Hälsocoach
HälsocoachPlugg

När man bryter rutiner:)

Oj så fel i huvudet det blir när det ändras om, som det här med att det idag är måndag (väl?) och jag är på skolan…det är very very märcklich:) Men det funkar, här uppe spelar det ingen roll vilken dag det är för mig, för jag har ju ändå inget annat att göra än att vara i skolan.

Igår skjutsade pappa mig till stationen, efter att mamma kommit med sin väska a la Berg flyttar in;) och installerat sig. Pappa släppte av mig en tjugo minuter innan tåget går, det är rätt lagom. Jag hinner handla på Pressbyrån, och om tåget byter spår så har jag inte hunnit upp på fel ställe utan står lugnt kvar i vänthallen.

Jag hade ju bokat första klass denna resa, skiljer ju inte många kronor direkt, och fick inte mer än ner rumpan på min plats bredvid en dam när konduktören kom och erbjöd mig att sitta där det var mer plats, för 59 och 60 var lediga. Eftersom jag och Clara åker ihop, men hon kliver på i Gävle, och vi inte fått platser intill varandra så tackade jag så hjärtligt och flyttade dit. Konstaterade att damen på andra sidan gången såg lite smågrinig ut, hon kikade lite surt när jag satte mig, men jag struntade väl i henne och installerade mig på min sida.

Fram till Gävle småslumrade jag och där klev Clara på, och vi började genast babbla.

Efter inte så värst länge lutade sig den här damen fram och sökte ögonkontakt med mig som satt vänd mot henne. Leende höjde jag frågande på ögonbrynen och då sa hon surt: Kan ni skruva ner volymen LITE granna?

(jovisst, absolut, det kanske var lite väl hög volym, så absolut, men så fortsatte hon..:) Precis HELA vagnen hör ju vad ni pratar om!

Och där och då blir jag extremt motvalls:) Jag kan i alla lägen ta en uppmaning att vara lite tystare, det är lätt att man glömmer bort sig och tjoar på lite för högt, men att sen bli tillplattad med en överdrift i stil med Himalaya….det tar liksom udden av det hela;)

Spontansvaret var ju Nädu, gumman lilla, jag tror inte de hör riktigt allt i andra änden av vagnen…men riktigt så störig är jag ju nu inte, långt därifrån. Vi sänkte såklart rösterna, men det var ingen tyst vagn vi satt i, och man får prata.

Det finns öronproppar, eller headset till mobilen om man störs:) Eller….egen bil;) Jag tycker det är rätt kul att lyssna på andra människor som snackar, men det kanske jag är ensam om?

Nåväl, hon fick dras med oss ända till Kramfors, sen fick hon lugn och ro;)

 

Bussen kom som den skulle, taxin var någon minut för sen, men kom som den skulle den med. Jag har ju absolut noll täckning på mobilen där vid taxistationen, så det är skönt att ha sällskap av någon med annan operatör;)

Framme på skolan väntade det ögonblick jag fasat för, skulle eller skulle det inte, ligga en nyckel till mig i brevlådan?

Vi håvade upp Claras, och Marlenas, och så MIN! Whihii:) jag slapp soffan, fasen så najs. Nu var jag så inställd på det att jag hade nog bara gillat läget, men nog var det skönt att få bädda i ordning en säng, dricka lite te och sen krypa ner, och tvärslockna. Jag sover oftast så otroligt bra här! Funderar på om det är möjligt att få hyra in sig på ett rum nån gång i månaden och bara sova, lite retreat sådär;)

 

Idag frukost vid åtta, lite sovmorgon, och sen har dagen rullat på. Vi har fått våra fina jackor inför morgondagens event- Hälsodagen:

hälsocoach

Stiliga va:)

Supersköna, och vi är så snygga hela klassen.

 

Vi har haft mest fokus på Hälsodagen, och efter att vi slutat så landade vi i köket och åt mat och bara satt och jäste.

Nu har jag duschat, och fått fram datorn, och ska skriva en uppgift till en av de andra kurserna, få se vad det kan bli:)

Vi hörs och syns!

Natti natti:)

Kommentera

  1. Carina H

    Ville bara skriva och önska god lycka med allt du tar för dig, du verkar vara stadig Carola. håller på dig. sköt om dig och dina. kramar från Upplands V’äsby.

  2. Sippan

    Jag tycker att åka kollektivt är som att bo i lägenhet. Man får räkna med att andra låter- eller välja tyst vagn kontra extraljudisolerad lägenhet. Jag bodde i en lägenhet ett tag med en granne som var ”polis” i trapphuset. Ungar och hundar måste var knäpptysta, alla måste smyga i trappan, spelade man musik så fick man känslan av att han måste stått utanför dörren med örat lutat mot den för att tio sekunder senare ringa på och skälla ut en för att man spelade musik. Klockan 22 måste det vara knäpptyst. Jag har själv inga hundar eller ungar men kan tycka att bor man i flerfamiljshus så hör det till saken att levande liv låter- så klart inom rimliga gränser. Men så flyttade han och bad faktiskt alla om ursäkt men han hade tydligen fått någon diagnos som förklarade hans extrema lättstördhet varför han fått hjälp att flytta till ett mer tyst boende. Jag tycker att det är primafina att det finns tysta tågvagnar, just för de som önskar tystnad. Sen att jag själv är allergisk mot barn som springer fram och tillbaka i tåggången, men det handlar även om sjukvårdaren i mig som vet att en tvärbromsning och ungen flyger och slår sig. Men personligen tycker jag att de värsta på tåget är snörvlarna. De som snörvlar och snorar och sen snyter sig jättehögt för att sedan granska vad de fått ut på snorpappret med ett oförklarligt intresse och sen börjas det igen. Snörvlet. Medan en kompis till mig hatar tuggummituggarna som smaskar i ett, medan jag i min tur inte bryr mig om tuggare alls. Men det är ju ändå inget man bråkar om utan försöker att som du föreslog stänga av öronen helt enkelt. Men nu när jag är inne på det så kan jag tycka att det som KAN vara jobbigt på tåg är folk som vill prata med en fast man inte själv vill prata. Gärna någon medelålders herre som av andedräkten att döma fått i sig några glas alkohol och verkar tro sig vara charmigast i världen.

  3. Malin

    Hej
    Jag bor i Kramfors 🙂 och mina svärföräldrar i Stockholm 🙂 när de kommer hit så sover de oxå väldigt väldigt bra 🙂 i Stockholm är svärmor uppe långt före tuppen och har svårt att sova ! Knepigt de kan vara
    Skulle va skoj att ses nångång när du är här uppe 🙂 har själv 9 barn 🙂
    Ha en härlig vistelse här 🙂

  4. Mia

    Visst ska man få prata, men normal samtalston = hänsyn. Åkte buss ca. 3 tim. förra veckan, ombord var det ett par tonårstjejer som såg som sin uppgift att roa hela bussen med högljudda gapflapp och pladder, till slut sa chauffören till tjejerna att dämpa sig lite grann. Jag tror att alla vi andra ombord drog en lättnad suck. Men jag vill inte se mig som en ”surtant” bara för att jag tycker det är skönt med lite lugn o ro när det blir långa resor med allmänna kommunikationsmedel.

  5. Anne

    Oftast är det väldigt lugnt och fridfullt i första klass och det finns nog en poäng med det. Skönt att kunna dra sig undan dit när barnfamiljerna stojar omkring som apflockar i andra klass. Tex på sport-/påsklov. Tom barnfamiljerna i första klass är mer stillsamma. OBS! Egna idoga observationer och inte fördomar..(Däremot kan det bekräfta några fördomar) Blev oerhört förvånad första gångerna jag upplevde det. Dessutom är det skönt att inte behöva bli fullproppad med andras prat om man inte är på humör för det. Många gånger när man åker tåg hoppas man på lite vila, inte att man ska bli uttröttad med andras tjatter om allt och inget. Så det skadar inte att ”ta seden dit man kommer” även om ni nu råkade ut för ”häxan Surtant”.

    1. Sassa

      Fast det finns ju alltid tysta kupéer, så känner man att man vill ha en tågresa i lugn och ro är det ju bara att välja en sådan plats!

    2. familjenannorlunda

      Bara för att förtydliga, det var en massa prat i hela vagnen och vi satt i ena änden så jag tror att den enda som riktigt störde sig på det var den tanten 🙂

  6. Ella

    Jag är (oftast) ganska förtjust i att lyssna på folk när jag åker kommunalt. Sist jag åkte Stockholm-Göteborg fick jag höra en hel Sune-bok som en mamma högläste bakom mig. Det var rätt mysigt, lite som att lyssna på en ljudbok. 😀

Hälsocoach

Utvecklingssamtal nummer….?

…Kan det vara fyra? Jo, det är det! Var tvungen att räkna efter lite:)

Idag var det dags för Lovelias utvecklingssamtal. Lillskruttan ♥

Innan dess hann jag med att röja hemma, duscha, äta och sånt där, för att sen strax före 14 stoppa in killarna i bilen under stränga förmaningar om att de skulle sköta sig. De är superduktiga när de är ensamma, men ihop är det som att de triggar igång varandra något så makalöst. Lite lätt tröttsamt eftersom om jag inte har barnvakt så är det ju till dem båda;)

Snurrade och letade parkering, jag blir galen på att det inte finns några så man kan stå vid skolan när man ska dit på möte och dessutom så cirkulerade en p-vakt runt med bil så att ställa mig nånstans där jag inte var hundra på att man får stå var helt uteslutet. Till sist parkerade jag och betalade, det ska vi inte behöva göra tydligen, men jag vågar inte chansa. Att argumentera med ett parkeringsbolag är som att slå pannan i en vägg. Eller som att prata med en viss instans;) Totalt döva, eller väldigt selektivt döva.

Killarna ville gå ut på skolgården och leka så det fick de, och jag satte mig med lärarna, och Loppan.

Inga problem där inte, mer än talet, och det är ju insatt en logoped på det, så det är  gång, men nog krånglar det till det att man inte kan uttala ljuden rätt när man ska ljuda ihop ord. Jag är så tacksam att det här projektet drog igång, Inka, och att Lovelia kunde få en plats i det. Nu får hon hjälp på plats i skolan tre gånger i veckan av en fantastisk logoped, annars hade vi fått åka till sjukhuset och det hade dels varit betydligt mer sällan och tagit tid från skolan. Ren tur!

Lovelia går i ettan, och hon trivs, och har kompisar. Skönt. Idag var det dock inte den mest pratsamma tjejen, hon satt mest och tuggade på ett äpple, hur lätt det nu är när hon saknar fler framtänder än vad som sitter kvar i munnen;)

Men det är ju lite läskigt att sitta med två fröknar och så mamma, och prata om sig själv.

 

När vi var klara så stoppade jag in hennes cykel i bakluckan, och vi åkte hem, och sen var det premiär för att dricka kaffe ute i solen:)

kaffe i solenSolglajjer på, och Jordan i t-shirt.

Två minuter efter att jag tagit bilden försvann solen från den här platsen då det var bara till att flytta stolen, men det är så det alltid är. Solen vandrar längs tomten, och jag och min stol flyttar efter;)

Jag passade på att plocka undan alla vintergrejor, pulkor och skyfflar, men för att inte jinxa så det blir snöstorm och 25 minusgrader så lämnade jag en skyffel och ett tefat:)

Ingen riktig stol har jag tagit fram än heller utan nöjde mig med en brassestol, men nästa gång blir det en ordentlig, för den här är ju omöjligt att ta sig upp ur utan att fastna när man har en tjockare jacka på sig.

Jag satt där i solen, blundade och hörde fåglarna kvittra, hörde en bil, en maskin, ungarna som lekte på gatan, vindspelet som klinkade….och jag bara njöt. Det finns ingenstans jag hellre är än på en stol med en kaffekopp i handen med näsan mot solen så här års. Det ska vara lite kallt när solen försvinner, och man ska stegvis känna hur solen ökar i värme. Jag älskar det.

Ungarna med, de åker på sina wigglekart, de cyklar, de tar fram sparkcyklar, bobbycar, små andra fordon. De gungar, de springer, de klättrar, och de njuter i fulla drag de med.

Grannens två små tjejer kom in en sväng för att titta på den fina katten. Jag har lite dålig koll på hur gamla de är, men tror att både är yngre än Jamie, och både han, Jordan och Lovelia tycker om att leka med dem. Jordan var dock sur för att han inte fick spela på datorn och vägrade gå ut när hans kompisar kom och frågade efter honom. Surskalle.

 

Patricia kom hem, och jag lämnade huset för att träna, och när jag kom hem igen visade hon mig en bild hon tagit.

selfie

Hon och Lovelia har ju fattat det här med att bli fotade, men Jamie???? Vad håller han på med:)?

Jag skrattade så jag grät när jag såg det här, han ser ju ut som han är livrädd för något, medan de andra två ler så fint.Jag skrattar nu med, det är helt omöjligt att låta bli, han tycker ju själv att han är superstilig;) ♥

 

Vi kollade på tv, och sen har jag duschat och pluggat.

Idag fick jag tillbaka den där tentan jag gjorde under sportlovet, och den var med beröm godkänd, långt över de 75% som man behövde för att bli godkänd:) Någon exakt siffra fick vi inte, men hon hade lämnat kommentarer på de frågor som hon hade något att tillägga på, övriga var perfekt besvarade…jag hade två små kommentarer:)

Jag är väldigt nöjd med mig själv. Så nöjd att jag faktiskt ska gå och sova nu, med ett litet leende på läpparna, över att jag är så bra 😀

 

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. monica

    Hej! Jag har abstinens efter ett nytt inlägg från dig. Jag jobbar natt och brukar kolla redan vid 02 tiden var är du????
    Du gör ett kanonjobb med barn och utbildning vad gäller den andra parten finns det inga ord för vad han har gjort mot er!
    Kramar från västkusten!

  2. 4 barns mamman

    Då är man ingen förälder!!!! Hemska karlskrälle!!! Förlåt mig men jag kunde inte låta bli 😉
    Du är som sagt helt fantastisk som fixar detta helt själv och en fin förebild för dina ungar.

  3. 4 barns mamman

    Grattis!!! Denna sol, denna sol! Helt underbart:-)En fråga som kanske är för privat…är inte barnens far med på utvecklingssamtalen? Du är ju helt fantastisk dom roddar allt!

    1. familjenannorlunda

      Han har inte varit med på ett enda utvecklingssamtal, föräldramöte eller annat möte som rör barnen sen han lämnade hemmet mitt i natten för drygt två år sen. Han är inte närvarande på något sätt i deras liv mer än sina umgängestimmar varannan vecka. Någon gång är han med på corrindas basket men annars inget. Nada. Nothing

  4. Lola (Carola)

    Fantastiskt bra gjort!! Imponerad är jag!!

    Heja Dig!! Verkligen (!!) på alla de sätt man kan komma på!! <3

    Hoppas Du får ännu en solig dag idag :)))))

Hälsocoach

Det här med att åka tåg…

Jag gillar det!

Det är rätt avkopplande, och lite mysigt. Dock så eskalerar min bacillskräck rätt bra på sådana där ställen, där många samlas, bio är samma sak. Men jag låtsas inte om det och så snortar jag handsprit och gurglar i det åxå, så känns det bättre;)

 

Jag är i Hola, på folkhögskolan. Åkte igår eftermiddag, och ungefär i samma stund som tåget tuffar ut från stationen hemma tappar jag täckningen på mobilen. Nästan. Åtminstone så åker den långt ner i väskan där den sen blir liggande för jag kan inte riktigt klara av att titta på den när vi åker, jag är ju lite åksjuk åxå till råga på allt:) Gnällröv jag vet. När jag kommer hit så har jag wifi men det är fläckvis och stundtals väldigt dåligt. Det är spännande sen när man är på väg hem och det ramlar in sms..en del kan man åtgärda medan andra liksom är rätt mycket för sent att ens svara på, tex: Kan du skjutsa till dansen i kväll? 🙂

Det gör inget, om sanningen ska fram så är det riktigt skönt att det är så, för jag kan koppla av allt, och bara vara i den här skolbubblan.

