Allvar
Allmänt

Dåligt behandlad

Jag har blivit pissigt behandlad.

Riktigt illa, och det av folk som absolut inte har någon som helst anledning till att behandla mig som något katten släpat in. Jag har skött min del klanderfritt, och tackas med…nej just det, absolut ingenting. Inte ett ord, snarare en isande utfrysning..mycket olustigt och ofräscht.

Ingen i min omgivning förstår hur det är möjligt, och alla anser att det är extremt jävla uselt.

Jag ska skriva mer om det här, alldeles snart, för jag har tagit skit så det räcker i mitt liv. Jag brukar inte använda det här uttrycket för jag tycker det är fult, men det är liksom det enda som passar:

Att bli pissad på. 

Precis så är det. Jag kan bara tror att det kommer att bli bra för min del, jag är helt övertygad om att det kommer bli väldigt mycket bättre faktiskt:) Men som det är nu så har mitt självförtroende fått sig en ordentligt törn, och med tanke på hur uselt det var från början är det sådär halvkul.

 

Det jag hoppas på nu är att ni Stand by me, så att säga:)

Vad som än händer i mitt liv så kommer bloggen alltid vara med mig. Det är något jag haft i över tio års tid nu, och att få sätta ord på mina tankar och känslor, och få er respons på det, är för mig ovärdeligt. Ibland kan tanken svindla förbi, att jag delat med mig i stort och smått av mitt liv i tio år. Jag älskar det! Jag älskar att ni vet saker som jag själv kanske glömt bort för länge sen:) Att ni kan påminna mig, att ni kan lyfta mig och att ni kan ta ner mig på jorden, hehe. Jo faktist så uppskattar jag det. Ni är som mina kompisar:)

Händer något kul, så vill jag berätta för er. Händer något tråkigt så vet jag att jag får stöd. Händer något som man blir arg över så vet jag att ni kan ge hiss eller diss, Ibland, eller faktiskt väldigt ofta så berättar jag saker för er som jag inte sagt till någon annan. Det låter ju stört:) Men jag har så mycket enklare att sätta ord på saker när jag får skriva, mot när jag pratar. Alltså kanske jag behöver fundera och formulera i huvudet innan jag säger det till nån.

I alla fall, det var ett tag sen jag sa att jag älskar er, så nu gör jag det:

♥JAG ÄLSKAR ER ♥ och jag uppskattar er till max ♥

Och jag menar det:)

 

Idag har jag och Mirka kört live på instagram igen:) Det är som vanligt hur kul som helst, men idag kanske ni hade svårt att höra vad jag sa? Jag är fortfarande hes som ett gammalt skogstroll;) Det går upp och ner, är jag tyst en stund så kan det antingen bli lite bättre, eller så är det tvärkört.

Idag var det mycket frågor om min skilsmässa. Jag har inget emot att prata om det, men det är ju inget man direkt kan köra en 30-sekunders variant på;)

Om ni vill och inte tycker att ni fått svar, så får ni absolut fråga här i kommentarerna så ska jag berätta.

För mig har det hamnat långt bak i känslo-arkivet, men jag fattar att ni undrar över vissa saker:)

 

Igår så hade jag en me&i träff här hemma. Jag söp ju bort min finaste jacka i helgen, och är så ledsen över det. Nej, inte i ordens rätt bemärkelse såklart, men jag lade den på en stol och sen var den borta. Det satt folk vid bordet hela tiden så jag tycker inte att jag var speciellt vårdslös heller, utan mest troligt så snodde nån den. Den var från me&i och de hade en ny variant av den som jag funderade på att köpa. Men den är i plysch  och ser mer ut som en mysjacka än en tunn bombarjacka som den andra, så det bidde inget köp.

Träffen var väldigt trevlig fast det blev lite logistikproblem. Jag körde iväg Trixie och Lovelia så de fick komma tidigt till sin gympa, de kan vänta inne så det är inte hela världen, och så hämtade jag Janelle på vägen. Syrran kom hem hit och fixade med kaffe och de stora tjejerna med fikat. Teamwork.

Alla gäster hade kommit när jag droppade in strax efter sex, men det är bara kompisar som känner sig hemma här så det var inte som att de kände sig obekväma:)

Att jag sen babblade på hela kvällen kan ju bidra till att jag är mer än lovligt rasslig i rösten idag. Kanske:)

Sen sov jag dåligt, för TREDJE natten i rad! ?

Vad är problemet liksom? Första två nätterna skrapade jag ihop totalt fyra timmars sömn, max…och det bli man ju lite yr i bollen av;) Natten till idag var det mer vakna-somna-vakna-somna..

 

Jag har äntligen fyllt på min fröburk. Jag hade glömt köpa så jag har ätit bara solrosfrön i min kvarg i några dagar nu. Skittråkigt. Men nu så: Solrosfrö, linfrö, chiafrö, physsiliumfrö, valnötter och pumpafrön. Och sesamfrö också  ju!

Det slår vilken musli som helst, och är makalöst nyttigt dessutom.

kvarg och frön

Allra helst vill jag ha hallon och /eller blåbär i också men nu har jag en så god citronyoghurt som jag pytsar i och smaksätter med:)

Älskar det här och skulle kunna äta det alla dagens måltider! (gör det ibland också )

När jag sovit så här dåligt så vaknar jag ofta och är gräsligt vrålhungrig. Det kanske är därför jag sover illa, vem vet? Men jag är inte hungrig när jag lägger mig, Jaja.

Kanske är nån fullmåne eller halvmåne eller så som påverkar;)

 

I kväll ska jag till Tomteverkstaden!

Det ska slås in ett antal hundra småpaket till ungarnas adventskalendrar, och det är kul, men jobbigt. I min familj är vi barnsligt förtjusta i sånt här så det är helt uteslutet att låta bli. Urtrist ju.

Innan dess, alltså före klockan 17.00 idag, om typ 50 minuter alltså, ska jag skriva en recension.. kanske att det är dags att påbörja den då:)

Vi hörs alldeles snart igen!

Tills dess, love you ♥

Kommentera

  1. Mia

    Verkligen trist med utfrysning – osynlig men högst kännbar mobbing. Och av vuxna människor?! Fast vuxna kan ju vara omogna helt klart. Hoppas det löser sig och det är absolut inget du ska sopa under mattan utan ut i ljuset med eländet! Det är så trollen spricker! <3

  2. Cecilia

    Så glad att du inte har en tanke på att lägga ner bloggen. Läser ett tjugotal bloggar men om jag bara skulle fortsätta läsa en så vore din det självklara valet. Precis som en annan läsare skrev tidigare så känner jag dig och du är ju en kompis trots att vi aldrig träffats?
    Hoppas du kan resa dig efter att du blivit illa behandlad och det är jag säker på att du kan!

  3. Karin

    Jag är så imponerad över paketkalendrarna till alla barn!
    Min mamma tyckte att 15 var en över gräns så efter det blev det inga mer paket att räkna ner med för min del. Julstrumpan däremot fick jag tills jag flyttade hemifrån.
    Hoppas allt löser sig!

  4. Tant H

    Lessen blir jag förstås när någon är dum mot Dig! Du vet att Du Duger och jag gillar att Du är så rak! Endast ryggradslösa gör andra illa så bry Dig inte-var stolt över att Du har sån kraft.

  5. Susanna

    Kämpa på tycker om att läsa din blogg och har gjort länge. Här är det inte massa krusiduller utan rakt o ärligt och det gillar jag, Fortsätt vara du, du vinner i längden! Tack för nästa dag på reseberättelsen 🙂 jag har redan gjort en lista på vad jag vill göra nästa gång jag kommer till NY blev då kär i staden! Kram o hoppas allt löser sig och att du får sova…

  6. Karin

    Men vad händer =(
    Oavsett vad så hänger jag med dig, du är ju liksom min kompis. En kompis sviker man inte, så du kan alltid räkna med mig.
    Kram från mig!

  7. Ella

    Vi hänger med vad som än händer! Hoppas det löser sig för dig <3

    Åh gud, jag känner igen det där med att sova dåligt. Lider av PTSD och har mardrömmar i stort sett varje natt, vilket är ganska sämst. Försök att verkligen varva ner och slappna av innan du går och lägger dig. Det hjälper mig mycket iaf. Kanske lyssna på något avslappnande ljud? Och om du vaknar och verkligen inte kan somna om; kliv upp ur sängen. Gör något och försök sen somna igen. Ligg inte klarvaken i sängen och vrid och vänd dig i timmar, det ökar bara risken att du sover sämre. Håller tummarna för att din sömn ordnar sig snart!

  8. Lotta

    Det verkar vara många som sover dåligt nu för tiden. Jag läser på fb ofta att folk sovit dåligt och själv har jag aldrig någonsin haft sömnproblem förrän nu de senaste veckorna. Vaknar många gånger och har svårt att somna om. Jättemärkligt när man annars kan somna när hur och var som helst

  9. Caroline

    TA INGEN SKIT! som Grynet sa. (Minns ni henne?)
    Carola, jag står på din sida! Du är mitt frukostsällskap, läser din blogg först, varje dag.
    Tycker att jag känner dig fast vi aldrig träffats.

Allmänt

Som Fan läser bibeln…:)

Jag har råkat i onåd hos Bloggbevakning.

I min enfald trodde jag att de värsta galningarna hängde på Flashback men uppenbart finns de även på BB..

Under ledning av sin egen Hets-boss som kallar sig för Cam-Cam..

Med enligt egen utsago runt 300.000 unika besökare i veckan som klickar sig in för att läsa skitsnack skvaller så är det kanske inte jättekul att Cam-Cam hittar på ett citat som jag ska ha sagt. Eller till och med två citat.

Nämligen ”Man får skylla sig själv om man får anorexi” och ” Det handlar om eget ansvar, du får skylla dig själv om du tittade på Biggest Loser och fick ätstörningar!”

Jag vet sen tidigare inlägg som hon gjort att jag fått ett rykte om mig som en aggressiv, opåläst, korkad kvinna, som tycker att det är okey att karlar tafsar på en.

Jodå. Och nu kan vi ju lägga till att jag då ska tycka att anorektiker har sig själv att skylla. Vilket jag inte alls gör!! Och inte har skrivit någonstans!  Aldrig ens tänkt tanken. En ren lögn från hennes sida.

Som alla vet är det som en gång skrivits på internet kvar. Om inte på sidan, för det kan ju raderas, men i folks minne.

Jag funderade länge på vad jag skulle göra med detta. Skita i det? För egentligen så kan jag inte bry mig mindre om skitsnack. Men, när så många människor läser, och inte är intelligenta nog att klara av att ta sig hit för att bilda sig en egen uppfattning utan sväljer hennes hittepå-skit rakt av….? När rykten växer, sprids och jag får ta massa skit som jag inte ens är ansvarig för.

Det känns för jävligt.

Det här klassar polisen och andra myndigheter som NÄTHAT. Som något som bör anmälas.

Ska jag göra det? Jag vet inte.

Jag kan bara anta att Cam-Cam och hennes anhang tycker att jag bör anmäla, eftersom de tycker att det är livsviktigt att polisanmäla en klapp i rumpan. Näthat är ju även det ett brott väl? Ärekränkning, Kränkning, Lögner. Det finns ju en del att ta av.

För att inte tala om hennes idiot-förklaring till att hon använt citationstecken…. Inte brottsligt men urbota korkat. Dessutom inte sant eftersom hon är en klyftig kvinna.

Jag klistrar in screenshots längst ner, det gillar hon nog för det är lite av Cam-Cams specialite´.

Så alltså kommer min replik här.

Mitt inlägg som det handlar om hittar ni HÄR

,

 

Ursprungsinlägget var rätt kul, lite raljerande över att jag gillade Runar och sådär. Jag ”sågade” alla tv-program längs med fotknölarna sades det också. Nej, det gjorde jag iofs inte, jag bryr mig bara inte om att se dem:) Folk får gärna titta vidare. Jag hade bara en åsikt.

Det började kommenteras och jag fick läsa den ena skiten efter den andra. För folk har ju en tendens att komma ihåg saker som är mindre smickrande, oavsett om det är sant eller ej. Alltså drogs det såklart upp att jag skulle tycka att det är okey att bli klappad i rumpan på nattklubben. Vilket jag i ungefär hundra svarskommentarer till er här förklarade att jag inte alls tycker.

Jag tycker aldrig att det är okey, jag tycker bara att man först och främst kan ryta ifrån där och då, in the moment istf att polisanmäla det. Vi har för många tramsfall i domstolarna nu. Folk anmäler allt. In absurdum.

(Vi kanske inte behöver ta den diskussionen igen? Ni kan läsa den gamla:)Finns länk på Bloggbevakning säkert)

Sen börjas det;  jag är korkad, har lågt IQ eftersom jag har så många barn, att mina studier är mest löjliga och att jag ju kostar samhället multum. Familjen Annorlunda är det värsta programmet ever, jag är nog allra värst, och jag har sagt att jag aldrig vill jobba! Hur törs jag?  Mina barn är tillkomna av slarvigt sex och fy som jag har hängt ut min exmake, Och hans morsa, gu´bevars.

Jag sägs se ner på unga mammor och är taskig för att jag inte tycker Ullared-Morgan är het. Han kanske blir ledsen. Buhu. Finns skitmånga som jag inte tycker är heta, ska alla de känna sig kränkta då?

Jag ska ha uttalat mig om att adhd beror på att barn är ouppfostrade och har oengagerade föräldrar och jag säger att man får skylla sig själv om man får anorexi. Say what? Jävla skitsnack. Lögn och återigen förbannad lögn.

 

Jag själv tycker om att få veta saker från dess källa, så jag gav mig in i diskussionen:) Tänkte att de ville höra min förklaring. Big Mistake. Huge. De vill bara spy galla. Jag borde ha förstått bättre..

Jag förklarade dels rumpan, och Vill aldrig jobba-repliken.

Kommer ni ihåg den? Ni som såg FA när jag var med. Jag satt med Jordan i famnen och synkade. Han var tre dagar gammal, om ens det, och jag pratade om att jag ville fortsätta vara hemmamamma. Jag sa att jag inte kunde förstå hur folk valde bort att vara hemma med sina små barn och i stället välja att göra karriär. För mig, där och då med min nyfödda i famnen var det jobbigt att ens tänka sig att släppa honom för att gå på toa:) Dessutom hade vi ju valt att en av oss skulle vara hemma. Ett helt medvetet och genomtänkt beslut.

I klippet säger jag nog ordagrant, ”Jag vill aldrig jobba.” Det folk inte fattar är att produktionen klipper i konversationer. De frågar samma saker flera gånger för att få alternativa svar de kan använda. De klipper av meningar. De är väldigt duktiga.

Och även om jag kanske mer än gärna skulle tillbringa mitt liv liggandes på en solstol med en paraplydrink i handen och Brad Pitt vid min sida, som en lyxhustru, så innebär ju inte det mer än en utopi. Jag skulle aldrig säga nej tack till det, och jag skulle inte gråta blod över att aldrig behöva jobba ever again för min försörjnings skull. Är det någon som gör det? Att jobba för skojs skull/för sysselsättning däremot, det tror jag många skulle fortsätta göra även om de vann en triljon dollar.

”Folk” har valt att tolka detta som att jag är lat, arbetsskygg och allmänt korkad. Och detta är åtta år sen! Jag har förklarat det här oändliga gånger, men lik förbannat så lever det kvar.

Vidare är jag sexistisk, emot feminism, föraktar feta personer och säkert de med depression också. Jag är aggressiv, och opåläst. Jag begriper heller inte att högskolepoäng är meningen med livet;)

Nä, för jag tycker det är sjukt löjligt att man kan läsa fyrtiosju fristående fjollkurser om hittepå-saker, och sen hävda att man har minsann  lika många högskolepoäng som en neurokirurg. Att man då anser sig nästan vara bättre faktiskt. Jag fattar mkt väl att hög utbildning ger bättre jobb och mer lön. Det gör alla. Utom de som väljer att feltolka. Men jag fattar också att inte alla vill ha en hög utbildning, och att det behövs även lågutbildade personer för att få samhället att rulla. För få läkare har lust att skura golvet i förrådet, men golvet måste lik förbannat skuras.

 

Jag baxnar ta mig tusan.

Jag begriper inte hur man kan feltolka mig. Ibland är jag förvisso snurrigare än lovligt, men i det stora hela. Jag skriver exakt det jag menar, jag hintar inte hit och dit utan jag säger saker eller är tyst.  I mina texter finns inga dolda agendor eller budskap. Det finns inget tolkningsutrymme för jag skriver inte mellan raderna. Det som folk läser in där är inte mina åsikter, det är deras egna. 

Det får stå för dem.

Om jag nu tex. skulle förakta feta personer så skulle jag skriva det i klartext. Men det gör jag alltså INTE.

Och att jag tycker att man får skylla sig själv om man får anorexi?

Kom igen nu för fasen.

Jag svarade på en kommentar där en kvinna sa att Biggest Loser gett henne tillbaka hennes anorexi. Jag tycker att man som tillfrisknad i egentligen vilken sjukdom som helst, får lov att försöka undvika det som triggar igång sjukdomsbeteendet. Nyktra Alkoholister får lov att undvika alkohol. Nyktra narkomaner gör bäst i att inte ta en sil. Friska anorektiker bör kanske undvika bantningsprogram och Bulimiker kan låta bli att kolla på matprogram. Knäopererade kan behöva tänka på att inte belasta fel och låta bli häftiga vridningar. Sockerberoende får undvika socker. Glutenintoleranta får låta bli gluten. Spelmissbrukare får avstå från lotto och casinon.

Och så vidare:)  Det finns så många triggers i samhället, det är jag medveten om. Inte speciellt kul kanske att behöva tänka sig för hela tiden, men så kan det bli. Men det ligger i ens eget väl och ve att försöka undvika sina fallgropar så gott det bara går. Alla andra kan inte behöva tassa på tå för att folk har sjukdomar som triggas igång av sånt som inte bekommer ”friska”

Grundsjukdomen däremot, det är en helt annan sak!

Men att ta hand om sig själv på bästa vis när den väl diagnosticerats det ligger väl ändå i det egna intresset?

Man kan inte skylla allt på alla andra.

Folk tycker jag är hård och taskig när jag säger saker. Men allvarligt nu.

Man måste våga tala klartext. Att linda in obekväma sanningar, förklä dem till något annat, det blir inte bra.

”Såra mig hellre med sanningen än trösta mig med en lögn”

 

 

Jag insåg att folket som hänger på Bloggbevakning till stor del är helt vanliga mobbare. Vad man än säger så tolkar de efter sin egen felvända kappa. De vill spy galla.

Jag borde vetat bättre än att ge mig in i lejonets kula helt enkelt. In bland det lättkränkta folket;) Som ofta dessutom blir kränkta i tredje hand..

Men det är svårt att låta bli att inte bli lite ledsen när folk dömer en på helt falska grunder. Hata mig gärna, men gör det av en riktigt anledning. Inte pga hörsägen och falska rykten.

 

Vet ni.

Jag tycker inte jag är bättre än nån annan. Det har jag aldrig sagt och kommer aldrig säga. Det jag skriver är min åsikt, mina ord, mina tankar. De äger jag.

Ingen behöver hålla med. Jag talar bara om min syn och min sida på saker och ting.

Ibland trampar jag säkert i klaveret, men jag är då fan inte en elak, känslolös, korkad, aggressiv och föraktfull subba.

Så enkelt är det.

 

 

Och här får ni screenshots från Bloggbevakning.

Ett citat är ett exakt återgivande av vad någon har sagt eller skrivit, till skillnad från ett referat, som är ett återgivande med andra formuleringar. Citattecken (eller citationstecken) används för att markera början och slutet på ett citat.

 

fullsizeoutput_4582 fullsizeoutput_4585 fullsizeoutput_458a fullsizeoutput_457c fullsizeoutput_457d fullsizeoutput_457e

 

 

Ja, och  nu har jag utelämnat alla kommentarer som spydde galla över mig.

I två inlägg, över hundra kommentarer, där de flesta säkert inte läst ett ord av min blogg utan litar på den här Cam-Cams ord när hon hittar på nåt smaskigt, eller förvränger sanningen, så kräks det mer eller mindre ointelligenta ord över mig.

Det finns några som har vett innanför pannbenet även där inne, och det tackar jag för. . Några av dem syns ju här ovan.

Övriga, not so much.

 

Ja, nu kommer ju säkerligen spyorna där inne handla om hur barnslig och patetisk jag är som skriver ett sånt här inlägg.

Men jag tänker fan inte ta massa skit.

 

 

Kommentera

  1. Anki

    Bara stå på dig Carola! Tänk att det alltid ska finnas vuxna människor som ska utfärda nätmobbing eller mobbing över huvud taget. Precis som de själva är helt felfria….

    Kram till dig från Skåneland❤

  2. Anki

    Bara stå på dig Carola! Tänk att det alltid ska finnas vuxna människor som ska utfärda nätmobbing eller mobbing över huvudtaget. Precis som de själva är helt felfria….

    Kram till dig från Skåneland❤

  3. Anette

    Nej, stå på dig Carola! Jag fattade nog vad du menade. Tycker du är vettig och förståndig och att folk i allmänhet är så jävla lättkränkta. Fortsätt att vara den du är <3

  4. Hanna

    Jag fattar inte riktigt hur detta ens kan bli en diskussion! Folk här väljer ju att missförstå! Det enda Carola skrev var att om man hade haft anorexia och blivit frisk, men lätt blev triggad skulle man ”ta sitt ansvar” och sluta se biggest loser! Vad är det som är fel där? Håller inte ni andra med? Tycker ni att det helt och hållet ska slutas sändas matlagnings och viktprogram? Och om ni inte tycker det, vems ansvar är det att folk med ätstörningar inte tittar? Jag är extremt kunnig inom ämnet då jag själv lidit av ätstörningar och jag vet precis hur lite det är ens eget ansvar att man blir sjuk. Men det va ju inte det Carola skrev, hon skrev att det va ens eget ansvar att inte se ett tv-program på tv!! Folk är galna! Lägg er tid på nått vettigare än att läsa en blogg av någon ni uppenbarligen tycker är otrevlig och dålig pö alla sätt och vis! Jag tycker jag du är grym Carola och gör ett sjukt bra jobb med allt du gör!

  5. Susanne

    Fortsätta att vara du och bry dig inte om dom somsnackar skit. Det är jätte kul att följa dig och dinvardag. Kram

    Carola: ♥♥♥♥

  6. Malin

    Carola, du är bara bäst. På riktigt. Ingen ska behöva ta den skit du gör, pga lögner och frivilligt feltolkade texter.
    Ditt svar är klockrent, och trots att du inte har några högskolepoäng, så är du betydligt smartare än väldigt många både här och på Bloggbevakning, va konstigt 😉

    Carola: Ja det är verkligen skitkonstigt;) ♥♥♥

  7. Tant H

    Verkar visst vara orkanvarning här men det lugnar ner sig Carola.
    En ny dag i morgon och det är i prövningen man växer-Sträck på Dig och jag önskar Dig Lycka till med studierna och förstås med familjen.

    Carola ♥♥♥

  8. Karin

    Jag som har följt dig i ganska många år nu gick bara och väntade på att du skulle publicera detta inlägg, för som andra har skrivit så måste du ha sista ordet.
    Det folk blir upprörda över är sättet du svarade på kommentaren, det var riktigt onödigt och drygt.
    ”Man kan inte skylla på, man måste ha eget ansvar”
    Det är ju PRECIS det beroendesjukdomar handlar om, att man INTE kan råda över sitt beroende.
    Och det är inte din sak att ha åsikter om heller för den delen, lika lite som du behöver lufta dina åsikter om överviktiga.
    Ibland är det kanske helt enkelt bara bättre att vara tyst.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag behöver inte ha sista ordet. Jag har läst om mig själv på Bloggbevakning förr och struntat högaktningsfullt i det. Men när jag inser att ryktena om hur vidrig jag är florerar där, och camcam hittar på saker..
      Ska jag ta det?
      Skulle DU ta det?
      Knappast.
      Som jag skrivit så har jag vänner med olika ätstörningar, som jag haft en diskussion med, och de instämmer i att man har ett eget ansvar. Personer med ätstörningar har skrivit på Bloggbevakning och håller med om min åsikt. Jag har dessutom jobbat med anorektiska tjejer en gång i tiden och det kanske inte du har?

      Och som din egen slutkläm säger – ibland är det bättre att vara tyst – det gäller även dig 😉

      1. Karin

        Så bara för att du känner någon som har/haft ätstörningar och nån ennstaka kommentar på bloggbevakning höll med dig betyder det att du har rätt i sak och är lämplig att uttala dig generellt?
        Som i de flesta diskussioner som har uppstått efter att du uttryckt dig klumpigt om någonting är du totalt oförmögen att backa och be om ursäkt.
        Du kan helt enkelt inte ha fel, eller ta kritik utan anfall är bästa försvar.
        Och angående det folk har skrivit om dig på bloggbevakning, visst gör det ont när det skrivs elaka saker om en offentligt?
        Det tycker nog ditt ex, hans mamma, nya och deras BARN också.
        Bemöt kritiken du får sakligt någon gång istället för att prata runt och ifrån.
        Vänligen, Hjärtan!

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Men jösses.jag bemöter ju kritiken. Vad begär du av mig?? Att jag ska be om ursäkt för att jag har en åsikt som inte passar? Be om ursäkt att jag blir felciterad? Eller vad?
          Som jag sagt – hata mig GÄRNA!! Men på rätt grunder. Inte på hittepåskit.
          Och vad det gäller mitt ex, hans morsa, hans nya och hans BARN.. så är det enbart sanningar som skrivits om dem.

        2. Christin

          Jag har någon form av ätstörning, min hjärna går i tusen kilometer om jag hör eller läser kalorier, ska jag tvinga alla företag att ta bort kaloriinformation eller täcka bort informationen med min egna hand så gott det går?

        3. Camilla

          Karin ser dig ofta kommentera här hos Carola och särskilt då när hon hamnat i ”blåsväder då är du alltid snabb att kommentera och visa att du minsan har rätt? Du skriver sällan något positivt! Alla har rätt till sin åsikt ? men från en läsare som följt Carola ”många år så fattar jag inte varför du endast kommenterar när något blåses ”händer . Varför inte helt enkelt sluta läsa denna blogg och ge dig in i tex politiken ? när kan man sitta och vara negativ och sätta finger på alla dumma uttalande som folk gör ? Bara en reflektion på ditt ”betende hur du alltid hittar tillfällen att kritisera och peka åt folk ….. ditt sätt att skriva är inte avslöjar dig gång på gång. Sedan ang anorexi ? precis som Carola sa … då ska man kanske undvika ”bantningsprogram ? Som de som lider av Bullimi kanske inte ska följa matlagningsprogram ,? Alkoholister ska undvika krogen .. Det finns alltid något i media som triggar igång människor .Jag själv lever m en 12 årig son som lever på övertid ( obotlig lung och hjärtsjukdom )förrut fixade jag inte att se galor, Sofis änglar, sjukhusprogram pga det fick mig att må dåligt! ett eget val som jag tog eftersom jag inte klarade av att se sjuka och döende barn .sådana program sänds ofta och då var det mitt eget ansvar att välja bort det ingen annans. Det finns familjer som lever under existensminimum och tv-program , bloggar då andra familjer vältrar sig i pengar? en del tycker dessa program är spännande och vissa känner avundsjuka och orättvisa .. ännu en gång eget val . Anorexi är en fruktansvärd sjukdom men livet utanför fortgår där ute och tyvärr så måste var och en ta ett eget ansvar och försöka undvika saker som påverkar måendet . Det finns alltid något som vi retar oss på och det är oundvikligt men ibland så kanske man ska tänka ett varv till ? Det finns alltid någon som har det bättre eller sämre än mig och tyvärr så är livet långt ifrån rättvist ( jag vet som har en son som inte kommer få växa upp )

  9. Sofie

    Din kommentar var extremt jävla onödig och nedvärderande mot någon som uppenbarligen har problem. På riktigt. Får skylla sig själv…. jag kräks på din kommentar. Allt annat bröte du drar till med i det här inlägget för att slippa sakfrågan är ju bara pinsamt. Vem bryr sig om allt du har gått igenom hit och dit och dina barn och dina känslor och din kränkthet… gaaahhhhhhh!!!!! Svara på VARFÖR i helvete man skriver så till någon som har sjukdomen anorexi (vad säger Mirka om ditt ställningstagande här?)

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Varför? För att det är sant. För att hon helt uppenbart skyller ifrån sig med sitt : tack för den liksom.
      För att jag tror att hon skulle må bättre av att försöka ta kontroll över sitt problem, eftersom hon uppenbart tillfrisknat en gång, hon borde ha de rätta redskapen .
      Vad SKA man säga till nån som återfaller i gamla spår?
      -Oj då, stackars dig det var ju tråkigt att nån tvingade dig att äta/inte äta/dricka/knarka osv?
      Vem är ansvarig?? Samhället? Föräldrarna? Tv? Donald Trump? Vem??
      Kan du svara mig på det?

      Om inte personen med en sjukdom kan försöka sköta den, vem ska sköta den åt hen?

        1. Sofie

          Ditt eget ansvar var väl dina ord?
          Tror du att man tänker så när man är så pass sjuk?
          Fan, skärp dig nu bruden, nu väger du 40 kg, så ta dig i kragen och ta ditt ansvar och sluta kolla på TV

          1. familjenannorlunda
            familjenannorlunda

            Nej. Har man insikt om att man har anorexi så har man kommit en bit på vägen. Har man tillfrisknat en gång har man kommit lite längre ändå. Då bör man ha insikten att försöka undvika triggers.
            Kan du svara på min fråga till dig?

        2. Sofie

          Ditt eget ansvar var väl dina ord?
          Tror du att man tänker så när man är så pass sjuk?
          Fan, skärp dig nu bruden, nu väger du 40 kg, så ta dig i kragen och ta ditt ansvar och sluta kolla på TV

          1. Camilla

            Om en ”nykter alkolist besöker krogen ? Vems ansvar är det? Bartendern som serverade ölen ?dörrvakten som släppte in personen ?

            Sedan ärligt tror jag inte kommentaren om anorektikern som skrev hos Carola var sann….. lät helt enkelt allt för uträknat och för att gå igång ett drev . Passande på Carolas blogg eftersom hon förespråkar hälsa, motion och vikt .

    2. Camilla

      Sofie om du inte bryr dig om Carolas liv m barn och annat så förstår jag inte varför du läser här ? Skulle aldrig följa någon som är totalt ointressant för mig …. såvida inte jag är en person som läser i olika bloggar och blir det någon disskution där bloggaren utalat sig ”fel enligt andra .. då är man blixtsnabb att trycka till . Så byt blogg så slipper du kräkas på Carolas , snacka om mycket fritid .. följa någon liv som är så ointressant .

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Vad för slags utbildning menar du då?
      Jag har ju trots allt nio år i grundskola, fyra år på gymnasiet. Ett på komvux och tre på folkhögskola…
      Menar du HÖGSKOLA kanske, den enda utbildning som verkar gälla?
      Vad har du för utbildning själv? Med tanke på att det verkar svårt att förstå min låga nivå på skrift 😉

  10. Mormor1

    Du är en erfaren skribent och bloggare. Klart att du inte ska ta ”skit” men du kastar bara bränsle på det hela med att dels ” förklara och motbevisa” och även bli mer och mer ilsken i dina svar vilket man kan se så tydligt. ”De som kastar skit” blir ännu mer hetsiga eftersom dom ju lyckas få igång dig. Carola, dra dig tillbaka några dagar. Låt allting stilla sig. Jag läser en ”universal” blogg dagligen. Där tillåts inte skitsnack varken av bloggerskan eller av oss bloggläsare. Jag tycker även att universal bloggen alltid genomsyras av en ödmjukhet och en mogenhet som tilltalar många av oss återkommande läsare.

  11. Alma

    Fina Carola! Känner inte dig(såg dig i FA och har följt bloggen ett tag) och kan med säkerhet säga att du inte har sagt det där den personen påstår. Polisanmäl den där personen som sprider falska rykten direkt. Det är verkligen inte okej! Styrkekram❤️

  12. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Tycker det är skittrist faktiskt att man inte får skämta, inte får vara arg, inte får vara för trevlig, inte otrevlig, inte vara kort i tonen, inte svara alls. Ibland känns det lite som att vissa endast läser bloggar och dess kommenterar enbart är ute efter bråk. Man sitter liksom likt ett rovdjur i skogen i väntan på hoppa på sitt nästa offer och sen ”NU” attack, här kommer ett lämpligt byte. Jag har slutat att svara på folk som attackerar mig, jag blir upprörd inombords tar ett djupt andetag och ringer till en väninna och sen skiter jag i personen. Jag vägrar vara ett byte som låter mig bli uppäten av folk som uppenbarligen inte förtjänar tiden.

    Började ignorera folk i samband med att jag hörde på en föreläsning om hur barn och ungdomar blir utsatta av dessa ”troll/näthatare”, jag vill inte ge dessa personer utrymme för sitt hat och har därmed slutet svara. Jag vill vara en förebild för dem som kommer bli 1000x bättre än mig på sociala medier. Jag vill lägga ribban så att de ska få må bra, så länge vi vuxna godkänner sånt där skit kommer ju barnen tro att det är normalt att bli uthängd som slampa, hora, idiot eller liknande på nätet med. Det vill inte jag bidra till :).

  13. Jenny

    Jag tycker att du är ute och cyklar både i fråga om anorexi, anmäla sexuellt ofredande och i många frågor om genus och feminism. Där tänker vi helt olika. Jag skulle dock aldrig gå till personangrepp mot dig eller skriva så som många gör. DET är bara helt sjukt.
    Men tycker det är intressanta frågor som hoppas att vi kan diskutera sakligt i framtiden på din blogg.
    Hoppas du haft en fin helg!

  14. Josefine

    Men jösses fortsätter ni här nu…??!!! Jennie o Sara som jag ser skrivit här o säkert skrivit en jäkla massa skit på Bloggbevakning oxå. Vad tusan är det för fel på er? Kan ni inte läsa? Kan ni inte tolka skrift? Hur fan rent ut sagt kan man missförstå allt som i detta fall Carola skrivit? Skulle så gärna vilja veta vad ni är för människor i det ”riktiga” livet o diskutera med er face to face. Måtte för allt i världen inte ni och andra med er som ”eldar” på med en massa skit om vad influencers skriver finnas i min bekantskapskrets. Fy tusan vilka folk det finns. Stå på dig Carola, du både skriver bra o har väldigt sunda värderingar, OM man nu väljer att läsa VAD du skriver och tolka det som DU menar.

    1. Jennie

      Du har fel, Josefin. Jag har aldrig kommenterat, knappt ens läst bloggbevakning, men Carolas inlägg gjorde ju att jag gick in och läste där. Ingen vacker läsning, tror nog att bästa försvar om man hamnar som inlägg där, är tystnad och att låta allt självdö.
      Vad gäller mina inlägg här dom få, med undantag för feministinlägget, där jag blev ivrig att förklara vad jag tyckte Carola hade missförstått med ordet feminist. Att argumentera och diskutera tycker jag är viktigt och att så länge man inte ballar ur och börjar med personangrepp och är otrevlig berikar det bara. Jag TROR att Carola möjligtvis tyckte jag var aningens envis, förhoppningsvis dock ej otrevlig.

      Förövrigt är ditt inlägg till mig otrevligt skrivet, och jag är glad att du inte är i min bekantskapskrets.

      1. Josefine

        Mitt inlägg är inte ett dugg mer otrevligt än det jag reagerade på i bland annat ditt.
        Vi får väl för vår egen skull, både din och min, hoppas att vi inte känner varandra på ”riktigt” för med tanke på vad som skrivits är vi låååångt ifrån varandra med hur jag anser man beter sig bakom en skärm. Därav min önskan om att föra en diskussion face to face, vilket jag aldrig tror skulle kunna ske eftersom de flesta mobbare aldrig skulle våga stå för något de skriver. Dock med det INTE skrivet att du tillhör de som skrivit/skriver värst. Hoppas du förstod det så det inte blir samma pajkastning som det blivit på Carola när hon skrivit något som folk helt tolkat fel. Bäst att vara övertydlig.

        1. Jennie

          Det verkar som om du ger mig ansvaret att bära hundhuvudet för alla som skriver elakt om Carola. Jag tar inte det. Jag tar bara ansvar för det lilla jag skrivit och där är mitt samvete rent. (Om Carola vill kan hon kolla IP nummer och se att jag ingenstans skriver under flera alias) Backa från mig nu är du snäll, inget konstruktivt kan komma av detta.

  15. Molly

    Jag har följt personen bakom Bloggbevakning under flera år, via diverse bloggar. Jag fick tidigt intryck av att det finns någon form av personlig problematik och därför har jag fortsatt följa upp detta för att se utvecklingen, eftersom det lätt verkar gå överstyr för personen ifråga och då det funnits tydliga drag av att inte alltid hålla sig till sanningen, överdriva sin egen betydelse etc. Personen ifråga var, enligt egen uppgift, under skolåren så svårt mobbad att familjen tvingades flytta från orten. Om detta har hon talat ut i lokalpress och även via blogg. Det är märkligt att medverka till näthat och mobbing om man själv varit så hårt drabbad som hon vill göra gällande. Vad som är sant och vad som är dikt och förbannad lögn är högst oklart vad gäller den här personen. En sak är dock säker, citattecken använder man då man citerar någon. Har man inte koll på det bör man avhålla sig från att publicera text. Det kränkande tonläge som idag vuxit fram i kommentarsfältsmiljö har redan fått alldeles för stort utrymme och det är inte acceptabelt att det plötsligt ska utgöra normen för en dialog. Jag hade utan tvekan anmält detta, i synnerhet som personen redan tidigare hamnat i liknande situationer.

    1. Josefine

      Så bra skrivet Molly. Håller med dig i allt om din reflektion över Bloggbevakning. Detta är inte första gången influencers blivit helt sågade, eller mobbade är rätt ord om vad som händer där i kommentarsfältet. Kan inte förstå hur detta kan få fortgå och hur personen som driver bloggen i fråga kan få fortsätta med denna form av vuxenmobbning. Sorgligt.

    2. Medlem på samma forum

      Hon som driver bloggbevakning höll förut till på Allt för föräldrars snackforum. Hon var en aktiv medlem och även där visade hon mobbing tendenser mot många. Jag hade privat kontakt med henne ett tag på den tiden och då var hon trevlig men på snacket kunde hon bete sig fruktansvärt. Men så fort någon påtalade hennes mobbing så tog hon på sin mest oförstående min.

  16. Jennie

    Nej det måste ju vara en chock för dig att komma från din egen trygga sfär, där du oftast får ryggdunk och hejarop av de som kommenterar, till ett kommentatorfält på någon annans blogg som du inte kan kontrollera och radera som du vill i… Jag kan tänka mig din panik när du inser att du inte har möjlighet att alltid få sista ordet som du annars brukar se till att få i diskussioner som på din blogg.

    För övrigt så har Cam-Cam omformulerat sig om citatet, så lite upprättelse har du fått…

      1. Jennie

        Bra! Men låser du kommentatorsfältet då? Anledningen till att jag frågar är att jag kände mig inte alls klar med vår feministdiskussion, och postade ett inlägg som aldrig kom upp i kommentatorsfältet,

        1. familjenannorlunda
          familjenannorlunda

          Nej. Jag har öppet kommentarsfält, och raderar inget.
          Ibland åker kommentarer av nån anledning i skräpkorgen, ibland flyger de vilse, spårlöst borta. Jag vet inte varför och vart de hamnar.
          Sista veckan har vissa kommentarer dubblerats, ibland har det kommit tre fyra ex av samma kommentar inom minuter eller timmar, så något kan ju vara knas just nu. Vet att det var nån attack på nåt tekniskt jox för nån vecka sen på Loppi, men har ingen aning om det hänger ihop.
          Ibland tar det lite tid innan kommentarer syns av nån anledning men de ska komma upp automatiskt.
          Posta gärna din kommentar igen:)

          1. Jennie

            Okej, tack för svar! Nja, det där inlägget får nog fortsätta segla omkring i cyberspace, jag orkar inte jobba upp mitt blodtryck för den sortens fråga ikväll, och du lär nog också behöva pausa en stund?…

        2. C

          Feminister ???? Har nog aldrig träffat på en ”folkgrupp som är så …… kan , vet allt har alltid rätt. Skriv på Lady D sida istället där feminism ( manshatet och rosa hatet dominerar ) spelar ingen roll vad som disskuteras så i slutändan kommer alltid en och annan feminist in och får saker och ting att bli en feminist fråga ? Konstigt det där ?

          1. Jennie

            Och här pratar jag och Carola om kommentatorsfältet är låst eller inte, och så seglar det in en anti feminist som vet allt och kan allt. Det spelar ingen roll vad som diskuteras , islutändan kommer den här folkgruppen alltid in på hur mycket de inte gillar feminister….. Konstigt det där?
            Varför skriver du inte själv på LD sida, din energinivå passar bättre där, istället för att kidnappa mig, som är en ytterst blek och timid feminist, men dock feminist

  17. Ullis

    Carola sträck på dig!!! Du är som jag har skrivit tidigare en riktigt bra skribent, tydlig och rak. Den som bara vill missförstå, får göra det för det kan ingen göra något åt inte du inte jag.
    Var den fantastiska kvinna du är ?

  18. Jenny

    Usch alltså. Fyfan rent ut sagt vad jobbigt det måste vara att vara bloggare. Det finns ju uppenbarligen nåt så otroligt många människor som VILL missförstå det någon annan skriver,bara för att sedan skapa bråk och tjafs. Jag hade inte orkat med det och jag hade definitivt anmält det. Känner du att du vill anmäla så tycker jag att du ska göra det,skit i ifall folk då kommer tycka att du är larvig. De får ju tycka det då.

    Jag har läst din blogg länge….så där en 7-8 år tror jag? Jag skulle aldrig påstå att jag håller med dig i allt du skriver,men har man som jag följt dig länge så vet man ju att du är en väldigt förnuftig,smart och schysst människa. Det här med att en del tycker att du är en hemsk människa,ja det grundas ju endast på att de väljer att misstolka och lyssna på skitsnack.
    Jag tyckte du uttryckte dig klumpigt om både det där med tafsandet och din kommentar till tjejen med anorexia,men jag förstod ju vad du menade och att du inte menade något illa och definitivt inte menade det folk anklagade dig för att mena. Framför allt inlägget om tafsande var lätt att misstolka,och många valde att göra det. Tyvärr kommer det ju alltid vara så,vad du än skriver…..för folk lär ju inte sluta gå igång på bråk bland kommentarerna. Det verkar vara underhållning för många. Sorgligt men sant.
    Hoppas du inte tappar lusten att blogga på grund av dessa människor,för även om jag som sagt inte håller med dig om allt så älskar jag din blogg och det vore tomt utan den!

  19. Carina

    Nu har du nog ”skitit i de blå skåpet?” men jag håller med dej? men man blir obekväm när man säger eller skrivet sanningen. Folk vill inte höra sanningen? är själv ganska lik dej,så jag vet. Sa sanningen senast i tisdags till en person. Och det gillades inte och som vanligt så valde. Personen i fråga ”misstolka” allt. Stå på dej??

  20. Sara

    För du förstår att människor dom har någonting som kallas för känslor. Det innebär att Morgan blir väldigt ledsen och sårad om han läser det. Vilket han naturligtvis inte förtjänar som inte gör en fluga förnär. Ingen förtjänar det. Så om man tycker något dåligt om en människas utseende då skaffar man sig något som heter empati och så håller man sin jävla käftjävel stängd istället.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Så som du är trevlig mot mig menar du? Som du förstår att jag har det här som kallas känslor?? Och håller din jävla käftjävel stängd ist för att kräkas ut sig saker du inte ens följer upp när jag svarar på dem?
      Är det så du menar?
      Allvarligt nu! Jag tycker Morgan påminner om min svärfar. De pratar precis lika. Jag gillar min svärfar:) Jag har inget emot Morgan. Jag har inte sagt något elakt om Morgan. Jag tycker bara inte att han är het!!!!
      Sorry om jag kränkte dig i tredje hand för det.

  21. Sara

    Det var inte heller okej vad du skrev om Morgan. Man hånar inte en människa för dens utseende. Man kränker inte en människa så illa. Skäms på dig. Sen sitter du och pratar om att du ska anmäla andra för kränkningar. Sopa undan framför din egen matta först. Det man ger är väl det man får misstänker jag. Karma.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Haha! Läs igen! Jag hånade inte Morgan.
      Jag tyckte bara inte han var het. Det är ingen kränkning.
      Och skev jag inte precis att jag inte visste om jag skulle anmäla ??
      Men eftersom det anses som att man ska anmäla så…?

    2. C

      vart har Carola skrivit något om Morgans utseende ?
      Googla ….. Het , man kan vara snygg som en modell och inte ha ”Det , man kan vara en person som inte har utseende för sig och vara Het” . Het har inget med hur man ser ut …. utan flera andra personliga saker spelar in .

  22. Maja S

    Pajkastning o sandlådelek ??

    Just citatet ”ta eget ansvar” har du iaf skrivit i ett svar under inlägget om BL.
    Själv tycker jag att Biggest Looser är alldeles förkastligt :/ Hets att träna under fler veckor. Man går ner typ massor. Visst du tappar en massa kg. Men kroppen o huvudet hinner ju inte med. När du se kommer hem kan man inte träna i den omfattningen. Jag tycker nästan programmet är på gränsen till lyteskomik.

    Mobbing är aldrig ok. Vare sig det är IRL eller på nätet.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag tyckte så om BL innan jag verkligen tittade på det.
      Och visst går folk upp, men många håller sin vikt. Jag följer ett helt gäng på insta och andra ställen som mår så mkt bättre idag.
      Citatet som CAM-CAM skrivit är ju inte mitt. Det är ju påhittat för att skapa skitsnack.
      Varsågod att citera valfritt ur min blogg – men gör det korrekt.

      1. Maja S

        Det hela långa citatet hon skrev var inte dina ord. Men just att ta eget ansvar.. det skrev du.

        Visst är det så att många BL håller vikten. Men tycker iaf att programidén inte är den bästa

  23. Sara

    Skrämmande vilken syn du har på missbruk. ”Alkoholister får undvika alkohol”, ”Sockerberoende får undvika socker” osv. Men hade dom kunnat undvika det så hade dom väl inte varit missbrukare va? Hur du ser på sockerberoendet är ju lustigast av allt att du tror att folk kan undvika socker när det ju inte går att ta ett steg i princip utan att det finns socker nånstans. Bulimiker får undvika att se på tv. Ja herregud. Det blev nog bara värre med det här inlägget. Sen var det INTE okej hur du svarade den tjejen med anorexi. ”Det handlar om eget ansvar”. Där plöjde du över samtliga gränser. Med råge.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Just ja. Men hur tycker du en alkoholist/ sockerberoende / anorektiker osv ska göra då?
      Hur ska samhället bemöta missbruk?
      Hur ??
      Ska vi linda in hela världen i bubbelplast ?
      Förklara gärna

      1. C

        Men du Sara. På riktigt? Hur tvistar du och vänder på det hon förklarar egentligen. Förstår du verkligen inte. Det om alkoholister skall undvika alkohol, kanske svårt om man är aktiv alkoholist. Men nu var det ej en aktiv alkoholist hon menade skulle försöka undvika alkohol. Utan en nykter/frisk alkoholist. Som skulle undvika alkohol. Det är svårt att göra det. När det är lagligt och tillgängligt MEN du kan aldrig skylla på någon annan än dig SJÄLV om du tar ett återfall. JAG VET hur svår sjukdomen är att besegra.Men man kan undvika ”farorna”. Samma med knark. JAG VET då jag själv missbrukat och blev hemlös. Nu tog jag mig ur det. Är nu nykter/frisk. Har bytt umgänge. Jag VALDE det själv. För att undvika faran med att ta ett återfall. Jag väljer själv te x att ej se på program filmer med knark i. Det kan lätt bli till en trigger. Anorexia är ju också en sjukdom. Och är du frisk från det och kommit till insikt att just DU lätt faller tillbaka om du ser vissa program som Biggest Loser. Då kan man ju faktiskt undvika just det. Och andra saker som triggar. Tror du på allvar att Carola anser att människor får skylla sig själva? Alla har ju ett eget ansvar. O det med Morgan. Seriöst? Hon är ju bara ärlig.

      2. Team

        Men du Sara. På riktigt? Hur tvistar du och vänder på det hon förklarar egentligen. Förstår du verkligen inte. Det om alkoholister skall undvika alkohol, kanske svårt om man är aktiv alkoholist. Men nu var det ej en aktiv alkoholist hon menade skulle försöka undvika alkohol. Utan en nykter/frisk alkoholist. Som skulle undvika alkohol. Det är svårt att göra det. När det är lagligt och tillgängligt MEN du kan aldrig skylla på någon annan än dig SJÄLV om du tar ett återfall. JAG VET hur svår sjukdomen är att besegra.Men man kan undvika ”farorna”. Samma med knark. JAG VET då jag själv missbrukat och blev hemlös. Nu tog jag mig ur det. Är nu nykter/frisk. Har bytt umgänge. Jag VALDE det själv. För att undvika faran med att ta ett återfall. Jag väljer själv te x att ej se på program filmer med knark i. Det kan lätt bli till en trigger. Anorexia är ju också en sjukdom. Och är du frisk från det och kommit till insikt att just DU lätt faller tillbaka om du ser vissa program som Biggest Loser. Då kan man ju faktiskt undvika just det. Och andra saker som triggar. Tror du på allvar att Carola anser att människor får skylla sig själva? Alla har ju ett eget ansvar. O det med Morgan. Seriöst? Hon är ju bara ärlig.

    2. Carina

      Nu läste du nog inte samma inlägg som jag, annars väljer du att misstolka. Hon skrev ju nyktra, friska osv. Alltså folk som tagit sig ur ett missbruk, vilket är starkt gjort, att de måste undvika att bli triggade, och det måste väl var och en ta sitt eget ansvar att göra. Sen är det det väl inte det bästa man kan göra att som ”frisk” anorektiker titta på ett bantningsprogram. Tycker överlag att det i samhället är lite för lite eget ansvar.

      1. meamore

        oh carola svara inte på dom här korkade kommentarerna !! fan så löjligt det här är VÄLDIGT MOGET!!! JÄVLA DAGIS NIVÅ Häntextra nästa!!!!!!!!!!!!

      2. meamore

        o carola svara inte på dom här korkade kommentarerna !! fan så löjligt det här är VÄLDIGT MOGET!!! JÄVLA DAGIS NIVÅ Hänt extra nästa!!!!!!!!!!!!

Allmänt

Jag vill tacka er ♥

♥ Inte en enda taskig kommentar på mitt ledsamma inlägg. Tusen tack för alla era fantastiska omtankar och uppåtpuffar!

Jag har alla känslor utanpå just nu, och jag jobbar hårt på att kontrollera dem. Det går sådär:)

I går, första dagen, så grät jag inför inte en, inte två utan TRE lärare…Jag kunde bara inte hålla tårarna tillbaka när frågan/konstaterandet att det var den minsta som började nu kom.

Sen bröt jag ihop hemma, och bölade inne hos Patricia en lång stund, för att sen köra en repris när Corrinda kom och kramade mig. När Marcus sen kom ut och såg mitt tårsvullna nylle så samlade jag tillfälligt ihop mig. Han är en go kille och vi satt länge och pratade och de höll mig sällskap. Sen fick jag ett till bryt i bilen hem från träningen på kvällen. Jag trodde att fysisk aktivitet skulle få ut lite negativ energi men det funkade lite tvärtom och jag höll på börja grina under passet när det blev jobbigt.

Men sen dess så har jag inte gråtit. Framsteg 🙂

 

I min vildaste fantasi trodde jag inte att det skulle vara så HÄR jobbigt, men å andra sidan var jag ett känslomässigt vrak när Janelle flyttade hemifrån. Separationer är inte min grej helt klart.

 

Det går fint för Jamie. Jag vet att det kommer funka, men JAG behöver får ta tiden som behövs så att jag känner att det är okey. Så när förskolläraren idag sa till Jamie att i morgon så behövde väl inte mamma vara med, så höll jag på att börja grina igen. Jag vet att han behöver det, och jag har den tiden, så jag kommer sitta där tills jag bestämmer att det är bra. Ihop med Jamie.

Med tanke på att ALLA ANDRA barn gått på dagis i några år och liksom kan allt som behövs kring att vara i grupp hela dagarna, och att de känner varandra och Jamie har lite svårt att komma in, så känner jag att det inte är tillräckligt med två dagars mamma-är-med-tid.

Jag kommer såklart inte häcka där hela terminen, men lugnt den här veckan ut kanske. Och jag tänker inte skämmas ett dugg för det. Jag känner min unge bäst och vet hur han funkar, och såklart skulle han gilla läget om jag inte var där, men det skulle inte bli enklare för honom.

Bla bla bla. Det här finns det delade åsikter om, men jag tänker göra på vårt sätt:)

Jag sitter inte klistrad på honom om nån tror det, utan finns bara i samma lokaler. Dessutom vill jag på allvar se hur det funkar i förskolan, jag har aldrig riktigt kunnat det förr eftersom jag haft en liten med mig.

Jag vet hur tankarna kring detta går, men skit i det, jag lyssnar inte på det, här går jag på magkänsla:)

 

Jag pallar inte skriva så mycket mer, för det har tagit riktigt hårt på mig, och när jag känner så, då kryper jag liksom in i min familjs närhet. De enda jag vill träffa och vara med är dem. Jag vet att jag har folk som bryr sig även utanför familjen, och är så glad över att de hör av sig, och jag återkommer snart med lite bättre styrka.

 

I morgon tänker jag skriva utan att kanske ens beröra detta, men det är enbart fake it til you make it, det är bara för att slippa bryta ihop. Men det är även aningens roligare att både läsa och skriva kan jag tänka;)

 

Tills dess, återigen – ni är bäst, ni lyfter mig, även om jag grinade mig igenom alla kommentarer;) och jag uppskattar er så mycket. Tack för att ni finns ♥

 

Kommentera

  1. Mb

    Om förskolan anser att du inte behöver vara där, då har de ju gjort en bedömning att det är ok för killen
    Självklart gör du som du vill men du har hur många chanser som helst att se hur skolan fungerar. Det är ju bara du följer med dit när du vill, närsomhelst.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Om Du på allvar tror att två lärare har full koll på 28 barn efter två dagar så får du fortsätta leva i den tron 😉
      Det går liksom inte, de går efter sina rutiner. Normalt är två dagars inskolning. 99% av barnen kommer från dagis. Känner varandra.
      En flicka har gråtit i två dagar, alltså hela tiden men de säger till föräldrarna att det går jättebra…
      jag är inte med på det. Jag funkar annorlunda och även om jag litar på att fsklärarna är kompetenta så är de inte mitt barns förälder, och kommer långt efter min bedömning. Jag vet bäst vad mitt barn behöver.
      Så är det bara.

  2. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Vad jag känner med dig, Carola. Jag hade det också jättejobbigt när mitt yngsta barn började förskolan och jag var också hemma med barnen på heltid. Gamla minnen från den tiden dyker upp när jag läser det du skriver. <3 <3
    Jag tycker också att du ska vara med Jamie i förskolan så länge som han själv önskar. Du känner ditt barn allra bäst och det är så viktigt att han känner sig trygg.
    När vårt äldsta barn flyttade hemifrån blev jag sjuk. ja, så fånig var jag. Men jag kunde inte rå för det, man rår inte på kropp och själ. Det är en lång historia om detta.
    Jag kan känna hur du känner dig nu, du finns i mina tankar. Styrkekramar till dig, Carola. Du fina duktiga Mamma

  3. Nina

    Jag förstår dig!
    Min yngsta börjar på förskolan nu så småbarnsföräldrar är slut för oss också. Även om jag vet att det kommer att bli bra så är det vemodigt. Min kropp klarar inte fler graviditeter så det blir inga fler barn. Det är underbart att se barnen utvecklas och lära sig nya saker så det är bitterljuvt att inte få ha nån mer bebis hemma. Jag kommer att sakna tiden då min sambo eller jag var föräldraledig, både jag och sambon funderar på hur lite vi kan jobba de kommande åren för att få mer hemmavid med barnen

  4. Lotta

    Brukar inte kommentera, men vill skicka en styrkekram ♡
    Nästa vecka ska vi skola in våran ettåring, och det känns verkligen som en sorg att lämna ifrån sig henne :/

  5. Lotta

    Klart att han behöver längre inskolning än vad dom barnen som kommer direkt från ”dagis” behöver. Bara för att han är ”stor”, så betyder ju inte det att man bara slänger in barnet och går. Du gör helt rätt, som känner av vad han behöver. Annars är risken stor att skolan bara blir jobbig, om han känner att det är jobbigt i början. Min lilla böt skola detta år nu när hon började i trean. Självklart var jag där första dagen, då hon inte kände nån. Men nu går hon dit själv som alla andra. Följ hjärtat, så blir det aldrig fel!!!!!!

  6. Anette

    Förstår dig till fullo ändå även om jag längre ner kommenterade att man INTE ska binda upp barnet för mycket. Det gjorde min mamma med mig, jag var yngsta barnet. Ändå så FÖRSTÅR jag att det är svårt. Speciellt eftersom du varit hemma så länge med barn. Det är ju ditt ’normala’ liv, det du är van vid… Jag är nog ändå lite likadan märker jag, har varit svårt att acceptera att äldsta sonen har blivit så självständig, tanken på att han snart flyttar hemifrån är svår… Sen att minstingen inte heller behöver en så mycket… Ja vad ska man fylla dagarna med snart? Fast logiskt vet man ju att man kommer att klara sig, det gäller bara att acceptera och hitta på annat att fylla livet med. För man vill ju att ungarna ska klara sig själva också, det är ju livets gång. Kram 🙂

  7. Tant H

    Det som känns rätt för Dig skall Du göra! Ingen annan gör det åt Dig! Lycka till och jag vet att Du fixar det här oavsett vilken tid det tar.

  8. Liselott

    När mitt mellanbarn började 6-års var jag med i två veckor, han ville inte alls vara där och jag hade den möjligheten. Hans förskolelärare var väldigt positiv till att jag var där satt i ett annat rum och läste mest, men fanns i närheten det kändes skönt så tycker du ska stanna tills ni båda är redo.

  9. Kicki

    Det du går igenom är helt normalt,det är bara några år senare än vad ” de flesta” föräldrar går igenom det- att stor grina och sörja att det inte längre är ” bara vi” tid att någon annan ska få se och dela upplevelser och stunder med mitt barn utan att jag är med ÄR jobbigt.Jag har tröstat åtskilliga föräldrar och hört måååånga ” bekännelser” från föräldrar som lipat hela vägen i bilen till jobbet både en och två och tre dagar på,raken när de skolat in sina små telingar hos oss som 1-2 åringar.Du går igenom detta Nu..inte efter 1-2 år av ” bara vi” tid utan efter 6 år av detta…inte kostigt att du är ledsen ! Och ur en förskollärares synvinkel: STANNA kvar så länge Jamie behöver dig! Finns där i bakgrunden så han kan tanka trygghet då han behöver,sitt där och var ” tråkig” men samtidigt finnas där som ” tankstation” vid behov,tänk dig att du gör en inskolning på förskolan.. Efter 2-3 dagar kan du lämna klassrummet en liten stund för att sedan utöka tiden själv tills han är trygg och fixar en heldag själv.( det är lååångt infrån säkert att DU fixar det så tidgt som han men det är där skådespelartalangerna får komma till pass ?…och så hem o lipa lite till ?)
    Lycka till !

  10. Ida

    Jag beundrar ditt mod, att du vågar vara så ärlig med hur du tänker och känner. Det är ju en stor omställning i livet så det är klart att det påverkar dig mycket och du har rätt till alla dina känslor. Skönt att det går bra för Jamie och du får ta den tid du behöver för att landa i det här nya. Så fint att läsa om allt du gör för dina barn och hur du kämpar på med allt.

  11. pernilla holmen

    tack carola för att du finns, o delar med dig av dina tankar o känslor, jag mådde o kände precis som du gör, när min yngsta son började på 6års, han hade aldrig heller gått på dagis, utan varit hemma med mig,det blir jobbigare o svårare för dom, för dom är inte van rutiner o stora barn grupper, som dom som kommer ifrån dagis, jag va med min son dom första 2 veckorna, vad än dom andra tyckte, andra föräldrar/ pedagoger, vad dom tycker ska man inte bry sig om, man gör som du sa bryr sig om sitt barn o vad som är bäst för dom, du gör helt rätt,, jag tänker på dig, o förstår hur jobbigt du har det,men du är stark, o du är en fantastisk mamma som verkligen älskar dina barn , så fint,,, jag älskar oxå mina barn över allt i hela världen o gör allt för dom. kramar till dig

  12. Kamilla

    Starka,duktiga du!
    Är så imponerad av att du står för dina känslor och visar styrka i svaghet.
    Men..jag funderade lite, har följt dig många år och vet din historia. Tänk om det är så att du har varit pansarkrigaren nummer ett i de år som gått sedan ”han” drog och vilken fantastisk insats du gjort! Dina barn kunde ha varit vrak och du har klarat av att ta dom igenom det värsta som kan hända barn.
    NU kanske din smäll kommer på riktigt, du har tvingats klara av allt för dina barns skull och nu är den riktiga pärsen över. Dina barn är flygfärdiga-med den äran..och där står du och är inte alls där du tänkte. Jag hoppas du tar dig tid och låter din själ hinna ikapp. Du borde ju egentligen vara berättigad till en mycket lång lyxsemester på någon annans bekostnad( vi vet alla vems;) men det går ju inte då du är behövd av många länge än.
    Var rädd om dig och lyssna inte på de som säger att du ska skärpa till dig-låt var sak ha sin tid. Behöver du vara med i skolan för din skull-ja men var då med i skolan! Snart är han 17 år och vill inte se dig på kort!
    Som sagt, mycket imponerad av det hästjobb du lagt ner de sista åren för dina barns skull!

  13. Karin

    Klart som sjutton att det här är jobbigt, jag förstår dig precis.
    Men skönt ändå att höra (läsa) att det funkar bra för Jamie.
    Jag tycker absolut att du ska ta den tiden som ni behöver, för att det ska kännas bra.
    Stor kram till dig!

Allmänt

Jag är ledsen, det gör ont nu..

Okey, en del av er kommer sucka så gardinerna fladdrar nu, men det struntar jag i. Jag behöver få skriva av mig.

Jag har så gräslig ångest över att lämna ifrån mig Jamie i morgon. Han börjar förskoleklass, och i och med det så är det inte längre något barn hemma om dagarna.

Livet som jag haft det i 23 år nu, är slut. Över, Passe´. Finito.

Jag har verkligen älskat att vara hemmamamma!! Jag skulle kunna vara det resten av livet, och det är ju inte som att jag kommer sluta vara mamma, men det här att ha ett eller flera barn med mig överallt är slut.

Visst är det skitskönt att kunna åka och handla i fred nån gång, eller pysa iväg och åka slalom ensam med syrran eller så, men sen vill jag tillbaka till mina barn. Jag vill inte det här!

Jag skulle vilja stanna tiden. 

Jag ogillar förändringar, speciellt de jag inte får välja själv, eller de som inte är positiva.

I 23 år har jag haft barn med mig, i princip vart jag gått, ofta tre stycken – en fyraåring en tvååring och en bebis. Det är så jag trivs som allra bäst.

Att börja jobba på förskola är inte samma sak, det är inte mina barn och alla vet ju hur andras ungar är;)

Jag har haft dagar när jag velat sälja alla ungar på Blocket, absolut, men de dagarna är ytterst få. Jämfört med alla dagar jag känt en glädje över att få vara med mina barn är de nästan inga.

Jag kan lugnt säga att jag är evigt tacksam över att med planering och prioritering så har jag kunnat vara hemma så här länge, kunnat vara med mina barn dagligen och se dem växa upp, uppfostrat dem så som jag vill att de ska uppfostras. Tröstat dem när de varit ledsna, skrattat med dem när de gjort tokigheter, gapat på dem när de gjort dumheter. Suckat över att de sabbat, och ibland önskat att jag haft avlastning.

Men mest har jag fanimej älskat det! ♥

Jag, och tidigare vi, gjorde uppoffringar för att slippa dagis. Vi har på allvar prioriterat att jag ska vara hemma., och det har varit värt det.

 

Jamie är, förutom att han är minst, dessutom bara MIN. Han och jag har ett speciellt band i och med att hans farsa drog, men även för att vi varit hemma ensamma bara han och jag i två år nu. Sen Jordan började förskoleklass. Det är han och jag. Jag och Lill-Fjant. Vi. Ett supertajt team.

Jag menar inte att jag älskar honom mer än nån av de andra, men de som fattar fattar. Det är extra speciellt med honom. Att han sen är världens gosigaste och mer än gärna myser ihop sig hos mig, kramas och säger att han älskar mig hundra gånger om dagen gör inte det hela enklare.

Han vill dessutom inte börja förskoleklass. Han vill vara hemma med mamma. Jag har bara talat positivt om det så det är inte mitt ”fel”, Han trivs hemma han med. Han kommer säkert gilla det, det är jag inte orolig över. Jag är mer ledsen över att inte få ha honom med mig överallt.

 

Så okey, jag erkänner, jag grät i duschen för en stund sen. Fulhulkade. Innan dess grinade jag när jag röjde i köket efter middagen. Jag skulle säga nåt till Patricia, och började snyfta nu igen.. Hon vet exakt hur jag känner och fattar. Och då grinar jag ännu mer.

Jag vet att jag är smått hysterisk, men vafan, det gör ONT.

Nånstans tror jag att många av er kan relatera, tycker jag hör att de flesta har separationsångest när det är dags för dagis.

 

Många tycker småbarnstiden är jobbig och längtar tills den är över, men jag gör inte det. För mig är det fantastiskt med barn, allt som rör dem, minus alla sjukdomar, det är inte det minsta kul. Jag har stora barn, jag har vuxna barn och jag har skolbarn i allt från lågstadier till gymnasiet, och jag älskar att vara med dem med. Men jag tycker inte om när saker tar slut.

Som nu, min tid som småbarnsförälder är slut och kommer aldrig mer igen. Fuck that.

Jag är extremt känslostyrd i tankarna, även om jag sen rationellt fattar att jag kommer över de här ledsamma känslorna. Jag begriper att det kommer bli bra, bara annorlunda, men just nu… i den här stunden så känns det som om hjärtat brister lite.. Och jajamen tårarna trillar igen;)

 

Jag önskar att jag inte var så förbannat jävla …vad jag nu är, som gör att det känns så här. Tänk att bara se framåt med positivism och glatt ta emot alla förändringar med öppna armar. Oavsett om de är bra eller mindre bra.

Men jag, ska minsann deppa ihop som en annan fjollmoster. Nu har jag förvisso haft lätt ångest över det här hela året, den har eskalerat ju närmare vi kommit, och så har jag liksom försökt förtränga den…och så ploppar den upp nu eftersom det oåterkalleliga är här.

 

Vissa kommer sucka som sagt, och tycka att jag låter som om nån dött och så är det ju tack och lov inte, men det liv jag levt och älskat i så många år, det försvinner nu.

Jag skulle kunna låtsas som ingenting, men det här är jobbigt, och det gör ont och jag är inte alls på topp just nu. Samtidigt känner jag mig som sagt fånig.

 

Jaha, så vad ska jag göra nu då?

Jamen jag ska plugga, heltid, och det kommer bli kul såklart. Jag kommer ha tid till det när alla är i skolan och så kan jag ägna mig åt barnen när de kommer hem. Om de har lust att hänga med morsan, vilket de inte kommer ha. Jag vet ju det, och det är ju därför det svider, att i och med skolan så blir de så stora på en gång, och vill hänga med kompisar. Även Jamie, min buddy.

Ärligt igen, jag har funderat på att ha honom hemma ett år till…. och jag kommer kanske att låta honom gå färre än fem dagar per vecka…för jag älskar att vara med honom. JAG är inte redo att släppa iväg honom! Ego, jag vet.  Jag vet att minsta lilla han visar att han vill vara hemma så kommer jag ta hem honom. Och så kommer jag ha fetaste ångesten nästa år igen.

Nä, för hans skull är det nog bra att han går förskoleklass, och han kommer nog gilla det så jag får bita i det svinigt sura äpplet. Fast just nu känns det som en liten tröst att veta att jag KAN göra så. det är inte obligatoriskt med förskoleklass…. en liten respit till att mitt älskade liv förändras.

 

Äh vafan, jag kan inte begära att ni fattar! Jag är en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa just nu. Det finns inget som kan ändra på det, just nu, så därför ska jag bädda ner mig i soffan och gråta lite till.

 

Jag hoppas att ni inte kommer med en massa pekpinnar och taskiga kommentarer om att alla mångbarnsmorsor har nåt behov av att känna sig behövda, och därför skaffar massa barn. Det är liksom inte det som det handlar om.

I mitt fall så älskar jag barn, jag har känt att det finns plats för så här många. Jag har ju dessutom utbildat mig för att jobba med barn:) Dels på förskola och sen på sjukhus, så det är vad jag tycker om. Det har alltid varit mitt mål, barn. På alla sätt.

Om jag blivit uppsagd från ett jobb jag älskade, efter 23 års trogen tjänst, så hade ingen höjt på ögonbrynen över att jag var ledsen. Det är ju typ samma sak. Bara det att jag inte kan få ens ett liknande ”jobb” igen.

Det är bara så.

 

De som fattar, de fattar som sagt.

Jag behöver inte få veta att jag är knäpp, det är jobbigt ändå just nu. Jag behöver mer få lite uppåtpuffar, få höra att jag inte är ensam och att det kommer kännas bättre. Ni får supergärna trycka på det lilla hjärtat här under om ni vill skicka lite kärlek till en tragisk och ledsen människa. Det behöver jag.

Nu ska jag avsluta det här svamliga, deppiga ångestladdade inlägget, och gå och gråta i en kudde så jag inte väcker kidsen.

Puss på er och tack för att jag fick skriva av mig ♥

 

 

 

Kommentera

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Har du nån att avvara ;)? Jag tror jag kan tänka mig det i framtiden faktiskt, eller familjehem eller nåt, men just nu måste jag bara landa i det här :/
      ❤️

  1. Jenny

    Det är självklart att du får känna sim du gör, Carola.
    Det är ju en stor omställning och förändring som sker, både för dig och Jamie.
    Hoppas att du samtidigt kan glädjas åt de framsteg Jamie gör, att han blir mer självständig och får kompisar att leka med 🙂
    Tur ändå att du kommer hålla dig sysselsatt med studier, annars hade det nog blivit väldigt tomt.
    Du har ju alltid din pälsbeklädda vapendragare Doris, kanske dags för lysnadskurs? 😉

  2. Jenny

    Förstår dej!! ! Hade inte du lite funderingar på att bli familjehem? Kanske dags för det nu, behovet av familjehem är stort. Ha det bra?

    1. C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

    2. C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

  3. Helene i Härnevi

    Jag har ju inga barn, men läser bloggar där det skrivs om familjeliv med barn, för att få en uppfattning om en del av livet som jag inte har levt. Jag älskar dina beskrivning av dina barn och ert liv tillsammans. Blev glad när jag läste ditt inlägg nu om att bli ”ensam hemma”. Jag får så ofta en känsla av att många upplever sina barn som en belastning, att man önskar man hade egentid och fick göra saker ifred. Visst, jag förstår att man behöver få vara ifred ibland, men det får mig ändå att undra ibland, om man inte förstod vad det innebär att ha barn? Jag har medvetet valt att inte ”skaffa” barn och får ofta höra att jag ”inte vet hur det är” och ”inte ska uttala mig när jag inte varit där själv”, men, det är ju just det, jag förstod ju tidigt (16 år ca) att jag inte var lämpad att ha barn, att jag inte skulle klara av det, på det sätt jag hade velat, och valde att avstå. Det har jag fått mycket skit för genom åren och fick höra ända upp i 45-årsåldern att det inte var för sent än. Jag tycker nog personligen att det är bättre att avstå från något man känner att man inte är lämpad för, än att ge sig in i något man inte kan göra på det sätt det förtjänar att göras? Jo, jag hade gärna haft barn, men inte till priset av barn som inte hade mått bra! Jag älskar dina beskrivningar av din kärlek till dina barn och ja, jag förstår hur du känner med Jamie nu, faktiskt! Du är en otrolig mamma!

  4. Lina

    Kände EXAKT likadant när sonen skulle börja på dagis när han var 3 år. Jag hade inget jobb så jag tyckte att han gott kunde vara hemma. Men svärföräldrarna samt sambon tyckte annat och bestämde detta. Jag som han mamma hade fanimej inget att säga till om tydligen. Jag grät och grät och grät. Bodde 30 mil från min familj och skulle nu lämna bort han som var mitt allt. Jag skulle inte få spendera varje heldag med honom. Jag skulle missa flera timmar av hans liv. Så tänkte jag då. Det var hemskt! Men det blev bättre. Men det sved – länge!

  5. Karin Frid

    Känner som Du! Jag har mjukstartat med tre dar i veckan i fklass för mina äldsta. Haft mina hemma heltid som du. Tyvärr kommer det bli obligatoriskt om inget under sker redan HT 2018 så mina yngre barn kommer inte få den mjukstarten. Det sörjer jag. Jag kommer gråta floder när sista barnet ska iväg också! Ta hand om dig! Kram!

  6. Caroline, mamma till 4

    Jag förstår.. jag gillar inte heller när saker och ting blir annorlunda, såna saker man inte kan styra och måste släppa innan man är redo.
    Speciellt inte att barnen växer upp.
    Det går alldeles för fort!
    Jag vill för alltid ha de hemma med mig, de är det bästa i livet och jag vill inte vara utan dem en sekund.
    Småbarnsåren är de bästa någonsin ❤️

  7. Tonårsmamma

    Av diverse anledningar men mest pga att jag höll på dö efter jag fickbsista lillskrutten så är det slut med bebisar här. Jag har varit själv på heltid med de jag har & är singel så inte aktuellt iallafall. Men vetskapen om att jag aldrig mer få vara i den där mysiga bebisbubblan som jag älskar, aldrig mer har en liten kring benen som älskar vara med mamma över allting här på jorden . Den får mig med att gråta & ha ångest. & handarbeta som tusan för att inte tänka på det. & tvinga med ungarna på äventyr vare sig de vill eller inte. & det är absolut förbjudet för den äldre att prata om att det är bara 5 år tills hon kan flytta hemifrån ?. Får mamman en ångestatack & gråter ??. Så jo, förändringar suger. Även om jag logiskt vet att det blir bra. Att sova på nätterna är bra. Att de inte försvinner då det är mig de växt upp med & är deras klippa. & att det innebär att det dyker upp nya äventyr & att jag överlever det här med. Gråter ändå…

  8. Petra

    Tycker att du fortsätter vara en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa ett tag, du behöver det just nu. Snart vänder det och ledsamheten lättar. Resten tycker jag du behåller det gör dig till den du är idag!

  9. Åsa

    Ett par år sen jag kommenterade sist, så nu är det väl dags igen 😉

    Var ledsen du och sörj detta i din egen takt. Ofta tycker jag det är värst innan förändringen, sen rullar det bara på. Jag brukar alltid försöka trösta och se fördelarna i allt som känns tråkigt, men nu känner jag att sörj du detta, så länge du måste!!
    Kram!!

  10. Lena E

    En mammas innerliga & varma kärlek till sina barn, kan aldrig vara fel <3 tycker dom orden räcker <3

    Stor varm kram till dej Carola!!! <3 <3 <3

  11. Amanda

    Du verkar vara en så bra mamma på alla sätt❤️ Önskar att min mamma kunde känna så här för oss lite oftare..! Och önskar att det gick att trycka på hjärtat flera gånger❤️❤️❤️

  12. Helahea

    Visst har du rätt att sörja att småbarnsåren är slut. Lika mycket som man sörjer att ett barn flyttar hemifrån. Att slutet på en era är slut.
    Omvälvande känslor som bubblar runt o kokar över.
    Det kommer gå en tid och ni kommer in i nya rutiner men tills dess sörj och välkomna de känslorna lika mycket som du välkomnar glädjen i att se Jamie ta ett steg till i livet ❤️

  13. Ida

    Du har all rätt att känna precis som du gör, det är en klart att det blir en stor omställning och det är jobbigt med negativa förändringar som man inte själv har valt. Det kommer bli jättebra för Jamie att börja i förskoleklass men samtidigt är det ju sorgligt också. Beundrar dig för att du är så ärlig och säger precis som du känner. Är övertygad om att många har känt på precis samma sätt.

  14. Ulle

    Förstår hur du känner men tycker att du samtidigt kan tänka på att Jamie kommer att utvecklas, få nya utmaningar, nya jämnåriga kompisar att skapa relationer med och mycket mycket mer

  15. Lisa från Skåne

    Känner med dig har i alla år sen barnen kom arbetat hemma som dagbarnvårdare. Barnen har tyckt det var jätteskönt att komma hem och veta att jag var någonstans i närheten. Kände precis som du när sista barnet flyttade hemifrån för att plugga på universitet, hon inte bara flyttade utan det blev 60 mil iväg, då blev jag deprimerad och ledsen kunde inte sova. Man vänjer sig vid allt nu bor barnen 22, 60 och 60 mil ifrån gäller att ta vara på stunderna vi ses och njuta av barn och barnbarn då.

  16. Sanna

    Förstår precis hur det känns. Min unge har gått på förskola och byter till förskoleklass, men jag har känt och känner exakt såhär. Kram till dig❤️

  17. Annica

    Du är inte ensam om att känna som du gör, som du skriver har du varit hemma med barn i 23 år, det är jättelång tid.
    Det kommer gå bra för lillfjant och för dig <3 Tillåt dig att känna som du gör.
    Kram från en 4 barnsmamma (dock är min minsta 11 år)

  18. Malin

    Förskoleklass blir nog jättebra för Jamie.
    Ett tips är ju att istället för att låta han vara hemma då å då, så är du med honom i skolan! De brukar både barn och föräldrar tycka om. Istället för att han missar massa saker där, så får han vara med, och samtidigt också med dig och du i din tur får större inblick i Jamies nya värld ?

  19. Nennen 25

    Ingen kan förminska dina känslor oavsett ❤️ Att livet förändras drastiskt kan vara otroligt tufft och tungt! Oavsett vad det handlar om! Förhoppningsvis kmr livet leda dig vidare och ge dej mening med vad som nu kommer. Och snart kanske en hög med barnbarn behöver en dagmamma att hänga hos?! ?❤️
    (Det dyker alltid upp en bild på en mörk tjej vid mina kommentarer men jag antar att det är en bugg eller ngt för det är inte jag iaf!)

  20. Linnea

    Åh, det kan aldrig vara fel att uttrycka en känsla som tynger en. Och det är extra modigt att våga öppna sig om något som man vet att många kanske kommer att ha en åsikt om. Du vill inte ha några tips kring detta och inget kommer att hjälps just nu, man får ta sig igenom det jobbiga och precis som du skriver, tillåta sig att vara ledsen. Det kan dock vara skönt att höra att det kommer att bli bra! Jag ska börja jobba snart efter ett års föräldraledigt med barn nr 2. Jag behöver också tänka att det kommer att bli bra. Värst är ju nästan att ha något framför sig. När man väl är inne i det känns det bättre.
    Jag tror att Jamie i slutändan kommer att tycka att det är kul med skola och kompisar.

  21. Tant H

    Du klarar det här och det är aldrig fel att sätta ord på sina känslor! Vi är säkert många som gråtit i smyg och förträngt hur ont det gjort!
    Det gör ont även när ens barnbarn lämnar förskolan för schemalagda dagar och blir skolbarn – jag har varit med om den resan och nu gläds jag åt att älskade tonåringar kramar mormor!

  22. Annika

    Så grät man en skvätt såhär på morgonkvisten.
    Jag förstår precis hur du tänker!
    Här hemma har vi ingen skolstart längre – min yngsta tog studenten i somras. Konstigt men jag tycker att det är enormt skönt. Nu ska lillflickan bara få jobb också – även om hon har extrajobb.
    Stor kram – det ordnar sig såklart och du är så smart så du vet det.

  23. Mia

    Du är knäpp, men jag gillar’t ❤️ allt har sin tid bara att det är svinsvårt att vara rationell när man inte riktigt är ”där” ännu. Du är bäst ?

  24. Mb

    Det är upp till dig att tycka precis vad du vill och känna som du gör, men för inte över din ångest på barnet,
    Det är få förunnat att ha kunnat vara hemma så länge med sina barn så redan där har du haft en ynnest.
    Vad ska du läsa och får man fråga om du ska läsa på distans och med studiestöd.
    Jag läste med stöd på heltid när ett av mina barn börjat skolan men det blev inte nån ”sötebrödstid” vill jag säga utan att avskräcka dig, att läsa på heltid betyder verkligen heltid.
    Det kommer för övrigt gå bra lämna gossen ska du se.

  25. P

    Har bara 1 barn o gravid i v31 …o redan panik att detta är sista bebisen…..inte gjord för o va gravid mkt komplikationer ?….. paniken av att inte ha bebis som behöver mej ingen liten som bara är söt luktar gott börjsr trotsa ja allt som.gör till…… alla säger tänk va tid va du får för dej själv…. hmm ja sant men inte d ja vill……

  26. Mamma med stor familj

    Hej Carola
    Jag gör samma idag. Lämnar min bebis på förskoleklass. Min sista, min minsta!
    Jag har också varit hemmamamma med mina 6 barn och känner att nu är det slut. Det är en sorg så jag förstår dig precis❤❤❤❤

  27. Jenny

    Jag tror att det är fler än du tror som känner igen sig i det du känner. Hoppas du inte får några elaka kommentarer! Jag kan definitivt relatera,jag känner så väl igen smärtan du beskriver. Nu har inte jag några barn,men jag har hamnat i andra situationer där det välbekanta och trygga bytts ut mot något okänt och jobbigt. Jag har alltid varit väldigt känslig inför förändringar,jag får en gigantisk klump i bröstet och tårarna är väldigt nära under ganska lång tid. Klumpen i bröstet blir så stor att jag tappar andan ibland.
    Men till slut går det ju över,fast det är ju ingen större tröst för när man är mitt i det så gör det ju så ont.
    Stor kram!

  28. Stina

    Hej! Jag är en fritidsförälder och har varit en dagisförälder. Men jag förstår ändå din känsla! Vi gör olika val här i livet, och du/ni valde att hoppa dagis. Då blir den här känslan såklart starkare. Även om man har haft barn i förskola så känns det lite vemodigt i hjärtat när de ska börja skolan. Lite vemodigt när de ska börja högstadiet osv osv. Så att det känns vemodigt för dig förstår jag så väl! Det kommer att gå bra! ❤️

  29. Birgitta

    Känslor som rör sina barn kan aldrig vara fel oavsett om man har 1,2 eller 9! Minns när ja körde hem från Uppsala efter att ha lämnat min äldsta till studier på universitetet i Uppsala???. Känslorna är verkligen dubbla, man vill att de ska bli självständiga bra vuxna människor men samtidigt….ja du förstår!
    Önskar Jamie all glädje i förskoleklassen, jag har jobbat med det i 10 år. De var nog mina bästa yrkesår – så underbar ålder. Kram till dig

  30. Karin

    Tänk om fler tänkte som du! Du har lyckats att ge dina barn den allra bästa starten i livet. Genom att låta de få vara hemma de första åren och att alltid finnas till hands för dom. Jag förstår dig till fullo. ❤

  31. Cecilia

    Åh vad jag känner med dig Carola!❤
    Är lite grann i samma sits som du fast ändå inte. På onsdag ska jag åka och lämna min tjugoåriga dotter i Uppsala där hon ska plugga och känner samma som du att en tid av mitt liv är över och jag vet ju att det är så det ska vara men det gör ändå ont. En liten del av mig hoppas även som du att hon ska vilja komma hem igen fast jag också vill att hon ska trivas och jag peppar henne när hon deppar och inte vill åka.
    Jag tror bara att man måste få tillåta sig att vara ledsen över något som tar slut även om jag som du inte gillar förändringar.
    Men tillåt dig att vara ledsen och att sörja över något som du känner att du faktiskt förlorat. Det kommer jag att göra och någon gång i framtiden hoppas vi på att det känns bättre. Kramar till dig!

  32. Mie

    Hej där Carola!

    Spot on!
    Jag har ETT barn. Och jag höll på att brista när hon började f-klass. Jag ville inte! Jag ville inte att den underbara tid vi haft tillsammans skulle ta slut. Men jag kunde ju inte vara ego och förvägra henne att börja skolan. Dessutom sa skolan ”att 100 % av eleverna har fritids”. Ännu värre! Jag signade t o m upp ungen på fritids pga det. Nästan varje dag bad min dotter mig att hämta henne ”efter skoldagen” och ganska snabbt sa jag, i samråd med dottern, upp fritidsplatsen. Hon är verkligen den ENDA som inte har fritids. Skolan fortsatte hävda att det var bra för barnen att vara på fritids att det kunde skapa ett utanförskap om hon inte var där. Pyttsan – VAD kan skolan ge som inte en engagerad förälder kan ge bättre?!
    I f-klass tog jag mig friheten att hämta henne lite tidigare vissa dagar, så att vi skulle kunna gå på teater på biblioteket osv…
    Nu går hon i tvåan. Det är skolplikt. Fortfarande är hon den enda som inte har fritids. Hon vill verkligen inte gå på fritids och tycker inte att skolan är någon höjdare heller… Det hon kan (och det är mycket!) är till 99% sånt som vi lärt oss genom när vi varit tillsammans.
    Hon började skolan förra veckan (Skåne) och jag känner sorg varenda dag. Jag saknar henne, jag vet att jag skulle ge henne mer kunskap, trygghet och stöd än vad skolan kan.
    Det är hemskt. Jag saknar sommarlovet. Jag saknar all tid vi hade tillammans innan skolan började.

    Du skrev att alla tror att du fött många barn för att få vara hemma länge. Jag kan få höra att jag knutit an för hårt, pga ”bara” ett barn. Jag tror att det är samma uttryck för samma sak; oförståelse. Det är inte alla som kan känna denna enorma glädje och tillfredsställelse att vara med sitt/ sina barn, Jag föraktar inte dem och då ska de banne mig inte förakta mig heller!

    Jag är fortfarande en ”hemma-mamma”. Har en make som tjänar så pass mycket att jag kan vara hemma. Jag hämtar ”tidigt” från skolan. Klockan 13.50 är dagen slut. Numera märker jag att klasskompisarna är avundsjuka att vår dotter alltid har en närvarande mamma. Jag tycker ärligt synd om de barn som är i skolan från 7 – 17 varje dag….

    Jag förstår dig. Helhjärtat!

    Kram och lycka till!

    1. Stina

      Varför tycker du synd om dom barnen? Det finns föräldrar som inte har något val, som hur än de prioriterar måste jobba för sin försörjning. De kanske mår dåligt för det, Men de är inte sämre föräldrar för det. Det är ju lite det du hävdar när du säger att du tycker synd om barnen. Man kan väl istället enas om att vi för olika val i livet, frivilliga eller ofrivilliga. Det är inte synd om barnen som är på fritids. Barn som far illa av olika anledningar i hemmet, våld, alkohol, droger, DOM är det synd om.

      1. Mie

        Jag tror du såg att det är JAG som tycker så – utifrån mina åsikter om att barn mår bäst i hemmamiljö. Jag frågade inte om din åsikt?
        Jag tycker synd om de barn som måste vara i skolans miljö mellan 7 – 17. Det är stora grupper, det är hög ljudnivå, det är få pedagoger, det är torftigt mellanmål i stressig miljö och för många är det dessutom dåliga lokaler med undermålig ventilation. Det blir många konflikter på fritids pga ovanstående faktorer. Det är få vuxna som skulle tycka att det är en trevlig miljö att vistas i.
        Jag vet väl också att många inte har något val utan måste ha fritids långa dagar. I kommunen, samhället jag bor i är det så gott som 100% akademiker, många sätter sin karriär före barnens väl. Många av dessa föräldrar skulle kunna lägga tider annorlunda, men gör det inte. Jag anser att det är synd om de barnen. Jag anser att barn som slipper långa dagar på fritids och förskola kan skatta sig lyckliga.

        Att det är mer synd om barn som far illa är självklart. Det är en helt annan fråga och känns bara patetiskt att dra upp i detta sammanhang.

        1. Stina

          Jag (jag) tycker det är lina patetiskt att hävda att det är synd om barn som går på fritids. Det finns kanonbra fritids så synd att du verkar ha bara dåliga erfarenheter (eller info) om fritids. Jag har haft två
          Olika som fungerar alldeles utmärkt bra trots många barn!

      2. Sassan

        Det finns faktiskt barn som knappt vill gå hem från fritids för att de har det så bra! En del barn som är väldigt utåtriktade får mycket energi av att ha andra barn omkring sig. På samma vis som vissa vuxna laddar batterierna genom att umgås med folk och vissa laddar batterierna genom att vara ensamma.

          1. My

            Barnen har vänner och roliga aktiviteter på fritids…..,har definitivt inget med hemmiljön att göra. Men spm sagt, vi ser livet genom olika ”glasögon” den saken är klar och JA jag är helt övertygad om att både Stina och jag är minst lika bra mammor som du. ??

  33. pernilla holmen

    Hej Carola, jag tycker absolut inte att du är knäpp på något sätt eller att du tänker eller känner fel, jag har precis samma ångest med mina barn, jag älskar att vara med dom o ha dom nära, vill inte lämna bort dom, jag har varit hemma med dom i 21 år, det känns både svårt o jäääätte jobbigt, när dom inte är liten längre,,, som du sa när små barns åren är över, o allt det underbara med det försvinner, jag förstår precis hur du känner o hur ledsen du känner dig, med all rätt, jag har också gråtit mycke av just samma orsak som du, förstår dig så väl, sänder många styrke kramar till dig o du ska göra det som känns rätt för dig o dina barn, vad än andra tycker,,,

  34. Ida

    Tack för att du är så ärlig. Har 2 barn och efter varje lov kommer den där känslan tillbaks. Jag vill vara med mina barn och dom med oss.
    Vi har husvagn som för övrigt barnen älskar och anledningen är att vi få är nära och tillsammans. När Vi är på semester springer inte våra barn likt många andra barn och letar kompisar…… funderade en del på det nu i sommar…. kom fram till att anledning är ju den att vi är tillsammans med barnen. Vi badar med dem, spelar spel osv….. de har inget behov av kompisar just då. Vi tycker alla om det och har behov av varandra. Förstår dig och kan känna din smärta. Du och Jamie blev.ju tvingade att få ett starkt band för att överleva den sorgen. Klart som fam det känns extra hårt. Minnen och känslor blossar upp och förändringar ska ske..ni ska lära er att stå på egna benet efter att varit ett starkt vi i flera år.du har rätt till dina känslor. Styrka och kram till dig.

Allmänt

Kommentarer…

Ibland undrar man hur det är ställt med folk.

På det här inlägget, som jag skrev på fyraårsdagen efter att jag blev dumpad (alltså i februari)så ramlade det in en kommentar nyss.

 

Oändligt med fritid och cash
a@b.se
80.217.107.8
Du är inte så het på marknaden med den armada av ungar du producerat va ? Att själv vilja befolka världen själv är väll i och för sig inte något märkvärdigt, men som sagt det blir nog svårt att få någon arm man att vilja ha något stadigt… Får rysningar av tanken….

 

Jag kan inte säga att jag blir ledsen över vad idioten skriver, men jag blir lite oroad över hans (antar att det är en man, Eller man och man förresten, en mes är nog mer rätt, hehe) tajming.

Att posta den kommentaren under ett inlägg där jag lämnar ut mig känns mest bara plumpt och korkat. Elakt kanske.

Först skrattade jag rätt rått och svarade som sanningen är att RIKTIGA MÄN har inga problem med antalet ungar och att han dessvärre aldrig skulle ha någon chans;)

Men sen blev det en lite besk smak i munnen av just det faktum att han kände sig tvungen att trycka till mig med det här under just ett sånt inlägg. När man redan ligger på knä, så kommer det en spark till. Det är liksom sånt som kan få folk att bryta ihop. Det som kan vara den berömda droppen.

Det skulle kunna vara så även i mitt fall.. Skulle ha kunnat vara det som fick mig att lämna in handduken, om det vore så att jag kände mig ratad och inget hellre ville än att ha ett förhållande.

Men jag känner mig inte speciellt nedtryckt eftersom jag faktiskt fått väldigt många bevis för att det han skriver är hans egna inskränkta åsikt. Säkert fler än han som tycker så, men som sagt – de RIKTIGA MÄNNEN fattar att det inte är negativt med många barn utan tvärtom en gåva:)

Jag erkänner villigt att jag blev förvånad första gångerna det hände, men faktum är att män blir extremt imponerade ofta. Över att jag råddar ett fotbollslag själv.  Över att jag är glad och fräsch. Över att jag inte backar. Över att jag står för mina åsikter. Över att jag ser ut som jag fött noll barn.  Just detta imponerar väldigt mycket;) Och jodå det syns, men kanske inte vid första anblicken;)

Jag är inte singel idag för att jag inte haft möjligheter till ett förhållande, jag är det för att jag faktiskt väljer det. Jag trivs med det:) Jag behöver ingen man, jag har levt med en i 26 år och det är skönt att bestämma enväldigt. Det kanske är provocerande?

Om jag träffade på det här puckot ute så skulle han mest troligt inte rysa av tanken på vad han nu menade…;)

Men, han skulle inte ha en chans, för jag genomskådar folk ganska direkt. Jag har sällan fel i mitt första intryck av folk, och en snubbe med den mentaliteten skulle jag såga jäms med fotknölarna.

Jag menar nu inte att alla som inte tycker det är coolt och imponerande med massa ungar är töntar och idioter;) Jag förstår mycket väl att det är aningens suspekt i många människors ögon, både män och kvinnor, men att döma sådär och känna sig tvungen att meddela mig det, under ett känsligt inlägg…det är osmakligt.

Eller kanske oschysst. Jag får vibbar av en mobbare.

En feg rackare som mest troligt snackar skit bakom allt och alla.

Man får så jättegärna fråga mig om allt. Det vet ni:) Ibland svarar jag inte eftersom det av någon anledning känns för privat, men fråga får man alltid. Delge sina åsikter också, det är helt i sin ordning, den här bloggen består av ER och mig. Men det här är ingen fråga, det är ett taskigt påhopp. Och sånt känner jag inte att jag har lust att ta. Ta ingen skit, ni vet;)

 

Jag antar att han ville såra, och tänkte bara tala om att det misslyckades 🙂

Jag kan inget annat än beklaga honom som har en så taskig syn på livet och hoppas att han inte lyckas såra någon annan. För han är väl som de flesta taskmörtar och går vidare till nästa offer.

Skaffa dig ett liv och lite hyfs.

 

Kommentera

  1. Anna

    Tror inte det är en man som skrivit det, ganska säker på att det är en kvinna och samma person som skriver massa skit på olika bloggar, har sett liknande kommentarer även hos Mirka ju och även hos andra bloggerskor, känner igen direkt när hen skriver. Hen vill gärna trycka ner några av er bloggerskor, verkar reta sig på det mesta och hon verkar väldigt bitter och avundsjuk. Tragiskt.

  2. Lena

    Tycker du är så go, fin & genuint äkta <3 Älskar din blogg som jag halkat in på för någon månad sedan via Mirka 😉 som jag åxå känner är en varm & fin människa <3

    Önskar dej med familj en underbar Midsommar <3

  3. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Massor av kramar till dig, Carola <3 Kommentaren det handlar om är, tja, jag kan inte så fula ord som den borde benämnas med. Och om det är en man, nej, man kan det inte vara, måste vara något som inte kan benämnas, varken man eller kvinna. Kanske en ny "DET" 😉 Jag har nyss läst inlägget du skrev i februari och det gör ont att läsa, mycket ont. Och det allra värsta är exmakens beteende mot barnen. Men, om jag fattat det hela rätt, har han verkligen ett barn tillsammans med det????? Fattar inte hur det kan hänga ihop? X:et som (enligt honom själv) "påtvingats så många barn tillsammans med dig beslutar sig ändå för att skaffa ett till barn???!!!! Den ekvationen går inte ihop 😛 Eller? Hur som helst, du är en fantastisk Mamma som tar så väl hand om dina barn <3 All heder till dig, Carola 🙂 Kram

  4. Sara

    Vilka vidriga människor det finns. Inte så het på marknaden bara för man har många barn?! Du är ju en milf (om jag får uttrycka mig så). Dom är extremt heta på marknaden. Både bland unga och äldre män. Vad tramsigt att kalla det för marknad förresten som om det vore nån slags köttmarknad. Och vaddå att nån inte är tillräckligt het. ALLA människor är tillräckligt het på marknaden för någon. Du är en snygg, sexig, stark, smart, rolig kvinna. Du kommer inte ha några som helst problem att hitta en bra karl den dagen du vill det. Och såna män som tänker så att dom inte vill ha en kvinna bara för hon har barn dom männen är ändå inget att ha så det är ingen förlust.

  5. Ulrika

    Jag får mera känslan av att det är en kvinna som skrivit kommentaren. Dessa taskiga kommentarer är väl ofta besserwissrar som skickar, Människor som antagligen inte har så roligt liv själva och känner att det blir lite bättre om man får tycka till och ha åsikter om hur andra ska sköta sitt. Förstår att det är svårt men välj istället att tycka synd om dessa människor. De har det antagligen inte så roligt eller inte så mycket vänner,, kärlekslöst och kanske därför de är avundsjuka på din stora familj. Jag tror dessutom att de ofta inte är så världsvana och har därför åsikter som är lite udda och inskränkta. Ut med dem i verkligheten istället så inser de snart att livet inte alltid är svart eller vitt och att alla gör sitt bästa efter sina förutsättningar.

  6. Ullis

    De män som ger sådana kommentarer anser jag är patetiska och känner sig hotade. Hotade på sådant sött att de ser hur starka vi är och att vi klarar oss utan dem. Fick själv en sådan kommentar nyss som handlade om att jag skulle få svårt att träffa någon ny då jag klara mig själv och är praktiskt lagd. Männen skulle känna sig hotade då de vill vara den starke och ta hand om kvinna. Han som så det fick svaret att det är riktiga män som förtjänar mig. 9 barn eller 1 barn som i mitt fall så väljer vi själva om vi vill ha ett förhållande och jag anser att vi är värda dem bästa

  7. Anette

    Det är ju det som är baksidan med nätet idag :(. Att folk täcks skriva vad som helst. Ja, precis, det kunde ju ha knäckt dig. Läser också på Mirkas sida, på hennes kommentarer. Otroligt elaka människor och besserwissrar det finns!! Man blir på riktigt jättelessen på hennes vägnar också. Håller också med om att du är ju fräschare än vad många barnlösa i samma ålder är :). Du träffar nog nån om och när du sen vill :). Trevlig midsommar!!

  8. Ida

    Vilken okänslig kommentar. Tror inte att du har några problem med att träffa någon den dag du känner dig redo för det.

  9. Cecilia

    Det är bedrövligt. Kan man inte ta reda på vem den hemska människan är och på något sätt anmäla/skicka ett lass med sopor i brevlådan eller liknande? Man blir mörkrädd över hur en del människor beter Skv.

Allmänt

Skilsmässa

För att vakna på morgnarna så brukar jag plocka fram mobilen och slökolla igenom typ instagram och Facebook. Antar att jag inte är ensam om det… ;)Har jag bråttom så struntar jag i det, men oftast så kvicknar jag till rätt lagom. I morse så dök den här bilden upp som det första jag såg. Kass mobilbild.

fyra år sen

Det är från skolavslutningen 2013, för fyra år sen alltså.

Ni vet vad som hände det året. I februari så reste sig min man och gick. Från mig, men även från barnen. Och den här bilden skar till rakt in i hjärtat. Hur i hela friden kunde han?? Hur faaaaan kan man bara lämna de här tre småttingarna? De var inte fyllda 2,4 och 6 år. Alla fyller senare på året.

Förutom de här som inte var skolbarn då, utan var hemma heltid med mig, så hade jag ju även sex skolkids.

Det är för mig så obegripligt, hur kan man som förälder bara dra? För det var så det var, det finns inga förmildrande omständigheter av något slag. Han gick. Utan ett ord, utan en förklaring, utan att svara på barnens frågor. Eller mina. Svarade inte på sms, eller om man ringde. Försvann liksom från jordens yta.

När den här bilden togs så visste inte så många, men väldigt många spekulerade. Vi hade alltid varit båda två på alla avslutningar så massor av folk frågade efter honom, och jag stod där och ville inte vara någon ”partypooper” Vad fan säger man?

”Nämen han drog ju, jag har inte sett honom sen i februari.” Det funkar liksom inte, inte en sån här dag.

Man kan inte göra så mot folk som är glada och ser fram emot en fin avslutning. I stället slingrade jag mig, och svalde gråten.

Länge, länge trodde jag att han gått in i väggen, fått en depression, en psykos kanske. Jag försvarade honom med det, men han har alltid hävdat att han är och har varit fullt frisk hela tiden.

Så då var han väl bara…vaddå? Elak? Inte vet jag.

Men ibland kommer en käftsmäll så här, ofta i form av en bild. Ungarna ser ju deppiga ut, men det var de inte, de var skittrötta;) Men JAG var deppig. Jag var så långt under isen som man kan vara, och som jag kämpade för att hålla nästippen över vattenytan. Fy faaaaaan.

De där små ungarna…. bara stänga dörren och kapa banden. Band som inte finns där idag. Vissa av barnen har inte pratat med honom sen februari 2013. Flera av dem har bara kallpratat så kort som möjligt. De minsta har ju nån form av relation, men jag är osäker på hur de egentligen uppfattar den. Är han en pappa, eller bara en rolig gubbe som gör coola grejer med dem?

Tiden läker inte alla sår, inte på långa vägar, men den gör saker uthärdliga. Man läker på nåt vis, det gör man. Jag är en annan person idag, men jag trivs väldigt bra med den personen 🙂

Jag kan vakna och somna med gott samvete, jag har gjort allt för att mina barn ska må bra. Jag har säkerligen inte gjort alla rätt, men jag har försökt göra rätt, och det räcker väldigt långt.

 

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men just nu är det väldigt VÄLDIGT mycket skilsmässor runt mig. De berör inte mig personligen, vilket jag är tacksam över, det känns som att jag haft mitt av otrohet och skit.

Men det berör vänner och bekanta, Och då blir jag ledsen för deras skull, för jag vet ju exakt vilket jävla helvete det är. Vad det är de är mitt uppe i, vad de måste igenom. Hur den där ångesten river och sliter och hur det påverkar allt. Jag fattade aldrig det innan jag själv satt där. Ingen kan föreställa sig det.

Det är olika slags skilsmässor, dels de rätt schyssta, men även de fula. Varför?

Mycket otrohet från män… I flera fall otrohet men de vill ändå ha sin fru kvar. Jojo, den där kakan, man vill ju gärna både äta den och ha den kvar. Men det funkar sällan så, varför fattar de inte det? Varför riskerar de sitt äktenskap? Sina barn? För vem vill på allvar missa hälften av sina barns liv för lite hankypanky på sidan av?

Eller hela. En av mina bekantas soon-to-be exmake, han tar sitt pick och pack och flyttar till Kina.

Ja, KINA: Det blir jävligt svårt med varannan vecka då.

 

Nu tror jag inte på varannan vecka, om man enbart ser till barnens bästa. Jag tror att barn behöver EN fast plats.

Det är ju sjukt tabu att säga så:) Men det skiter jag i.

Jag begriper ju att alla normala föräldrar vill ha sina barn så mycket som det bara är möjligt, och jag kan inte komma upp med en klockren lösning på hur man gör. Det finns ju ingen optimal lösning. Jag dömer ingen, och vill inte strö salt i några sår.

Men det minsta man kan begära av folk innan de hoppar i säng med någon annan är väl att de tänker efter lite…och funderar på om det är värt det? Om inte annat så för sina barns skull.

 

 

Jag är tacksam över att inte tvingas missa hälften av mina barns uppväxt. Även om det stundtals är meckigt att få ihop det hela.  Och jag tror att de trots allt mår bäst av att få bo hos bara mig. Av flera anledningar. Så nåt rätt gjorde han ändå i hela den här soppan, mitt ex, även om han inte gjorde det medvetet.

 

Fast när den där bilden dök upp i morse så stack det till ovanligt mycket.

De var så små.

 

 

 

fenix

 

 

Kommentera

  1. Nina

    Ja hur fan kunde han? Tur att sånna dickheads har exfruar som dig som reser sig stark efter varje motgång och som kämpar för sina barn. Du är en skitbra morsa! Undrar när hans samvete ska vakna, när han inser så mycket ont han gjort sina barn? Kanske aldrig-

  2. S

    Jag blir både stärkt och sorgsen av din blogg. Inte så många vet vilket helvete jag genomlevt det senaste 1,5 åren.. Här var det en resande make och pappa som bestämde sig för att flytta till andra sidan jordklotet och därefter 1 år senare skilja sig..
    Utlovade besök uteblev och barn på 4,6 och 6,5 fick uppleva att deras högt älskade pappa försvann. De har träffat honom 1 gång på 1,5 år. Helt jävla vansinnigt när man skriver det så här men det är sant.
    Tror inte att jsg ens känt efter hur det faktiskt känns inuti och tur är nog det för frågan är om jag hade orkat streta på då.

    Det är ju som du säger, så ofattbart hur någon bara kan gå ifrån sina små barn? Mig skiter jag i, jag behöver ingen! Men barnen..

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Kommer aldrig fatta hur det står till i huvudet på sådana människor…. stor kram❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  3. Sara

    Jag förstår inte varför människor har förhållanden överhuvudtaget. Har man inget förhållande slipper man ju allt sånt här med otrohet, bli lämnad osv. Jag förstår inte hur folk kan utsätta sig frivilligt för det när man kan va singel istället. SÅ fantastiskt är det inte att ha en man. Och sex kan man ju få ändå. Tycker det är fantastiskt att leva själv. Har gjort det nu i 10 år och kan inte tänka mig nåt annat igen. Men alla är ju olika såklart. Många vill dela livet med nån men riskerna är ju så extremt höga. Det finns många andra man kan dela livet med.

  4. Hanna

    Ja det där med otrohet..jag lever med det nu. Med en sambo som älskar och åtrår en annan men ändå anser att han ska få bo kvar. Han har blivit kär i sin 15 år yngre kusin i sitt hemland. Han har skickat pengar till henne. Han skriver att han älskar henne. Hon har skickat nakenbilder på sig. Och henne har jag pratat med! Då sa hon du är välkommen till ×××× ( sambons hemland).. de har alltså ljugit för mig på ett vidrigt sätt båda två. Jag känner mig gammal och förbrukad och dum. Ful . Jag har fött barn och är alltså 15 år äldre. Ni kan tänka er hennes kropp (hon har inga barn) och min kropp vilken skillnad. Jag skäms över att han sett mig naken och sedan beundrat hennes magnifika kropp med jätte tuttar. Detta är inte första gången men klart den värsta. Nu är han rasande på MIG för att jag vill att han flyttar och att jag vill ha ett eget liv. Han kallar mig massor av fula saker. Vidriga saker. Aldrig en man igen.

  5. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Carola, det knöt sig i magen på mig då jag läste din text och det gör så ont med tanke på att bli lämnad ensam på detta viset. Jag kan inte heller förstå hur man kan lämna sina barn då de är så pass små. Tur ändå att de har en mamma som gör det bästa hon kan för sina barn. Kram

  6. Marina

    Stor kram till dig.
    Du är stark och dina barn kan inte få en bättre mamma.
    Man gör ALDRIG rätt hela tiden men så länge man gör sitt bästa så är det tillräckligt.

    Jag skulle inte kunna leva utan mina två barn även om de driver mig till vansinne i bland.
    Men det bästa man kan göra som förälder är att finnas där 🙂

  7. Carina H

    Ja, vem f..n skulle inte fundera på vad som hänt. nu har jag läst din blogg länge och vete f…n om han ens är värd att vara förälder. man glömmer inte sina barn om man är normal i skallen. jag blir så förbannad när jag bara tänker på detta beteende som vissa föräldrar har. men jag tycker att DU har gjort det super bra som ensam förälder, så slå dig själv på bröstet och skrik F..N VAD JAG ÄR BRA!!!!

  8. Jenny

    Du är så fantastiskt! Jag är gravid med mitt första barn och kommer att vara ensamstående. Brukar tänka på dig när det känns tufft. Du är en stor inspiration. Hoppas du och ungarna får en fantastisk sommar ❤
    Kram

  9. carina

    Det är ju bara hans förlust,för jag antar att dom roliga utflykterna inte kommer vara så lockande när dom kommer upp i ålder. När dom blir tonåringar kanske det är annat som lockar, t ex kompisar och då tappar han den lilla kontakt han haft med dom också. Så HAN är den stora förloraren här,även om han inte fattar det. Så heja dig Carola, du gör det så bra, kramar från Piteå:-)

  10. N.

    När barnen kommer upp i åldern och mognar så förstår dom vilken fantastisk mamma dom har! Kanske söndagarna känns häftiga med den coola gubben när det görs en massa saker, men det är bara nu. Just nu kanske det är bara bra att ungarna åtm har nån relation med han men i framtiden lär dom nog inte vara så imponerade över honom. Du gör ett helt otroligt jobb!!!

  11. K

    Åh, så fina barnen var och är fortfarande. Vilken sorglig, vacker och fin text. Det knyter sig i magen av sorg och smärta. Jag förstår inte heller. Du är så stark. Du är så fantastisk. Vilken lycka att barnen bor med dig hela tiden. Ett sådant svek är irreparabelt, lever kvar för alltid. Stor kram till dig!!!

Visa alla 19 kommentarer
Allmänt

Lustigt olustigt

Jamie snart  sex år,har massa funderingar just nu. Han frågar om allt.

”Mamma, hur gör man cocacola?” ”Mamma, hur gör man bilar?” ”Mamma, hur gör man vapen?” ”Mamma, hur gör man studsmattor?”

Mamman kan inte svara:) Jag har väl ingen aning liksom. Eller jo klart jag har men det är inte så enkelt att förklara. Dessutom lyssnar han ju inte;)

I går började han först prata om en killkompis till mig.

”Mamma, var bor K?”

”Mamma, när kommer han och hälsar på?”

Han babblade och babblade, och nöjde sig med att vi snart åker och hälsar på. Så funderade han en lång stund. Så kom det.

”Mamma, vem var du gift med?”(min kompis är gift) Jag sa att jag ju varit gift med pappa.

”Pappa?” Högst förvånad.

Ja, med pappa.

”Din pappa?” Han såg riktigt jäkla tveksam ut, och skepsisen lyste ur ögonen på honom när jag förklarade att det ju var hans pappa jag varit gift med. Vi är ju dina föräldrar, sa jag.

Han upprepade meningen och skakade på huvudet. Så konstigt! Hade jag varit gift med hans pappa?

 

Jag inser att det egentligen inte är ett endaste dugg lustigt, även om jag tyckte det var lite dråpligt just då. Men Jamie har inget minne av att ha sett mig och sin pappa ihop. Någonsin. Inte ens att vi pratat.

Han var ett och ett halvt år när pappan dunstade. Han har inget minne av att han har bott ihop med sin pappa. Han har inga minnen av sin pappa och mamma tillsammans. Han har inga minnen av vardag med sin pappa. Han har inga minnen av att ha sett sin pappa och mamma prata. Det har liksom inte hänt sen den där dagen för drygt fyra år sen. Det är riktigt sorgligt.

Det enda han har är några timmar varannan söndag eller onsdag med en snubbe som anstränger sig deluxe för att hitta på roliga saker, som aldrig säger nej eller tillrättavisar, som aldrig följer med till tandläkaren eller affären, utan bara är en rolig gubbe. Som hämtar och lämnar dem vid grinden.

 

För honom är en normal familj en med en mamma och massa ungar:)

Han ser ju de andra barnens pappor, alla andra på gatan är gifta, men fattar han att hans pappa är en pappa på samma vis som grannungarnas? Eller är en pappa bara ett ord, som ett namn liksom?

Jordan kommer inte heller ihåg speciellt mycket av hur det var när vi var en familj, men Lovelia och uppåt minns ju. På sätt och vis kanske det är enklare för Jamie, för han har inte förlorat något på samma vis som de äldre kidsen?

Jag vet faktiskt inte. Jag har inte tänkt på det eftersom det inte går att göra så mycket åt. Men det fick mig att bli lite ledsen.

Jamie är MIN. Bara min, Det är jag som fostrar och älskar honom. Det är jag som är hans trygghet, Det är jag som funnits där 24/7 sen han föddes. Men han har en pappa.

Som han blev skitförvånad över att hans mamma varit ihop med. Jag har inte kunnat agera annorlunda i den här soppan, men hans pappa hade. Men valde en annan väg.

Missförstå mig inte nu, jag är inte deppig, jag bara analyserar. Jag blev tagen på sängen av Jamies förvåning.

Jamie själv skuttade iväg och var som vanligt superhappy, så han lider ju inte av det. Såklart eftersom han inte vet något annat. Men ni vet, ibland slår det till. Undrar om det allt kommer vara så? Kommer jag alltid få vara beredd på att få en flashback som en smäll i magen?

Jag saknar honom inte. Jag gör verkligen inte det, eftersom han inte är den man jag kände. Men jag kan sakna det liv jag hade, den man han var.

Jamie vet inget om det livet, så för honom borde det inte göra ont, eller hur?

Ja så är det. Jag bestämmer det. Det räcker med att det är sju eller åtta barn som är sårade in i själen, om det nionde slipper är det toppen:)

 

Det här blev nog inte så kul…det var inte meningen;) men det blir så ibland. Man börjar på något som svävar iväg till nåt annat. Det kanske låter som om jag är deppig, men det är jag inte det minsta. Det är mer tankar som behövde sorteras. Sättas ord på. Nu har jag fått göra det, tack:)

Jag återkommer under dagen:)

 

 

Kommentera

  1. Cecilia

    Du skriver ärligt och sant, jag känner igen mig i mycket. Mina döttrar är ganska stora nu, vi har gått igenom mycket . En slitsam skilsmässa när döttrarna var små 6 och 10 ,en smutsig sådan med lögner och svek inblandade (dock inte jag)… Vi hade varannan vecka, jag fick alltid hem ledsna otrygga barn. X levde med en kvinna som älskat mina barn från första stund, de fick även ett syskon. De separerade även de så då rämnade deras vardag där hos X. Den äldsta var då 14 hon bröt med pappa, Den yngsta kastade han ut när hon var 15. Sedan dess är dom aldrig med pappan,dom vill inte .Dom har inte träffat honom på ett par år. Men syskonet och bonusmamma har vi tät kontakt med. De har mormor och morfar och andra i deras närhet som betyder mycket. Jag träffade mitt livs kärlek för ett par år sedan och han är en engagerad vuxen i deras liv. Han är den döttrarna vill ha som morfar till sina framtida barn. Vi har det alldeles utmärkt utan pappan. Det är han som är förloraren om det nu finns någon sådan. Jag har slitit mitt hår,jag har gråtit och skrikit,men kärleken till barnen övervinner ju allt,man gör allt för dom. Jag är inte bitter trots allt för relationen gav ju mig det finaste jag har. Min äldsta kallar mig ”mampa” för jag är två föräldrar i en precis som du är ?

  2. mikaela

    Känner så igen mig i mycket du skriver. Har skrivit det nångång förut men tål att sägas igen. Många ggr när det varit riktigt jobbigthar jag funnit tröst i dina ord o din blogg för fast man har andra att prata med så kan ingen riktigt förstå. Så TACK !!! Har sedan 2,5 år bott ensam med mina tre barn ( de träffar sin pappa 3h/v) Livet var ganska jobbigt redan 2,5 år innan han for. Nu har jag o barnen landat i vad som blev vårt liv, inte det jag ville ha o önskade mina barn men ett annat liv som är helt bra det också. Yngsta här kommer inte heller ihåg att han nånsin levt med sin pappa o häromdagen kommer min dotter med tårarna i ögonen o berättar hur eländigt det ska bli med att hennes barn inte kommer att ha mormor och morfar i samma hem. Auts vilket slag i magen. (Barnens morföräldrar har blivit superviktiga senaste åren) Känner mig så ensam ibland samtidigt som det kan vara skönt att bestämma allt själv efter många jobbiga år. Lite tudelat detdär. Saknar inte heller mannen han är nu o varit senaste åren men saknar djupt våra år tillsammans o livet vi hade då. Sörjer att barnen inte fick en hel familj men skulle aldrig kunna ta honom tillbaka även om tillfälle gavs. Tårarna o grubblerierna är slut men en liten ilska o sorg kan nångång dyka upp.

    1. familjenannorlunda
      familjenannorlunda

      Jag förstår dig fullt ut, och på samma vis som du funnit tröst i mina ord, så har kommentarer som din stöttat MIG oerhört mycket❤️

  3. Martina

    Det kanske inte var ett roligt-haha inlägg, men för mig var det ändå väldigt roligt att läsa. Det som är så kul med att följa dig att det känns alltid så äkta, det är upp, ner och mitten. Det känns som att man får höra vad som på riktigt händer, ingen uppsnoffsad fasad jämt. Heja dig 🙂

  4. Nenne

    Jag tror inte han lider ❤️ Eftersom han inte vet annat. Jag själv träffade bara min mamma högst en gång i månaden från att jag var 2 år. Men led aldrig av det tror jag ? Som sagt, man vet ju inget annat 🙂

  5. Elin

    Hej, för att visa hur CocaCola tillverkas titta in på Matgeeks (Johan Hedberg, är från Uppsala) youtube där han har filmat hur det går till, finns säkert fler filmer som kan tillltala din son om hur olika saker tillverkas.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing