Reklam och annonslänk för Matsmart

Okej, jag ha precis packat upp en kartong från Matsmart med flera kilo vetemjöl

Två paket á 2 kilo för 25 kronor. Billigare än så blir det inte:)

Jag som blivit nån slags matbrödsbagare blev ju såklart överlycklig. Till och med mjöl har ju ökat i pris så man blir tokig. Så perfekt att ha lite i skafferiet. Jag bunkrar, men med måtta! Man ska ha så pass mycket att man har ett extra paket, möjligen två av det mesta. Det hade jag helt missat sist jag skulle baka, då var strösockret slut. Ingen panik, tänkte jag, och gick ner för att hämta ett paket, men det var slut även i matkällaren. Det blev ett improviserat bröd då, med honung i stället för socker och sirap, men det blev gott det med:)

Jag brukar också ha tur att min favoritpasta finns.

Alla sorter, skruvar, snäckor, rör och vad det nu finns. Jag tycker verkligen om den här. Även om jag absolut inte är någon pastakännare:) Men den kokas lite lagom lång tid, har en bra konsistens och de där 400g som är per påse funkar ofta utmärkt när jag lagar de där rätterna när man blandar ihop pastan med tillbehöret. Som pastasallad exempelvis, och grytor. 800g, alltså två påsar är lagom till hela familjen, då blir det ofta lite över till någons matlåda

Jag köper dem oftast i fem för 55kr, men man kan köra styck också.

Nu börjar säsongen för grillat och sallader. Och jag vill verkligen rekommendera den här peston:

Den är så himla god! Till allt:) Jag fattade inte grejen med pesto förrän för några år sen, ja, det är sant Tror jag åt det första gången hos några kompisar där mannen gjorde egen, och alltså det var det godaste jag ätit på eviga tider:) Sen dess använder jag det frekvent. Både som ingrediens i maten jag tillagar och som ett kallt tillbehör. Det är ju så mångsidigt. Den här som är gjord på pumpa och pumpafrön är ruggigt god till det mesta:)

Den kommer från Matsmarts By Motatos som är deras egna märke, och där de räddar ingredienser som anses för skruttiga för oss konsumenter, men som är felfria. Ni vet, krokiga morötter och sånt‍♀️ Jag tror att jag har testat alla produkter i sortimentet nu, men det kommer nya hela tiden så jag kan ha missat nåt, och alla är supergoda!

Deras chokladkakor exempelvis, de görs av choklad som annars skulle ha kastats. Vem kastar ens choklad undrar man ju Men så är det, man kör igenom rören i chokladmaskinen med choklad om man byter från mörk till ljus och den har förr åkt i soporna men nu blir det chokladkakor av den. De är mina favoriter men jag försöker undvika just dem då, för volangerna behöver inte spännas ut mer:D Men det är en riktigt god choklad. Jag har bakat på den också:)

By Motatos skänker 1% av bruttovinsten av sålda varor till The hunger project ❤️ vilket gör de varorna extra fina:)

För att hoppa till ytligheter, så tror jag faktiskt inte mina ögon när jag ser att det finns massor av smink kvar från Bare Minerals !

Skynda er behöver ni kanske inte göra då, men se till att ni haffar några, för det är riktigt bra smink. Mineralsmink är bra för huden och iaf de jag har innehåller SPF.

Kolla in Matsmarts hela sortiment HÄR

Ja, jag kör samma replik som varje gång: Jag kan inte begripa hur det är möjligt:) Men hur ÄR det möjligt då? Att den lilla räkan fyller tjugo?

