Allmänt

Skilsmässa

För att vakna på morgnarna så brukar jag plocka fram mobilen och slökolla igenom typ instagram och Facebook. Antar att jag inte är ensam om det… ;)Har jag bråttom så struntar jag i det, men oftast så kvicknar jag till rätt lagom. I morse så dök den här bilden upp som det första jag såg. Kass mobilbild.

fyra år sen

Det är från skolavslutningen 2013, för fyra år sen alltså.

Ni vet vad som hände det året. I februari så reste sig min man och gick. Från mig, men även från barnen. Och den här bilden skar till rakt in i hjärtat. Hur i hela friden kunde han?? Hur faaaaan kan man bara lämna de här tre småttingarna? De var inte fyllda 2,4 och 6 år. Alla fyller senare på året.

Förutom de här som inte var skolbarn då, utan var hemma heltid med mig, så hade jag ju även sex skolkids.

Det är för mig så obegripligt, hur kan man som förälder bara dra? För det var så det var, det finns inga förmildrande omständigheter av något slag. Han gick. Utan ett ord, utan en förklaring, utan att svara på barnens frågor. Eller mina. Svarade inte på sms, eller om man ringde. Försvann liksom från jordens yta.

När den här bilden togs så visste inte så många, men väldigt många spekulerade. Vi hade alltid varit båda två på alla avslutningar så massor av folk frågade efter honom, och jag stod där och ville inte vara någon ”partypooper” Vad fan säger man?

”Nämen han drog ju, jag har inte sett honom sen i februari.” Det funkar liksom inte, inte en sån här dag.

Man kan inte göra så mot folk som är glada och ser fram emot en fin avslutning. I stället slingrade jag mig, och svalde gråten.

Länge, länge trodde jag att han gått in i väggen, fått en depression, en psykos kanske. Jag försvarade honom med det, men han har alltid hävdat att han är och har varit fullt frisk hela tiden.

Så då var han väl bara…vaddå? Elak? Inte vet jag.

Men ibland kommer en käftsmäll så här, ofta i form av en bild. Ungarna ser ju deppiga ut, men det var de inte, de var skittrötta;) Men JAG var deppig. Jag var så långt under isen som man kan vara, och som jag kämpade för att hålla nästippen över vattenytan. Fy faaaaaan.

De där små ungarna…. bara stänga dörren och kapa banden. Band som inte finns där idag. Vissa av barnen har inte pratat med honom sen februari 2013. Flera av dem har bara kallpratat så kort som möjligt. De minsta har ju nån form av relation, men jag är osäker på hur de egentligen uppfattar den. Är han en pappa, eller bara en rolig gubbe som gör coola grejer med dem?

Tiden läker inte alla sår, inte på långa vägar, men den gör saker uthärdliga. Man läker på nåt vis, det gör man. Jag är en annan person idag, men jag trivs väldigt bra med den personen 🙂

Jag kan vakna och somna med gott samvete, jag har gjort allt för att mina barn ska må bra. Jag har säkerligen inte gjort alla rätt, men jag har försökt göra rätt, och det räcker väldigt långt.

 

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men just nu är det väldigt VÄLDIGT mycket skilsmässor runt mig. De berör inte mig personligen, vilket jag är tacksam över, det känns som att jag haft mitt av otrohet och skit.

Men det berör vänner och bekanta, Och då blir jag ledsen för deras skull, för jag vet ju exakt vilket jävla helvete det är. Vad det är de är mitt uppe i, vad de måste igenom. Hur den där ångesten river och sliter och hur det påverkar allt. Jag fattade aldrig det innan jag själv satt där. Ingen kan föreställa sig det.

Det är olika slags skilsmässor, dels de rätt schyssta, men även de fula. Varför?

Mycket otrohet från män… I flera fall otrohet men de vill ändå ha sin fru kvar. Jojo, den där kakan, man vill ju gärna både äta den och ha den kvar. Men det funkar sällan så, varför fattar de inte det? Varför riskerar de sitt äktenskap? Sina barn? För vem vill på allvar missa hälften av sina barns liv för lite hankypanky på sidan av?

Eller hela. En av mina bekantas soon-to-be exmake, han tar sitt pick och pack och flyttar till Kina.

Ja, KINA: Det blir jävligt svårt med varannan vecka då.

 

Nu tror jag inte på varannan vecka, om man enbart ser till barnens bästa. Jag tror att barn behöver EN fast plats.

Det är ju sjukt tabu att säga så:) Men det skiter jag i.

Jag begriper ju att alla normala föräldrar vill ha sina barn så mycket som det bara är möjligt, och jag kan inte komma upp med en klockren lösning på hur man gör. Det finns ju ingen optimal lösning. Jag dömer ingen, och vill inte strö salt i några sår.

Men det minsta man kan begära av folk innan de hoppar i säng med någon annan är väl att de tänker efter lite…och funderar på om det är värt det? Om inte annat så för sina barns skull.

 

 

Jag är tacksam över att inte tvingas missa hälften av mina barns uppväxt. Även om det stundtals är meckigt att få ihop det hela.  Och jag tror att de trots allt mår bäst av att få bo hos bara mig. Av flera anledningar. Så nåt rätt gjorde han ändå i hela den här soppan, mitt ex, även om han inte gjorde det medvetet.

 

Fast när den där bilden dök upp i morse så stack det till ovanligt mycket.

De var så små.

 

 

 

fenix

 

 

Kommentarer

  1. Nina

    Ja hur fan kunde han? Tur att sånna dickheads har exfruar som dig som reser sig stark efter varje motgång och som kämpar för sina barn. Du är en skitbra morsa! Undrar när hans samvete ska vakna, när han inser så mycket ont han gjort sina barn? Kanske aldrig-

  2. S

    Jag blir både stärkt och sorgsen av din blogg. Inte så många vet vilket helvete jag genomlevt det senaste 1,5 åren.. Här var det en resande make och pappa som bestämde sig för att flytta till andra sidan jordklotet och därefter 1 år senare skilja sig..
    Utlovade besök uteblev och barn på 4,6 och 6,5 fick uppleva att deras högt älskade pappa försvann. De har träffat honom 1 gång på 1,5 år. Helt jävla vansinnigt när man skriver det så här men det är sant.
    Tror inte att jsg ens känt efter hur det faktiskt känns inuti och tur är nog det för frågan är om jag hade orkat streta på då.

    Det är ju som du säger, så ofattbart hur någon bara kan gå ifrån sina små barn? Mig skiter jag i, jag behöver ingen! Men barnen..

    1. familjenannorlunda

      Kommer aldrig fatta hur det står till i huvudet på sådana människor…. stor kram❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  3. Sara

    Jag förstår inte varför människor har förhållanden överhuvudtaget. Har man inget förhållande slipper man ju allt sånt här med otrohet, bli lämnad osv. Jag förstår inte hur folk kan utsätta sig frivilligt för det när man kan va singel istället. SÅ fantastiskt är det inte att ha en man. Och sex kan man ju få ändå. Tycker det är fantastiskt att leva själv. Har gjort det nu i 10 år och kan inte tänka mig nåt annat igen. Men alla är ju olika såklart. Många vill dela livet med nån men riskerna är ju så extremt höga. Det finns många andra man kan dela livet med.

  4. Hanna

    Ja det där med otrohet..jag lever med det nu. Med en sambo som älskar och åtrår en annan men ändå anser att han ska få bo kvar. Han har blivit kär i sin 15 år yngre kusin i sitt hemland. Han har skickat pengar till henne. Han skriver att han älskar henne. Hon har skickat nakenbilder på sig. Och henne har jag pratat med! Då sa hon du är välkommen till ×××× ( sambons hemland).. de har alltså ljugit för mig på ett vidrigt sätt båda två. Jag känner mig gammal och förbrukad och dum. Ful . Jag har fött barn och är alltså 15 år äldre. Ni kan tänka er hennes kropp (hon har inga barn) och min kropp vilken skillnad. Jag skäms över att han sett mig naken och sedan beundrat hennes magnifika kropp med jätte tuttar. Detta är inte första gången men klart den värsta. Nu är han rasande på MIG för att jag vill att han flyttar och att jag vill ha ett eget liv. Han kallar mig massor av fula saker. Vidriga saker. Aldrig en man igen.

  5. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Carola, det knöt sig i magen på mig då jag läste din text och det gör så ont med tanke på att bli lämnad ensam på detta viset. Jag kan inte heller förstå hur man kan lämna sina barn då de är så pass små. Tur ändå att de har en mamma som gör det bästa hon kan för sina barn. Kram

  6. Marina

    Stor kram till dig.
    Du är stark och dina barn kan inte få en bättre mamma.
    Man gör ALDRIG rätt hela tiden men så länge man gör sitt bästa så är det tillräckligt.

    Jag skulle inte kunna leva utan mina två barn även om de driver mig till vansinne i bland.
    Men det bästa man kan göra som förälder är att finnas där 🙂

  7. Carina H

    Ja, vem f..n skulle inte fundera på vad som hänt. nu har jag läst din blogg länge och vete f…n om han ens är värd att vara förälder. man glömmer inte sina barn om man är normal i skallen. jag blir så förbannad när jag bara tänker på detta beteende som vissa föräldrar har. men jag tycker att DU har gjort det super bra som ensam förälder, så slå dig själv på bröstet och skrik F..N VAD JAG ÄR BRA!!!!

  8. Jenny

    Du är så fantastiskt! Jag är gravid med mitt första barn och kommer att vara ensamstående. Brukar tänka på dig när det känns tufft. Du är en stor inspiration. Hoppas du och ungarna får en fantastisk sommar ❤
    Kram

  9. carina

    Det är ju bara hans förlust,för jag antar att dom roliga utflykterna inte kommer vara så lockande när dom kommer upp i ålder. När dom blir tonåringar kanske det är annat som lockar, t ex kompisar och då tappar han den lilla kontakt han haft med dom också. Så HAN är den stora förloraren här,även om han inte fattar det. Så heja dig Carola, du gör det så bra, kramar från Piteå:-)

  10. N.

    När barnen kommer upp i åldern och mognar så förstår dom vilken fantastisk mamma dom har! Kanske söndagarna känns häftiga med den coola gubben när det görs en massa saker, men det är bara nu. Just nu kanske det är bara bra att ungarna åtm har nån relation med han men i framtiden lär dom nog inte vara så imponerade över honom. Du gör ett helt otroligt jobb!!!

  11. K

    Åh, så fina barnen var och är fortfarande. Vilken sorglig, vacker och fin text. Det knyter sig i magen av sorg och smärta. Jag förstår inte heller. Du är så stark. Du är så fantastisk. Vilken lycka att barnen bor med dig hela tiden. Ett sådant svek är irreparabelt, lever kvar för alltid. Stor kram till dig!!!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing