Fick lite kommentarer jag tänkte prata lite om:)

Jag menar inget illa med att ta upp dem, men de gör mig lite full i skratt, och det har frågats liknande förr.

Jag har en undran. Vad är din favoritsyssla i hemmet? Du verkar inte gilla matlagning, bakning, tvättning, städning eller ordning o reda. Jag förstår ju att det inte alltid kan vara tiptop i en storfamilj men finns det nåt mer än träning, mobil, surfplatta o dator som du tycker är kul att göra hemma? Blir lite förvånad att du väljer bort potatis för det är tråkigt att skala den, synd eftersom barnen gillar potatis och det är en nyttig basföda.

Och:

Blev bedrövad över att barnen inte får potatis som de älskar och behöver.

Kan också tycka likt Mia att det är mycket i hemmet du inte gillar. Bra att göra det man tycker om, såsom din träning, men har du tid/tar dig tid till att VARA med barnen? Spela spel, bygga lego, läsa böcker, prata, åka pulka, ta en prommis, leka i sandlådan, leka bollen på sin plats.. nu skrev du om snölykta, härligt! Känner själv att sånt prioriteras bort när man har mycket, men ack så roligt det är när man faktiskt ÄR med barnen, och känns skönt efteråt.

För det första, potatisen….absolut en bra basföda, men inte det nyttigaste man kan stoppa i sig, och man klarar sig alldeles utmärkt utan att äta en enda potatis:) Googlade och fann detta på Svensk potatis sida:

Näringsvärde 100g potatis:

cirka 80 g vatten
17,6 g kolhydrater
2,1 g protein
0,1 g fett
7 mg kalcium
0,6 mg järn
53 mg fosfor
76 kcal energi

Inga wow-grejor man inte får i sig på annat sätt direkt:) Så ät potatis om ni vill och tycker om det, så fortsätter jag att tycka att det är en rätt trist sak, som tar tid och ger mig ont i händerna:) och barnen uppskattar det mer än oxfile´, hehe.

Men sen det som är så kul, och det är att många blir väldigt förvånade över att jag inte tycker att hushållssysslorna är roliga. Jag erkänner villigt : Det är aptråkigt med det mesta som måste göras hemma. Allt från att laga mat, till att sortera strumpor. Det suger. Big time.

Det är som att man automatiskt borde tycka det är jättekul att städa, pyssla med blommor och stryka kläder, för att inte tala om matlagning, om man har många barn. Jag fattar inte? De flesta inser när de får barn att det är en liten pajas som sabbar:) De fina ljusstakarna åker i golvet, blommorna ska smakas på med jord överallt som följd, det är handavtryck på fönstren och matrester under köksbordet, för att inte glömma mackan i videon som var en klassiker när det var VHS som gällde;) Laga mat blir nåt som går fort för ungen är hungrig NU, och så ska det passa små gommar som inte direkt har samma smak som en själv.

”Att städa när man har små barn är som att skotta snö i full storm” Jajamensan, så sant som det är sagt:)

Sen finns de de som är betydligt mer strukturerade och pedantiska än mig, och som lär sina ungar att ge fan i kristallvaserna fast de står i perfekt läge på det låga soffbordet, men jag har alltid tyckt att det är enklare att ta undan det jag absolut inte velat ha förstört, och det är inte så mycket. Jag är ju ingen inredningsperson, med genomgående vita ljusa träslag och bara fina saker, nä tvärtom här finns massor kvar som man fick när man flyttade hemifrån, sånt föräldrarna ville bli av med 😉 Massa omatchande grejor, som i bästa falla fyller en funktion men det är inte säkert, de kan stå kvar bara för att jag inte vill kasta det.

Jag blir inte lyckligare av att mitt vardagsrum matchar mattan som matchar hallmöblemanget som matchar paraplyerna. Jag är mer en funktionsmänniska. Funkar det? Ja. Då ställer vi det där. Punkt.

Jodå, jag skulle gärna ha allt tjusigt som i en inredningskatalog, mer än gärna.  Jag vill gärna ha det rent och snyggt, men jag har fan inte förmågan att hålla ordning. Ungarna underlättar inte 😉

Ändå ägnar jag hela dagarna åt att städa, röja och fixa. Fast jag tycker det är skittråkigt…Fatta vilken grej:)

Om jag hade löjligt mycket pengar så skulle jag skaffa mig en gammaldags husa. Ni vet som Alva i Madicken. En person som gör allt det där som är tråkigt och som tar tid från det som är viktigt.

Någon som lagar mat, röjer kök, tvättar kläder, dammsuger.

Då kunde jag ägna mig åt det som är viktigt dvs : Barnen, träningen och plugget.

Hushållssysslorna tar bara tid från det.

Ändå gör jag dem, varje dag. Jag lagar mat, oftast från grunden, dock helst inte potatis då;) Jag plockar i och ur diskmaskinen, jag tvättar och viker tvätt, håller ordning i skåp och lådor, dammsuger minst en gång om dagen, plockar ordning i hallen bland skor och kläder, byter blöjor, åker och handlar osv. Plus att jag läser läxor, flätar hår, diskuterar, medlar i bråk, pussas, läser sagor osv. Precis som de flesta föräldrar gör.

Det är ju saker man bara gör, utan att fundera så värst mycket, men det är inte roligt. Jo, vara med ungarna är kul, såklart:)

Såhär utförs matlagning bäst:

Jag på kökssoffan, Patricia lagar;)

Ska jag säga nåt som är kul här hemma, så blir det ju mer av utesysslor. Skotta snö, klippa gräs, bygga saker, rensa hängrännor, meka med saker. Det där traditionellt manliga;)

Nu är det ju så att det är saker som oftast kan vänta, till i morgon eller nästa vecka eller så, och då blir det lätt att man skjuter upp det för man hinner inte med både de vanliga hushållssysslorna plus att bygga en låda till alla leksaker ute, eller får lov att panikklippa gräset medan en paj står i ugnen. Det är inte lätt att hinna med både ute och inne. Dessutom är det skittråkigt att behöva avbryta det man pysslar med för att gå och laga mat eftersom alla är hungriga.

De där eviga sakerna som upprepar sig varje dag, året om;) och inte kan vänta. Aptrist.

Det är förbannat synd att jag inte är tvärtom, gillar det man gör inne och ogillar det ute:) Alternativt gillade allt.

Jag har tid att vara med barnen, men jag är deras mamma inte deras kompis. Vi kan visst sitta och bygga lego, men jag leker inte med dem, har aldrig gjort. De får hänga med mig på det jag gör, och sen gör jag saker För dem, som att åka till kyrkan när det är aktiviteter eller gå på bio osv. Leka får de göra med varandra och sina kompisar.

Här hemma får de dammsuga, laga mat, damma, städa, plocka kläder osv. Det gör vi tillsammans, och de smiter oftast undan och hittar på egna lekar i stället;) Vi läser sagor, pysslar ibland och det händer visst att vi bakar.

Jag skaffade inte barn för att få leka, eller laga gourmetmat.

För mig är att vara förälder att fostra de här små människorna till fina, självständiga individer, att få följa dem på deras resa i livet, inte för att få en liten kompis att leka i sandlådan med. Givetvis tycker jag om att hänga med ungarna, och gör det hundra gånger hellre än dammsuger:) men jag gör inte saker med dem som jag tycker är trista, som leker med dockor eller bilar, däremot hoppa studsmatta och bada är jag helt med på. Eller kika på film, bara sitta och prata, sånt gör vi ofta.

Att vara förälder till många barn gjorde mig inte heller till matlagningsintresserad eller pedant, inte heller inredare eller bagare, jag är som jag alltid har varit, rätt ointresserad av hushållssysslor, men gör dem eftersom de måste göras:)

Och som jag önskar att jag gillade det!!! Tänk vad härligt att få känna att det är roligt att torka av diskbänken eller skura toan, och att det är rogivande att sortera strumpor och spännande att prova nya recept:)

Jag misstänker att jag aldrig kommer att tycka det är speciellt kul, jag gjorde det inte innan jag fick barn, jag gjorde det inte med ett barn, inte heller med nio, jag tycker det är tråkigt med hushållssysslor:)

Idag har jag lagat god mat, två gånger dessutom, inte illa:) Jag KAN, jag är rätt bra på det, men jag finner inget nöje i det.

Till lunch en enkel men god omelett med lax, och till middag två sorters köttfärspaj.

Lunch:

Middag:

Barnens var utan oliver och tomater. Jag trodde att Patricia skulle kunna tänka sig att äta vuxenvarianten av paj, men hon föredrog den andra, vilket innebär att jag har lunch, middag, lunch kvar 😉

I går lagade jag så god mat att jag fick hindra Jamie från att äta upp allt, Trixie och Lovelia var på gympa och höll på att bli utan.

En kycklinggryta som smakade unge herrn utmärkt. Han är iofs sällan kinkig på att äta, och provar oftast allt möjligt, lika som Jordan.Det är stor skillnad på de här två killarna mot övriga ungar som är misstänksamma mot allt nytt, även om de provar om de måste, men helst inte;)

Äsch, jag har problem med min uppkoppling, men jag är inte klar..tror jag skickar iväg detta, och sen startar om mitt nät, och ser om det blir bättre:)

Vi kanske hörs snart, eller i morgon….spännande 😉