Jag har världens bästa barn, det är ju ingen direkt hemlighet:)

Ni vet ju att jag försöker uppfostra barnen till självgående, tänkande, kloka individer, och jag vet att det funkar eftersom jag har barn i alla åldrar, de kan liksom ge feedback, både positiv och negativ. Jag får förvisso ibland mina fiskar varma, men oftast så är de positiva till hur de blivit uppfostrade:)

Pust;)

Innan någon sätter kaffet i halsen så förtydligar jag – jag finns alltid där för barnen. Alltid och på alla sätt. Men jag vägrar att curla dem in absurdum. Jag tycker att de ska lära sig att ta eget ansvar och försöker därför hjälpa dem att göra just det. Det finns få saker jag ogillar så mycket som folk som förväntar sig att det ska flyga in stekta sparvar i munnen på dem, utan att lyfta ett finger.

Ungar som står i hallen och väntar på att bli påklädda…brrr.  Alla gör som de vill, men jag vill inte vara en betjänt åt mina barn:)

Jag får ofta frågan hur det funkar med så många barn, Allt från morgonrutiner till skjutsa på träningar, och sanningen är att eftersom jag låter dem ta eget ansvar så har jag det supereasy:)

Jag håller givetvis koll, men i stort så vet alla vad de ska göra, och det kommer helt naturligt.

Ta morgnar tex.

Jag har klockan ställd på sju, de behöver gå hemifrån senast åtta så det är gott om tid. Nästan varje morgon så hör jag hur de rör sig, för de har ställt egna klockor några minuter innan min. De vet att jag väcker men de vill gärna fixa själva 🙂 Lovelia och Trixie väcker alltid Jordan om inte jag hinner före.

Jag går och kollar så alla är vakna, och sen brukar jag ofta gå ut med Doris. Ibland är hon trött och ligger och sover så då avvaktar vi lite. Men jag gör det gärna innan de går, eftersom Jamie sover så vill jag inte lämna honom ensam hemma. Ofta är Patricia hemma så då funkar det att jag går senare, och ibland så vaknar han och följer med.

Ungarna fixar i ordning sig, packar sina väskor och går ut i köket och börjar plocka fram det de vill ha till frukost. Jordan vill ha välling, han älskar den och jag har inget emot att han fortsätter att dricka det,. Han har svårt att äta på morgnarna annars så vällingen är perfekt, och han vill göra den själv:)

Ibland ska han ha yoghurt i stället, och nån gång kan han vilja ha en smörgås,. de andra brukar äta yoghurt/macka och oboy. Ja, fy farao för oboy, men nu är det så. Jag gillar det inte, men ibland får man gilla läget;)

Ofta så sitter han med en bok och läser. Ja, jag är stolt så jag spricker:)

Lovelia och Trixie kollar oftast på Youtube till frukost….

Och jag gillar inte det heller, men å andra sidan så checkar jag instagram till frukost så varför ska inte de få kolla sina youtubers;)? Jag har aldrig tillåtit att de tittat på TV på morgnarna, då fastnar de bara, och vill se klart och det blir massa tjafs och kiv. Men med alla mobiler som flyter runt här hemma och sättet som internet har tagit över så har det blivit ändring. Youtube går dessutom att stänga av och fortsätta kolla senare:)

Det är tyst och stilla i köket, ytterst sällan tjafsar eller bråkar de, utan de sitter där i godan ro. Äter sin frukost, läser sin bok eller kollar vad som hänt på nätet. Harmoni. Lugn och ro. En bra start på dagen helt enkelt.

Jag kan ibland tycka att det är trist, för liksom. jag har inget att göra;)

Frågar jag om väskorna är packade så är de det, frågar jag om de har med sig gympakläder så har de det. Frågar jag om de har koll på var regnkläderna är eftersom det regnar så har de det. Frågar jag om de har borstat tänderna så är det klart och frågar jag något annat så har de koll på det med.  De har tvärkoll.:)

Jag kan möjligen få hjälpa tjejerna borsta och sätta upp håret, men oftast inte eftersom de ska ha cykelhjälm på så vill de på sin höjd ha en fläta eller två.

Det som ibland funkar sämre det är att ta undan efter frukosten. De tar alltid bort sina glas och tallrikar, men ibland glöms osten och yoghurten framme på bänken, och att torka av bänken är överkurs;) Men oftast så ser det helt ok ut. Jag ska verkligen inte klaga:)

Corrinda och Novalie brukar komma upp lite senare för de ska ju sminka och välja kläder och sånt där som tonåringar gör, medan Robban knappt syns till innan det är dags att gå till bussen.

Jag försöker vinka av dem alla i hallen när de går, och önska dem en Trevlig dag, och vissa uppskattar det medan andra mest mumlar;)

Ibland tajmar jag Dorispromenaden med att de cyklar till skolan så vi får sällskap i typ 62 meter;) sen skiljs våra vägar.

Ofta så möter de upp grannbarnen och tar sällskap. Att ta sig till och från skolan själva gör att de kvicknar till i både kropp och knopp, de får frisk luft och röra på sig.

De har lite olika tider eftersom det är fyra olika skolor de går på, men Jordan, Lovelia och Trixie börjar alltid 8.15.

Tja, så när de gått så är det tyst i huset. Doris har varit ute, Jamie kanske sover eller så ligger han på soffan och kollar på tv.

Jag erkänner villigt att det händer både en, två och tre gånger att jag kryper ner intill honom och så somnar vi om en stund:)

Jag är morgontrött som fan, och det är jobbigt, men jag lär ju upp varenda morgon. Det finns liksom ingen annan som kan ta dem. Nu för tiden. Förr så skötte han alla morgnar, det var hans tid med barnen, som de alla uppskattade.

Jag har å andra sidan alltid tagit alla nätter, inte en natt har han behövt ta några skrikiga bebisar eller matpass. Men nu för tiden så är det ju annat, och jag lär upp oavsett om jag nattvakat av nån anledning. Eller bara inte kunnat sova, det är ju min paradgren;)

Jag skulle kunna låta bli att kliva upp, eftersom de klarar sig alldeles utmärkt ensamma, men klockan ringer trots det seven o ´clock every morning:)

Att kliva upp sju och det är ljust ute funkar betydligt bättre än när det är mörkt. Jag påverkas massor av ljuset det är en sak som är helt klar.

 

Jag vet att det finns folk som inte vill ha det så här, utan som föredrar att fixa och greja för sina barn, och det är inget jag bryr mig om. Alla får göra som de vill. Men jag tycker att det är viktigt att barnen får försöka själva, och de växer så himla mycket av det. Deras stolthet när de är vakna redan när jag kommer för att väcka, deras trygghet i att veta att de själva har koll på vad som ska i skolväskan och när, deras rutiner sitter som en smäck.

De yngre tittar på de äldre och vill göra lika, och jag låter dem testa. Visst händer det att jag får rycka ut och packa en väska eller släcka nån hetsig diskussion om något, men det är ytterst sällan.

Våra morgnar är till 98% lugna, fina och harmoniska.

Så ”morgonkaos” är ett ord jag inte riktigt kan relatera till:) och det förvånar alltid folk. Men varför ska det behöva vara stökigt bara för att de är många?

Om alla vet vad de ska göra, så flyter det:)

 

Bye bye:)