Det var det, solen är borta, regnet tillbaka. Tack och hej, leverpastej. Det var väl själva sjutton att det ska backa när det väl kommit igång och man börjat vänja sig lite vid att svettas.  Men hoppet finns kvar! Än är inte sommaren slut:)

För nåt år sen fick jag en fråga från Trolljägarna om jag ville vara med, de tyckte att rätt många av kommentarerna här då var på gränsen, men jag tyckte inte det var nåt att orda om, det finns ju betydligt värre, och tackade nej. Nu känner jag att det skulle vara sjukt kul att sätta Aschberg i röven på några av er, som håller på att skriva kommentarer i flera namn, eller som tidigare skrev under ett annat namn men nu bytt, och det är bara kommentarer som är avsedda att irritera och vara elaka. Det är ofta varvat med rena hyllningarna, för att sen återgå till att klanka ner på allt jag gör. Sjukt tröttsamt. Väldigt mycket schizofren-varning, lite Dr Jekyll och Mr Hyde.   Fortfarande inga dödshot eller så, men som sagt – varför ägna massa tid åt min blogg om ni blir så arga och griniga att ni känner ett oemotståndligt behov av att spy galla? Klicka vidare till nåt som tilltalar er i stället:) På det viset blir nog alla lyckligare.

Och med det sagt ska jag berätta om min oerhört intressanta dag;)

Eh..tja…? Vad har jag gjort ? Typ inget känns det som. Men tvättade lite, vek in killarnas tvätt, skrev ett inlägg om hur jag ser på otrohet, som inte är klart, svarade på lite mail, mamma och pappa kom och vi pratade batteri. Husvagnen har ett batteri, som jag inte fick fart på igår när vi var där, det är gammalt och kan mycket väl vara slut, men pappa ska ta sig en titt på det. Vi pratade om annat med, men om vad vete sjutton. Sen messade Janelle att de var på stan och snart skulle komma till mig, för vi skulle övningsköra. Hon kom upp med förslaget i går att hon och Patricia skulle kunna köra samtidigt med mig, i Simons bil medan han var barnvakt. Det funkar ju, så nu testar vi det. De dök upp och jag och tjejerna for iväg.

Janelle har ju kört på körskola, och vi har inte haft nån bil som vi kunnat öva med, så många lektioner blir det. Patricia har kört en gång tidigare med mig, och thats it. Hon kommer få betala sitt körkort själv, och det är ju ingen större ide att påbörja det innan vi har en bil att övningsköra med. Den vi hade är ju då liksom avställd. Ja, den är även i behov av lite kärlek, men det ska den få nu:)

Janelle känns trygg och säker i trafiken, hon kan hantera bilen hyfsat bra, men det är ju massor kvar att lära sig, medan Patricia piper i falsett när bilen rör sig:) Hon tycker det är asläskigt när hon är den som (ska) har kontrollen över bilen. Jag känner igen den känslan till 100% från när jag körde första gångerna:)

Det var kvavt och varmt ute fast det var mulet, och Simons bil är jag inte van vid, dessutom att sitta på passagerarsidan..så det tog inte jättelång tid innan jag började känna mig lite lätt åksjuk;) Inte för att tjejerna körde dåligt;) Det gav ju med sig så fort jag fick frisk luft, så det var inte hela världen, och tur är väl det eftersom detta ska bli en återkommande vana tydligen;) Jodå, jag är helt med på noterna, bara jag har barnvakt skulle jag kunna köra dagarna i ända. Till min lista på yrken jag borde satsat på lägger jag körskollärare. Jag har nio barn…och kommer få övningsköra med dem alla misstänker jag. Hade varit fint att ha full kompetens där, så man sluppit undan de hutlösa priserna. Allvarligt, jag tycker att alla, ALLA, alla, ska läsa körkortsteori på gymnasiet, och att man på nåt vis även ska få in körlektioner, för i slutänden ger ju det bättre förare i trafiken, och det bör ju ge mindre olyckor, som kostar mindre pengar för samhället, och mindre sorg för människor….Eller? Som det är nu kan ju folk chansa och lyckas få körkort på olika vis, och sen vara riktiga blådårar i trafiken. Jag såg minsann Sveriges sämsta förare, eller vad det kan ha hetat! Galet. Vågade inte titta med mer än ett öga i taget;)

Mina rosor har slagit ut nu, bilden är tagen för någon dag sen, nu är de i full blom:)

Nåväl, vi körde runt, Janelle hade en bra väg för nybörjare, där hon kört med sin körskola, så där åkte vi fram och tillbaka med Patricia, och Janelle fick köra mer i trafik. Så småningom återvände vi hemåt, där barnen varit som klistrade på Simon ♥ och de for hemåt, medan vi lagade mat.

Sen röjde jag hallen, dammsög där och trappan ner, som är som en magnet för skräp, smuts och diverse kläder och leksaker… Jag torkade av bröstpanelen utanför badrummet, och fortsatte tills jag kom till kylskåpet, då började jag skura ur det. Och jisses vilken tid det tar när man ska göra det ordentligt.

Jag skurar ur det ofta, men ”glömmer” oftast bort de där vägghyllorna i dörren, och där gömde det sig ju en del smått och gott. Och varför blir det alltid kladdigt där, tro? Det ser ofta ut som typ coca cola spill, men eftersom vi aldrig ställer sånt där så är det nåt annat..spännande;)

Jaja, nu är det skinande rent, allt gammal skit som stod där är borta, alla plast och glas-förpackningar är urskurade och i återvinningen, och en hel del gamla mediciner (suppar)som gömde sig i dörren ligger i påsen som ska till apoteket. Ni vet att man inte slänger mediciner i soporna va?? De går man med till närmsta apotek så tar de hand om det. Där går det till destruktion och tas om hand på bästa sätt för att slippa påverkan på människor och miljö. Viktigt!

När man börjar skura är det svårt att sluta, det ena ger det andra och man blir aldrig färdig. Men färdig med kylen blev jag ändå, och sen var det bara lite mer tvätt och så hamnade jag i soffan framför nån film.

Såhär ser rosorna ut nu:) Helt underbara och doftar otroligt gott.

Jag har äntligen fått en blomma i min kruka vid dörren åxå:

Visst är de orangeröda blommorna tjusiga? Det är äkta plast;) Jag hittade inga äkta som var fina, så när jag sprang på plastblommorna på Ikea till reapris så fick det bli en sån, lär ju bli solblekt, men duger i år.

Bakom står saltburken för att salta alla äckliga vidriga mördarsniglar, Fy farao vad de är snuskiga! När jag verkligen vill att nån ska förstå hur äckligt jag tycker att något är så jämförs det oftast med en mördarsnigel:D

Jag har ändå vant mig vid att se dem, första åren så rös jag och kväljde så fort jag såg en, och att ta en promenad i skogen var omöjligt eftersom jag mådde illa av att se dem, men nu konstaterar jag bara att de är snubbiga. Och saltar på dem med illa dold  förtjusning;)

Ungarna har full koll på att de med skal är ok, men de utan åker på en saltning.

Nu ska jag hoppa i säng, Jamie vaknade nyss och var ledsen och vill ha sällskap, och jag vet att han kommer ligga som en (sn)igel på mig resten av natten;)

Natti natti 🙂