudvärken ska släppa, och dels Jimpa:) Syrran kommer och hjälper mig också, och det allra första jag måste bestämma där är – måla väggarna, eller tapetsera? Om tapetsera, ska jag köra alla väggar eller en fondvägg? Eller två av fyra, eller kanske två olika tapeter? Ska jag måla sängen? Jag har en sängram som är lika gammal som Janelle, den är trävit och är lite lagad med bultar efter att kidsen hoppade i den en gång för mycket för länge sen:) Jag skulle kunna köpa en ny, men så jobbar inte jag. Den är lagom hög, och jag gillar den. Men kanske måla den i grått? Tanken är att göra det här innan det blir kallt så sakerna kan stå i uterummet. Jag tänker inte sova där;) utan i soffan i vardagsrummet och räknar med att det tar några dagar. Jimpa är så noga att minsta lilla ojämnhet innebär ett nytt lager spackel och sen slipning, medan jag är mer av åsikten att det väl inte är så förbannat noga:) Så det beror lite på vem av oss som gör mesta jobbet hur lång tid det tar. Det är ju ingen tvekan om att det är han som är bäst, dock.

Sen ska vi fira Jack nästa lördag, den lilla skrutten fyller sex år! HUR? Två dagar efter honom fyller Jordan femton. Det är totalt omöjligt att fatta. Femton år? Måste ju vara fel nånstans:D

Just nu ska jag värma vetekudden, och lägga mig och vänta in Robban, han brukar bli senare än vanligt på lördagar och inte rulla in hemma förrän närmare midnatt, men då hinner jag kolla lite annat innan det blir zombiesar.

Jag ska berätta för er om min nya kärlek nästa gång också, missa inte det:D

Ha en fin lördagskväll/natt och godmorgon om ni läser det här söndagmorgon. Ha en fin söndag:D

Reklam & annonslänk för Cellbes

Motvilligt, motvilligt försöker jag möta tanken att hösten är i annalkande. Inte riktigt än, men den lurar runt hörnet. Paniken över det också 😂

Men en sak som är kul iaf är att Cellbes just nu har upp till 30% rabatt på toppar&tunikor 🙂

Här kommer ett gäng jag tycker är fina!

Den här glesstickade tunikan har jag precis fått hem.

Oerhört skön! Linnet under sitter fastsytt men jag ska sprätta loss det tror jag, så jag kan ha ett i helt annan färg under. Den finns i flera färger.

Den här supermjuka tröjan är i så snygg färg! Och kul detalj med knapparna:)

Här en stickad tröja, även den med knappdetaljer och färgen är ju riktigt härlig:)

Djurmönstrat är ju alltid gångbart, jag är jäkligt sugen på den här!

Den här med fastsydd skjorta i har jag också, den tänkte jag ha på zoom-möten och i vissa videos där man behöver se lite proper ut. Jag har en rosa dock.

Det är även 25% på denimplagg och jag tipsar som vanligt om deras jeans. De är de skönaste ever.

Här ett par vida med hög midja, det finns alla möjliga modeller och längder.

De här ser jäkligt sköna ut, men jag är lite allergisk mot vida ben … been there, Done that liksom😂 Men kanske har det gått tillräckligt länge tid nu för att testa igen?

Och för att toppa det hela så vad sägs om detta?

Outlet är ju alltid kul, och 20% extra på det är superkul:)

Här tipsar jag om den här linneskjortan till fjutt-pris

Jag har den i svart och använder den hela tiden, nu har jag slagit till på den vita också. Den hänger just nu på min garderobsdörr i väntan på att få åka in i badrummet när nån duschar.

Det brukar hjälpa, men annars kör jag blomsprutan och hänger ut den, palla stryka:)

På outleten hittade jag också den här baddräkten

Trixie hade en likadan bikini som hon älskade. Av nån anledning har flera av mina döttrar börjat prata om baddräkter. Från att ha haft pyttesmå bikinis till rejäla baddräkter, det gillar jag som förälder 🙂 Den här är skitsnygg!

Massor av mer, både outlet, erbjudanden och nyheter på Cellbes 🌸

Ok, tillbaka efter klagoinlägget. Men det var faktiskt synd om mig.

Men, måndagen artade sig helt ok ändå. Syrran började jobba men messade och undrade om vi skulle bada på kvällen, så det bestämde vi. Innan dess hade jag en del att styra med. Skolan började idag, tisdag, och även om mina killar inte bryr sig speciellt om att vara extra fina eller så värsta dagen så är det ju ändå lite annat. Plus att det är ett avslut på sommarlovet som jag tror ingen av oss fattade att det var slut. Det går ju alltid snabbt men tja, jorden snurrar ju snabbare år för år och det märks, med besked.

Jag hade UGC-material att spela in, men bestämde efter att ha blivit utskrattad av barnen flera gånger för att jag var så luddig och snurrig, kunde exempelvis för mitt liv inte hålla mig till att Novalie ska till POLEN utan sa hela tiden PORTUGAL. Inte jättelika ändå;) Men, tänkte att jag tar inspelningen imorgon, pallar inte göra om tusen gånger för att huvudet är avkopplat. Skrev manus och förberedde i stället. Allt gick segt som i slowmotion med betongskor.

Lovelia åkte till sin nya skola för att hämta ut dator och få tags och även träffa en av sina blivande klasskompisar. Hon äter från Jensen till Lundellska och det hoppas jag innerligt blir bra nu. Från första dagen i ettan har hon misstrivts och haft noll kompisar, det har varit väldigt många tårar från hennes håll, helt förståeligt. Det fanns inga platser lediga nånstans i höstas, trots att hon började försöka byta redan efter första veckan. Hon har stått i kö överallt, för allt har känts mer lockande än Jensen. Corrinda gick där och trivdes utmärkt men jag förstår Lovelia. Hennes klass bestod mestadels av elever som redan känner varandra och som inte var intresserade av att släppa in någon mer. Många från en och samma stadsdel, många med samma invandrarbakgrund, ingen med idrottsintresset som hon har utan de var, citat ”orten”. Exakt vad som menas med orten vet jag faktiskt inte, men alla ungdomar fattar det:) Summa summarum var att hon hade inget alls gemensamt med någon annan. Jensens upplägg gynnar inte heller direkt bondingen, de har korta raster och lite fri tid. Men nu ska hon gå på fina fina fina gamla regementet S1, där Lundellska skolan numera huserar. Där i mässen har min mormor lagat mat till rekryterna för många år sen, och jag vill också gå där 😀 Jag som undviker föräldramöten och sånt kommer absolut gå på allt jag kan, lokalerna har historiens vingslag. När vi var där i våras och pratade med syven var jag helt begeistrad, gapade säkerligen när jag gick runt där. Men det är maffigt som satan, den är byggd i slutet av 1800-talet, eller möjligen början av 1900-talet. Pampigt! Det blir bra det här:)

Sen började min kurs i går:) Jag ska nu läsa, efter tips från en av er läsare, STORT TACK för det♥ en kurs på Vimmerby Folkhögskola som heter … öh men fan, kommer inte ihåg det officiella namnet nu (luddig fortfarande) men det är en skrivarkurs i fantastik. Fantastik är samlingsnamnet för Fantasy, Sci-fi och Skräck. Igår var första dagen och vi skulle logga in, presentera oss och skriva en kort text om ett givet ämne. Plus kika på en föreläsning. Jag gjorde allt det och kände – woooow:D:D

Det känns så bra, så kul, så roligt och så ofantligt härligt! Ni minns ju hur jag klagade över Pelle fjanten som var min handledare sist, och han tog bort mycket av min skrivglädje. Jag hade sökt flera olika kurser och kom in på alla, en universitetskurs om jag gärna vill gå, och de andra på folkhögskola. Jag valde till sist, eller egentligen hade jag gjort valet redan långt tidigare, om jag kom in på Fantastik-kursen skulle jag gå den, och det gör jag nu:)

Att vara tillbaka på folkhögskolan känns underbart. Det var här jag så lökigt, började läka, efter all skit som var där för elva år sen när jag blev dumpad. Inte Vimmerby utan Hola, men det är samma varma anda på alla FHS jag gått så jag hoppas på det här med. Mina kursare verkar mysiga, läraren supertrevlig och hela upplägget känns kul. Först fick jag lite hicka, eh vad nu? Föreläsning varje måndag, inlämning varje onsdag och ev feedback till fredagen. Shit vilket tempo! Jag har ju vant mig vid att det är ganska långt mellan inlämningarna men då har vi å andra sidan haft rejält mycket att lämna in. Utan att säkert veta så tror jag inte det kommer bli de textmassorna nu. Fantasy ligger mig varmt om hjärtat, både att läsa och skriva, men det har legat på is sen jag gick först Att skriva fantasy och sen Att skriva barnlitteratur 1+2, all min fokus har legat på min hjälte Martin:) Han kommer vara med framöver också, men inte i skolan, utan bara hemma. Vi ska både läsa och skriva och lära oss mer. Skillnaden på universitet och folkhögskola är väl mest märkbart att det senare är för vanliga människor, vem som helst, och med eller utan tidigare vana av att plugga, alla åldrar och så vidare. Man snackar lättförståeligt, och inga akademiska texter så långt ögat kan nå. Jag älskar det:O)