Hon är mitt femte barn, min fjärde dotter ❤️ Novalie kom efter tvillingarna, och hon är den absoluta stjärnan i barnaskaran. Hon var alltid glad och go och somnade så fort jag lade ner henne i vagnen eller bilstolen:)

Det hade jag aldrig upplevt tidigare, och heller inte senare:D

Novalie Karin heter hon, efter min mormor som hon aldrig hann träffa. Men hon fick hennes namn. Novalie heter hon för att jag ville ha ett annorlunda namn, eftersom syskonen hade det. För tjugo år sen var hon inte ensam om det men det var heller inte speciellt vanligt, framför allt inte med den stavningen. Var vanligare med Novali, eller Nova-Li. Jag var helt såld på namnet Nova, men tyckte det var för kort, jag gillar längre namn, och lekte lite med bokstäver tills det stod där på pappret: Novalie.❤️

Hennes första sommar var vi iväg på massor av längre utflykter, åkte bil i några timmar hit och dit, ibland över några nätter ibland över dagen. Det var aldrig några problem med henne. Hon åt, sov och var glad när hon var vaken. Det är lite så hon fortsatt vara. Novalie tar ingen stor plats. Inte på ett negativt sätt, utan hon är en rätt enkel person att ha att göra med. Snäll, vänlig, rar och trevlig. Inga stora trotsutbrott, varken som liten eller som tonåring. Jag kommer ihåg EN gång när hon blev förbannad på något, hon var runt fyra år. Hon smällde igen dörren till sitt rum och sen hörde jag hur det flög grejor där inne. När jag öppnade dörren hade hon rivit ner precis allt. ALLT 😜

”Jaha, då kan du plocka i ordning det där igen då”, sa jag och gick ut och stängde dörren. Totalt inställd på att jag skulle behöva gå in och städa. Jag hade dagarna innan gjort ett totalröj där inne och var sur över att behöva göra om det. Men, efter en stund kom hon ut, och då hade hon städat upp varenda liten pryl, och dessutom på rätt plats. 🤗

Men det är väl vad jag minns, för överlag var hon enkel. Och är. Lite småtjurig ibland, men mest soft och mysig. Förra året tog hon studenten, efter en skitmärklig studenttid. Mestadels vis Zoom och distans, men alla sätt funkar ju.

Och idag fyller hon 20! Min lilla skrutta ❤️

Stort grattis på födelsedagen Novalie, jag älskar dig 😘

Hittills har vi inte haft en enda mygga, det har väl varit för kallt. Men med den sista tidens värme så har det väl kläckts en armé nu. Och en spaningspatrull är nu inne hos mig och rekar… Lika mycket som jag älskar vår, sommar, sol och värme så ogillar jag mygg. De är inte så kul. De första myggbetten för året brukar också vara grymma, stora och svullna och klia som satan själv. Det brukar vara jobbigt fram till midsommar, men sen klinga av. Hoppas på det nu med.

Idag sa Patricia: Idag har du bröllopsdag, mamma:)

Hm ja. Det hade jag haft, om jag fortfarande varit gift, det hade varit den sextonde. Och vi hade kunnat fira 36 år. Men som alla vet så blev det inte riktigt så. I stället så kan jag idag fira att för tio år sen, på dagen, alltså på vår bröllopsdag, så kom skilsmässopappren hem i brevlådan. Hur dumt det än låter så var jag helt oförberedd på det. Ja, min man hade lämnat familjen redan i februari, men inte liksom ”gjort slut”, så jag hoppades innerligt att han skulle bli frisk och komma tillbaka. För så här är det, jag var 100% övertygad om att han gått in i väggen, fått en utmattningsdepression, en ålderskris och kanske att han var hotad till livet av polska maffian. Att de skulle döda hans familj om han inte drog. Lite märkligt att inte maffiabossen kom och claimade sin rätt till mig och barnen förstås, men jag var såklart i chock. Att det var just polska maffian har att göra med att de såklart handlade varor därifrån, eller om det kanske var så att de stod intill några på marknader.😅 Jag trodde fullt ut att han hade världens livskris, och jag skyddade hans rygg så länge. För om han ville komma tillbaka så skulle han inte kunna göra det om jag erkänt att han stuckit. Jaja, ni fattar. Det var inte en kul tid. Jag frågade flera gånger om han hade någon annan och det hade han ju inte. Men, med facit i hand så vet jag att han flyttade in hos henne direkt. Varför han inte kunde säga det är fortfarande en gåta. Det är ju liksom bästa anledningen ever. Att säga: Jag är inte kär i dig längre, jag har träffat en annan, skulle göra så att jag absolut inte ens ville leva med honom längre. Vem vill leva med någon som älskar en annan? Inte jag i alla fall.

Men. Den där dagen, vår sjätte bröllopsdag, så gick jag ut och hämtade posten. Hittade ett jättestort och jättetjock kuvert från Tingsrätten. Öppnade. Dog inombords när hjärtat brast och jag sjönk ihop i en gråtande, panik-andandens liten hög inne i Patricias rum. Försökte hålla ihop inför barnen. Jag tror att de sov. Min pappa kom precis då och fick liksom sopa ihop skärvorna av det som varit jag. Som jag bölade då inför honom hade jag nog aldrig tidigare gjort. Stackarn. Han tröstade och jag grät.

I kuvertet var det ju skilsmässopapper. Det var personbevis på alla barnen. Och säkert nåt mer jag förträngt. Det kändes så förbannat utstuderat att det kom just precis på den dagen. Som ett slag i magen.

Man kan tycka att jag borde ha fattat att det var slut. Men när han aldrig sa det rakt ut, så fanns hoppat kvar, så starkt. Jag fattade å ena sidan att han stuckit, men å andra sidan – efter allt vi varit med om tillsammans och så inte ens kämpa lite grand? Inte ens göra slut ordentligt. Idag blir jag bara förbannad när jag tänker på det. Det är så jävla elakt. Efter tjugosex år, bra år förutom det sista, och nio barn. Vi har vuxit upp tillsammans, vi träffades när vi var 18. Allt jag gjort för första gången har jag gjort med honom. 🤷‍♀️ Alla minnen. Allt. Dessutom så trampade han rätt hårt på allt under det sista året, förminskade det och förlöjligade det. Hånade. Manipulerade. Den sidan av honom hade jag inte sett förr, så antingen hade han dolt den extremt väl eller så utvecklade han den då. Jag blir förbannad och trött. Det var så onödigt, det åsamkade mig så extremt mycket smärta och oro som jag hade kunnat slippa om han varit rak.

Nåväl, det var inte meningen att detta skulle bli nån slags tirad i deppighet. Det tog några år, och det hade kunnat skötas så mycket snyggare från hans håll, men idag är jag ändå rätt nöjd över att inte vara gift med honom. 🤷‍♀️

OM han inte stuckit, så hade jag stått vid hans sida, för det är sån jag är. Jag hade sett till så problemen löstes och att vi båda mådde bra. För mig är ge upp ett absolut sista alternativ och även då så svider det. Man ger inte upp, helt enkelt.

Nu står jag ensam men rakryggad. Jag har inte gjort nåt fel. Jag har vuxit, och jag vill ändå tro att jag blivit en bättre person utan honom. Jag har i alla fall roligare😜

Han var aldrig ledig, jag var ofta ensam. Att vara ensam när man är två är inte roligt. Tvärtom är det pest. Att vara singel är att vara ensam det med, men jag är ensam ensam. Och rätt självvalt dessutom. Jag antar att jag hade kunnat skaffa mig en ny man om jag velat, men hittills har det inte känts speciellt viktigt. Jag har mina ungar, min mamma och syrra, jag har mina kompisar, både tjejer och killar. Jag har Jimpa, som är som en brorsa och mer som en farsa för barnen än deras egen, det är han som fixar alla deras cyklar, bilar, grejor och problem:D Om de skulle ringa honom mitt i natten så skulle han ila till deras hjälp. Jag har det jag behöver och vill ha runt mig.

Givetvis är jag bränd som fan. Givetjävlavis. Jag är inte så mycket för att leka med elden, fast jag är skytt;) och att utsatta mitt hjärta för risken att bli bränd igen är långt borta. Kanske kommer det leda till att jag lever ensam resten av livet och då får det bli så. Det är helt okej 🤗 Jag behöver ingen snubbe för att vara hel och lycklig.

Men vafan??? Nu blev det ju en lång jäkla tirad ändå. 😂 Så det kan bli!

Jag tänkte mest skriva att det är inte så konstigt att jag har riktigt svårt för att hämta posten… det är värsta traumat. Där har det legat så mkt obehagliga saker, som gjort mitt liv till ett helvete. Det kommer nog aldrig gå över. En lite udda fobi i alla fall, att vara rädd för posten 😉

Men en sak jag ändå alltid blir påmind om just idag, det är min fina fina brudklänning!

Jag har aldrig varit på bal eller någon tjusigare tillställning där det krävts sådana här klänningar. Men så skulle vi gifta oss. Jag var gravid i v 20 med sjunde barnet, knappast en oskuldsfull brud😜så vitt kändes lite sådär. Falskt kanske. Dessutom blev jag lite smårisigt bemött i brudklänningsbutikerna, alla två 🙈, för så fort jag sa att jag var gravid så suckades det om att då skulle klänningen behöva sys om och det skulle kosta extra. Jag tänkte väl mer att om man hade en skärning under bysten så skulle det funka ändå, men icke då.

Så då gick jag till nån festklänningsbutik, och där var de lite mer positiva. Jag fastnade för två, en rosa och den här blå. Kan man gifta sig i blått? Ja det gjorde jag i alla fall:D Med snörning i ryggen och jäklar vad min frisörska som hjälpte mig med både hår, smink och klänning, fick snöra:D Det var lite sådär att jag fick andas ut och ta tag i en stolpe och sen drog hon. Men på gick den, skönt satt den efter att man vant sig vid att inte kunna andas, hehe, och Lovelia är ju rätt okey ändå, fast det var hon som låg därinne och blev ihoptryckt;)

Jag kunde absolut inte böja mig framåt😜

Jag skulle kunna gifta om mig bara för klänningens skull. Men, det skulle å andra sidan vara enklare och billigare, att bara gå på en fancy fest:D

Så var det med det:) Jag ska gå och duscha nu. Har trotsat den trasiga foten och kört två träningspass idag, först ett på gymmet med lågintensiv träning som gick bra, och sen ett HIT-pass på gymmet med konstiga svåra övningar. Det gick sådär kan man säga:D Där fick jag anpassa riktigt ordentligt och ofta göra enbensövningar. Men vad gör det? Huvudsaken är att man får träna lite. Jag känner mig glad av det.

Idag lånade jag Lovelias fotledsskydd och det gjorde stor skillnad, så det ska jag försöka norpa i morgon med.

Nej, nu måste jag duscha! Hörs snart igen:)

Eller vänta nu, en del gör ju det 🙈Men det finns ju ett fint ordspråk som säger ”Tala är silver, tiga är guld.” Och det stämmer ganska ofta. Har man inget snällt att säga kan man låta bli:)

Om jag sa allt jag tänkte på så skulle typ alla förfasas😂”Va?? Tänker hon så? På det? Och den? Varför?” Så tror jag det är för de flesta. Jag tror det skulle bli asjobbbigt. Igår tex så stod jag bakom en tjej i kassan. Hon hade en otroligt tjusig dräkt på sig, i nåt sidenliknande svepande material. Vida långa byxor, vid stor skjorta. Sen hade hon en vit sjal, hijab heter det nog? Den var i kritvit sidenliknande material, ganska långt ner över ryggen. Så tjusigt! Om det inte varit för den gamla sunkiga keps hon hade nedtryckt över sjalen. En cargogrön sliten keps som mer såg ut att höra hemma på en basketspelare eller amerikansk fotbollsspelare, inte en vacker tjusigt klädd kvinna.

I mitt stilla sinne tänkte jag att det var inte så fint. Kepsen sabbade liksom hela outfiten. Men sa jag det till henne? Nej, såklart inte. Man gör inte så.

Förutom på internet då förstås. För jag fick höra nyss att en person inte kunde tänka sig mig i blommiga klänningar och därför var jag icke trovärdig i annonsinlägget om klänningar, jag fick höra från några andra att jag minsann hade gräs som växte på altanen vid husvagnen och det borde jag ta bort, och nån tyckte också jag borde fråga saker om campingen som jag inte ens vet att jag behöver fråga om.

Jaja😂 Gräset först : Vi var där för att sätta upp husvagnen. Inte köra trädgårdsröj. Det tog tolv timmar, från vi åkte hemifrån tills vi kom hem igen. Sex timmar att sätta upp vagnen, sen körtid, matpaus osv. Jag störs inte av gräs på altanen. Ibland gör jag det och då tar jag ett krafttag och skär bort det, men det kommer ju nytt nån annanstans igen så 🤷🏼‍♀️ Jag är inte där för att jobba i trädgården utan för att slippa jobba i trädgården, så att säga;)

Jag är inte ett barn som behöver sägas till av en vuxen vad jag borde eller inte borde göra. Jag gör som jag vill😂 Stör man sig på mitt gräs på min campingplats så får man fortsätta göra det. Det är verkligen ingen big deal med det.

Klänningar sen då:) Jag är ledsen om jag gör någon besviken nu, men jag älskar klänningar. Det är absolut så att allra bäst trivs jag i jeans och tisha, men även om jag lutar mkt åt hårdrocksstilen så är det inget jag enbart har. Fan, jag är över 50, jag kan inte gå omkring som en rockersbrud varje dag 🙈😂 Nog för att Jax morsa är stencool i Sons of Anarchy men jag har för lite motorcyklar, vapen och knark i mitt liv för att komma undan med det😎 Dessutom är det alldeles för varmt sommartid. En härlig klänning däremot är ljuvlig.

Sen är det ju så att jag absolut inte varken köper eller suktar efter precis allt jag visar er. Jag vet ungefär vad ni gillar och försöker tipsa er.

Och vad var det mer? Jomen just det, att jag borde fråga på campingen om saker som blir skaviga. Ja, det skulle man kunna, men jag tycker det är svårt att veta att man borde fråga när jag själv inte tycker det finns något att fråga om liksom 🤷🏼‍♀️

Jag berättar om saker som händer i mitt liv. Givetvis kan jag snurra till det, tvista lite extra eller överdriva, för att det är roligare så:) Man behöver inte ta mig ordagrant på orden. Eller man bör nog förstå ironi för att förstå hur jag menar. Alla gör inte det, och det är svårt med ironi i skrift. Ibland låter det väldigt hårt, eller väldigt slarvigt, men det är ju grejen med att raljera och ironisera🤷🏼‍♀️Ibland är även ni ironiska och jag som missar det, det är knepigt och vi är olika.

Det jag vill säga är att man inte alltid behöver skriva det man tänker. Framför allt inte om det oftast är lite negativa saker de gånger man skriver något🙈

Men! Jag tycker väldigt mkt om era kommentarer😍 Ni bidrar till att det blir en tvåvägskommunikation vilket är så mkt roligare än en envägskommunikation. Sluta inte! In fact: känn er välkomna att kommentera ännu mer 🤗

Jag blir så glad när nån skriver :”jag har läst länge men aldrig kommenterat förut ” för då känns det som jag får lära känna en ny person, på nåt vis. Det är så mysigt med era ord.

Det är ok att fråga vad som helst, men inte att kräva ett svar. Jag har saker jag inte vill prata om för det blir alltid konstig stämning. Men vad det är kan man inte veta innan man frågat. Så gör det. Men bli inte sura om jag inte svarar:) Ni fattar. Respekt.

Era kommentarer gör mig till övervägande delen glad. Jag har lärt mig massor av er, fått svar på frågor och massor av stöd ❤️

Nu ska jag sova. Kommentera gärna, berätta nåt kul eller hur vädret är hos er 🙂 eller om ni klippt gräset och rensat ogräset 😂

Natti natti 😍

Idag körde vi vagnen på plats:) Nu står den där i Norberg och skiner.

Jag måste säga att jag älskar det nya förtältet! Det gamla var mer retro och passade ihop med vagnen fint, men alltså. Det tar ingen tid alls att sätta upp det här och det är lätt att handskas med:) Der gamla tog en halvtimme att bara dra fast på vagnen. Det är ett Isabella – tält , kanske heter det Venturo eller nåt sånt, och köpt begagnat.

Annexet som jag köpte förra året är också guld värt, det gör förtältet till en balsal:)

Nu ska vi ju sova där, men man kan ha förvaring eller matsal 🙃eller vad man vill.

Det gick lätt att köra, ingen trafik. Syrran som blir åksjuk kör och jag sitter bredvid och underhåller, bak satt Jimpa och Jamie och Jax. De är bra baksätespassagerare, tjatar inte om när vi är framme eller att de är kissnödiga.

Jag tycker om att köra, men jag älskar att sitta bredvid. Att se landskapet som vi åker förbi, kunna speja efter den där örnen eller rådjuren vi ser och kunna blunda om man vill, eller bara kolla mobilen 🙂

Jamie ville upp till sina kompisar och han vill helst flytta upp dit nu. Mest troligt hinner vi inte dit innan skolan är slut. Så får vi se hur mkt det blir helt enkelt. I år ska nog mamma dit med sina kompisar också, det blir kul!

Jag kunde inte sätta ihop elen idag, för nya campingvärden kom och ville kolla mina sladdar. Jag har godkända sladdar, har kollat med en elektriker, men sen har ju Caravan Club egna stadgar såklart Så jag måste köpa en ny kabel. Snark. Jag fattade ju inte vad han sa, massor av siffror och då stänger jag ner, det klarar jag inte av att hantera. Det blir overload i skallen. Men jimpa fattade och rätt vad det var gick det upp ett ljus även för mig 😂 Plötsligt var det solklart 🤭

Aha. Jaja, det har brunnit en husvagn på campingen nyss. Och en husbil blev förstörd i branden så jag fattar att de är extra noga nu. Det är ju bra att det är eldsäkert. Även om det är lite trams med egna hittepå-saker. Men jag köper det, för han är så jäkla trevlig 🙂

Ny kille, ung, varit campingkid hela livet typ. Han har fixat mitt tak när det fick massa vatten som stannade kvar, så jag gillar honom sen länge. Unga killar har aldrig problem med mig, det är bara tanter som irriterar sig 🙈😜 Även här …

Jag blev i ärlighetens namn lite glad … orkade verkligen inte ta tag i elen, och hade skjutit på det länge. Han sa att om jag behövde el nu när vi var där så fick jag självklart koppla in den, bara jag bytte kabel sen. Så jag ska leta kabel nu då.

Resten är klart. Ja, förutom att bädda i ordning, pumpa upp madrasser och bädda. Men det blev bra. Det känns bra. Och jag hoppas det blir en fin sommar där i år:)

Nu måste jag sova, är helt slut och ska iväg och kolla Jamies fotboll i morgon:)

Natti natti.

Ps. Du som inte kunde tänka dig mig i storblommiga klänningar osv, skåda mitt gamla nattlinne:

Leopardmönstrat 😜 Har ett rosa likadant. D.s

Reklam och annonslänk för Cellbes

Just nu, 30% på massor av klänningar!!

Älskar den i mitten!

Och så såg jag den här och blev helt kär (igen)

Den är i bäckebölja, och alltså det materialet är så härligt! Jag sydde en blus i det på slöjden i skolan, alltså för en miljard år sen, och den är fortfarande fin! Ska nog leta fram den ur klädkammaren 🙂

Materialet är så luftigt och svalt, och blir inte så skrynkligt.

Linne, det blir skrynkligt, men eftersom jag insett hur fantastiskt skönt, och hållbart(!) material det är så struntar jag i det:)

Linneklänningen finns i flera färger

Snygg modell tycker jag, med den där ringningen och vida ärmar.

Den här skojar man inte bort! Så snygg!

Omlott är nästan alltid fint, och blir väldigt anpassningsbart:) Supersnygga ärmar är det på den också. Den är i viskos, också det ett härligt material.

En annan klänning i linne är den här i lite annorlunda färg.

Den är jäkligt snygg!

Det finns ju massor av andra klänningar, korta och långa, i storlekar från 34-62, och givetvis alla andra plagg man kan tänka sig.

Fastnar man för Cellbes egna kollektioner så kan man kamma hem en rabatt på 25% genom att ange koden: 2305

Hela Cellbes sortiment hittar ni här:) ❤️

Kristi Himmelsfärd är väl en himla trevlig sak ändå? Jobbar man så är det oftast OB-tillägg, vågar väl inte förutsätta att alla har det för då blir nån arg;) och är man ledig är det en lång helg. Även om man jobbar fredag sen så är det skönt med en räd torsdag. Idag har jag faktiskt också tagit ledigt:) Men ska snart jobba lite 😅Jag har ett samarbete på G som jag är sjukt stolt över, och som jag hoppas att ni alla kommer uppskatta:)

I stället så har jag solat, Patricia var här när jag masade mig upp vid tio:) och sen jäste vi där. Corrinda kom ut bakom ryggen på mig, och Patricia flinade till och sa: Snyggt. Hm…tja 🤷‍♀️

Lite Blondie över henne, ni vet den tecknade figuren:) Men det är tydligen nån slags uppläggning så håret ska bli fint. Jag hann aldrig se slutresultatet för vi skulle lämna in pappas bil på service. Så syrran, jag och Patricia drog och gjorde det. Jag har tid i morgon, skulle lämna den före åtta men det orkar man ju inte…. Jag fick för mig att det var nästa fredag den skulle in, men jag är ju helt lost. Syrran frågade mig på väg dit om servicedelen var öppen och det hade jag såklart inte kollat.🙈

Det var den inte, men jag log vackert och nästan neg för den unga killen och frågade snällt om jag kunde få lov att lämna den idag ändå. Jadå, det fixar vi sa han 🤗 Pust, vilken tur.

Sen strosade vi runt där och kollade på bilar. Syrran är lite sugen på att byta upp sig, samtidigt om hon älskar sin modell, en Honda Jazz. Jag älskar den också, det går fan att plöja in hur mkt som helst i den lilla pluttbilen, Förutom människor, och jag behöver ha en sjusitsig ett tag till. Men hon har fått in tre fullstora cyklar i den, eller en fet stor TV.

Hon funderar isf på en hybrid, för modellen vill hon ha. Jag älskar ändå min Dacia mer än allt annat och även om den absolut inte har något lullull så duger den mer än väl åt mig. Jag vill ändå KÖRA bil, inte att bilen kör sig själv. Och nej, jag skulle såklart inte tacka nej till en värstingbil, men jag kommer aldrig lägga pengarna på ett fordon som sjunker i värde mil för mil. Det gör ju min med förvisso, men ni fattar. En halvmiljonkronorsbil, och så kör man till Ica och får ett stenskott liksom…eller lackskada, eller nån slår upp dörren på den. Nä, jag ska ta mig från A till B tryggt och pålitligt.

Sen åkte vi till Möbelmästarna eller vad de nu heter, för min veliga syrra som i evigheter testat soffor och till sist bestämde sig för en från IKEA…jomen alltså… den duger ju inte. 😂 Jag hade ju gillat läget och bara accepterat den men hon är inte som mig där. Dels är den för hård, men värst är att den på divan-delen liksom drar sig i tyget så det blir stora märken när man suttit där. Inte snyggt, och den kostade väl typ tio lax. Hon har reklamerat den, och på måndag kommer en gubbe och kollar på den. Förhoppningvis tar de tillbaka den och då ska hon ha en ny. Så nu har vi provsuttit igen:D Den här gången blir det förhoppningvis bra.

Vi åkte hem och solade och drack kaffe. Snackade massa skit. Hade det allmänt bra. Förutom den där envisa huvudvärken som vägrar pysa sin väg. När de två drog hemåt sig så hämtade jag två av mina pallkragar från baksidan och drog runt dem lite. Till sist bestämde jag mig för att de ska få stå här:

Man KAN såklart gräva ur marken så de blir i jämnhöjd men vem orkar det? Vem gör ens sånt? Bara psykopater.🤷‍♀️ Vårt standardskämt som jag glömt varifrån det kommer:D Men det orkar i alla fall inte jag göra. Så jag la en rad med sten underst (la…. Alltså ”la?? Jag har fått lära mig att det heter LADE, lade, men nu fick jag påpekande från min handledare att det är bättre med la. Men vafan, det är ju sjukt fult ju! Jaja, jag får anpassa mig, han säger att förlagen kommer ha åsikter och det vill man ju undvika:) Negativa åsikter iaf)

Jag LA en rad med sten underst och passade in skapligt. Sen tänker jag att jag döljer hålen med sten som jag lägger på utsidan, blir perfekt. Jag har häftat fast plast längs insidan för att jorden inte ska rinna ut, sen har jag markduk och lite kartonger för det såg jag att nån kompis gjort:D Haha, jag gör bara, utan att ha en aning:D Man kan ha ris också för att fylla ut jorden ( inte Uncle Ben utan det där från buskar och träd) men det kommer bara slå rot och växa så det skiter jag i.

Patricia har gett mig kaffesump från jobbet, så jag kan blanda den i jorden som jag inte hade. Det jag trodde var jord, var täckbark. Det är bra iofs för den ska ligga i min rabatt, så fint att jag ”hittade” den. Robban lovade åka och köpa jord i morgon.

Jag har fortfarande ont sen jag … ja vad jag nu gjorde. Trampade snett, stukade🤷‍♀️ Vissa lägen gör förbannat ont, som att sätta sig på huk, eller på knä, då jäklar. Kryckorna behöver jag iaf inte, vilket är skönt. Jag har ju aldrig i hela mitt liv stukat en fot, eller hand, så jag vet inte hur det ska kännas? Det gör väldigt ont i benet, alltså skelettet, om jag lägger upp höger fot på vänster lår, ni vet, så tyngden hamnar på underbenet. Så långt upp fattar jag inte hur en stukning kan kännas, men det kanske är så? Alternativt är det en skelettskada på tibula eller fibula. Alltså smalben/skenben men med roligare namn:D

Jag TROR ju att en fraktur eller spricka skulle göra betydligt mer ont än vad jag har. Jag har brutit ett finger och även näsbenet och det gjorde förbannat mycket ondare än detta. Inte som att man belastar ens i närheten på något av de benen jämfört med foten. Ganska säker alltså. Det är säkert muskulärt eller så. Eftersom de har flyttat på senor i det benet så skulle det kunna vara lättare att stuka till tydligen.

Jag vet inte, är ju sanningen, men jag kör på att det läker av sig själv. Jag har inte tid med något annat, men får ju se hur det utvecklar sig. Nu har jag suttit still rätt mycket sen det hände, det kanske blir värre nu när jag rör mig.

Jaja. Men det jag skulle säga var att jag har lite svårt att köra. Det gör ont när jag bromsar:D och det behöver man ju ibland.

Jag har haltat omkring här nu, pustat och suckat för mig själv när jag gått vända efter vända med stenar. Orkade inte bära fler än två i taget idag. Alltså orkade som i iddes inte. Det är stenar som förr låg som kantsten vid en rabatt och sen har de legat staplade nåt år. Fulla av spindlar med andra ord, och jag ville inte bära dem i famnen. Hämta skottkärran kunde man ju gjort men nu gjorde jag inte det:D

Ja, vi har hämtat hem husvagnen också.

Lilla pärlan. Han ska få åka ut till campingen på lördag. Idag messade de därifrån och talade om att jag var tvungen att packa ur sakerna ur den lokal de får vinterbo i senast fredag. Nej, sa jag, jag kommer på lördag. Ok, senast lördag klockan 10 isf, de ska ha möte kl 11. Jag sa nej, glöm det, jag kommer efter lunch. 😜 Och jag blev inte ens förvånad. Men idag kände jag att Kill em With kindness var rätt väg att gå och var extremt glad och trevlig i mina mess.

Det spelar liksom ingen roll om mina saker står där, de tar upp max två kvadrat. Ett kylskåp och sen lite till, vi är mästare på tetris och travar på höjden deluxe. De står i en stor lada. I ett hörn, så ingen behöver sura över det. Det finns plats över så man skulle kunna köra in tjugo husvagnar, typ. Jag kan inte komma ut med vagnen när de öppnar i slutet av april, jag har skolbarn och 13 mil enkel resa. De som bor nära, eller är pensionärer, eller som bara inte har skolbarn har en helt annan sits. Juste, de som har ombonade vagnar också😂 Min fryser man ihjäl i mitt i sommaren om det är kallt, så fan att jag vill vara där då.

Men jag har insett att vi pratar olika språk, jag och dem. ”Skäller värre än jag bits”, säger en av dem och tja…jag ler och ser snäll ut då:) Kill em with kindness 😇

Nej, nu gör det ont som fan i benet, jag måste upp och röra på mig!

Vi hörs i morgon ! Natti natti 🙂