Orden i rubriken yttrades förvånat av Janelle idag när vi möttes på träningen. De beskriver väldigt väl hur ofta ( sällan) som jag bakar;)

Grejen är ju att jag inte direkt tycker det är tråkigt att baka, jo bullar och sånt som ska jäsa, men annat är helt ok, men … Jag har ju så sjukt taskig karaktär när det kommer till fikabröd!

Bakar vi så äter jag mest. Och det vill jag undvika:)

Men ibland gör jag undantag, speciellt regniga somrar, då är baka en kul grej att göra ihop med ungarna.

Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie knöt på sig förkläden och så knådade de ihop två sorters kakor. Inget bak utan klanteri och idag stod jag för det, Big time, när jag mötte upp socker vaniljsocker och smör. Och sen började fundera på om det inte borde vara mjöl i? Eh jo.. Det skulle vara mjöl vaniljsocker och smör. Jaja.;) resten gick sen istället strålande!

  Det blev småkakor idag, vaniljhorn och schackrutor. De sistnämnda min mormors standardkakor ❤️
   
 
Få se hur vädret är i morgon, jag har förberett för bullar… Men det kan lika gärna bli att jag kastar jästen om några veckor 😉

Småkakor är ju oftast enkelt och lätt att variera, samma deg typ hela tiden med nåt litet tillägg. 

Idag var jag på ett möte med ett proffs:) Ett av barnen har på sista tiden känts väldigt svårt att nå och vi hamnar på kollisionskurs hela tiden med jobbiga tärande bråk. Jag vill inte ha det så, och pratade med min BVC-sköterska, som även är en vän, och hon agerade blixtsnabbt och fixade så att en av kuratorerna från Råd och stöd/ ungdomsmottagningen ringde upp mig, och idag var jag där och pratade.

Jag gick därifrån styrkt långt in i själen för jag fick återigen bekräftat att jag gör rätt. Jag hävdar ju hela tiden att det är bäst att berätta sanningen för barnen, och inte nån hittepå-variant som går ut på att skydda den andre föräldern. Att sanningen kan göra ont men hellre det än att trösta med en lögn. Att inte låtsas vara glad och som att detta är nåt gemensamt beslut eftersom det är så långt ifrån sanningen som man kan komma. Att jag har rätt att känna som jag gör eftersom jag inte fått ett enda svar, och att det inte handlar om att vara bitter. Som några av er gärna vill hävda att jag är lite nu och då 😉

Ha! 😉

Vad det gäller barnet som jag är orolig för fick jag bra svar åxå, att beteendet är normalt och att jag får ta skiten som den andra föräldern ställt till med, just för att jag är den som är kvar. Och finns kvar oavsett vad som sägs. 

Saker jag visste, men behövde få höra från någon utomstående.

Det är så jäkla skönt när nån tittar på en och bekräftar det man tror på!

Jag skulle erbjuda barnet/ barnen samtal med honom, och han sa att jag skulle fråga tre gånger med några dagar-veckors mellanrum. Första gången skulle det bli tvärnej sa han, och mkt riktigt 😉

Andra gången kunde det bli både ja eller nej och om det fortfarande var nej tredje gången var det ingen ide. Klok man med många års erfarenhet:)

Vi får se. Jag har frågat ungarna förr men de har inte velat, men jag märker ju att flera av dem nog skulle vilja prata lite, kanske är det dags nu. Eftersom det liksom inte händer något positivt i deras relation med honom så börjar besvikelsen och sorgen att ta ut sin rätt. Stackars ungar!

Men jag känner att jag orkar ett tag till nu, så vi kämpar vidare:)

  Det är ju just det.. 
Nåväl!

Jag har tränat åxå, och svettats floder, varmt och kvavt inne trots regn och småkallt ute. Bra där, försvinner säkert nåt uns extra fett då;)

I morgon ska jag lämna pärlan på service, och ska kolla vädret nu, jag funderar på att promenera hem om det inte regnar. Pappa hämtar mig om jag ber om det, men det är typ 7-8 km och blir en perfekt powerwalk om jag ids. Regnar det bangar jag antagligen 😉

Hur det blev visar sig, tune in for the exciting fortsättning 😉 and nu säger jag 

Natti natti 🙂

Och jag blir så blöt om både skor och strumpor…fuck this.

Jag vill åka till husvagnen! Men det är ju inte ett endaste dugg kul att häcka där i ösregn, småspik och åska. Just åska i vagnen är lite obehagligt. Jag har nog berättat det förr, men känner att jag kan vara lite tjatig;)  Jamies första sommar åkte vi ut med husvagnen första gången, jag hade tjatat mig till det, och någon som ändå inte tänkte ha semester eftersom _________________ ( valfri ursäkt) kunde tänka sig att offra sig på några dagar ihop med sin familj. Jag tror att det blev tre.

Änywäy, så for vi dit, och möttes upp av Helen och Lars, som kommit tidigare och var klara. Det var tråkväder, så vi rappade på med att få upp förtältet, innan regnet skulle komma, och av nån anledning hade vi inte fronten på när vi slog upp det, utan bara tak och två sidor. När vi fått upp det, innan vi säkrat, så hojtade Helen att kaffet var klart så vi tog en paus innan vi skulle dra på framsidan och banka ner tältpinnarna i backen. Vi hann bara in till dem så började det småregna, och vi drack vårt kaffe. Plötsligt så blåste det upp som fasen, och nån minut senare var det sådana där härliga kastvindar som såklart tog tag i vårt stora fina vindfång och jag insåg att snart vränger sig skiten över vagnen! Inte nog med att det blir dyrt och besvärligt när sakerna går sönder, det är ju sjukt pinsamt åxå. Amatörer som inte gör klart liksom.. Har ni nån gång varit på en camping så har ni nog sett dem, de där som sätter sig på första parkett med en kopp kaffe eller ett glas vin, en bärs kanske, och så tittar de på när andra slår upp tält. Gärna högljutt kommenterande om hur mkt fel man gör;) Jäkligt irriterande, men jag erkänner att jag tycker det är kul själv med, MEN jag kikar diskret utan tilltugg;) Och erbjuder min hjälp om det ser ut att behövas. De vill man liksom inte erbjuda underhållning:)

Nåväl, jag kastade över Jamie till Helen, och sprang i ösregnet in i vårt tält, och trodde ju så klart att min äkta hälft skulle komma och hjälpa mig, men nope. Där hängde jag i tältduken med ena näven och försökte få i tältpinnen med  gummiklubban i den andra. Det började åska. Som fan. Alltså värsta åskovädret den här sidan milleniumskiftet.  Innan han äntligen lyssnade på mina illvrål och kom dit ( vafan är`e det åskar ju!?) så hade jag lite småpanik, det var jobbigt må ni tro. När vinden tar tag sådär så är den STARK.  Han fattade till sist galoppen och fick fart med att få på framsidan, och sen skulle vi göra något med nån av pinnarna i taket, och då slog blixten ner. Säkert i sjön eller så, men vi fick båda en rejäl stöt. Ni kan ju bara gissa vem som jobbade vidare och vem som åmade sig och ville bli känd på pulsen, för var den inte lite oregelbunden? Måste han kanske åka till sjukhuset för en kontroll? Han hade ju minsann fått blixten i sig! 😉

Jag lackade ur, för som sagt, vi höll i samma pinne, men inte en fråga om jag mådde bra utan bara fokus på sig själv. Suck, veklingar;) Jag bankade i de sista pinnarna, spände här och där, och sen gick vi in till Helen och Lars och knölade in oss i deras vagn allihopa. Ungarna var livrädda, Jamie ville bara gå ut, han var ju liten och fattade inget, och det var kissnödigt hos flera, men ingen vågade gå på toa. Tjejerna hade varit på toa när det började åska, och de sprang tillbaka i  överljudsfart;) När åskan och blixtrarna äntligen avtog jublade vi, bara för att två minuter senare inse att det vände och kom tillbaka, med förnyad kraft, och lite till. Alltså det var ett fruktansvärt åskoväder, jag har aldrig varit med om liknande. Och då känner man sig väldigt liten när man sitter i en husvagn. Det så att säga är precis ovanför huvudet på en, inte ens ett riktigt tak har man i mellan. Lägg till en snubbe som gnäller om att han fått blixten i sig..och man har en fars a la Vi hade i alla fall tur med vädret;)

Resten av tiden hade vi ingen åska, men det var jäkligt mulet hos nån som hellre ville vara med nån annan, man kan säga att det var ett lokalt lågtryck, och igenmulet;)

Sen dess har jag varit ensam med barnen i husvagnen, och det är alltid obehagligt vid just ordentliga oväder. Det är enda gången jag känner mig lite otillräcklig, för tänk om något händer, vad gör jag då? Det löser sig ju såklart, men känslan finns där.

Förra året, när syrran var med tack och lov, så låg Jamie och sov i vårt tält bakom vagnen, och det började regna, och sen åska. Det var många korta åskoväder då, och han sov sig alltid igenom alla, så jag gick inte in till honom direkt, men efter några minuter när det bara tog i så sprang jag ut i ösregnet för att hämta honom. Kolsvart i tältet och jag lyste med mobilen för att se nåt och det är tomt i hans säng!? Pulsen steg, för han borde kommit in till oss om han vaknat, men nix. Lyste runt i hela tältet, ruskade i alla täcken och filtar och skulle gå in och hämta backup, när jag råkade lysa i vagnen som stod i förtältet ( till tältet) och där i låg han, min lilla prins Jamie och sov. Han sökte lite trygghet i sin älskade vagn och gillade inte alls att bli inburen i husvagnen och pussad på:)

En annan gång igen, så åskande det inte utan var bara mörkt, och jag var ensam med ungarna. De andra var vakna inne i vagnen,kollade på en film tror jag och Jamie sov i tältet, medan jag gick iväg på toa för att borsta tänderna. När jag kom tillbaka stack jag in huvudet i vagnen och sa godnatt, de stängde av och jag gick in till tältet. Jamie var borta. Han var inte i sin säng, inte i vagnen, ingenstans. Grannarna hade fest, riktiga fyllskallar och det var ett jäkla liv, så jag blev skiträdd att de av nån anledning gått in och hämtat honom, men gick in till vår vagn igen, letade i förtältet, och sen inne. Hittade inte ungen! Började få en aning panik, för vart hade han tagit vägen? På väg ut för att hämta ficklampa och leta vidare, så ropar Novalie att han ju låg där, i hennes säng. I fotänden av sängen, så låg mycket riktigt en liten Jamie och sov, ihoprullad under täcket så han inte syntes. Hur han kom in dit utan att nån märkte det? Ja säg det:)

Nu låter det ju som att jag inte har koll, och ska vi vara helt ärliga så har jag ju inte det till 100% i vagnen för jag måste ju få gå iväg på toa även när barnen sover. Och den ligger en bit bort. Jag har nästan alltid någon större som är vaken, typ Novalie eller Corrinda som varit med, eller syrran, men ibland måste jag lämna i fem minuter, och det går ju alltid bra, men kan bli sådana här grejor. Det är ju samma sak hemma, låser man in sig på toa eller blundar ute i solstolen så har man ingen koll. Ni behöver inte skjuta mig kanske;)

 

Men för det allra mesta så är det härligt att vara i husvagnen med barnen. De älskar det, och jag älskar det. Men det är inte ett dugg charmigt med dygnsregn och skit. Så vi avvaktar. Och hoppas på att sommaren inte hinner ta slut.

Vad gör ni andra i regnet? Jag har minsann sett på Instagram och Facebook att det är sol på vissa ställen i landet..orättvist;) men ni andra. Jag ska på ett möte i morgon, och lämna in bilen på service ( åh det låter så vuxet) på fredag så de dagarna känns som att vi kan roa oss hemma, jag tänkte baka kakor idag, men hade inget smör….så det får jag väl handla i morgon.

 

Jag har en fråga, ni har alltid svar:) Vi har tappat bort Janelles övningskörningstillstånd och mitt handledarintyg för henne. Jag var helt övertygad om att det låg i den bil vi körde i, och tittade inte ens, men när vi kollade så var det inte där, och vi har nu letat överallt. Utom där det ligger då;)

Men måste man ha det med sig när man kör? Jag antar att svaret är JA, och då blir min följdfråga: Hur gör man när man tappat bort det? Jag letar på alla möjliga sidor på nätet men hittar inget svar.

När jag kom hem från träningen idag så doftade det så gott från de här:

 

 

 

 

 

 

Jag säger Jasmin, men andra säger typ schersmin, och det är väl strunt samma, men gott luktar de, speciellt efter lite regn, eller på morgonen med lite dagg. I år har de inga löss på sig vad jag ser!! De brukar vara totalt fullsmetade med löss oavsett vad jag gör, men inte i år. Kanske kommer, men hoppas inte!Ja det växer en rönn och lite annat mitt i den här busken, men det är svårt att se skillnad innan löven kommer och då är det svårt att komma åt att klippa, så jag låtsas inte se dem;)

Jag har inga gröna fingrar, men det som de tidigare ägarna satt är trofasta växter och blommar och har sig, rosorna är inget undantag, de är få, spretiga som sjutton men ack så fina:

Den här doftar åxå helt ljuvligt:)

Inget filter, och taget med iphonen, så ibland får man till det även med mobilen 🙂

 

Tidigare idag så plockade jag bland sommarkläderna, och skulle lyfta ner en kartong från översta hyllan i klädkammaren, och hajade till när det rörde sig i lådan, och när jag sen såg något stort, svart och hårigt där i så var det rätt nära att jag kastade kartongen all världens väg i tron att det var en fet muterad jättespindel, men hejdade mig när jag insåg att det var Zlatan

Inte samma skärpa som på föregående bild;)

Båda katterna ligger ofta här, det är svalt och skönt ,men ändå mjukt och varmt att ligga på kläderna, prinsen och prinsessan på ärten;) Har jag lock på, så äter de upp det för de ska in i kartongen no matter what;)

 

Nu ska jag surfa runt lite, kolla här och kolla där, och sen hoppa i säng.

I morgon hörs vi igen 🙂

Natti natti 🙂

 

Jag kollade på Morden i Midsommer, det är ett måste på sommaren:) och råkade sen se att Terminator gick på fyran, så jag tänkte att det kunde vara bra att ha i bakgrunden. En film jag sett tusen gånger liksom. Bara det att det hade jag ju inte alls. Jo, jag har sett den, men det var ruskigt länge sen. Gillar ju de här filmerna, men inser att jag tydligen ofta missar första och sen ser T2 och T3  när de kör dem på TV, Jahaja:) så där fastnade jag.

Idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat mina fransar igen hos Linda, på BeautyByCeleste

Det är Lindas bilder, och jag älskar mina fransar! Jag älskar att gå dit, det är mysigt att ligga och småsnacka med henne och blunda, och så öppnar man ögonen och är tjusig:)

Ni som bor i Uppsala – salongen ligger på Norrtäljegatan, vid stationen och det är ett toppenställe! Easy att parkera åxå, antingen i Citygaraget, eller Sivia torg, eller om man är lite snajdig på att fickparka lite varstans runtikring:)

Glamour i vardagen kan man aldrig få för mycket av! Tack Linda för idag ♥

 

I morse ville jag inte vakna, för jag drömde så bra. Om Jon Bon Jovi, helt otippat:) Jag drömmer sällan (tyvärr)om honom nattetid utan det är mer dagdrömmar;) Och jag hoppas att ni fattar att jag inte går runt och trånar 24/7 efter varken honom eller nån annan, men ni fattar 😉 Jag har ju haft helt sjukt svårt att sova väldigt länge, sen hela soppan började, strax efter att Jamie föddes, så det är ju nästan fyra år sen..Holy smoke! SÅ länge har jag inte ens reflekterat över att det skulle vara…Men så är det. Det har ju gått i vågor, första månaderna sov jag i princip inte alls, sen hade jag svårt att somna för när det blir lugnt börjar ju tankarna mala runt, men sov hyfsat de timmarna innan ungarna skulle väckas. Men drömde aldrig.. Men nu, så har jag äntligen kommit tillbaka till att jag somnar rätt snabbt. Lite beroende på om jag är trött, eller om det hänt något, men det är ju normalt. Och jag drömmer igen:) Både bra och dåliga drömmar, i morse ville jag inte alls vakna, för Jon kom liksom at last för att hämta mig;) Nån natt i veckan drömde jag otroligt levande om att jag spöade upp folk…tänker inte säga vilka, men ni kan nog ana;) Och jäklar i min lilla låda vad skönt det var! Jag hade riktigt ont i naglarna efter att ha klöst långa repor i någons nylle. Jag slåss inte, men alltså ibland önskar jag att jag var nån maffioso som bara kunde beordra nån att göra nåt. 😀

Fyra år….. helt galet! Inte undra på att jag varit så trött.

Men för att inte jinxa nu så säger jag TA I TRÄ!!!  Jag vill gärna få fortsätta att sova på nätterna, det underlättar hela livet.

 

När jag väl masat mig upp, sagt hej då till min drömman, och på återseende;) så fixade jag mig och käkade frukost i lugn och ro, innan jag susade iväg till Frans-Linda, och kom på mig själv med att oroligt lyssna hur motorn lät när jag växlade….fasen det kommer att ta tid att fatta att det vore ytterst märkligt om min bil inte sköter sig. Jag är löjligt lycklig över den, och fäller runt alla säten efter hur jag behöver platsen, det är så enkelt.

Väl hemma igen så kom ungarna springandes och kramades, de är väldigt kontaktsökande nu, Lovelia vill vara i min närhet hela tiden, och hon kan stå och bara stå rakt upp och ner för att få vara nära. Jamie vill sitta i knät och pussas och säger ”Mamma är bäst ingen protest, pappa är bara rutten fläsk” 😉

Jag LOVAR dyrt och heligt att jag inte säger så. Det är inte alls min vokabulär;). Lika bra att förtydliga att det är något de själva hittat på, och jag har absolut ingen aning om varför. Det låter oerhört charmigt när Jamie säger det, mest för att han inte alls egentligen vet vad rutten fläsk är, och för att hans uttal är allt annat än tydligt, och jag är rätt säker på att han inte menar något med den sista delen av meningen, däremot är jag lika säker på att han menar den första, för Jamie är en liten morsgris ♥

Vi hjälptes åt att plocka ur och i diskmaskinen och fixade och grejade lite. En kopp kaffe i solen hann jag med innan den försvann, det gäller att ta vara på solglimtarna! Det var rätt kallt idag, och blåsigt! Jösses, det har blåst ner massvis av kottar på gatorna här, och en del grejor har yrt omkring på tomten, bara att hämta tillbaka.

Det kom en kille och hämtade en bilstol jag sålt, och nu är det tomt i hallen där de stått och tagit plats, skönt.

Mina gofisar:)

Jag skulle visa hur fint Jordans tröja från me&i matchade med brallorna från Lidl som jag köpte förra året, men missade visst halva outfiten..;) Lovelia matchar upp sin me&i tunika med jeans.

Vi skulle åka och handla och till sist fick jag med mig tre ungar – Jamie, Lovelia och Novalie, och övriga var hemma eller ute på äventyr. Vi körde en repa på Citygross, och jag kom till och med ihåg att använda pantkvittona jag fått av mamma. Hon och pappa har varit räddande änglar och pantat alla jäkla flaskor som legat i poolrummet. ♥

Jag är bra på mycket, jag är asbra på att samla ihop saker till återvinning tex, men sen fastnar det där;) Jag får liksom inte iväg det den där sista biten, vilket resulterar i massor av plastförpackningar, tidningar och pant…och saker som ska iväg till loppis/röda korset/edyl…urkass. Men nu har mina riddare i skinande rustningar fixat:)

När vi kom hem lagade vi middag, och sen ville Jamie att Patricia skulle bada honom, hon är bäst på det tydligen. Misstänker att det har en hel del att göra med all pampering han får:) Massage av hårbotten, balsaminpackning och fin frisyr, väldoftande hudkräm insmord från topp till tå, naglarna klippta på både tår och fingrar och har han tur även lite nagellack.

Min lilla badtomte ♥

Så småningom bänkade vi oss framför Morden i Midsommer, alla barn älskar det, och Lovelia får bra träning i att läsa eftersom hon tycker det är så spännande att hon verkligen vill hänga med. Jamie gick och lade sig och Jordan satt i min famn och snappade upp vissa ord, hur han nu hinner med att se det på textremsan? Men han har full koll och frågade flera gånger helt adekvata frågor om handlingen. Jag tror att jag närt ett geni vid min barm, sanna mina ord:) ♥

Efter det åkte alla i säng, och jag hamnade då framför Terminator, och nu ska även jag hoppa i säng!

Och slå upp ögonen som en Million dollar bucks i morgon:)

Verkligen jättebra (not) bild på de nya fransarna….;)

Natti natti 🙂

 

 

I detta regnväder skulle jag vilja skicka en film till var och en av er, tror att vi alla behöver muntras upp lite, men till sist blev det dessa vinnare:

Jenny

Det skulle vara perfekt att vinna denna film. Min 7-åring här hemma har fått juvenil dermatomyosit, en reumatisk sjukdom som drabbar huden och musklerna. Den har gjort att hon är väldigt muskelsvag och nu äter hon kortison och till följd av detta är hon infektionskänslig och hon blir fort trött så det blir mycket hemmatid o då skulle det passa bra att vi myser ner oss i soffan o ser på film 🙂

 

Lindha

Jag hoppas jag tävlar om ett ex av filmen och inte om ditt ex. För han vill jag inte tävla om.

Barnen har pratat om denna film men vi hann aldrig titta på den när den gick på bio. Så nu håller vi tummarna på att vi får rätt ex :p

 

Jane

Skulle passa perfekt till min 18-åriga dotter som insjuknat i körtelfeber 🙁 Hon älskar disney-filmer så det kanske kan pigga upp henne lite nu när hon missar sitt sommarjobb pga denna sjukdom som man inte vet hur länge den kan hålla i….

 

Jag har mailat er, men om det strular så mailar ni mig på carolawetterholm@gmail.com 🙂

Stort grattis till er, och till er andra – jag kör nån tävling snart igen så håll utkik!

 

Paketen väntar på era adresser 🙂

Det var det, solen är borta, regnet tillbaka. Tack och hej, leverpastej. Det var väl själva sjutton att det ska backa när det väl kommit igång och man börjat vänja sig lite vid att svettas.  Men hoppet finns kvar! Än är inte sommaren slut:)

För nåt år sen fick jag en fråga från Trolljägarna om jag ville vara med, de tyckte att rätt många av kommentarerna här då var på gränsen, men jag tyckte inte det var nåt att orda om, det finns ju betydligt värre, och tackade nej. Nu känner jag att det skulle vara sjukt kul att sätta Aschberg i röven på några av er, som håller på att skriva kommentarer i flera namn, eller som tidigare skrev under ett annat namn men nu bytt, och det är bara kommentarer som är avsedda att irritera och vara elaka. Det är ofta varvat med rena hyllningarna, för att sen återgå till att klanka ner på allt jag gör. Sjukt tröttsamt. Väldigt mycket schizofren-varning, lite Dr Jekyll och Mr Hyde.   Fortfarande inga dödshot eller så, men som sagt – varför ägna massa tid åt min blogg om ni blir så arga och griniga att ni känner ett oemotståndligt behov av att spy galla? Klicka vidare till nåt som tilltalar er i stället:) På det viset blir nog alla lyckligare.

Och med det sagt ska jag berätta om min oerhört intressanta dag;)

Eh..tja…? Vad har jag gjort ? Typ inget känns det som. Men tvättade lite, vek in killarnas tvätt, skrev ett inlägg om hur jag ser på otrohet, som inte är klart, svarade på lite mail, mamma och pappa kom och vi pratade batteri. Husvagnen har ett batteri, som jag inte fick fart på igår när vi var där, det är gammalt och kan mycket väl vara slut, men pappa ska ta sig en titt på det. Vi pratade om annat med, men om vad vete sjutton. Sen messade Janelle att de var på stan och snart skulle komma till mig, för vi skulle övningsköra. Hon kom upp med förslaget i går att hon och Patricia skulle kunna köra samtidigt med mig, i Simons bil medan han var barnvakt. Det funkar ju, så nu testar vi det. De dök upp och jag och tjejerna for iväg.

Janelle har ju kört på körskola, och vi har inte haft nån bil som vi kunnat öva med, så många lektioner blir det. Patricia har kört en gång tidigare med mig, och thats it. Hon kommer få betala sitt körkort själv, och det är ju ingen större ide att påbörja det innan vi har en bil att övningsköra med. Den vi hade är ju då liksom avställd. Ja, den är även i behov av lite kärlek, men det ska den få nu:)

Janelle känns trygg och säker i trafiken, hon kan hantera bilen hyfsat bra, men det är ju massor kvar att lära sig, medan Patricia piper i falsett när bilen rör sig:) Hon tycker det är asläskigt när hon är den som (ska) har kontrollen över bilen. Jag känner igen den känslan till 100% från när jag körde första gångerna:)

Det var kvavt och varmt ute fast det var mulet, och Simons bil är jag inte van vid, dessutom att sitta på passagerarsidan..så det tog inte jättelång tid innan jag började känna mig lite lätt åksjuk;) Inte för att tjejerna körde dåligt;) Det gav ju med sig så fort jag fick frisk luft, så det var inte hela världen, och tur är väl det eftersom detta ska bli en återkommande vana tydligen;) Jodå, jag är helt med på noterna, bara jag har barnvakt skulle jag kunna köra dagarna i ända. Till min lista på yrken jag borde satsat på lägger jag körskollärare. Jag har nio barn…och kommer få övningsköra med dem alla misstänker jag. Hade varit fint att ha full kompetens där, så man sluppit undan de hutlösa priserna. Allvarligt, jag tycker att alla, ALLA, alla, ska läsa körkortsteori på gymnasiet, och att man på nåt vis även ska få in körlektioner, för i slutänden ger ju det bättre förare i trafiken, och det bör ju ge mindre olyckor, som kostar mindre pengar för samhället, och mindre sorg för människor….Eller? Som det är nu kan ju folk chansa och lyckas få körkort på olika vis, och sen vara riktiga blådårar i trafiken. Jag såg minsann Sveriges sämsta förare, eller vad det kan ha hetat! Galet. Vågade inte titta med mer än ett öga i taget;)

Mina rosor har slagit ut nu, bilden är tagen för någon dag sen, nu är de i full blom:)

Nåväl, vi körde runt, Janelle hade en bra väg för nybörjare, där hon kört med sin körskola, så där åkte vi fram och tillbaka med Patricia, och Janelle fick köra mer i trafik. Så småningom återvände vi hemåt, där barnen varit som klistrade på Simon ♥ och de for hemåt, medan vi lagade mat.

Sen röjde jag hallen, dammsög där och trappan ner, som är som en magnet för skräp, smuts och diverse kläder och leksaker… Jag torkade av bröstpanelen utanför badrummet, och fortsatte tills jag kom till kylskåpet, då började jag skura ur det. Och jisses vilken tid det tar när man ska göra det ordentligt.

Jag skurar ur det ofta, men ”glömmer” oftast bort de där vägghyllorna i dörren, och där gömde det sig ju en del smått och gott. Och varför blir det alltid kladdigt där, tro? Det ser ofta ut som typ coca cola spill, men eftersom vi aldrig ställer sånt där så är det nåt annat..spännande;)

Jaja, nu är det skinande rent, allt gammal skit som stod där är borta, alla plast och glas-förpackningar är urskurade och i återvinningen, och en hel del gamla mediciner (suppar)som gömde sig i dörren ligger i påsen som ska till apoteket. Ni vet att man inte slänger mediciner i soporna va?? De går man med till närmsta apotek så tar de hand om det. Där går det till destruktion och tas om hand på bästa sätt för att slippa påverkan på människor och miljö. Viktigt!

När man börjar skura är det svårt att sluta, det ena ger det andra och man blir aldrig färdig. Men färdig med kylen blev jag ändå, och sen var det bara lite mer tvätt och så hamnade jag i soffan framför nån film.

Såhär ser rosorna ut nu:) Helt underbara och doftar otroligt gott.

Jag har äntligen fått en blomma i min kruka vid dörren åxå:

Visst är de orangeröda blommorna tjusiga? Det är äkta plast;) Jag hittade inga äkta som var fina, så när jag sprang på plastblommorna på Ikea till reapris så fick det bli en sån, lär ju bli solblekt, men duger i år.

Bakom står saltburken för att salta alla äckliga vidriga mördarsniglar, Fy farao vad de är snuskiga! När jag verkligen vill att nån ska förstå hur äckligt jag tycker att något är så jämförs det oftast med en mördarsnigel:D

Jag har ändå vant mig vid att se dem, första åren så rös jag och kväljde så fort jag såg en, och att ta en promenad i skogen var omöjligt eftersom jag mådde illa av att se dem, men nu konstaterar jag bara att de är snubbiga. Och saltar på dem med illa dold  förtjusning;)

Ungarna har full koll på att de med skal är ok, men de utan åker på en saltning.

 

Nu ska jag hoppa i säng, Jamie vaknade nyss och var ledsen och vill ha sällskap, och jag vet att han kommer ligga som en (sn)igel på mig resten av natten;)

Natti natti 🙂