På onsdag är det ett zoommöte och då får vi veta mer. Det känns skitkul och jag känner hur min lust att skriva spritter i hela kroppen! Det här blir bra:)

När syrran jobbat klart kom hon och hämtade upp mig, vi drog till Knivsta och Särstabadet, låg en stund i solen och hoppade sen i, efter att ha stått länge på bryggan och snackat. Fan vad kallt det var!! Ihhhhh! Stor skillnad mot sist och det var förra veckan. Men friskt;)

Vi hängde där någon timmer eller två och åkte sen hem till syrran för att hjälpas åt att byta ett hjul på hennes duschkabinsdörr. Det gick ovanligt smidigt, trots att jag i mitt luddiga tillstånd kunnat sätta allt bakochfram:D

Kidsen som skulle upp och till skolan gick och lade sig, Lovelia börjar på torsdag, och lugnet lägrade sig. Jag och Robban kollade på zombies och sen var det slut på den dagen.

Nu väntar vardagen. Inte det minsta klar med ledigheter, semestrar och långa ljusa dagar, men det är väl bara att tugga i sig. Blinkar man några gånger så är det snart jul, sen påsk och så är det vår igen 🙂

Nu är det återigen zombiedags, Robban kom precis hem från jobbet, och skällde på mig för att jag har altandörren öppen. Det för att det kommer in en strid ström av gigantiska stora husspindlar som vi slår ihjäl i parti och minut. Men det är ju så ljuvligt när vädret tillåter, så jag har letat i gömmorna och hittat en spindelspray:) Nu doftar det kemiskt i vardagsrummet:))

Vi hörs snart:)

 

Ni vet den där när man har roliga planer för hela helgen, som man sett fram emot, och så – poff! Allt ställs på ända.

Just så.

I fredags var planen så här: Skjutsa Corrinda tillbaka till Skåne, eller iaf till tåget, träna, jobba, handla och sen möta upp Helen på DogBar för att lyssna på Lasse, favorittrubaduren. (Den enda jag lyssnar på också iofs)

På lördag var planen följande: möta upp killarna på Olearys för att kolla fotboll, Champions League med avspark typ efter frukost, eller iaf tidigt på eftermiddagen, hänga med dem långt in på natten.

Söndagen var obokad men tanken var en lugn och najs dag i solen.

Hur blev det då?

Jomen det började ju bra, syrran hämtade upp oss, för Corrinda bokade ett tåg som gick perfekt i tid för att vi skulle kunna droppa av henne på centralen och sen åka vidare till träningen. Kramade henne, torkade sen lite tårar i bilen för fan vad jag saknar att ha henne nära. Hon bidrar med så mycket glädje, den ungen är inte sur mer än en sekund, och ytterst sällan. Hennes glas är alltid halvfullt, nästan fullt:D Sen åkte vi för att köra HIT, högintensivt pass, alltså skitjobbigt. Som i mördarpass. Det var dessutom länge sen så jag visste att det skulle kännas överjävligt. Innan vi började kände jag av huvudvärk och svepte en värktablett. Jag har haft huvudvärk mer eller mindre varenda dag i två veckor, sen jag fick ett migränanfall, och varit tvungen att peta i mig tabletter. Inte vad jag gillar.

Körde passet och det gick ju suveränt bra, jag orkade mer än jag trodde och det kändes stabilt:) Najs. Men på vägen hem i bilen började huvudvärken smyga sig på, jag tänkte att det är inga problem, jag dricker vatten och käkar lite så ger det sig. Vevade ihop havregrynsgröt, åt den, och kände mig mer och mer obekväm. Helen messade och frågade om vi skulle ses vid sju och jag sa att det blev kanon, men med en liten flagga för att jag kände av ett migränanfall. Jag trodde inte på det själv fullt ut, normalt får jag ju aura i form av blixtar som förvarnar om ett anfall. Tio minuter senare låg jag i sängen med bultande huvudvärk, trodde fortfarande inte det var migrän. Ställde klockan och tvärdäckade. Vaknade och insåg till min stora besvikelse att huvudvärken var kvar envist och brutalt. Tog migräntabletter, tänkte att jag får dricka cola i kväll och hoppade in i duschen. Hett vatten brukar hjälpa men icke det. Ställde mig framför spegeln, tog fram sminkväskan och tänkte sen att vad fan håller jag på med? Jag pallar ju inte en kväll på stan. Det var bara att messa Helen som tursamt nog ändå hade sällskap, och ställa in. Deppigt, för jag hade ju sett fram emot att ses.

Migränen var ett faktum och jag antar att det går att skylla även den på klimakteriet. Det är ju bra, men det löser inget.

Trots att jag tog ytterligare migräntabletter så hävdes inte anfallet, det lindrades inte ens utan jag hade ont, ont och ont. Hela kvällen, hela natten och kunde bara slumra korta stunder. Vände och vred mig och hade ont i nacken. På lördag förmiddag nån gång såg jag att Helen messat att Lasse frågade efter mig. Najs att vara saknad ju:) Jag svarade och sen småpratade vi kort via mess men jag kunde inte vara vaken, huvudet värkte och det enda jag ville var att sova, få det att gå över. Skjut mig, var det jag tänkte mest hela tiden. I huvudet snurrade partier av The Walking dead, det var var jag kunde åstadkomma tydligen;) Jag messade syrran att jag kommer inte kunna hänga med och kolla fotboll med killarna, lika surt det för det hade jag såklart också sett fram emot. Sen sov jag hela dagen. Eller tja ni fattar, in och ut ur dimman. Vaknade till av att Robban plötsligt stod vid fotänden och frågade om jag fortfarande mådde skit. Då var klockan sent på kvällen, runt elva. Ja, var det korta svaret på det, mer än så orkade jag inte. Det är så oerhört jobbigt att vara sådär avtrubbad och borta, samtidigt som det gör ont. Jag hade försökt äta en rostad macka under dagen, det gick sådär, men gick ner iaf, sen käkade jag en glass som Robban så fint fyllt frysen med. Det var det, dricka gick inte alls, jag som vanligtvis älskar vatten och dricker massor varje dag tyckte det bara var för varmt, jolmigt och äckligt, det gjorde mig illamående. Hela lördag natt var lika illa, slumra, skjut mig, vända, vrida, slumra. Framåt morgonen avtog det och jag slocknade och sov några timmar. Vaknade och klev försiktigt upp, det verkade ok. Duschade och satt ute i solen lite, försökte äta men det gick sådär. Dricka gick iaf,men inte vatten utan svag fin light, men det duger ju. Jag var alldeles torr och fnasig om läpparna och det stramade i fejset, skapligt uttorkad. Robban bad mig skriva en handlingslista och så åkte han iväg, han hade bestämt att vi skulle äta lasagne.

”Du behöver protein, morsan”:) Han är jätteduktig på att laga mat, om än att den magra kraken är lite för förtjust i fett, vilket jag inte är, och även starka kryddor. Jag hjälpte honom röra i nån sås, sen var jag tvungen att gå och sova en stund igen, helt slut.

När han ropade att maten var klar var jag faktiskt lite hungrig. Lasagne är en stor favorit och det gick ner, otroligt gott, och med den så återvända livsandarna lite. Huvudvärken var kvar men nu mer en vanlig sådan, satt i baknacken och molade svagt, jag var trött men tänkte försöka vara uppe lite iaf, att bara ligga ner gör ju inte saken bättre direkt 😉

Kollade sen alla avsnitt som fanns av The Challenge, fyra tror jag, och det var väl lite kul. Sen övergick jag till Chicago Fire, min comfort-serie:) Helt fel i tid, blev jag sen rätt pigg vid halv två på natten och kollade mailen, mailade svar och lite sånt där. Sov sen helt ok.

Måndag morgon vaknade jag med bara en lätt känning av värk, luddig som en nyfödd lammunge (vet att det bara heter lamm, men gulligt med lammunge) i huvudet och det sitter i några dagar efter migrän.

Men hörni, vad jobbigt det här är! Jag vill inte ha migrän. Det är inte det minsta roligt, och framför allt inte när det nu tydligen tänker komma i en annan form än förr.

Ok, jag tackar för klagomuren, nu ska jag berätta om min måndag ist, men det tar jag i ett annan inlägg:)

Alltså barnen 🙂 Ibland märks det så väl att de blivit större, som när ingen, inte ens Jamie, ville åka med till husvagnen. Men jag ville ju dit, och syrran har semester så – då drog vi😂

Vi stannade i Avesta och käkade middag på Biltema:)  tunnbrödsrulle är finfint. Sen köpte vi korv och potatissallad på Willys och åt sen korv varenda dag:) Jag har käkat korv i husvagnen typ varenda dag vi varit där;)

Nu när vi var helt solo så passade vi på att göra kulturella saker som kidsen inte uppskattar, som att kolla Erik LarsGården

De hade så sjukt gott fika här, och billigt så man nästan kände det som man vunnit på lotto 🙂

Uppe på övervåningen fanns det dalamålningar på en vägg som var gamla som gatan.

Och i hantverkshuset fanns det fina kläder och saker att shoppa loss på:)

Dalarna är verkligen fantastiskt, det här var i Krylbo-krokarna. Det är böljande med mycket färg, gröna dalar och ängar, röda hus, blåa sjöar osv.

Vi har promenerat runt sjön vid campingen, och runt i Norberg, som ligger i Västmanland, lika bra att säga att jag vet det så ingen behöver påpeka det;)

Det är både mäktigt och läskigt vid de stora gruvhålen

Dock skulle det behövas både lagas staket runt om och rensas sly och nedfallna träd. Det är skabbigt och nedgånget. Stor skillnad mot när de för några år sen spelade teater här. Jag är lite rädd för gruvor, har inte det minsta svårt att föreställa mig ångesten över att vara djupt under mark, även om det här mest är dagbrott. Men ändå:)

Vi har gjort Norberg grundligt, så vi fokuserade på Avesta. Även där har vi gjort det man ”ska”, men vi kollade till så de ändrat Duplantis världsrekord, och det hade de:

Sinnesjukt högt:)

Vi vandrade runt i Gamla stan eller Gamla byn kanske det hette, och om jag ska flytta till Avesta så är det där jag ska vi. Så jäkla mysigt!! Röda timmerhus blandade med andra röda småhus i en enda stor Bullerby-känsla. Oerhört vackert. Fotade inget eftersom … jamen det kändes för privat helt enkelt. Verket i Avesta däremot – pampigt och mäktigt. Där har vi varit flera gånger och det var inga utställningar som lockade nu. Dessutom vill man ju suga åt sig solen och värmen så mkt det går 🙂

Den här bron är nog inne vid den gamla byn iaf

Och det här huset, en gammal klosterskola, låg ute på Hemnet för ett tag sen, den hade jag mer än gärna velat se insidan på:) Kan tänka mig att bo där också faktiskt:)

 

Jag gillar Avesta, det är mysigt och charmigt där.

Vi var och fikade på Karlfeltsgården också, de var duktiga på att ta betalt för fikat däremot … två kaffe och två kakor/bakelser kostade 60kr mer än på Erik Larsgården…

Inte lika kul med andra ord 🙂 Men gott.
Vi hamnade på en loppis i närheten där vi skulle kika in lite snabbt… jadå, tog väl bara 1,5 timme eller så;) Trevlig tjej som hade den, och det slutade med finfina fynd. En korgstol, en pall, en lampa, några vaser och skålar:) Allt tryckte vi in i syrrans bil som likt Hermiones väska eller Skalmans skal rymmer allt.
Korv till middag såklart :

Och efter en kvällspromenad i fuktig kyla låg vi sen på rygg på skolans idrottsplan och kollade på norrsken:)

Jag inser nu att det är noll kronologisk ordning, men det är ju inte så jäkla viktigt 🙂

Jag skriver från mobilen men via webben för att det ska gå att kommentera men det suger fan. Måste lösa det, för det här är bara struligt. Bilderna hoppar runt, det är svårmanövrerat och inte det minsta roligt.

Men vi hade en härlig minisemester där i vagnen. Första och andra natten var det rätt kallt, andra ordentligt fuktigt så då frös vi. Det finns en värmefläkt i vagnen så vi KAN slå på den men det är bättre att få upp värmen under täcket än att den kommer utifrån och blåser på en. Då blir det svinkallt när fläkten slår av och svettigt när den är på, det är några minuter där i mellan som är ok:) Inrullade i varsitt täcke med överkast och filt över plus långa byxor och tröja med huva funkar det fint ändå. Men det är lika kallt som att ligga i vindskydd 😂

Tredje natten var det sjutton grader och varmt när vi skulle sova, så det var inte läge för att packa upp sovsäckarna som jag planerat.

Det var oerhört lugnt på campingen. Jag tror de hade kräftskiva på lördagen och vi kom söndag kväll, så alla hade kanske åkt hemåt. Det är både ock. Det är lite läskigt att vara så ensam, men samtidigt skönt för man är ensam:) Givetvis var vi inte helt ensamma men det var lugnt och tyst. Och mörkt! Jäklar vad mörkt det blir snabbt nu på kvällarna. När man ska till servicehuset för att borsta tänderna sent på natten, eller behöver gå upp för att kissa …:/ så är det helt kolsvart. Det finns lampor såklart på campingen, men på min ”gata” finns ingen mer än vid infarten. Sen har servicehuset en utelampa. Det är egentligen skönt att inte ha gatlampor för de lyser ju då in i vagnen och stör, men just den där promenaden till och från huset önskar man lite att det fanns:) Nu är det inga hinder eller gropar eller så, det är bara att traska på, så inga problem men man blir medveten om hur mörkt det är på ett helt annat sätt än hemma.
.

Sovit länge har vi gjort, ingen som skulle ut med gräsklipparen earlybirdy som man vaknat av;) Annars är ju normalt folk mer morgonpigga än mig som inte blir människa förrän framåt lunch;) det är ofta de rasslar in strax efter sju och öppnar containern som är en replängd från där jag sover. Då vaknar man kan jag säga;) I ärlighetens namn är det sällan som man blir störd, det är respekt åt alla håll. Eller iaf de flesta, rötägg finns ju överallt.
.

Men nu var det som sagt lugnt nästan i överkant. Innan vi åkte så klippte jag gräset jäms med fotknölarna medan syrran diskade sen snyggade vi till i vagnen och förtältet, såg till att det var i ordning. Tanken var att åka till Fagersta på väg hem, stanna där och fika:) men så ville vi ändå se om vi kunde hitta den förbannade hembygdsgården i Norberg.  Vi har letat efter den i alla år utan att hitta. Men nu så:) Och vilken fin hembygdsgård!! Vi hann med ett hus, det fanns flera så nu måste vi tillbaka 🙂

Fattar inte hur vi inte kunnat hitta den, men så är det 🙂 Det fanns så mkt saker att titta på, som huset med telefonväxel, telefonkataloger från dåtiden och massa  annat.

---

Eftersom pappa är född i Norberg, 1944, så letade vi i telefonkatalogerna som var från 1939, 1942, 1948-49 efter om de fanns med.
Vad vi kunde se hade de inte telefon:) De bodde nog i Fagersta, pappa är ju Fagersta stads förstfödde, de blev stad 1/1-44, och deras tidning har uppmärksammat honom genom åren för det.
Farfar hette Arne Johansson. Farmor Stina, (Wetterholm är hennes flicknamn som hon tog tillbaka när de skilde sig), och vi hittade ingen Arne eller Stina varken i Fagersta eller Norberg. De kan ju ha bott i nån annan by intill förstås. Om jag fattat rätt, vilket inte är säkert;) så var farfar ingenjör av nåt slag, och de flyttade ofta. Jag tror de flyttade till Sollefteå när pappa var nåt år eller så, men vet inte. Pappa har haft ett lite komplicerat förhållande till sin familj, utan att någonsin snacka illa om dem, och vi har absolut umgåtts och gör fortfarande, men han har inte pratat speciellt mkt om sin barndom. Det räcker ju med att man vet att det förekom en skilsmässa nån gång på 40-50-talet för att fatta att det var annorlunda. Det förekom ju inte direkt lika frekvent som nu🤷🏼‍♀️

På gården hade de verkligen massor av historia, som ransoneringskort.

Det är svårt att tänka sig att maten och tvättmedel osv behövde ransoneras men så var det. Lite ödmjuk blir man.

Nu ska jag avsluta. Vi ska på utebio senare ikväll så jag ska leta reda på solstolar och filtar 🙂

hörs snart 🌸