Jag försökte få amningen att funka med första barnet. Men efter 2 månader gav jag upp. Hon hade inte gått upp speciellt mycket och gnällde efter mat ofta. Så vi gav helt enkelt upp.
Försökte även med andra barnet, ville så gärna att det skulle funka. Men inte den här gången heller. Och nu med 3an har jag gett upp.
Jag verkar inte vara något mästare på att ge mina barn bröstmjölk, även fast jag skulle vilja.
I dom flesta fall finns det mat så att det räcker till barnet, men inte i mitt fall! 🙂

Jag älskade att amma, men min son var mediokert intresserad – pumpade ur och hade mig i nästan 4 månader och sedan så fick det bli ersättning… Detta var för 12 år sedan och så mycket skäll som jag fick från BVC och barnmorskan då, uj, uj! Kom alltid hem efter ett besök och storgrät, till sist blev min man så förbaskad på dom att han kom till ett besök ( jag visste inte att han skulle komma ) och så han skällde på dessa ”små människor” som han kallade dom då och nu efter 12 år, så tycker jag fortfarande att de är små – alla måste få göra det som funkar bäst just där och då, ingen annan kan ju veta….

Amning är det bästa som finns och jag tycker att alla ska kämpa för det, även om det kanske inte funkar i början! Tyckte t.ex. det var jättesvårt att hitta rätt amningsställning och visste inte om bebisen hade rätt grepp osv. Har också ammat jätteofta i början och jag kan tänka mig att många då kan börja tänka ”jaha mjölken kanske inte räcker då bebisen ammar i timtal hela kvällarna!” Så har det nämligen varit för mig med ett antal av mina barn. Sen har jag också haft ett barn som vägrat ta bröstet, h*n var för svag helt enkelt. Pumpade ur åt det barnet, så länge det gick, men alla vet ju att pumpen inte stimulerar bröstet lika mycket som ett barn gör… Så h*n fick ersättning också. Tycker inte Carola predikar alls, hon skriver ju bara vad hon tycker utifrån sina egna erfarenheter!!

är lite synd med påhoppen, och att folk jämt ska ta åt sig!..

jag vill bara poängtera att det faktiskt finns bebisar som inte mättas av ersättning heller!;)
jag kunde INTE amma mitt 1a barn, hur vi än försökte så fick han bara inget tag om bröstet – eller så blev det helt fel.. sedan låg blodsockret så lågt och han gick ner för mycket i vikt att han orkade inte ens försöka han bara somnade… du må tro min förtvivlan!
jag hade sån stor blodförlust dessutom att det inte fanns nån mjölk att tillgå – så vi började koppa honom samtidigtr som jag började pumpa för att få igång mjölken.. 5dgr efter förlossningen kom den.. i smååå mängder.. var som mest uppe i 100ml för bägge brösten.. o då åt han 160ml/måltid.. så vi fick komplettera.
Jag pumpade ur i 3v och gav honom det som kom, sedan sinade det faktiskt. Att jag inte pumpade längre berodde inte på att jag ville sova om nätterna för den här gossen vaknade varannan timme dygnet runt och smällde i sig 150-180ml de första 3månaderna.. växte som en gnu gjorde han också!;)

med andra barnet som kom knappt 1år efter 1a så valde jag att inte amma dels för att jag nog var rädd att misslyckas o dels för att jag inte trodde att det skulle funka samtidigt som jag skulle ta hand om mitt 1a barn som då inte ens hade fyllt 1 också.

och jag kom att ångra det valet, väldigt djupt, det kändes så fruktansvärt ELAKT mot min 2a.. jag provade en gång och han fick ju rätt tag på en gång men då var han ganska många veckor äldre än nyfödd och jag hade ju tagit tabletter 12h efter förlossn för att stoppa mjölken…! ://

så får jag någonsin fler barn, så kommer jag att iaf FÖRSÖKA… :))

