Alright, kul att läsa vad ni tycker, en del av er har mer eller mindre uttryckt min åsikt, medan andra är mer försiktiga:) Jag refererar i detta inlägg på mitt föregående, så har ni inte läst det så gör det:)

Jag tycker såhär, och innan ni får för er att jag anser att min åsikt är allmänt gällande och att ingen har rätt att tycka annorlunda, eller att jag försöker övertyga er om att jag har rätt…gahhh, det händer ju varenda gång jag ”tycker till”….så vill jag bara förtydliga att det här är min egen personliga åsikt, håll med om ni vill eller tyck tvärtom:)

När jag läste om lampan från Ikea så suckade jag högt och tungt. Allt är någon annans fel. Alltid. Tänk att folk alltid alltid måste ha en syndabock. Om något i mitt hushåll går sönder, säg att en lampa ramlar ner…så är INTE min första tanke: Jävla tillverkare som inte kan göra rätt!

Utan: Fan åxå, vad gjorde jag för fel när jag satte upp den nu då?

Att lampan ramlade ner, och potentiellt hade kunnat trilla i huvudet på en unge, ja det är hemskt. MEN…. vad säger att inte lampan fått på käften där uppe i taket, och att yttre påverkan gjorde det? Kanske när man ska ha ner glaset för att byta lampa? Jag vet att de plafonder jag haft ibland fått utstå hårdhänt behandling när jag brutit till för att få loss den när glödlampan gått sönder. Och sen tryckt tillbaka den lika hårdhänt.

Eller…nån har kastat en boll/legobit/mjukdjur/ dinosaurie/docka/kudde/bil/edyl  rakt upp på lampan?

Men nä… pang på och gapa ut i pressen direkt. Ja, de hade kontaktat IKEA och fått ett svar de inte var helt nöjda med, de förväntade sig kanske kompensation deluxe? Alltså KOMPENSATION DELUXE som i massa stålars… Nä, jag blir bara trött på att folk ska skylla på nån annan. Det kan precis lika gärna vara den händiga snickarsambon som knäckte det där plastfästet när han satte upp lampan. Men nejdå, han kan ju sin sak. Japp, precis som IKEA kan sin sak. De vill ju knappast bli orsak till att barn skadas, eller hur?

Min erfarenhet av det här företaget är att de är väldigt måna om att det ska vara säkra prylar, de drar ju tillbaka och återkallar saker vid minsta misstanke. För ett tag sen en trappgrind som kunde släppa…och man kunde lämna in sina evighetsgamla grindar sen 1995 utan kvitto. Typ. Som stått i garaget och skräpat. Ja, jag funderade på att lämna in min;) Men, är man så jäkla korkad att man på allvar tror att en grind man spänner fast i trappan håller för allt, så får man nästan skylla sig själv, det har dessutom stått på dem sen stenåldern att de INTE får monteras högst upp i en trappa, utan ska vara skydd nerifrån och upp.

Alltså var är det egna sunda förnuftet? Pust väck borta?

En glasplafond är gjord av glas, och glas kan gå sönder. Alltså sätter man inte en sån i ett barnrum och gnäller sen om den ramlar ner. Hade man satt upp en plast-plafond hade det varit barnsäkrat och klart, och ingen hade kommit till skada.

Alltså, ta lite eget ansvar för fan.

Och Alfons Åberg då….

Men gud i himlens alla dagar. Alfons är ju en barnfigur som funnits i generationer, precis som Pippi, Emil, Bamse osv. Det här stackars barnet som fått sådana ohyggliga mardrömmar kan inte ha upplevt just något alls i sitt liv. Om man lämnar sitt barn på förskola så lämnar man över till pedagoger som man, om vi nu ska vara helt krassa – överlåter sitt barns uppfostran på. Då får man kanske acceptera att de visar en film som man inte godkänt som förälder. Man kanske bara får lov att gilla läget. Man kan nämligen inte bestämma över hur de ska sköta sitt arbete. Så länge de går efter sina läroplaner. Vill man inte att ens barn ska se på film eller äta efterrätt eller leka pirater eller vad man nu kan tänkas ha för ideologiska synpunkter på barnuppfostran så får man helt enkelt låta bli att ha dagmamma/ dagis/skola/fritids och ta på sig det alldeles på egen hand. Först då kan man vara säker på att barnet inte utsätts för något man som förälder inte gillar nämligen.

Jag blir galen på alla lättkränkta föräldrar som tror att just deras lilla barn är nåt slags unikum. Som vill sätta sin unge i en glasbubbla och ingen ska få säga eller göra något som kan uppröra det. Som gapar om att barnet kränks om dagispersonalen säger åt det, eller ve och fasa kanske känner sig tvingade att hålla fast det och sätta på vantar. Men om ungen inte har vantar på…då jäklar anmäls personalen för vanvård.

Fy fan för att vara personal inom barnomsorg och skola idag. Hur de än gör så gör de fel enligt vissa, och dessa vissa drar sig inte för att göra en anmälan.

Anmäla för att ungen fått mardrömmar??? Men ta ett chillpill och tänk ett varv till.

Man kan drömma mardrömmar om att en jättestor ananas kommer rullandes och jagar en, fråga min syrra;) och hon hade INTE sett ananasTV.  Skulle mamma kanske anmäla Dole? Eller Ica som saluför ananas? Jag hade en återkommande mardröm som liten om den lilla indanen Hiawatha:

Som var med i Kalle Anka tidningen, som en söt snäll indiangosse som inte alls var läskig. Ska man kanske slänga en anmälan på Disney? Eller Bonnier som väl ger ut Kalle anka? Kanske på alla indianer som funnits?

Man kan drömma mardrömmar om allt. Eller inget. Och om Alfons Åberg. Eller inte.

Kanske var det om något helt annat som ungen drömde? Kanske att den förälder som hämtade på dagis den dagen gormat på personalen om att inte visa film? För om jag får gissa så är det en gnällröv till päron som ogillade själva grejen med att barnen fått se på film. Men… jag tänker på dessa barn på dagis, som ibland är där större delen av sin vakna tid, ska de behöva leka pedagogiska lekar exakt hela tiden? Kan de inte få kolla på en klassisk barnfilm nån gång ibland. Bara luta sig tillbaka och koppla av. Jag tycker att just Alfons hör till vårt barnkulturarv. Tillsammans med Astrid Lindgren.

Monster under sängen och i garderoben är klassiker. Och läskigt som fan, det tycker jag med när garderobsdörren sakta sakta svänger upp ibland på natten…och nån katt hoppar ut;)

Men det man som förälder ska göra är inte att undvika allt som kan ge sitt barn mardrömmar, utan det är att förklara och ge dem trygghet i att det finns massa otäcka saker i världen, men jag finns alltid här för dig. Det finns inga monster i garderoben, det vet vi, och det måste även barnen lära sig.

Man kan inte skydda sitt barn från allt. Man ska inte skydda sitt barn från allt, de måste få prova och testa på. Det gäller även att vara rädda.

Rädsla är en känsla, precis som glädje och ilska och sorg. Man måste få bekräftat att det är okey att vara rädd, det är inte farligt. Har barnet en mardröm så tröstar man, pratar om det och så nattinatti sov så gott. Ingen big deal. Gör man en stor sak av det hela så talar man om för barnet att det är farligt på riktigt eftersom mamma och pappa blir så upprörda. Kanske får barnet sova i föräldrarnas säng om det känns bättre, kanske sitter man som förälder intill sängen tills barnet somnar. Visa lugn och trygghet. Ingen fara, du drömde bara.

Som förälder har man inga fasta arbetstider mellan 8-17 utan det arbetet sträcker sig dygnet runt, och är bara att acceptera. Tröttheten hör liksom till, kommer på köpet när man skaffar barn;)

Ditt ansvar som förälder är att ge ditt barn trygghet och redskap att hantera livet, dit hör rädsla. Inte att anmäla ditt barns pedagoger för att de visat en film. Jag tänker mig att de här pedagogerna inte någonsin framöver kommer att känna sig helt bekväma med de här föräldrarna. Jag skulle inte göra det. Vad var syftet med att anmäla? Att få personalen att känna sig tillplattade? Att få mästra och bestämma?

Om barnet kommit till UPPENBAR SKADA av något som skett på dagis, det är DÅ det är läge att anmäla. Inte för att de fått mardrömmar av Alfons Åberg.

Alla vet hur det ser ut i världen, det är krig, svält och elände. Barn flyr hals över huvud med sina familjer, eller så blir de övergivna. Barn far otroligt illa i vår värld idag. Barn torteras, tvingas bli barnsoldater, tvingas begå övergrepp av olika slag, får utstå övergrepp av olika slag. Barn utnyttjas. Barn lever på soptippar, de bor under broar och i kloaker. Barn tvingas ta hand om barn, barn tvingas till tiggeri, barn föds till ett liv i totalt misär och sen dör de.

Och några jäkla prettoföräldrar i välfärdens Sverige har mage att anmäla sitt barns förskola för att de visat en film med Alfons Åberg och deras barn fått mardrömmar.

Kanske dags att öppna ögonen och fundera lite? Sätta saker i perspektiv.

Med allra största sannolikhet så menade inte personalen något illa med att visa filmen, så släpp det bara. Säg till personalen att nästa gång de visar film så bör inte just det barnet titta eftersom det fick mardrömmar. Gör inte en höna av en liten fjäder.

Barnet kommer ha mardrömmar många gånger framöver, och ska man fortsätta anmäla då?

Barnet drömmer mardröm om att det missar avgörande målet i en match….man anmäler idrottsläraren och tränaren. Och tillverkaren av målet, det måste ju vara felkonstruerat.

Barnet drömmer mardröm om att grannens  hund åt upp läxan – man anmäler grannen. Och begär att hunden avlivas. För säkerhets skull liksom.

Barnet drömmer mardröm efter att ha lyssnat på någon musik  – man anmäler bandet/artisten. Och radiostationen, Spotify, MTV… alla som spelar musiken.

Barnen drömmer mardröm om att det tappar brickan i matsalen – man anmäler….hm vem??? Vem kan man anmäla då??? Någon måste ju bära ansvaret!! Hm…man anmäler hela skolan, för någons fel är det ju.

Nej, kom igen nu. Givetvis ska man alltid skydda sina barn, men det bör väl ändå vara riktiga saker och inga hittepågrejor man reagerar på.

En film med Alfons Åberg är bara löjligt att anmäla förskolan för.

Så tycker jag, och för säkerhets skull upprepar jag att ni inte alls behöver tycka likadant, även om jag vet att de flesta av er som kommenterade höll med, framför allt om Alfons.:)

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