Och jag blir så blöt om både skor och strumpor…fuck this.

Jag vill åka till husvagnen! Men det är ju inte ett endaste dugg kul att häcka där i ösregn, småspik och åska. Just åska i vagnen är lite obehagligt. Jag har nog berättat det förr, men känner att jag kan vara lite tjatig;)  Jamies första sommar åkte vi ut med husvagnen första gången, jag hade tjatat mig till det, och någon som ändå inte tänkte ha semester eftersom _________________ ( valfri ursäkt) kunde tänka sig att offra sig på några dagar ihop med sin familj. Jag tror att det blev tre.

Änywäy, så for vi dit, och möttes upp av Helen och Lars, som kommit tidigare och var klara. Det var tråkväder, så vi rappade på med att få upp förtältet, innan regnet skulle komma, och av nån anledning hade vi inte fronten på när vi slog upp det, utan bara tak och två sidor. När vi fått upp det, innan vi säkrat, så hojtade Helen att kaffet var klart så vi tog en paus innan vi skulle dra på framsidan och banka ner tältpinnarna i backen. Vi hann bara in till dem så började det småregna, och vi drack vårt kaffe. Plötsligt så blåste det upp som fasen, och nån minut senare var det sådana där härliga kastvindar som såklart tog tag i vårt stora fina vindfång och jag insåg att snart vränger sig skiten över vagnen! Inte nog med att det blir dyrt och besvärligt när sakerna går sönder, det är ju sjukt pinsamt åxå. Amatörer som inte gör klart liksom.. Har ni nån gång varit på en camping så har ni nog sett dem, de där som sätter sig på första parkett med en kopp kaffe eller ett glas vin, en bärs kanske, och så tittar de på när andra slår upp tält. Gärna högljutt kommenterande om hur mkt fel man gör;) Jäkligt irriterande, men jag erkänner att jag tycker det är kul själv med, MEN jag kikar diskret utan tilltugg;) Och erbjuder min hjälp om det ser ut att behövas. De vill man liksom inte erbjuda underhållning:)

Nåväl, jag kastade över Jamie till Helen, och sprang i ösregnet in i vårt tält, och trodde ju så klart att min äkta hälft skulle komma och hjälpa mig, men nope. Där hängde jag i tältduken med ena näven och försökte få i tältpinnen med  gummiklubban i den andra. Det började åska. Som fan. Alltså värsta åskovädret den här sidan milleniumskiftet.  Innan han äntligen lyssnade på mina illvrål och kom dit ( vafan är`e det åskar ju!?) så hade jag lite småpanik, det var jobbigt må ni tro. När vinden tar tag sådär så är den STARK.  Han fattade till sist galoppen och fick fart med att få på framsidan, och sen skulle vi göra något med nån av pinnarna i taket, och då slog blixten ner. Säkert i sjön eller så, men vi fick båda en rejäl stöt. Ni kan ju bara gissa vem som jobbade vidare och vem som åmade sig och ville bli känd på pulsen, för var den inte lite oregelbunden? Måste han kanske åka till sjukhuset för en kontroll? Han hade ju minsann fått blixten i sig! 😉

Jag lackade ur, för som sagt, vi höll i samma pinne, men inte en fråga om jag mådde bra utan bara fokus på sig själv. Suck, veklingar;) Jag bankade i de sista pinnarna, spände här och där, och sen gick vi in till Helen och Lars och knölade in oss i deras vagn allihopa. Ungarna var livrädda, Jamie ville bara gå ut, han var ju liten och fattade inget, och det var kissnödigt hos flera, men ingen vågade gå på toa. Tjejerna hade varit på toa när det började åska, och de sprang tillbaka i  överljudsfart;) När åskan och blixtrarna äntligen avtog jublade vi, bara för att två minuter senare inse att det vände och kom tillbaka, med förnyad kraft, och lite till. Alltså det var ett fruktansvärt åskoväder, jag har aldrig varit med om liknande. Och då känner man sig väldigt liten när man sitter i en husvagn. Det så att säga är precis ovanför huvudet på en, inte ens ett riktigt tak har man i mellan. Lägg till en snubbe som gnäller om att han fått blixten i sig..och man har en fars a la Vi hade i alla fall tur med vädret;)

Resten av tiden hade vi ingen åska, men det var jäkligt mulet hos nån som hellre ville vara med nån annan, man kan säga att det var ett lokalt lågtryck, och igenmulet;)

Sen dess har jag varit ensam med barnen i husvagnen, och det är alltid obehagligt vid just ordentliga oväder. Det är enda gången jag känner mig lite otillräcklig, för tänk om något händer, vad gör jag då? Det löser sig ju såklart, men känslan finns där.

Förra året, när syrran var med tack och lov, så låg Jamie och sov i vårt tält bakom vagnen, och det började regna, och sen åska. Det var många korta åskoväder då, och han sov sig alltid igenom alla, så jag gick inte in till honom direkt, men efter några minuter när det bara tog i så sprang jag ut i ösregnet för att hämta honom. Kolsvart i tältet och jag lyste med mobilen för att se nåt och det är tomt i hans säng!? Pulsen steg, för han borde kommit in till oss om han vaknat, men nix. Lyste runt i hela tältet, ruskade i alla täcken och filtar och skulle gå in och hämta backup, när jag råkade lysa i vagnen som stod i förtältet ( till tältet) och där i låg han, min lilla prins Jamie och sov. Han sökte lite trygghet i sin älskade vagn och gillade inte alls att bli inburen i husvagnen och pussad på:)

En annan gång igen, så åskande det inte utan var bara mörkt, och jag var ensam med ungarna. De andra var vakna inne i vagnen,kollade på en film tror jag och Jamie sov i tältet, medan jag gick iväg på toa för att borsta tänderna. När jag kom tillbaka stack jag in huvudet i vagnen och sa godnatt, de stängde av och jag gick in till tältet. Jamie var borta. Han var inte i sin säng, inte i vagnen, ingenstans. Grannarna hade fest, riktiga fyllskallar och det var ett jäkla liv, så jag blev skiträdd att de av nån anledning gått in och hämtat honom, men gick in till vår vagn igen, letade i förtältet, och sen inne. Hittade inte ungen! Började få en aning panik, för vart hade han tagit vägen? På väg ut för att hämta ficklampa och leta vidare, så ropar Novalie att han ju låg där, i hennes säng. I fotänden av sängen, så låg mycket riktigt en liten Jamie och sov, ihoprullad under täcket så han inte syntes. Hur han kom in dit utan att nån märkte det? Ja säg det:)

Nu låter det ju som att jag inte har koll, och ska vi vara helt ärliga så har jag ju inte det till 100% i vagnen för jag måste ju få gå iväg på toa även när barnen sover. Och den ligger en bit bort. Jag har nästan alltid någon större som är vaken, typ Novalie eller Corrinda som varit med, eller syrran, men ibland måste jag lämna i fem minuter, och det går ju alltid bra, men kan bli sådana här grejor. Det är ju samma sak hemma, låser man in sig på toa eller blundar ute i solstolen så har man ingen koll. Ni behöver inte skjuta mig kanske;)

 

Men för det allra mesta så är det härligt att vara i husvagnen med barnen. De älskar det, och jag älskar det. Men det är inte ett dugg charmigt med dygnsregn och skit. Så vi avvaktar. Och hoppas på att sommaren inte hinner ta slut.

Vad gör ni andra i regnet? Jag har minsann sett på Instagram och Facebook att det är sol på vissa ställen i landet..orättvist;) men ni andra. Jag ska på ett möte i morgon, och lämna in bilen på service ( åh det låter så vuxet) på fredag så de dagarna känns som att vi kan roa oss hemma, jag tänkte baka kakor idag, men hade inget smör….så det får jag väl handla i morgon.

 

Jag har en fråga, ni har alltid svar:) Vi har tappat bort Janelles övningskörningstillstånd och mitt handledarintyg för henne. Jag var helt övertygad om att det låg i den bil vi körde i, och tittade inte ens, men när vi kollade så var det inte där, och vi har nu letat överallt. Utom där det ligger då;)

Men måste man ha det med sig när man kör? Jag antar att svaret är JA, och då blir min följdfråga: Hur gör man när man tappat bort det? Jag letar på alla möjliga sidor på nätet men hittar inget svar.

När jag kom hem från träningen idag så doftade det så gott från de här:

 

 

 

 

 

 

Jag säger Jasmin, men andra säger typ schersmin, och det är väl strunt samma, men gott luktar de, speciellt efter lite regn, eller på morgonen med lite dagg. I år har de inga löss på sig vad jag ser!! De brukar vara totalt fullsmetade med löss oavsett vad jag gör, men inte i år. Kanske kommer, men hoppas inte!Ja det växer en rönn och lite annat mitt i den här busken, men det är svårt att se skillnad innan löven kommer och då är det svårt att komma åt att klippa, så jag låtsas inte se dem;)

Jag har inga gröna fingrar, men det som de tidigare ägarna satt är trofasta växter och blommar och har sig, rosorna är inget undantag, de är få, spretiga som sjutton men ack så fina:

Den här doftar åxå helt ljuvligt:)

Inget filter, och taget med iphonen, så ibland får man till det även med mobilen 🙂

 

Tidigare idag så plockade jag bland sommarkläderna, och skulle lyfta ner en kartong från översta hyllan i klädkammaren, och hajade till när det rörde sig i lådan, och när jag sen såg något stort, svart och hårigt där i så var det rätt nära att jag kastade kartongen all världens väg i tron att det var en fet muterad jättespindel, men hejdade mig när jag insåg att det var Zlatan

Inte samma skärpa som på föregående bild;)

Båda katterna ligger ofta här, det är svalt och skönt ,men ändå mjukt och varmt att ligga på kläderna, prinsen och prinsessan på ärten;) Har jag lock på, så äter de upp det för de ska in i kartongen no matter what;)

 

Nu ska jag surfa runt lite, kolla här och kolla där, och sen hoppa i säng.

I morgon hörs vi igen 🙂

Natti natti 🙂

 

Jag kollade på Morden i Midsommer, det är ett måste på sommaren:) och råkade sen se att Terminator gick på fyran, så jag tänkte att det kunde vara bra att ha i bakgrunden. En film jag sett tusen gånger liksom. Bara det att det hade jag ju inte alls. Jo, jag har sett den, men det var ruskigt länge sen. Gillar ju de här filmerna, men inser att jag tydligen ofta missar första och sen ser T2 och T3  när de kör dem på TV, Jahaja:) så där fastnade jag.

Idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och fixat mina fransar igen hos Linda, på BeautyByCeleste

Det är Lindas bilder, och jag älskar mina fransar! Jag älskar att gå dit, det är mysigt att ligga och småsnacka med henne och blunda, och så öppnar man ögonen och är tjusig:)

Ni som bor i Uppsala – salongen ligger på Norrtäljegatan, vid stationen och det är ett toppenställe! Easy att parkera åxå, antingen i Citygaraget, eller Sivia torg, eller om man är lite snajdig på att fickparka lite varstans runtikring:)

Glamour i vardagen kan man aldrig få för mycket av! Tack Linda för idag ♥

 

I morse ville jag inte vakna, för jag drömde så bra. Om Jon Bon Jovi, helt otippat:) Jag drömmer sällan (tyvärr)om honom nattetid utan det är mer dagdrömmar;) Och jag hoppas att ni fattar att jag inte går runt och trånar 24/7 efter varken honom eller nån annan, men ni fattar 😉 Jag har ju haft helt sjukt svårt att sova väldigt länge, sen hela soppan började, strax efter att Jamie föddes, så det är ju nästan fyra år sen..Holy smoke! SÅ länge har jag inte ens reflekterat över att det skulle vara…Men så är det. Det har ju gått i vågor, första månaderna sov jag i princip inte alls, sen hade jag svårt att somna för när det blir lugnt börjar ju tankarna mala runt, men sov hyfsat de timmarna innan ungarna skulle väckas. Men drömde aldrig.. Men nu, så har jag äntligen kommit tillbaka till att jag somnar rätt snabbt. Lite beroende på om jag är trött, eller om det hänt något, men det är ju normalt. Och jag drömmer igen:) Både bra och dåliga drömmar, i morse ville jag inte alls vakna, för Jon kom liksom at last för att hämta mig;) Nån natt i veckan drömde jag otroligt levande om att jag spöade upp folk…tänker inte säga vilka, men ni kan nog ana;) Och jäklar i min lilla låda vad skönt det var! Jag hade riktigt ont i naglarna efter att ha klöst långa repor i någons nylle. Jag slåss inte, men alltså ibland önskar jag att jag var nån maffioso som bara kunde beordra nån att göra nåt. 😀

Fyra år….. helt galet! Inte undra på att jag varit så trött.

Men för att inte jinxa nu så säger jag TA I TRÄ!!!  Jag vill gärna få fortsätta att sova på nätterna, det underlättar hela livet.

 

När jag väl masat mig upp, sagt hej då till min drömman, och på återseende;) så fixade jag mig och käkade frukost i lugn och ro, innan jag susade iväg till Frans-Linda, och kom på mig själv med att oroligt lyssna hur motorn lät när jag växlade….fasen det kommer att ta tid att fatta att det vore ytterst märkligt om min bil inte sköter sig. Jag är löjligt lycklig över den, och fäller runt alla säten efter hur jag behöver platsen, det är så enkelt.

Väl hemma igen så kom ungarna springandes och kramades, de är väldigt kontaktsökande nu, Lovelia vill vara i min närhet hela tiden, och hon kan stå och bara stå rakt upp och ner för att få vara nära. Jamie vill sitta i knät och pussas och säger ”Mamma är bäst ingen protest, pappa är bara rutten fläsk” 😉

Jag LOVAR dyrt och heligt att jag inte säger så. Det är inte alls min vokabulär;). Lika bra att förtydliga att det är något de själva hittat på, och jag har absolut ingen aning om varför. Det låter oerhört charmigt när Jamie säger det, mest för att han inte alls egentligen vet vad rutten fläsk är, och för att hans uttal är allt annat än tydligt, och jag är rätt säker på att han inte menar något med den sista delen av meningen, däremot är jag lika säker på att han menar den första, för Jamie är en liten morsgris ♥

Vi hjälptes åt att plocka ur och i diskmaskinen och fixade och grejade lite. En kopp kaffe i solen hann jag med innan den försvann, det gäller att ta vara på solglimtarna! Det var rätt kallt idag, och blåsigt! Jösses, det har blåst ner massvis av kottar på gatorna här, och en del grejor har yrt omkring på tomten, bara att hämta tillbaka.

Det kom en kille och hämtade en bilstol jag sålt, och nu är det tomt i hallen där de stått och tagit plats, skönt.

Mina gofisar:)

Jag skulle visa hur fint Jordans tröja från me&i matchade med brallorna från Lidl som jag köpte förra året, men missade visst halva outfiten..;) Lovelia matchar upp sin me&i tunika med jeans.

Vi skulle åka och handla och till sist fick jag med mig tre ungar – Jamie, Lovelia och Novalie, och övriga var hemma eller ute på äventyr. Vi körde en repa på Citygross, och jag kom till och med ihåg att använda pantkvittona jag fått av mamma. Hon och pappa har varit räddande änglar och pantat alla jäkla flaskor som legat i poolrummet. ♥

Jag är bra på mycket, jag är asbra på att samla ihop saker till återvinning tex, men sen fastnar det där;) Jag får liksom inte iväg det den där sista biten, vilket resulterar i massor av plastförpackningar, tidningar och pant…och saker som ska iväg till loppis/röda korset/edyl…urkass. Men nu har mina riddare i skinande rustningar fixat:)

När vi kom hem lagade vi middag, och sen ville Jamie att Patricia skulle bada honom, hon är bäst på det tydligen. Misstänker att det har en hel del att göra med all pampering han får:) Massage av hårbotten, balsaminpackning och fin frisyr, väldoftande hudkräm insmord från topp till tå, naglarna klippta på både tår och fingrar och har han tur även lite nagellack.

Min lilla badtomte ♥

Så småningom bänkade vi oss framför Morden i Midsommer, alla barn älskar det, och Lovelia får bra träning i att läsa eftersom hon tycker det är så spännande att hon verkligen vill hänga med. Jamie gick och lade sig och Jordan satt i min famn och snappade upp vissa ord, hur han nu hinner med att se det på textremsan? Men han har full koll och frågade flera gånger helt adekvata frågor om handlingen. Jag tror att jag närt ett geni vid min barm, sanna mina ord:) ♥

Efter det åkte alla i säng, och jag hamnade då framför Terminator, och nu ska även jag hoppa i säng!

Och slå upp ögonen som en Million dollar bucks i morgon:)

Verkligen jättebra (not) bild på de nya fransarna….;)

Natti natti 🙂

 

 

I detta regnväder skulle jag vilja skicka en film till var och en av er, tror att vi alla behöver muntras upp lite, men till sist blev det dessa vinnare:

Jenny

Det skulle vara perfekt att vinna denna film. Min 7-åring här hemma har fått juvenil dermatomyosit, en reumatisk sjukdom som drabbar huden och musklerna. Den har gjort att hon är väldigt muskelsvag och nu äter hon kortison och till följd av detta är hon infektionskänslig och hon blir fort trött så det blir mycket hemmatid o då skulle det passa bra att vi myser ner oss i soffan o ser på film 🙂

 

Lindha

Jag hoppas jag tävlar om ett ex av filmen och inte om ditt ex. För han vill jag inte tävla om.

Barnen har pratat om denna film men vi hann aldrig titta på den när den gick på bio. Så nu håller vi tummarna på att vi får rätt ex :p

 

Jane

Skulle passa perfekt till min 18-åriga dotter som insjuknat i körtelfeber 🙁 Hon älskar disney-filmer så det kanske kan pigga upp henne lite nu när hon missar sitt sommarjobb pga denna sjukdom som man inte vet hur länge den kan hålla i….

 

Jag har mailat er, men om det strular så mailar ni mig på carolawetterholm@gmail.com 🙂

Stort grattis till er, och till er andra – jag kör nån tävling snart igen så håll utkik!

 

Paketen väntar på era adresser 🙂

Det var det, solen är borta, regnet tillbaka. Tack och hej, leverpastej. Det var väl själva sjutton att det ska backa när det väl kommit igång och man börjat vänja sig lite vid att svettas.  Men hoppet finns kvar! Än är inte sommaren slut:)

För nåt år sen fick jag en fråga från Trolljägarna om jag ville vara med, de tyckte att rätt många av kommentarerna här då var på gränsen, men jag tyckte inte det var nåt att orda om, det finns ju betydligt värre, och tackade nej. Nu känner jag att det skulle vara sjukt kul att sätta Aschberg i röven på några av er, som håller på att skriva kommentarer i flera namn, eller som tidigare skrev under ett annat namn men nu bytt, och det är bara kommentarer som är avsedda att irritera och vara elaka. Det är ofta varvat med rena hyllningarna, för att sen återgå till att klanka ner på allt jag gör. Sjukt tröttsamt. Väldigt mycket schizofren-varning, lite Dr Jekyll och Mr Hyde.   Fortfarande inga dödshot eller så, men som sagt – varför ägna massa tid åt min blogg om ni blir så arga och griniga att ni känner ett oemotståndligt behov av att spy galla? Klicka vidare till nåt som tilltalar er i stället:) På det viset blir nog alla lyckligare.

Och med det sagt ska jag berätta om min oerhört intressanta dag;)

Eh..tja…? Vad har jag gjort ? Typ inget känns det som. Men tvättade lite, vek in killarnas tvätt, skrev ett inlägg om hur jag ser på otrohet, som inte är klart, svarade på lite mail, mamma och pappa kom och vi pratade batteri. Husvagnen har ett batteri, som jag inte fick fart på igår när vi var där, det är gammalt och kan mycket väl vara slut, men pappa ska ta sig en titt på det. Vi pratade om annat med, men om vad vete sjutton. Sen messade Janelle att de var på stan och snart skulle komma till mig, för vi skulle övningsköra. Hon kom upp med förslaget i går att hon och Patricia skulle kunna köra samtidigt med mig, i Simons bil medan han var barnvakt. Det funkar ju, så nu testar vi det. De dök upp och jag och tjejerna for iväg.

Janelle har ju kört på körskola, och vi har inte haft nån bil som vi kunnat öva med, så många lektioner blir det. Patricia har kört en gång tidigare med mig, och thats it. Hon kommer få betala sitt körkort själv, och det är ju ingen större ide att påbörja det innan vi har en bil att övningsköra med. Den vi hade är ju då liksom avställd. Ja, den är även i behov av lite kärlek, men det ska den få nu:)

Janelle känns trygg och säker i trafiken, hon kan hantera bilen hyfsat bra, men det är ju massor kvar att lära sig, medan Patricia piper i falsett när bilen rör sig:) Hon tycker det är asläskigt när hon är den som (ska) har kontrollen över bilen. Jag känner igen den känslan till 100% från när jag körde första gångerna:)

Det var kvavt och varmt ute fast det var mulet, och Simons bil är jag inte van vid, dessutom att sitta på passagerarsidan..så det tog inte jättelång tid innan jag började känna mig lite lätt åksjuk;) Inte för att tjejerna körde dåligt;) Det gav ju med sig så fort jag fick frisk luft, så det var inte hela världen, och tur är väl det eftersom detta ska bli en återkommande vana tydligen;) Jodå, jag är helt med på noterna, bara jag har barnvakt skulle jag kunna köra dagarna i ända. Till min lista på yrken jag borde satsat på lägger jag körskollärare. Jag har nio barn…och kommer få övningsköra med dem alla misstänker jag. Hade varit fint att ha full kompetens där, så man sluppit undan de hutlösa priserna. Allvarligt, jag tycker att alla, ALLA, alla, ska läsa körkortsteori på gymnasiet, och att man på nåt vis även ska få in körlektioner, för i slutänden ger ju det bättre förare i trafiken, och det bör ju ge mindre olyckor, som kostar mindre pengar för samhället, och mindre sorg för människor….Eller? Som det är nu kan ju folk chansa och lyckas få körkort på olika vis, och sen vara riktiga blådårar i trafiken. Jag såg minsann Sveriges sämsta förare, eller vad det kan ha hetat! Galet. Vågade inte titta med mer än ett öga i taget;)

Mina rosor har slagit ut nu, bilden är tagen för någon dag sen, nu är de i full blom:)

Nåväl, vi körde runt, Janelle hade en bra väg för nybörjare, där hon kört med sin körskola, så där åkte vi fram och tillbaka med Patricia, och Janelle fick köra mer i trafik. Så småningom återvände vi hemåt, där barnen varit som klistrade på Simon ♥ och de for hemåt, medan vi lagade mat.

Sen röjde jag hallen, dammsög där och trappan ner, som är som en magnet för skräp, smuts och diverse kläder och leksaker… Jag torkade av bröstpanelen utanför badrummet, och fortsatte tills jag kom till kylskåpet, då började jag skura ur det. Och jisses vilken tid det tar när man ska göra det ordentligt.

Jag skurar ur det ofta, men ”glömmer” oftast bort de där vägghyllorna i dörren, och där gömde det sig ju en del smått och gott. Och varför blir det alltid kladdigt där, tro? Det ser ofta ut som typ coca cola spill, men eftersom vi aldrig ställer sånt där så är det nåt annat..spännande;)

Jaja, nu är det skinande rent, allt gammal skit som stod där är borta, alla plast och glas-förpackningar är urskurade och i återvinningen, och en hel del gamla mediciner (suppar)som gömde sig i dörren ligger i påsen som ska till apoteket. Ni vet att man inte slänger mediciner i soporna va?? De går man med till närmsta apotek så tar de hand om det. Där går det till destruktion och tas om hand på bästa sätt för att slippa påverkan på människor och miljö. Viktigt!

När man börjar skura är det svårt att sluta, det ena ger det andra och man blir aldrig färdig. Men färdig med kylen blev jag ändå, och sen var det bara lite mer tvätt och så hamnade jag i soffan framför nån film.

Såhär ser rosorna ut nu:) Helt underbara och doftar otroligt gott.

Jag har äntligen fått en blomma i min kruka vid dörren åxå:

Visst är de orangeröda blommorna tjusiga? Det är äkta plast;) Jag hittade inga äkta som var fina, så när jag sprang på plastblommorna på Ikea till reapris så fick det bli en sån, lär ju bli solblekt, men duger i år.

Bakom står saltburken för att salta alla äckliga vidriga mördarsniglar, Fy farao vad de är snuskiga! När jag verkligen vill att nån ska förstå hur äckligt jag tycker att något är så jämförs det oftast med en mördarsnigel:D

Jag har ändå vant mig vid att se dem, första åren så rös jag och kväljde så fort jag såg en, och att ta en promenad i skogen var omöjligt eftersom jag mådde illa av att se dem, men nu konstaterar jag bara att de är snubbiga. Och saltar på dem med illa dold  förtjusning;)

Ungarna har full koll på att de med skal är ok, men de utan åker på en saltning.

 

Nu ska jag hoppa i säng, Jamie vaknade nyss och var ledsen och vill ha sällskap, och jag vet att han kommer ligga som en (sn)igel på mig resten av natten;)

Natti natti 🙂

♥ Äntligen har man fått sol på näbben, fått svettas av värmen så det rinner längs med ryggen och fått hoppa i spat för att svalka sig! Det är sommar!

Jag inser med stor förvåning att det är juli, och det känns sådär, så mycket att hinna med, så lite tid:)

Nån annan har ju varit barnvakt till sina barn den här veckan, eller rättare sagt till de fyra minsta för Novalie vägrar följa med. Efter tisdagens besked konstaterade hon tvärlugnt att ” Jag vill aldrig mer träffa honom, han är äcklig” Och ja, det är svårt att inte hålla med;) I stället har hon velat följa med mig och syrran, som har semester denna vecka. Jag var allvarlig med att jag avbokat en vecka i New York, tanken var att vi skulle åka dit, men så insåg jag att han hade noll planer på att ha dem dygnet runt, men jag tänkte skita i det;) När så barnen bad om att slippa sova där och träffa de där lowlifesen så bokade vi av. Det var liksom en självklarhet.

Men semestern bokade inte syrran av, och vi har hängt hela veckan, vi två och Novalie, och igår även Robert, Janelle och Simon. Ska jag ta det från början kanske;)?

Måndag var vi på stan, tisdag tror jag vi var på Ikea, och sen for vi till Länna på årets premiärdopp:) Väldigt skönt i vattnet, om än kallt! onsdag vete fasen,  torsdag var jag med Jamie på BVC, och Lill-Fjant väger stadiga 21 kilo och är 110 cm lång, över medel på alla kurvor, men helt enligt sin egen kurva. Han ser bra, även om han hade aningens svårt att koncentrera sig, men sen sket det sig på talet, och även den här ungen får hänga med logopeder. Lite märkligt känns det att först få en unge som plötsligt läspade när hon blev lite större, men annars talat bra, sen en utan anmärkning. Så tvillingar där det rördes upp himmel och jord av både BVC och Logoped eftersom de var såå sena, men det var de ju inte alls, och de gick bara dit för två tester och sen var de klara. Så kom Novalie, med ordentliga talproblem, som fått gå i ”pratgrupp” flera terminer, sen Trixie likadant,  och så Lovelia som haft värst av dem alla. Hon hade kanske kommit igång bättre om hon sluppit all drama, för hon gick markant bakåt i sin talutveckling när han försvann, och sen stod hon bara och stampade. Hon har ingått i ett projekt där logopeden kom ut  i skolan för träning, och det har varit GULD värt. Hon hade aldrig gjort sådana framsteg annars det är jag helt övertygad om. Så kom Jordan, som pratar som en liten farbror, välartikulerat, alla ljud på rätt plats, och otroligt intelligent. Hans ordförråd är gigantiskt, och han använder svåra avancerade ord:) Intelligenta är de andra med, men inte på samma vis, han har ett stort intresse för ord, bokstäver och siffror. Framför allt att räkna, ungen är suverän på matte, och får ihop ganska svåra tal i huvudet. Det är något han inte fått från mig, matte är min sämsta gren alla kategorier, men nåt bra ska ju komma även från andra sidan;) Jag står för orden i stället. Jordan klurar på saker, och suger åt sig kunskap som en svamp, och det är ofta som han berättar saker för mig som jag inte alls förväntar mig att han ska kunna. Trixie är likadan, och där beror det nog mycket på den superfröken de haft, som lär ut på ett så inspirerande sätt. Jag hade hoppats att killarna skulle vara samma skrot och korn, men i stället blir det ännu en logopedkontakt. Jaja, jag kan ju drillen vid det här laget:)

Vet ni vad det värsta är med att besöka logopeden? Att det är så fasansfullt svårt att få parkering på Akademiska! Avskyr det, snurra, snurra, snurra, och till sist alltid få åka iväg och ställa sig långt bort på Studenternas IP. Det är galet. Jag kan ju gå, och har väl aldrig egentligen haft några större problem med det, mer än att jag ofta släpat vagnar och syskon, men de som inte är friska då? Där det inte handlar om  att det är besvärligt utan att det är omöjligt. Nä, det är skrutt.

Nåväl, förutom talet är han en pigg och glad unge som fick med beröm godkänt:)

Vi körde ett kvällsdopp vid Vårdsätra på torsdagen åxå,efter träningen, och det var superhärligt i vattnet där. Men vi hade inte tid till mer än ett snabbt dopp, sen var det slut på barnvaktandet, och vi skulle dessutom ner på stan och snik-lyssna på Thåström. Han spelade i Botaniska, och eftersom vi såg honom i mars så ville vi inte riskera att liksom sabba den magiska upplevelsen som var då, så vi köpte inga biljetter, utan satte oss utanför, tillsammans med halva Uppsala och lyssnade. Det var rätt magisk det med:) De fem minsta var med, och de fattade inte riktigt grejen med att sitta och glo in i ett skynke;) men gick att muta med lekpark och glass. Vädret var helt ljuvligt, varmt och härligt, ljust och helt underbart. En glass kl 22.45 kändes mer som 19.00…! Thåström fick godkänt av dem. Med lite övertalning;)

I går, fredag var vi till Fyrishov och badade. Robban och Novalie följde med hemifrån, och så mötte vi upp syrran, Janelle och Simon där. Vi hade så kul! Jag har ju alltid gillat att bada, men hamnat i hököga-positionen med örnkoll på ungarna och då kan man inte bada, om man inte har de i famnen för då har man full koll. Eller bada kan man ju, men man kan inte släppa dem ur sikte., så man får liksom gör det de vill, och oftast i knädjupt vatten 😉 Nu var Novalie minst och hon simmar och klarar sig själv, så det var bara till att leka på:) Så vi har åkt vattenrutschkana, åkt i forsen, hängt i nån lian ( alltså  f ö r s ö k t ) och sprungit på nån hinderbana på vattnet, askul! Vi var där hela eftermiddagen, och badade mest hela tiden, mestadels inne. Det är ju sådär att vara inne när solen skiner, men utepoolen var väldans full med folk, sådär så man inte riktigt får plats;)

Sen åkte vi hemåt och åt tacos, och efter det blev det en promenad för mig och syrran medan ungarna kollade på film. Vi har tränat cirkelfys måndag, tisdag, onsdag och torsdag, och så prommis igår, och även en idag efter maten. Rätt ok, speciellt eftersom jag stoppar i mig mest bara skräp. Det är dags att tagga för beach 2016 helt klart för årets går i degklumpens tecken;)

Idag tog Novalie med en kompis och så åkte vi till Fjällnora, och det blev igenmulet direkt vi kom dit:( men efter nån timme sken det upp och blev härligt igen, och vi badade. Runt 20 grader skulle det vara, men vete sjutton alltså .. Vi simmade ut till hopptornet och Novalie och kompisen hoppade från alla tre höjderna, imponerad:) Nästa gång ska jag hoppa. Kanske;)

Vi åkte hemåt vid halv sex, lagade lite middag på rester från igår, det fick bli pizza på tortillabröd med köttfärs på. Gott. Lagom att äta när det är så varmt. Så småningom droppade de fyra små in, och jag kan med glädje i bröstet konstatera att nu är det bara EN dag kvar! Ett helt år till nästa umgängesvecka;) Fy farao så skönt att få återgå till vardagslunken, och slippa ha stissiga ungar som är överaktiverade. Missförstå mig inte nu, det är kul att de fått göra saker, men det blir väldigt intensiva dagar, så de är så slut. Jamie var väldigt kramig och gosig både i morse och när han kom hem, han låg i min famn och ville inte kliva upp i morse, och så fort han kom hem kröp han ihop i mitt knä och satt där länge, länge. Tankade.

I morgon är sista dagen, och sen slipper jag se honom på ett tag. Inte Jamie förstås;)

Vi planerar för att åka till husvagnen med grejor, och sen bada där, och Novalie vill följa med. Och för att komma upp, så lär jag komma i säng nu! Så jag säger väl som vanligt;

Natti natti 🙂

Nu börjar semestrarna, och ingen vill ju vara förkyld och hängig då, så jag tycker att ni alla ska köpa hem Coldzyme, finns på alla apotek bla, och känner ni minsta lilla rasp i halsen, så börja spraya!

Är hela familjen sjuk? Är familjen där ni ska bo sjuka? Förebygg då med Coldzyme:)

Produkten funkar för hela familjen, asbra.

Alltså ni vet att jag redan älskar den lilla sprayen, och jag har fått syrran och Janelle att bli storkonsumenter åxå, Janelle jobbar på dagis och har knappt varit sjuk under hela våren. Den funkar!

Hur den funkar? JO man sprayar i halsen, och den bildar en skyddande hinna så inte virusbusarna får fäste.

Häpp, så enkelt är det! Och råkar man missa och blir förkyld ändå, så förkortar den sjukdomsförloppet och man slipper ligga och tycka synd om sig själv och snora och nysa längre än nödvändigt 😉

Det är ju värdelöst att vara förkyld, och ännu jobbigare att vara det när det är varmt, plus att man ju gärna slipper, och ägnar sin semester åt roligare saker! De få veckorna man har är ju liksom heliga..:)

Sen finns den nya ColdZyme One Cold, som är lite mindre och tänkt till att räcka till en förkylning.  Toppen med valfrihet, jag kör alltid den största på allt så det räcker nånstans, men det är ju jag det:)

Så, det var dagens tips, och ett tips jag kan gå i god för hela vägen, jag älskar den här produkten:)

Trevlig semester ♥

 

Det här inlägget är i samarbete med ColdZyme 

Alltså, ni är underbara! De allra flesta av er är fina människor, och ni stöttar mig och ger mig så mycket kärlek på olika vis. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er för trisslotter, små presenter, olika gåvor under den här supertuffa tiden, och idag denna ljuvliga bukett:

  
Det går ju inte! Men jag är oerhört tacksam över att ni finns där ute. Och att ni tänker på mig. När blombudet kom idag och jag såg kortet så blev jag rörd till tårar. Jag fick lov att torka lite tårar och barnen skrattade åt mig, de tycker jag är konstig som gråter när jag blir glad:)

Tusen tusen tack, blommorna är fantastiska, och färgerna framgår inte alls på bild för de är ännu vackrare IRL.
Jag var riktigt ledsen sist, och är det fortfarande  eftersom jag vet att barnen blir överkörda. Deras vilja och önskemål ignoreras, och det är fel eftersom det heter : för barnens bästa, / barnen  har rätt till sina båda föräldrar. Inte att föräldrarna har rätt till sina barn. 

Idag har jag pratat länge med min BVC-sköterska när Jamie var där för sin 4-års kontroll, och hon bekräftar att jag gör rätt. Hon säger att jag aldrig ska låtsas vara något jag inte är, för barnen märker det och blir förvirrade och osäkra. Det som jag instinktivt känner är rätt är rätt, och det känns så bra!

Vad det gäller att blogga om det hela så kommer jag fortsätta. Som det blivit i Sverige idag med lagar runt separationer och vårdnadstvister, där den förälder som lämnar och söndrar familjen, ställer till kaos på alla plan och väljer ett annat liv har alla rättigheter och dessutom ska åka räkmacka eftersom den andra föräldern ska sköta relationerna och backa och tiga ” för barnens skull”.. Det är inte klokt. Och min kanal är bloggen. Man skulle kunna tänka sig för innan man ljuger, bedrar, smutsar ner, trampar på och skadar de som älskar en, och gör man inte det så ska man inte räkna med att bli hållen om ryggen. Inte av mig i alla fall 😉

Så jag kommer fortsätta berätta det jag vill här, och misstycker ni är ni välkomna att kryssa bort. Jag kommer även fortsättningsvis ha kommentarsfältet helt öppet och ocensurerat för alla att skriva sin åsikt, alltså även för er som föredrar att inte hålla med mig:)

Kanske att det svider hos de som får kängor, men det lär inte ens vara i närheten av hur det svidit och fortfarande svider i mitt och barnens hjärtan. Jag är inte ute efter hämnd, jag använder inte barnen som redskap och jag är inte bitter. Jag vill ha rättvisa. Jag vill berätta min historia. Plain and simple. 

Ja, barnen kanske kommer läsa det jag skriver en dag, men de kommer få scrolla bland åratals av svammel för det första;) och för det andra… Då kommer de kanske att få de svar de saknar. För det tredje; de lär inte bli förvånade. 

Varför är det så fel att säga att en förälder gör fel? Vi lär våra ungar säga Nej till saker som inte känns bra, att folk inte går att lita på, att även den gulligaste kan vara farlig. Vi lär dem rätt och fel. Att reflektera och fundera, att argumentera och godkänna, men när det kommer till föräldrarna..då får man inte säga att någon gjort fel?

Man måste skilja på sak och person!

Man kan älska någon, men behöver inte älska eller ens respektera eller acceptera det personen gjort.

Att få öppna kort på bordet är aldrig fel, sanningen kan göra ont men det är värre att leva på en lögn. 

Att barnen har den relation de har idag till sin pappa är ett bevis på att jag gjort rätt. Hade jag snackat skit om honom inför dem hade de inte velat träffa honom. Hade jag velat hade jag kunnat manipulera dem till att hata honom lika mkt som jag gör. Och i ärlighetens namn så vill jag!! Men jag gör det inte!! Även fast jag beskylls för det från många håll. 

De vet att de får älska sin pappa, men de vet också att de aldrig kommer få några svar av honom, de har försökt, blivit ignorerade eller så har samtalsämnet bytts, och tystnat. De vågar inte fråga honom längre. 

De har kul ihop med honom, de som väljer att hänga med honom. De gör bara roliga saker, till skillnad från morsan som är tråkig och måste tvätta, lagar tråkig mat och tjatar om läxor och kläder på golvet. 

Jag är vardag, han är fest skulle man kunna sammanfatta det hela, och det är svårt att konkurrera med en tjockare plånbok dessutom. Med mig får de hänga i husvagnen och plocka ur diskmaskinen, städa trädgården och sortera plastburkar. Med honom åka på entrébelagda roliga ställen, fika, äta glass och mat på ” restauranger”. Aldrig massa gnat och tjat. Varje dag, varje gång de träffas.

Klart de följer med.

För mig är det att köpa dem. Men de har kul, och jag är tyst. Och vet att det är en klassiker..

Och  jag får ta skit hur jag än gör, så jag fortsätter att göra som jag känner känns bra, som jag kan leva med. Nu och i framtiden. Enkelt, rakt, ärligt.

Häpp 🙂

Nu blev det mkt längre än jag tänkte, och från mobilen så det kanske blir lite knas, man har sämre överblick då:)

Det jag mest av allt ville säga, det var ju tack för de fina, fina blommorna!!

Kärlek!

Nu sova:)

Natti natti 🙂