Det är roligt att planera, roligt att genomföra, men ack så skönt när det är över ändå 🙂

Varje dop så har jag varit orolig för att nån ska bli sjuk, vi har ju några att välja på liksom…,men även denna dag så vaknade alla pigga och krya , och bara en sån sak gör ju att resten av dagen blir bra!

Det skulle krångla till allt så makalöst om någon blev sjuk en sån här dag..

Men, nu behövde vi inte fundera på det utan det var bara att köra igång dagen 🙂

Jamie och alla småtjejerna + Jordan duschade / badade redan igår kväll, så de var klara, bara de större kvar och de klarar sig ju själva.

Vi hade dukat lokalen igår kväll redan, jag har väldigt mkt att säga om den, men det spar jag till ansvarig uthyrare…det är inte så snälla ord 😉

Men den var klar, och vid 11 så åkte Perra dit och tog emot tårtorna. Här hemma var alla mer eller mindre färdiga, men lite småfix återstod, sånt som jag inte är så bra på..:

  Slipsknytning 🙂

Jag trodde faktiskt inte att Jordan skulle gå med på att ha sin på sig, men han satt så snällt där medan Perra grejade.

Och sen tyckte han att han var väldigt tjusig:)

Hans jeans är så otroligt snygga! Baksidan är snyggast, men den blev inte fotad, det är fickor och stickningar.

Jeans och skjorta kommer från Kappahl , slipsen från Name it.

Strumporna valde han själv, de är rosa med blommor på 😉

Trixie ville såklart vara med på bild, hon satte på sig sin klänning och sen utbrast hon förtjust:

-Åh vad jag känner mig FIN  !

Härligt:)

Trixies klänning är återvinning, den hade Corrinda på Trixies eget dop , faktiskt , sen dess har den hängt i klädkammaren…eller DE  för alla tjejerna hade lika, i två färgställningar, Lovelia har den andra varianten:

De fick samla ihop sig i hallen allt eftersom de blev klara, vi vågade inte släppa ut Jordan….

Novalie har en klänning på sig som min mamma, alltså deras mormor hade på sin allra första skolavslutning. Den är så fin!  Även den har varit på dop tidigare, Janelle hade den när Robban&Corrinda döptes.

Mamma och pappa kom förbi och hämtade upp några av våra juveler så vi slapp ta dubbla bilar, och så for vi.

Dopklänningen var med 🙂

När vi döpte Jordan så satt jag i bilen på väg till kyrkan och var så nöjd med mig  själv, att jag kommit ihåg allt, trots att vi hade ett filmteam som stökade till det för oss ibland, mest att de var lite väl tidsoptimistiska 😉

Plötsligt kröp en liten tanke in i skallen….och jag frågade Janelle om klänningen hängde där bak i bilen….Vilket den ju inte gjorde. Men hallå? Glömma dopklänningen? Men jo, det var på riktigt, den hängde kvar hemma, så det var bara att vända om 🙂

Eftersom vi var i god tid så blev det ingen panik, men det klipptes ihop så 🙂

 

Framme i kyrkan så gick vi in i sakristian, för att klä om Jamie och prata med prästen, och Jordan kollade runt i den här nya, rätt spännande miljön:

Rena skor, och med prästens godkännande 🙂

Vi var en halvtimme tidiga så Jamie fick lite mat, och vi hann med att fixa lite hår och smink osv. Eftersom vi ju blev ensamma att döpa nu, så var det ingen som skulle läsa evangeliet om Jesus och barnen, det skulle de andra familjen göra, så vi frågade om Corrinda ville , och visst. Prästen läste igenom det med henne så hon skulle ha hört det.

När alla våra släktingar och vänner satt på plats och klockan var halv ett så ringde klockorna och vi tågade in.

Jordan hade gått och satt sig hos J i bänkarna så han fick sitta kvar där, men när vi radade upp oss så såg jag hur han funderade, och sen skyndade han sig att komma och sälla sig till sin flock 🙂

Han gick sen lite fram och tillbaka, tyst som en mus, för det mesta, men skötte sig utomordentligt. Lilla gubben.

Lovelia med en psalmbok, som hon mkt nogsamt bläddrade i tills hon kom till den sida hon tyckte var rätt, och då höll hon den och såg förnuftig ut 🙂

Jamie var jättetrött, och blev ledsen, han ville inte alls ligga i min famn, jag satte upp honom mot axeln och det var bra en stund, men sen skrek han lite till och från. Det är han den första att göra, de andra har varit tysta , utom möjligen just vid själva dopet, men det kan man ju förstå.

När Kajsa, prästen, tog honom så blev han glad 🙂 Eftersom han var deppig så frågade hon om det var ok att hon höll honom på mage, och det var han helt nöjd med;

Lovelia kikar 🙂

Han döptes till Jamie Christer Unger.

Jamie eftersom det är han, Christer efter morfar och Unger då efter gammalmorfar .

Jag var tvungen att kolla upp hur många som heter så, och det var 6 kvinnor, 9 män och 6-700 i efternamn, så det namnet verkar funka på allt 😉  Ingen har det som tilltalsnamn.

 

Novalie hällde upp dopvattnet, Lovelia torkade hans huvud efteråt, och så kom Jordan och pratade lite, och Kajsa frågade om han ville torka lite han med, så Jordan tog servetten och strök den försiktigt över Jamies huvud.

Sen sjöng Patricia Du vet väl om att du är värdefull, för sin lillebror;

Det gick ju inte helt klockrent, hon är lite förkyld, och hade inte övat utan det blev en aning för hög ton, men strunt samma, hon var bland idel vänner 🙂 Och det är tanken som räknas.

Jag har vissa sånger, psalmer, som jag inte kan höra utan att tårarna trillar, och det här är en sån, så jag stod och torkade ögonvrån lite diskret 🙂

Janelle tände dopljuset och sen var det sista psalmen Måne och sol, och den sjunger barnen på kyrkis så den kan de och klämde i för fullt 🙂

Efter dopet sen så berömde Kajsa oss alla för att vi var en så fin familj med så många söta fina underbara barn, och sa att vi är rika på kärlek, och det stämmer ju. Mitt pensionskuvert ekar tämligen tomt, men hjärtat är fullt av kärlek, så det blir nog bra till slut ändå 🙂

 

Så fotografering:

Ingen Jordan?? Men han är på väg, det är honom vi tittar på allihopa:

Sådärja!  Redan här är slipsen lite på sniskan 🙂

Och så tappade han sina Lennakatten biljetter han fått av Anna:

Jaja 🙂

Jag funderade, provade och funderade men till slut blev det den vita tunikan från Flash 🙂

 

Jamie hade somnat, helt slut stackars liten, och jag knycklade ner honom i babyskyddet och så åkte vi till Kamratgården, minglade lite utanför en stund,medan tårtorna på nåt mysko vis hoppade fram på faten 🙂

Mamma, och flera av mina snälla vänner tog sig an kökstjänsten. Det gör de alltid, underbaringar 🙂

Corrinda hade en liten hatt på sig:

Den köpte jag till Janelle i London, och den sätts fast med klämmor, jättesöt:)

Corrinda var ledsen, för hennes basket lag spelade UNT cup i helgen, och nu kunde hon inte spela finalerna i dag.. och jag visste inte det när vi bokade dag för dopet. .

Men det blir fler cuper, men inte fler dop för Jamie.:)

Robban och Patricia:

De två som man sällan får på kort, tillsammans. Hon har höga klackar på sig, det skiljer inte så mkt i längd annars.

 

Alla mumsade i sig av de tre smörgåstårtorna vi hade, och det blev 3/4 kvar totalt, och det gör ju inget alls det , lunchmat i morgon 🙂

Perras pappa och fru missade hela kalaset, för de hade glömt? eller nåt och när vi fick tag i dem så satt de i bilen på väg hem från Småland och Perras farmor.. Han blev jätteförvånad och säger att de inte fått veta datum, medan Perra är tvärsäker på att han sagt det…Jag låter det vara osagt vem som varit klantig 🙂

En familj lämnade sent återbud pga sjukdom och hade alla kommit så hade det varit perfekt beräknat med tårtorna, men nu fick vi lite över. Hellre det än för lite.

 

Så kaffe och dessa godingar:

Jag älskar de här tårtorna!!! Skulle lätt kunna äta upp en hel själv…eller nä, men nästan!

Vi har en kvar i kylen, så vill nån komma på fika så varsågod,.Men snabbt då innan jag ätit upp den…

Barnen är sugna på att börja ta:)

Robban åt upp BÅDA roserna….hua, sött och slibbigt, till det så åt han tre bitar tårta… När han väl äter nåt så gör han det med besked 🙂

 

Presentöppningen tog sin tid, barnen fick hjälpa till, och sen gick de runt och visade vad Jamie fått .

Sen röja, röja, röja för att sen samlas till det traditionella kortet med faddrar och familj:

Vi är många nu 🙂

Janelle, Patricia, Johan; Jag och Jordan, Perra, Petra

Richard, Robert, Magdalena med Jamie, Novalie, Trixie, Corrinda med Lovelia i knät.

Det är två fotografer, och alla tittar åt olika håll 🙂 Det är ett elände att få alla att se normala ut samtidigt-

Jag vill ha ett familjefoto taget av en proffsig fotograf, måste ju ha som Hollywoodfrun ju 🙂

 

Pappa körde runt på en rysligt nöjd Jordan:

Vem av de här två filurerna är min syster tro?

Den ena är min syster på riktigt, och den andra har tillkommit i vår familj lite senare 🙂

 

Ja, sen var det bara att packa ihop alla grejor vi haft med oss, och åka hemåt. Perra fick ta en promenad med Jamie i vagnen hem , för vi fick inte rum med den i bilen…och jag hade så ont i fötterna, är ju inte direkt van att gå med klackar, så han fick den äran. Han hade ont i tassarna han med, vi har våra fina skor för sällan helt enkelt 😉

 

Jamie är döpt, han var glad för det mesta under dagen, och jag tror att han känner sig helt nöjd:)

När prästen hällt vatten över huvudet och barnen torkat av honom, så fixade hon till hans tuppkam igen 🙂

Han är för underbar vår lille prins:)

Jamie Christer Unger Wetterholm  🙂