Jag har visat dem för er förut, men de tål att visas igen.

När Janelle och Patricia var små, tror det kan ha varit 1996, så frågade mamma om det inte var så att jag tyckte att tjejerna skulle ha en paketkalender. Hon hade sett en så fin på Panduro som hon ville göra. Det var inte jättevanligt då, men det var klart att de ville. Jag hade bara ett litet motbud – att det skulle ingå påfyllning av paket varje år. Mamma sa Okey, och trodde nog inte i sin vildaste fantasi att hon skulle få göra nio stycken, plus fylla på alla:) Plus till Simon, men han får en annan variant som vi haft innan mamma hunnit fixa en egenhändigt gjord. Ja, självklart ska alla barn ha, och precis lika självklart tycker Janelle och Patricia att vi inte behöver, men det struntar vi i:)

Första åren så var det småprylar i dem, men nu på senare tid har jag ledsnat på allt rassel som ligger och bara skräpar så det är till 80% godis i paketet. Det kan man tycka vad man vill om, men jag har inte någon sockerfobi. Mina barn har aldrig varit känsliga för socker på något vis. De blir inte uppspeedade av lördagsgodiset eller läsk till maten. De blir inte gnälliga och trötta av lågt blodsocker. Jag tror det är lite överhypat det där. JA ungar på kalas, ungar i flock som äter sötsaker ballar ut totalt och går bananas, men jag kan svära på att exakt samma sak händer om man bjuder på morötter. Det är mer själva grejen att vara ihop som gör det stiliga beteendet. Ja ungar ÄR trötta på eftermiddagarna efter dagis, förskola, skola vad det nu är, men allt behöver inte vara sockrets fel.

Och med det sagt, jag låter mina barn äta en chokladbit från chokladkalendern, plus en godisbit ( choklad, nonstop, plopp edyl modell mindre) VARJE dag fram till julafton. I 24 dagar i sträck. Och skäms inte en sekund:) Före frukost dessutom, skjut mig;)

Så, tips på grejor i paketkalendern – små chokladkottar, chokladtomtar, chokladbollar, polkagrisstång, plopp, smarties i småpaket, de som ser ut som tändsticksaskar typ, tuggummi, osv..:)

Take it or leave it.

Nu för tiden får jag vackert komma hem till mamma och pappa tillsammans med syrran för att slå in alla 240 paket. Vi använder vanlig matfolie till en del, bara att rulla in och så göra en liten hank av folien att hänga det i. Det är fint och enkelt. Sen blir det en del småpåsar, och så vanligt inslagna paket.

Och kalendrarna ser ut som så här, det här är Jamies, den har mormor gjort på frihand efter ett ihopplock från övriga kalendrar under åren. Panduro har inte obegränsat med modeller, och det har tagit några år att få ihop nio olika.

Detta är Robbans, och jag tror att det är mormors egen favorit.

Det här är nog Jordans om jag inte har helt fel….med chipspåse på minsann;)

Patricias

Novalies

Corrindas

Lovelias, mönstret till den här fick jag låna av en bloggläsare:) Tack igen!

Trixies

Och så Janelles, den det började med:)

Mamma har gjort allihopa, och de är monterade på olika vis, vissa på tavelramar, andra på en skiva av nåt lätt trä som jag inte vet vad det heter. Jag älskar de här, och när alla barn flyttat hemifrån kommer jag sakna dem, för de är så fina juldekorationer. Kanske kan jag få ha kvar den här hemma och så kommer de hit och öppnar paket:)

Jo, jag kommer sakna barnen med, jag hörde hur det lät;)

Idag har jag under över alla under fått upp utebelysningen! De sista åren har jag varit tidig med det för att slippa stå och trassla med sladdarna när det är kallt, jag tycker de blir så obehagliga att greja med då, känns som de ska gå av. I år har jag inte haft en tanke på det, det har varit varmt och soligt och inte alls känts så angeläget. Men nu är de uppe, det blev en omfördelning, en del av stjärnorna har gått sönder, och nåt ljusnät var trasigt, så det blev lite annat. Jag hittade ”moderkontakten” inne i poolrummet, och det innebar att jag bara behövde sätta två timers för att styra de elva olika slingorna:) Skarvsladd, skarvdosa, skarvsladd, skarvdosa, förlängningssladd, skarvsladd och så timers:) Häpp.

Jag har en fd granne och kompis, från när jag bodde hemma som är elektriker, han avböjde vänligt men bestämt att komma och fixa min el när jag började babbla, men han skulle mest troligt bara skaka på huvudet och sucka, förhoppningsvis med ett leende:) Det är åtminstone jordat och elsäkrat, men ett virrvarr för utomstående. Det går ju inte att fota så det blir bra med mobilen, men så här blev det.

De där stjärnorna är jättefina, men blåser det så skaver sladdarna mot spikarna de är upphängda på, och den ena slingan jag hade på garaget förra året har tappat två stjärnor av fem, så de resterade tre satte jag i blomlådan nedanför köksfönstret. Det är olika ljus i dem, ser ni det? De uppe är varmvita, och de under kalla vita. Jag gillar inte den kalla, så jag var skitsur när jag packade upp dem då jag köpte dem, båda kartongerna var märkta varmvit nämligen. Men det blev bra ändå:) och nu har jag vant mig. Givetvis började en av stjärnorna där uppe blinka, vilket den inte ska, lite glapp alltså, så jag fick dra fram stegen och klättra upp och eltejpa lite. Syrran uppfann bästa pinnen för att få upp slingorna utan stege för något år sen, och den är skitbra.

Ett träskaft med en marshall-hållare fastsatt med buntband, detta suveräna hjälpmedel i livet:) Med den når man att lyfta upp stjärnorna och trä dem på spikarna, samt få upp sladdarna och greja. Vi ska nog ta patent:) Sno gärna iden men patenta den inte, ok.;)

Jag skulle inte banga för att klä in hela huset i olika dekorationer, men det är ju svindyrt och ett jäkla meck, så jag kör den lite softare varianten.

När det var avklarat åkte Jamie och jag och handlade, först kattmat och sen mat till oss tvåbenta. Hemma sen hade lampan över köksön gått sönder… Jag bad Robban torka av ”kristallkronan” som hänger där, igår och uppenbart ska man inte röra saker för då går de sönder. Givetvis hade jag inga lampor som gick att dimmra…dimma? Dimmbara? Ja ni fattar. Till sist tog Robban sin från sitt rum och bytte mot en icke dimbar.

( Hur stavar man? Hur jag än gör ser det skitskumt ut! Tror det är dimmer, då borde det bli dimmra, fast det är ju ett helskumt ord och precis alla blir rödmarkerade som fel i mitt ordbehandlingsprogram…gahhh.)

Nåväl, lampan hade dessutom gått av så jag fick skruva ur den sista biten med en tång…hej min elektrikerkompis du hade inte gillat det du såg;) eller mest troligt gör ni samma sak förresten.

Jag vill meddela min pappa att jag idag köpte den rätta sortens gurka:

Vi har en evig dispyt huruvida det går att äta saltgurka VS ättiksgurka. Pappa ensam håller på ättika, medan jag, mamma och syrran säger saltgurka. Viktiga saker det där:)

Så småningom var det dags att sätta sig i bilen för att köra till Friskis, ett cirkelfyspass. Det kändes väldigt klokt igår när vi bokade det, men efter Killer-Dave får man garanterad träningsvärk deluxe så det kändes aningen mindre klokt idag. Men bara man blir varm i musklerna så är det ju supergött. Idag gick det bra att träna. Cirkelfys är och förbli nummer ett:)

Att jag har sån träningsvärk nu att det kommer vara olidligt att ta sig upp från fåtöljen är bara bra, om än plågsamt, och i morgon kommer det inte att vara nådigt…då kör vi yoga:)

Nu är det sovdags…andas in, spänn magen och försök komma upp från fåtöljen…åh hej!
Natti natti 🙂