Allmänt

Kickstart my heart;)

Fredag:)

Det låter så bra tycker jag, – fredag. Förr när jag jobbade helger var det inte alltid en fredag var lika med starten på helgledighet, utan lika ofta var det ju jobb istället, men ändå, så är fredagar något lite speciellt. Även på jobbet var det liksom en annan takt. Ett sjukhus sover ju aldrig, men det är bara akuta undersökningar  som görs, så det var mestadels att stanna hemma på avdelningen, inget spring. Lite helgfeeling ändå:)

Jag var tvungen att gå ut och se hur det verkligen såg ut på min uppfart, igår regnade det och var tråkigt blåsväder så jag var bara ut och hämtade posten snabbt, samtidigt som jag kollade vad jag hade för dimension på däcken, enligt instruktion från däckkillen som var i luren, och då var det isgata.

Det var inte ett dugg bättre idag. Tvärtom.

Vår uppfart är rätt lång, man får rum med en sisådär fyra bilar på rad, kanske fem, och hela var täckt av en halvdecimeter is, och all is var täckt av en halv decimeter vatten. Fan vad mysigt va? För att inte snacka livsfarligt.

Vi har en gatbrunn snett utanför utfarten men den blir ju igensatt av snö, plus att man inte riktigt vet VAR den är,  och när vattnet inte kan rinna undan så samlas det på min uppfart. Blä.

Jamie hängde på, hans vattkoppor bekymrar honom inte ett dugg, och med spett och spade gick vi loss på isen.

Först hackade jag med spettet men det är så tungt och var inte speciellt effektivt så jag tog spaden/skyffeln och hackade med den – mkt bättre, men lät illa. Fick loss en del uppe, och gick ut på gatan för att lokalisera brunnen, nu har jag gjort det i några år och behövde inte hacka upp halva gatan innan den uppdagades. Spettade en ränna, och det började rinna undan vatten 🙂

Bara att fortsätta i samma stil, hacka, hacka, spetta, spetta , hacka, skyffla, sopa och en sisådär två timmar senare var uppfarten isfri, fan vad bra jag är:) Jamie skyfflade upp isflak i sin lilla skottkärra och körde undan ♥ Fasen vad bra HAN är:)

Det var tungt som sjutton, men jag tog det som ett träningspass så kändes det genast bättre;)

Uppfarten lutar inte neråt hela vägen, mitt på är en liten backe (alltså ett litet, litet lut) så vattnet samlas ändå längs med ena sidan, just där man ska kliva i och ur bilen. Inte mkt att göra åt. Kanske kan man gräva en liten avrinningsränna? Bara det att det är asfalt;)

Jag måste säga att det var en extremt skum känsla att hacka is i mitten av januari! Det har jag aldrig varit med om tidigare, och nu känns det som att våren borde komma…men det lär ju inte vara så misstänker jag.

Nu har jag ändå gjort vad jag kan för att slippa halka som en snorloska med både bil och ben. Har ingen lust att hänga upp bilen på grindstolpen igen direkt. Eller kanske… Jag blev fan sur på den, när jag sen efter att ha hackat och grejat gick in för att byta kläder och åka och handla, och den inte startade….?

Jäkla skit. Det kändes som att det var närmare än vanligt att skrota den.

Letade reda på batteriladdaren och satte dit den, och gick sen in och surade.

Janelle, Simon, syrran och alla vi skulle ju äta middag och skåpen ekade tomma. Fan. Messade Janelle och frågade om de antingen skulle kunna handla på vägen eller om jag fick låna deras bil när de kom, och fick svaret att deras bil var trasig. Men allvarligt? 😉 Syrran kommer sent så då hade maten blivit väldigt sen, men Janelle messade igen att de kunde handla på dyr-Ica på stan. Det fick helt enkelt bli så, och med vetskapen att köttfärsen just nu kostar 49.90kr/kg på min Ica, så sved det att den på stan kostade 89,90kr/kg… Ocker.

Jag gillar inte att veta att något är betydligt billigare någon annanstans:) Kalla mig snål eller ekonomisk, det finns nog olika åsikter:)

Men ibland har nöden ingen lag, och skulle vi äta i hyfsad tid fick det bli så här:)

 

De kom, vi lagade mat, och efter en stund såg Lovelia mer än lovligt hängig ut. Vi hade kikat efter vattkoppor en knapp timme tidigare, utan att se några, men nu hade hon en bakom örat, och en på axeln, en på sidan av magen, osv. Hon har feber nu och mår rätt dåligt, stackars liten.

När syrran skjutsade hem Janelle och Simon passade jag på att gå ut och kolla om bilen startade. Den lät lite konstigt, men efter att ha kopplat loss kablarna lät den bättre 😉 Jag vet ju inte, men gubbar har sagt att man kan starta med kablarna kvar, och jag litar på sådana:)

Eftersom den då tydligen laddat ur, jag har ju inte kört den på ett tag, minns inte riktigt NÄR, men kanske inte ens i år…? så då kan det väl hända kanske? Batteriet är iofs rätt nytt, men vad vet jag. Jag pratade med däckkillen idag igen, vi fick skjuta på tiden för däcken hade inte kommit, och jag passade på att fråga varför den laddat ur, haha, som att det finns EN anledning;) och han skulle visst kunna kasta ett öga på det.

Jag ville ha kvar kablarna, så med hjälp av lyset från Simons mobil kopplade jag dit dem. All vet ju hur man sätter dit startkablar, rött på rött ( positivt) och svart på svart(negativt) Samma med en batteriladdare.

Därför var det ju väldigt korkat av mig att sätta svart på rött och rött på svart…..;) Det gnistrade bra kan jag meddela, och de blev lite oroliga att jag dött på sekunden där jag stod blickstilla med kabelklämman i handen, funderandes på varför det gjorde så? Jag hade ju satt rätt? Eller inte. Till mitt försvar var det mörkt, och det jag trodde var ett plustecken var nåt annat, typ skruvhål:) Jaja, kickstart my heart:)

Nej, jag fick ingen stöt, men kände mig väldigt pigg, hehe. Ja det var skitkorkat och inte alls bra, men så blev det.

Jag ska gå ut och ta ur den innan jag lägger mig, det är en gammal laddare för jag hittade inte den som är bra och kan sitta i hur länge som helst, det kan vara så att jag glömde den i husvagnen. Den här rackarn kan säkert överladda batteriet och det slipper jag gärna, orkar fan inte byta igen, det var så meckigt att komma åt.

 

Så över till något annat!

I går fick jag ju ett bud, och det var från Danone, som bland annat gör Activia. Det är en yoghurt med massor av bra bakterier som är bra för magen. Det ska fixa de flesta magproblem som beror på att bakteriefloran är knasig.

activia

Nu har de en kampanj där man kan testa i 14 dagar, och är man inte nöjd så får man pengarna tillbaka, läs om det på deras facebooksida Activiautmaningen

Sen jag var sjuk så är inte magen bra, jag känner mig lite uppblåst, lite däst, lite illamående, lite magknip. Jag har väldigt sällan problem med magen, tack och lov, så det är ovant.

Men därför var jag väldigt snabb att anta den här utmaningen när jag fick frågan:) Vad har man att förlora liksom? Inte något. Jag tackar Danone för att jag får testa, och i morse åt jag en sån här till frukost och känner mig genast som en ny människa;) Haha, nä så fort går det kanske inte, men vi får väl se.

 

Sen fick jag roligt besked på mailen idag åxå:

 

folkhögskola

Whihooo, vad roligt! Jag läser ju Hälsocoach även denna termin, det är på 50%, och nu denna på 25% och så förhoppningsvis en fortsättning i Skapande skrivande på 25%. Den sista är enbart för att det är så kul, och såklart för att lära mig skriva. Hm, eller skriva på lite olika vis:) Förra terminen var det både dikter, haiku, och berättelser ur olika vinklar, inte bara mänskliga utan kanske ur ett kylskåps ögon:) bland annat.  Den här anatomi/fysiologi känns som ett suveränt komplement till Hälsocoachutbildningen.

Jag har såklart en långsiktig plan, men eftersom jag tycker det är skitjobbigt att berätta saker, och så blir det ändringar av en eller annan anledning och då måste man liksom erkänna att det inte blev som man tänkt, så tänker jag inte säga nåt:)

Men en plan med mitt pluggande har jag. Sen får vi se vart det landar;)

Barnen tycker jag är helknäpp som jublar över att komma in på kurser, för dem är skolan ett nödvändigt ont, och så har jag tyckt åxå. Plugga har under många år varit det jag minst av allt kunnat tänka mig, jag var väldigt trött på skolan när jag var klar. Jag gick först två år på gymnasiet, en skitlinje för mig – social service, helt inriktad på att jobba med äldre. Jag har ALDRIG velat jobba med äldre, utan med barn. Men den syo ( syv nu kanske) som vi hade på skolan var ju typ dum i huvudet… Jag ville gå Barn och ungdom hette det då, och den låg under vårdlinjen påstod han, och för att komma dit var man tvungen att söka vårdlinjen först, för att sen när man kommit in söka inriktning. Helt fel. Med mina inte så excellenta  skräpbetyg kom jag ju inte in, fanns inte en chans, så då sa han att jag skulle söka Social service, det var JÄTTE mycket praktik med barn där nämligen. Eh? Jaha…eller inte.Typ inget alls.  Back in the days hade man inte lika bra koll, utan litade liksom på vad syo-Anders sa…. och så hamnade jag på en utbildning där jag blev vårdbiträde i äldreomsorgen. Finns inte på kartan att jag jobbar med äldre, jag tycker de är läskiga, sorry, så jag sökte en Barnskötarutbildning på ett år och kom in, och så gick jag direkt efter det en påbyggnadskurs för att jobba på sjukhuset, Vård av nyfödda och sjuka barn.

Det var där jag skulle vara, Barnsköterska:) Jag ville jobba på BB, men hamnade av nån oklar anledning i onåd hos avdelningsföreståndaren på den avdelning jag praktiserade på.

I stället fick jag ett 10 veckors vikariat på Barn neurolog/ortopeden, där jag åxå praktiserat, och där trivdes jag och blev  kvar i flera år, tills de skulle omorganisera i landstinget och massor av folk fick gå. Då var jag gravid med Janelle så jag kunde inte bry mig mindre:)

Jag gillade att jobba där, och träffade flera tjejer jag fortfarande ser som väldigt goda vänner. Sen var jag hemma några år med Janelle och Patricia, för att sen komma tillbaka på timmar, till neonatalens lättvård, och därifrån blev det sen avdelningssekreterar”assistent” på min gamla avdelning. Meningen var att jag skulle läras upp till att kunna hoppa in när sekreteraren var sjuk, och sen gå som barnsköterska, men hon blev långtidssjukskriven efter två veckor, så då var det bara jag, som skulle ha hand om en hel avdelning. Massa saker jag inte hade en susning om:)

Journalhantering, datorer, remisser, kallelser, skriva protokoll osv. Holy smoke vad jag kände mig inkompetent ibland, men vad roligt det var:) Och idag kan jag tycka att jäklar vad duktig jag var som fixade det:)

Sen var jag föräldraledig varvat med att jobba timmar på natten på neonatalen, för att så småningom bli hemmamamma på heltid.

Lusten att plugga har pyrt under ett antal år. Mest för att jag inte velat tillbaka till vården, med de tider som är där. När jag inte var ensam så jobbade ju han alla helger, och att jag åxå skulle göra det hade inte funkat så bra. Eller, haha, det hade ju såklart blivit jag som fått försöka ändra mina tider, hans var ju skrivna i sten. När han sen bestämde sig för att lämna så kände jag ju ännu mer att det blir svårt med vårdens tider, både helger, kvällar och tidiga morgnar. Det måste ju funka praktiskt åxå!

Jag har med åren åxå fått upp ögonen för Friskvård, och känner att det är nog det jag vill jobba med. Att inte försöka bota något som redan är sjukt, utan hjälpa folk att förebygga, så de aldrig kommer i det läget att de måste botas.

Jobba med det friska i stället för den sjuka:)

Oj så långt det blev, jag skulle bara vara lite kortfattad;) men så är det. Jag tror på att jag är på väg till rätt plats, bara jag får lov att plugga färdigt.

 

mindfullness

Mindfullness och avslappning tex….shit vilka kraftfulla verktyg!

Jag älskar den här bilden:)

 

Nu ska jag ta med ficklampan ut och plocka bort laddaren, och sen sova.

Natti natti 🙂

Kommentarer

  1. Anki

    Jag är precis lika dan som du, Carola 🙂 Har alltid arbetat med barn o är barnskötare och att arbeta med äldre har aldrig tilltalat mig det minsta. Där i mot har jag döttrar som har det som arbete och jag beundrar dem. Visst är det väl att vi människor är olika och tycker olika?
    Lycka till med ditt fortsatta pluggande!
    Kramar från Skåneland

  2. Kicki

    Hej!

    Jag jobbar som undersköterska på en demensavdelning, och trivs jättebra med mina gamlingar:)
    Fast när jag fick sommarjobb när jag va typ 15 och satte min fot på ett äldreboende för första gången svor jag efter första dagen på att aldrig gå tillbaka, för jag tyckte oxå dom va läskiga 😉

    Men nu när man ”växt till sig” och har utbildning och erfarenhet så uppskatattar man saker på ett annat sätt… Klart det inte är kul alla gånger när tio gamlingar ligger i vinterkräksjukan, sätter tröjan som kjol eller blöjan på huvudet, men när man kommer till jobbet och man möts av ett leende för att dom är glada och känner sig trygga med att se just DIG, då är det värt det.

    Men vetduva Carola, det är väl skitbra att vi tycker olika allihop? 🙂
    Du tar hand om barnen och jag tar hand om dom äldre, det är ju kanon 🙂

    Kram på dig

    Carola: Japp, vi jobbar i olika ändar av livet, same same but different;)

  3. Mettemy

    Hej ! Kul att du har ändrat inställning till plugg, hoppas det smittar av sig på dina barn åxå:) Skolan är ju extremt viktig så den lägger grunden till resten av livet sen. Det är ju roligare att leva om man har ett jobb som man trivs med det försöker jag inpränta i mina barn.

  4. Mallan

    Måste beundra dig för att du alltid ser något bra i allt, det är så härligt att läsa! Satsa på din dröm, du kommer göra det grymt bra! 🙂

  5. Agnethe

    Glömde säja att jag (som bor i Norge) har ätit Activia yoghurt länge. Helt rätt på smak och helt rätt för min mage. Hoppas dom glömmer att du redan har fått ett paket, Carola, och sänder ett bud med ett nytt paket! Vanilj eller blåbär är bäst, by the way.

  6. Agnethe

    Bra, Carola! Du säjer vad du tycker och snyggar inte till det. Gillar! Man har rätt att tycka vad man vill, och den nu så berömda yttrandefriheten finns väl her också? Je suis Carola! Hur många av er skulle orka med att byta blöjor på vuxna människor?

  7. Hanna

    Kul med anatomi/fysiologi!! Läste det i våras,mycket latin att traggla,men som sagt kul att lära sig hur kroppen fungerar och är uppbyggd!!

  8. Viktoria

    Jag har jobbat med äldre både inom hemtjänsten och vård i slutskedet och jag förstår vad du menar, men oj vad du kommer att få höra om ordvalet 😉
    Alla passar inte på alla arbetsplatser och att jobba med något man inte trivs med (eller tom känner motstånd inför) gagnar ingen.
    Roligt att du hittat något som passar dig!

  9. Ida

    Jag har själv aldrig velat jobba med äldre. Har absolut inget emot äldre personer utan det är helt andra saker som gör att jag känner att det inte passar mig. Trivs jättebra att jobba med barn, det känns så enkelt på något vis och ger så mycket tillbaka.

  10. Birgitta

    Bra blogg som jag läser varje dag, men hallå nog hade det räckt att du skrivit att du inte vill jobba med äldre utan tillägget att de är läskiga.

    1. Ida

      Jag gillar att Carola vågar säga vad hon tycker. Man måste inte vilja jobba med äldre och alla passar inte att jobba inom vården. Det är ju ändå väldigt krävande och det gäller att man kan hålla en viss distans och inte bli för personligt berörd.

    2. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag tycker ju det:). Givetvis inte ALLA äldre, men ålderdom skrämmer mig. Där jag hade praktik i många veckor var de gamla och väldigt dåliga, det dog folk, nån tog livet av sig, några satt och ropade, några var så borta att de klädde på sig fyra lager kläder, nån stomi som läckte, det ramlades i duschar och bråkades på personalen, gärna mig som var en ” flicksnärta”, jag var 16 år. Dessutom tafsades det en hel del. Jag ville jobba med barn och jag blev ditlurad av syo, så jag tyckte de var mest bara läskiga. Jag har flera vänner som jobbar inom äldrevården och jag beundrar dem stort! Jag är rädd för det. Det finns inget som går framåt där, allt går bara mot slutet och jag hittar inget annat ord än Läskiga. Inte i nån nedvärderande mening, men jag är rädd för äldre människor som är i behov av vård och jag skulle inte klara av att göra ett bra jobb. Det är inte min grej. Även solen har fläckar:)

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing