Allmänt

Återhämtning pågår:)

Jag är kanske lite, inte jetlaggad direkt det är ju ingen tidsskillnad att tala om och heller ingen restid, men bakis då:)

Jag är lite seg, lite off, fast på ett rätt bra sätt. Jag går och funderar på hur det ska vara möjligt att snart åka dit igen, för som jag älskar London. Har alltid gjort, sen jag var där första gången nån gång på 1900-talet;)

Vet ni en sak som jag är helt amazed över varenda gång, det är den oerhörda, naturliga artigheten och respekten som alla har. Inte bara att alla klämmer ur sig ett ”sorry” så fort de råkar komma i vägen för en, och ibland förvisso använder som en ursäkt för att trängas;)

Nej, det är det här med att yngre reser sig för äldre på tunnelbanan. Att man erbjuder sin hjälp om nån verkar behöva den. Att män låter en gå före för att man är kvinna. Det sistnämnda kanske alla PK feministtråkmånsar skriar högt över, men JAG uppskattar det. Jag tycker inte att det finns nån anledning att inte kunna hålla på lite gentlemannamanér. Att få dörren öppnad för sig, eller bli framsläppt i rulltrappan, att en man håller ens kappa, eller bär väskan. Att få hjälp med ditten och datten. Jag ser det inte som något förminskande, som att jag inte skulle klara av det för att jag är kvinna. Jag ser det som respekt. Att den mannen respekterar kvinnan för att hon är just kvinna. Att få lite omtanke.

Fattar inte hur det kan vara fel faktiskt, men nån av er har säkert nån bra anledning;)

I stället för att män  bufflar fram som nån som är värd liiite mer, så är det väl högst trevligt med respekt?

 

Vi gick bakom en stilig man i kostym och rock, med lurar i öronen, som genast när han såg en man med barnvagn plockade ur lurarna och frågade om han behövde hjälp uppför trappan, Trots att pappan gick tillsammans med mamman. Sen hjälptes de åt att bära upp vagnen och så fortsatte de åt olika håll.

En sådär 20-25 årig kille med lite ”störigt” utseende, nerhasade jeans, skinnjacka, rakat huvud, halvlåg i sätet, men reste sig omedelbart upp när han noterade att en äldre man gick förbi honom, och knackade honom på axeln och erbjöd sin plats. Fast den äldre mannen först skakade på huvudet och inte ville ta hans plats så gick han bara och ställde sig, och lät honom sitta,

Tjejen med den skitstora resväskan, och jag menar SKITSTOR, hon hade lugnt kunnat krypa in i den själv, och tagit med en kompis som satt i tunnelbanevagnen när en äldre dam kom in, Genast så reste hon sig upp, knölade sin gigantiska väska å sidan och bad damen sitta. Damen skrattade och sa att ”Nej, du har ju en jättestor väska.”

” Ja det har jag, men jag kan stå. Sitt du”

Det var många sådana händelser. I hissar, så lät män, och även föräldrar med barn oss gå före, Alltid.

I rulltrappan så hörde vi en mamma naturligt säga till sitt barn: We let the ladies go first, then it´s our turn.

Och vi kom alltså fram samtidigt, men de backade. Klart att de får artiga vuxna när de lär barnen hyfs och vett.

Jag åkte direkt hem till mina barn och förhörde dem på hur de gör om det är fullt på bussen och det kommer på en äldre, eller nån med lite svårigheter att ta sig fram, och till min lättnad sa alla att de reste på sig. Puh!

I Sverige har det gått lite för långt, eller för jävla skitlångt faktiskt i det här med ”kränkningar”

Om inte barn får lära sig hur man uppför sig, hur fan ska de då kunna veta? Om inte lärarna/pedagogerna får säga till ungarna utan att föräldrarna ringer upp och är skitförbannade för att läraren/pedagogen kränkt ungen…

Man måste få säga till barn när de gör fel, det är så de lär sig. Att man själv gör det verkar vara en sak, men att nån annan gör det får folk att gå i taket. Ingen jävel säger åt MIN unge! Då kränker de minsann, Men det är ju inte så. När man inte själv är på plats måste man överlåta uppfostran på den ansvarige vuxna och inte hacka på läraren/pedagogen, ( som det ju oftast handlar om)

Det är inte farligt att vara artig. Det är inte farligt att visa hyfs och vett. Det är definitivt inte farligt att respektera andra människor.

När jag var ung, så var alla vuxna auktoriteter. Sa en vuxen till en så gjorde man som man var tillsagd.

Givetvis inte om det handlade om galna saker, men vardagsgrejor. Om inte mamma såg, så nog fan kunde man ge sig på att nån annan vuxen såg och tillrättavisade en om man gjorde nåt sattyg. Inte att de kanske skrev ett brev till mamma och förklarade vad som hänt, och krävde att hon tog upp det med mig,utan de gapade till direkt. Så man fattade att man var påkommen. Högst pinsamt och man undvek att hamna i samma situation igen 🙂 Samma om man gjorde illa sig, var inte mamma eller pappa där, så fick man hjälp av nån annan vuxen.

It takes a village to raise a child. Det krävs en by för att uppfostra ett barn.

Så är det, om vi alla hjälps åt så blir det enklare, och säkert bättre.

Idag ylar folk om kränkningar stup i kvarten, för femton år sen användes knappt ordet. Inte ens för tio år sen.

I call that kränkningar bullshit.

 

. Dagens unga är överlag bortskämda små snorungar som tror att deras vilja är lag. Som tror att de bestämmer. Som kräver saker, som att bli skjutsade hit och dit, eller få den senaste mobilen. Tappar de bort den kräver de en ny. Omedelbart. Med noll respekt. Jo, så är det, se er omkring i samhället, hade folk respekt för varandra skulle man inte misshandla, våldta och mörda.

Nä det kanske inte är en universallösning att lära barnen att vara artiga, men det är då fan en god bit på väg 🙂 Och det skadar inte.

 

Vi såg en lärare som hade med sig en skolklass på Harry Potter utställningen, och som skällde ut en elev efter noter. Tjejen hade stuckit ifrån gruppen och de andra barnen hade fått stå och vänta i evigheter medan läraren rusat runt, orolig som sjutton och letat efter henne. Han tillrättavisade henne, talade om att det var okamratligt och att det var ett långt ifrån ok beteende. Att han varit vansinnigt orolig, och så avslutade han med att säga att nu höll hon sig intill honom annars jäklar.( Nä, jag vet inte vad han sa, men hon skulle hålla sig intill honom. )

Jag önskade att mina ungar hade sådana lärare. Inte mesproppar som inte säger åt dem.

Jag VILL att folk ska tillrättavisa mina barn om de gör fel och jag inte är där, eller inte ser. Givetvis på ett vettigt sätt, men jag vill verkligen att de ska sägas till i det ögonblick de gör fel. Inte att nån mailar mig nån dag senare och ber mig ta upp det. Varför då? Då är det överspelat, utagerat och klart. Ta det direkt.

Jag säger till andras barn. Gör ni det? Jag brukar inte göra så stor sak av det utan säger bara att så där gör man inte, skärp dig nu. Eller liknande. Anpassat efter ålder såklart. Jag ser det som min samhälleliga plikt:)

Allt som oftast skiter ungarna högaktningsfullt i det, dessvärre.

Och för att förtydliga, mina barn har bra lärare idag, allihopa, som jag gillar, men det har inte alltid varit så.

 

Nåväl, nu svävade jag iväg, det var inte alls meningen att skriva massa om kränkningar, men jag är dödsless på att folk känner sig kränkta över minsta lilla. Skärp er och spara det tills den dagen  ni VERKLIGEN blir utsatta för kränkning. För det är värre än att få en tillrättavisning.

 

Men det är väldigt trevligt med artighet, så fram för mera sånt! Kanske införa ordningsbetyg i skolan och även vett och etikett-lektioner?

 

Nå, vad har ni att säga om det här? Hängde ni ens med i mitt svammel:)

 

Natti natti 🙂

 

 

Kommentarer

  1. Sara B

    Jag håller med. Det är ju vårt ansvar att våra barn växer upp och blir bra vuxna. Jag uppskattar om ngn säger åt mina barn då de gör fel och jag inte är där!
    Och jag håller med om England. Alla är artiga och väldigt trevliga!

  2. Greta

    Som ganska PK feministtråkmåns ( 😉 ) så skulle jag säga att det är väl självklart att det uppskattas när en man t ex håller upp dörren för en, och inte bara tränger sig förbi som en ändå får säga är det vanliga för både män och kvinnor. Därför är det också precis lika trevligt när en kvinna erbjuder sig att hålla upp en dörr, hålla en kappa eller bära ens väska. Alltså, nu finns ju begreppet ”gentleman”, men det är väl egentligen inte det det handlar om, utan att vara en hygglig och hjälpsam människa 🙂

  3. Mia

    Jag tycker att man ska våga tillrättavisa både barn och vuxna på ett lugnt och värdigt sätt. Det finns tillfällen då jag sagt till vuxna som skriker och gapar som jäkla furirer på sina ungar. Om jag gör något fel så vill jag inte bli utskälld offentligt och jag tror det gäller barn också.

  4. Lisa

    Håller absolut med dig!
    Om min dotter gör något som inte är okej så blir jag inte arg om någon annan vuxen säger till om jag inte är med.
    Så länge det är på ett okej sätt utan fula ord och så.
    Samma med hennes lärare, dom har all rätt att säga till, skulle aldrig drömma om att bli arg om hon kom hem och sa att hon fått en utskällning för något hon hade gjort så länge det är på ett okej sätt, återigen utan fula ord.

  5. Josefin

    Håller med 🙂 Har inga barn än själv men har en liten hund däremot, som ett av grannbarnen envisas med att dra i svansen. Barnet i fråga har gjort detta i flera år, sedan det var 5-6 och nu är runt 9-10. Jag har försökt förklara att man inte kan dra hundar i svansen, det gillar de inte osv. För några mån sedan sprang barnet ner i trapphuset, såg mig och hunden och drog hunden i svansen… bakifrån.. IGEN. Min hund morrade till! Strax efter kom mamman och sa till mig: du får lära din hund att inte morra åt barn!
    jag svararade: du får lära ditt barn att inte dra hundar i svansen.

    SUCK.

  6. Ia

    Väl valda ord! Jag säger till både egna och andras ungar om de beter sig illa. Hoppas innerligt att någon annan gör det samma mot mina barn om jag inte är närvarande. Ser det bara som ett bevis på att man bryr sig om barnen och vill dem väl

  7. Helena

    Ja, jag säger till andras barn och tonåringar, jag tycker det ingår i ansvaret som vuxen. Barnen i kvarteret pratar jag med till vardags ute, i porten, hjälper till när någon cyklat omkull osv och de vet att jag har koll på vad de gör, både bus och bra saker. Jag är rätt säker på att det uppfattas som positivt av barnen för de söker upp mig och frågar vad jag gör eller för att de vill berätta något. Jag har turen att ha vettiga grannar som tycker att det är bra att vi andra vuxna också håller lite koll. Efter ett tumult i ett köpcentra gick jag fram till ett par tjejer nedre tonåren och frågade om de var ok efter händelsen och det var uppenbart att de hade ett behov av att prata om det som hänt. När de pratat av sig skickade jag hem dem och frågade om de ville ha sällskap efter vägen. Det är inte speciellt krävande att ta lite extra vuxenansvar då och då.

  8. Maria

    Jag är ju gammal, 52 år 🙂 Men jag anser att artighet o hyfs bör man lära sina barn, annars gör man dem en otjänst, har ett barnbarn på 4 år, men hon har fått lära sig det mest grundläggande, som att säga tack när man får något mm
    Jag säger till både små barn o tonåringar om de uppför sig illa, vänligt men bestämt, det värsta är när föräldern är där men har näsan i mobilen o vägrar notera att deras barn gör något fel, men jag påkallar deras uppmärksamhet om det behövs 🙂
    Maria i Skåne

  9. Sofie H

    Tänk om alla föräldrar resonerade som du ang lärare. Har tyvärr fått ett antal mail och telefonsamtal ifrån föräldrar då jag sagt åt elever att lyssna på instruktionerna eller att de kan använda pennan till att skriva istället för att kasta genom klassrummet. Eller när jag bett elever gå ut vid genomgång då de stört sina klasskamrater som är intresserade (självklart har de fått genomgång efteråt men det går inte hinna med 25individuella genomgångar).

  10. Jeanette

    Jag håller med dig till 100 %! Fram för lite allmän hyfs-lära i skolan, att man respekterar äldre och framför allt – lär ut att man inte är ”kränkt” så fort något/någon går en emot!

  11. Monis

    Jag blir bara mer och mer frustrerad på den här ”let go”-mentaliteten som råder i landet lagom. Varför är många föräldrar så rädda för att tillrättavisa sina egna barn? Går med mitt ena barn på en fritidsaktivitet en dag i veckan och fullkomligt häpnar över hur många ungar får härja, skrika, slåss och störa precis hela tiden medan föräldrarna sitter och ler överseende eller säger typ ”men nu lilla vännen får du väl lugna dig lite”, vilket ungen i fråga inte ens hör eftersom hen redan står i andra änden av lokalen och sparkar på något. Min unge är allt annat än lugn men hen vet att hen ska sätta sig, vara tyst och lyssna på ledaren när jag säger till, tittar hen i ögonen och tillrättavisar (naturligtvis på ett vänligt men bestämt sätt). Vilket dessvärre leder till att JAG får konstiga blickar från de andra föräldrarna bara för att jag säger åt mitt barn att vara stilla och lyssna! Herregud! Halva tiden går åt till att ledaren försöker få vissa ungar att överhuvudtaget sitta stilla några sekunder och sluta skrika så att nästa aktivitet kan introduceras på ett säkert sätt. Och föräldrarna sitter där och ler lite eller tittar i mobilen…

  12. mamma till 9

    Det här är viktigt. Jag ser det som en självklarhet att andra tillrättavisar mina barn om jag inte är på plats. Ibland även om jag är på plats och jag har nån som är ovanligt trotsigt. Jag får nog mina barn att lyda även utan hjälp men ibland gör de det inte på första uppmaningen och det känns okej att någon försöker hjälpa. Jag säger också till andras barn när det behövs. MEN jag tycker att det är stor skillnad HUR man gör det. Jag skulle inte vilja att mina barn blir ordentligt utskällda på allmän plats. De är känsliga och dessutom ovana med utskällningar. Det brukar räcka med att lugnt förklara för dem. Alla kan vi göra misstag och en tillrättavisning är helt på sin plats men den behöver inte ske med stora bokstäver. Jag har ett barn som ibland är rädd för att gå till skolan. Rädd att göra något fel som leder till en utskällning av läraren inför hela klassen. Jag har inte tagit upp det med läraren men jag har ibland känt att jag borde. Det är inte roligt att ifrågasätta lärare. Det kan antingen bli bättre eller så blir det sämre för eleven. Om läraren känner sig ifrågasatt går det i vissa fall ut över barnet, tyvärr.

  13. Towe

    Så bra skrivet. Det här borde alla halv och fullvuxna läsa. Det är sådan respektlöshet i Sverige idag så jag blir chockad var och varannan dag. Tack för att du beskriver så bra!

  14. Vera

    Jag gillar också London 🙂 I somras så åkte jag och mina barn dit själva. Det blev en mycket bra resa och barnen blev imponerade av morsa som hittade så bra 😉 Vi gick på museum och åkte tunnelbana kors å tvärs, hahaha. London är skoj 🙂

  15. AnneM

    Hej,håller verkligen med dig ii detta inlägg,hur ska barn veta om man inte säger till dom?? När jag var lite och vi ungar lekte ute på gården var det alltid någon vuxen som öppnade ett fönster och sa till om vi gjorde något olämpligt. Funkade alltid…

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting