…Kan det vara fyra? Jo, det är det! Var tvungen att räkna efter lite:)

Idag var det dags för Lovelias utvecklingssamtal. Lillskruttan ♥

Innan dess hann jag med att röja hemma, duscha, äta och sånt där, för att sen strax före 14 stoppa in killarna i bilen under stränga förmaningar om att de skulle sköta sig. De är superduktiga när de är ensamma, men ihop är det som att de triggar igång varandra något så makalöst. Lite lätt tröttsamt eftersom om jag inte har barnvakt så är det ju till dem båda;)

Snurrade och letade parkering, jag blir galen på att det inte finns några så man kan stå vid skolan när man ska dit på möte och dessutom så cirkulerade en p-vakt runt med bil så att ställa mig nånstans där jag inte var hundra på att man får stå var helt uteslutet. Till sist parkerade jag och betalade, det ska vi inte behöva göra tydligen, men jag vågar inte chansa. Att argumentera med ett parkeringsbolag är som att slå pannan i en vägg. Eller som att prata med en viss instans;) Totalt döva, eller väldigt selektivt döva.

Killarna ville gå ut på skolgården och leka så det fick de, och jag satte mig med lärarna, och Loppan.

Inga problem där inte, mer än talet, och det är ju insatt en logoped på det, så det är  gång, men nog krånglar det till det att man inte kan uttala ljuden rätt när man ska ljuda ihop ord. Jag är så tacksam att det här projektet drog igång, Inka, och att Lovelia kunde få en plats i det. Nu får hon hjälp på plats i skolan tre gånger i veckan av en fantastisk logoped, annars hade vi fått åka till sjukhuset och det hade dels varit betydligt mer sällan och tagit tid från skolan. Ren tur!

Lovelia går i ettan, och hon trivs, och har kompisar. Skönt. Idag var det dock inte den mest pratsamma tjejen, hon satt mest och tuggade på ett äpple, hur lätt det nu är när hon saknar fler framtänder än vad som sitter kvar i munnen;)

Men det är ju lite läskigt att sitta med två fröknar och så mamma, och prata om sig själv.

När vi var klara så stoppade jag in hennes cykel i bakluckan, och vi åkte hem, och sen var det premiär för att dricka kaffe ute i solen:)

Två minuter efter att jag tagit bilden försvann solen från den här platsen då det var bara till att flytta stolen, men det är så det alltid är. Solen vandrar längs tomten, och jag och min stol flyttar efter;)

Jag passade på att plocka undan alla vintergrejor, pulkor och skyfflar, men för att inte jinxa så det blir snöstorm och 25 minusgrader så lämnade jag en skyffel och ett tefat:)

Ingen riktig stol har jag tagit fram än heller utan nöjde mig med en brassestol, men nästa gång blir det en ordentlig, för den här är ju omöjligt att ta sig upp ur utan att fastna när man har en tjockare jacka på sig.

Jag satt där i solen, blundade och hörde fåglarna kvittra, hörde en bil, en maskin, ungarna som lekte på gatan, vindspelet som klinkade….och jag bara njöt. Det finns ingenstans jag hellre är än på en stol med en kaffekopp i handen med näsan mot solen så här års. Det ska vara lite kallt när solen försvinner, och man ska stegvis känna hur solen ökar i värme. Jag älskar det.

Ungarna med, de åker på sina wigglekart, de cyklar, de tar fram sparkcyklar, bobbycar, små andra fordon. De gungar, de springer, de klättrar, och de njuter i fulla drag de med.

Grannens två små tjejer kom in en sväng för att titta på den fina katten. Jag har lite dålig koll på hur gamla de är, men tror att både är yngre än Jamie, och både han, Jordan och Lovelia tycker om att leka med dem. Jordan var dock sur för att han inte fick spela på datorn och vägrade gå ut när hans kompisar kom och frågade efter honom. Surskalle.

Patricia kom hem, och jag lämnade huset för att träna, och när jag kom hem igen visade hon mig en bild hon tagit.

Hon och Lovelia har ju fattat det här med att bli fotade, men Jamie???? Vad håller han på med:)?

Jag skrattade så jag grät när jag såg det här, han ser ju ut som han är livrädd för något, medan de andra två ler så fint.Jag skrattar nu med, det är helt omöjligt att låta bli, han tycker ju själv att han är superstilig;) ♥

Vi kollade på tv, och sen har jag duschat och pluggat.

Idag fick jag tillbaka den där tentan jag gjorde under sportlovet, och den var med beröm godkänd, långt över de 75% som man behövde för att bli godkänd:) Någon exakt siffra fick vi inte, men hon hade lämnat kommentarer på de frågor som hon hade något att tillägga på, övriga var perfekt besvarade…jag hade två små kommentarer:)

Jag är väldigt nöjd med mig själv. Så nöjd att jag faktiskt ska gå och sova nu, med ett litet leende på läpparna, över att jag är så bra 😀

Natti natti 🙂