Hoppsan texten försvann i förra kommentaren… Känner att jag har en Ã¥sikt ang ditt resonemang om barnbidrag. Det är ju inte hela sanningen att man fÃ¥r samma barnbidrag om man har ett barn eller tio. Man fÃ¥r ju tillägg frÃ¥n barn 2,detta ökar med antalet barn och frÃ¥n och med barn nr 5 är det ju faktiskt ett helt barnbidrag extra/barn. SÃ¥ du kan ju inte säga att ni har 1050 kr x 9 och ”lite till”,det blir betydligt mer än sÃ¥… Därmed inte sagt att ni lever pÃ¥ bidrag,det menar jag inte alls,som du säger,alla har rätt till barnbidrag. Ville bara inte att det skulle bagatelliseras som smÃ¥pengar!
Carola: Nej det är inte smÃ¥pengar, men i relation till antalet barn sÃ¥ är det inte heller speciellt mkt pengar. Det lÃ¥ter mkt för nÃ¥n som har ett eller tvÃ¥ barn, och det ÄR en stor summa, men det blir inte sÃ¥ mycket mer per unge än vad alla fÃ¥r, förstÃ¥r du hur jag menar? 🙂

Håller med helt och hållet med att föräldrarna ska stanna hemma under tiden de har små barn! Mer mamma/pappa ledighet tack!! 🙂

Jag undrar om du har ett jobb att gå tillbaka till när du är ”klar” med din mammaledighet? Vill/ska du börja jobba igen någon gång? Jag tänker att det är långt kvar till 65 för dig, och är bara lite nyfiken på vad du vill göra när föräldradagarna är slut och ni inte ska ha fler barn?

Tack för en superhärlig blogg!
Carola: Jag har ingen tjänst att gå tillbaka till. Men nångång ska jag väl jobba, men det har jag inte funderat klart över än:)

Jag blir lite tagen över hur mycket fördomsfullhet det finns runt det här med att vara hemma med barnen. Eller att ha många barn.
Det handlar ju inte om vems livsval är bäst, eller hur? Det handlar ju om att kunna välja vad som känns bäst för din familj och dig.
Någon eller några drog in kroppsvikt, utseende och intelligens i den här debatten – tycker mest det är ett tecken på deras egen ointelligens..

Hamnade i en rolig diskussion om feminism och jämlikhet häromdagen. Den eviga frågan om hemmafruars vara eller icke vara. Jag kan inte förstå varför man inte ska få välja själv om man ska vara hemmaman/fru eller inte. Är det inte det jämlikt och feminism handlar om egentligen? Att få välja själv?
Vill man vara karriärist och/eller förverkliga sig själv genom jobbet – fine, gör det. Men klanka inte ner på dem som väljer andra sätt att förverkliga sig själv.
Dessutom: Har man inte råd eller möjlighet att skaffa många barn eller vara hemma med dem man har, trots att man vill, är det ju väldigt tråkigt. MEN ta inte ut det på dem som lyckas med sitt livsval – det är inte ok.

Intressant nog fanns det en undersökning i dagspressen igår där det visade sig att ca 50 % av både kvinnor och man skulle välja att vara hemmafru/man om de kunde..
Tankeväckande!

När det gäller vad jag tänker om att ha många barn: Avundsjuka! Jag hade önskat att få många barn, men av många anledningar blev det inte så. Jag har ”bara” två. 🙂

Min kommentar försvann nog sist 🙂
Men jag försöker igen, jag tänker såhär ang stora familjer;
Klarar man som föräldrar av att uppfostra trygga barn, så fine, skaffa så många barn som helst!
Men familjer som man ser med massa barn som inte klarar av sin barn har jag noll respekt för!
Att inte ge barn en grundläggande trygghet för att man är för många tycker jag är helt sjukt!
(Nu syftar jag inte på din familj för jag tycker dina barn verkar trygga)
Men ser man en familj i affären med tio ungar som är högt och lågt och föräldrarna bara skriker o gapar på dom så tänker jag iaf white trash!
Vore väldigt intressant att höra vad du tycker om min åsikt! Kram

Stort tack för en bra blogg!
Min fråga, hur gör du och Perra för att hinna med varandra och vårda kärleken? Jag har inga barn än men pojkvän och jag tycker det känns som om vi knappt får tid för varandra med jobb och annat.. Så jag kan inte ens föreställa mig hur ni har det!
Men man märker verkligen hur mycket kärlek som finns i er familj och det är så härligt att se! Många kramar till hela härliga familjen!! //Jenny

Vad jobbade du med innan du fick barn?

Kommer själv från en stor familj (11 barn) och kan ärligt säga att vi syskon nog har upplevt det lite olika med att ha många syskon. Jag har alltid tyckt om det men min storasyster tycker fortfarande i vuxen ålder att det är pinsamt och jag skulle nog säga att de sista 5 gångerna som mamma och pappa berättade att vi skulle få ett syskon var det allmänna protester från alla. När bebisen väl anlände blev den älskad och bortskämd av alla naturligtvis men den första reaktionen var NEJ! inte nu igen.. Men det är ju naturligtvis föräldrarnas val, där hade vi inte så mycket att säga till om. Jag vet inte. Det är svårt. Blöjor och amning tar så lätt över framför de stora barnens lite mer subtila behov så när det alltid finns en bebis är det lätt att de stora hamnar i skymundan tycker jag. Sedan tror jag också att det är väldigt beroende på vilka barn man får. Lugna eller överaktiva är en himla skillnad. det var en lång utläggning det här blev. Jag vill egentligen bara säga att det är skönt att ni finns och bidrar till att normalisera stora familjer (vilket inte alla familjer som var med i FA gjorde kan jag tycka. Inga namn nämnda). Någon gång snart kan jag kanske berätta hur många syskon jag har utan att behöva ägna nästa halvtimme åt att försöka hjälpa dem att komma över chocken 😉 Kram!

Det handlar inte om prioritering eller dyra hus heller..
Vi skulle inte ens ha råd att köpa ett renoveringsobjekt och med bättre bil menar jag en bil som man kan lita på att den startar och att den inte tvärdör utan anledning när man kommit halvvägs.
Och du pratar om utomlandsresor, jag har aldrig varit utomlands i hela mitt liv.
Våra pengar går till räkningar, mat och kläder..

Jag klagar väl inte på dig men jag blir ledsen när det känns som du klankar ner på folk som inte gör som du.

Hej!
Vill bara säga att jag blir peppad av att läsa din blogg. Har själv 3 barn 4½, 2½ och 3 månader och folk tycker redan att vi befolkar världen alldeles själv. Att jag dessutom är hemma med alla tre gör inte saken bättre. Det handlar om prioriteringar ekonomiskt, men det är guld värt att få vara hemma med barnen och vara delaktig i deras utveckling hela tiden. Det hela handlar om vad som är livskvalitet och det är olika för oss alla. Men som du säger så är det märkligt att det är helt ok att en barnen är på dagis; massa barn med lite personal, men att vara hemma med dem själv är inte lika accepterat.

Håller på dig!
Annelie

Hej! Nu har jag en fråga. Ni har 9 barn. Vill ni ha fler? 😉

Hej!
Jag har tre småsyskon, den minsta är fyra år yngre än mig (17) och så är de ett tvillingpar på 19, jag själv är 21.
Mamma var hemma hela vår uppväxt och de är först dom senaste två åren som hon börjat jobba lite som vikarie på en förskola.
Är oerhört tacksam för att hon fanns där när man kom hem från skolan, att man inte behövde bli ivägskickad till skolan när man kände sig hängig för att mamma måste iväg till arbetet.
Pappa har eget företag i en byggnad 10 meter från huset, kontoret var tidigare inne i själva huset så han var också ofta hemma.
Har kommit fram till de nu på senare år att jag haft en himla tur som fått växa upp med båda mina föräldrar närvarande i princip 24 timmar om dygnet 🙂

Fast visst tyckte man att de var rätt pestigt när man kom hem och hade kompisar med sig och dom frågade varför min mamma alltid var hemma. 🙂 Haha och jag tyckte att de var jättehäftigt och spännande att få följa med hem till någon som var ensam hemma. De var ju aldrig jag 😉
Men de var väl en period där runt 12-13års åldern…

Hur som helst så är alla mammor som är hemma med sina barn mina idoler!! 🙂
Måste ju vara bland de viktigaste man kan göra. 🙂

När jag gick på lågstadiet pluggade min mamma till lärare, och jag vet inte riktigt vad det var för lattjo schema hon hade men det innebar i alla fall att hon var hemma varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Vilken lyx det var!! Att kunna åka HEM efter skolan och inte behöva stanna kvar på fritids till fyra halv fem varenda dag. Många av mina vänner var också hemma på eftermiddagarna och jag minns att vi satt på bussen på väg hem och tyckte synd om de som fick vara kvar på fritids.
Att min mamma studerade innebar ju såklart att det inte fanns pengar till några charterresor, men vi åkte faktiskt på skidsemster till Sälen en gång om året. Så visst kan man överleva, och mer därtill, med ”bara” en jobbande förälder 🙂

Hej!
Har precis börjat läsa din blogg, men följde er och de andra familjerna i TV när det begav sig!

Ville egentligen bara säga att jag tycker att ni verkar hur mysiga och goa som helst, och det är spännande att få förklarat för sig hur det fungerar med många barn! (Jag själv har två, tredje på jäsning!) 🙂

Många gånger får jag mig en tankeställare om vad som är viktigt när jag läser bloggen! Tack för det!

/A-K

Jag är själv äldst i en skara av 10. Helt underbart. Jag är 30 och min minsta bror är 7 och har downs syndrom. Han är hela familjens sockertopp. När jag var yngre tyckte jag det var jobbigt med många syskon, men nu är jag stolt över att ha många, som kan relatera till mej. Som har samma uppväxt och som kan förstå mej. Är gift med en man som har 7 syskon. Vi har själva 4 barn och fler, eller iallafall 1 till skulle gärna få komma. 🙂 Just nu är jag hemmafru och pluggar ite matte, för att om några år kunna läsa till sjuksyrra. Vi har valt att leva på en inkomst, för att någon av oss alltid ska finnas till hands för barnen. De tre stora går i skolan nu och den minsta på förskola 15 timmar i vecka, för att jag ska kunna plugga och för att hon ska få leka av sig med andra barn, när syskonen ändå är i skolan. Bet här passar oss utmärkt nu och sedan när de är lite större så kommer vi jobba båda två, men båda kommer inte jobba heltid, utan vi ska försöka att någon av oss kommer vara hemma när de kommer hem från skolan. Vi har inte skaffat barn för att andra ska fostra och ta hand om dem åt oss. Vilket i stor del bli om man är två heltidsjobbande föräldrar. Sen förstår väl jag oxå att vissa ”måste” jobba mycket att för att de måste bo fint och resa. Men i våran familj får man växa upp med kärlek och uppmärksamhet.

Jag kan inte säga mycket mer än att du verkar vara en helt underbar människa med precis rätt prioriteringar i livet.
Du är nog lite av min idol.

/Josephine

Älskar att ni har många barn. Förr hade man det ohc då var det nästan mer konstigt om man bara hade en eller två st.
Det där me tvätten tror jag inte spelar någon roll hur många man är i familjen, vi är 4 st och jag tycker jag tvättar förjämnan. Tror att ju fler man är desto mer effektiv blir man med tvätt och städ och dylikt!!!

Hoppas ni skaffar flera barn så folk kan klaga lite mer, hehe… men jag tycker ni är en super familj utifrån bloggen och teven!!!
Kramar från Dalarna