Jag vet inte hur jag ska börja:)

Gahhhh. Min bil är död. As a doornail. Vad nu det är, men nåt utryck som hängt med sen högstadiet när jag läste det i nån engelskabok.

För en vecka sen så uppförde den sig underligt, det skrev jag här. Den tappade liksom motorstyrkan helt några sekunder när jag växlade. Sen åkte jag hem och den har varit som en klocka. Det har varit ett ljud i den, som jag trott varit nåt med ljuddämparen /avgassystemet. Den luktar rätt mkt avgaser med,

Idag så tog jag med Jamie och Corrinda och åkte in på stan, Snurrade runt och letade parkering, tråcklade hit och dit, krypkörde och grejade på de trånga gatorna inne i stan. Parkerade och gick till hennes utvecklingssamtal, som för övrigt var toppentoppen:)

Sen gick vi till H&M för att köpa en varsin jacka till småtjejerna, och sen var Corrinda hungrig och skulle absolut till Donken. Jamie ville bara ha glass:) Men kom på att han ville äta han med, så det gjorde de, medan jag drack en kaffe.

Vidare till Janelle där vi hämtade ett av två skrivbord som tjejerna ska ha, och sen hem. På väg hem började den igen, samma visa. Dog några sekunder vid växling för att sen accelerera igen. Det är som att jag absolut inte kan köra bil;) och jag gör inget.

Jag insåg att det inte var en engångsgrej utan nåt som måste åtgärdas och bokade en tid på verkstaden, den 19 april. Evigheter ju!

Så lagade jag mat och sen var det dags för småtjejernas gympa. Bilen gick klockrent dit, och felfritt hem till Janelle där skrivbord nummer två skulle hämtas. De var inte hemma så jag hade fått nyckel och så mötte syrran upp mig där. Ner med det och in i bilen, lite tetris med säten och barnstolar, men det gick bra den här gången med, Hon gick för att öppna grinden och jag körde dit, stannade och väntade. Så dog bilen.

Vafan. Startade och den bara tuggade. Stampade plattan i mattan, pumpade på gasen och inte ett skit hände. Av med tändningen och på igen. Nä. Det var lite nedförsbacke så jag frihjulade ut så syrran kunde stänga och låsa grinden. Så hoppade hon in och vi väntade en liten stund innan jag testade att starta igen, men samma visa. Vänta lite och så vred jag om nyckeln igen….och tvingade den till att starta, och den var så lågmäld och trött men så hoppade den igång och jag körde rakt ner i ett stor hål;)

Fan.

Okey, körde ut från vägen vi stod på och in på deras parkering, stannade och öppnade huven.

Stod där och kliade oss i huvudena och muttrade saker som: Jomenalltså jag tror att det är kardanaxeln som jävlas, och Asså den häringa vevhuskomponenten har tappat stinget,  och Jag tror att det är insprutningen eller så är det skit i förgasarn alltså. 

Nä, jag silvertejpade inte, för det fastnade inte;) Skitig och oljigt är det här inne också.

Haha, jag kan saker, och jag är inte tappad bakom en vagn. Syrran är ungefär likadan. Men bilar… Fattar ingenting. Inte ett skit. Men hon fick för sig att kolla säkringar och jag skärskådade motorn efter nån slang som lossnat. Nånstans ville jag att det skulle vara som det var en gång tidigare med en riktig skitbil vi hade. Nån luftslang eller så lossnade mitt i en korsning och bilen tvärdog på ungefär samma sätt som denna. Den slangen, håll er nu, TEJPADE jag fast med en sidentejp jag snott från jobbet och det höll i flera år:)

Underligt nog så hittade jag en slang som lossnat? Eller alltså jag kan ju inte veta säkert att den lossnat eftersom jag aldrig noterat att det suttit fast nånstans, men ena delen satt fast. Andra sidan lös, och det fanns ett hål perfekt att ploppa in den i. Så det gjorde jag:)

Vi testade att starta, och bilen gick igång klockrent. På första surret. Med slangen i så lysta inga lampor, med slangen ur så lyste nån avgaslampa.

Ringde pappa, som kan allt, och han sa att jag skulle komma så skulle han kolla. Han erbjöd sig att komma till mig men när jag ändå var ute och åkte kunde jag ju svänga förbi.. Syrran lovade att hämta mina barn så jag kunde åka direkt till pappa.

Startade bilen igen, Inga problem, backade ut och vevade ner rutan för att snacka lite med syrran innan jag drog. Inte ett ljud från motorn som lät konstigt, den spann som en liten katt:) Jippie! Jag är nog fan bilmekaniker nu med:)

Så började det där märkliga ljudet igen, svårt att beskriva med jag gör en perfekt imitation IRL, ska visa killarna på verkstan i morgon 😉

Och vi gick runt bilen och lyssnade för att höra från vart, men svårt. Äh, skit samma, jag åker, men velade lite på vilken väg. Ville inte gärna bli stående på något obekvämt ställe…. Hatar den där osäkerheten att köra med en bil som man inte litar på. Jaja, jag kör, hejsvejs ses sen!

Och så släppte jag upp kopplingen aningens och bilen tvärdog.

Och nu ville den inte starta igen. Efter två försök lackade jag ur och ringde assistansnumret som står på rutan. Svar nästan direkt och han, en Robban; frågade vad som hänt?

Ja inte fan vet jag? Morr, och så försöka förklara. Han kollade så att jag hade förlängd assistans, och jäklar om jag inte haft det för jag har betalat det. Men det hade jag:) Och så skickade han vidare till Uppsalafolket, som skulle ringa upp.

Stod där, när Janelle och Simon kom hem:) och syrran var tvungen att åka. Jag stod för hennes bil nu så det var till att krångla ut den. Jag fick ta över backandet eftersom jag ofta backar medan hon undviker det, och så backade jag och tog om några gånger innan den var fri, och hon åkte.

Då kom Bärgarn:)

Stor bil, många lampor, lite frågor och så vevades min pärla upp på flaket, och åkte iväg till verkstaden.

Nej, det är inget barn jag glömt i bilen;) även om vi skämtade rätt grovt om att jag skulle behöva ringa verkstan och säga att de kanske kunde släppa ut Jamie ur bilen;) Man måste ha galghumor när det skiter sig. Det är en mask från Halloween som sitter på nackkudden, ungarna äskar den och även fast jag ofta blir skiträdd för den så får den sitta kvar. Allltid retar det nån;:)

Lite plus i kanten verkar det vara att den hamnar i nån slags gräddfil, ungefär som när man kommer med ambulans till akuten;) och de tar in den snabbare. Sa han, vad vet man sen. Men jag ska ringa i morgon bitti och prata med dem.

Men alltså…min bil är fyra år. Rena bebisen, jag vill inte behöva hålla på med sånt här. Och jag är rädd för vad domen blir, såklart. Man vet aldrig.

Men tänker inte stressa upp mig innan jag vet.

I morgon ringer jag, vem vet jag faktiskt inte så noga, men jag vet vart i alla fall så det löser sig:)

Och nu hoppas jag att ni håller tummarna för att det är nåt enkelt och billigt fel.

Syrran hämtade tjejerna och kom sen tillbaka och hämtade upp mig. Normalt så har de sina mobiler med, men nu hade de slut surf så de iddes inte ta med dem, hade ju varit grejtans om jag inte hafts sällskap av syrran.

Överhuvudtaget så var det  ganska ”bra” tajmat idag. Det hade lika gärna kunnat vara inne i stan på nån trång gata där jag stoppat upp all trafik, eller på motorvägen, och syrran var ju med och kunde rycka ut. Tur i oturen på alla vis. Det var dessutom hemma hos Janelle och Simon och jag hade nyckel, och de kom ju hem sen. Bara flax.

Åkte hem, och blev ledsen i ögat av att se den tomma garageuppfarten. Det känns nästan lika jobbigt när bilen är sjuk som när ungarna är det;) Inte helt allvarlig här, men det blir en oro i kroppen när bilen inte funkar det är bara så. Jag är inte totalt beroende av den, men den underlättar mitt liv så otroligt. Nu blir det krångel ett tag. Jag får låna mamma och pappas men de behöver den ju de med. Men den finns där i af.

Jag som hade massa planer som involverade bil…Gahhh.

OM man utesluter alla svordomar jag sagt idag, så är det nästan som i helgen när jag var ofrivilligt tyst:D

I morgon ska jag åka slalom. Ska vara extra försiktig så inget händer, för  en olycka kommer sällan ensam… Jag kan nog ändå räkna in några fler eländen här, men tar det lugnt ändå.

Nu ska jag sova.

Håll tummarna nu, ♥

Natti natti