Jamie A.K.A Vattkoppan, det är många som går under det namnet här hemma just nu:)

Han är så löjlig, ibland ska det posas in absurdum för kameran, och ibland vägrar han vara still.. Herr Fjant är ett annat tilltalsnamn på denna gosse ♥

I morse var jag glad att han sov när jag skjutsade Jordan till kyrkis, för annars hade han blivit ledsen..(Patricia var hemma) men Jordan var lycklig. Dock ruskade han bestämt på huvudet när jag väckte honom och frågade om han skulle gå på kyrkis, men så ramlade polletten ner och jag såg hur han kvicknade till. Kyrkis är bara BÄST.

Jag har bestämt mig för att låta honom vara hemma den här terminen med, förutom kyrkis då. Ett tag var jag lite orolig för att det blev alldeles för lite stimulans för honom med bara en gång/v och dessutom i en grupp för treåringar… Nerdragningar, eller framför allt uppdragning 😉 på hur länge man får vara på dagis om man har f-ledig eller arbetslös förälder, gör att ingen ser kyrkis som ett bra alternativ. Det är säkert dessutom lite skumt med kyrkan, folk tror så mycket… Jag är allt annat än en troende kristen, jag är väl sådär lite kris-troende, att när jag är rädd för något så ber man en stilla bön och hoppas på att bli hörd: ) Skenheligt som fan.

Nåväl, det finns en fin verksamhet i området, det är ju nån form av förskola, men helt annorlunda. Jag har funderat fram och tillbaka på om han ska få gå där några timmar i veckan, det ska vara möjligt att bestämma tiderna rätt bra själv. Men, han trivs hemma. Han älskar att få sitta i lugn och ro vid datorn och greja, eller leka med Jamie, följa med och handla, åka och fika på Ikea, hälsa på kompisar osv.

Han börjar förskoleklass i höst, och då är det slut på sånt, så jag tänker låta honom ha den här sista terminen i full frihet. Det går mot vår, och allt blir roligare nu, så det kommer inte vara några större problem att sysselsätta honom:)

Nu sa han att det börjat ett tjej som var fem år hon med på kyrkis, och då kändes det toppen.

Tids nog kommer han in i systemet, och sen kommer man inte ur det förrän man går i pension, typ:)

För mig att ha pojkarna hemma är det inga problem. Möjligen när jag ska iväg på något ibland, men det löser sig ju alltid, och de går att ta med på det mesta, även om det ju finns saker man helst gör ensam.

Jag vet att andra tycker annorlunda, men jag tycker det är viktigt att få starta livet i lugn och ro, och att vara hemma till man börjar skolan borde vara något man kan välja.

Jag har pluggat idag:)

Fy farao vad jag har frusit åxå!

Hela dagen, och hela kvällen igår, fattar ingenting. Det är nollgradigt ute… men känns som om det vore -25.

Hur ska det bli om det blir så..hu. Elementen är varma och fina, och det är väl ungefär som vanligt inne, men jag fryser ändå. Så kan det vara ibland.

Snöat har det minsann gjort med, och regnat en stund mitt i..

Innan jag skottade:)

Ungarna var ute och lekte, och den pyttelilla högen funkade visst att åka pulka i. Lovelia konstaterade att hon inte varit ute på länge, och eftersom hon ju är typ frisk, så var det bara att klä på sig och kila ut. Att vara utomhus hemma på gården är ju bara hälsosamt, men än smittar hon nog. Vi får se hur det ser ut på måndag.

Jamie hakar mer än gärna på så fort nån är ute, han hoppar i overallen och stövlarna, på med en mössa i bästa fall och vantar, och sen är han klar. Tar inte så lång stund, och sen kan han vara ute i tre minuter eller tre timmar.

På eftermiddagen var det dags för Novalie och mig att åka till hennes nya skola för lite samtal med rektorn. De har ett välkomstsamtal med alla nya elever, och med de som funderar på att börja där, och det känns som väldigt många år som vi var där när tvillingarna skulle börja. Det är tre år sen, men känns som en evighet. Novalie har ju hört en del om skolan, men Robban säger inte så mycket, men som vi konstaterade – han säger inget dåligt, och det är ju ett väldigt bra tecken:) Han trivs, även om han inte gillar att gå i skolan, och jag tycker väldigt mycket om att det är ordning och reda, inget tramsande.

Hon valde spanska som språk, och oavsett vilket hon valt så kan jag inget. Jag läste franska i tre år, och kan kanske räkna till tio och säga Vill du sova med mig i natt? Inget har jag haft nån nytta av;)

Jag tycker man ska läsa språk om man tycker om det, det berikar, men i ärlighetens namn klarar man sig väldigt bra med enbart engelska. Katarinaskolan har en språkinriktning, så det blir ett nytt språk nu och ett till i åttan. Då kan man läsa Ryska, det tycker jag skulle vara lite ballt:)

För övrigt kan jag mer spanska som jag inte läst, än franska som jag läste tre år. Hur det kan komma sig? Jag satt och tragglade med Robban:) Jag fick ett rätt hyfsat ordförråd, men vet inte om jag har nån nytta av att kunna säga En vit häst, en svart häst, en liten hund, heller?

Novalie tycker om språk, och det gjorde jag med när jag började högstadiet, sen fick vi skolans satkärring som lärare och sen var det kört.

Jag inser nu att jag verkar dra till mig just satkärringar? Hm…kaka söker maka? Är jag åxå en satkärring kanske? Säkert i vissas ögon, hehe, och definitivt i tonårsögon mellan varven..

Efter skolbesöket åkte vi och handlade lite, och sen svängde vi in och köpte nya stövlar till henne. Två par, och slutrea på Skopunkten:) det är kul. Fast det är inte bra att ha den där mellanstorleken mellan barn och dam, det finns inte direkt några bra stövlar då. Nu funkar det med halvbra eftersom det inte är massa minus här oftast, utan mer blött.

Dock är ju UGGS fejk, värdelösa, men oj så ungarna älskar dem, så ett par sådana och ett par riktiga vinterstövlar.

Hem, Novalie packade upp varorna, medan jag skottade snö. Jamie kom ut och hjälpte till såklart, och inne hade Corrinda lagat en supergod kycklinggryta.

Så småningom bänkade vi oss framför Tv:n och kikade på Familjen Annorlunda, Jamie ville se Älva ♥ och oj så glad han blev när hon kom i bild. – Ja äska Älla, mamma. Och Mijka ♥

Sen var det hopp i säng för de mindre.

Corrinda åkte hem till en kompis, de ska ju åka till Öland och spela RM i basket i morgon, och då ”övertalade” hon mig att det var enklast att de sov där. Haha, de sover alltid över hos varandra så det krävdes ingen direkt övertalning.

Och nu kom jag på en sak jag måste fråga er, lite opinionsundersökning:)

Ett av barnen sa idag att det är många föräldrar som sätter regler för hur många kompisar barnet får ta med sig hem. Oftast rörde det sig om max två kompisar samtidigt, ibland en. Därför var det svårt att leka flera. Jag som förespråkar att leka många ihop, speciellt tjejerna som annars gärna fastnar med en i taget och blir så tajta att det blir jobbigt blev förvånad. Jag tror ju att alla tänker som mig:)

Jag har alltid ett hus fullt av ungar, och har alltid haft. Att reglera antalet har nog aldrig föresvävat mig, för vem ska man då välja bort? Däremot kan jag begränsa hur många som får sova över här, men det är ofta Corrinda har fyra fem tjejer som sover kvar här, och inte gör det mig nåt, så länge alla får hyfsad plats att sova:)

Mina barn är ju många även utan kompisar, och visst kan det bli väldigt stökigt om alla ungar har tre, fyra vänner här, men så får det vara. Jag gillar att de känner sig välkomna här:)

Ibland får jag såklart nog och skickar ut dem i trädgården, och när tio ungar lekt kurragömma nere och rivit vikta tvätthögar, vickat kartonger i bastun eller ( och!! ) plöst ner allt löst på golvet i pannrummet så nog sjutton gapar jag om att det får inte lekas kurragömma inne, hör ni det!  😉

Barnen vet att deras vänner är välkomna, och de sköter sig, även om inte jag är hemma.

Hur gör ni? Har ni regler, och hur tänker ni kring det?

Nu ska jag hoppa i säng:)

Lovelia och Patricia tidigare ikväll ♥

Natti natti 🙂

Lite senare än gammal sed säger, men idag åkte julgranen och julsakerna ut.

Eller sakerna åkte inte UT de åkte ner i matkällaren där de bor resten av året;) men granen åkte ut.

Jag har ju tjatat i några dagar nu om att det barrar så jag hör det, barr för barr ramlar ner och det har rasslat till, det har det gjort ända från första dagen, men då betydligt med sällan, nu var det hela tiden. När killarna sprang och rundade granen så sa det bara RAS och mattan blev täckt av barr, samma sak när jag idag tog i den för att ta av kulorna…

Att säga att ALLA barr försvann vore att ta i, men säger jag hälften är jag nog rätt nära sanningen för jäklar så det barrade.

Oftast gör jag så att jag tar sekatören och så klipper jag av grenarna och lägger dem i en kasse eller fler, och så bär jag ut bara stammen. Ibland sågar jag ner den till ved och ibland åker den på tippen, men än så länge ligger den där ute tillsammans med alla sopor från julen….Jag har inte haft ork att åka med dem. Dessutom glömmer jag bort dem när jag inte ser dem och det gör jag bara ibland när de står i poolrummet;)

Jamie och Lovelia hjälpte till att hämta alla tomtar och övrigt som stod utplacerat i huset, och nu tror jag att alla är nedpackade. Det tror jag alltid, för att lite senare hitta minst en tomte, oftast stående direkt i blickfånget i köket eller så. Förra året letade vi efter en sån där klisterdekal man sätter på fönster, och kunde inte hitta den, för att några veckor senare inse att det satt mitt på diskmaskinen…den är ju en av de saker jag använder mest hela tiden, öppna och stäng, plocka i plocka ur..Det första man blir blind på är ögonen:)

Det tar en hel dag att greja undan julen, det vet jag, och därför drar jag mig för det. Nu är ändå all belysning kvar framme..alla adventsljusstakar och stjärnor och slingor..men det är så fint ljus, speciellt mot snön. Nån dag till, men det blir inte ordning i matkällaren innan de är nedtagna så det är dags.

Lovelia hade bestämt att vi skulle göra marshmallows cakepops, så det gjorde vi innan vi satte igång med städet.

Lite sura för att vi bara hade mörk choklad, men det är ju sliskigt med marshmallows så det kan behövas.

Koncentratiooooooon:)

De var duktiga, inte så farligt mycket strössel for runt på golvet sen, och då var det ändå runda småkulor.

Bilderna är med nya kameran, Olympuspen.

Vi ställde ut dem för att stelna och så moffade de i sig alla till mellis:)

Posten kom, och det är väldigt lustigt att jag i går pratade med mamma om kattförsäkringar, och letade efter försäkringsbrevet för att jämföra med deras utan att hitta det, och så kom det idag fakturor från Agria:)

Fast de asen har höjt priset som faaaan, förra året betalade jag drygt 700kr per katt och år, och nu plötsligt 1100kr….?  Ni som har katt och har de försäkrade, vanliga bonnkatter, vad kostar de? Vilket bolag?

Smulan har dessutom en friskrivning i sin försäkring, hon blev påkörd för några år sen, och röntgad men inga skador som kunde ses då. Hon är ju lika frisk som Zlatan, men nog kommer de åberopa att alla eventuella åkommor hon någonsin kommer drabbas av är relaterade till den olyckan… Kanske är bara korkat att betala? Men å andra sidan, det är för jäkla skitdyrt att inte ha den där försäkringen om det händer nåt..

Avbröt julstöket med matlagning, och när ungarna efter att ha tagit om både en och två gånger hör att jag säger till Patricia som kom senare, att det var fisk och blev superförvånade, då undrar man ju:)

Trixie tittade på mig, sen sin gaffel och bara: – Va? Är det här fisk????

-Eh ja? Vad trodde du att det var?

– Jag vet inte…

Haha, gott var det tydligen oavsett. Pangasiusfileer, med reservation för stavningen. En vit fisk, som smakar som de flesta andra fiskar – inte ett dugg. Inte gick den att steka hel som jag tänkte heller, den smulade sönder i pannan, så då vevade jag i några ägg och kryddade på så det såg väl ut som nån slags pytt:)

Det var ätbart, varken mer eller mindre, men om ungarna tyckte om det så gör jag det fler gånger.

Extremt otaggad på att träna satt jag och funderade på ursäkter, men så var både Corrinda och Patricia ombytta och stod och hojtade efter ett Paolopass, så jag masade mig in och bytte om, och så blev det ju tränat idag med:)

I morgon skulle Lovelia till tandläkaren, men det är nu framflyttat till februari, men det är möte på Novalies skola, och så är det kyrkis:) Jordan har längtat och väntat, men Jamie får vara hemma. Jag tror inte hans vattkoppor smittar, men varför hålla på och chansa? Det är massa bebisar och gravida på kyrkis, och jag kanske är snål, men delar helst inte med mig av virus och bakterier 🙂

Han lär ju bli deppig, men har ändå fattat det här med att har man vattkoppor måste man vara hemma, det har ju både Jordan och Lovelia fått vara.

I morgon måste jag även ta tag i pluggandet! Jag måste skaffa böcker i Anatomi och fysik och sen har jag slöat lite väl mycket av olika anledningar, så det är hög tid att lägga i högsta växeln nu. Kanske även boka tågbiljetter…

Vi har nästa träff i början av februari. … Ihhh.

Men nu är julgranen och tomtarna borta, så då kan jag fokusera, plus att jag har tider att passa, då brukar jag kunna vara lite mer strukturerad:)

Nu ska jag faktiskt hoppa i säng, jag fryser lite om fötterna, och är lite seg, så kanske att det går finfint att somna om man kryper nära lill-Fjant och stjäl lite värme.

Idag var det förresten Kramens dag, kom ni ihåg att kramas? Jag kramar ungarna mest hela tiden, men idag såg jag till att alla fick varsin kram, annars är det ju enklare för tonråingarna att smita undan 😉 Robban uppskattade kramen extremt mycket, han var mitt uppe i nån tävling på GTA, eller vad det kan ha varit, nåt racingspel, så han höll på att köra av vägen..hehe, givetvis fick han tre till, och leendet sa att det ändå var rätt mysigt ♥

Janelle fick en tankekram, men jag hopppas att hon kände den ända hem till sig:)

Astrid Lindgrens ord: Ge barnen kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv, är ju bara bäst:)

Jag tror på det, alla dagar.

Nä, sova var det !

Natti natti 🙂

Ni är så gulliga, och jag tänkte svara er alla, men hinner inte, så till er som inte fick några ord, jag har läst era ord och jag uppskattar, som alltid, att ni tar er tid att kommentera. Jag älskar att ni fattar vad jag menar, jag tycker om att ni frågar och ifrågasätter, jag blir ledsen över att höra att ni är fler som delar mina erfarenheter.

Här ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ är till er alla:)

I går var jag irriterad, idag är jag mer sådär ni vet, uppgiven inför hur det funkar. Att jag skulle ge upp finns inte på kartan. När allt detta är över, så kan det dessutom hända att jag tar strid för det i sak, för så många som skriver till mig med liknande erfarenheter…det är fan inte ok. Sverige är inte rättvist. Systemet är fullt av kryphål och idioter kommer undan varje dag. Kanske kan man få en lex Carola, hehe;)  Den vore fin, en ständig påminnelse om att jag hade rätt.

Sen var det en sån dag när jag fick annan info, som inte direkt rör mig, men som ändå berör något så makalöst. Det gör ont i hjärtat för andra personers skull.

Men förutom det så var det en bra dag idag:)

Patricia var hemma så jag kunde lämna barnen hos henne och åka och träna, det är alltid kul på Björns pass, men jag har antingen väldig träningsvärk vänster baksida lår eller så är det en liten sträckning. Tacksamt nog så funkade det ändå, och svettig och glad kommer på köpet 🙂

Jag funderade allvarligt på att plocka bort julen, allt är kvar, men kom på att jag nog inte skulle ”hinna” och så skjuter jag på det till i morgon. I stället har jag pratat i telefon och samtidigt vikt tvätt, tvättat, lagat mat osv. Det ena samtalet avlöste det andra, och till sist hade jag lite ont i örat av luren;) Skavsår i örat får en ny innebörd:)

Lite sommarplaner bokades, det kommer bli kul, och sen var det en kattförsäkring som avhandlades, bland annat.

Jamie var med mig i tvättstugan och plockade ur tvätten ur maskinen och slängde upp den i tumlaren, och han är bra säker på att välja tvättprogram åxå, man kanske får nytta av honom på riktigt om några år, hihi.

Ser ut som en mager tana, men han luras bara, den här killen är en stadig bit på över 20 kg:)

Jajaa, det ser ut som skit i bakgrunden, och då ska ni ändå veta att jag gjorde ett tappert försök att få så lite stök som möjligt på bild;)

Lovelia är väldigt mkt bättre med vattkopporna, men mellan varven blir hon så trött. Och då är det nära till tårarna, så det märks ju att hon inte är frisk. Lilla hjärtat.

I dag har hon mest hängt framför Vi på Saltkråkan medan Jordan spelat Minecraft på datorn. Man får ha sådana dagar, och i morgon har vi planerat ett pyssel. Lovelia funderade länge på vad hon ville göra, och så kläckte hon det äntligen, få se om det blir av:)

Hon har inte orkat pyssla hittills, annars gillar hon att måla i Top model böcker, men inte ens det har lockat, men det kanske vänder nu. Hoppas kan man ju. Jag hittade några kartonger från nån scrapbooking-klubb jag var med i för länge sen, och det kan de roa sig med i timtal, så det hamnar i deras skåp.

Det har snöat ute, och jag blundade och gick in;) Tänkte att det töar säkert bort, jag skiter i att skotta. Det kan vara årets sämsta beslut, men mest troligt funkar det, temperaturen ligger på plus. Jag har inte nån koll på vädret, ska det bli nån vinter eller hur går snacket? Tidigare i höstas talades det ju om en monsterkall vinter, men jag har lite svårt att se att det skulle komma. Nu VET jag ju att det kan ändra sig fort, men mentalt är jag inställd på vår nu:)

Det är nog inte smart, för besvikelsen lär ju komma.

När vi ska till Hola så snackades det om att vi ska åka längdskidor. Jag kan inte det. Jag har inte stått på ett par vanliga skidor sen jag gick i ettan, första klass, och det var inte på gymnasiet;) Jag var inte bra på det då heller.

Nu ska det åkas i vackra spår på ett berg. Slingan är inte så lång, bara 8 km eller så..lite kuperad…Nä just det;) Inte så långt. Blir väldigt långt att krypa, för det är ju i den positionen jag lär vara..

Alla norrlänningar, dvs alla över Gävle;) åker ju skidor som de tar en promenad, så för dem är det ju bara härligt, men jag har lite ångest.

Kanske ska jag fejka en stukad armbåge eller så;)

Nu ska jag sova, vi hörs i morgon 🙂

Natti natti:)

Nä, jag vet inte jag. När mötet inleds med att jag får stränga ”order” om att jag inte får blogga om det, då vet jag inte riktigt. Sen när fick jag tystnadsplikt, och mot vem? Och för den delen, sen när har jag bloggat om mina möten med olika instanser?  Jag har sagt att jag ska på möte, och jag har sagt att det är jobbigt. Mer detaljerat än så är det inte.

Ska det vara så farligt.

Och varför ska det vara så förbannat tabu att prata öppet om att jag är ledsen över att bli behandlad som skit?

Klart att det kan kännas lite för den som gör mig ledsen, men newsflash – vem fan bryr sig? Om jag så skulle ställa mig och skrika ut alla detaljer offentligt, varje dag i veckan i ett helt år, så är det ändå bara en bråkdel av den smärta som jag lever med dagligen.En bråkdel av dem smärta som barnen upplever.  Man kanske ska tänka efter före. Och klarar man inte det kanske man kan stila till sig under resans gång, valfri dag. Inte fortsätta bete sig som ett generalpucko. Skylla på alla andra än sig själv. Ta noll ansvar. Skylla på en jäkla blogg? Allvarligt.

Nä, jag bloggar om vad fan jag vill. Och jag vill inte blogga om mötet på en instans idag, på precis samma sätt som jag inte velat det förr. Men nog blir jag extra sugen på att vara motvalls, det ska erkännas;)

Så, jag har alltså varit på ett möte idag. Mamma och pappa kom och passade de tre små, och jag lånade pappas bil så jag kan parkera i garaget:) Jag älskar att köra den bilen, den är stor och snygg och lätt att manövrera, ända tills jag körde ner i p-garaget och den immande igen, och jahaja, där var det stopp, jag måste backa, fast jag ser inget alls genom rutorna;) Innan jag hittade knappen för fläkten…håhåjaja:) Å andra sidan har den backsensor så jag backade i blindo, nekas problemas. De bygger om i garaget så det var inte som vanligt, extra trångt och bökigt och avstängt. Som grädde på moset var närmsta automat ur funktion, så jag fick gå ett extravarv och fick sen ta det långa benet före och klev in i väntrummet några minuter före utsatt tid. Man behöver inte vara i GOD tid, bara man är I tid:)

Efter mötet gick jag en rask och ilsken promenad för att få ur mig lite irritation innan jag återvände hem.

Mamma och Lovelia hade sorterat alla strumpor ♥ Mitt absoluta hatgöra. Nu var det en väldans massa udda, och med de udda jag samlat i en stor låda under sängen är chansen att få ihop många par stor:) Mamma tyckte att jag skulle låta de vara så kunde hon få göra det när jag åker till Hola nästa gång,. och jag protesterade inte;) Inte heller hade jag nåt att säga emot att hon planerade att stryka killarnas skjortor.

Stryka är ändå något jag kan tycka är rätt fridfullt. Det luktar gott, och man kan inte slarva och stressa för då blir det inget bra, utan man tar det lugnt och fint.

Jag har en sånt här värstingjärn:och det är extremt mkt mer effektivt än mitt förra som Jamie eldade upp, så det bidrar ju till att det är roligt igen att stryka. Nu gör jag det inte ändå, eftersom det inte finns tid, och det mesta går så bra att hänga upp snyggt så slipper man, man behöver ju inte leta jobb direkt. Det är ett Tefal.

I stan idag så gick jag förbi en tvättstuga, en såndär som finns i flerfamiljshus i källaren ni vet, och som det luktar. Doften av ren tvätt, tvätt och sköljmedel som strömmar ut från ventilerna gör att jag kan stå där en stund och bara snosa in:)

Så kan det lukta ibland när man kommer hem åxå, och tvättmaskinen är igång ( typ alltid) Eller det luktar säkert alltid men jag lägger märke till det speciellt om man kommer utifrån. Love it. Min favoritdoft på parfym är för övrigt Clean, som doftar nyduschat, ren tvätt, och så vidare. Finns många varianter och alla är fina. Jag är en rätt ofancy person, helt klart 😉

Att få ligga med näsan i nytvättade textilier är finfint, det tycker även Smulan:)

Lovelias vattkoppor är så mycket bättre idag, och jag vet inte om det beror på Poxclin eller om det bara är som det är, men oavsett så är det så skönt att hon slipper vara ledsen för att det kliar. Jamies är på väg att torka ut.

Han är ju bara för rolig den lilla rackaren, han vet så väl hur han ska linda mig runt sitt finger, och han gör det hela tiden. Han tittar lite under lugg, småler lite, klappar mig på kinden och lägger sina armar om halsen på mig och kryper upp i famnen, och så viskar han : Älskar dig mamma.. bästa mamma världen ♥

I natt var han lite orolig, det kliade och han vaknade till, och insåg hur långt bort från mig han låg, varpå han kröp och lade sig halvt på mig. Jamie väger drygt 20 kg, så det blev både varmt och tungt, men alltså….inte har jag ju hjärta att flytta på honom. Jag vet att han självmant brukar flytta sig när det blir varmt, så det är bara mysigt att gosa nära en stund. Även om klockan är halv fyra på morgonen;)

Sen var det ett spöke uppe och gick i natt, när jag precis lagt mig. Jag hörde små snabba steg som målmedvetet gick över golvet i köket, och eftersom jag inte hunnit mer än få ner huvudet på kudden så klev jag upp igen för att se vem av ungarna det var, och vad det var för fel, och det var …ingen. Okey.

Nu är jag inte direkt vidskeplig, och tror inte på spöken på dagtid, men på natten är allt lite annorlunda, så är det bara. Men alla låg som de skulle i sina sängar, och det låter ofta i huset, speciellt när det blåser, så jag släppte det och somnade. Konstigt nog eftersom jag har svårt att somna, det är ju samma film i huvudet varenda kväll. Jag önskar att man kunde byta ut den, jag skulle kunna tänka mig nåt mer rogivande, kanske en naturfilm med valar eller så, inte den där realityskiten 😉 Men man får ju inte välja.

Ändå så sover jag bättre nu tycker jag, även om jag har svårt att komma till ro, eller snarare att jag inte är trött, men det går åt rätt håll. Tack gode Gud för det, man blir ju knäpp av att ligga vaken och glo i taket.

Idag hade jag ingen som kunde kika på killarna och Lovelia och Trixie på eftermiddagen, så jag kom inte iväg och tränade, men det var kanske lika bra. Vissa dagar känner man att man bara är sur och tjurig och då är det lite rysk roulette, antingen blir det ett svinbra pass eller ett värdelöst. Idag hade det blivit urdåligt, det insåg jag när jag, Patricia och Corrinda körde Paolo. Absolut noll intresse av att göra något utöver övningarna, men jag gjorde dem, och det var jobbigt, och det känns bra efteråt:)

Plus att vi körde 50 knäböj sen och planka i typ 1,5 minuter.

Sen gjorde jag nåt så gott:) Och nu, mina vänner ska vi komma ihåg att jag inte gillar kokos. Fast jag gör nog det nu. Eller så är det bara tillfälligt vad vet man:) Men man ställer en kokosmjölksburk i kylen, och då blir det ju fast, som det väl alltid är i toppen av burken? Man skopar av den här grädden och så vispar man den slät och lite fluffig, blandar med kvarg om man vill, och kakao, och tjohej så har man som en chokladmousse. Recept från Olga Rönnberg, som hade lite stevia och jordnötssmör i sin men som jag hoppade för det är så jäkla drygt att veva ihop jordnötssmör med något annat, det blir bara joxigt.

Löjligt gott. Just inga kalorier. Skiter i att ha i kokosmjölken i grytor, här ska ätas desserter;) hehe.

I helgen ska Corrinda spela RM, på Öland. Det är typ jättelångt. De ska åka bil, och eftersom jag ibland blir lite hönsmammig även jag, så känns det sådär med så lång bilväg i detta väglag som är. Jag tror inte att jag är bättre bilförare än nån annan, eller jo;) men inte bättre än nån av de som ska köra ner, så det är inte det, men det hade känts bättre om det var riktig barmark. Dock är det spännande för dem att få åka till Öland, och jag är lite avis för jag har aldrig varit där. Nu är det väl en lång bro man ska över och det tillhör inte mina favoriter. Långa långa broar, tunnlar och parkeringsgarage är läskiga. Kan bero på att jag sett för många filmer;)

Kanske måste man åka dit nån gång? Jag har inte varit på Gotland heller, men väl Bornholm. Öar som öar, eller?  Något jag gärna skulle vilja göra nångång är att köra bil i Sverige, och bara stanna när man är trött, och se saker utefter vägen, inget inplanerat eller några tider att passa utan bara en roadtrip. USA ligger högre på önskelistan, men Sverige har så många vackra, lustiga, charmiga ställen. Men jag tror att det inte skulle roa barnen så där väldigt, även om de är helt otroligt enkla att åka långresor med i bilen. De sitter där och tittar ut, lyssnar på musik eller sover. Trixie satt och lekte med Barbiedockor en gång hela vägen från Astrid Lindgrens värld och hem. Ganska jättemånga mil:) Hon var väl tre, fyra kanske ♥

Jaha, och det var väldigt så svamligt det bidde idag:)

Jag har så jäkla mycket saker att ta tag i, men orken finns inte så jag skjuter upp det…nu hör jag hur granen barrar..hehe, så det är ju helt klart dags att plocka undan julen. Men det är ett stort projekt så jag måste ladda.

Sen ska Jordan och Jamie vara testpiloter för ett ganska nytt märke på marknaden, nämligen Ossoami och jag ska se till att visa er de jeans och tröjor som ingick i testpaketet, men de bilder jag tagit är borta? Ska ta nya så fort jag kan. Det verkar vad jag sett så här långt vara hur bra kläder som helst:)

Nä men nu ska jag väl hoppa i säng då, det är cirkelfys med Björn inplanerat i morgon, och det missar man inte gärna, så jag får lov att avsluta.

Ha en fin dag:)

Natti natti 🙂