Mirka har skrivit ett inlägg om psykisk ohälsa och jag vet att hon nu duckar för alla kommentarer.

Folk har varit rätt hårda i sina ord när hon skrivit om hur Linnea mår, men alltså ska vi inte ta och vakna upp nu? Det är dags att vi en gång för alla städar bort stämpeln om att det skulle vara något skamligt med att vara psykisk sjuk. Varför skulle det vara det?

Sjuk som sjuk. Vart än det sitter.

Om Linnea fått operera bort blindtarmen hade ingen tyckt det var konstigt att Mirka skrivit om det, men nu när hon inte mår bra i själen så ska det hyssjas?

Vad är det för dumheter? Det vi inte pratar om lär vi oss inget om och det är farligt. Okunskap tjänar ingen något på. Att må dåligt psykiskt ska man prata lika mycket om som att må dåligt fysiskt.

Det finns så många som går runt och inte vågar berätta hur de mår, eftersom de är rädda för vad folk ska tycka. Många gånger så kan det ju vara extremt skönt att bara få prata om sitt mående, Att andra vet. Att få sätta ord på det som snurrar i huvudet, i hela kroppen. Psyket är en jädra avancerad apparat, och kropp och själ hör ihop. Att må dåligt psykiskt sätter sig till sist även i kroppen och kan ta sig olika uttryck. Tänk bara på stress. Till sist så sätter sig stressen i kroppen och kan ge huvudvärk, ryggvärk eller vad som helst. Tänk då vad mer ”avancerad” psykisk ohälsa kan göra.

Tänk att vara helt ensam. Att inte ”få” prata om det. Att skämmas.

Att inte prata om psykisk ohälsa gör att det förblir skamligt. Och det blir så fel. Som med alkoholism. Jag har på nära håll sett hur man låtsas att man inte märker att personen stinker alkohol på måndag morgon (och onsdag lunch osv) för man vill inte lägga sig i….Vart leder det? Till mera missbruk. Aldrig till insikt och en början till nykterhet.

Man stjälper genom att låtsas att allt är ok.

Vi är rädda för psykisk ohälsa. Varför? Jo för att vi inte vet så mycket, vi vet inte hur vi ska bemöta och hantera det. För att det varit så skamligt bakåt i tiden att folk spärrades in på ”dårhus” för att vi ”friska” skulle slippa se. För att vi inte visste bättre.

Det finns så många historiska dumheter tex så räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979. Det har lobotomerats, drogats och försökts behandlas med isbad och elchocker när det gällt psykiska sjukdomar. Vi visste inte bättre.

Vi har lärt oss längs med vägen, men det går jävligt långsamt alltså. Till stor del beror det på att vi inte pratar öppet om det.

För med all den vetenskap vi har och all den kunskap som finns så anses det fortfarande bland gemene man  att man inte ska prata om psykisk ohälsa.

Fy fan för att behöva skämmas för att man är sjuk! För det är ju vad budskapet blir.

I Mirkas fall så har Linnea själv, som snart är myndig, alltid varit öppen med hur hon mår. Hon vill att folk ska veta. Hon skäms inte. Finns ingen anledning att hon skulle göra det, men det tycker tydligen många. För hur ska man annars tolka det att det skulle vara fel att skriva om det?

Som sagt, en blindtarm eller brutet ben hade varit ok, men ont i själen, not so much. Vad är egentligen skillnaden? Kroppen och knoppen hör ju ihop det går inte att särskilja dem åt. Det ena existerar inte utan det andra.

Saker som man inte kan prata om blir så mycket värre.

Ut med det i ljuset bara, så spricker fördomsmonstren!

Prata om det. Låt det synas. Lär om det. 

Jag skickar all kärlek ♥ ♥ ♥