För fem år sen föddes min minsta pojke. Inte minst till vikten direkt;) för han vägde drygt 4kilo och var sisådär 52 cm lång. Tror jag:)

Som jag älskar den här ungen♥

Jag älskar alla ungar GIVETVIS, men Jamie är lite speciell. Kanske för att han är minst, men mest för att han liksom bara är min. Hans pappa fanns där i allra högsta grad när han föddes, och allt var superbra, men den hösten förändrades allt. Han var borta mer och mer och faktum är att Jamie sällan träffade sin pappa, för han sov de få timmar som de var på samma ställe. När Jamie var ett år och sju månader så lämnade fadern huset och sen vet alla hur det varit.. Första 1,5 året efter det träffade han barnen 23 timmar. Ja på hela tiden. Så att säga att Jamie inte hade en aning om vem snubben som kom och hälsade på när han var runt tre år är ju inte direkt att hitta på. Han hade ingen susning.

Jag känner inte att jag behöver gå in närmare på det, men det är därför som han känns som MIN.

Och han är såklart en riktig liten mammagris ♥ som talar om flera gånger varje dag att han älskar mig, och han har extremt lätt att linda mig runt fingret.

Så här såg alla ut när de kom och hälsade på mig på BB:) Jag började såklart gråta, för jag kände mig så oerhört rik, välsignad om man så vill. Jag börjar tjuta nu med;)

Fatta att alla är mina!

Patricia och Jamie är som stöpta i samma form, och de har ett speciellt band.Det knöts nog här:)

Patricia har även varit den som fått bli den andra vuxna i Jamies liv, Janelle flyttade hemifrån bara några månader efter att livet ställdes på ände, och hon finns alltid där för syskonen, men Patricia har varit oerhört nära Jamie. De är dessutom lika som bär.

Det här är Patricia.

Och det här Jamie. Svårt att visa på bild, men de är väldigt lika, både till utseende och sätt.

Jag hoppas dock innerligt att Jamie har en mindre horminstinn tonårstid….hujedamig;)

En glad ettåring:)

 

Och igår , lördag fyllde han fem år. Som brukligt i den här familjen så samlades alla syskon och jag och så tågade vi in och sjöng för honom. Som alltid så gömde han sig under täcket:)

Han tycker om att vi kommer, men det blir jobbigt på något vis samtidigt. Så här har han gjort alla år, ända sen han var ettåring alltså. Och sen kommer han fram med ett leende.

Han öppnade sina paket, och blev glad och nöjd. Han fick sin kikare

Och han fick fotbollsmål plus boll av Simon och Patricia, som jag bara inte orkade montera ihop just då, som sen Janelles Simon förbarmade sig över under fikat:)

Han fick lite mer småsaker som inte hamnade på bild.

Kassa bilder, sorry.

Jag mådde inte helt hundra och gick och lade mig en stund till,. Vädret:( och jag mådde som efter en kväll på krogen, utan att ha varit där. Helt värdelöst, men det gav med sig och efter nån timmes sömn till så var jag piggare. Ungarna hjälpte mig att fixa i ordning till födelsedagsfikat, som jag tagit exakt noll bilder ifrån…? Fattar inte..

Jamie ville inte ha tårta, utan det blev jordgubbar, blåbär, hallon, ananas, melon, marshmallows, minimaränger, kolasås, grädde, glass, bullar och kakor. Det är så gott! Jag klagar inte:)

Inget av barnen är jätteförtjust i tårta, de äter den och vill gärna ha en, men sen blir det alltid massor över.

Lovelia och Trixie plockade blommor, och Jordan var ut en sväng och plockade blåbär. Jag har lovat dem betalt nämligen, och hoppas fylla frysen….kommer aldrig ske, men kanske att jag ger upp min stora ovilja att plocka blåbär och ger mig ut. Köpte en bärplockare i alla fall. Alltså inte en mänsklig 😉 utan en i plast från Biltema;) Jag tycker inte om att plocka bär, man får ont i ryggen, blir myggbiten och får fästingar. Men jag älskar blåbär i min kvarg och de är rätt trista i de frysta paketen… så jag borde:)

Gästerna anlände vid 14, inga konstigheter här inte utan samma tid, samma gäster som alltid. Minus Anna och Lasse som var upptagna och saknade ♥ måste ses snart!

Farfar och Enny, mormor och morfar, syrran, Janelle och Simon dök upp, och så alla syskon förstås. Vi är ju många bara med den allra närmsta släkten.Underbart:)

Och ja, farfar är alltid välkommen hit, jag ser ingen anledning till varför det skulle vara något problem, men frågan kommer alltid upp från någon av er:) Och för den delen så skulle han aldrig få träffa kidsen annars, så för mig är det självklart. Jag har ingen önskan om att klippa släktband åt något håll och har aldrig haft.

Syrran hade köpt en sånhär bodysurfboard. De heter säkert nåt annat;)

Och solbrillorna:)

Coola killen, hang loose. Och ja igen, shortsen är för små, men han skulle absolut ha dem..

Lite sommarvärme nu då, tack!

Han kom dragandes med sn bräda hela kvällen sen och ville bli fotad i olika fräna positioner, men stod ju inte stilla så det blev bara sudd.

Janelle och Simon hade köpt en cool piratkikare, och två vattenpistoler/rör. Så som sagt, lite värme nu tack så vi kan använda det här.

Jamie är helnöjd med sin födelsedag, och idag så fick han även en radiostyrd lamborghini av sin farsa så lyckan är total. Den har han kört runt med hela kvällen och redan kört slut på en uppsättning batterier… gahh, måste köpa fler uppladdningsbara på Ikea:)

Få se hur länge den håller  bara, de här killarna är världsbäst på att sabba saker, men han verkar ta hand om den hyfsat. Jag påminner förvisso hela tiden, som en jäkla tjatkärring, men jag blir tokig när de har sönder leksaker för att de är ovarsamma.

På kvällen när alla gått så låg han med mig i soffan och såg på en kass film med Brad Pitt. Jag tänkte att det borgade för att den iaf var sevärd;) men den handlade om baseboll som jag verkligen inte begriper ett jota av;) och då pratade vi om dagen och hur det var att vara fem år nu. Min lilla stora kille ♥

Tänk vad fort det går, jag skulle gärna stoppa tiden nu. Det säger jag ofta, men jag tycker oftast att jag lever i en alldeles perfekt tid just NU. Det finns undantag, när vinterstormarna yr runt knutarna eller det blir översvämning i tvätteriet så kanske jag önskar att man kunde snabbspola, men med barnen så gillar jag oftast alltid nuet.

Jag är väldigt bra på att tänka ”sen”. Sen ska jag göra det och det, men samtidigt så kan jag sitta och bara njuta av att vara här och nu. Jag kanske inte hinner allt jag vill göra sen, men det gör inget. Jag hinner det jag hinner, gör det jag gör och det är good enough. Jag har en bucketlist, såklart, men den är inte på dödligt allvar. Jag är väldigt nöjd med att få vara med mina barn, få dela deras liv och deras vardag. Det tycker jag är den absolut största ynnesten, och något jag aldrig kommer att ångra. Inte ens den dag jag sitter med skitpension;)

Det de ger mig varje dag är något jag inte kunnat få på något annat vis.

Jag har så mycket kärlek i mitt liv. ♥

Och nu har min minsta kärlek fyllt fem år, obegripligt men fantastiskt.

Jag älskar dig, Jamie ♥

Och nu kanske jag ska skicka iväg detta innan tårarna rinner över;) jag är så fjollig;)

Natti natti 🙂