UnderBara Barn

Tveksamheten övervunnen, med råge ;)

Okey, Mr Murphy, can you please fuck off?

Sist jag svor och använde fuck off i bloggen så lästes det upp upp tingsrätten i syfte att visa på vilken hemsk människa jag är, som svär och använder så fula ord…hade ju varit toppen som material för att smutskasta mig och ta barnen ifrån mig…inte för att lämna dem i princip all tid hos mig;) Men min värld funkar inte som tingsrättens, det ska gudarna veta, men det var om inget annat otroligt roligt att se advokaten snörpa på munnen och inte vilja uttala de hemska orden… 😉

Så för hennes skull upprepar jag så det blir extra mkt att läsa upp;)

Fuck off you fucking fuckMurphy!

( kräkfobiker, scrolla! Jag säger till när det är ok att läsa igen)

 

För, efter sista inlägget så somnade jag gott, bara för att vakna en timme senare av att Jamie rörde oroligt på sig, jag hann precis få tag i hinken som så lägligt bor intill sängen ( allt för att slippa få hela sängen nerkräkt) och parera. Sen kräktes Jamie en gång varje kvart-30 minut, fram till morgonen. Mmm, kul. Not. Men tveksam huruvida de var magsjuka eller ej behövdes jag ju inte vara längre.

Jordan låg på soffan och sov, och jag kommer inte ihåg riktigt för jag var så jäkla dimmig av sömnbrist, men jag småslumrade några timmar på förmiddagen, Jamie somnade sen och sov gott i några timmar.  Jag var så seg, trött och inte i form, och när Lovelia sen kom och mådde dåligt så suckade jag bara. Orkar inte. Jag har kräkfobi – okey, låt mig vara.

Men nädå, och framåt kvällen insåg jag att även jag minsann skulle åka dit, för att sen må skit i några timmar. Tacksam över att ungarna mådde rätt ok just då.

Har jag sagt att vi bara har en toa i huset just nu? Så är det. Extra spänning, för när man måste dit, så måste man ju dit NU, inte ”vänta lite jag är snart klar”.. det funkar inte.

Vi har TRE toaletter i huset, men den där nere är ju på torkning, och den andra vi har här uppe gick sönder vid jul, och eftersom jag är ett under av effektivitet ibland;) och inte får arslet ur vagnen så har jag såklart bara dragit på det. Jodå, jag Ska, snart, sen, efter jul, efter sommaren, en kompis skulle kolla på den, jag skulle hyra en pensionär, pappa skulle fixa, jag skulle fixa, fan och hans moster skulle fixa och som vanligt hände det inget. Man skulle kunna säga att det sved rätt bra att inte ha fixat det;)

Nåväl, jag somnade och sov hela natten, hela nästa dag och delar av nästa.

Jag är helt enkelt inte skapt för att kräkas. det är ju helt uppenbart. Jag blir så in i vassen väck av det, helt förstörd i flera dagar. Grejen är att jag ju egentligen inte alls blir magsjuk, det är nåt som kommit på senare år. Det här var tredje gången på tre år och innan dess var det när jag bodde hemma, och inte fyllt 15 än, så det intervallet på 20-25 år är mkt bättre;) Fattar ingenting. Men ska man se det från den ljusa sidan så är det bra för kräkfobin. Jag har numera ett rätt normalt sätt att se på det, förr var jag panikslagen under hela vinterhalvåret, på riktigt.

Corrinda åkt dit hon med, och än vågar jag inte tro att det ska vara över, hur många ta i trä jag än drar till med, men hoppas kan man ju alltid.

(kräkfobiker, det är ok att läsa nu ♥)

Jag vill ju då gärna följa de gällande rekommendationer som finns, och de säger visst 72 timmar efter sista kräkningen, så då är det vad som gäller här. Och hur jäkla gärna jag ville åka i väg på UnderbaraBarn mässan i dag, på den härliga VIP-frukosten, så var det bara att bita i det sura äpplet. 72 timmar har gått NU, men inte i morse, och det är stor skillnad. Jag hade fan inte orkat ens, det var tillräckligt jobbigt att ta en promenad med Doris i morse;)

Jag har ett hopp om att komma iväg under helgen, men talar tyst om det så inte Mr Murphy hör.

Så, om ni undrade vart jag tog vägen, så har ni förklaringen här.

Var det någon som var iväg till Underbara Barn idag? Vad missade jag? Vad ska jag kolla på ?

 

Man ska alltid försöka hitta någon ljuspunkt i allt, och det enda ljusa i detta är väl att magen blir plattare än på väldigt länge, och ja jag ser inte klok ut, men kolla magen nu…jag håller inte in den för en gångs skull;)

Fan att det inte är bikiniväder.
IMG_7910

Men, med tanke på att den liksom ploppar ut igen så fort man äter så är det en förbannat klen tröst när man ligger där och hulkar;)

Men, man kan ju försöka, och i stället för massa skit som jag ändå inte var ett dugg sugen på, så åt jag lyxfika nyss:

carola kvarg,blåbär,valnöt kanel honung

Haha, kvarg med vaniljdroppar, valnötter, blåbär, kanel och lite ringlad honung över det hela – mums.

Efter att ha tuggat torra rostade mackor och the igår så var det gott med både tacos och det här:)

Corrinda tyckte dagens tacos var det godaste hon någonsin ätit, man blir ju nästan religös när man får tillbaka aptiten.

 

Gossarna och Lovelia är piggare än piggast, det märks otroligt väl när barnen blir friska, då är det fullt ös medvetslös gånger åttahundrade liksom, som att man måste ta igen den tid de förlorade när de var sjuka. En annan funkar ju inte direkt likadant.. Jag har mest hängt i en fåtölj och läst mina läxböcker. Bra det med för allt i världen.

I sjukstugetider här hemma, av olika slag, så vill jag gärna ha lite koll på sjuklingarna, och de vill vara nära mig, så vi löser det med madrass på golvet i vardagsrummet precis utanför mitt sovrum.

sjukstuga

Jag försöker skilja på dem, sjuka ungar uppe, de friska på sina rum, helst nere, men det beror ju på vart de bor i normala fall. Detta är något jag alltid hållit stenhårt på, och det minimerar väl en del, ibland, Ibland spelar det ingen roll vad man gör. Men, det känns väldigt skönt för de ungar som är friska att inte beblanda sig med sjuklingar, rent psykologisk. Därför säger jag inte nej när de vill fortsätta ligga kvar här uppe, och åtminstone i natt har vi fortsatt tältläger på golvet.

sjukläger

Japp, det är skit i vartenda hörn, men jag har blivit av med många kvadrat där nere;)

Jag har sagt förr att jag har världens bästa föräldrar och syrra, men de bevisar det återigen. Syrran messade och frågade om jag behövde nåt, och jag svarade ”En toa till ;)” och eftersom de tydligen pratat om att fixa det tidigare, de vet hur seg jag är, så åkte de och gjorde det pronto. Så i garaget står nu en fin vit tron och bara väntar på att installatören från Bauhaus ska komma och göra sitt jobb. Mamma, som har ungefär lika svårt för kräk som jag tydligen, fast jag har alltid upplevt henne som totalcool gällande just det, bra på att hålla masken helt klart 🙂 ringde och sa att blev det ohållbart så skulle de komma. Jag HAR världens bästa familj, så är det bara ♥ Jag hörde ett Grattis på födelsedagen och ett God jul åxå,;)  men det har jag ju sagt förr, man inser att man börjar bli gammal när man tycker det är mer än kul med en dammsugare i födelsedagspresent, och en toa slår ju det med hästlängder:) Speciellt när jag ska ut med X antal miljoner snart för den här vattenskadan:/

Kan kvala in på listan Bästa presenter ever. Den bästa i en helt egen klass för sig var ju när jag fick veta att jag skulle bli tvillingmamma dagen innan jag fyllde 30, den presenten är oslagbar:) ♥

Jaha, jag ligger efter här på bloggen pga av det här. Jag har en härlig utlottning till er som gillar att läsa böcker, jag har fått ett signerat ex att lotta ut, och så ska jag visa er lite fina produkter från Yves Rocher som jag fått hem, plus massa annat smått och gott.

Vi skiter i den här veckan, okey? Och så tar vi nya tag nu:)

Nu ska jag först fixa mina uppgifter i journalistiken, sen sova lite, plugga lite mer i morgon och så kanske komma iväg på mässan på söndag.

Jag upprepar mitt mantra : Det som inte dödar härdar.

tattoo

Aouch! Alldeles nygjord:) Fasen som jag känner hur det börjar bli dags för nästa nu… måste nog ta och fundera klart på hur jag vill ha den, så man får plågas lite under nålen igen:)

Sov gott! Ha en fin lördag:) och håll er friska!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. camilla hockeymamma

    Måste fråga på vårdguiden i Sth så står ingenting om 72 timmar utan endast 48 för små barn och 1-2 dygn för skolbarn,vart kommer 72 timmar i från?

    Carola: Tror det är snack här och var om det, och faktum är ju att 48 timmar ofta inte räcker, så varför inte ta ett dygn till liksom:) Det är inte vedertagen praxis, men jag har hört olika förskolor som inte vill ta emot barn förrän efter den tiden.

  2. Viv

    Du vet väl att du kan få ersättning från försäkringsbolaget för alla timmars eget extra arbete i samband med vattenskadan?! Lämna in ersättningsanspråk. ( hade det varit omöjligt för dig att utföra det hade en firma måst göra det mot ersättning)

  3. Malin

    Är det inte 48 timmar efter sista kräkning/diarré? Sen kan ju magen vara ur balans i flera dagar efter, men 48 timmar efter ska man inte smitta längre om jag fattat det rätt.
    Skönt att du är på benen igen Carola! Magsjuka är verkligen vidrigt 🙁 kram till er alla.

  4. Kristina Å.

    Fy sjutton, just magsjuka är väl det värsta man kan råka ut för. Hoppas ingen mer insjuknar.
    Fantastisk familj, snabbt in med toan nu!
    Vore ju roligt om du kunde komma iväg till mässan, själv ska jag dit idag men till hus och hem samt chokladmässan.
    Krya!

  5. Anna

    Inte för att vara petig, men det är inte 72 timmar sen sista kräk, det är 72 timmar sen sista symptom. Lös mage, slapp, dålig matlust osv är också symptom. När man mår bra igen ska man hålla sig hemma 48/72 timmar. Det är pga att folk tror det är sista kräk och inte sista symptom som gör att det sprids tyvärr 🙁

    Hoppas ni är färdiga nu och att inga fler får det 🙂

    1. Malin

      Det där tvistar de lärda om. En del läkare/hälsovården säger att man kan vara lös i magen flera dagar efteråt och att det ändå inte smittar utan det är tarmarna som är i obalans. Sunt förnuft gäller.

    2. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nja.. Det är väl därför man utökat till 72 timmar, tidigare sades det 48. Ska man hålla sig hemma för dålig matlust skulle jag få gå i ide efter sånt här, jag kan inte äta som folk på veckor eftersom jag får sån motvilja mot att äta öht. Det sitter enbart i huvudet men ändå;). Lös mage räknar jag som sjukt i sådant här, men visst alla tänker ju olika. Jag är nog en av de få som,på allvar nu, respekterar inkubationstider, och jag fullkomligen avskyr de som inte gör det, så gott man kan. Och med sunt förnuft!
      Nä.. Nästa unge är sjuk nu:(

  6. Lola (Carola)

    Ja OJ vad Du varit saknad!!!

    Hade nästan lust att SKAKA datorn, trodde att något var riktigt FEL .. 😉
    o det VAR det ju ..! 😉

    Stackars Er … Fyyyy bubblan …

    Jo världens bästa föräldrar o syster helt klart, undra på att Du blev helt FANTASTISK!

    För det tycker vi att Du är!!

    Tusen kramar från ett kylslaget ( -5,6 gradigt) Skellefteå

    Glad you´r back!! <3

Allmänt

Vinnare Underbara Barn:)

Jag säger Grattis till Petra:

 

Jag skulle ta med en kompis till mej som behöver komma ut lite efter en jobbig period! Det skulle hon vara värd! Släppa alla måsten och komma bort från vardagen en stund!

Och det jag skulle se mest infram emot då är ett leende från henne (sen shoppingen)

 

Och det är INTE min syrra alltså:)

Grattis Petra, maila mig namn, adress, telefon, så fort du kan på carolawetterholm@gmail.com

Kommentera

Allmänt

Idag har jag inte glömt nåt! Tror jag :)

Jag håller på att läsa igenom era motiveringar till varför ni ska vinna fribiljetterna till UnderbaraBarn, vinnaren kommer i morgon 🙂

Med det sagt, så kör vi dagen lite snabbt. Jag är trött och ska sova snart, ligger här och trängs med de här två..

  Doris ligger mitt i och tronar på mina kuddar..;)
Diva-Doris kanske ? 

Hon växer så det knakar, med viss reservation på vågen som visade olika varje gång jag klev upp med henne i famnen, så väger hon strax över 6 kg, och blev fem månader i helgen, benen är långa och skrangliga men hon börjar nog växa i dem. 

Idag har jag mest pluggat. Läst massa sidor och sen försökt sammanfattat och reflekterat. Skriva för hand är sjukt jobbigt, jag får ont efter tre ord, jag som förr skrev i timmar..:/ men jag lär mig så mkt bättre på så vis. Det fastnar lättare helt enkelt när jag får plita ner det;)

Boken är suverän!

  
Tog små pauser för att fixa mer kaffe, äta lite, ta en promenad med Doris, hänga en maskin tvätt osv. 

Så småningom åkte jag till Robban på utvsamtal och fick det stora nöjet att easypeasy bara glida in i en( jättestor men ändå) fickparkeringsruta. Bra för självförtroendet! Bara backa och räta upp-klart. Det kanske är enklare med en bil istf min stora buss ändå? Plus backvarnare 🙂

Det ser ut att vara hur stor ruta som helst, men den var rätt normal faktiskt;)

 

 Samtalet gick bra, och när det var klart åkte jag via affären. Jordan ville ha bulle, och det är klart han skulle få. Han är pigg som en mört idag, och kommer få stanna hemma i morgon med, för att jag oavsett anledning håller stenhårt på 48-timmars regeln. Är jag säker på att det är magsjuka, vilket jag är tveksam till här, så stannar man hemma i 72 timmar, just in case.
Så enkelt är det, allt annat är oschysst. Mot barnet, mot omgivningen, mot allt. 

Väl hemma konstaterade jag att det är hur mkt vindruvor som helst.. Har aldrig varit så mkt någonsin.

Jag jämförde ju min vinranka med mig själv i våras.. Den har alltid mått bra, men dog nästan 2013, ungefär som jag. Mitt liv slogs i spillror och vinrankan sympatiserade. Ett litet rotskott tog sig och växte sig starkt och i år frodas den, den har brett ut sig åt alla håll och kanter och är större och starkare än någonsin. Den bär hur mkt frukt som helst och vägrar låta sig begränsas. Jag vill gärna tro att jag är starkare än jag någonsin varit. Jag ÄR det. Jag får på käften hela tiden men vägrar lägga mig ner och dö. Jag tar plats på ett sätt jag aldrig vågat, och fan alltså.. Men nånstans så skymtar jag lite självförtroende åxå 🙂 Jag vet att jag kan gå rakryggad och stolt och inte har något att skämmas för, och oavsett vad folk anser så känner jag så starkt att mitt val att alltid, alltid, alltid hålla mig till sanningen är så rätt. Och enkelt. Det kan inte bli fel då. 

Så, en liten metafor såhär mitt i natten 🙂 Jag och vinrankan.

  Goda är de åxå, men massor sv kärnor så barnen äter inte. Snart klara!
Jag har tränat åxå, och gjorde illa fingret på en studsande boll( powerhour) och klagade för Corrinda som bara suckade .. Hon gör ju illa fingrarna hela tiden så där hade jag inget att hämta;)

Det är inte så farligt, men är lite svullet och stelt. Nageln gick av åxå.. Och jag kunde inte bry mig mindre rent utseendemässigt men det gör ju svinont ibland, som idag. 

Träningsvärk i morgon – check på den. Och hade det inte varit så att någon var tvungen att offra sig på den vita chokladmoussen som aldrig blev använd i tårtan och råkade äta både en bulle och en mandelkubb så hade jag kunnat säga att jag varit riktigt nyttig idag. Men nej;)

Men nu är godsakerna slut., så då kanske det blir ordning på torpet.. Kanske 😉

Nä nu måste jag sova!!

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Lisbeth

    Bra skrivet, för så är det ju.
    När jag gjorde min resa tänkte jag att:
    När man är som längst ner i botten på en brunn kan man ju inte ramla längre.
    Då är det ju bara att börja kravla sig uppåt igen.
    Slinter tillbaka en bit gör man, men till sist har man tagit sig över kanter, starkare, stoltare och nöjdare än förut.
    Och så blev det ju.
    Jag är en jäkla ståltant numera.. 😉
    Kramen

  2. Lena

    Hej underbara Carola! Gillar din rakhet. Dutt sätt att våga! du är stark och ditt ex borde skämmas/ Lycka till! Du, fixar allt:-) kram Lena

  3. Sara

    Jag tror att det är biologiskt. Att män jagar kvinnor och lämnar fruar/flickvänner för yngre. Jag får höra det överallt. Senast idag berättade en arbetskamrat på 20 år hur en annan manlig arbetskompis på 40 år med sambo och barn ständigt raggar på henne. Hela tiden sådana berättelser. Därför måste flickor uppfostras annorlunda. Tuffare och vi måste lära våra döttrar att ta för sig ställa krav tänka på sitt eget bästa att inte ursäkta mäns beteende och sluta läsa dessa sagor om prinsar som räddar oss och skänker evig lycka. Vi får helt enkelt sluta tro på romantisk kärlek. Män vill ha sex. Med alla snygga tjejer de ser. De flesta ligger runt om de kan. Vi slösar tid på män!

  4. Malin Braliv

    Jag har läst din blogg länge, och jag upplever dig som mycket säkrare och starkare nu. Det blir ju oftast så efter kriser som man har klarat sig igenom.
    Och på tal om att glömma barn så glömde jag min dotter (och bilen) utanför affären i helgen…

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tack , och så skönt att inte vara ensam om att glömma barn!!! Och en bil 😉 helt underbart. Alltså.. Inte att du glömde men du fattar hoppas jag <3

  5. Helena

    Underbar metafor, du har ett rikt inre, gör schysta reflektioner och skriver så bra, tack för att du delar <3 med dig av ditt liv!

  6. Anna...sexbarnsmamma

    Du är bara så bra!
    Vi tänker o agerar väldigt lika i mycket! Vågar säga det andra tycker o tänker men inte vågar säga för att inte vara helt korrekta:))

Allmänt

Snurrig och glömsk

Kanelbullens dag är snart över, och jadå vi har ätit bullar. Inte Jordan då,, men vi andra.

Dagen har rullat på, han har legat och sovit på soffan mest hela dagen, och övriga barn har varit ute mestadels. Jag har pluggat. Och insåg efter massa klickande fram och tillbaka på den där förbannade skit-portalen att jag missat en uppgift. Jomen tack för den då. Förbannat vad trött jag blev.  Mailade läraren och bad om ursäkt, jag hade tusen bortförklaringar som jag inte ens nämnde, för till sist handlade det om att jag missat. Alla andra hade ju lyckats hitta uppgiften , så varför inte jag liksom. Jag hatar den där portalen, och har gjort sen dag ett på den första kursen. Men, så är det. Och jag släpper det och kör på nästa uppgift.

Massa att läsa först, så det har jag gjort idag 🙂 Shit vad trött man blir av att läsa…Jag gillar det ju, men när man verkligen ska lägga det på minnet så kräver det liksom en del av hårddisken. Jag ska läsa resten nu när jag lägger mig tänkte jag.

I fredags missade jag ett utvecklingssamtal med Trixie…. i stället var jag på Gränby och köpte sugarpaste, till tårtorna, och träffade på Mirka, Nellie, Älva, Lilja, David och Linnea helt bara sådär och tog en fika ihop. Sånt kan man ju göra istf att träffa sitt barns lärare.. Fan.

I onsdags så hämtade jag ju bilen hos verkstaden på eftermiddagen, och eftersom jag inte ville lämna Jordan ensam hemma i en halvtimme, trekvart så fick han åka med, och så släppte jag av honom på kyrkis sen. Åkte hem, och lagade mat. Plötsligt fick jag ett sms : ”Jordan går hem nu, han ville inte ha skjuts av oss”

Fan, jag glömde hämta honom.  Det var en annan kyrkismamma som messat och jag svarade tillbaka att jag glömt men åkte NU, och fick tillbaka: Haha, vi lovar att rösta på dig som årets mamma:)

Men allvarligt, vad är detta? Dags att på allvar börja oroa sig, eller vad?

Till mitt ynkliga försvar kan jag ju bara säga att Jordan ALLTID tar sig till och från kyrkis själv, och jag hämtar aldrig. Men vafan… Han var halvvägs hem när jag mötte honom med bilen, och det tar tio minuter att gå, så det är ju inga sträckor vi talar om, och han var glad och skrattade åt sin korkade morsa, men hallå..

Gällande utvecklingssamtalet så har de nåt nytt för sig, man ska anmäla en tid man vill komma via nån länk till nån sida, och där får man ingen bekräftelse…och utan bekräftelse ingen påminnelse att jag ska dit…Jag glömmer sånt så fort jag klickat Spara, fullt och fast övertygad om att det kommer en bekräftelse på mailen om en sekund. ..vilket det inte gör men då har ju jag redan rusat vidare till nästa grej. Och glömt.

Så, varsågoda, jag tar hand om titeln Årets Sämsta morsa, så kan ni andra kandidera till övriga;)

Men jag får nog se till att fylla i min kalender lite bättre, fokusera, prioritera, delegera och sånt där. Nej, jag håller inte på att tappa greppet…eller;)? Det är bara lite mycket nu… Alla ungar har föräldramöten, som krockar, det är utvecklingssamtal, det är tusen val gällande återställandet av källaren, plugget, val kring idioten som en gång var min man, och massa annat jox. Nä, det är nog inte så konstigt att jag glömmer saker. Det är för fullt och snurrar i huvudet helt enkelt. Får göra en diskrensning och en omstart kanske…?

Mera vafan, fast på en annan nivå är detta:

ägg

Jamie såklart:)

Varför han får för sig att knäcka ägg i bidén har jag absolut ingen aning om, men en jädra sörja var det. Som han själv fick komma och städa upp, nån måtta får det vara;)

Var jag var? Ja inte här helt klart:) Han är snabb som en vessla den lilla skitungen, och tyst som en mus.

Jag kan inte låta bli att skratta åt hans påhitt, samtidigt som jag blir galen. Han själv smajlar upp sig och ger mig värsta charmörleendet och tror att han kommer undan. ..

Försöka duger, gosse. Det är tur att jag älskar dig Jamie:)

 

I morgon då, jag HAR ett utvecklingssamtal inbokat, med Robban, och det har jag koll på. Skönt att ha koll på något;) Vet inte hur jag löser det med sjuklingen bara, men det löser sig på nåt vis, hoppas jag. Patricia eller mamma och pappa:)

Nu ska jag hoppa i säng, drömma sött och vakna med en hjärna som är rebootad och fräsch.

Och en uppdaterad kalender i mobilen;)

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Ulrika

    En veckokalender är A och O. Och att man kommer ihåg att skriva upp saker direkt. Men när man väl kommer igång så är det väldigt kul och skönt att ha den där kalendern att bläddra i. Så det är mitt tipps, en veckokalender (Agenda) från bokhandeln med plats att skriva på varje dag.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Har en… Har alltid haft men nu skriver jag inte upp av nån anledning.. Det är där problemet ligger 😉

  2. En annan kandidat

    I morse upptäckte jag ett mejl från en lärare – eller alltså, när jag såg det i morse kom jag ihåg att jag fick mejlet i fredags och saken jag skulle tagit tag i var igår… har aldrig hänt förr! Jag slog på datorn för att sjukanmäla ett barn, men så sitter jag på din blogg…? Bäst jag skickar sjukanmälan innan jag glömt det. Hmmm, när jag läste ditt inlägg tänkte jag på fler saker jag missat i veckan, men under skrivandet av min kommentar har jag glömt dem :-/ Jag håller på att bli galen… (Fast ärligt, så har maken och jag det uselt nu och han klampar genom huset som ett åskmoln när han är hemma. Det påverkar mig nog mer än jag tycker om att erkänna. Han beter sig som en skit, och jag är den som blir ledsen och får svårt att axla allt ansvar medan han struntar i allt ).

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det där känner jag igen.. Det var exakt samma här sista året.. Han struntade i allt och jag fick rådda ännu mer än vanligt.. Plus all oro för allt. Det tar hårt på en!! Stor kram till dig ❤️

  3. Lisbeth

    Hahaha, jag tror vi alla har varit där någon gång, oavsett om vi har ett, två, tretton eller inga ungar. På något sätt snurrar man till det så man knappt vet vad som är fram och bak – och så tror man att man har hamnat i ett tidig demens.
    Skriver jag inte upp det på köksalmanackan klarar kommer jag inte ihåg något. Och då har mina två ungar ändå flyttat hemifrån. Sedan gäller det ju att man kommer ihåg att titta på den också.. xD

  4. Jenny k

    Du är bara för härlig. Även om det är bra att gå på utvecklingssamtalen så är det väldigt mycket mysigare med en fika. Å Jamie,en riktig charmör o full med bus. Hoppas ni får en fin höstdag,kramar

  5. Madde

    Tyvärr Carola… Titeln: Årets SÄMSTA Morsa är upptagen å lessen att behöva säga det men du har inte ens möjligheten å tävla om det titeln på LÅNGA vägar….
    Inte ens om du KÄMPAR….. Sorry men sant!! =)
    Idag kände man verkligen igen sig…. Men det är väl det som ÄR Livet….
    TUR att det är en ny vecka med nya möjligheter….
    Önskar dig en UNDERBAR kommande vecka….
    Kram <3

Allmänt

Den där Murphy alltså..

Jag har varit mamma i 22 år snart, ( januari) och det tog inte många månader innan jag insåg att plötsligt kunde allt vända. På en sekund kunde man få tänka om, ändra och ta nya beslut. Som att ställa in kalas med några timmars varsel tex…

Ungar är oförutsägbara deluxe.

Så att vakna och höra en diskussion om kräk får en liksom att spetsa öronen.. Och visst var det så. Jordan hade kräkts, men visste inte riktigt var och när..? Jag fattar ingenting här, för normalt brukar de komma och väcka mig men inte nu. Och lovelia sen då.. Som antingen kommit upp före Jordan innan han kräkts eller traskat rakt igenom det? Med tanke på hur jag fick gno för att få bort det så hade det ju legat där ett bra tag:/

Precis innanför dörren på deras rum.. Och min enda tanke när jag gick ner var : måtte det inte vara i hallen!! 

Där har vi ju ett slipat betonggolv som står och torkar.. Misstänker att lite kräk på det skulle sugas in fint och aldrig försvinna… Fy farao.. 

Jaha, torka lite, och sen ringa runt lite och ställa in kalaset. Jordan ligger och sover nu så pigg är han ju inte, och det ser ut som han har feber, röda kinder och blek för övrigt. Han kändes lite varm  förut men nu ser det värre ut.

Jag frös in tårtorna, det brukar funka, och så äter vi upp alla kanelbullar idag:)

Och så håller vi alla tummar och tår att det stannar här.. Helst en pigg unge efter lite sömn om jag får önska.

Jag tänker passa på att plugga lite istället då, så inget ont som inte har nåt gott med sig ..

Bullshit;)

Min minion får vänta lite på att hoppa upp på tårtan.. Få se hur han ser ut om en vecka 😉

  
Bäst att visa honom nu innan han svettas 😉

Så, lite mera kaffe och vässa pennan för lite journalistik. Jag är helt kär, det är så intressant! Man ska ställa sig frågan – vad är grejen? när man skriver en artikel så man fokuserar på det viktiga. Jag kan lugnt säga att journalistik är helt klart min grej 🙂

Borde nog fan läst det här redan från början.. Back in the stenålder alltså, men bättre sent än aldrig 🙂

Så… Kaffe var det!! Ha en bra söndag ❤️

Kommentera

  1. Stephanie

    Lägg den stackars minionen i en lufttät burk i rumstemperatur(varken varmare eller kallare) så klarar han sig i flera veckor 🙂 (I kylen kommer han svettas och smälta )

  2. Ulrika

    Vad tråkigt med kräk, känns som ni drabbas ofta. Eller så har vi haft tur, mina barn har bara haft kräksjuka 2 ggr under sina 10-åriga liv.

    Carola: Ja det kräks rätt ofta här, men oftast är det pga feber. Mina ungar är sjukt temperaturkänsliga och reglerar med att kräkas. Men, jag tar alltid det säkre före det osäkra och agerar som om det vore skarpt läge;) Vill inte smitta eller smittas i onödan

  3. Petra

    Hej! Spara din fina minion inslagen i plastfolie och slå sen en plastpåse runt i rumstemp så klarar den sig fint. Kan bli lite torr bara. Ställer du honom i kylen kan den smälta bort! 😛

Allmänt

Baka, baka liten kaka.

Jag bakar. Det händer ibland, jag är hyfsad på det, men förutom att det är nästan lika tråkigt som att laga mat, så har jag så sjukt dålig karaktär och äter lugnt upp alltihop ensam om det ”behövs” 😉 Och det vill jag undvika. Bara jag börjar så är det oftast rätt kul, om det går bra vill säga.  Jag undviker i det längsta saker som ska jäsa – bullar, lussebullar, matbröd.. då hinner jag ledsna medan det jäser, och när jag städat undan allt som man ju gör när man ändå väntar , så är jag liksom färdig. Och då ska man börja baka liksom. Nä.

Ibland får jag för mig att jag ska baka mycket, som för typ sex år sen då jag gjorde en hel fikabuffe`(klicka och läs min gamla blogg och se bildbevis, haha) och ibland åker jag till Ica och köper allt.  Ingen ordning alls:)

I somras ville Jamie ha en Fåret Shauntårta, och i efterhand fattade jag att han nog faktisk sa Minion…. Han är ju inte helt lätt att begripa, det är väl själva fasen, men logopederna ska ju ha jobb de med.. Han fick ju nu en fårtårta, men sen dess har Lovelia pratat en en miniontårta. Och jag försöker väl då:)

Jag har fyra kids som fyller år på hösten, och eftersom de fortfarande är just kids så vill de såklart ha varsin tårta med egna ljus att blåsa ut, det är ju solklart. Även om vi kör ihop det hela till ETT kalas, så är det väl klart att man ska få en egen tårta, som man själv får bestämma lite över. Nu vet jag ju vad de gillar, och modifierar lite så det blir ok. Så just nu står tre ihoplagda tårtor i kylen ute i  poolrummet och väntar på sina ”kläder”. Den fjärde ska ha vit chokladmousse och hallon så den vågar jag inte lägga ihop idag, hallonen gör den så blöt. Saftig kallas det visst, men jag gillar mer när det är fast och fint inte småsunkigt.

Det är Patricias och hon får ett vitt marsipanlock på, med marsipanros. Classy classy, just precis som hon:)

Jordans har chokladmousse och vaniljgrädde och ska få en dekor med skelett;) medan Trixie får en minion som är som en figur som ska stå ovanpå, och Lovelias ska jag försöka mig på att klä hela tårtan som en minion. Vete fasen hur jag ska hinna bara, men det gör jag nog:)

Jag messade bilden på min gubbe till min kursare som är konditor och fick godkänt på den, så det känns ju helt ok, och blir det inte som jag vill i morgon så blir det något annat, det gör inte så mkt. Sen får vi äta tårta hela veckan, men då slipper jag ju laga mat, hehe.

Jag visar er mina mästerverk / katastrofer i morgon när de är klara.

Eftersom det ju är kanelbullens dag då, så köpte jag bara massa bullar till övrigt fika, folk ska i första hand käka tårta;)

Barnen hjälpte till att städa lite, och de får fixa med dukning och sånt i morgon tänkte jag, medan jag pillar med tårtorna.

Vilket väder det var idag!! Jag njuter, och tycker det är fantastiskt, och hoppas att det fortsätter. Helst ända fram till mars, då kan våren komma. Det är undanplockat ute på tomten, så gott det går, studsmattorna är kvar än så länge och de är ju ute och leker rätt mkt fortfarande, men i det stora hela ser det ok ut.

Idag meckade vi lite med Lovelias cykel. De har gjort en rockad (googlade och det stavas så, även om det ser fel ut, det är rockad som i schackspelet) på cyklar. Jamie har ju lärt sig att cykla och snodde då Jordans, som är för liten för honom, så han tar gärna Lovelias som tog Trixies och ni hör ju…nån blev utan;) Jag letade reda på en lämplig storlek, vi har ett gäng skrotcyklar att välja bland, de ska iväg nånstans men har inte orkat ta itu med det, och den hade inte ens punka, kors i taket. Bara att pumpa upp däcken och smörja kedjan. En av grannpapporna smorde den när vi stod och snackade häromdagen, men det gnisslade nånstans ifrån som var tvunget att lokaliseras. Och smörja Ruskigt rostig hade den blivit åxå så vi körde lite svinto på den, och det blev ju en rätt snygg hoj. Eller.. den ser ut som skit, men det är bara ett plus så slipper de bli bestulna på den.:)

Ja, jag är luttrad, det suger att bli av med nya fina grejor, inte bara för att det är sura pengar, men mest för att barnen blir så otroligt ledsna.Det vill jag såklart bespara dem.

 

Nu ska jag ta och krypa ner under täcket, blunda lite och sen återgå till mitt extraknäck som konditor. Jag kanske kan få jobba ihop med min kursare…;)

Ha en fin söndag nu!

Natti natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Maria L

    Känner igen ”äter lugnt upp alltihop ensam om det ”behövs” ;)”. Hade bakat kanelbullar en gång, blev runt 80st som hamnade i frysen, sen åt jag en bulle ”då och då”. Det hinner inte ens gå en vecka när jag helt plötsligt inser att det bara finns en påse med tio bullar kvar!!!!! Jätteångest, jag hade tryckt i mig nästan allihop, men för att ”döva” mitt samvete över att nästan ätit upp alla bullar värmde jag upp de tio sista, gav fem åt sonen och åt upp de resterande fem bullarna. Jag menar, hade jag ätit upp ALLA bullar hade det varit frosseri men nu åt ju sonen av dom också………

  2. Anna mamma till Leo

    Hej Carola!
    Vill tacka dig för en superbra blogg:)
    Håller med om att baka sånt som ska jäsa är tråkigt och man hinner ledsna! Men så fick jag tipsen att antingen baka ut bullarna direkt när degen är klar (innan den jäser) och sen låta jäsa på plåten innan de penslas och skickas in i ugnen! Alternativ två jag fick var att slänga ihop degen på kvällen och ställa den i kylen över natten så hinner degen jäsa långsamt, och sen baka ut degen! Super smidigt är det att slippa vänta på deg som ska jäsa
    Kram från en trogen läsare

HögtiderPatricia

Patricia 20 år ♥

♥ Min lilla unge. Min lilla primadonna. Min lilla dramaqueen ♥

20 år, det är liksom vuxen det. Men fortfarande min lilla unge;) min primadonna och min högra hand i vardagen. Min mamma i mångt och mycket;) för det är av henne jag får skäll om jag inte gör det jag ska här hemma;) Ibland driver hon mig till vansinne, precis som övriga barn, men allra mest är hon en underbar unge ♥

Patricia Wetterholm

Här är hon ett år gammal, och hos fotografen. Blomman satte hans fru/assistent dit:)

Här är hon 20 år gammal:

Patricia Wetterholm

Vi sjöng för henne på morgonen, det hör till, och hon vägrade att vara med på bild, fattar inte alls varför;) Lite paket, och sen fick hon somna om för hon var ledig. Jag skickade iväg skolbarnen, och åkte sen och lämnade in min bil för att få en motorvärmare/kupevärmare monterad. Promenerade hem…det tog en timme, och var lagom småsvettig när jag kom hem. En och en halv timme senare var bilen klar…och jag orkade inte gå tillbaka utan gjorde sällskap med Patricia på bussen när hon skulle till stan och fixa lite saker.

 

När Patricia föddes var det en kanonsommar, 1995, alla minns den:) Det var varmt ända fram tills hon föddes sista september för att sen slå till och bli svinkallt. Jag var rätt deppig framåt eftermiddagen den sista september för jag ville ju ha en septemberbebis, inte en oktoberunge…varför vet jag inte, men ni vet hur man får för sig saker;) Jag pratade i telefon vid 17-tiden och surade då över att det inte skulle hinnas med, jag hade absolut inga känningar what so ever. Sen lade jag mig på soffan och var sur, Janelle satt intill och skulle spela Bingolotto:) Vid 18 fick jag en elak sammandragning, sen en till efter några minuter och när den tredje kom strax därefter insåg jag att det var kanske dags att åka in.

20.50 föddes hon:)

Den här förlossningen är en av de värsta. Ja, den gick snabbt, men det har alla gjort, men jag hade verkligen inte alls bearbetat allt efter Janelle, som föddes 21 månader tidigare, utan bara tryckt undan det, och när värkarna tog fart så kom ju allt tillbaka. Hur jävla ont det gör…och att det liksom inte finns nån återvändo;) Jag var rätt kaxig inför första förlossningen, jag tål smärta bra och tänkte att det är väl bara att bita ihop, men det är ju inte riktigt en smärta man tidigare upplevt och den tog liksom över allt. Överrumplade mig totalt. Idag finns miljoners forum, och man kan förbereda sig på ett helt annat sätt än man någonsin kunnat förr, och det tror jag är bra. Och dåligt;)  Janelle blev väldigt medtagen, det var dels pga den morfinspruta jag fick, och sen för att det var väldigt intensivt även då, och hon var helt blå och livlös när hon kom ut, efter att de mer eller mindre beordrat mig att krysta för ungen måste ut. NU! De sprang iväg med henne till ett annat rum, och kvar blev jag, ensam.

Jag hade jobbat på barnsjukhuset med svårt sjuka barn. Bland annat förlossningsskadade. Mitt huvud hade inte riktigt fattat att de allra flesta barn föds friska, så jag konstaterade mest trött och helt väck att jag fick visst inget barn. Men så kom de in med henne, pigg och fin, och helt felfri.

Allt det här hade jag förträngt. Idag hade jag ju bloggat om det, och fått ventilera där, eller skrivit på nåt föräldraforum, men då fanns inget sånt. Jag hade helt klart behövt bearbeta allt det, för Patricias förlossning var jättejobbig. Den var sjukt intensiv, värkarna avlösta varandra och ingen paus i mellan. Och en malande oro att något skulle bli fel. Inte kunde man ju ha sån tur att få två friska ungar..

Men, sen… Hon var rosig och fin, och fick direkt komma upp till mig, och var ju bara ljuvlig. Värt allt, och lite till. Första förlossningen tog sex timmar, från första aning till att barnet var fött. Andra tog tre timmar. Tredje gången var det tvillingar och det tog 1,5 timmar;) och där har det sen stannat, jag var rädd för att halveringen skulle fortsätta;)

Patricia var en mönsterbebis, sov och åt och var Janelles älskling från första sekunden. Pisan kallade hon henne, och det namnet hänger fortfarande med:)

Och nu är hon 20 år..

Janelle och Simon kom hit  på kvällen och åt middag och fikade.

fikabröd

Visst har Willys jag bakat fint? Wienerbröden var lite meckiga att få till, men tycker jag lyckades rätt bra;)

På söndag har vi släktkalas, för alla fyra höstbarn – Jordan, Lovelia, Patricia och Trixie, och jag har precis insett att Loppan har beställt en Miniontårta av mig… Hur ska jag kunna slå min egen snyggaste skapelse?:

fåret shauntårtaOch….det är tre ungar till som ska firas..ska alla ha specialtårtor tro? Jag går upp tre kilo av att bara tänka på det;) men å andra sidan går jag väl ner tre kilo av prestationsångesten… Nä, jag tror jag måste fundera lite på det här…  Minion…måste googla!

Vi hörs senare:)

Bye bye

 

Kommentera

  1. Veronica

    Minion tårta är rätt enkelt. Du kommer långt med gul, vit och svart marsipan. Eller så färgar du grädde och spritsar små duttar i i gult, svart och vitt så du får ett minion huvud.

Visa alla 9 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting