Jaha, ni gillade inte mina åsikter 🙂

Helt ärligt tycker jag att ni inte riktigt höll er inom gränserna i vissa kommentarer. Ni kräver rätt mycket av mig, men kan sen inte själva hålla en fräsch ton. Gäller väl speciellt det geniet som hoppades att mina döttrar skulle råka illa ut…Osmakligt.

Jag har försökt att förklara min åsikt för er, gång på gång och till sist så känner jag att jag inte har koll. När jag svarar från appen så lägger sig svaren på ett annat vis än från datorn. Det kan innebära lite förvirring. För mig. Lägg till det att jag till sist, efter att ha lagt ner timmar på att svara er, på att tänka efter och försöka formulera mig så att det inte ska missförstås helt enkelt blir lite ledsen över att ni inte läser vad jag svarat tidigare utan kommer med samma sak om och om igen, Det blir lite som att tala med en vägg. Eller en obstinat tonåring;)

 

Jag tror att vi kanske inte helt förstår varandra, jag är såklart helt emot allt vad övergrepp heter, och nej det är inte okey att tafsa. Det skrev jag i inlägget. Men väldigt få av er fattade det tydligen, eftersom jag läst hur många gånger som helst nu att jag skulle tycka det var okey att bli klappad i rumpan?

Hur fan kan ni få det till det? Jag skrev att jag skulle säga ifrån, fräsa ifrån och se till att få personen utslängd.

Jag kan väl förtydliga det nu då: Om nån tafsar på mig, mot min vilja, så har han tafsat för sista gången. Oavsett om jag sen åker ut från nattklubben Eller blir polisanmäld för misshandel. Det är tillåtet med självförsvar. Och ja, om en klapp i rumpan är en olaglig handling så är det tillåtet med självförsvar tillbaka.

Och även om det inte vore det så SO WHAT? Jag försvarar mig ändå. Jag vägrar att ta skit helt enkelt.

 

Det var det jag ville få fram. Att jag tycker att man kan ta sådana här saker i egna händer.

Det jag verkligen ville få fram, men som jag tydligen misslyckades med är detta:

Ta ingen skit. Stå upp för er själva. Våga försvara er. Våga agera när det händer. Fine, anmäl om ni vill, det är inte grejen i det hela, utan att säga ifrån där och då (först)om något känns fel. Uppfostra era döttrar till att veta att det är okey att försvara sig. Uppfostra era söner till att kunna skilja på rätt och fel.

 

Det känns lite som när en förälder ringer upp en och säger att ens barn gjort något fel förra veckan och kräver att man ska agera. Som såg det hela, men inte gjorde något. Barn har minne som guldfiskar och att tillrättavisa i den sekunden det hela inträffar tar hundra gånger bättre än att försöka återskapa situationen veckan efter och få dem att begripa.

Man kan hjälpas åt att uppfostra barn så blir det enklare för alla.

Lite på samma sätt menar jag att man ska göra i en sån här situation. Säg till direkt att det inte är okey.

Fulla människor är inte riktigt smarta. De kan vara riktiga pain in the pass Och med samma intelligensnivå som ett tvåårigt barn.. Ingen ursäkt, men en förklaring.

 

Nu vet jag inte mer än exakt samma som ni vet, det som stod i notisen. Av den utläser jag inte att det var ett våldtäktsförsök, inte att det var ett upprepat beteende från den här mannen, inte att det var en kvinna som var trakasserad av den här mannen sen länge. Inte att kvinnan sagt ifrån, inte att hon hade något jobbigt i sitt bagage. Allt sånt kan göra att det hela får en helt annan vinkel, och även göra att min åsikt ändras.

Jag talar enbart och bara om exakt detta – att bli tagen på rumpan. Inte om något annat. Utan endast endast detta.

Ni verkar läsa in ungefär allt det som jag inte läser in.

Jag läser : tagits på rumpan, och anmälde. Inget där i mellan. Inget.

Det kan ha varit tusen olika saker som låg bakom, det VAR såklart en anledning bakom. Men, det framgår inte. Jag reagerar på det som står, inget annat.

 

Jag förstår att vi har väldigt olika åsikter här och att toleransnivån är extremt olika, men jag tycker att det är överdrivet att anmäla och dra det till tingsrätt, och speciellt OM MAN INTE SAGT IFRÅN DÄR OCH DÅ:

(Vilket kanske skedde, men som vi inte vet. Alltså tolkar jag det som att det inte sades ifrån, och det är därefter jag skriver )

Ni reagerar med att jämföra det med väldigt mycket grövre grejor.

Att jämställa en klapp i rumpan med tex. våldtäkt… hur får man ihop det? Det KAN på allvar inte vara samma sak.

Nånstans så tycker jag att allt det här är ett hån mot de våldtagna som inte får rätt. De som blivit utsatta för grova övergrepp och inte får rätt för att ingen såg. För att det inte fanns vittnen. För att de inte var trovärdiga av en eller annan anledning.

Att då se att nån blir dömd för att ha tagit någon på rumpan…  Det kanske inte känns så : Jippie, fan vad bra att hon fick rätt! Bra att nån får rätt. Heja.

Det lär nog inte kännas ett dugg bättre. Även om det verkar vara många av er som liksom tycker att det borde kännas bättre? Att det är ett steg på vägen. Jag tror inte det. Men tror ni det så anmäl på.

En klapp på rumpan må vara ett sexuellt ofredande i lagens namn, men i totalt motsatt ände mot ungefär allt annat.

Ni drar det även till att jag skulle uppfostra mina söner att det är okey att tafsa? Eh nä.

Det är aldrig okey att ta någon på rumpan. Okey? Men det är inte i närheten av att vara världens undergång. Och JAG TYCKER att det inte är något att anmäla utan man tar det där och då.

 

Nånstans i detta har ni även  läst in att jag hånar folk som anmäler. Nej det gör jag inte. Jag tycker bara att det är att ta det längre än nödvändigt. Kanske ÄR det nödvändigt ibland, vad vet jag. Men JAG tycker inte det.

 

Jag ser det inte heller som att en man har noll respekt för mig om han tar på min rumpa. Jag anser mig vara precis lika mycket värd som vilken man eller kvinna som helst, och det kanske är därför jag inte tar det som en nedvärderande handling? Eftersom jag förutsätter att jag respekteras. Alltid. I alla situationer. Jag kräver ta mig tusan respekt.

Ni frågar om var gränserna går? Och de går ju här. Ett par klappar i rumpan. Eftersom det är endast detta jag skriver om. En annan dag kanske jag skriver om våldtäkt, då är det helt andra gränser. Ytterligare en annan dag skriver jag om vart det är okey att spotta, då finns det andra gränser. Allt har olika gränser.

Alla människor har säkert sina egna gränser.  Det är som det ska vara.

Jag uttrycker bara min åsikt och mina gränser. I detta fall om att bli klappad på rumpan mot sin vilja. Inget annat. OK?

 

 

Jag vill verkligen återigen förtydliga (sorry att jag tjatar men vissa har liksom glömt att jag skrivit det trehundra gånger redan) att jag inte tycker att det är okey att den här mannen tar henne på rumpan. Jag tycker inte att det är okey att en man gör något mot en kvinnas vilja, eller tvärtom för den delen. Men samtidigt så känns det så….futtigt. Lite att göra en höstack av ett halmstrå.  JA, det är skit. JA han är en idiot. Nej det är inte okey. Alla är överens här.

Men vi är väl ändå alla även överens om att det finns grader i helvetet? Ropar man ”Varg” för många gånger så kan det vara svårt att bli tagen på allvar till slut.

Jag tycker att man ska reagera. Man ska inte tillåta nån att bete sig illa. Man ska stötta varandra. Men jag tycker att bli tagen på rumpan är något i ungefär samma paritet som att ta på någons gravida mage -. massor av folk HATAR det, men jag har inte sett nån anmälan om det?

Även det anses förolämpande och integritetskränkande av många.

Skjut mig för jämförelsen om ni vill, men ni drog era rätt bra åt alla håll och kanter;)

 

Jag måste också säga att jag tar det inte som en komplimang att bli klappad i rumpan, jag hittade inte rätt ord, men trodde att ni skulle fatta:) Det gjorde många inte,

Jag menade att jag inte tar det som en förolämpning, Jag tar det inte som något alls. Jag säger ifrån och sen är det borta.

 

Jag vill att alla tjejer skaffar sig lite stake. Gör er inte till offer för mäns dumheter utan var era egna hjältar.

För MIG är det att säga ifrån,

För er verkar det vara att anmäla. Gör det då.

 

 

 

Idag blir det hårda, men sanna ord.

Jag är lite av en struts när det kommer till nyheter. I bästa fall har jag hört nyheterna i lightversion på nån radiokanal om jag råkat åka bil just då. I allra bästa fall kollar jag på Tv4nyheterna eftersom de kommer mitt i en film:)

Jag VET att det händer saker i världen, men jag orkar inte ta in det. Orkar inte bli berörd och ledsen och orolig. Ja, det är hemska saker som skolskjutningar och terrordåd i turistparadis, och det är skit, men det blir inte bättre av att jag mår dåligt. För det gör jag. Ibland har jag alla känslor utanpå och då tar elände extra hårt. Jag har alltså valt att skydda mig själv genom att inte låta saker krypa in under skinnet.

Jag tittar aldrig på olika galor, som Cancergalan nu, eftersom jag bara skulle må dåligt, vara ledsen och få ångest och katastroftankar. Andra reagerar tvärtom – får kraft och energi att göra något, så det är säkert superbra med galorna. Jag stöder en hel del olika saker regelbundet, dels är jag såklart Världsförälder, det borde alla vara, och sen handlar det om olika föreningar. Både i Sverige och utomlands. Man kan inte stötta allt, man måste välja. Och sen inte få dåligt samvete när de ringer och tjatar om att man ska stötta andra saker;) För det får man ju.

 

Men, något jag inte kan värja mig emot det är Pedofili. Barnpornografi. Och våldtäkter.

Jag blir topp tunnor rasande när jag läser/hörom det, och skulle helst vilja ställa upp dem mot en vägg och sen stena dem. Och jag blir om möjligt ännu mer förbannad på de låga straffen, barnpornografibrott har upp till sex månaders fängelse men oftast blir det bara böter.

Det är samma straffvärde som för att störa en gudstjänst….Pinsamt dåligt.

Nu läste jag en flash från Aftonbladet att  nästan alla riksdagspartier är överens och vill ändra på lagen om barnpornografi, det är alldeles för få fällande domar.

Det var väl på tiden!

Tar vi ett mord, eller dråp så kan man faktiskt ”råka” mörda nån, det kan vara ett passionsbrott där man handlar i affekt eller så är det en ren olycka, kanske självförsvar.

Straffet för mord är väl livstids fängelse? Alltså ej tidsbestämt men många år. En googling säger att det oftast handlar om 20-30 år, känns inte helt rätt men är väl så enligt lagen då. Tycker folk ramlar ur fängelse rätt kvickt efter ett mord, men jag är väl så gammal att jag minns saker som hände för 20-30 år sen som igår;)

När man är död, så är man död och lider inte längre av det. Rent krasst alltså. Anhöriga lider såklart, men den som utsattes för brottet mår inte dåligt.

 

Tar vi en våldtäkt på ett barn så är det fan inte något som bara händer! Man råkar inte våldta någon. Här handlar det om att personen VET att det är fel. Trots det så handlar det ju ofta om att planera när och var och hur det hela ska ske. Samma med våldtäkter över lag, även om de som sker inom äktenskap osv kanske inte är så planerade utan mer handlar om att något triggar igång och tillfället finns mitt framför ögonen. Jag tycker det är lika vidrigt det så missförstå mig inte! Men just det utstuderade planerandet kanske inte alltid finns? Eller?

Så har vi alla dessa gruppvåldtäkter. Där funderar man ju på allvar om folk är totalt rubbade i huvudet. Och där galningarna kommer undan genom att skylla på varandra eller för att offret inte kan ge tydliga uppgifter. Nä vem fan kan det i ett sånt läge? Utan att ha någon erfarenhet så kan jag tänka att det enda man vill är att överleva. Inte att slå igång kameran på mobilen och ta bevisbilder. Eller memorera folks utseende. Misstänker att hjärnan stänger av efter ett tag dessutom. Hoppas det.

Sen har vi sexturism. Äckliga äckliga människor som åker till länder och utnyttjar barn sexuellt. De är ”skyddade” av anonymiteten och att landets rättsäkerhet kan vara bristfällig, samt att det handlar om pengar. Finns så många korrupta personer i världen som inte bryr sig om vart pengarna kommer i från. Att man kan leva med sig själv är för mig en gåta. Nu börjar anonymiteten krympa, för ni vet väl att man kan göra en anmälan hos polisen även för brott som man bara har en misstanke om att de försigår? Man behöver inte ha namn eller så utan det räcker med en misstanke.

Filippa Rådin har skrivit om det HÄR och jag kopierar en del från hennes inlägg:

Om du ser något misstänkt på semestern, säg vad du såg genom att:

1. Fylla i polisens tipsformulär på www.resekurage.se 
2. Ringa polisen på 114 14 (+46 77 114 14 00 utomlands)
3. Tipsa lokal polis direkt på din resedestination   

#resekurage

Viktigt!

 

Straffet för våldtäkt är mellan 2-10 år. Det är ju då alltså oftast en planerad handling som man dessutom vet är fel. Ändå gör man det.

En person som utsätts för övergrepp lider av det i resten av sitt liv, På olika sätt.

Är det ett barn som utsätts så handlar det om kanske 70-90 års lidande, kanske i tysthet dessutom eftersom de här barnen oftast skräms till tystnad. Att ha det som bagage kan förstöra hela livet, det kan medföra såväl fysiska problem som psykiska. Missbruk för att dämpa ångest är bara en, sen har vi självskadebeteenden, depressioner, ångest och så vidare.

Och idioten som åsamkade detta lidande kan i bästa fall sitta i fängelse i tio år, sen är han/hon fri att leva sitt liv som de vill,. Fri att begå fler övergrepp, förstöra fler liv. I sämsta fall får den inget straff alls.

 

Just nu rullas många barnpornografibrott upp i ljuset. Jag kan omöjligen begripa hur de personer som arbetar med det kan behålla sin mentala hälsa! De är riktiga hjältar i mina ögon. Sen att de kanske inte kan få till fällande domar eller att det pga lagar och regler inte går att göra så mycket är skit. Det måste göra deras arbete så förbannat tröstlöst. Att veta allt det de vet, men att gärningsmannen ändå går fri. Pga nån liten detalj. Och inte bara en gång utan med stor säkerhet väldigt ofta.

Att tvingas titta igenom de här filmerna, filerna och bilderna där barn utsätts för vidrigheter skulle få mig att skaffa en AK-5: direkt och göra hembesök med dödlig utgång. Tur att de har bättre självbehärskning. Eller otur;)

 

Okey vad vill jag säga med detta då?

Jo jag vill ha livstids fängelse för övergrepp mot barn.

Barnet får leva med det och lida av det i resten av sitt liv, det är inte mer än rätt att gärningsmannen får göra det samma. Helt ärligt så skiter jag i att pedofili klassas som en sjukdom. Sök hjälp eller ta konsekvenserna.

Enligt min lokalblaska UNT så har 300.000 svenskar sexfantasier om barn. Jag kräks fan. Alla begår nu inte brott, men finns tankarna där så finns även risken att de gör verklighet av det.

 

Sen vill jag ha mycket tuffare straff för våldtäkter, jag är inne på livstid även här.

 

Folk som med berått mod förstör livet för andra genom sina medvetna handlingar ska straffas hårt. Så är det bara, Man vet att man gör fel i de här situationerna, ingen kan komma och säga att de trodde att treåringen var med på det, eller att tjejen som har blåmärken och sår över allt samtyckte.

Eller kan kan man, men då är man ju på riktigt svagbegåvad, och behöver hjälp av den anledningen.

 

När jag ändå håller på så kan jag säga att jag tycker att personer som inte är svenska medborgare och begår grova brott här ska utvisas på livstid. Vad är grejen med att det inte är så? Nä, det kanske kan vara svårt att utvisa folk till länder där de dödas bara de sätter foten över gränsen men det skulle de kanske ha tänkt på lite tidigare. Innan de begick ett mord eller rån eller våldtäkt. De har ett val precis som alla andra. Om än kanske att de är traumatiserade, men det ska ingen annan behöva drabbas av. Här har svenska regeringen ett gigantiskt ansvar – flyktingar behöver hjälp. Funkar inte att tro att allt löser sig bara de får komma hit.

Ja det är hårda ord, och jag har inget emot icke-svenskar så länge de sköter sig. Men på samma sätt som jag ogillar svenska personer som begår avskyvärda brott så ogillar jag även de som inte är svenska medborgare och gör det. Ingen skillnad på folk och folk här. Får man en ny chans i ett nytt land så får man se till att sköta sig eller ta konsekvenserna.

Handlar inte om rasism över huvudtaget. Handlar mest bara om rätt och fel. Sunt förnuft:)

 

Att ändra grundlagar tar tid, det måste få ta tid, men nu känns det som att den här problematiken funnits länge och inget händer, så det är helt enkelt dags nu.

Fram för skärpta straff helt enkelt. Kanske att det avskräcker folk från att begå de här brotten? Eller i alla fall att tänka ett varv till.

Eller vad tycker ni? Kanske håller ni inte alls med?

 

 

 

Jag är kanske lite, inte jetlaggad direkt det är ju ingen tidsskillnad att tala om och heller ingen restid, men bakis då:)

Jag är lite seg, lite off, fast på ett rätt bra sätt. Jag går och funderar på hur det ska vara möjligt att snart åka dit igen, för som jag älskar London. Har alltid gjort, sen jag var där första gången nån gång på 1900-talet;)

Vet ni en sak som jag är helt amazed över varenda gång, det är den oerhörda, naturliga artigheten och respekten som alla har. Inte bara att alla klämmer ur sig ett ”sorry” så fort de råkar komma i vägen för en, och ibland förvisso använder som en ursäkt för att trängas;)

Nej, det är det här med att yngre reser sig för äldre på tunnelbanan. Att man erbjuder sin hjälp om nån verkar behöva den. Att män låter en gå före för att man är kvinna. Det sistnämnda kanske alla PK feministtråkmånsar skriar högt över, men JAG uppskattar det. Jag tycker inte att det finns nån anledning att inte kunna hålla på lite gentlemannamanér. Att få dörren öppnad för sig, eller bli framsläppt i rulltrappan, att en man håller ens kappa, eller bär väskan. Att få hjälp med ditten och datten. Jag ser det inte som något förminskande, som att jag inte skulle klara av det för att jag är kvinna. Jag ser det som respekt. Att den mannen respekterar kvinnan för att hon är just kvinna. Att få lite omtanke.

Fattar inte hur det kan vara fel faktiskt, men nån av er har säkert nån bra anledning;)

I stället för att män  bufflar fram som nån som är värd liiite mer, så är det väl högst trevligt med respekt?

 

Vi gick bakom en stilig man i kostym och rock, med lurar i öronen, som genast när han såg en man med barnvagn plockade ur lurarna och frågade om han behövde hjälp uppför trappan, Trots att pappan gick tillsammans med mamman. Sen hjälptes de åt att bära upp vagnen och så fortsatte de åt olika håll.

En sådär 20-25 årig kille med lite ”störigt” utseende, nerhasade jeans, skinnjacka, rakat huvud, halvlåg i sätet, men reste sig omedelbart upp när han noterade att en äldre man gick förbi honom, och knackade honom på axeln och erbjöd sin plats. Fast den äldre mannen först skakade på huvudet och inte ville ta hans plats så gick han bara och ställde sig, och lät honom sitta,

Tjejen med den skitstora resväskan, och jag menar SKITSTOR, hon hade lugnt kunnat krypa in i den själv, och tagit med en kompis som satt i tunnelbanevagnen när en äldre dam kom in, Genast så reste hon sig upp, knölade sin gigantiska väska å sidan och bad damen sitta. Damen skrattade och sa att ”Nej, du har ju en jättestor väska.”

” Ja det har jag, men jag kan stå. Sitt du”

Det var många sådana händelser. I hissar, så lät män, och även föräldrar med barn oss gå före, Alltid.

I rulltrappan så hörde vi en mamma naturligt säga till sitt barn: We let the ladies go first, then it´s our turn.

Och vi kom alltså fram samtidigt, men de backade. Klart att de får artiga vuxna när de lär barnen hyfs och vett.

Jag åkte direkt hem till mina barn och förhörde dem på hur de gör om det är fullt på bussen och det kommer på en äldre, eller nån med lite svårigheter att ta sig fram, och till min lättnad sa alla att de reste på sig. Puh!

I Sverige har det gått lite för långt, eller för jävla skitlångt faktiskt i det här med ”kränkningar”

Om inte barn får lära sig hur man uppför sig, hur fan ska de då kunna veta? Om inte lärarna/pedagogerna får säga till ungarna utan att föräldrarna ringer upp och är skitförbannade för att läraren/pedagogen kränkt ungen…

Man måste få säga till barn när de gör fel, det är så de lär sig. Att man själv gör det verkar vara en sak, men att nån annan gör det får folk att gå i taket. Ingen jävel säger åt MIN unge! Då kränker de minsann, Men det är ju inte så. När man inte själv är på plats måste man överlåta uppfostran på den ansvarige vuxna och inte hacka på läraren/pedagogen, ( som det ju oftast handlar om)

Det är inte farligt att vara artig. Det är inte farligt att visa hyfs och vett. Det är definitivt inte farligt att respektera andra människor.

När jag var ung, så var alla vuxna auktoriteter. Sa en vuxen till en så gjorde man som man var tillsagd.

Givetvis inte om det handlade om galna saker, men vardagsgrejor. Om inte mamma såg, så nog fan kunde man ge sig på att nån annan vuxen såg och tillrättavisade en om man gjorde nåt sattyg. Inte att de kanske skrev ett brev till mamma och förklarade vad som hänt, och krävde att hon tog upp det med mig,utan de gapade till direkt. Så man fattade att man var påkommen. Högst pinsamt och man undvek att hamna i samma situation igen 🙂 Samma om man gjorde illa sig, var inte mamma eller pappa där, så fick man hjälp av nån annan vuxen.

It takes a village to raise a child. Det krävs en by för att uppfostra ett barn.

Så är det, om vi alla hjälps åt så blir det enklare, och säkert bättre.

Idag ylar folk om kränkningar stup i kvarten, för femton år sen användes knappt ordet. Inte ens för tio år sen.

I call that kränkningar bullshit.

 

. Dagens unga är överlag bortskämda små snorungar som tror att deras vilja är lag. Som tror att de bestämmer. Som kräver saker, som att bli skjutsade hit och dit, eller få den senaste mobilen. Tappar de bort den kräver de en ny. Omedelbart. Med noll respekt. Jo, så är det, se er omkring i samhället, hade folk respekt för varandra skulle man inte misshandla, våldta och mörda.

Nä det kanske inte är en universallösning att lära barnen att vara artiga, men det är då fan en god bit på väg 🙂 Och det skadar inte.

 

Vi såg en lärare som hade med sig en skolklass på Harry Potter utställningen, och som skällde ut en elev efter noter. Tjejen hade stuckit ifrån gruppen och de andra barnen hade fått stå och vänta i evigheter medan läraren rusat runt, orolig som sjutton och letat efter henne. Han tillrättavisade henne, talade om att det var okamratligt och att det var ett långt ifrån ok beteende. Att han varit vansinnigt orolig, och så avslutade han med att säga att nu höll hon sig intill honom annars jäklar.( Nä, jag vet inte vad han sa, men hon skulle hålla sig intill honom. )

Jag önskade att mina ungar hade sådana lärare. Inte mesproppar som inte säger åt dem.

Jag VILL att folk ska tillrättavisa mina barn om de gör fel och jag inte är där, eller inte ser. Givetvis på ett vettigt sätt, men jag vill verkligen att de ska sägas till i det ögonblick de gör fel. Inte att nån mailar mig nån dag senare och ber mig ta upp det. Varför då? Då är det överspelat, utagerat och klart. Ta det direkt.

Jag säger till andras barn. Gör ni det? Jag brukar inte göra så stor sak av det utan säger bara att så där gör man inte, skärp dig nu. Eller liknande. Anpassat efter ålder såklart. Jag ser det som min samhälleliga plikt:)

Allt som oftast skiter ungarna högaktningsfullt i det, dessvärre.

Och för att förtydliga, mina barn har bra lärare idag, allihopa, som jag gillar, men det har inte alltid varit så.

 

Nåväl, nu svävade jag iväg, det var inte alls meningen att skriva massa om kränkningar, men jag är dödsless på att folk känner sig kränkta över minsta lilla. Skärp er och spara det tills den dagen  ni VERKLIGEN blir utsatta för kränkning. För det är värre än att få en tillrättavisning.

 

Men det är väldigt trevligt med artighet, så fram för mera sånt! Kanske införa ordningsbetyg i skolan och även vett och etikett-lektioner?

 

Nå, vad har ni att säga om det här? Hängde ni ens med i mitt svammel:)

 

Natti natti 🙂