Fredagen spenderades med datorn i knät, klippandes och redigerandes och drickandes ohemula mängder kaffe. Jag har redigerat på telefonen hittills, men nu behöver jag köra från datorn och fan vad knöligt det är att lära om:) Tacksamt nog är Trixie suverän så jag får hjälp:D

Sen svidade jag om och drog ner på stan, till DogBar såklart, där trubadur-Lasse spelade. Det är ju så chamrmigt att vi alla inkluderas i bordbokningen 😀

Och kompani är olika:) I fredags var det lite olika snubbar som brukar hänga där och sen joinade Lasse när han spelat klart. Några av tjejerna som ofta är där dök också upp och gästspelade en stund. Och sen byttes det ut folk och plötsligt var vi på. … jamen håll i er då – O´Connors. Vafan? Med ett helt gäng killar där jag kände en, men nu känner många:) Det är ju himla trevligt det här med att träffa nytt folk, det gillar jag. Jag nekar inte heller till att det rasande trevligt att få de här komplimangerna om hur förbannat snygg och sexig jag är;) Gärna sagt lite anklagande sådär, som att jag är taskig som är det:D Haha och det enda jag ser i spegeln är en ragata med bäst-före-datum passerat för ett sekel sen eller så;)

Men med ganska långt hår:)

Nåväl. Jag hade förra helgens långpromenad i ett färskt minne, och samma kängor på mig, så jag deklarerade högt och ljudligt att jag INTE tänkte missa sista bussen. Men då visade det sig att det blev privatchaufför hem, en av snubbarnas son, och tja, men då var vi väl kvar då och dansade bort iaf nån öl:D Jag har väldigt delade känslor för O`Connors, det är ett jättefint ställe rent interiörmässigt, med stenväggar, och rustikt. Men vakterna är ju överlag vidriga. Några av killarna i baren är otrevliga medan några är supertrevliga. Deras trubadurer som de verkar ha mest för att kunna motivera att ta ett skapligt inträde, känns ibland som att de är dittvingade under pistolhot, så glada är de. I fredags var det en kille som troligen inte ens vet hur man ler. Stackarn. Men, vi hade hur kul som helst, och det är ju ändå huvudsaken.

Blev avsläppt hemma vid halv fyra nån gång och käkade mackor innan jag kröp till kojs och vaknade inte allt för pigg och glad. Men i skaplig form, och efter en dusch, frukost och en långpromenad med Doris i skogen där jag höll på att bli omkullsprungen av två rådjur som skuttade sådär majestätiskt vackert alldeles framför oss, så ordnade det upp sig.

Satt i solen och drack kaffe och så småningom var det dags att rulla mot Stockholm och Cirkus.

Det var ju 40-årsjubileum på gång, vi skulle se Herreys!

Både jag och Helen är osäkra på om vi någonsin sett dem på dåtiden. Vi kunde inte riktigt komma på vart det skulle ha varit. Uppsala har ingen folkpark och det var där de turnerade som mest. Att åka till Östervåla där mängder av coola artister spelat gjorde i alla fall inte jag någonsin. Vi hade under en kort tid en fjuttig liten ursäkt till folkpark, ett försök till det, uppe i Gränby, men det var mig veterligen aldrig några större artister där. Herreys drog ju utsålda konserter var de än åkte på den här tiden:D

Så kanske var det här första gången jag såg dem. Mäktigt:)

Jag var 14 år när de vann Eurovision, och föll ju som en fura för de här tre killarna. De var något jag aldrig sett förr, ett pojkband, och jag var ju i exakt rätt målgrupp. De var/är ju mormoner vilket också av nån anledning lockade:D Haha, men vi hade rätt mycket unga män som var och missionerade på den tiden i Uppsala. Jag vet att det kom två supergulliga killar till skolan på religionsundervisningen och alla tjejer kunde plötsligt tänka sig att ingå månggifte. Om nu det varit tillåtet i Sverige:)

Mamma var inte helt överlycklig över att plötsligt hitta Mormons bok på mitt nattduksbord:D Men, jag läste den, jag läste också Bibeln och jag vill bestämt minnas att jag även läst delar av Koranen. Ingen av dem är speciellt kul att läsa måste jag erkänna:D Men jag plöjde överlag konstiga böcker då, som Dostojevskijs Brott och straff. Jag kommer ihåg mer ur valfri biblisk bok än ur den;) Att Herreys var mormoner gjorde dem på något vis extra ouppnåeliga. Nej, går inte att förklara, men ni som fattar, fattar:)

Nåväl. Jag åkte bussen till stationen och mötte upp Helen, vi tog ett tåg och sen promenerade vi till Cirkus. Förra gången skulle vi gå längs vattnet, men då blev det en omväg nånstans så vi gick genom stan nu. Mycket bättre. Det blåste isvindar och var ungefär 800 grader minus, så det var jäkligt najs att komma inomhus.

Vi var 45 minuter tidiga och det var sittande publik så ingen brådska att bevaka en plats. Helen hade klagat redan dagen innan över ont i skuldran och tydligen smittade det för jag vaknade med – ont bakom skuldran. Att sitta var för en gångs skull väldigt skönt:) Salongen fylldes på och det var allt möjligt folk. Ganska många äldre än oss, iaf till synes:) oväntat många män och även en hel del yngre, till och med ungar runt 15 år-ish. Jag visste inte att det fanns något som heter Nya Cirkus, men det fanns det och det var där vi var, en lite mindre lokal, där alla satt nära scenen. Supermysig!

Man skulle kunna tro att det skulle bli lite awkward, en del artister borde ju liksom inte återvänt tills scenen helt klart, men Herreys behöver inte skämmas:) SÅ JÄKLA KUL! De bjöd på show, med roliga repliker, anekdoter ur deras karriär och en hel del skämt på sina egna bekostnader. Älskade när Richard sa nåt om VHS-band och sen: ”Ni som är unga – fråga nån som är gråhårig”, den linen ska jag kopiera:D

Kommer ni ihåg att de var de första utländska artisterna som turnerade bakom järnridån? De var ju superstora i forna öst, och vann ju också deras versions av mello. Med – Sommarparty på stranden:) En låt som mina ungar direkt känner igen.

Barnen ja, märkligt nog är de inte helt bevandrade i min Herreys-kärlek:) Jag är ju först och främst mer åt rock-hållet, det är vad de känner till, med Bon Jovi, Europe och gelikarna. De frågade: ”Vilka var det du skulle se nu igen?” och sen ”Heräjs? Vilket konstigt namn?”

Men de kan i princip hela Diggi-loo, diggi-ley, men det kan ju typ varenda person i hela Europa misstänker jag. Snacka om en låt som bitit sig kvar, den spelas ju relativt ofta på radio.

Jag tycker att bröderna Per, Richard och Louis gjorde en strålade show:) Med enorm ödmjukhet och mysfaktor ville jag aldrig att det skulle ta slut. Det fanns låtar jag inte fick höra, men det var många kära minnen och det roliga är ju att man kan varenda låt, varenda jäkla ton. Det är poppigt så man inte kan sitta still utan det var sittdans på hög nivå:)

 

Ni får kika in på min instagram för att se filmer, det är hopplöst att fota med all belysning. Och kanske att jag inte är en suverän fotograf heller.

Louis körde en jazzbluesig variant av Diggiloo, diggiley som var lika bra den, tydligen funkar den bra i flera arr.

De hade imponerande många klädbyten! Utan att det direkt märktes att de var av scenen, så kom de i guldiga kostymer och svarta byxor, bytte till lila kavajer, sen helsvart outfit, sen blå kostymer, sen vita skjortor och svarta jackor, sen vita byxor och svarta tröjor, och sen åkte de olikfärgade kavajerna på. Jag har säkert missat något också:)

I publiken satt också – håll i er – Bert Karlsson. Mannen, myten, legenden. Nejmen det finns så mycket jag kan berätta, men jag tror att ni som är intresserade redan vet det, så jag struntar i det.

Det var en fantastiskt kul kväll och jag är tacksam över att Helen insåg att det fanns biljetter kvar och att vi gjorde slag i saken. Det finns en genomgående känsla som dröjer sig kvar när det kommer till Herreys, vare sig jag lyssnat på dem på Spotify, radio eller som igår live, och det är GLÄDJE. Jag blir glad av deras musik, det går inte att vara sur när man lyssnar på poppigt och peppigt. Värme och glädje, det är en härlig bieffekt.

De gör mig glad och för det älskar jag dem fortfarande. Nästan lika innerligt som då, för lets face it – det var inga problem att se pojkarna de var bakom männen de blivit ♥

Tack Per, Richard och Louis Herrey för allt. Både i nutid och dåtid!

Vissa dagar vill man bara glömma, och idag var en sån. Det blev inte alls som jag planerat och jag tänker inte säga mer än så. Men en riktig skitdag. Som tog en massa tid jag inte hade och resulterade i att jag fick krypa till sängs med bultande migrän.

Plus missade min träning och dessutom fick en prick för att jag inte hann avboka. Kul dag, verkligen.

Men på plussidan då, det var varmt och skönt ute, solen strålade och det fanns semla kvar som jag och Trixie kunde dela på:)

När jag bakade så gjorde jag ju dubbel sats och frös in så vi bör ha till ungefär tre omgångar. Nu gillar inte alla barn semla plötsligt så det blev ju  mer till oss som gör det:)

Jag har alltid trott det var svårt att göra egen mandelmassa men det är ju plättlätt! Sist rostade jag mandlarna först men nu mixade jag dem bara med florsocker och lite grädde och hejsan hoppsan så jäkla gott:)

Det tog väl max två minuter, ink att plocka fram och undan. Jag kommer inte köpa någonsin mer.

I helgen så satt Lovelia i köket och pratade och jag i vardagsrummet. Så hör jag henne säga: ”Har du sett mammas nya kille?”

Eh va? Det vill man ju gärna se:D så jag frågade ett VA? och hon garvade. Det var Mollys nya kille, eller nåt sånt. ”Aha, men okey”, sa jag. ”Vill du se min nya kille?”

Ja det ville hon ju så jag drog en screenshot av det jag tittade på och skickade till henne, jag satt och scrollade på Facebook. Skickade bilden och hörde hur konfunderad hon lät. ”Är det här din kille? Jag känner igen honom.”

Som att jag skulle undanhålla om jag plötsligt efter alla de här åren skulle skaffat en kille, som jag dessutom benämner som Min kille. 😉

Häromdagen när jag skulle messa henne var jag väldigt ofokuserad och fann mig plötsligt tittandes på en kille jag absolut kände igen, men undrade varför i hela friden han skickade en selfie på sig själv??

Jag trodde att det var han som skrivit Är du hemma? :D:D Vid närmare eftertanke hade det varit väldigt trevligt, men väldigt märkligt;)

Det är Henry Cavill, för er som inte vet vem han är så är han skådis, The Witcher och Superman bland annat:)

Innan jag fått ordning på mina hjärnceller och begrep dels vem han var, varför det var en bild på honom i mina mess och vad jag ens höll på med:D

Jag screenshotade från nån video från Facebook där han babblar på om nåt, och bilden är ju högst osmickrande men tillräckligt normal för att lura Lovelia i alla fall några sekunder, och det var det roliga 🙂

Ja, sånt här roar vi oss med mellan varven, helt klart:)

Jag gillar Henry Cavill, inte bara för att han är typ en tia, men för att han är supernördig och hellre lämnar rollen som The Witcher för att de inte följer spelet/böckerna, än att stanna för pengarna, och för att han spelar (leker…shhh) med Warhammer figurer, spelar dataspel, bygger sina egna datorer och har en jättefin hund. Plus att jag sen jag var liten älskar namnet Henry, det är ju jättefint:)

Nu ska jag och min migränluddiga skalle gå och prata lite med Robban som kom hem. Jag sov i nån timme, sen hade jag en föreläsning som jag var osäker på om jag skulle klara av för jag ser så otroligt suddigt under ett anfall, men det gav med sig.

Jag ska också skicka in text till min kurs, men det gör jag medan jag pratar med sonen.

Vi hörs snart igen:)

Jag har, som kanske merparten av er vet, nio stycken barn. Sex döttrar och tre pojkar. I följande ordning:

Flicka, flicka, pojke+flicka(tvillingar), flicka, flicka, flicka, pojke, pojke.

Tills nu har det inte varit några större slagsmål hemma. Tjejerna har gnällt på varandra förvisso, men det har varit mer ”Åh, fan, jag hatar dig”, PANG! i dörren och sen har det varit över. Idag är mina söner 24, 15 och 13 år gamla. Och – jag håller på att tappa det minst femton gånger per kväll. Det är några få timmar som alla är vakna och hemma samtidigt, och jag svär – de timmarna är inte kul.

Jordan och Jamie kan inte gå förbi varandra utan att ta på varann, sparka, slå, klappa till i bakhuvudet, kasta något på varandra, eller bara slänga käft på ett sätt som får det att ryka ur öronen på mig. Väldigt ofta gör den ena något som den andra inte gillar och så löser de det genom handgemäng. De slåss. Sen kommer de till mig och klagar på att den andre är dum i huvudet.

Robban, som föddes i par med en syster och är omgiven i ordningen av systrar innan det kom brorsor på slutet, har egentligen aldrig varit speciellt besvärlig. Han har krånglat i skolan som fan, ja. Men han var där, satt av tiden utan att göra ett skit, men han var på plats. Hemma har han varit easypeasy Lemon squeezy, han har spelat tv-spel och i princip aldrig hörts av. Han kunde såklart jävlas med Corrinda, det såg alla i Familjen Annorlunda, men det var faktiskt väldigt sällan, även om det framstod som hela tiden. Men nu – skjut mig! 🙂 Han och Jamie är som två skitungar som inte kan låta bli att pikas och så ska det jagas, och då jävlar är det med fart och kraft. Dörrar smälls igen och igår gick en tvättkorg sönder när nån av dem klev i den. Jag sitter nånstans och ylar att de ska sluta för helvetes jävla faaaaaan! Då kommer de och ser helt förvånade ut. Va? Vi bråkar ju inte?

Nä, men det låter illa.

Så är det inte Jordan och Jamie så är det Jamie och Robban, och jag svär på att det var inte såhär fysiskt och högljutt med tjejerna. Jodå, det kunde skrika i raseri och det kan visst utbryta hysteriska panikattacker av olika slag pga nåt ovärdsligt som i deras värld är allt. Men de springer inte runt och klampar som en hel hord elefanter på speed.

Jag hade en kursare en gång med två söner som var runt 25 och 27 och det första de gjorde när de kom hem efter att de hade flyttat hemifrån, så var det tuppfäktning och Vem är starkast-contest. Det rullades runt på golv och soffor och brottades och slogs, tills en vann, då var de klara. Tills nästa gång. Är det här min framtid? Måste jag förbereda mig?

Jag sitter ofta och jobbar på kvällarna, antingen skriver jag eller så redigerar jag film. Och det går ju inte speciellt superbra när de ska tuppa sig. Jag blir skitförbannad och då är ju det rätt kul också.

Killarna var superenkla som små, aktiva och busiga, och de enda som inte höll sig i närheten utan rymde om de fick chansen förvisso, men allt är relativt:D

Idag är det bara högljutt. Det är en jäkla tur för dem att jag älskar dem innerligt:)

.

Annars då? Jamen sådär. Det var finväder idag, med vårjacka på och i skogen var det inte ens kyliga vindar som höll på att blåsa bort en annars. Igår var det grått mest hela dagen. Jag var seg och trött, det går hand i hand. Tog oss iväg för att träna åtminstone och efter det blev det ju lite fart under galoscherna ändå. David, alltså favoritledaren, har degraderats, eller uppgraderats det beror väl på vad han tycker;) till nån slags jäkla prydnad på Friskis. Han har typ noll pass och sitter mest i repan eller har gyminstruktioner med en person åt gången. Det är inte hans val, men ledningen och schemaläggarna är väl inte de bästa, helt klart. När ledare som David med flera tvingas sitta i receptionen i stället för att leda pass – då är det inte den vassaste kniven i lådan som bestämt. Jag saknar mina träningskompisar! Vi samlas ju på Davids pass, och när inte han har så sprids alla ut på de fem olika anläggningarna på tider som passar var och en bäst. Värdelöst.

Idag testade jag ett nytt pass bara för det, ett med fokus core med gummiband. Jag fick gå solo eftersom syrran är på nån AW med sitt jobb hufvudstaden. Jag tränar oftast dagtid, runt lunch, men det här låg 17.30 vilket är mitt i middagstiden, men det fick funka. Det var ett kul pass, gummiband är otippat jobbigt, vi kör det mellan varven. Jag kommer absolut köra det de veckor David inte har pass. Grejen är att han är bra, han har också koll på vad jag kan och inte kan, men han pushar ändå så jag försöker, men utan att det känns jobbigt. De ledare som inte känner mig och min problematik, ska vara och peta och pilla, ”Du måste böja knät över fotleden!! ” Men nu går inte det, för det här benet böjer sig lite som det vill och det är absolut inte över fotleden och det funkar alldeles utmärkt ändå. Eller så ifrågasätter de min obefintliga balans, för jag har suverän balans om jag får stå på vänster ben men på höger kan jag inte ens hålla balansen i en sekund, jag tippar över omedelbart. Allt det här vet han, och kan förvisso driva med mig om, för annars vore han inte den ledare jag gillar, för det är sånt som funkar på mig. Skulle han oja sig och inte kräva att jag gör samma som alla andra, i alla fall försöka och helst ska jag göra det bättre, då skulle jag inte gilla honom:) Det är tryggt och bekvämt och dessutom har han alltid pass som gör mig bättre:)

Nog med den hyllningen:D

Imorgon är det återigen en annan ledare, då en kille jag kört med nästan hela året på onsdagar, Hugo, och han är också bra. Men vi känner inte varandra tillräckligt än för att slänga käft:D

I lördags var vi ute på lokal. Om det kan man säga sammanfattningsvis – skjut mig:D

Det var band som spelade på DogBar och jag hade kollat upp lite innan, men det hade inte Helen, så hon blev en aning trött när det visade sig vara punkband:D Men det gillar ju jag, rätt ofta iaf, och de här var rätt bra ändå. Die Kristi Brud, och Digging Graves, två olika band. Alltså punkbandens namn är ju lika roliga som frisörernas:D Det är kreativitet på hög nivå.

Det var knökfullt inne på baren och det är ju trevligt, vi hängde i baren och babblade hela kvällen, och sen, av nån idiotisk anledning gick vi vidare till O´Connors. Det är alltid kul där, men dagen efter blir alltid jobbig:) Så söndagen var inte en av de bästa i historien, men det gjorde mindre eftersom det var svinkallt och snöade ute. Trixie hade lite kompisar hemma, de planerar att spela in en film, och höll på att skriva manus, så jag hade ingenstans att ta vägen heller. Masade mig upp för att käka men var sen hänvisad till mitt rum, och där låg jag och läste mest hela dagen.

Veckan som rullar vidare nu innehåller lite av varje, det är träning, och filmande, jag ska redigera och klippa, jag ska lämna in text till kursen och skriva en sjujäkla massa. Och vet ni, allt är roligt:)

Nånstans ska jag klämma in att åka och köpa nya … hm, ja vet inte ens vad det heter om jag ska vara ärlig? Nån form av damasker, benvärmare, strumpor utan fötter:) till Jamie. Nu för tiden när man spelar fotboll har man inte strumpor nej, då, man har de här utan fötter. Och andra strumpor under. Helt oklart varför men det ska vara så. Försöka diskutera med en 13 åring så vet ni vad för svar man får:D

Jag ska nu ta och gå och svälja en ipren, har en begynnande huvudvärk efter träningen. Det var väldigt mycket axlar, och det går ju gärna lite överstyr för mig då. Alltså smärtmässigt:D Jag vill helst slippa migrän!

Ja, och det kan också vara anledningen att det här inlägget är hoppigt och skakigt:) Men nu postar jag, hörs snart 🙂

 

Fredag kväll och jag sitter hemma med min dator, käkar dadlar med sur vattenmelonsmak och försöker ta mig ur hörnet jag målat in mig i min fantasyberättelse:D Det går sådär. Fan alltså. Jag kanske måste skriva om, men jag gillar det. Bara den lilla detaljen att jag nu inte vet hur jag ska komma vidare. Jag har för första, tror jag iaf, gången skrivit i jag-perspektiv. Det funkar toppen, det är kul och jag kan helt obehindrat förmedla hennes, för det är en hon, känslor och inre monologer. Men, nu har hon hamnat i en situation där hon borde vara inlåst, länge. Och hur fan ska jag då få berättelsen vidare?

Ja, man kan byta perspektiv, men jag har skrivit typ 80+ sidor ur hennes synvinkel och då kan det ju bli en aning snurrigt kanske att byta, om än bara för ett tag. Jag sitter och stirrar på dokumentet nu:D

Kanske hoppar jag bara över det, och fortsätter när hon kommit ut, så får jag lösa det där senare. Hm.

Men, mitt i mitt funderande så messade Helen:

Så nu ska vi gå på Herreys nästa lördag:)

När de vann, var jag runt 14 år, och perfekt målgrupp för att kära ner mig i de där tre dansanta gossarna:) Och det gjorde både jag och Helen, såklart. Jag har aldrig varit speciellt brydd i att jag tyckt om både hårdrock och pojkband, man tar det bästa av alla världar ju:D

Jag blev så till mig att jag inte ens kunde stava tydligen, för jag skulle skriva Herre Gud, inte Vete Gud::) Och jag glömde frågetecken och lite annat, men skit samma. Nu ska vi till tråkiga, men fina Cirkus och se Herreys:) Det blir ju superkul!

Jag älskar konserter, det är något jag försöker prioritera så ofta jag kan, och jag har ett speciellt litet sparande för det, så att jag ska kunna köpa de biljetter jag vill. Jag minns en gång när Janelle och Patricia var små och vi hade hyrt ut vår lägenhet inne i stan för att i stället hyra ett hus i Månkarbo. Vi ville komma ner på marken med ungarna och hans jobb ligger ju där. Efter sex månader höll jag på att gå i bitar för ingen i hela jävla byn var hemma på dagarna och ingen ville prata med mig, förutom ICA-ägaren och hans fru, och killen som ägde macken. Det var seriöst så att om jag mötte folk på vägen med min barnvagn så stirrade de ut i spenaten hellre än att behöva nicka ett hej. Skitställe. Efter ett år flyttade vi hem till samma lägenhet igen och jag har aldrig älskat den så mycket:D

(Kanske fun fact: för några år sen, kanske, tiden går så fort, så var det en skittrevlig kille som väldigt gärna tyckte att vi kunde väl ses lite? Och det hade ju kanske kunnat vara möjligt, tills det visade sig att han bodde i … Månkarbo. Jag kände liksom hur ointressant det blev direkt:) Det finns inte på kartan att jag åker dit, jag körde igenom en sommar för några år sen och det räckte mer än nog, det kröp i hela mig.)

Men då skulle Gyllene Tider återförenas för kanske första gången, men då trodde man ju att det var absolut sista chansen ever att se dem och jag ville så himla gärna göra det. Det var ett gäng kompisar som skulle åka ihop och undrade om vi ville hänga med. Och vi hade absolut inte råd. Jag höll på att ta körkort också under den här perioden så det var extra knapert. Summan av det hela blev att vi inte kunde åka och sen satt jag hemma kvällen när det var konsert och var ledsen. Det där svider fortfarande även om jag sett dem flera gånger sen dess, och att ha ett speciellt sparande för sådant blev viktigt.

I år har vi sett Thåström, nu blir det Herreys, sen har vi biljetter till Guns n Roses och Robbie Williams. Kanske blir det nåt kul på Furuvik, än så länge har jag inte sett nåt, och sen ska man inte förakta de lokala banden som spelar på DogBar:) I morgon nåt punkband, eller kanske är det två till och med:) Det är ju bättre än gubbrock förhoppningvis som det brukar kunna vara. Folk älskar ju Deep Purple och sånt, men jag har förbannat svårt för det där gungiga och gubbiga:D

Nåväl. Mer konserter åt folket:)

I morgon ska jag först gå iväg och kolla på när Jamie spelar fotbollsmatch, det är uppe vid IP så det är perfekt. OM jag kommer ihåg ska jag ta med en stol men det lär jag glömma som vanligt. Det här med ungdomssport och deras egna regler är inte alltid så lätt att begripa sig på. De spelar inte två halvlekar, utan tre perioder. Jättemärkligt. Men det är säkert uttänkt av nån klok person, för kidsens bästa. Tror det är 3*20min, men är osäker.

De lovar sol och halvkallt, så det blir väl kappa på. Våga vägra frysa. Jag kommer oavsett frysa för man blir kall om fötterna. Kanske ska ta med ett litet sittunderlag att stå på. Det isolerar kanon från markkyla, ska kolla om jag har nåt litet ihopvikbart, det borde jag ha.

Sen ska vi ut och snurra på kvällen, Helen och jag, det blir kul. Få se vilka vi hänger med. Sist blev det ju onödigt blött och en tung dagen-efter, och det kan man ju undvika. Jag är lite sugen på att ta cykeln, men vet ju att det inte kommer vara kul att cykla hem. Jag måste också se till att byta cykel till nån av de med växlar som jag har, men som behöver fixas. Den har hade förra sommaren är mammas gamla, från 50-talet, och en flickcykel på 26 tum. Man kommer liksom inte lika långt på ett tramptag som med en som är 28 tum. Den är också trögtrampad som fan och styret är väldigt svängt.

Varenda gång, alltså V A R E N D A gång jag satte mig på den förra året och cyklade hemifrån, vi har en lång nedförsbacke (som då alltså blir uppför på vägen hem) som man bara kan åka med i, så sjöng jag högt: Som om jag inte skulle kunna så enkla saker jag bara frååååågar, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan – den som våååååågar:)

Vet ni vilken det är så vet ni exakt hur min cykel ser ut:D Det är Hedvig i från A till Ö, kommer ni ihåg det suveräna barnprogrammet?

Om det kunde gå i repris ändå! Folk överlag behöver lära sig vad Hänsyn och Respekt är 😀 Jag älskar det här, vi har några avsnitt på nån DVD i husvagnen och det är ju så roligt.

Och apropå husvagnen…. fan, det kom ett mail här om dagen från campingen med tider för öppning osv. Jag blev så jäkla deppig när det stod att man måste ha plockat ut alla saker ur förvaringen den 4 maj. Men skjut mig. Det snöade då för några år sen och folk fick sina förtält förstörda. Det brukar vara runt Kristi himmelsfärd och den är ju väldigt sent i år, men man skulle ju önskat att det var nån vecka till i alla fall. Jag måste ju ställa upp den nu första helgen i maj och sen hinner jag inte upp dit förrän skolan slutat. Men, nu är det så, och vi siktar på att åka ut med vagnen lördagen tredje maj. Grattis.

Jag älskar ju att vara där sen, men det är noll mysigt när det är råkallt och fuktigt, det ska Gudarna veta:D

Vi brukar ta ett premiärdopp då, men 3 maj är tveksamt. Kanske, men inte säkert:)

Nu kommer det sällskap till Tv:n så jag ska försöka få min vilja fram:D

Ha en fin fredagkväll och en härlig lördag om vi inte hörs:)

Om finlandssvenskar och Finland. Jag fattar ändå inte ett skit:D Förlåt. Men det känns oerhört märkligt, lite som romerna som inte har något eget land. Men, jag släpper det nu, alla finlandssvenskar verkar nöjda och glad och det är det viktigaste.

Jag är för övrigt en aning mindre stolt över att vara svensk nu för tiden mot vad jag varit. Jag tycker Sverige börjar balla ur lite väl mycket.

Nästa vecka, vecka 12, då har det utlysts en bojkott av livsmedelsjättarna, och det kanske inte hjälper, men det är en markering. Matpriserna är åt helvete. Ta kvarg till exempel som innan inflationen kostade runt 20 kr kg. Idag kostar det strax över 40kr/kg. Dubbla priset. Krossade tomater, samma sak – dubbla priset. Ost! Herregud, mina barn tjatar och jag vägra köpa ost som kostar 109kr kilot. Däremot slår jag till direkt när det kostar under 80, om än motvilligt. Toapapper kostar en förmögenhet och jag funderar på hur man ska få barnen att använda bidén;) Seriöst, men ändå inte.

Allt är svindyrt. ALLT. Och vissa skor sig, som livsmedelsjättarna, bankerna och höginkomsttagarna som fick sänkt skatt. Min lokala ICA har det garanterat jobbigt, de får nog betala rejält i inköp, men nån gång måste vanliga människor reagera och markera. Och det är nu:)

Nästa vecka så bojkottar vi genom att inte handla. Och det innebär inte att bunkra upp in absurdum denna veckan utan bara om att se till att ha mat för en vecka hemma. I dessa tider borde ALLA redan ha det, eller hur?

Så använder vi det vi har. Om jag kan, som har sju personer i mitt hushåll, plus lite löst folk mellan varven, så kan alla:)

Hur många av er är med? Jag har varit iväg nu ikväll och handlat, och kommer möjligen behöva fylla på mjölk, men inget annat:)

Det är kallt ute, förhållandevis, runt -2 och jag som inte hann med när det var rejält kallt under sportlovet har tagit den här, kanske sista chansen-

Jag har en avfrostningfri frys, och det borde innebära att man inte behöver frosta av den, eller hur? Men icke det, tvärtom är det så att plötsligt så måste den frostas av AKUT och det händer gärna under hetaste sommardagen, med tillhörande tropisk natt, och gärna sent på kvällen. Alltid när man precis handlat och frysen är knökfull.

Så får man försöka trolla fram plats i någon av de andra två små frysar jag har, eller slänga in allt i bilen och åka till syrran, som har en frysbox. Problemet där är bara att då blir sakerna kvar där … stackarn har frysboxen full av mina grejer sen ett par år;)

Men nu står alla boxar ute i poolrummet, med filtar över för att hålla kylan, och förhoppningvis är frysen redo i morgon för att packas in i igen. Det är svalt i poolrummet till eftermiddagen ungefär, så jag tycker det borde funka:) Nu har ju inte fläkten hunnit frysa ihop som den brukar så det bör ju gå snabbare. Men, ta i trä!

Nu ska jag kolla på Reacher, ses snart 🙂

Jag har alltid hävdat att jag sover ganska stilla. Nog för att jag vänder och vrider på mig, men då är jag ofta åtminstone medveten om det. Jag pratar inte i sömnen, snarkar inte(även om barnen envist ska påstå det, men det är enbart för att jävlas, såklart snarkar jag om jag ligger på rygg, är förkyld, onykter osv, men inte i normalfall) jag går inte i sömnen heller.

Jag sover lugnt och fint.

Häromnatten så drömde jag. Jag drömmer massor nu för tiden, till skillnad från när jag aldrig sov mer än nån timme i taget innan jag blev väckt av en unge:) Det är oftast väldigt bra drömmar, som filmer man blir glad av. Ibland är det rena mardrömmar och de inkluderar alltid på något vis min ex-man. Det händer absolut att jag vaknar och är så ledsen och orolig, men det är tack och lov sällan. Nu drömde jag nåt om att jag skulle ta mig från ett ställe till ett annat, det var lite stressigt och stökigt. Ha i huvudet att jag kollar på Arkiv X, Supernatural och Dexter:D Det är fantasy och våld.

Några personer hade hängt upp ett stort traktordäck och svingade det mot passerande människor, i avsikt att de skulle ramla ner från vad det nu var man gick på. När jag duckat under däcket, arg som fan, rusade jag fram till killarna som stod på sidan och var ansvariga busar. Snabb som en kobra sköt jag ut med armen och slet tag i deras ledares tröja och …

Sen vaknade jag av ett jäkla oväsen och att jag hade ont i handen:D Vet ni vad jag hade gjort?

Jo, jag hade alltså på allvar kastat ut näven från sängen, träffat en vattenflaska i plåt som står på barstolen jag använder som nattduksbord, som for in i en lampa med plåtskärm och sen for den i golvet med dunder och brak, och jag träffade själva stolsryggen med handen. Hårt. Stolen står mitt för sängen, jag har ju snott Jamies som man kan höja/sänka huvud och fotända på, så den behöver stå där för att jag ska nå när jag sitter med uppfälld huvudände. Jag sover på sida, och hade då slängt mig upp på höger arm och vevat ut med vänster.

Kanske sover jag inte så stilla och fint som jag tror? 😀

Men troligare än nog ändå att det var en väldigt levande dröm, jag kommer ju ihåg den bitvis, och det brukar jag sällan göra. Oftast så vill jag komma ihåg den för att den var bra, spännande och jag vill veta hur den slutade, men så fort jag vaknar är det borta. Känslan av Positiv eller Negativ dröjer sig oftast kvar. Nu är jag rätt tacksam över att jag inte låg vänd mot väggen för med tanke på hur ont jag hade av det där hade jag väl brutit handen;)

Kan man skylla även våldsamma drömmar på klimakteriet? Jag tänker att det mesta ju verkar bero på det:D

.

Vidare till mina serier:) Jag och Robban började ju av nån anledning se på Arkiv X, och det är ju faktiskt ganska kul. Jag gillar att folk i dåtidsserier ser personliga ut, det är inte samma sak hela tiden. Alla har inte fejktuttar, stora fejkläppar, ögonfransar som en giraff, samma frisyr och hårfärg. Ja, jag drar folk över en kam nu, men vafan – individualismen i utseende är ju borta. Alla strävar efter att se likadana ut. Skittråkigt. Scully är rödhårig och har glassögon. Alla har ganska fula kläder, men även om 90-talet i stort leverade rätt fult mode, så är det stor variation i hur de klär sig. Mulder har kostym hela tiden, stilig som den FBI-agent han ändå är. Med detaljen att kostymen är väldigt säckig och oversized:)

I Supernatural är det två bröder som jagar paranormala grejor, den är väl från 2000-talet nån gång, och avsnitten är runt en timme långa. Jag gillar att få en historia serverad och avslutad på en timme, och om det inte räckte så blev det To be continued. Ena killen, ena brorsan, var med i Våra bästa år, och det är därifrån jag känner honom. Eric Brady:)

Robban vägrar se den, så den kollar jag på när han inte är hemma:)

Just nu är jag helt insnöad på de här, helst vill jag se om The Walking Dead, men väntar lite till:)  Och så Dexter då. Jag vet inte hur många nyinspelningar det finns av den, men jag kollar på den senaste, och nån som har några år på nacken.

Sen har de ju släppt en ny säsong av Reacher, ett nytt avsnitt i veckan, och den har ju prio såklart.

Jag vet. Jag borde kolla på nån serie som alla andra ser, men just nu har jag inget som lockar. Corrinda säger att vi måste se en som heter From, tror jag, men Robban vill inte och jag vet att han kommer ändra sig snart, så jag väntar in honom. Har ni någon att rekommendera så hojta!

Men ni får lov att upplysa mig:)

Vad fan är en finlandssvensk? Jag googlar, och får fram att det är den svensktalande minoriteten i Finland, okej, men de/ni är alltså inte finnar? How come? Jag läser att det ända sen medeltiden funnits svensktalande i Finland och att det är ett av två godkända språk. Jag fattar grejen. Och ändå inte.

Det finns inget land som heter FinlandsSverige, men det finns en folkgrupp som heter Finlandssvenskar, i Finland. Men de känner sig inte som finnar utan som svenskar. En del kan inte finska. Andra behärskar båda språken. Alla är finska medborgare, väl?

Är det då att jämföra med våra samer? Eller är det också fel ord nu, det kanske är ursprungsbefolkning? Våra samer har inget eget land utan bor i Sverige, Norge och Finland även om deras mark väl heter Sameland, eller Sápmi? De har ett minoritetsspråk, och jag tycker fan det är pinsamt hur dålig koll jag har överlag på samer. Som svensk har man fått mer info och kunskap om ungefär alla andra ursprungsbefolkningar som Australiens och USAs, men våra egna? Tvärtyst. Jag är medveten om de hemska experimenten och särbehandlingen som samer fått utstå, och det är inget annat än beklaglig, men som med allt annat – det var förhoppningvis inte av elakhet utan av okunskap som de genomfördes.

Vi opererade spädbarn utan bedövning för knappt 30 år sen också, för läkekunskapen trodde att spädisar inte kunde känna smärta. Det var inte heller av elakhet utan av okunskap. Mengeles vidriga forskning på tvillingar var ju just vidrig men med den i botten så har mycket kunskap också kommit.

Det går inte att ursäkta, men det går att förklara tycker jag. Och med kunskap kommer klokhet att inte fortsätta eller göra om samma dumheter.

Och jag är helt klart jäkligt okunnig i vad en finlandssvensk är, och inte ens google hjälper mig fullt ut.

Och anledningen till att jag ens skriver om finlandssvenskar är ju då såklart KAJ, som vann mello.

Jag menar givetvis inte att vara nedlåtande mot någon.

Hur man nu kan tolka det så är för mig en obegriplighet? Jag ifrågasätter inte varifrån artisterna kommer, utan att det är hopplöst att tävla när det är seriösa musikartister mot komiska showartister. Det blir som en stor talangtävling och till sist skickar vi nån som bakar pizzor eller dresserar duvor.

Sen är det ju märkligt att mello ska plocka in artister från andra länder än de som bor i Sverige, precis på samma sätt som det är knepigt att David Lindgren tävlade i San Marinos (?) mello. Det är så mycket sånt nu, artister från olika länder som åker till andra länder för att tävla i deras tävlingar till Eurovision. Är det verkligen bara jag som tycker så?

På samma sätt som en idrottsman/kvinna tävlar för ett land, och där måste man väl, iaf i landslaget, vara svensk medborgare och ha ett svenskt pass.

Eurovision är ju en tävling, som vilken tävling som helst, mellan länder, och då borde det rimligen vara varje lands medborgare som tävlar för sitt land. Inte att svenskar tävlar för Kroatien, greker för Belgien och finnar för Sverige. Och för att ingen ska bli kränkt, får jag försöka förtydliga, en svensk med grekiskt ursprung men svenskt medborgarskap – är svensk. Eller har dubbla medborgarskap. Det handlar inte om att ställa etniciteter mot varandra, att en är bättre än nån annan, utan helt enkelt om var man har sitt medborgarskap om man ska tävla för ett land.

Ska alla kunna åka runt och tävla för valfritt land så kan vi ju göra om Eurovision till en öppen tävling för vem som helst, då kan vi göra det till Europas största Talang.

Ja, så tänker jag, och det är INGET ont mot de här tre killarna som vann, de är härliga och kul. Men låten är fan inte bra;)

Det är inte Markoolios Sommar och sol, heller, jag råkade läsa texten på den, och alltså hm … den är skapligt ickePK;)

De är trallvänliga och sommarvibiga. Men så långt ifrån en bra låt det går att komma, om man har nån slags musikaliska krav:)

Tycker JAG. Känn er fria att tycka annorlunda;)

.

Jag ska snart ha ett telefonmöte och man kan säga att det var tur att det inte var igång nyss, för då flög det stridsplan så lågt över huset att det fladdrade till i gardinerna.

 

Jag hoppas innerligt att det aldrig kommer flyga bombplan över huvudet på mig med avsikt att droppa bomber, men när de flyger så här är de jäkligt maffiga. Jag hann inte ut för att se dem men det behövdes inte, jag hörde vad det var. Vår gamla flygflottilj är ju tillbaka, F16, och det flygs en hel del nu för tiden. Förr var det ett vanligt inslag i vardagen med deras träningar, starter och landningar och överflygningar, och nu känns det hemtamt igen. Folk som inte var med förr bli oroliga, med all rätt, och polisen blev nedringd när flygvapnet genomförde kvälls och nattövningar för nån vecka sen, medan jag egentligen bara noterar att ”Nu flyger de”.

Ja, så är det.

Nu ska jag göra mig i ordning, det är ju inte ett telefonmöte utan bild, utan med:D

Ha det gott!