Det är tisdag och sportlov!

För att följa upp om Alla Hjärtans dag så jodå, jag vill bestämt minnas att jag fick ett helt gäng alkoholhaltiga drycker serverade på någon annans bekostnad:D Kvällen blev sen men kul, och lördagen var inte en total katastrof trots det, så det var värt det. Värt det var det däremot absolut inte att se mello, deltävling tre? Alltså fy fan vilken tråkig tillställning det är.

Och Edvin Törnblom? Är han verkligen en kul kille? Med tanke på att det är nån annan som skriver manus åt dem så undrar man ju över varför det är så jävla uselt?Och VARFÖR ska det alltid, alltså ALLTID, vara fokus på sex? Alltså jag orkar inte med det. Det ska hintas och anspelas på sex överallt. Kan inte mello få vara en fredad plats? Folk som gillar sex kan ju kolla på valfri Bonde söker fru, Paradise Hotel, osv;) Så kan man slippa det på mello, där alla åldersgrupper samlas. Det är inte kul med ett halvvulgärt sexskämt. Folk som tycker det är det nåt allvarligt fel på. (Obs! Ironi, okey? Ingen behöver bli kränkt)

Jag har svårt för Edvin Törnblom, tycker han är alldeles för vulgär och utan finess. För opersonlig, det enda är de grova sexanspelningarna. Sen kan man ju tycka att det vore kul med bra låtar också men den lilla detaljen verkar inte så noga;) Jag kommer inte ihåg en enda artist. Men jag visste såklart vilka som skulle gå till final och vem som skulle hamna i kvalet. Det har jag nailat varenda gång. Kalla mig synsk;)

Så mello får minuspoäng och fredagen pluspoäng:)

När jag kom hem på morgonkvisten så snöade det inte, kanske att det hade fallit en eller två flingor men det var inget ful-väder. Sen klev jag upp mitt på dagen och fylldes av rubriker om de här masskrockarna. Jösses Amalia. Vilken mardröm. Tittade ut och det var ju massor av snö, och full sol. Sen kom ett snöoväder, det blev mörkt och det vräkte ner ännu mer snö, så kom solen och strålade och sådär höll det på. Jag håller med om att det är oerhört vackert, men det enda jag tänker på under de här snöovädren, är vad jobbigt det kommer bli att skotta 😉 Det och : Hoppas mina barn är i säkerhet.

Robban kör ju Hemglassbil, och de är lite som Posten var förr, ni vet: I ur och skur, regn och blåst, storm och snöoväder – posten kan ni lita på. Nu för tiden är ju Postnord ungefär lika pålitliga som en treåring, det vill säga inte alls. Har man tur så kommer ens post fram. Men när bussarna ställs in, tågen står stilla och trafiken är besvärligt – då kan man lita på att Hemglass kommer trudeluttande:D

Jag är alltid lite orolig när det är sånt här extremväder, men det hade gått bra.

Plötsligt tjöt min 112 app så högt att jag nästan höll på att hoppa ur soffan. Jag visste inte ens att den hade ljud, men det blev jag varse nu.

 

Jag hade inte haft en tanke på att ge mig ut, och nu kändes det som jag fick ett personlig påpekande:D Jag blev skiträdd. Just för att det kändes som att det var personligt, att jag skulle behöva göra något och det väldigt akut. Men det är ju bra att den larmar om det är något, men ljudet hade varit kul att veta att det fanns. Jag la ut det på instagram och det var så många som reagerat lika som mig. Och så en som tyckte jag var extremt respektlös…

Det här verkar vara en arg, lättkränkt tjej från en generation som inte direkt är något att hänga i julgranen. Jag såg att hon tidigare varit arg på mig för att jag nångång skrivit att 10-30 minuters fysisk aktivitet om dagen var något som var klokt ur hälsoperspektiv. Då var jag respektlös för att jag triggade folk.

Jag hade svarat rätt klokt:) Men såhär är det: Jag är färdig med att försöka vara alla till lags, för det går ändå inte. Vad man än gör eller säger så kommer det alltid att finnas någon som misstycker, av olika anledningar. Jag KAN INTE ta ansvar över andra, det är något man måste göra själv. Blir man triggad av sociala medier så är det ens eget ansvar att hålla sig undan sociala medier. Svårare än så är det inte. Man kan inte kräva att de andra personerna som finns på sociala medier ska ta det ansvaret.

Vad det gäller masskrockarna är det ju inget annat än fruktansvärt. Bilderna ser ju ut som tagna från The Walking dead, minus zombiesarna. Obehagligt.

Sent på lördagen, runt 22 gick jag ut och skottade fram min uppfart från närmare 3 decimeters snö. Den var fluffig och lätt så det gick rätt snabbt ändå. Robban skulle ju komma hem snart och det är inte bra att köra ner snön, den blir så bökigt att få bort då. Han kom precis när jag var klar, och sen dess verkar det inte ha snöat nåt mer.

Söndag ägnade vi åt lite städ och Trixie bakade för sen kom Patricia och hennes snubbe på fika, så med andra ord fikade vi i några timmar:) Sen var det filmtajm, och när jag får välja film blir det Speed:) Eller det var faktiskt Robban som valde, men då råkade jags e att även Constantine fanns, har ni sett den? Också Keanu Reeves.

Jag älskar ju honom, och Speed är liksom min ”den här har jag sett 1000 gånger men den kan vi se igen” film. Constantine har jag sett när den var ny, jag  vet att jag tyckte den var rätt kass, men nu hade den mognat till sig och jag gillade den:) Inte bara för Keanus skull.

Måndag sen då. Jag åkte till mamma för att momsdeklarera, det är ju inte det minsta kul. Jag har ett eget företag och det känns periodvis som att det enda som händer där är att jag ger bort alla mina pengar till staten. Men nu är det klart, så är det ”bara” deklarationen kvar. Jag fattar inte ett skit men mamma har ordning åt mig:)

Eftersom vi inte hade något bokat i träningsväg på kvällen fick det bli gymmet, som var knökfullt vid maskinerna. Enda stället som var ledigt var inne i styrketräningsrummet, med lösa vikter och skivstänger. Så då blev det marklyft.

Och jag slog till med 90 kilo. Förra veckan lyckades jag få upp 85, men 87 var omöjligt. I går gick 90 upp relativt lätt, men 92 var fastgjutet.

Jag backade till 89 och lyfte på mig ett ryggskott. Ni vet där det bara knäpper till och sen gör det ont i hela mellanpartiet av kroppen, strålar ner i benen och runt bålen. Sånt:/

Men 90kilo ändå! 😀

Det blev ju stelt och ont som fan, men vi promenerade i skaplig takt och uppförsbacke på löpbandet i en halvtimme och sen kändes det lite bättre. Hemma sen tog jag Ipren, duschade och det är helt hanterbart, men det gör ont. Jag har ju haft massor av ryggskott förr, men nu var det länge sen det knakade till sådär.

Idag åkte jag till David och cirkelfysen och beklagade mig, det är ju på sätt och vis hans fel eftersom han inte har några pass:D

Han gottgjorde med rörlighet efter passet med fokus rygg 🙂 även fast det inte är han som lägger schemat och det med andra ord är nån annans fel. Jag ska fasen klaga, det behövs inte 1800 gyminstruktioner för en person åt gången bara för att det kommer nytt folk efter nyår med löften om att komma i form. De kan utan problem boka in sig på nåt pass i stället så kanske de till och med stannar kvar;) Gym är ju inte superkul när man är helt ny på träning. Vi ”gamla” blir alltid åsidosatta, och det är inte ok. Inte där och inte nån annanstans.

Att träna med ryggskott kanske låter dumt, men det är det inte. Att köra igenom kroppen, lugnt och fint, anpassa efter dagsform och få upp lite värme i musklerna och blodgenomströmning är bra. Men inte superskönt. Jag droppade i princip alla vikter för det gjorde ont, men det gick skapligt. Och det känns bättre, men det kommer ju ta lite tid. Jag vet att musklerna brukar fastna i nåt kramp-läge, man spänner sig ju när det gör ont, så ska försöka köra med Ipren var åttonde timme för att minimera smärtan. Vi får se hur det går.

Jag slipper i alla fall sitta ensam i soffan;)

 

Det är inte en bekväm skrivställning.

Det värsta med ryggskott är att det inte går att sitta still så länge, så jag måste upp och röra på mig nu:)

Jag har varit ute med Doris, passade på när solen sken och snart ska jag hämta hem Jamie och en kompis som är och åker slalom. Innan det måste jag värma upp min bil, snöa av den, skrapa rutor och sen skotta bort all snö som jag sopat av …

Jag tror jag ska äta mat först:)

Vi hörs snart:)

♥ Annonslänk och reklam för Cellbes

 

Jag har ju ingen Alla Hjärtans dag-prins att få blommor av i år heller:) Men det är ju som det är med det. Jag är singel med det största S:et i historien tror jag. Dessutom nöjd med det. Förutom att det hade varit trevligt med röda rosor, champagne och ett svindyrt diamantsmycke i morgon då;)

Jag ska ut och svira så möjligen kan man ju försöka flörta till sig nåt glas billigt bubbel 😂

En sak som jag har hört från väldigt många män under ett par års tid nu, män i alla åldrar, även unga. De hävdar med bestämdhet att det är kvinnans ”fel” om hon är singel. Det sagt med innebörden att om en kvinna VILL ha ett förhållande så är det mer eller mindre bara att gå fram till den mannen man sett ut och liksom : ”Vi ska va´ ihop.” Så blir det så. Jag har stått med skitsnygga singelkillar som menar att det är MITT ”fel” att vi inte är ihop, och jag tänker varenda gång att de är för fulla;)

Men jag har funderat lite över det. Inte så att jag på allvar tror att de här skitsnygga singelkillarna är allvarliga, för lets face it – mitt bäst-före-datum är väl passerat med en sisådär 30 år eller så;)  Men det är den samstämmiga åsikten de här snubbarna har som är intressant. Varför säger så många samma sak?

Jag har aldrig hört en kvinna säga att det är bara att välja och vraka. Vad jag förstått det som tycker kvinnor det är svårt att hitta en kille, om det är för att kraven är för höga vet jag inte.(Hoppas ändå det) Men om alla singelmän bara väntar på att bli haffade så är det ju märkligt. Om kvinnorna också väntar så blir det ju aldrig några nya par:D

Ja, det var ju också en fundering. Jag vågar inte testa om det funkar, för då hamnar jag ju i en jobbig sits:)

Men det är Alla Hjärtans dag i morgon, oavsett om man har en partner eller inte. Jag har aldrig tänkt att den dagen är speciellt för kärleksförhållanden mellan två parter, utan att det är en dag för att uppmärksamma kärlek överlag. Det är ju ändå den som måste segra i det långa loppet.

Mina barn kommer få gofika i morgon, och jag själv tänker göra två av de saker jag älskar mest : träna och gå ut och partaja:)

Jag har faktisk också klickat hem den här blusen jag blev helt förtjust i och den kanske jag tänker inviga i morgon. Den är på kampanj nu!

Älskar den här syrenlila men den finns i andra färger också, och mönstrad.

Jag skrev, eller om jag bara tänkte det, att det börjar likna vår ute. Vad händer? Jo det började såklart snöa:D

Jag trodde nog inte att det skulle ligga kvar men det gör det, och det är faktiskt väldigt skönt ute. Några minusgrader och snö, lite blå himmel och en solglimt – mer behövs inte för att få tillbaka livsandarna:)

Idag efter träningen körde vi in på macken för att tvätta av lysena, syrrans bil, och innan så pratade hon om att be Jimpa byta hennes batteri. När hon servade bilen kollade de det extra noga för det är något tjall med hennes nyckel. Hon har en key-less bil och alltså ingen nyckel utan bara en grej:) Den bråkar med henne nu, dels ska den öppna sig bara man tar i handtaget, vilket den inte gör, dels så börjar den ibland hojta när hon kört en stund att nyckeln inte är i bilen. Vilket den är. Teknikerna letade och kollade men hittar inget fel. Givetvis uppförde sig bilen exemplariskt just då, så de bad henne komma in om möjligt när den bråkade. Inte så lätt;) Men, batteriet är topptrim, men trots det skulle det kunna vara en anledning att nyckeln bråkar. Möjligen. Men hon upplever även att hennes lysen är kassa, vilket då kan bero på batteriet.

Jimpa har lovat byta det, det är ju oftast lätt, jag har bytt på flera bilar själv, men aldrig utan att det jävlats med verktyg.

Nu kände hon att hon kanske var tvungen, hon såg ingenting. Men, efter att ha tittat på lamporna så fattade ju vem som helst att det skulle kunna vara en bidragande orsak när lamporna är helt igenmurade av skit:D Efter att ha tvättat av dem såg man som en gud igen:) Jag kanske ska testa jag med för mina är värdelösa:) Eller var, för Jimpa servade den här om dagen och då ingick en tvätt:D Däremot insåg jag igår att min tuta inte funkar. Otroligt nog för jag tutar liksom en gång om året eller så. De gångerna behövs det för att påkalla uppmärksamhet i trafiken, eller ibland tuta på nån som ska hitta var man är. Nu vet jag att det bör ha hänt nåt när den servades, jag vet inte hur en tuta funkar men tänker att det är en liten kontakt eller säkring eller så? Jag tryckte till på den strax innan för att Sellman skulle flytta på sig, och igår skulle jag tuta på Loppan på parkeringen så hon skulle hitta mig. Det i sig är ju inget viktigt men de där gångerna i trafiken när man verkligen behöver den vill man inte vara utan.

Jag har haft tillräckligt många bilar där tutan inte funkat för att veta hur jobbigt det är.

Jag kör en Dacia Lodgy och jag vet inte om det är samma på alla Dacior, men tutan sitter på pinnen med blinkers, längst ut, så när man vill använda den är det ett lätt tryck med ringfingret. Det går liksom inte att trycka till i affekt som man gör på den när den sitter mitt i ratten så man kan slå på den:D En annan funktion jag använder väldigt sällan på min bil är spolarvätska. Robban gör av med litervis, han får fylla på hela tiden. Han har iofs fem, sex munstycken som sprutar ut lite överallt, medan jag bara har två. Nu vet jag att Jimpa brukar fylla på den när han servar bilen en gång om året, men förutom en gång i somras minns jag inte ens när jag behövde göra det. Då stod jag på Biltema i Avesta med huven öppen och kliade mig i huvudet. Var i helvete fanns spolarvätskebehållaren??? Jag har en enkel bil, inga konstigheter i motorn som är en Renault-motor, Dacia är väl deras burgetmärke, så jag lokaliserade lätt och snabbt oljan, kylarvätska, batteri osv, men inte spolarvätskan. Tills jag gick en runda runt bilen, samlade ihop mig och befallde mig att skärpa mig. Då kom jag på att den sitter högre upp, närmast rutan, på en remsa ovanför motorutrymmet. Pust:)

Nåväl. Ibland blir man helt enkelt blind.

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och ska övergå till min fantasyhistoria:)

Ni får ha en fin Alla Hjärtans dag om vi inte hörs 🙂

 

Innehåller reklam och annonslänk för DOZ Apotek 

Jag insåg för ett tag sen vilken skillnad det är på att handla i fysisk butik och online när det kommer till apoteksvaror. Det kan man ju tycka vad man vill om, jag är inte helt positiv, men det gäller ju att utnyttja det.

Jag var tvungen att handla akut på ett apoteksställe innan jul när Jamie var risig och behövde nässpray och värktabletter. Svängde in och grabbade tag i dem, kollade priset och la tillbaka dem. Tänkte att jag går hem och beställer i stället. Det var dubbelt så dyrt. (Annan kedja än den jag skriver om nu)

Jag brukar alltid ha ett husapotek hemma men det var flera som varit sjuka och det hade tagit slut.  Jag beställer alltid en rejäl mängd när jag väl handlar men nån gång då och då är det ändå urplockat hemma utan att jag märkt det.  Värktabletter, nässpray, Coldzyme, migränpiller och allergipiller har jag alltid. Även sårartiklar som kompresser, tejp och plåster. Plåster är iofs alltid, alltid, ALLTID slut för det är ju sen gammalt att även om det inte blöder så lindrar det smärta:D Och nu när de är lite större så förvånas jag över hur mkt plåster det fortfarande går åt. Jag själv undviker det så långt det går, plåstrar bara om ifall det blöder så jag riskerar att bloda ner, är det ett större sår så tejpar jag med sårtejp som också alltid ska finnas i min låda för att jag ska vara nöjd. Sen har jag periodvis en del annat också.

Vi är ju många i min familj, men visst har ni också det ni behöver hemma? Och det ni behöver då och då, som hosttabletter ex? Och visst vet ni att man kan få sina recept även hos DOZ Apotek? Jag har en fullmakt för mamma (både jag och syrran) och även den dyker upp när jag loggar in. Sånt där är smidigt!

Just nu har DOZ Apotek en liten Alla Hjärtans Dag-kampanj, och sådana ska man alltid passa på. Här kommer några av mina superhjältar i min medicinlåda!

ColdZyme

Det här är det bästa ever, jag vet inte hur många förkylningar jag och barnen motat i grind! Du kan använda det i förebyggande syfte, ex om man jobbar på förskola där virus flyger omkring, (även om kanske just de människorna ofta verkar ha ett grymt bra immunförsvar) eller om du ska besöka nån som är risig, eller om övriga i familjen börjar däcka. Det finns ingen risk för överdosering, så ColdZyme kan man använda under längre tid. Man bara sprayar i halsen, så bildas en skyddande barriär så viruset får svårt att fastna och utvecklas. Har det väl fastnat så förkortar man sjukdomstiden om man påbörjar sprayning, och man blir inte sådär dålig och klen. En förkylning kan ju vara jobbig, men med ColdZyme passerar den, om inte obemärkt, så snabbare och enklare. Jag har använt det sen det kom, och det är många år sen nu.

Paracetamol  finns som verksam substans i bland annat alvedon, men det är samma sak i de billigare märkena som det här.

Jag är inte helt säker, men tror att det handlar om patent. Att företaget som utvecklar något har patent på det ett visst antal år och sen släpps det så kopiorna kan tillverkas. Den som gör en sak först har ju lagt ner miljarders på forskning osv, så det är ju ändå rättvist. Har jag fel? Rätta mig! Apoteken ska ju erbjuda ett billigare alternativ om det finns när man får recept utskrivna, och jag väljer alltid det billigaste. Varför inte, det är samma sak. Samma sak gäller ju såklart även Ibuprofen 

14,50k istf butikspris 44 kr. Det är ju galet, men som jag sa, utnyttja det, och beställ i stället för att gå till butik.

Jamie kan inte svälja tabletter utan antingen får jag krossa dem eller så köper jag de här munsönderfallande  som jag ännu inte sett en billigare variant på. De här kostar 85kr i butik, vilket är galet för en vanlig huvudvärkstablett men online stoppar de på 49kr.

När det kommer till att vara täppt i näsan så är det bland det värsta som finns. Jag hade konstant nästäppa under mina graviditeter och var absolut beroende av nässpray. Det var inte kul att vänja sig av med det och lider du av det så kan man få hjälp av läkare. Jag valde att trappa ner, som en helt vanlig junkie;) och gick från vuxen till barn, och därifrån var det enklare att sluta. Idag använder vi alla här hemma barnnässprayen och det funkar bra. Den räcker gott och väl. Dessutom svider den inte i näsan som den starkare kan göra.

Jag köper såklart den billigaste:)

Nasoferm

Allergitabletter har jag numera alltid hemma, det finns alltid någon som behöver dem. De här är en variant som funkar bra.

 

Har man mörkare hud och inte vill att ens plåster ska synas, så är de här rackarna på ”utgående datum” (???) och svinbra pris. Har man ljus hud och vill ha mörka plåster funkar de såklart lika bra:D

Jag är ju mer för att plåster ska vara så roliga det bara går:) och har ytterst sällan vanliga hudfärgade utan det är barnmotiv på dem. Bamse, Batman eller prinsessor. Herrgud, man har gjort illa sig det är tillräckligt tråkigt:)

Jag ogillar plåster som lämnar en kladdig svart tejp efter sig och rycker av dem så fort jag bara kan. När jag covidvaccinerats exempelvis så drog jag plåstret på väg ut. När barnen gjort sig illa handlar det ofta om att blodet behöver stillas, alltså inte rinna för det ser läskigt ut. Sen tycker jag att det läker bättre helt utan, så fort såret torkat och det inte kan komma in smuts i det så gör det inget om plåstret åker av.

I stället för plåster, som vid större sår är väldigt små och ändå inte räcker, så har jag alltid kompresser och kirurgtejp hemma.

Ett skavsårstips är också att dra bredare kirurgtejp, eller tejpa den smalare flera gånger, rakt över skoskavet. Det må låta fel, men saken är den att då trycker man till skavet mot huden igen, och tejpen sluter så tätt att den i sig inte skaver. Det blir som att sätta dit en andra hud. Kirurgtejp andas och kan sitta kvar tills det läkt. I allra värsta nödfall går det fint med silvertejp också, jag har testat:D Den är långt ifrån hudvänlig men är det akut så är det.

Jämför med att sätta ett sånt Bamse-plåster över skoskavet, det kommer bubbla till sig och gnidas loss och efter en liten stund är det helt meningslöst. Tejp rakt över och sen en bit ut åt sidorna kommer sitta som berget och du kan promenera vidare utan problem. Tejpen kan enkelt tas bort i duschen, men om man låter den vara så torkar den igen och fastnar tillbaka. När jag får skoskav tejpar jag och sen får den sitta där tills det är läkt. Jag hade också tejp i ett års tid ju över mina ärr, samma där, jag lät den sitta så länge det bara gick.

Jag är inte supermycket för salvor men en sån jag mer än gärna har hemma är Xylocainsalva

Den här lilla rackaren är smärtstillande och grym när man råkar ta i ugnsplåten utan grytlappar, eller varit i närkontakt med en geting. Man kan också använda den här när man behöver rengöra sår, ni vet de där sönderskrapade knäna med grus och asfalt i? Xylocain! Om man ammar och har såriga bröstvårtor är den också en räddare i nöden. Tvätta bort den innan amning dock, den smakar säkert inget vidare. Också i de aktre regionerna kan man använda den, så det är här en allomfattande liten gudagåva:)

Det är ju februari nu, månaden som kommit att kallas för Vabruari för att virus och skit är överallt. Jag är rätt nöjd över att inte ha småbarn just den här månaden för under åren har jag haft min beskärda del av sjukdomar hemma. Nu med givetvis men de sköter sig själva nu, ungarna.

Men, en sak kan man vara säker på och det är att man själv eller ens barn blir sjukt när det är som mest olämpligt. Det är ju sen gammalt. Genom att i alla fall se till att man har sitt husapotek i ordning så slipper man åtminstone vara utan den lindring som medikamenter kan ge. Oavsett om det handlar om att ha sina receptbelagda mediciner hemma eller bara febernedsättande, kräkpåsar eller den där hudkrämen man inte kan leva utan. Men alltså om alla bara använde ColdZyme förebyggande skulle många slippa vara sjuka:) Så gör dig själv en tjänst och köp iaf en förpackning sånt!

Se till att fylla upp era förråd nu direkt. Och gör det på DOZ Apotek online så blir det billigare, mycket billigare!

PS. Ni vet väl att de även har MASSOR av skönhet, vitaminer, solskydd, djurmedikamenter, örhängen osv?? DS

 

Idag hölls det en tyst minut för offren för skolmassakern i Örebro. Det känns helt sjukt att ens skriva ordet, skolmassaker. Det är en galen värld vi lever i. Men i allt det fula så är det ändå fint att se hur folk sluter upp och hedrar med en tyst minut.

Vi var på väg hem i bilen från träningen, och jadå, vi stannade och stod stilla. Jag hoppas att det är sista gången vi någonsin behöver göra det. Tror jag det? Nej, men jag hoppas.

Och hur går man vidare från det? Det går inte på ett smidigt sätt så jag gör det bara.

Ny rad. Nytt ämne.

Vi måste prata om Trump. Jag fattar inte hur det funkar där inne i hans tvistade hjärna. Igår kom det här:

Med all makt i världen, så beter han sig som en unge.

Jag hatar också de här förbannade äckliga papperssugrören, men det går ju att dricka direkt från muggen. Jag blir sur på riktigt, här försöker man, vi i Sverige exempelvis, ska sortera vårt skräp in absurdum känns det som. Inte ens en trasig gammal sunkig socka får man nu för tiden hiva i soporna utan den ska köras till återvinning. Nu har jag för all del ytterst sällan kastat just textil, men det händer. Och jag kommer kanske inte ändra mig där heller:D Sorry. Men lite civil olydnad kanske är ursäktad;) Jag har alltså sen evigheter haft en kasse för textil återvinning vare sig det varit smutsigt eller rent. Trasig textil har åkt ner där och sen transporterats till tippen.

Skit samma, men hela jäkla USA ska nu dels få gotta sig med plastsugrör, och garanterat inte sortera dem. Och DET var tydligt extremt viktigt att göra sina första veckor som president. Fy fan.

En sak han gjort som jag ändå tror att jag är för, det är att transkvinnor nu inte ska få tävla med kvinnor.

Det känns ju nånstans rättvist. En man som blir kvinna är per automatik starkare och snabbare än en kvinna som är född kvinna. Det är bara så, ingen behöver kanske hetsa upp sig över det?

När då en man blir kvinna så får hon en fördel, vilket är på bekostnad av de som är födda kvinnor. Tvärtom är det inget problem, för en kvinna som blir man kommer automatiskt hamna i det svagaste segmentet av män, fysiskt.

Jag antar ju att Trump skiter högaktningsfullt i både kvinnor och transpersoner, han är väl emot båda, men saken i sig tror jag är till fördel för kvinnorna. Och som kvinna så skulle jag inte uppskatta att tävla mot en fd man. Hur mkt man än tränar så kommer den fd mannen att ha fysiska fördelar. Jag vet inte hur det är inom de sporter som INTE handlar om fysik, som e-sport, skytte, schack osv. Är det en fördel att ha ett specifikt kön? Det borde det rimligen inte ha väl?

Att byta namn på Mexikanska gulfen till Amerikanska gulfen känns ju bara larvigt. Samma sak med det där berget. Å andra sidan, de bytte ju namn på berget för inte allt för länge sen.

Han är ju inte klok, och de som röstat på honom är inte heller kloka. Så har vi sidekicken, Musk. Honom är jag om möjligt ännu mer rädd för än Trump. Jag tror att Musk kan jämställas med Cyberdome. Ni som kan er Terminator vet. Han har tillgång till i princip varenda människas uppgifter. Alla som kopplat upp sig i sin Tesla har väl skickat allt direkt till honom, alla som använt Twitter eller Open AI samma sak. Är inte han facebookkillen med i det här laget också? Så de som inte Musk har tillgång till har garanterat han, summa summarum är att de har oss alla som i en liten ask.

Jag tycker han är skitläskig. När Ukrainas president efter krigsutbrottet bad honom om internet och han vred en satellit och gav ukrainarna det, tyckte jag att han var rättskaffens. Nu? Not so much. Bara läskig. Han ser fan ut som en klon också, så vem vet, han kanske inte ens är mänsklig? Vem vet. Världens rikaste man och världens mäktigaste, i kombo. Det kommer bli katastrof.

.

Brrr. Nog om det!

Idag har det varit en trött dag. Jag skrev ju att jag inte kan sova pga nervsmärta. Och det fortsätter ju. Igår satte jag på TENS och körde med den ett par timmar. (Nej det rekommenderas inte, typ max 30 min, men jag vet vad som brukar funka:) I do me.)

Tänkte att NU kanske kroppen fattar att den ska blocka de här förbannade signalerna. Men icke. Det är ett evigt vridande och vändande, och när jag väl somnar, ja men då är det ju dags att kliva upp. Eller så vaknar jag av nån unge som är tidigt uppe. Eller Doris som skäller eller en katt som ska ut. Men nio gånger av tio av molvärk.

Att säga att jag är less på det är en underdrift. Enda gången jag INTE känner av den här molvärken på nätterna, gissa när det är? Jo, efter att ha varit ute och festat. Alkohol är grejen. Jag kommer aldrig medicinera med det, för jag är smartare än så, det är bara ett konstaterande. Jag sökte läkare för ett par år pga det här, ni kanske kommer ihåg det?

Neurologen var superintresserad av min backstory, han hade med sig en kollega också, och båda var nyfikna. Men inte tillräckligt för att lägga ner lite tid på att försöka hitta en lösning. Jag blev som vanligt besviken på vården. Det ÄR de som åstadkommit skadan, man skulle ju kunna tycka att de iaf skulle försöka? Men nope, det finns tydligen inte minsta lilla sak att ens testa? Eller nu ljög jag ju! Han skrev ut Tegretol, en epilepsimedicin. Ganska många biverkningar. Och en medicin jag isf skulle äta varenda dag. Eh nej? Jag har ju perioder med nervsmärta, och vill inte käka mer medicin än absolut nödvändigt. Att jag skulle äta en skapligt tung medicin som eventuellt kanske skulle kunna ta topparna av smärtan finns inte på kartan. Jag har inte OONNTT, jag har molvärk som smyger och dagtid är det ju noll problem. Men nattetid är det knöligt. Jag skulle kunnat köpa om han sa att vi kan testa den här sömnmedicinen, det hade säkert kunnat funka. Att ha en medicin att sätta in vid behov. Inte stå på en dagligen. Kanske att han kunnat skriva ut en TENS-maskin? Eller göra en nervblockad?

Så, jag hämtade ut asken, sen funderade jag på varför i hela friden jag gjorde det? Jag tänkte ju inte äta dem? Men de ligger där i mitt skåp, om nån vill ha gammal Tegretol:D Plus att den sätter griller i huvudet när jag söker annan läkare, när jag skulle opereras nu sist så undrade de över den. Fattar ju jag med, de tror väl att det finns en epilsepi-diagnos där nånstans.

Följde läkaren upp? Nej jag har inte hört ett ljud från honom. Antar att jag hade kunnat få medicinen utskriven i åratal om jag velat utan nån kontakt.

Jag äter inga mediciner på regelbunden basis och så länge som det är på det viset är jag glad. Jag har inga problem med att stoppa i mig huvudvärkstabletter, migränpiller eller nässpray, och kör ColdZyme för att mota förkylningar. Jag är ingen medicinfascist:D Behövs den är det suveränt att det finns. Men man kan vara så restriktiv som möjligt. Och i mitt fall, gällande den här förbannade nervsmärtan så kan jag leva med den. Men sover uselt;)

Och klagar lite här så känns det bättre:)

Förutom att vara seg har jag inte gjort speciellt mkt alls. Jag var och tränade, sen käkade jag och efter en dusch var jag tvungen att sova en stund. Det är ju en förbannad tur att jag inte behöver vara styrd av tider utan kan fördela dagen som jag vill. Nu innebär ju det att jag får göra det jag skulle gjort tidigare nu ikväll. Så nu ska jag snart skriva lite fantasy, den här veckan har vi nog ingen inlämning och nästa är det sportlov, men texten ska ändå produceras. Sen är det nån slags utvärdering/uppföljning på våra projekt som ska in. Jag ska koppla på TENSen sen, men insåg igår att den gör mig ofokuserad så det gick inte att skriva, så det får bli senare. Igår låg jag och glodde på serie, kanske ser några avsnitt igen.

I morgon är det onsdag och jag har ett utvecklingssamtal med Lovelia, och ett pass i gymmet som väntar. Om vädret tillåter kanske det blir en promenad också. Idag var det så jäkla dimmigt! Det var krispigt vackert med rimfrost och ärtsoppedimma. Den lättade ju senare men jäklar när vi körde till träningen. Då försvann bilen framför in i dimman, tänk er Stephen King-varianten.

Det är svårt att riktigt förstå att det är full vinter, vi är ju i början ändå av februari. Men vädret är väldigt trevligt, med just nu ingen snö(ta i trä) och mkt sol. Kallt, men bara några minusgrader och rätt fuktigt. Halt. Skrapa rutorna går ju an när man slipper skotta fram bilen först;)

Hoppas ni har det bra där ni är, och att ni får en fin onsdag!

Natti natti 🙂

 

 

Jag är inte deppig eller ledsen, men det är ändå en stunds reflektion över hur det var, varför och vad som kunde ha hänt OM.

Idag är det 22 år sen mormor gick bort. Jag tänkte lite extra på henne när jag och Robban stod i köket och lagade raggmunk tillsammans. Inte för att jag ens vet om mormor lagat det någon gång, men för att hon alltid lagade mat från grunden. Hon åt garanterat en och annan halvfabrikat-grej och fuskade lite hit och dit, hon var ingen som var den:) Men att laga från grunden är något jag är uppvuxen med. Mamma gjorde också alltid det.

Kanske inte så att de stoppade egna korvar men nog fasen rullade de varenda köttbulle man stoppat i sig under åren. Jag kan inte minnas en enda måltid där det serverats Mamma Scans sorgliga ursäkt för köttbulle. Jag äter det inte, så det hade jag garanterat kommit ihåg. Mamma och pappas kompisar hade grisar och jag har tydliga minnen av mamma som står och maler kött, gör egen leverpastej och grejar. Mormor var kokerska på S1, regementet som låg i Uppsala, där faktiskt Lovelia går i skolan nu. Hon går på Lundellska som flyttade dit för nåt år sen, och äter mat i den gamla kantinen där mormor lagat mat till rekryterna. Älskar när cirklarna sluts:) Även om det inte på minsta vis hänger ihop men ni fattar;)

Jag tänker jätteofta på mormor, nästan varenda gång jag lagar mat finns hon i tankarna, och om jag undrar något över mat/bak så är instinkten att ringa henne. Mamma är andra handsvalet:) men hon kan oftast svara hon med.

Nu har sorgen såklart bleknat, annars vore det för eländigt, och minnena är enbart ljusa och vackra.

Nu har de här tre årsdagarna passerat, och utan att jinxar något hoppas jag det är slut på eländet. I år tillkom ju ett massmord som för alltid behöver kommas ihåg. Heter det Ett massmord förresten? Själva definitionen av ”mass” är ju att det är flera och då borde det ju rimligen inte finnas ett Ett framför? Det är fortfarande inte helt klarlagt vad som hände eller varför, jag erkänner att jag varit tvungen att undvika nyheterna en aning. Jag behöver inte detaljer, det är tillräckligt vidrigt som det är ändå.

.

I veckan som var kändes det mesta segt och tråkigt, jag har heller inte kunnat sova som folk på väldigt länge nu. Den där förbannade ischiasnerven som spökar och molvärker nätterna igenom. Det är helt omöjligt att sova då kan jag meddela och nu börjar jag få slut på saker att testa. Jag hade tappat bort TENS-apparaten och sen var den såklart urladdad när jag hittade den (där den skulle vara….såklart) men den ska jag snart klistra fast på benet. Värme funkar inte, massagepistolen funkar men inte mer än en stund, och jag orkar inte heller sitta och hålla den mot kroppen i timmar. Effekten brukar dock vara att jag kan somna men vaknar efter ett tag. Jag hoppas TENSen gör susen, för jag behöver fan sova.

I natt var jag ute och snurrade också:D Robban som inte jobbar normala tider utan är ledig söndagar och måndagar, hade Kick-off med sitt jobb går, söndag. Jag skjutsade ner honom till en kollega och lovade hämta sen. Såklart, han hämtar ju alltid mig om jag ber om det. Han ringde vid ett, och sa att de nog ville hem vid två, och kunde jag möjligen skjutsa hem en aningens skitöverförfriskad kollega? ”Jadå, jag tar din bil”, sa jag;) och tänkte att jag tar mer en plastpåse för eventuella olyckor, men efter tio minuter ringde han igen. Då hade kollegan tagit sig hem för egen maskin. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev lättad. Hämtade upp honom och en annan kollega som jag körde hem. Sen svor jag över trafikljusen på Fyrislundsgatan. Vi har en ungefär 1,8km lång gata i stan där de lyckats med konststycket att drämma upp inte mindre än 10 rödljus. Vissa med krypavstånd mellan, allvarligt alltså. Inget av alla dessa tio rödlysen är synkade vilket innebär att man får stanna vid vartenda ett. Medan det blir grönt för gångarna som antingen är i spökform eller så snabba att de inte syns för det finns ingen som trycker på knappen, så får man vänta länge, som i minuter. Alternativt får man stanna för andra icke-synliga bilar som ska köra ut från sidogatorna. VEM har tänkt? Stadsplanerarna skyller på stadsarkitekterna som skyller på nån annan och Pelling säger att det absolut inte är en bra väg… men ändå – är det en exakt likadan som planeras ute hos oss?

En annan sak jag tänkte på igår. De har gjort en av parallellgatorna snirklig och enfilig, man kan inte mötas utan måste vänta. Vägbanan är alltså en bil bred. Mitt i där, så har de – satt upp ett bord och fyra stolar?? Alltså fastsatta i marken, så nära körfältet att om man lägger ena benet över det andra knät så slår man i bilen som kör förbi. But Why??

Jag undrar NÄR det blev omodernt att skilja de olika trafikslagen åt? Vad hände med att bilar kör på vägen, cyklister på cykelbanan eller håller sig till höger på körbanan, och gångtrafikanter håller sig på trottoaren? I Uppsala samlar man gärna ihop alla de här på en och samma väg, sätter ner farten till 10km/timmen och tycker på allvar att det är en bra idé? Det enda som händer är att alla som är mindre än bilar far runt som onyktra humlor och bilisterna försöker så gott det går hålla en rak linje utan att köra på nån. Vilket är svårt att undvika när ingen ser sig för och dessutom har lurar med noicecancelling OCH en hoodie uppdragen så de har noll perifert seende… Det körs ut barnvagnar i gatan utan att kolla om det är säkert, allt med zebralagen och tro på sin egen odödlighet som stöd. Att oavsett om man har rätt så kommer det göra väldigt mycket mer ont på en oskyddad trafikant än en bilist vid en kollision, det verkar de inte ens fatta. ”Men? Det var inte mitt fel?”

Nä, kanske inte. Men det är du som kommer få lida. Lägg till att ingen kommer ihåg vad en reflex är och bara har mörka kläder på sig, så är det ett jäkla under att olyckorna inte är fler. Det måste bero på skickliga bilförare helt klart.

.

Lördagen var en allmän seg dag, jag var ute med Helen i fredags, vi lyssnade på Lasse som trubadurade på Dog Bar. Det har ju blivit dåligt med bokningarna, de stämmer inte med när Helen är barnlös;) Lasse lovade att efter mars blir det ordning på torpet igen, men tills dess får vi lösa det hela med barnvakt:D Eller vi och vi, det är ju Helens ”problem” att lösa:D

Vi hade en trevlig kväll, den blev inte så supersen utan vi åkte hem vid halv två, lagom så jag hann se en bit av Mumien med Robban;) Jippie:) Sen ville han ju se tvåan. och trean så det gjorde vi på söndagen. Plus den senaste Mission Impossible. Plus att jag sen kollade på Åremorden, av Viveka Steen är det väl? Mord i Sandhamn-författaren? Ja jag var kanske seg som sjutton, men så är det ibland:)

I fredags ringde jag också först Boxer för att se vad de kunde göra med mitt TV-paket som skulle höjas med dubbla priset. Jag är noll intresserad av att betala mer för olika abonnemang än vad en ny kund får göra, och de senaste åren byter jag om jag inte kan förhandla mig fram till ett billigare. Boxer gav mig utan att tveka samma som jag haft, vanliga kanalerna plus Viaplay och Sky showtime för 179kr per månad, istf 379 eller vad det var de tänkte sig. Det blev tjugo spänn dyrare och det kan jag ta. Telenor däremot var inte medgörliga. Jag betalar idag 349kr för 250/250 bredband, och de vill nu ha 579 eller nåt. Glöm det.

De kunde inte erbjuda ett skit så då sa jag upp det. Frågade hur det funkade om en annan familjemedlem tecknade ett nytt abonnemang? Ja då får de nykundspriset …. herregud så dumt. ”Så ni låter hellre gamla trogna kunder gå än erbjuder de ett bra pris?” frågade jag. ”Ja, vi kan ju inte erbjuda nykundspris för alltid.” Nä, förvisso, men vad sägs om att sänka priset då? För helt jävla uppenbart går ni mer än runt ändå. Hej då Telenor.

Nu ska jag bara hitta ett nytt. Ni brukar alltid säga i efterhand att ni har ett mkt bättre och billigare än det jag till sist hittar, så ni får gärna tala om i förväg den här gången:)

Jag vill ha minst 250/250 och det ska inte ingå tv, för det har jag ju redan till ett pris jag är nöjd med. Det får inte kosta mer än max 399kr och jag kan absolut binda mig på ett år.

Telenor kunde förresten tänka sig att ge lite mer rabatt om jag exempelvis la dit ett telefonnummer, men si den gubben gick inte:) Jag är nöjd med mitt telefonabonnemang, iaf tills det går ut snart. Men Telenor suger som mobiloperatör, de funkar inte där jag är och det gör jag inte om. Inser nu att jag antagligen behöver kolla när mobilen ska omförhandlas:)

Jaja.

Jag måste också nedteckna att jag i torsdags var på gymmet:)

Vi skulle kört ett HIT-pass men orkade inte, det är inte kul för det första, och då blir det väldigt enkelt att avboka;) Men istf att bara ligga och jäsa i soffan så åkte vi till gymmet. Där var det ju packat med folk, vi kom vid halv sju.

Lovelia var med och hon hade en plan men i den ingick maskiner. Ingen av syrran och mig är supersugna på maskiner utan kör hellre med fria vikter. Så vi gick in i ena hörnet för att hitta på nåt med kettlebells och …. men vänta nu? Ska ni ha pass här? Åh fan. Vi fick ju vackert flytta på oss och det enda som var ledigt var inne vid skivstängerna.

Jaha, och vad ska vi göra? Vi valde enklast möjliga och körde på maxlyft. I mark. Fördelen med de här vikterna är att de är stora och man kommer upp en bit från golvet, men vi höjde också upp dem en aning. Kronlyft igen.

Började på 60 kilo som var tungt och jävligt, men lassade på viktskiva efter viktskiva och det slutade på 85 kilo:D Det kändes helt ok, men det lustiga sen är att 86kg är som fastnitat i golvet. Totalt omöjligt. När man lyfter så här så ska man vila mellan lyften. David har skällt många gånger på oss för att vi inte vilar tillräckligt, men det är ju så förbannat tråkigt!

Om ni varit på ett gym så står/sitter/rör det sig ofta  biffiga killar runt en viktstång. Gärna med tofflor på fötterna och en kopp kaffe i handen 😉 De vilar mellan sina set. Eller sina enkellyft. Lyfter en gång, vilar fem minuter. Lyfter en gång, vilar fem minuter. Ökar kanske vikterna, lyfter fem omgångar, sen är de klara men det har tagit evigheter:D

Syrran och jag vilar väl exakt så lång tid som det tar för den andre att lyfta, plus möjligen skifta vikter om vi inte är på samma. Men vi jobbar på det, bara det att det känns så fruktansvärt o-produktivt.

Maxa i marklyft är ingen övning man behöver ägna sig åt, marklyft är en bra övning i sig, men maxandet är enbart  för ens ego:D Och det är kul när det går framåt!

Idag var vi på ett Plaza cross-pass och det är inte det minsta kul, däremot garanterat nyttigt för hjärtat för det är puls och kondition så man tiger:D Men det finns roligare sätt att köra cardio på, helt klart! Jag längtar tills det blir nån slags ordning på passen igen, just nu är schemaläggarna inte kloka, de planerar bara in Plaza Cross och gyminstruktioner.

Nåväl. Det var det:)

I morgon är det tisdag och det blir säkert bra. Ta i trä:)

Ha en fin kväll nu:) Jag ska skriva lite fantasy!

 

I går var en mörk dag för Sverige, ett lågvattenmärke, ett ultimat bevis på hur lågt det gått i vårt samhälle. När fasen blev det så lätt att ta till våld för att lösa ett problem?

I Örebro inträffade den största masskjutningen någonsin i Sverige, en skolskjutning på en vuxenskola. Gärningsmannen tog sitt liv, men inte förrän han dödat tio personer och skadat ett oklart antal

Jag, som typ hela Sverige, och stora delar av världen, fick täta uppdateringar av vad som hände. Uppgifterna var knapphändiga, polisen förtegen och det vilade överlag ett dämpat täcke av sorg över allt. Vilar, för idag när det står lite mer klart vad som hänt så är det ett fruktansvärt scenario som rullas upp. Media gör minut-för-minut reportage, de har letat reda på gärningsmannens släkt och vänner, eller snarare bristen på vänner, och man spekulerar.

Vad är det som får människor att göra så här? Planera att ta livet av andra människor? Det verkar ju som att skytten varit en enstöring, som på nåt vis lyckats få vapenlicens, och hade flera jaktgevär. Det pratas om automatvapen, och det är ju inte samma sak som jaktgevär, som väl laddas med en eller två skott åt gången? Allt är fortfarande oklart, polisen måste ju få göra sitt och utreda den här makabra händelsen.

Det som gör mig ledsen, utöver det som hänt, är hur media uppför sig. Jag höll på att sätta i halsen när jag läste det här:

Sen NÄR blev det Aftonbladets sak att ge besked till anhöriga? Nu vet jag inte om det var den riktiga gärningsmannen eller någon de bara trodde, men oavsett så är det ju vidrigt. Bara tänk tanken själv, du är hemma i lugn och ro och så knackar ett tv-team på dörren, trycker upp en kamera och en mikrofon i ansiktet på dig och säger att ditt barn misstänks ha dödat ett tiotal personer? Vare sig det är så eller ej så är det INTE korrekt sätt att agera av media.

Sen det här med sensationsjakten, de hugger folk som är upprörda, i affekt, panikslagna eller bara tokhöga på adrenalin, och vill att de ska berätta smaskiga detaljer, med clickbites …

Jag har väldigt svårt för den sortens journalistik.

Jag vet att folk i allmänhet har ett stort behov av att få berätta när det hänt något, både bra och dåliga saker och jag tror att de är en viktig del i bearbetningen. Men att media hugger tag i en i ett av de mest sårbara ögonblicken i livet, det är inte bra.

Givetvis är rapporteringen viktig, men den här balansgången behövs för att inte kränka folk.

Jag tänker på alla drabbade. På all blåljuspersonal. På hela Sverige.

Var har hänt med vårt land? Utan att göra det till en politisk sak, hade vi kunnat hindra det eller är det ett utslag av tidens tand? Att våldet obönhörligt tar allt större plats överallt. Men varför är det så?

Jag vet att jag inte vill ha det så här och jag tror inte att nån vill det. Det finns inga ord riktigt.

Örebro ♥

Ni vet det här ganska nya fenomenet? Som dök upp lika snabbt som en stjärna faller för några år sen. Det här med att det som inte dokumenteras på internet, det finns inte;)

Jag vill bara tala om, for the record, att jag hivade upp 83 kilo i marklyft förra veckan. Kronlyft, alltså lite upphöjda, lite enklare, men ändå. 83 kilo. Jag sa förut att jag ville kunna lyfta min egen vikt i mark, och jag väger inte 83 kilo, pust. Även om det känns så mellan varven, speciellt en söndagskväll när man bara ska mugga in lite till, eftersom man ändå inte skött sig under helgen;) Alltså har jag nått ett mål. Inte idag eller ens förra veckan, för jag har kunnat marka mer än min vikt i många år, men jag kom på det nu. Och har inte firat det, så det måste genast göras:) Avvaktar nästa festkväll med Helen.

Jag har inte firat mitt gamla personbästa heller, det är mer än 83kg, men det är två operationer sen, så dit är det långt.

De här 83 var tunga, setet innan lyfte jag 78 och det var betydligt lättare, de där extra kilona gör mkt.

Idag har jag dubbeltränat, först ett pass i gymmet med gummiband, vilket är så mkt mer jobbigt än man kan tro. Sen hem och jobba, filma och klippa ihop den, för att sen hämtas upp av syrran för ett cirkelfyspass. Hon hade möte hela dagen lång och kunde inte komma ifrån på lunchen som hon brukar. Alltså bidde det dubbelt för min del. Och nu är jag rätt mör:)

Men det är helt ok, jag tycker ofta att pass två på en dag går superbra.

Nog om träning, men idag behövdes den verkligen.

Det är fyra år sen pappa gick bort. FYRA. Det känns som fyrtio och samtidigt som fyra minuter sen. Döden är obeveklig och drabbar oss alla förr eller senare, det är väl det enda man kan vara riktigt säker på livet.

Jag saknar pappa varenda dag. Hans foto står på en bänk i köket med ett ljus intill, och jag pratar ofta med honom lite.

Februari är en skitmånad. Förutom att det är en månad full av virus och skit, kyla, snö och regn och rusk, så är det för mig personligen årets sämsta månad. Min pappa gick bort den 3 februari. Min man lämnade mig den 4 februari. Min mormor gick bort den 10 februari. Alla mina stora trauman i livet har samlats i februari, vilket inte direkt gjort den månaden till nåt att hurra för. Jag går inte runt och sörjer mitt förlorade äktenskap, glöm det, men just vid årsdagen så poppar det upp. I år blir det tolv år sen. Och läget är samma som då, jag har barnen heltid, han aldrig. Han hör inte av sig, de skulle lika gärna kunna vara faderslösa. De känner sig faderlösa. När mina barn behöver hjälp med något som jag inte klarar av – då vänder de sig till Jimpa. Han har bara känt dem i några år, men han vet det mesta om dem. Det är tur att han finns:)

Och nej, fråga inte. Han är bara Jimpa, inget annat, men vi alla uppskattar honom enormt:)

När min mormor gick bort var det totalt oväntat och den första stora sorg jag upplevt i livet. Jag väntade Novalie och Robban och Corrinda låg och sov middag när syrran ringde mig. Då var hon på akuten och hade precis fått beskedet att mormor inte fanns längre. Jag ringde barnens pappa som lämnade jobbet direkt och kom hem så jag kunde åka in. Mamma och pappa var i Thailand, givetjävlavis. Att gå in och säga farväl till mormor var hemskt. Jag hade och har, utan orsak egentligen, extremt dåligt samvete. Mormor ringde syrran för att fråga om hon ville komma förbi, kanske kände hon på sig något. Hon skulle lägga sig och vila så syrran skulle ta med nycklar. Syrran åkte dit, och då … Ja.

Men grejen är att jag är 1000% säker på att om mormor ringt MIG … så hade jag inte svarat. Jag hade låtit telefonsvararen ta det och mest troligt inte ringt upp direkt. Tvillingarna sov, eller skulle sova och det enda jag ville vara att få slumra lite jag med, jag var gravid och de sov inte direkt bra på nätterna. Jag hade prioriterat MIG. Me myself and I. Och för det har jag dåligt samvete, fast det inte ens hände, men om mormor ringt mig och jag inte svarat och hon sen gått bort … jamen ni fattar nog. OM är en jävla bitch.

Vi fick lov att ringa våra föräldrar och berätta, på en knastrig telefonlinje fick vi säga det värsta man kan säga till en annan människa. Sen fick vi styra i det mest akuta innan de kom hem. Mormor pratade alltid i telefon med en väninna varje dag sen evigheters evighet, de stämde av med varandra att allt var ok, och vi visste att hon skulle bli så orolig. Det var inte heller ett kul samtal. När man är så ledsen själv, och måste ringa och göra någon annan lika ledsen, det är fruktansvärt.

Jag har nog aldrig känt en djupare sorg än då, inte ens med pappa var det så överjävligt, mest troligt för att jag varit med om det förr. Men då slet sorgen sönder mig, och jag visste inte när eller ens om, det skulle kännas bättre. Om det här som gjorde så ont någonsin skulle gå över eller om det skulle kännas så resten av livet. Det gick skapligt på dagarna, fyra kids och en graviditet hjälpte till, men kvällarna… Jag låg och läste tills jag var så trött att ögonen gick i kors, då släckte jag och så tog det en minut innan sorgen övermannade mig och jag började gråta. Jag försökte snyfta tyst, men det var ren panik oftast, och jag minns allt för tydligt hur min (ex)man en natt suckade tungt och vände sig demonstrativt om och la kudden över huvudet. Där jag hade behövt en kram, eller en tröstande hand på min rygg, så fick jag bara dåligt samvete för att han inte kunde sova, han som skulle upp och jobba. Jag kan förstå honom, han behövde såklart sova, vem gör inte det? Men helt jävla uppenbart förstod han inte mig. I efterhand har det här på något vis blivit den där ”första gången”. Första gången han svek mig när jag behövde honom som mest. I ärlighetens namn ska jag vara tydlig med att det var den gången och sen inget på många år, inte förrän han flippade, typ nio år senare.

Nåväl. Sorg är jobbigt, och den kommer i vågor. Nu vet jag att den avtar och jag vet också att jag inte behöver gå in i den. Jag kan skärma av mig från den. Jag måste inte stanna i de där känslorna som river sönder en inifrån, det är okey att låta bli att tänka på det. Jag älskar inte mindre för det. Men den som gått bort vill garanterat inte att jag ska må dåligt, tvärtom.

Men tja, februari är … kall. Sorgsen.

Taktiken för att ta sig igenom den är att ha kul, för min skull och för de som inte lever längre. Det värsta är väl bara att det inte finns ohemult mkt skojsigt att göra i februari. Kanske får det bli en konsert, vilken som helst, bara för att. Nåt. Och sen finns semlor. Tyvärr:D Det vore enklare om jag inte tyckte om det, men sanningen är att just semlor är ett av mina absoluta favoritbakverk. I alla dess varianter dessutom. Jag älskar grädde, och kombon av vetebulle, mandelmassa, florsocker och grädde är grym. Så då går väl dieten åt skogen också, som vanligt;) Det kommer alltid en semla i vägen, eller tjugotvå.

Träning blir det extra mycket av också, förhoppningvis, speciellt om semlorna tar över. Men träning är det enda som kan få det att vara helt tyst i huvudet på dumma tankar. Då är det enda man kan tänka på att man ska göra en reps till, eller springa ett varv till eller vad det nu kan vara. Ha kul, semlor och träning – bra recept va?

Nu ska jag hoppa i säng, vi hörs snart igen:)