även om ersättning är bra, så vet vi ju alla att bröstmjölk är det allra bästa, det är ju även mest ekonomiskt OCH man slipper springa upp och fixa mitt i nätterna.. 😉
till slut med 1an så åt han 1l ersättning per dygn när han åt som mest (o gick ändå inte upp som han skulle i vikt!) så gjorde jag iordning en kanna som jag hade i kylen – bara att värma på lite snabbt.. 🙂

nu blev det mycket skrivande!
Men jag förstår ändå de som inte känner sig naturliga med amning, även om det kan tyckas underligt att de väljer bort det bara för att.
Men jag kan tycka att det är var och ens skyldighet att iaf PROVA att amma… :))

/Malin

ja kämpade som fan för att få de att funka länge, ja gav inte upp, kände mig värdelös för att de inte va lätt, hade hög feber och fick åka in med ambulans till kk, låg där 4dygn med dropp, hade såklart dottern med mig, och brast ut i gråt när de inte gick bra med aningen, då skickade dom in en tjej från bb som kom å hjälpte till lite med taget.. sen vart ja lite piggare å fick åka hem, köpte en bra pump å pupade när javaknade på natten (är ju bäst å amma/pumpa på natten om man vill öka mjölken) och efter mkt gråt hos dottern som ett tag vråla som en tok när ja la henne vid bröstet, hon ville ha sin lilla napp ist.. ja tog bort nappen ett tag och gav ig fan på att de skulle gå, och de gjorde de, hon gick aldrig ner nå, för när de misslyckades så koppade ja i henne de ja pupat ist.. ((man ska ju aldrig ge nappflaska om man vill kunna amma..))
jag fick mkt bättre självförtroende när ja kunde amma, har alltid haft dåligt.. hade skitsvårt å ge henne vatten tom i nappflaska när hon började äta mat, ångest nästan, för de kändes så fel.. har matat en kompis bebis med flaska en gång efter å de kändes inte heller bra..
Carola: Åh vad jag blir glad att höra att du fick ordning på det:) Härligt när det ger resultat av att man kämpar! Jag tycker det är supermysigt att flaskmata små barn, trots att jag tycker om att amma:)

till Viktoria S: Carola frågade vad vi tycker och vi alla svarar på på olika sätt. Annars ska man inte undra eller fråga. Carola skriver vad hon vill och jag kommenterar som jag känner och vill. Men man måste tänka på hur man gör sina inlägg, det sårar många människor och dom känner sig helt värdelösa, är det det man vill uppnå med sin blogg?? Eller känner sig mobbade rent ut sagt. Att man inte gör på ett visst sätt är det fel???
Carola: Men uppfattar du mig som att jaganser att jag har rätt och de som inte tycker som mig är dumma i huvudet?? Jag säger ju att alla gör som de vill, och jag menar det! Att jag mobbar folk för att de inte kunnat/Velat amma är väl lite väl överdrivet? Jag är aldig ute efter att såra folk

Med min minsta (som inte är så liten längre) så slutade jag väldigt tidigt, började försöka sluta efter 2 månader och slutade helt runt 4 månader. I efterhand hade jag gärna gjort det tidigare, men kände press att man ”skulle” amma vilket gjorde det ännu värre. Dels så har jag en whiplashskada, under graviditeten så gör hormonerna att jag mådde mycket bättre men efter förlossningen kom smärtan tillbaka direkt. Jag hade helt enkelt för ont för att amma hela tiden, behövde då lite avslatning så jag fick vila mig. Sen var det fler faktorer som gjorde att det inte funkade. Jag hade jätte mycket mjök och sonen fick i sis alldeles för mycket mjölk och kräktes konstant, ett jätte problem då han inte gick upp i vikt. Jag hann frysa in mycket mjölk då jag hade så mycket över så fram till att han var kanske 5 månader så fick han till största del bröstmjölk men i flaska. Vi behövde kontrollera exakt hur mycket han åt, hittade sen precis vad han klarade av utan att behöva spy upp allt igen. En annan anledning är att jag fick bröstböld, var helt fruktansvärt. Förmodligen berodde det på att jag hade så mcyket mjölk och sonen behövde inte suga ”ordentligt” för det kom ju så mycket mat iallafall. Gjorde fruktansvärt ont under lång tid och jag var helt däckad en lång tid, dels av bröstinflammationen som det började med och sen av att gå på penicillin en längre tid.

Det kan finnas många anledningar att sluta amma, men jag hade själv gjort det längre om et bara hade funkat för mig och min son. Att alltid behöva ha med flskor och ersättning är ju inte det lättaste. Vi behövde dessutom köpe speciell ersättning för matsmältningproblem (pga. kräkandet) så det var verkligen inte billigt att sluta amma.

Jag var i kontakt med amninghjälpen, vårdguiden och bvc men jag tycker inte att jag fick någon vidare hjälp där. Jätte synd för hde de lyssnat ordentligt så hade kanske jag sluppit gå med mjölkstockning som sen blev bröstinfalammation som slutade med bröstböld. Jag mådde dåligt i över 1 månad, men det var ju tydligen helt normalt fick jag till svar från vårdguiden. Ta en varm dusch så ska det nog gå över ska du se, det var standard svaret varje gång jag ringde.
Carola: Åh vad jobbigt du haft det:( Tycker det är skräp att du fick rådet att duscha varmt….och att det är normalt att må dåligt så länge.. Stor kram till dig:)

Oj vilket hett ämne:)

Först tacka för en underbar blogg. Ville bara kommentera att jag ville, men kunde, inte amma mitt barn. Hade så jäkla ont i bröstvårtorna när hon tog tag. Det var värre än själva förlossningen. Hade hellre fött en gång till (å jag födde utan bedövning, dock ej planerat:) ). De på bb var på å försökte hjälpa mig men det fungerade inte. Pumpade å flaskmatade men det fungerade en vecka å sen när jag var själv (pappadagarna var slut) hann jag inte med att pumpa å ge mat. Så ersättning fick det bli. Tråkigt. men det är bara att gilla läget. Man får ju välja själv. Är grymt imponerad att du har ammat hela barnaskaran. Duktigt! 🙂
Carola: Tack 🙂 Jag vet hur ont det gör de där första dagarna…och jag är impad över alla som orkar pumpa:)

Gör ett tillägg till mitt förra inlägg.
Tror hysterin på BB med att kolla blodsockret så fort barnet slumrade till sabbade min amning. Vi fick inte åka hem som vi ville utan skulle stanna och börja koppmata redan på andra dygnet. Ångrar att jag stannade, skulle ha åkt hem så hade det nog fungerat.

Sen en sak till. Idag skickas mammorna i vårt landsting hem 6 timmar efter förlossningen ( om normal förlossning) oavsett om man är förstagångsförälder eller inte. Alltså får man inget stöd och hjälp att komma igång med amningen. Istället ska man tillbaka dagen efter igen till amningsmottagningen. Hur stressande är inte det? Ingen amningsbubbla för våra mammor inte….

Sen håller jag med Fredrika (tror jag) att det är tröttsamt med dina moralpredikningar och självbekräftelsebehov emellanåt.
Carola: Att de var noga med att kontrollera blodsockret ska du vara glad över, för det är viktigt att det håller sig stabilt.Men att det är störande håller jag med om 😉 Antagligen låg väl ditt barn lågt i socker eftersom det blev tillmatat. Tror du har väldigt rätt i att det inte är så bra för amningen att ka hem så tidigt från BB! Däremot förstår jag inte vad jag moralpredikat om, och i vad jag söker bekräftelse? Jag brukar vara noga med att framhålla att folk gör som de vill, ochatt det jag skriver är MIN åsikt, och den är inte allmängiltig.

Fast mjölken kan faktiskt ta slut. Jag ville så gärna helamma mina tjejern i sex månader. Men det gick inte, vi kämpade på men de gick ner i vikt och tillslut visade det sig att hur länge och ofta jag än ammade så fick de inte tillräckligt med mat.
Gillar starkt din blogg!
Carola: Tack:) Har du tvillingar? det är ju faktiskt ett annat jobb att amma två, jagv et ju det.

Jag förstår mkt väl att de som inte kunnat amma pga sjukdom eller annat blir ledsna och känner sig..ja, påhoppade -av kommentarer som indikerar att de inte bryr sej, försöker tillräckligt eller så när allt de vill är att få amma. Som jag uppfattar Carolas grundfråga så vill hon prata om de som KAN men inte vill och inte hoppa på de som inte kan hur gärna de än vill.

Jag anser ingenting 😉 alltså även om man KAN amma för man har en massa mjölk och sådär och endå inte gört så är det endå upp till en själv. Vill man inte så vill man inte och jag lägger ingen värdering i det.
Carola: Trevligt med nån som faktiskt läste, och inte tolkade in en massa annat 🙂

Vi är alla olika-en del kanske inte borde ha barn, mammor som pappor, en del kanske känner tt oerhört obehag. Jag gillade att amma, men alla är inte som jag.

Och egen tid är fundamentalt för mig. Jag vill träna, träffa vänner osv utan barnen då och då. Konstigt nog höjer ingen på ögonbrynen när pappor tar sig egen tid och gör saker utan barnen.
Carola: Nej, det är orättvist:) Men jagmenar inte att man ska låta bli sin egentid för evigt, utan mer några månader i början,

Jag tycker du resonerar klokt. Jag tycker med att var och en gör som de vill men själv skulle jag inte låta bli att amma för att jag själv tycker det är jobbigt. Ok efter sex barn som ammats så har man välfyllda taxöron och bröstvårtor stora som jag vet inte vad men det får komma i andra hand. Så länge det funkar att amma så är jag en som gör det.
Jag har full förståelse för där det inte fungerar med amning dock.
Carola: 🙂

Jag önskar att jag hade kunnat amma mina barn! Det känns som att ”alla andra” bara kan slänga fram ett bröst och mätta sina barn när som helst hur lätt som helst. Så är det ju uppenbarligen inte, men det är ofta känslan man får.
Jag har alltid haft gott om mjölk, mina barn verkar ha kunnat suga bra och greppet har sett rätt ut enl. otaliga sköterskor. Ändå har barnen rasat i vikt (inte de vanliga grammen då utan så att de har varit på vippen att bli inlagda), brösten har blivit ordentligt såriga och när det gör så ont att man bara gråter och barnet bara kräks blod och var så är det väldigt lätt att ”ge upp”.

Nu i väntan på nr 6 har jag som vanligt börjat köpa på mig amnings-bhar, amningströjor etc och någonstans finns drömmen om att DEN HÄR gången ska det fungera. Men jag inser att det blir svårt oavsett. Jag kan helt enkelt inte sitta med ett barn klistrat vid bröstet alla tider på dygnet. Barn ska skjutsas till skolan, lämnas på dagis, åka till och från kompisar och träningar… man kan inte alltid låta allting annat vänta/sätta bebisen före sina andra barn.

Jag har aldrig träffat någon mamma som INTE VILL amma sitt barn. Det är lätt att undra om det fungerar för en själv, men tyvärr så kan inte alla mammor amma sina barn hur gärna de än vill.
Carola: Vet att du haft problem…och säkert provat det mesta, men frågar ändå – har du använt amningsnappen från allra första början och ändå fått sår? Det där med skjutsningen är ju lika även om man ger på flaska, och det är ju bara i allra första början som det är helt oplanerat och superakut som bebisen blir hungrig 🙂 Jag hoppas att du får använda dina amningskläder:)

Blir ej förbannad,men däremot lite småirriterad eller kanske mera trött…
Man kan inte sitta och säga att ”efterfrågan styr tillgången”!
I teorin är det väl så ja,men inte i praktiken!
Det är ungefär som att säga att alla människor är likadana,när man vet mkt väl att så är det knappast och detsamma är det väl med amning?
Inte ALLA kan och inte ALLA vill!
Och jag vet också,av erfarenhet,att mjölken visst kan ”sina” eller att man inte producerar tillräckligt för att bebisen ska vara nöjd…
Har fått 3 st barn alldeles för tidigt,där första barnet kom i v.27 redan och bara DET var en pärs och det första barnmorskorna säger till mig när jag ska åka hem med min lilla son,3 mån senare efter en jobbig tid på sjukhus,det är att jag ska ligga i sängen med honom och försöka få igång mjölkproduceringen!
Sen att jag mådde hemskt dåligt psykiskt,det var tydligen mindre viktigt..
Jag menar,kom igen!!
Tycker det är riktig hysteri kring det här med amning och anser och kommer alltid anse,att var och en gör som dom vill… =)
Jag vet inte om jag anser att moderskapet baseras på huruvida man kan/vill amma eller inte…
Alla kommer alltid tycka och anse olika och låt alla då göra det..
Huvudsaken är att man själv trivs i dom val man gör för sig själv och framförallt sitt lilla barn…
Carola: Och jag säger ju att alla är olika och alla gör som de vill, varför ska det läsas in så mkt annat? Ditt barn var för tidigt född, det är inte enkelt att pumpa, och det är sannerligen inte enkelt att få ett barn fött så tidigt som du rent psykiskt . Jag är inte amningsfanatiker, utan undrade mest vad som var anledningen till att folk generellt slutar amma tidigare

Andreas ammade jag i 7 månader efter mycket krångel, när han föddes kunde han inte suga, sökte sig inte ens till bröstet, tillslut fick jag använda amningsnapp…heter det så, en gummigrej o ha över bröstet.
Han har varit sjuk 7 dar varje månad från 1 års ålder till han blev 6 år.

När jag fick Alex va det en grinig sjuksköterska som tvingade mig o amma, det ska funka sa hon, vilket det inte gjorde, han ville inte äta, kunde inte greppa bröstet, sökte sig inte heller till bröstet.
När jag kom hem efter bb blev jag kanon sjuk o blev inlagd på sjukhus i 10 dagar med bla mjölkstockning.
Så det blev att han fick flaskan eftersom jag inte va hemma, han är knappt aldrig sjuk, har kanske varit förskyld 5 ggr på 10 år

När jag fick Adina sa jag direkt att jag inte tänker amma, de förstod mig på bb o gav henne flaska direkt, det va samma med henne, hon kunde inte greppa bröstet o va inte intresserad av o äta.

Jag kan säga att hade det funkat hade jag helst ammat, tycker det är så mysigt o smidigt, jag är inte behov av egentid utan vill mysa med barnen så länge de är små =)

Jag och min syster ammades i nästan två år men har båda en mängd allergier, detta trots att min mamma lät bli att äta allt min syster blivit allergisk mot när hon ammade mig, så det finns som sagt inga garantier…

Det är alltid knepigt med dessa frågor som lätt lägger mycket skuld på mamman; Ammar du inte? Ammar du SÅ lite? SÅ mycket och SÅ länge!!? Känns som ytterligare än skuldbeläggning såsom att kvinnor som skaffar barn sent ofta får höra negativa kommentarer om risker osv. Visst ökar riskerna, men utgångsriskerna är så himla små att det ändå inte kommer upp till några hissnande procent. Jag förvånas över hur kvinnor lägger skuld på varandra i dessa frågor, det är sorgligt.

Vad gäller amning är det faktiskt en känslig fråga även för mig som man. Jag är homosexuell och planerar att skaffa barn i framtiden och det är inte alls säkert att det kommer finnas en mamma med i bilden. Jag får ofta höra att det är så själviskt, första frågan är ofta ”Men vad ska barnet äta!?!” Som om utebliven amning skulle vara ett skäl till att förbjudas att skaffa barn. Nu är inte min poäng att komma in på en diskussion på barn till homosexuella och allt därtill utan mer som en ny vinkel på hela amningsmysteriet.

dåligt stöd från både bb,bvc och pappan, då är de inte lätt.. min dotter hade lågt blodsocker och tillägsmatades på bb medans ja låg utslagen i gbs, men ja saifrån att hon ska ammas före ersättningen(och den va i kopp såklart) när ja åkte hem ammades hon till 95% ungefär, lite ersättning efter amning.. men de kunde ja fasa ut tyckte dom, å de gjorde vi på en dag eller två.. men ammade minst var 3e timme för å va på säkra sidan..

för er som inte vet så är 3timmar mellan amningarna länge.. inte ovanligt att en bebis behövar amma varje timme.. de är väl därför många tror att mjölken inte räcker, innan den ns hunnit ställa in sig efter barnet..

att de ska va jämställt så pappan kan mata med tycker ja är så egoistiskt, hade min kille sagt att han ville ha de så hade han fått en smäll på käften, faktiskt.. pappan kan vl hitta ett eget sätt att knyta an med barnet ist för beröva barnet bröstmjölken och närheten amningen ger?
och han kan ju för den delen va den som ger smakisar sen om de nu är så viktigt å få mata sitt barn när man inte har egna tuttar..

när kompisars aning strulat har ja gett råd, tex kolikbebisar som får ont i magen, och mamman dricker apelsinjuice och äter lök.. för de hade dom inte sagt nå om på bvc..

Skriv din kommentar här!

JAG tror att det ligger lite i det här med att kan du amma i alla fall 4-6 mån så ger du ungen bättre immunförsvar mot allergier .
Jag ammade mina 6 mån. Svägerskan ammade inget alls: hennes två är båda allergiker. Men självklart kunde det kanske ha hänt ändå…
Tycker att skaffar man barn- så får man ta sig den tiden. Känns lite som om man rationaliserar bort ungen på en gång……
Sedan ska man ju vara medveten om att alla inte kan amma: rinner inte till, sjuk osv……

Mitt premiärinlägg på denna för övrigt väldigt bra bloggen! Jag tror anledningen är att du har allt mindre stöd som nybliven förälder.. Fick mitt första barn för snart 5 månader och var så glad att jag fick igång amningen även om det var struligt ibörjan. Men JAG fick tjata på bb att de skulle visa mig hur jag skulle göra. När jag efter två veckor fick min första mjölkstockning och hade 40 graders feber och var dålig i nästan en vecka ville inte bb veta av mig. Panodil, värme och massage sa de. Ja men hur masserar man? På BVC sa hon inget ytterligaren att det kan bli så och vara långdraget. Läste att du tog spray MIT din stockning, men det var det i alla fall inget tal om här! Som tur var lärde jag mig till slut att handmjölka ur det krånglande bröstet med mycket stöd av min erfarna mamma! Men vad hade jag gjort utan hennes stöd när mjölkstockningarna återkommer i princip varannan vecka? Jag fick aldrig träffa en levande person som kunde visa och ge tips när jag sökte hjälp.
Så visst är det fantastiskt, underbart, naturligt och bäst att amma ( vilket predikas på föräldrautbildningen) men jag kan förstå att msn ger upp om det krånglar ( vilket det gör för de flesta med såriga bröst och sen att kosten påverkar barnet etc. Men det säger de aldrig på föräldrautbildningen!) eftersom man inte får tillräckligt med stöd!
Sedan kan jag i och för sig hålla med om att det i många fall är jag som helammar som upplever mig som annorlunda eftersom att komplettera med ersättning är så vanligt och det gör att barnet sover bättre, pappan får bättre kontakt med barnet etc. Ibörjan mådde jag nästan dåligt över att jag tog ifrån en möjlighet till anknytning mellsn pappa och barnmen nu njuter jag av varje amningstillfälle och är så glad att jag kan!
Men som sagt alla är nybörjare någon gång och jag tror ( vet genom mamma) att stödet var bättre förr. Och de gav spray och penecellin mot stockning.

Vadå EGENTID. Tycker folk är vuxna nog att få göra som de själva VILL.

Förstår inte heller hur man frivilligt kan välja bort amningen eller varför man känner ett behov att lämna bort ett spädbarn ( förutsatt att mamma/barn är friska ,typ kolikbebisar , förlossningsdepression osv är ju annat förståss) Min syster valde bort amningen efter några veckor pga förlossningsdepp samt att bebisen sög dåligt och hon har alltid trivts med att flaskmata, kommer förmodligen att göra det med nästa också…Själv älskar jag att amma när det väl fungerar efter några månader av rinnande bomber ,såriga bröstvårtor och ständig ljuvlig igel på bröstet 🙂 Saknar det fortfarande efter ett år 🙁 MEN man måste vara inställd på att det tar tid i början ,enormt med tid ibland vilket kräver mycket hjälp från omgivningen det kan tex vara svårt att lyckas med amningen samtidigt som man ska jaga runt ett gäng större syskon ! Men jag önskar att fler försökte för sin egen skull om inte annat för INGET slår närheten till barnet som amningen ger…

måste bara rätta dig lite …jo mjölken tar slut,sinar eller vad man kallar det. Det har den gjort med alla mina tre , med sista som är född 5 v för tidigt som inte kunde ammas, MEN däremot skulle matas varannan timme, betydde att jag satt varannan timme med pumpen , pumpade och pumpade, men när han började närma sig 4mån så var jag tvungen att ta till tillägg,pga hur mycket jag än pumpade så fick jag inte ut den mängden han behövde…så jo det sinar..med nummer två samma sak,pumpade ur mellan ammningarna för att få mera mjölk,men nope…med nummer ett, ja där tog det slut redan vid två mån ålder,ingen pump att tillgå den ggn så det vart ersättning redan där.

jag förstår inte riktigt hatet i ordet egentid..tack vare kke man inte ska säga, men med sista så kunde pappan vara med på ett annat sätt,eftersom det var tuffa första veckor med matningarna så kunde han ta nätterna , att ha egentid är viktigt för att vara en glad och bra mamma, jag fick många onda blickar när jag var på en tjejmiddag som låg fem min gångavstånd från hemmet när sonen bara var två v…jag var borta två timmar…jag var på katalin på en hoffmaestro konsert när han var 4veckor..usch vilken heeemsk mamma jag är!!
Tror nog att de mammor som INTE tar egen tid har snarare ett kontrollbehov, att pappan inte är lika trygg,bra,underbar som mamman..så fram med starka mammor som vågar ta sin EGENTID , barnet behöver faktiskt också egen tid från mamman 😉

Den här frågan ska man ju kanske inte ens ge sig in på men eftersom nästan alla som kommenterat hittills vart från icke-ammande-mammor (inte så förvånande kanske) så kan jag väl bidra med hur det vart hemma hos oss.

Med första barnet gick amningen hur bra som helst (men vi erbjöd alltid lite ersättning efter sista kvällsmålet bara för att jag var sååå nojjig att han inte blev mätt) och jag ammade tills han var 10 månader.

Med andra barnet gick det inte fullt så lätt. Eftersom båda barnen haft lågt blodsocker vid födseln så han dom blivit matade med ersättning redan efter att dom bara vara var någon timme gamla. Hur som helst så blev 2:an aldrig nöjd kändes det som och jag ammade väl kanske varannan, vartredje timme dom första 3-4 månaderna. Visst var det kämpigt och jag kände mig inte sådär jätterolig eftersom jag undvek att åka iväg någonstans (för det där med att amma offentligt är ju inte självklart längre) men jag gjorde det. Jag kämpade!

Visst hände det att vi gav ersättning ibland men inte regelbundet. 2:an slutade även själv att amma, han sov hela nätterna från det att han var 3 månader och när han var 7 månader ville han helt enkelt inte ha längre, han ville ha gröt och mat på sked!

Det jag vill komma till är att jag känner precis som du, mammorna idag kämpar inte! Och här vill jag verkligen inte dra alla över en kant för jag har flera bekanta som blivit sjuka, fått allergier etc.
Men alla dom som låter bli att amma pga bla det här med egentiden mm. Skaffa inte barn då, om ni måste ha ett visst antal timmar ”egen tid” varje dag. Barn tar tid och jag förstår inte dom som inte vill vara med sina barn jämt? Jag får en jättelängtan efter båda barnen när dom inte är hos mig, nästan så det gör lite fysiskt ont ibland 😉

Egen tid, det ska jag ha när barnen är stora och har flyttat!

Jag minns att jag hade problem ända från början. Min dotter knep igen munnen och ville inte äta, barnmorskan sa att hon aldrig varit med om ett spädbarn som knep igen munnen. Så vår start var inte den bästa, jag ville så gärna att det skulle funka. Men tjejen ville inte, det slutade med att hon skrek när jag la henne vid bröstet! Så vad hade jag för val? Jag har alltid fått se till att det runnit lätt ur flaskorna annars har hon inte ätit. Kanske hon föddes bekväm, 😉 Brukade skoja om att hon slickade i sej maten, och det funkar inte när man ammar, då barnet måste jobba lite för att få maten! Idag är hin 17 år och fullt frisk, så vist funkar flaskan. Men även jag kan tycka att det är synd att barn inte ammas lika nu som förr, vad det nu beror på!

Karm på er och ha en skön dag!

Jag har inte kunnat amma någon av mina 3 mer än nån vecka så det funkar uppenbart inte för alla. Jag hade ingen lust att vrida mig själv i spiraler för att få det att funka, fanns annat att fokusera på då. Dom har inte mått sämre av tillägget. Vi hade kokt vatten i flaskor i kylen och en bricka med tillägg, tratt och nappburk på bänken i köket så det var bara in med flaskan i micron 20 sek, fylla på pulver o skaka. Ganska smidigt och jag mådde bara bra av att slippa ”måste ammastressen”
Kokade nappar och diskade/fyllde flaskor gjorde man en gång/dygn och det tog ju inte mer än någon minut.

Måste bara kommentera, båda mina har jag ammat till viss del första tjejen helt i 4 månader sen fick vi börja med tillägg, pöligt va det att hålla på med, andra tjejen hon fick både ammas + tillägg direkt hon blev inte mätt och jag hade desutom förlorat ca 2,5 L blod vid förslossningen, hon blev inte nöjd och krävde mycket mat ammade henne först gav tillägg sedan och hon åt massor vill jag minnas, andra tjejen höll jag på med både ammning och tillägg tills hon var 4 månader, sen var det flaskan som gällde. Man vill ju ha nöjda och belåtna barn. Kram Jenny.

Låt folk göra som de vill.
Blir besviken på moralväktare som säger till folk hur man ska LEVA… och det kan gälla allt . Låt folk välja själva och leva som de vill…

Jag känner många som flaskmatat sina bebisar (jag själv också för den delen) men har aldrig träffat någon som gör det av någon annan anledning än att de mått dåligt av amningen. Var är de där mammorna som flaskar av ”egoistiska” skäl? Jag misstänker att de är vansinnigt få egentligen. Men det är lättare att prata om fördelarna med flaskmatning istället för att erkänna för hela världen att man misslyckats med ”det allra heligaste av föräldraskapet”.

Jag har flaskmatat båda mina barn sedan födseln och får OFTA frågan varför jag inte ammar, och det är ganska störande. Jag har ju ingen lust att berätta om hur mina bröst blev skadade av en bröstförminskning när jag var 20 år och min väninnan känner inte för att delge folk hur hennes bröstvårta nästan lossnade av alla sår. Då är det lättare att säga ”det funkar bäst för oss praktiskt”.