 

Och apropå bubbla. Jag läste precis Mirkas blogg, och ser att de haft en rätt tuff start hemma med bebisen. Peter sjuk, och barn som kräkts. Fya, det borde vara förbjudet. Man ska få njuta av och stanna i, sin bebisbubbla några dagar för att riktigt kunna landa i det nya livet, inte torka spyor.

Nu vet jag att Mirka fixar det alldeles utmärkt, men nog önskar jag lite att jag kunde vara där och hjälpa henne. Trots min kräkfobi, fatta hur mycket jag gillar henne:)

När Trixie föddes, så blev ”Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn” som några av er så kul döpt om honom till;) sjuk. Han fick feber bara timmar efter att hon föddes, hon är född vid midnatt och när vi kom hem dagen efter så gick han raka vägen till sängen och där stannade han i två veckor. Lunginflammation, dubbelsidig och kraftig. Sen var han ju skruttig länge efteråt.

Jag var ensam med bara sex barn förvisso, men man känner sig inte starkast i världen då. Det gick såklart finfint, men jag vet att jag kände mig väldigt lurad på Trixies första tid.

Han var riktigt sjuk då, det erkänner jag villigt, men visst är det märkligt att en annan får lov att proppa i sig febernedsättande och bara köra på, hur jävla sjuk man än är? Innan jag låser in mig i två veckor….*skakar på huvudet*

Men nu verkar det ha ordnat upp sig hos Norrströms så jag hoppas det får flyta på bra nu.

 

Jordan

 

Jordan fick en likadan tröja som Jamie, det är tur att jag har lite fingertoppskänsla för vad som kommer att bli favoriter och kan undvika slagsmål, de har ju i princip samma storlek. Jag älskar den här. Jordan har haft tröjan med Piraya på i evigheter nu så den ligger i tvätten, efter att jag fått övertala honom om att byta:)

meandi

Den är från me&i s nya kollektion.

 

Idag klev vi upp, vissa av oss är morgonpigga och jag vet att det var flera som tränade innan frukost…eftersom vi samlades halv åtta fattar jag ju att de klev upp väldigt mycket tidigare än mej som prioriterar min skönhetssömn…;) Det funkar ju inte, så jag borde kanske börja morgonträna?;)

Långfrukost i matsalen och sen en stunds Grundläggande träningslära. Det är så intressant, och så förbannat omfattande att efter en sån här lektion så fattar man hur jäkla lite av allt detta man kan… samma med Näringslära som vi hade en föreläsning om på eftermiddagen…stort, omfattande och svårt, fast otroligt intressant.

Den hade vi på Österåsen, ett hälsohem här, som är vida omtalat. Det var väldigt vackert och fridfullt, så där hade jag kunnat stanna ett tag, men nu fick vi nöja oss med deras vegetariska lunchbuffé, en föreläsning och en timmes träning:)

Hemma här igen så samlades vi för snack om vår Hälsodag nästa träff, och sen var det middag lite slöglo på Tv och så dusch, och nu sitter jag här och ska se om det funkar att se ett klipp på Youtube som vi bör ha sett till i morgon…whis me luck…!

Vi hörs:)

Natti natti:)

 

Kommentera

  1. Annika

    När jag väntade min minsta krockade min a barns pappa och bröt lårbenshalsen samma dag som jag gick på mödravårsdledighet. Plus aTT han fick en kraftig smäll mot lungorna och en massa annat. Nu gick det bra ändå, det måste det ju göra. Fördelen var att han blev sjukskriven i fyra månader, och piggade på sig hyfast snabbt , så vi fick vara hemma med barnen båda två. Jo, han hade kli i röven att göra annat, men kunde inte

  2. Karin

    Norrströms verkar inte ha så många barnvakter om de skulle behöva så det är bra att du kan rycka in om det skulle behövas framöver

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing