Skilsmässan
Allmänt

Skilsmässa

För att vakna på morgnarna så brukar jag plocka fram mobilen och slökolla igenom typ instagram och Facebook. Antar att jag inte är ensam om det… ;)Har jag bråttom så struntar jag i det, men oftast så kvicknar jag till rätt lagom. I morse så dök den här bilden upp som det första jag såg. Kass mobilbild.

fyra år sen

Det är från skolavslutningen 2013, för fyra år sen alltså.

Ni vet vad som hände det året. I februari så reste sig min man och gick. Från mig, men även från barnen. Och den här bilden skar till rakt in i hjärtat. Hur i hela friden kunde han?? Hur faaaaan kan man bara lämna de här tre småttingarna? De var inte fyllda 2,4 och 6 år. Alla fyller senare på året.

Förutom de här som inte var skolbarn då, utan var hemma heltid med mig, så hade jag ju även sex skolkids.

Det är för mig så obegripligt, hur kan man som förälder bara dra? För det var så det var, det finns inga förmildrande omständigheter av något slag. Han gick. Utan ett ord, utan en förklaring, utan att svara på barnens frågor. Eller mina. Svarade inte på sms, eller om man ringde. Försvann liksom från jordens yta.

När den här bilden togs så visste inte så många, men väldigt många spekulerade. Vi hade alltid varit båda två på alla avslutningar så massor av folk frågade efter honom, och jag stod där och ville inte vara någon ”partypooper” Vad fan säger man?

”Nämen han drog ju, jag har inte sett honom sen i februari.” Det funkar liksom inte, inte en sån här dag.

Man kan inte göra så mot folk som är glada och ser fram emot en fin avslutning. I stället slingrade jag mig, och svalde gråten.

Länge, länge trodde jag att han gått in i väggen, fått en depression, en psykos kanske. Jag försvarade honom med det, men han har alltid hävdat att han är och har varit fullt frisk hela tiden.

Så då var han väl bara…vaddå? Elak? Inte vet jag.

Men ibland kommer en käftsmäll så här, ofta i form av en bild. Ungarna ser ju deppiga ut, men det var de inte, de var skittrötta;) Men JAG var deppig. Jag var så långt under isen som man kan vara, och som jag kämpade för att hålla nästippen över vattenytan. Fy faaaaaan.

De där små ungarna…. bara stänga dörren och kapa banden. Band som inte finns där idag. Vissa av barnen har inte pratat med honom sen februari 2013. Flera av dem har bara kallpratat så kort som möjligt. De minsta har ju nån form av relation, men jag är osäker på hur de egentligen uppfattar den. Är han en pappa, eller bara en rolig gubbe som gör coola grejer med dem?

Tiden läker inte alla sår, inte på långa vägar, men den gör saker uthärdliga. Man läker på nåt vis, det gör man. Jag är en annan person idag, men jag trivs väldigt bra med den personen 🙂

Jag kan vakna och somna med gott samvete, jag har gjort allt för att mina barn ska må bra. Jag har säkerligen inte gjort alla rätt, men jag har försökt göra rätt, och det räcker väldigt långt.

 

Jag vet inte riktigt vad som hänt, men just nu är det väldigt VÄLDIGT mycket skilsmässor runt mig. De berör inte mig personligen, vilket jag är tacksam över, det känns som att jag haft mitt av otrohet och skit.

Men det berör vänner och bekanta, Och då blir jag ledsen för deras skull, för jag vet ju exakt vilket jävla helvete det är. Vad det är de är mitt uppe i, vad de måste igenom. Hur den där ångesten river och sliter och hur det påverkar allt. Jag fattade aldrig det innan jag själv satt där. Ingen kan föreställa sig det.

Det är olika slags skilsmässor, dels de rätt schyssta, men även de fula. Varför?

Mycket otrohet från män… I flera fall otrohet men de vill ändå ha sin fru kvar. Jojo, den där kakan, man vill ju gärna både äta den och ha den kvar. Men det funkar sällan så, varför fattar de inte det? Varför riskerar de sitt äktenskap? Sina barn? För vem vill på allvar missa hälften av sina barns liv för lite hankypanky på sidan av?

Eller hela. En av mina bekantas soon-to-be exmake, han tar sitt pick och pack och flyttar till Kina.

Ja, KINA: Det blir jävligt svårt med varannan vecka då.

 

Nu tror jag inte på varannan vecka, om man enbart ser till barnens bästa. Jag tror att barn behöver EN fast plats.

Det är ju sjukt tabu att säga så:) Men det skiter jag i.

Jag begriper ju att alla normala föräldrar vill ha sina barn så mycket som det bara är möjligt, och jag kan inte komma upp med en klockren lösning på hur man gör. Det finns ju ingen optimal lösning. Jag dömer ingen, och vill inte strö salt i några sår.

Men det minsta man kan begära av folk innan de hoppar i säng med någon annan är väl att de tänker efter lite…och funderar på om det är värt det? Om inte annat så för sina barns skull.

 

 

Jag är tacksam över att inte tvingas missa hälften av mina barns uppväxt. Även om det stundtals är meckigt att få ihop det hela.  Och jag tror att de trots allt mår bäst av att få bo hos bara mig. Av flera anledningar. Så nåt rätt gjorde han ändå i hela den här soppan, mitt ex, även om han inte gjorde det medvetet.

 

Fast när den där bilden dök upp i morse så stack det till ovanligt mycket.

De var så små.

 

 

 

fenix

 

 

Kommentera

  1. Nina

    Ja hur fan kunde han? Tur att sånna dickheads har exfruar som dig som reser sig stark efter varje motgång och som kämpar för sina barn. Du är en skitbra morsa! Undrar när hans samvete ska vakna, när han inser så mycket ont han gjort sina barn? Kanske aldrig-

  2. S

    Jag blir både stärkt och sorgsen av din blogg. Inte så många vet vilket helvete jag genomlevt det senaste 1,5 åren.. Här var det en resande make och pappa som bestämde sig för att flytta till andra sidan jordklotet och därefter 1 år senare skilja sig..
    Utlovade besök uteblev och barn på 4,6 och 6,5 fick uppleva att deras högt älskade pappa försvann. De har träffat honom 1 gång på 1,5 år. Helt jävla vansinnigt när man skriver det så här men det är sant.
    Tror inte att jsg ens känt efter hur det faktiskt känns inuti och tur är nog det för frågan är om jag hade orkat streta på då.

    Det är ju som du säger, så ofattbart hur någon bara kan gå ifrån sina små barn? Mig skiter jag i, jag behöver ingen! Men barnen..

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Kommer aldrig fatta hur det står till i huvudet på sådana människor…. stor kram❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  3. Sara

    Jag förstår inte varför människor har förhållanden överhuvudtaget. Har man inget förhållande slipper man ju allt sånt här med otrohet, bli lämnad osv. Jag förstår inte hur folk kan utsätta sig frivilligt för det när man kan va singel istället. SÅ fantastiskt är det inte att ha en man. Och sex kan man ju få ändå. Tycker det är fantastiskt att leva själv. Har gjort det nu i 10 år och kan inte tänka mig nåt annat igen. Men alla är ju olika såklart. Många vill dela livet med nån men riskerna är ju så extremt höga. Det finns många andra man kan dela livet med.

  4. Hanna

    Ja det där med otrohet..jag lever med det nu. Med en sambo som älskar och åtrår en annan men ändå anser att han ska få bo kvar. Han har blivit kär i sin 15 år yngre kusin i sitt hemland. Han har skickat pengar till henne. Han skriver att han älskar henne. Hon har skickat nakenbilder på sig. Och henne har jag pratat med! Då sa hon du är välkommen till ×××× ( sambons hemland).. de har alltså ljugit för mig på ett vidrigt sätt båda två. Jag känner mig gammal och förbrukad och dum. Ful . Jag har fött barn och är alltså 15 år äldre. Ni kan tänka er hennes kropp (hon har inga barn) och min kropp vilken skillnad. Jag skäms över att han sett mig naken och sedan beundrat hennes magnifika kropp med jätte tuttar. Detta är inte första gången men klart den värsta. Nu är han rasande på MIG för att jag vill att han flyttar och att jag vill ha ett eget liv. Han kallar mig massor av fula saker. Vidriga saker. Aldrig en man igen.

  5. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Carola, det knöt sig i magen på mig då jag läste din text och det gör så ont med tanke på att bli lämnad ensam på detta viset. Jag kan inte heller förstå hur man kan lämna sina barn då de är så pass små. Tur ändå att de har en mamma som gör det bästa hon kan för sina barn. Kram

  6. Marina

    Stor kram till dig.
    Du är stark och dina barn kan inte få en bättre mamma.
    Man gör ALDRIG rätt hela tiden men så länge man gör sitt bästa så är det tillräckligt.

    Jag skulle inte kunna leva utan mina två barn även om de driver mig till vansinne i bland.
    Men det bästa man kan göra som förälder är att finnas där 🙂

  7. Carina H

    Ja, vem f..n skulle inte fundera på vad som hänt. nu har jag läst din blogg länge och vete f…n om han ens är värd att vara förälder. man glömmer inte sina barn om man är normal i skallen. jag blir så förbannad när jag bara tänker på detta beteende som vissa föräldrar har. men jag tycker att DU har gjort det super bra som ensam förälder, så slå dig själv på bröstet och skrik F..N VAD JAG ÄR BRA!!!!

  8. Jenny

    Du är så fantastiskt! Jag är gravid med mitt första barn och kommer att vara ensamstående. Brukar tänka på dig när det känns tufft. Du är en stor inspiration. Hoppas du och ungarna får en fantastisk sommar ❤
    Kram

  9. carina

    Det är ju bara hans förlust,för jag antar att dom roliga utflykterna inte kommer vara så lockande när dom kommer upp i ålder. När dom blir tonåringar kanske det är annat som lockar, t ex kompisar och då tappar han den lilla kontakt han haft med dom också. Så HAN är den stora förloraren här,även om han inte fattar det. Så heja dig Carola, du gör det så bra, kramar från Piteå:-)

  10. N.

    När barnen kommer upp i åldern och mognar så förstår dom vilken fantastisk mamma dom har! Kanske söndagarna känns häftiga med den coola gubben när det görs en massa saker, men det är bara nu. Just nu kanske det är bara bra att ungarna åtm har nån relation med han men i framtiden lär dom nog inte vara så imponerade över honom. Du gör ett helt otroligt jobb!!!

  11. K

    Åh, så fina barnen var och är fortfarande. Vilken sorglig, vacker och fin text. Det knyter sig i magen av sorg och smärta. Jag förstår inte heller. Du är så stark. Du är så fantastisk. Vilken lycka att barnen bor med dig hela tiden. Ett sådant svek är irreparabelt, lever kvar för alltid. Stor kram till dig!!!

Visa alla 19 kommentarer
Allmänt

Fyra år sen mitt liv rasade

fullsizeoutput_3694

Jag har inte tänkt på det på länge. Samtidigt finns det i mina tankar alltid. Det går inte en sekund utan att det finns där i bakgrunden. Men jag har inte funderat över hur det blev som det blev, varför och vad jag kunde gjort annorlunda på länge.

Folk säger att tiden läker alla sår, och ja det är sant, Till en viss del. Men det blir ärr.

Folk säger också att man ska förlåta. Bullshit. Vad kan bli bättre för att jag förlåter honom? Jag kan ärligt inte se vad som skulle förändras, mer än att HAN skulle få må bättre, och det bryr ju inte jag mig i:)

För min del finns det inget som skulle bli annorlunda. Och för den delen, svårt att förlåta någon som inte bett om ursäkt, som inte tycker att han gjort något som är fel. Mest troligt tycker han att det är JAG som ska be om ursäkt.

 

Ni är många som frågat om skilsmässan. Vad fan hände egentligen? Ni är också många som tycker att jag hänger ut honom när jag skriver om det. Men, jag tycker att man inte ska tiga och lida i det tysta. Det han gjorde, det är sånt som man ska skämmas för. Det borde inte accepteras. Det jag skriver här är såklart min version av det hela. Men, det finns nog ingen version från hans sida. Helt ärligt så tror jag inte att han vet hur det blev så här. Jag TROR att han trasslade in sig med ett stycke …tja vad ska vi kalla henne? Jag vet vad jag kallar henne i mitt huvud, men det lämpar sig inte direkt i skrift;) Det är liksom ord jag inte säger högt, inte ens när jag är full som en kastrull. Vi kallar henne för Det, Det är bra.

Jag tror alltså att han efter en lång tid av alldeles för mycket jobb, hetsad av sin mamma som inte direkt har något annat än jobbet att bry sig om, gick in i den berömda väggen. Där stod Det och lindade in honom i sitt nät. Uppfostrad att behaga mannen var hon ganska precis tvärtemot vad jag är:D Och han valde att trassla in sig med henne. Och i förlängningen bryta med sina barn.

 

Ska vi ta en ”snabbvariant” kanske? Så snabbt det går;) det blir långt ändå. Men ni har önskat detta:)

Okey. Jamie föddes juli 2011 och allt var så jäkla bra här hemma. Vi var lediga ihop för första sommaren ever, annars jobbade han alltid, men nu fick han lov att vara ledig i hela fem veckor i sträck, Det hade aldrig hänt på 20 år, sen han började i företaget.

Vi snackade massor, vi åkte iväg med ungarna, vi fikade, tog promenader och åkte och badade. Jag höggravid, men det har sällan hindrat mig.Vi hade det toppen. Han var glad och lycklig. Jag med:)

Jamie föddes och det krisade på hans jobb. Han slets mellan att vara hemma med familjen och styra upp på jobbet. Han var fruktansvärt arg och irriterad på sin mamma. De jobbar ihop och hon hade under flera år stökat till det, på sätt som drabbade honom. Han fick städa efter henne. Jag kallar det för curla:) För om man tillåter vuxna människor att bete sig på ett sätt som gör att man själv får mer att göra, då är det curling.

Återigen ställde hon till det, och det tog ett halvår för dem att komma ikapp. Han hade ännu mer att göra än normalt och var sällan hemma. Men kom fortfarande hem kl 18 som alltid. Dock aldrig ledig. DET jobbade tillsammans med honom och hon hade i sin tur massa problem som hon anförtrodde honom, men han fick inte berätta det för mig. Han höll det hemligt. Han gled undan när jag frågade saker. Det är ju klart att jag märkte att något förändrades, men alla som varit med om det vet att det sker subtilt. Det smyger på. Det är svårt att sätta fingret på det.

 

2012 kom och han försvann mer och mer. Han var aldrig hemma. Han ignorerade mig. Han kom hem vid 22, sa inte hej till mig där jag satt i vardagsrummet med en bebis i famnen, utan åt nån macka i köket intill och gick sen och lade sig. På vägen sa han godnatt. Sen låg han och fibblade med mobilen där inne i sovrummet, men om jag kom in så låtsades han sova. Han kunde låtsas att han skulle följa med mig och barnen på saker, men så i sista stund var han tvungen att jobba. Frågade jag varför han gjorde så, så var det för att ”slippa gnäll”

Jag blev gång på gång besviken för att han gjorde så. Till sist så ledsnade jag, jag vill göra saker och om inte han ville följa med så fick jag väl åka med nån annan då. Syrran klev in. Men hon visste inget, för jag sa inget till någon under den här tiden. Jag var ledsen, besviken och fruktansvärt orolig. Och ensam.

Hela året var så här. Han var inte hemma, och om han var det nån gång så var han elak. Han sa saker som jag inte kan berätta. Saker som sårade in i själen. Saker som fick mig att krypa för att han inte skulle bli arg. Barnen gick på tå, de vågade inte säga nåt, Välte Jordan ut ett glas vatten över bordet, så fick han en utskällning deluxe. Jordan var alltså tre år. Fast mest var han bara inte hemma.

Han var ju tvungen att jobba eftersom jag tvingat honom till så många barn.

För så sa han, Att det var JAG som tvingat honom till våra nio ungar. Att han inte alls velat ha så många, knappt något om man skulle tro det han sa. Vad gör det mig till??  Våldtäktskvinna? Från detta härstammar att  alla skämtar rått om att jag haft honom inspärrad i en fängelsehåla i källaren och bara tagit upp honom när jag velat ha barn. Att jag måste försöka hålla The dungeon hemlig för hantverkarna, alternativt passa på att stänga in nån ny;) Att de snygga hantverkarna måste passa sig så de inte blir mina sexslavar. För jag är lite som en Svart änka;)

Jag säger inte att jag INTE har har en hemlig ljudisolerad cell med handfängsel och kedjor fastbultade i väggen;) Men jag säger att jag faktist inte var ensam om att vilja ha de här nio ungarna.

Att han drunknade i den där förbannade firman, det hade inget med saken att göra påstod han. Nä, för tänk tanken själv. Att lägga ner sin själ i något under tjugo års tid och sen inse att det är orsaken till att ens familj mår dåligt….. Klart han förnekade det.

Jag VET att han var otrogen. Hur jag kan veta det? Jomen kanske att jag ”råkade” se saker i hans mobil;) I klartext – jag snokade. Ja, jag skäms lite för det, men samtidigt, man blir fan knäpp i huvudet av att inte veta.

Rätt var det var, på min födelsedag(december)….så sa han att han skulle åka till Thailand. I januari. Ensam, men han skulle träffa ”Bosse” där. Eller huuuuuuur? Han måste på allvar trott att jag var helt blåst. Eller brydde sig inte tillräckligt för att ens hitta på en trovärdig lögn.

Jag tänkte att det kanske var bra? Han kanske skulle vila upp sig, tänka lite och inse vad han höll på att förlora. DET skulle inte med. Det svor han på. Men han skulle till hennes hemby….en fattig by i bergen. Inget turistställe alls.. Jojo, som sagt, blåsta frun går nog på allt.

Eller inte.

Han fortsatte ju förneka att hon var med, och att ”Bosse” plötsligt fick förhinder och han inte kunde bo hos honom, det var ju såklart en fet lögn. Plötsligt var han inte ens där han sagt att han skulle. Han skulle till ett ställe, men när jag frågade om det var härligt och fint i Phuket eller var fan han nu skulle vara, så sa han att Nääää, det blev inte Phuket utan i stället Huahin. Eller vart  det nu var. ”Vad hade jag med det att göra?”Anklagandet kom som en smäll, Ja inte vet jag? Kanske att man vill veta vart ens barns pappa och ens make är? Om det händer något liksom. Knappast för att åka dit och smyga runt med slokhatt och svarta solbrillor och spionera. Eller rikta in min spionsatellit dit han var.

Och ni vet… när man hittar vigselringen gömd här hemma….den som suttit på hans finger i 25 år…det gör ganska så jävla ont då.

Att förklara för hela släkten varför han inte var hemma på Janelles födelsedag det gjorde ont det med. För han hade ju inte sagt att han skulle resa iväg. Jag fick försöka förklara något jag inte ens fattade själv. Och dessutom ta släktens oro och frågor. När jag själv höll på att gå sönder.

 

Och sen kom den här dagen för fyra år sen.

Jag hittade hans boardingkort. Och hennes. Samma flight. Fast de alltså inte åkt tillsammans…Märklisch.

Och när jag konfronterade honom, frågade varför han inte kunde säga att han åkte med henne, frågade om han var otrogen osv. Då reste han på sig och gick. Eller ska jag vara helt ärlig så sa jag: Men om du vill gå, så gör det då.

Men oavsett så gick han. Och kom aldrig tillbaka. Han svarade inte på sms, eller när jag ringde. Han träffade inte barnen på sex veckor fast jag ”tjatade ” Sen hämtade han dem för att åka på middag hos sin morsa.

Sen gick det några veckor, han träffade inte barnen. Han svarade inte. Han kunde lika gärna dött. Jag fick inte ett enda svar på något. Skulle han komma tillbaka? Var det slut nu? På 26 år? Bara sådär. Vad ville han att vi skulle göra? Hur skulle det bli med allt?

Jag bokade tid på nån slags parterapi – han kom dit, och blev arg för att jag var ledsen och grät. Han reste sig och väste: ”Vi ses i familjerätten! ” Så gick han. Kvar satt jag och snorade, hulkade och fulgrät framför en vilt främmande karl, som tyckte så synd om mig att han inte kunde dölja det.

Jag mådde så in i helvete dåligt! Jag sov inte, jag hade svårt att äta, jag grät framför folk och det gör jag ALDRIG, jag kunde definitivt inte koncentrera mig. Absolut enda friden jag fick i huvudet var när jag tränade. Att lyfta tunga vikter i tufft tempo i en timme, så tungt att jag inte kunde tänka på annat än hur jag skulle få upp dem, det gav en tillfällig frist från de snurrande katastroftankarna. Det hade lika gärna kunnat vara alkohol som gett mig frid, eller nån slags piller, men nu är jag inte sån. Tack och lov för då hade jag med all säkerhet suttit fast i nåt missbruk idag. Att träna är ofarligt, till och med välgörande. Ja eller man kan såklart bli träningsmissbrukare, men det kan vara svårt när man är ensam ansvarig för nio ungar. Jag har tränat mycket, men det har aldrig varit på en osund nivå. Det har hjälpt mig att hålla mig vid mina sinnes fulla bruk.

Den stress som jag utsattes för lindrades av att jag fick utlopp för den genom tuff träning. Ni vet, stress framkallar en fight or flight reaktion. Slåss eller fly. Ursprungligen innebar båda en fysisk reaktion, spring för livet eller slåss för livet. Idag springer man inte ifrån sina hot utan man sväljer dem. Stresshormoner lagras i kroppen i år. Genom att jobba hårt fysiskt så får man ut de här hormonerna ur kroppen. Om inte, så brakar man ihop en vacker dag. Och jag har varit sjukt orolig över att göra det!

Så för mig har träningen på allvar varit en livräddare. Är fortfarande.

 

 

Det kom papper om att han begärt skilsmässa i brevlådan. Fram tills dess trodde jag någonstans att det bara var ett breakdown. Han hade alltså inte ens stake nog att ”göra slut” öga mot öga efter 26 år, utan gick bakvägen. De kom några dagar innan vår sjätte bröllopsdag i maj.. Och det sved ju ännu mer än om de kommit i mars.

Han drog in en advokat, som kontaktade mig. Eller snarare så här: Han skickade en av mina  räkningar som kommit till honom, på baksidan hade han skrivit nåt i stil med: Det kommer ett viktigt brev till dig snart…. Punkt punkt punkt??

Men jag spyr på honom när jag kommer ihåg sånt här. Jävla dumheter! I stället för att bara PRATA med mig. Ångesten av att få det där meddelandet var inte nådig.

Advokat från hans håll krävde ju advokat från mitt håll. Att hamna i den svängen, var vidrigt. Mannen jag älskat, mannen som är far till mina barn, plötsligt ska vi slåss via advokater.Om vad? Några datum när han ville träffa barnen…? Ja? Och ? Hade jag ens försökt hindra honom??? Nä. Behövs liksom inte advokater för att bestämma det.

Av nån anledning så väntade han sen på att familjerätt, advokater och tingsrätt skulle bestämma åt honom när han skulle träffa barnen.. På ett och ett halvt år så träffade han barnen exakt 23 timmar. TIMMAR alltså.

Inte gånger eller dagar, utan TIMMAR. På ett och ett halv år. 18 månader. 23 timmar.

Barnen åkte dit på jul. De kom hem gråtandes, för farmor hade delat ut julklappar och pappa och DET fick sina paket ihop.” Varför då mamma? ”

Ja det undrade ju jag med:) Jag visste att de var ihop, jag är ju inte dum, men han erkände det inte för någon. Hans pappa visste inget tex. När jag bad honom berätta om det var så, så svarade han genom att knuffa mig, hårt ute på garageuppfarten. ”Vad hade jag med det att göra?” Han tornade upp sig framför mig, sträckte på sig, blåste upp sig, ville att jag skulle bli rädd, hotfullt. Hotade mig. Och så knuffade han. Satan så arg jag blev. Där började jag förakta honom.

Det kallas visst Avslut. Att få veta. Men nä, jag fick en hård knuff, blåmärken och borde såklart ha polisanmält det hela. Men det satt för långt in, trots att både barnen och syrran såg det.

Han lämnade in ett önskemål om umgänge, det är lika år från år. For life.

Det är varannan söndag mellan januari och juli. En vecka på sommarlovet.. Så varannan onsdag (tre timmar) från aug – december. En extradag på höstlovet. Och annandagjul.

Thats it.  Och delad vårdnad.

Detta har vi tingsrättsbeslut på, bara så ni vet så är det helt okey för en förälder att göra så här. De får ändå ha fortsatt vårdnad.

Skulle jag få bestämma så skulle vi använda procent. Tar man hand om sina barn mindre än typ 35% så ryker vårdnaden. Det vore rättvist. Inte som nu att en förälder i princip kan bete sig hur som helst och ändå ha kvar delad vårdnad. Speciellt en pappa. För så är det.

 

Umgänget kickade igång framåt sommaren 2014. Han kommer, tar med ungarna på bowling, bio eller bad. De fyra minsta alltså. Janelle har han inte pratat med sen han stack. Han har dem aldrig mer än några timmar, aldrig över natten för det vill de inte. Det är bra att han respekterar deras önskan.

Men om nån är sjuk umgängsedagen så måste jag ta hand om honom/henne. Jag har allt ansvar. Alla föräldramöten, alla utvecklingssamtal, alla skjutsningar, alla vaknätter (sjuka barn, tonåringar som är ute och ränner), alla konflikter, allt. Jag har aldrig helt ”ledigt”. Jag kan aldrig någonsin bara göra som jag vill. Jag måste alltid fixa barnvakt. Jag har alltid jour.

Han? Jomen han drar till Thailand på sju veckors semester. Minns ni att jag sa att han aldrig var ledig med oss? Nu passar det. Det svider riktigt riktigt mycket. Alla år som jag bad om mer tid. Omöjligt. Men nu….inga problem.

Han har ett nytt namn, en ny fru och ett nytt barn. Kanske fler vad vet jag.

Han som hånade mig, sa att jag var dum i huvudet, sjuk i huvudet och borde spärras in för att jag ville ha fler barn. Man kan ju undra många saker runt det. Väldigt många saker….;)

Jag ska här tillägga att jag älskar att få ha mina barn heltid. ♥ Rent egoistiskt så är det här bra för jag vill inte missa hälften av mina barns liv.. Jag tror dessutom att barn mår bäst av att bo på ett ställe. Med en trygghet. Inte flytta fram och tillbaka mellan föräldrarna. Jag vet att de flesta föräldrar vill ha sina barn så mycket det går och trots allt skit så är jag tacksam att jag inte behöver sakna dem. Jag dömer alltså ingen för att de har sina barn halvtid. Men jag är glad över att inte behöva ha det så.

 

Okey. Den där dagen, fjärde februari 2013 drogs mattan undan för mig. Det var så det kändes. Mitt liv slogs i spillror. Han har inte än idag gett mig nån förklaring på varför.

Jag är rätt envis. Jag blev förutom förtvivlad, rädd, ledsen, förstörd och desperat, även nåt så in i helvete förbannad. Hur fan kunde han göra såhär? Mot MIG? Vi som delat allt sen vi var sjutton år. Vi som var ett team,. Hur kunde han göra så mot barnen? Mot BARNEN???

Alltså lade jag mig inte ner och dog. Det hade nog förväntats. I stället slogs jag med näbbar och klor för att mina barn skulle ha det bra. Jag tror att han fattade, och idag är det ”lugnt”. Men det kan närsomhelst förbytas i katastrof, det ligger i hans händer. Egentligen så tycker vi precis lika. Det är ju det som är det jävliga. Och vi skulle ha kunnat lösa det här. Det enda han egentligen behövt säga var: ”Jag är kär i nån annan.”

Inte fan vill jag leva med nån som inte älskar mig!

Men det kunde han inte, utan valde i stället att göra det på det fulaste viset av alla

 

Första året var det bara överleva som gällde. En timme, en minut i taget. Paniken på lur, släppte jag det minsta så föll jag. Ensam med nio barn. Jag vill aldrig ha det så igen.

En Bobby Ewing känsla. Fattar ni? Ni som sett Dallas vet att Bobby dog, var borta ur serien i några säsonger för att sen en vacker dag bara kliva ur duschen och säga till sin fru: ”Godmorgon, vackert väder idag”.

Inskriven i serien igen. Den känslan hade jag länge. Jag begrep med förnuftet att han var borta, men nånstans hade jag en känsla av att snart är allt som vanlig igen.

Andra året var det fortfarande bara att överleva. Det lugnade ner sig lite, jag började hitta fotfäste. Jag tappade dock fotfästet hela tiden, det sparkades undan ben på mig, men det gick längre och längre mellan gångerna. Jag började tuffa till mig. Om jag hade ett hårt skal innan så är det ta mig sjutton som en diamant nu:)

Tredje året och allt började rulla på, jag har gjort så mycket saker jag aldrig vågat tidigare, saker jag inte ens vågat tänka på:)

Fjärde året (2016) mådde jag BRA. Jag är stark igen. Jag har repat mig, ställt mig upp, rest mig.

Det kan ändras som sagt, men jag är stolt över mig själv. Bobby Ewing känslan är borta. Det vanliga idag är att vara ensam med barnen. De och jag är vår familj. Han är som en skugga. Nån jag brukade känna.

 

Och jag kan skadeglatt konstatera att jag idag lever det liv som han suktat efter. Delvis i alla fall.

Under åren har diskussioner kommit upp om vad vi skulle göra om vi var singel. Om vi inte var ihop längre. Han sa alltid att då skulle han leva ensam, bestämma över sig själv, göra det han vill utan att ha en kärring att ta hänsyn till. Åhh vad det skulle vara skönt.

Så lever jag idag:) Om man byter kärring mot gubbe.

Han? Han har exakt samma liv som innan, fast med ett dåligt samvete i form av nio bortvalda barn, främlingar som tittar snett på honom och en kärring att ta hänsyn till. .

 

Så kan det gå.

 

Jag vill inte, och jag tycker inte att jag snackar skit om honom. Jag försöker förklara. Jag har försökt hitta en förklaring i fyra år nu.

Ungefär det jag berättat för er här finns att få tag i för vem som helst i och med att vi har offentlighetsprincip i det här landet. Det är bara att ringa eller maila tingsrätten så får ni kopior av alla papper som lämnats in och allt vad som sagts. Helt galet förvisso att man kan snoka reda på saker man egentligen inte har med att göra, men så är det. Det är något BRA den här offentlighetsprincipen, för det innebär att demokratin värnas.

Jag menar inte att ni ska begära ut kopior på min skilsmässa, såklart:) Men det jag skrivit här går att ta reda på för vem som helst så jag kan inte tycka att det klassas som att snacka skit. Jag menar det inte så. Givetvis är det inte så kul att läsa, men man måste ta ansvar för vad man gör.

Så här var det.

My story.

Martina Haag skrev en bok om ”fiktiva” människor – Det är något som inte stämmer. Alla fattar ju att det är hennes eget äktenskap det handlar om. När jag lyssnade på den, så hörde jag exakt samma smärta i hennes röst som jag kände i mitt hjärta. Sakerna hon beskrev, hade jag upplevt. Sakerna som hennes exman sa och gjorde var samma som min exman sagt och gjort. Sättet, nonchalansen. Jag hade kunnat skriva den där jäkla boken.

Hon använde sig av andra namn, om ni tycker att det är skitsnack jag skriver så sätt in valfria namn och ta det som en uppdiktad berättelse. Så känns det kanske bättre:)

 

 

 

Jag tänker inte gå så långt som att jag säger att det var bäst som skedde, för det tycker jag inte. Jag älskade honom. Jag litade på honom. Vi var världens bästa team. Utan honom hade jag inte haft mina fantastiska barn.

Men, den man han blev, den mannen är jag lugnt glad att jag är av med. Jag saknar honom inte idag. Jag vill inte ha med honom att göra. Jag vill honom inget ont, jag vill bara inte se honom. Jag vet inte längre vem han är. Men jag vet att jag är en bättre person utan honom.

Tiden läker alla sår. Ja. Men ärren finns där för alltid.. De bleknar, men de finns där.

Jag vill ändå inte se mig själv som nån sårad, trasig människa, tvärtom så är jag nog mer hel än jag någonsin varit:)

 

Och idag skålade jag för mig själv i bubbel:) 🙂

champagne

Illröd efter träning och het dusch:)

För att jag råddat min stora familj, mina nio ljuvliga ungar helt själv i FYRA år. För att jag är rätt bra ändå. För att jag är värd något bättre än att dumpas som nån soppåse. För att jag lyckats plugga heltid i tre av de här åren. Fast jag inte kunde tänka. För att jag vuxit som människa. För att jag överlevde. För att jag är jag och rätt så jäkla enastående:)

Och för att det är gott med bubbel.

Kanske mest för att det är gott med bubbel förresten;)

Kommentera

  1. Ingela

    Starkt Carola, liknande story, fast jag blev lämnad med fem barn. Två år efter dej. Håller med så märkligt hur man kan välja som förälder vad man vill ta ansvar över och inte. Så har mitt ex också gjort, jag fick ta hand om det mesta kring barnen och deras vardag, inte hjälp med en skjutsning. Noll. Han susar vidare i sitt nya liv. Men vilken självrespekt jag har när jag ser mej i spegeln. Skulle aldrig vilja byta med honom, inte en dag!

  2. Marie

    Stor eloge till dej Carola.Tycker du är helt otrolig . Och jag säger bara det dessa svärmödrar som inte kan släppa sina söner att få leva sina liv utan inblandning av dom, jag vet av egen erfarenhet hur illa dom kan göra en. Kram

  3. Susanne berglind

    Du skriver väldigt bra Carola och det märks att kommer från hjärtat. Du är en riktig kämpe som hållit ihop familjen och gått vidare trots allt. Efter 26 år ihop så tycker jag att man ska vara rak och ärlig, även om det sårar och gör en ledsen. Så är lögn och svek värre än att ärligt berätta för sin partner att man träffat en annan. Det är så ruttet att gå bakom ryggen och ljuga och efter så lång tid ihop så hade du förtjänat en förklaring. Jag har själv varit med om många tuffa saker i mitt liv och det har gjort en tuff o stark. Men bakom detta ligger en massa tårar. Stå på dig Carola annars gör någon annan det !

  4. Sofia

    Jag tycker du är stark, du är en bra mamma och har fått så fina barn utan att de behöver vara beroende av en gris till pappa.
    Du är en riktig hjältinna!

  5. Norrlandstjej

    Jag tycker inte ens att man behöver höra hans sida av saken. Lämnar man sin familj helt utan förklaring så finns det ändå ingenting han någonsin kommer kunna säga som kan vara en accepterande orsak till de beslutet han fattade.

    Jag har en ”ful” separation bakom mig. Mannen jag levde tillsammans med lämnade mig medan jag jobbade natt. Ett sms med texten att han vill göra slut och sedan när jag kom hem på morgonen hade han packat sina saker och stuckit. Det har idag gått 8 år och ärren lyser trots att såren läkt.

  6. Helena

    Vilken historia? när jag läser är det som om det är in skilsmässa jag går igenom igen. Det värsta är att det är BARNEN SOM mår sämst i det hela. Men du är stark?.

  7. Harriet Bouvin

    Du ska få ett ytterligare tips, vännen.

    När Emma Jangestig fick frågan om hon hatade Christine Schürrer, som dömdes till livstid för att ha dödat hennes båda barn, då svarade Emma såhär;

    ”Nej, nej, det är hon inte värd. Då glömmer jag att älska dem jag har omkring mig och då blir jag som hon.”

    Jag tror att hennes ord kan vara både en tröst och ett uppvaknande för flertalet av oss, oavsett det nu rör stora eller små elakheter som vi drabbas av.

  8. Harriet Bouvin

    Visserligen har vi inte hans version men är det så vidrigt som du beskriver här, så tacka i så fall Gud för att det inte blev 26 år till!

    Skicka honom i så fall dit där han befann sig före det att ni träffades. Då kände ni ännu inte varandra, så att någon ilska över honom fanns inte då..

    Förlåta honom gör du för DIN skull och för BARNENS skull – inte för hans skull – för att du ska gå vidare och inte fastna i honom.

  9. heipo

    Tog du på dig träningskläderna efter duschen? Du ser rätt högröd-nytänad ut- med träningskläderna fortfarande på. Passa dig för att hamba i alkisträsket när du nu faktiskt klarat dig SÅ HIMLA BRA! Du är bäst. För min del får du gärna fortsätta vara det : bäst! Passa dig för alkoholen!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Öhhhh? Va? Jag skrev ju Illröd efter träning och het dusch? Jag har träningsjacka på ja, men det är inte samma som jag har till och från träningen . Det här är min snygga 🙂 och används mer som vanlig jacka/ tröja . Jag duschade alltså, skållhett som alltid, och tog på pyjamas och jacka.. sen drack jag champagne, ett helt glas?
      Nåt alkisträsk lär jag inte hamna i, det kan jag lova dig!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Lägg av. Ja. Jag hade druckit exakt ett glas champagne säkert fyra timmar innan jag skrev inlägget. Och jo.. jag skriver sådär utan att vara på lyset. Skärp dig för fan.

  10. Linda R

    Fina fina Carola! Jag blir så berörd av allt du skriver, shit va bra du skriver också! Du är verkligen en superkvinna och jag som själv vill ha många barn ser upp till dig <3
    Du kommer klara allt du tar dig för.
    Massa kärlek till dig!

  11. Linea

    Fan va du skriver bra! Du är så fantastiskt fängslande. Hade gärna haft dej som vän. Skriv en bok, det skulle bli succé!

  12. Oändligt med fritid och cash

    Du är inte så het på marknaden med den armada av ungar du producerat va ? Att själv vilja befolka världen själv är väll i och för sig inte något märkvärdigt, men som sagt det blir nog svårt att få någon arm man att vilja ha något stadigt… Får rysningar av tanken….

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Öhhhh??? Om du bara visste 😉 Ville jag så hade jag haft både ett och två och tre fasta förhållanden redan.. Lite märkligt kanske men ungarnas antal avskräcker inte riktiga män. Men du kommer aldrig att ha någon chans 😉

      1. Oändligt med fritid och cash

        Haha, bra där ! 😛 Jodå, det skal väll erkännas… Det finns faktiskt gott om velourtomtar som är beredda till enorma uppoffringar för att få en regering att blidka. 😉 Glad Midsommar…

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Nja, velourtomte kan du vara själv. Jag pratar om Riktiga Män. Förstår om du inte förstår riktigt, det kan vara svårt när man själv är så långt ifrån det som det går;)
          Glad midsommar själv…

          (Och det stavas med ett L… Väl. )

  13. Linn

    Alltså wow. Vilket stolpskott han är din Exman. Försöker tänka mig in i om min man, pappa till våra 3 barn skulle komma i ngn kris, och göra så mot oss. Jag hade väl kunnat köpa sveket mot mig, men aldrig mot barnen. Fattar att de är skönt att slippe varannan vecka kaoset men känner du inte att du för barnens skull att du vill kräva ett svar om hur i helvete han kan svika Sina barn? Kan du inte kräva mer umgänge? Ni har ju gemensam vårdnad? Antar han betalar umgänge? Snor dyrt med ungar ju, alltså jag fattar att livet blir tufft ibland. men att svika sina barn så? Och den nya som du kallar det. Att hon inte tycker de ör avtändande med en man som kan göra så här mot sina barn. Jag hade lämnat direkt. All heder och respekt till dig.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag har krävt svar. Men får inga. Jag har även krävt mer umgänge men när domstolen bara håller med honom och förstår att han inte kan träffa dem mer pga sitt jobb… och liksom ger honom rätt.
      Då är det mer givande att slå huvudet i en vägg.

  14. Linus

    Vilken ynkrygg och fegis din fd karl blev.
    Ni verkade ju ha det så bra i familjen annorlunda serien på tv4.
    Han verkar mycket tragisk och sorglig, ingen egen vilja styrs av sin mamma och ville ha något nytt ioch med den andra kvinnan som han bedrog dig med 🙁
    Stå på dig Carola , du är vinnare i detta!
    Vad tyckte dina äldsta flickor om detta?
    Styrkekramar till dig och karma Åt din fd man.

  15. Lina S

    Du är inte bara bra! Du är för sjutton BÄST!! Du har roddat något många inte skulle klara av, du har inte svikit dina barn utan funnits där när den andre föräldern valde att svika sina barn på det grövsta och värsta sätt man överhuvudtaget kan svika sina barn på?!! Du fanns kvar där för dom och visade att dom visst är det finaste och viktigaste i livet och räddade dem från att få något annat inhamrat i sig. Och du visade dina barn att ingen annan har rätt att sänka en annan människa och att vi var och en är starka i oss själva! Tack för att du delade med dig av din berättelse. All styrka och kärlek till dig och dina fina barn! Tänk vilket lyckligt lottat gäng som har en mamma som du!

  16. Hanna

    Förstår inte varför du INTE skulle få snacka skit om honom? Finns väl ingen mer värdig person än din ex-man att snacka skit om? Snacka hur mycket skit du vill!!!! Jag mår nästan illa när jag läser det här. Hur kan det finnas så känslokalla vidriga människor. Du är nog en av de starkaste jag har hört talat om. Wow. Drick bubbel åt mig med!!!

  17. Lilian

    Tycker du är fantastisk som bloggare, som skriver ”svar” till så många. OCH fantastisk som mamma som roddat allt ensam efter att blivit så illa behandlad. Att kärlek kan ta slut och att man vill lämna är inget konstigt. sånt händer . men man får banne mig inte göra det på det vis som ”sylt-kräket” gjort. Att inte berätta, inte svara på frågor, inte gemensamt planera för framtiden för alla. Särskilt barnens. Med så många barn borde ansvarskänslan vara större. Du har ändå vunnit. Det är dig barnen kommer att tacka en dag. Det är du som kommer att få barn och barnbarnsbesök när du blir gammal. Och rätt som det är dyker en snäll snygging upp…Kram

  18. Kristian

    Mm, nu är jag tyvärr kille men har gjort ungefär samma resa som du. Mig tog det över 20 år att sluta känna mig som världens största sopa. Det gör mig så jävla glad när du får mig inse att det fortfarande existerar, du förtjänar ditt bubbel madame!

    1. Kristian

      Mm, nu är jag tyvärr kille men har gjort ungefär samma resa som du. Mig tog det över 20 år att sluta känna mig som världens största sopa. Det gör mig så jävla glad när du får mig inse att det fortfarande existerar, du förtjänar ditt bubbel madame!

      Carola: Jag fattade:)
      Tråkigt att höra och jag hoppas att du inser nu att det inte är du som är sopan:) Men nog känner man sig som en soppåse allt.
      Kram:)

      1. Kristian

        Känslan av att inte duga kan sänka vem som helst, som du säkert vet. Men det sitter ju kvar som en jävla tagg, och då blev jag glad att det fanns någon som tordes kliva över den smärtan och återgå till att bli sin egen 🙂

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Jag förstår exakt hur du menar. Jag försöker iaf, men vissa dagar är värdelöshetskänslan stark och allt suger. De bra dagarna är tack och lov i majoritet 🙂

  19. Katie

    Nu börjar jag att bli lite orolig, hur mår du? Det har gått några dagar sedan du uppdaterade. Tänker på dig! Hoppas att du och barnen mår bra ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ???

    Carola: Tack:) bara lite migrän, basket och att jag blev så berörd av era kommentarer <3 Nu är jag på banan igen!

  20. Ida

    Du är helt amazing! Ett starkt och äkta inlägg! Det gör så otroligt ont när man blir huggen i ryggen av ens livspartner!
    Fortsätt som du gör, du är stark och otrolig ❤️

    Carola: Exakt så – huggen i ryggen, och man såg det inte komma. Brrrr.
    Tack:)

  21. Johanna

    Vilken j*vla gris rent ut sagt! Grät mig igenom hela inlägget, du är SÅ grym! Dina barn är ju, trots allt de har fått gå igenom, lyckligt lottade som har dig!

    Carola: Jag håller med:) Tack<3 Jag hoppas att jag kan ge ungarna det de behöver!

  22. Ida

    Du är absolut helt jäkla enastående!! Heja dig och starkt av dig att berätta. En stark kvinna är du med underbara barn! Hoppas han ångrar sig så det gör riktigt jäkla ont! Läskigt hur nån man känner, förändras totalt. Mitt ex förändrades oxå, fast på annat vis.
    Du är en riktigt bra förebild❤?
    Kram på er

    Carola: Åh tack, blir så stolt när ordet förebild nämns i samma mening som jag <3
    Jag hoppas med att han ångrar sig, så han går i bitar, men tror inte det, Jag känner honom allt för väl och han funkar inte så. Han kommer aldrig att bryta ihop eller ångra sig. Han kommer intala sig att detta är exakt vad han ville och att det blev bra. Det var ju dessutom bara mitt fel alltihop så han är helt utan skuld….gosh

  23. Emmeli

    Du är så jäkla grym! Heja dig?förtjänar all bubbel i världen! Stark och modig som delar med dig!

    Har en pappa som gjorde liknande som din exman mot min mamma och oss barn, idag är han den Stora förloraren… karma karma!!

    Kram till dig supermam ?

    Tack, ska bubbla järnet i helgen:) Tråkigt att höra om din pappa:/ Kram!

  24. Johanna

    Åh. Tack för att du delade med dig. Jag befinner mig på år två. Ensam, förvisso med bara ett barn, men lämnad av min äkta make på liknande sätt. Med samma typ av upplevelser och med samma typ av resonemang från honom. Med samma DET som valde en gift man och nybliven far. Utan att känna eget ansvar eller systerskap.
    Framförallt med samma förhållningssätt till vår dotter, som var tre månader när han stack och lämnade mig med roddandet av husförsäljning och all byråkrati medan knäna vek sig.
    Jag kommer heller aldrig förlåta. Varför skulle jag?
    Det är inte den uteblivna förlåtelsen till honom som tär på mig. Det är den uteblivna stoltheten över mig själv som är förgörande.
    Jag kan gå hela mitt liv och förlåta honom utan att bli lycklig själv, för glömmer jag mitt eget värde och min egen hjälteinsats i mitt eget liv så är den där förlåtelsen gentemot honom inte vatten värd.
    Det är mig själv jag ska förlåta och gottgöra. Ta tillbaka rätten till att kunna njuta av mitt eget liv.
    Så tack för att du delade med mig.

    Carola: Stor kram till dig! Ja så tycker jag med, skiter väl i om han mår bättre, det är inte mitt problem längre. Hade jag varit den som lämnat hade jag nog känt ett annat ”ansvar” att hjälpa, men som dumpad känna jag bara Piss off 😉
    Att bli lämnad med en tremånaders måste vara generalskit, då ska man bara njuta. Men du klarade det, och du kommer bli starkare, jag kan nästan lova det. Eller vafan – klart du blir! Kram!!

  25. Emma

    Fy f-an vilket j-vla as!!! Men du är grym och sjukt stark som orkade gå igenom detta! All kärlek till dig och barnen, ni klarar er bättre utan en sån idiot! <3

    Carola: Mmm, 🙂 Ja vi har det bättre ensamma, tragiskt men sant. Tack:)

  26. Charlotte

    Du har inte bara råddat din familj i 4år – du har RÄDDAT DN familj!

    Att läsa din text var som en käftsmäll – rätt i hjärtat och jag kan såklart inte ens förställa mig hur det kändes och känns….

    Stor varm kram!

    Carola: Hm…ja kanske:) Det lät fint! Tack:)

  27. Nina

    Alltså wow! Vilken jävla resa. Heja heja dig! Förstår inte hur ditt ex och hans nya står ut med sig själva? När man har försört en annan familj, skiter i sina barn. Hur kan man ens skaffa fler? Det är så sjukt!
    Härligt för dig att du är en sån powerlady!

    Carola: Ja du, det undrar jag med. Och han var så fruktansvärt elak mot mig, sa att jag var helt störd, sjuk i huvudet, galen, att det inte funkade att ha fler barn.. och så skaffar han sig fler själv? Det känns för jävligt.
    Powerlady vete fasen:) men tack:)

  28. Iman

    Jag grät mig igenom ditt inlägg, du är enastående Carola. Vilket helvete du och barnen fått gå igenom, men det har gjort dig starkare än någonsin, All kärlek till dig och barnen?

    Carola: tack:) Ja det var ett riktigt helvete… fy farao. Kram:)

  29. Bella

    Aj så ont det gör att läsa om din resa, även om slutet är så oerhört fint 🙂 Du är stark, och du är klok! Jag och mina barn gick igenom en liknande grej (upplevelse är fel ord) och jag vet hur jävligt det smärtar. Han hälsar inte ens på sina barn när han möter dem och han har heller aldrig brytt sig om att han har blivit morfar till en idag helt, underbar, fantastisk liten 1-årig tjej. Hans förlust och min vinst! Önskar dig allt gott, och du, karman tar honom vilket den redan verkar ha gjort för den delen 😉 Kramar i massor <3

    Carola: Lite så kommer det bli här med..helt säker på det, gällande vissa barn. Så sjukt det kan bli!
    Tack och stor kram till dig:)

  30. Maria

    Gu så bra skrivet, dina känslor känns väldigt påtagliga! Du har klarat detta, du klarar vad som helst! Dina barn kan verkligen skatta sig lyckliga med en sån fighter till morsa som du!

    Carola: Tack! Jag hoppas jag klarar nästa fajt med, man vet liksom aldrig när den kommer. Brrr.
    <3<3<3

  31. Jannie

    det finns ingen annan som gör det som du gör. Du har så mycket styrka inom dig, du är en riktig överlevare. En överlevare jag ser upp till och
    om har klarat igenom detta och då klarar du vad som helst. den styrkan är svår att finna och när jag ser det hos dig blir jag ödmjuk inför dig.
    Jag kommenterar aldrig men jag fann detta genom bloggbevakning. Du är en av de starkaste kvinnor som finns. Jag sänder dig all min kärlek och respekt.

    Carola: Åh dina ord fick det att tåras i ögonen på mig. Tack! <3

  32. Lin

    Vilken jävla fighter du är!!!!! Du och dina barn är/kommer vara så sammansvetsade livet ut! Det du skriver om är hemskt, men det enar er som inget annat! ❤️

    Carola: Ja det är galet hur elände kan svetsa samman, men fantastiskt! Tack:)

  33. M,

    Vilken stark människa du är!! Hitta hit från bloggbevakning och ångrar inte klicket. Vilket starkt och inspirerande inlägg. Och vad glad jag är att dina barn har just dig som mamma. All kärlek till er ❤️❤️

    Carola: Åh välkommen, och vad härligt att höra att du inte ångrar klicket:)
    Tack för dina ord:)

  34. Therese

    Jag tycker att du verkar FANTASTISK som har styrt upp ALLT/fortfarande styr upp allt. Både dina barns liv och ditt eget. Det är beundransvärt!
    Det gjorde ont att läsa texten, om hur allt blev som det blev. Men det gjorde mig glad att veta att du numera är som ”en diamant” (vilket för övrigt är det bästa uttrycket som jag någonsin har hört)!

    Önskar dig och de dina all lycka, och styrka!
    Hälsning från en BloggBevakning läsare som hittade hit!

    Carola: Åh ni är flera från Bloggbevakning som hittat in hit vad roligt:) Ja, det har varit ett helvete, men förhoppningsvis så blir det aldrig lika hemskt igen. Det kan det inte bli. Ta i trä:)
    Tusen tack:)

  35. Annelie

    En dag kommer han sitta pa hemmet och beklaga sig att barnen som han har gjort sa mycket for inte halsar pa!!!??

    Vad stolt over dig sjalv. Blev sa berord av din text och skulle vilja ge dig en kram och ta en drink tillsammans med dig.

    Behover du komma ifran ar du valkommen till oss. Bor utanfor Manchester i en liten by med hastar utanfor fonstret. Jag var en stressad Stockholms brud innan jag kom hit for 5 ar sedan och antligen har jag fatt in lugnet i min sjal. Kram

    Carola: Ja så kommer det bli. Och då kommer väl insikten kanske..men knappast innan dess.
    Oh ja jag kommer gärna och hälsar på! 🙂
    Tack:)

  36. samps

    vet inte om jag bara har missat det bland dom inläggen du har skrivit om umgänget osv (började nog följa dig här på bloggen kanske ett halvår efter att han stack tror jag) men är det alltså du som s.a.s ”drog igång” umgänget (att han ska träffa barnen) eller accepterade han helt enkelt bara att tingsrätten(?) skulle bestämma åt honom att ”du ska träffa dina barn x antal timmar/månad”? (eftersom han ändå väntade tills någon annan tog ett beslut om det?) det lilla jag kan minnas att jag läst om det kändes det (då iaf) som att det var ett önskemål från din sida men jag kan ju ha missuppfattat det hela…

    Carola: Jag var på honom om att han inte kunde skita i barnen redan från första dagarna, men det tog sex veckor innan han träffade dem. Sen var det någon gång till, och sen messade han typ tisdagen innan midsommar och ville träffa dem på torsdag. Vi hade planer, och jag sa nej det funkar inte. Då tog han ( snarare han morsa…) det som att jag krånglade och kopplade in advokat.
    Med advokaterna kom en vårdnadstvist och allt blev skitkrångligt. Han träffade dem enstaka tillfällen, totalt skrapade han ju ihop 23 timmar;) men i stort väntade han på tingsrättens dom.

  37. Anki

    En varm kram till dig Carola som är den tappre och duktigaste mamman ever <3
    En blogg som är kanon även om jag ibland är några dagar efter att läsa 😉
    En sak är säker, du är värd en bättre karl än den du hade men som endå ar gett dig 9 så fina barn.
    Som tur att de är mest lika dig i både sätt och utseende 😉 Ha det bäst kära Du!
    Kramar från Skåneland

    Carola: stort tack:)

  38. Susanne

    Tycker du är så stark. Dina barn har en mamma som dom kan vara väldigt stolta över,och det tror jag att dom är. Som han betett sig så är det hans förlust och din vinst Ta dig två glas bubbel,minst,det är du värd.

    Carola: Tack! Hade bara en liten flaska, men tänker skåla i öl hela lördagen lång:)

  39. C

    En skitstövel!! Visst man är alltid två om ett äktenskap men….. som du skriver kärleken kan ta slut ? Men man gör slut och inte går bakom ryggen på den andra och barnen kan man inte göra slut med dom ska man tamif…. ta hand om.
    Tycker även du skriver lite ” fint om hans uttalande om vissa saker som om han vore singel osv får en lite känsla om att han inte va ”toppen make och pappa ändå? Ärligt jobba jämt och låta dig ta allt hemma, välja bort semestrar m familjen mm Nä !! han ska du vara glad att du slapp ! Men ibland så anpassar man sig och blir även hemmablind och ser inte den andres beteende för allt annat som rullar på där hemma .Om du riktigt funderar ? var han en engagerad omtänksam snäll man ? eller är det bara de ”snälla ögonblicken du lagt på minnet?

    Carola: Helt ärligt nu. Han VAR en fantastisk man och pappa. Och hade han inte jobbat med det han gjorde så tror jag att mycket hade varit annorlunda. Företaget tog så mycket tid. I början periodvis men sen mer och mer. Hans mamma har ju ingen att bry sig om, så firman är hennes bebis. För henne var den allt, och hon krävde att han skulle tycka lika. Efter några år skulle det lätta, sa han. Och det blev tvärtom. Jag har svårt att säga något specifikt datum/år när det ändrades. Han var engagerad hemma och eftersom jobbet periodvis var väldigt lugnt så var han mycket med barnen. Han gjorde massor hemma, dammsög, tvättade, lagade mat, fixade med bilar, trädgård osv. Men jobbet sög mer och mer ut all hans energi och det på bekostnad av familjen. Eftersom han tog allt som jag sa som klagomål så kunde jag inte säga så mycket. Fast det gjorde jag såklart ändå:) ser man klart och tydligt vad det beror på så säga man det. Men med allt jobb han lagt ner i den där firman så är det ju skitsvårt att sluta.
    Jag vet att han hade blivit en fantastisk säljare inom vad som helst, han kan sälja på eskimåer snö:) eller jobba på bank eller nåt annat mer regelbundet. Men han påstod att han älskade jobbet. Ja vem är då jag att döma?
    Från Charles Ingalls, pappan i Lilla huset på prärien till nån workoholic.
    Men helt helt ärligt så var han en bra man och pappa! Tills han flippade totalt, och åren innan det.
    Givetvis hade han fel och brister, som alla, men vi hade ett bra liv ihop, vår uppdelning var vi båda jättenöjda med och jag ”skyller ” alltså väldigt mycket på företaget. Och såklart även hans morsa som inte kan hjälpa sina söner, för den andra sonen mår ju inte heller toppen.

  40. Jungfrumamma

    Usch vilken hemsk story, Du är stark tycker jag. Jag tycker ändå du har rätt inställning och har lyckats så jädra bra själv, Jag kan bara ana hur det känns att hamna i en sådan sits.

    Carola: Och detta är ändå den minst fula versionen… det finns så mycket som jag inte klarar att skriva om. Tack:)

  41. Kristina

    Skål på dig, fina Carola! Ingen kommer någonsin att trampa på dig mer, den saken är klar! Du är vinnaren! Önskar dig och dina barn allt underbart! Tusen kramar till er alla! |<3

    Carola: Nä, definitivt färdigtrampat!Tänker aldrig ta skit mer.
    Tack:)

  42. Lotta

    Vilken fruktansvärd typ! Du kan vara glad att du slapp honom, men att han kan göra så mot sina barn??? Och vad är det för ny kvinna han har? Det måste vara något allvarligt fel på henne. Det minst attraktiva en man kan göra är att vända sin ”gamla” familj ryggen. Men hon kommer själv att drabbas av det en vacker dag.

    Jag hade en gång ett förhållande med en man som hade sin ex-fru och dotter boende i Kanada. Långt avstånd, så det var ju inte konstigt att de inte träffades så ofta. Alla nya människor han träffade visade han stolt ett foto på dottern för. Men tiden gick och till slut frågade jag om han inte skulle åka och hälsa på dottern eller flyga in henne till Sverige. Nej, det hade han inga planer på! Saknar du inte henne? Nej, det gör jag inte. Mitt svar: Dörren är där! Jag vill inte ha nåt med dig att göra alls!

    En annan man jag planerade att bilda familj med gjorde jag slut med för vi hade så olika åsikter om barnuppfostran. Jag blir bestört när jag hör om folk som börjar prata om det när ett barn redan är på väg. Och de kommer fram till att de har helt olika åsikter.

    Detta är förstås inget råd till dig Carola, men till de unga tjejer som eventuellt läser detta:
    Ta reda på hur killens förhållande till sina ex och till sin mor är. Minsta tecken på nåt som inte är ok är en varningsklocka!
    Se till att ni har samma idéer om barnuppfostran
    innan ni eventuellt skaffar barn, hur kära ni än är!

    Carola: Jadu, hans nya….hon presenterade honom som sin pojkvän på en fest de var på tillsammans innan han stuckit hemifrån… det ryktades ett halvår innan han drog om att hon var gravid, i de kretsar hon umgicks i… Det kom fram efter att han stuckit, en vän som fick höra det av en arbetskamrat som fått honom presenterad som hennes pojkvän reagerade på en bild av vår familj..
    Min vän, även en vän till honom ringde upp honom och frågade hur det var. Svaret var att det var ett rykte och på frågan hur han trodde att jag skulle må om jag fick höra det så sket han högaktningsfullt i det. Han var högst otrevlig mot vår vän, som chockades riktigt ordentligt.
    SÅ den nya… ett beräknande jävla DET. Men han kunde ändå valt att låta bli. Men normala tjejer tycker som du, att det är oattraktivt. Jag skulle tappa lusten direkt om jag träffade nån sån, även innan allt skit hände.

    1. Amanda

      Jättebra kommentar Lotta!
      Jag är sambo med en man som är 10 år äldre och som har 2 barn med sitt ex, dom delade 12 år ihop. Jag fick ett ”varningens-tecken” ifrån exet då hon ville prata med mig när hon fick reda på mig ifrån pappan till hennes barn. Hon berättade att han favoriserar dottern ist för sonen, inte har brytt sig så mycket och absolut inte vill ha flera barn framöver. Inget kunde vara mindre sant så för mig blev det mer ett uppvaknande över vilken människa hon är. Alltid otrevlig och vresig i telefon när hon pratar med min sambo och bestämmer själv över vilka dagar hon ska ha barnen, just pga att hon inte tycker att dom ska vara hos oss så ofta då hon självmant har valt att endast jobba 65%. Inte fan är det vårt fel att hon vill vara hemma mer men det betyder inte att vårt umgänge ska minskas.
      Iaf, nu kanske jag bara pratar men jag behöver få ut mig det 🙂
      Jag vet att han kommer bli en fin pappa till våra framtida barn och självklart så kan man inte vara bäst inom alla ämnen inom barnuppfostran.

      1. Lotta

        Lycka till Amanda! Och nåt lika fruktansvärt är ju förstås en förälder, mamma eller pappa, som saboterar umgänge och som sätter sitt eget behov före barnens.

  43. Maria

    Jag har följt din blogg till och från under åren och har inte riktigt fått grepp om vad som hände. Fantastiskt att du delar med dig.
    Det visar hur otroligt stark du blivit och jag tror även dina barn blivit stärkta av detta.
    Jag har alltid beundrat dig för att du orkat med allt själv och även studera.
    Självklart ska du bära huvudet högt och skåla i bubbel är givet, bara för att du kan.
    Du är en fantastisk människa som delar med dig i både stort och smått. Heja dej!!!

    Carola: Jag har skrivit massor om det, men inte på länge. Känner mig mest less på det, jag har verkligen ältat mig igenom det och nu är det klart:) Men det är klart att jag berättar om ni undrar.
    Jag tror inte på att gömma undan saker som gör riktigt ont och som är livsomvälvande, därför skriver jag, och jag är tacksam över allt det stöd som ni skickat genom åren 🙂
    Tack!

  44. Helena

    Tårarna,rinner, du skriver så otroligt bra om det allra svåraste <3. Du är ärlig rakt i i kaklet och det gillar jag verkligen. Din version ja men jag tror på dig i allt du säger ska du veta. Han har förlorat, du har vunnit även om det inte ser ut så just nu. Fy fan för honom säger jag bara. Så fult agerat och sedan en fet offerkofta på det. Styrkekram!!

    Carola: Tack:) Det var inte helt lätt att skriva, så det känns bra att det gick fram. Det har hänt så mycket, och jag har dealat med så galna saker som liksom blivit normalt.
    Tack för ditt stöd! Och offerkoftan….så jäkla mitt i prick!!

  45. Anette

    Jag gråter här… :(. Fruktansvärt det han gjorde mot dig och barnen. Att inte göra slut på riktigt, ja det fattar inte jag. Det tyder på att han inte är riktigt frisk… Du är vinnaren i det hela, du har kontroll över ditt liv och du får vara med dina barn! 🙂

    Carola: Ja, det gjorde ju så att jag inte kunde släppa och gå vidare förrän långt senare. Och när jag bad om svar för att kunna få ett avslut så var han bara kall och hård och vägrade. ”Varför ska jag svara på det??”
    Tack:) Ja jag är en vinnare i detta!

  46. Anette

    Alltså jag gråter här …….. Det han gjorde är så fruktansvärt… Så fruktansvärt fel mot dig och barnen!!! Alltså han måste ju vara sjuk i huvet ju!! Mest för att han inte hade mage att ’göra slut’ på riktigt. Att inte avsluta det på ett respektfullt sätt. DET förstår jag inte. Därför tycker jag inte han kan vara riktigt frisk. Men det är ju du som är vinnaren i det hela. DU är stark, du har barnen nästan jämt. En rikedom!!

    Carola: Tack:)

  47. Agneta

    Jag kan inte sluta gråta när jag läser detta. Jag har följt dig så länge, men kan fortfarande inte förstå hur han tänkte/tänker. ❤️❤️

    Carola: Tack:)

  48. Karolina

    Wow! Vilken berättelse! Rakt, gripande och också med en rejäl dos humor! Håll ditt huvud högt!

    Carola: Man måste kunna skämta om eländet, för mig hjälper det massor att kunna garva högt åt jobbiga saker:)
    <3

  49. Anna

    Fysiken vad stark du är och jag tycker att du verkar vara en underbar människa. Du har gått igenom så jobbiga år och ändå är du starkare än nånsin, så glad att läsa detta!
    Tur att du har så goa ungar! Kram på dig

    Carola: Ja har världens bästa ungar, det hjälper ju till:) Tack!

  50. Annika

    Underbara, starka du!
    Fantastiskt inlägg på så sätt att du uttrycker dig så bra.
    Sen så är det väldigt tragiskt – det du varit med om. Vilken skit till man han blev.
    Kramar!

    Carola: Åh tack, det är så svårt att skriva ibland, och efter att ha läst igenom det säkert trettio gånger så tänkta jag nästan inte posta det…. så det är skönt att ni fattade hur jag menade:)
    Kram!

  51. Karin

    Enda sen jag läste det här har jag grubblat och funderat.
    Knäppte du inga kort då på dina blåmärken? Kan man inte anmäla en misshandel i efterhand?
    Du har ju vittnen till den.
    Kram igen.

    Carola: Nä tyvärr. Det är ju solklart i efterhand att jag skulle anmält. Men då var allt sån kaos. Kram:)

  52. Mb

    Det är bra skrivet av dig och bra att du står stark i allt detta
    Men bortsett från det
    HUR mår dina barn och hur kommer DE att må framöver
    Be gubbjöveln tänka på det
    Nåt jävla litet uns av samvete och känslor bör han väl ha

    Carola: Barnen mår bra idag. De har mått riktigt dåligt periodvis, framför allt de äldsta tjejerna. Jag kan bara hoppas att de inte kommer må dåligt i framtiden, men det visar sig ju.
    Han kommer aldrig att fundera det på, i hans ögon har han inte gjort något fel. ”Vad skulle jag göra då??” är hans svar till folk som försökt prata med honom. Jo…allt utom detta hade varit bättre liksom;)
    Noll samvete, definitivt noll känslor.

  53. Therese

    Heja dig! Lyckliga barn som har dig! Du står upp för dig själv och dina barn! Nästa gång jag skålar ska jag skåla för dig! Varmaste kramar från Therese!

    Carola: Ja, vi skålar:) Kram:)

  54. Neta

    Bara det att åka till Thailand utan fru och barn är ju ett sjukt beteende och inget en pappa/make gör. Inte innan allt är uppklarat.
    Han ser ju inte heller glad ut när man ser han ute på marknader, har ett stressat beteende. M har jag aldrig gillat heller, hon är antingen som en ättiksgurka eller överdriven.
    Jag hoppas dock för dina barns skull att det blir bättre och att dom får en relation till sitt syskon, varken dom eller det nya barnet har ju nån skuld i det här, det har bara han. Men samtidigt tror jag inte att det blir så om han inte slår i skallen jäkligt hårt eller nåt sånt.
    Vad boendet beträffar så kan du ju begära besittningsrätt till de största flyttar, sen blir det nog svårt att få rätt att bo kvar med bara 4 hemma.
    Men att allt detta är hans förlust och du som i framtiden kommer att ha bäst relation med barnen, det är det nog ingen tvekan om.

    Carola: Helt ärligt så fattar jag inte varför en relation med halvsyskonet ska vara viktigt? Inte för mina ungar iaf. De är helt ointresserade, och varför skulle de gilla någon som de själv blivit bortvalda för? Jag talar av egen erfarenhet här, jag har en halvsyster som jag aldrig träffar och har noll relation till. Jag mår inte ett endaste dugg dåligt över det:) Inte hon heller vad det verkar:)

  55. Elin

    Vilken fantastisk kvinna du är! Stark och står på egna ben! Kvittot är dina fina barn, du är beundransvärd! Men framför allt, du förtjänar verkligen ALLT gott i livet!

    Carola: Tusen tack <3

  56. Monica

    Du är så jävla bäst bara ❤️Snygg är du oxå lär ju inte ha svårt att träffa nån ny .Din Exman borde du lämnat åt pöbeln ?????

    Carola: Haha, tack:)

  57. Charlotte

    Herregud!! Så fruktansvärt att läsa. Så jävla ensam du måste känna dig. Någon skrev nåt om att ” han ditt ex aldrig kommer bli vuxen” jag håller med. Han verkar vääääldigt omogen o mycket mer.

    Önskar dig o din familj allt gått för framtiden. Att du kommer träffa en ny goding till RIKTIG man är det ingen tvekan om. Du är en super snygg kvinna! Hej!

    Carola: Nja snygg vete fan, men jag hoppas på Godingen:)
    Tack:)

  58. Johanna

    Har barnen träffat sitt eller sina nya syskon?
    Hur gammal är barnet?
    Hur skulle du förhålla dig till barnet om ni träffades?
    Intressant läsning om hur allt gick till! Du är en kämpe!

    Carola: Nej. Öhhh jag vet inte riktigt? Ett och halvt eller nåt sånt? Kanske.
    Jag vill absolut inte träffa den ungen. Never in my life, jag skulle lugnt vända och gå åt andra hållet.
    Barnen vill inte träffa den och som jag skrev i en annan kommentar – blod är inte viktigt. Jag har en halvsyster som jag aldrig träffar, vi har ingen relation och har aldrig haft. Hon är äldre än mig. Jag mår inte ett dugg dåligt över det. Jag kunde inte bry mig mindre, och inte hon heller vad det verkar:) Jag har vänner jag skulle kunna dö för, så blod är inte tjockare än vatten.
    Jag tror att barnet kommer lida mer än vad mina barn gör om de inte får nån relation och det är inte mitt problem. det skiter jag högaktningsfullt i:)

    Tack:)

  59. Kamilla

    You go Girl ? Superduperimponerad av att du klarade det! De flesta säger att de ska välja barnen före allt annat men du har varit en tigrinna för dina barn! Kanske dags att byta namn till Tigrinna Wetterholm??

    Carola : Kan lägga till det som mellannamn:) Tack:)

  60. Teresa

    Heja dig /oss
    Som fixar att ta hand om barnen vad som än händer, har varit med om ungefär samma som du
    Mitt väljer att inte ha kontakt alls med sinabarn
    Kram till dig

    Carola: Lite skönt ändå, att slippa honom helt. Även om barnen kanske känner annat. Men för dig:) Jag skulle lugnt vilja ha det så. Om JAG fick vara ego.
    Tack, och kram

  61. Ann-Sofie

    Beundrar verkligen dig din styrka och vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Du ska vara tacksam att du blev av med honom, du förtjänar en bra man.Förstår inte hur en människa kan bli så förändrad. Du är vinnaren han är förloraren. Kram

    Carola: Ja idag är jag ju det. Glad att vara av med honom alltså:)
    Tack:)

  62. Ann-Sofie

    Beundrar verkligen dig din styrka och vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Du ska vara tacksam att du blev av med honom, du förtjänar en bra man.Förstår inye hur en människa kan bli så förändrad. Du är vinnaren han är förloraren. Kram

  63. Elena

    Så bra skrivet!!! Har längtat länge efter detta inlägg. Jävlar i min stekpanna vad stark du är och vilken YNKRYGG du har till exman!!!

    Carola: Åh tack:) och japp;)

  64. GC

    Heja dig Carola. Jag beundrar hur du klarade av detta svek så pass bra som du gjorde. Och jäklar så bra ditt liv blivit. Så mycket roligt du gör och så fräsch och snygg du är. Kram.

    Carola: Kram och tack:)

  65. eva

    Hej Carola. Läskigt att läsa din berättelse för det känns som att det är mitt liv du skriver om!! Mitt helvete började 2003 då min dåvarande man o far till mina 2 yngsta men ändå tonårsbarn började bete sig som ett arsle.. Läskigt vad lika dom betedde sig.. Min man vart elak och var aldrig hemma ville inte umgås mm. När jag till slut frågade vad som var fel så svarade han ”Jag vet inte om jag älskar dig” Det var den enda förklaringen jag har fått. Sen följde 1,5 år med svar som ”jag vet inte” när jag frågade vad har ville.. Det som hände till slut var att min bästa väninna var den han nu är ihop med!! Kort berättelse men så lik allt du berättade att det är läskigt. Jag är inte lika snäll som du och kallar henne Det jag kallar min ”äcklet” Det blir ju lättare med tiden men sveket känns lika mycket än fast det är 14 år sen det hände. Har inte träffat mitt ex mer än 3 går på dessa år och henne 2 gånger klarar det inte. Känner iaf med dig och förstår hur du känt det!! Jag tycker du är en fantastisk tuff tjej och en förebild för andra!! Stor Kram till dig!! ❤️ ❤️

    Carola: Urk! Jag har sett DET en gång, och det var samma gång han knuffade mig, då satt hon i bilen och väntade. När jag såg det, för jag spatserade såklart efter honom och gapade och skrek, så slet jag upp bildörren, beredd att slita tag i håret på henne och släpa ut henne och tja, typ sparka ihjäl henne. Han hann dock köra iväg, tur det så jag slapp sitta i finkan för mord, för jag var så jävla adrenalinstinn.
    Kram på dig:)

    1. Eva

      Ja ibland önskar man att man ”fick” slå på dom ordentligt och få ut aggressionerna man känner för vad dom gjort!! Dom iaf mina har ju ingen aning hur illa dom gjort mig!
      Kram till dig med!!
      Din lilla Doris är så lik min Vilda så kul att se
      ? ?

  66. Teres

    I ett avsnitt av FA när ni fick frågan om att skaffa fler barn, och P sade att han inte ville, har jag ett svagt minne av att du sa att man kunde ju ”råka” glömma ta ett P-piller. Jag kan ha fel, men det låter ju lite lömskt, tycker jag.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ett- jag inte ätit p-piller sen innan Janelle, slutade med det 1993.
      Två- jag skulle aldrig luras!
      Tre: på frågan om vi ville ha fler barn sa han : jag tycker som Carola, och flinade glatt.

      Så du har nog blandat ihop oss med nån annan familj.

  67. Marre

    Förstår att det varit kämpigt. Men kan du inte se att det är synd om honom som inte fått klippa av navelsträngen från sin mamma? Han är ett litet barn fast han ska vara vuxen, som aldrig frigjort sig från sin mamma. Han kommer aldrig bli vuxen tyvärr. Fortsätt kämpa!

    Carola: Oh ja, han tror dock att den är klippt, men den är som en lian:) Klart det är synd om honom, jag har gråtit många tårar över att det är synd om honom.
    Jag kämpar på:)

  68. Helahea

    Du är otroligt grym !!
    Vilken resa du har gått igenom och går igenom fortfarande.
    skål för din fortsatta resa ?

    Carola: Jo, jag vill inte ha den ogjord, men vill aldrig vara med om den igen! Skål!

  69. Helena

    Jag är tacksam för att jag följt dig under dessa år. Din resa har gått parallellt med min. Utan att vi känner varandra. Jag känner ändå igen mig i så mycket. Sorgen, att bli sviken och lämnad, att bli behandlad som skit efter ett långt liv ihop. Hur ont det gör. Och hur det får en att tappa fotfäste. Och hur det är att vara så ledsen fast känslorna för exet är slut. Och alla lögner och påståenden om en som person.
    Styrkekramar till dig!

    Carola: Och detsamma till dig!!

  70. maria piteå

    Detta är inte skit snack utan din sanning. Som du ser de.

    Ja undrar och har undrat under åren som gått. Hur gick de med huset? Jag märker ju att ni bor kvar. Men fick du hans del eller äger han fortfarande halva?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej. Vi äger halva huset var och rent juridiskt kan han tvinga mig att köpa ut honom eller sälja. Huset ligger i Uppsala där små lägenheter går för 2 miljoner.. vårt är värderat till 4milj för fyra år sen och det har stigit i värde med all renovering som gjorts. Jag får inga lån:-/ eftersom vi delade upp livet så jag var hemmamamma. Vi sålde vårt gamla hus för 2 milj och köpte detta för 2,6 så jag kan aldrig hitta ett billigare boende för mig och massa ungar. Inte här. Jag kan flytta långt härifrån och bo billigt, men han är ju inte mobil iom företaget så det går inte. Han tillåter inte det.
      Alltså kan han se sig i himlen efter att jag ”går med på” en försäljning. Jag tycker gott att han kan se till så barnen har ett vettigt ställe att bo på när han nu inte gör ett dugg mer? Och tydligen tänker han samma. Det är jag tacksam för. Samtidigt som jag ser det som att han botgör:)
      Och han hotar ju med att sälja titt som tätt.. men då får han även ta över alla barn har jag sagt. För jag får som sagt inga lån. Då drar jag. Bor hos syrran, flyttar till Norge och jobbar inom vården eller nåt. Och DET vill han ju inte. Tänk att få massa ungar på halsen helt plötsligt.
      Så det är exakt samma som förut med huset.

  71. Skånsk 2 barnsmamma

    Har följt dig ända sedan familjen annorlunda, måste säga att jag beundrar dig verkligen, vilken stark kvinna du är. Du är värd sååå mycket mer. Ta hand om er ❤

    Carola: Tack så mycket:)

  72. Malin

    Helt otroligt att man kan bete sig så och går inte att förstå hur man kan strunta i sina barn! En liten undran som du inte behöver svara på….betalar han underhåll till dig för barnen?

    Carola: Nä det är obegripligt. Ja han betalar.

    1. Prematurmamma

      Men så tur då tänk att vara bra på hjortronsylt i stället för att umgås med sina barn. Verkligen rätt prioritering av han och mamman.

  73. Susanne

    Hej, följt din blogg ett tag eftersom jag visste vem du är efter att jag såg er på tv i ”Annorlunda familjer”. Jag är imponerad av er som skaffar så mycket barn med allt vad det innebär och tycker det är kul att se på men………..hur f-n tänkte människan som gjorde så mot dig och ungarna???? Jag blev också ensam fast med 2 vuxna barn och 5 barnbarn nästan samtidigt som dig den 22 feb 2013. Det gjorde/gör fortfarande ont men jag sätter fötterna framför varandra dag och kämpar på. Vi hade levt ihop i 37 år.
    Men jag vill bara säga att du är duktig, stark, bra. Du gör rätt fortsätt bara.
    Ta hand om dig och dina barn
    Lycka till

    Carola: Han tänkte nog inte alls, alternativt med fel huvud;) Stor kram till dig!!

  74. Lena

    Kunde riktigt känna ångesten och smärtan du måste ha känt under den perioden, väldigt illa skött från hans håll. Och bra kämpat av dig som kom ut starkare ur detta

    Carola: Det var riktigt jobbigt. Och väldigt illa skött. Och onödigt.
    Tack:)

  75. Tant H

    Det är så bra att Du skriver! Att Du låter själen få sig ett riktigt reningsbad! Att Du genom att vara öppen och ärlig hjälper andra att komma vidare! Tiden läker-ja visst gör den det men man får inte vara så rädd att man inte petar på såret…så länge det blöder till är det något som vill ut.
    Carola-Lycka till och om någon är värd ett Lycka till är det Du!

    Carola: Ja, jag hoppas ju nånstans att någon annan kan finna lite tröst och styrka i att inte vara ensam. Och för att skriva är min terapi. Har alltid varit.
    Tusen tack:)

  76. Carro

    Carola, du är grym. Tror ingen kan fatta vad Du&din familj gått igenom. Jäklar vilken mamma du är!

    Carola: Tror ingen som inte varit med om det kan fatta, jag kunde det definitivt inte innan jag hamnade där själv.
    Tack:)

  77. Jenny

    Man vill ju nästan kräkas när man läser vad han gjort mot dig och barnen,men samtidigt så tycker jag riktigt jäkla synd om honom. Han måste ju helt enkelt må fruktansvärt dåligt för att kunna bete sig så där. Jag hoppas för hans skull att han inser att han måste göra nåt åt sitt mående,prata med någon. Annars kommer det till slut explodera totalt inom honom. Synd för honom att han inte har lika fina människor omkring sig som du har,för han hade nog behövt någon som rytit ifrån ordentligt och tvingat honom att söka hjälp. Det är ganska tydligt att han försöker intala sig själv att han inte gjort nåt fel. Han flyr från känslorna.
    Jag är glad att du är en så stark människa,barnen behöver ju iaf en bra förälder:-) Du är verkligen in riktig inspirationskälla!

    Carola. Tack! Det är synd om honom. De som är närmast honom verkar bara jamsa med. Säger att det kan ju vara så att kärleken tar slut, och att det är okey. Men det är ju inte okey. INte att bete sig som ett arsel.Att kärleken tar slut behöver j inte innebära att man trampar ihjäl sin expartner och skiter i allt.
    Våra gemensamma vänner, vi har ju typ bara det eftersom vi var så unga när vi träffades, har försökt prata med honom, men han vägrar. Han komma aldrig att söka hjälp, för han har inget som behöver fixas enligt honom, Han mår prima!
    Så jag har slutat tycka synd om honom.

  78. Karin

    Du är så värd ett glas bubbel ❤
    Du är otrolig, Du är imponerande, Du är så himla bra, Du är som en idol, Du är fantastisk.
    Kramar från mig

    Carola: Gillar idol:) Tack <3

  79. Petra

    Jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska låta banalt men….WOW. DET spelar ingen roll om det ”bara” är din version… du är fantastisk!

    Carola: Tack, det värmer <3

  80. Tina

    Usch jag gråter när jag läser …
    Vad du måste kämpat!! Tycker du blivit behandlad rent omänskligt
    av honom:(
    Bättre Mamma kan inget barn få:)

    Carola: Inte meningen att du ska gråta…<3
    Jag håller med, det är så det känns… <4 Tack!

  81. Me

    Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver.. men så blev jag lämnade med bara två barn.. första året var ren överlevnad.. sen kommer man tillbaka.. starkare än nånsin. Du är så stark Carola!

    Carola: Ja, det vände där nångång, tack och lov.
    Kram till dig och tack:)

  82. Helene

    Från min sida sett, ska du vara glad att du blev av med honom.Ibland är ensam stark. Kram.

    Carola: Jag är det. Idag. Livet är enklare när man är ensam på riktigt än ensam i ett förhållande.! Tack och kram:)

  83. Jenny

    Du är helt fantastisk!! Dina barn har tur som har dig ?

    Carola: Ja det tycker jag med:) Haha, nä, men jag tror att de mår så bra de kan idag:)

  84. Katie

    I åtta, närmare nio år har jag följt dig och din blogg Carola, fantastiska du! Och dina fina barn! Jag vill bara krama om er!
    Du är helt fantastiskt stark! Kram och kärlek! Det är det enda jag kan säga för jag är mållös!
    Kramar om!

    Carola: Nästan ända från start! Jag har bloggat i tio år i sommar:)
    Tack för allt.

  85. Carina S

    Det känns alltid skönt att höra att man inte är ensam. Min ex make gjorde precis likadant, dock har vi varannan vecka. Tyvärr behandlar han mig fortfarande på samma nonchalanta respektlösa sätt och det gör att vårt barn hamnar mitt emellan oss, vilket naturligtvis inte är bra för barnet. Men jag hoppas fortfarande att någon gång kommer det bli bättre.

    Carola: Jag hoppas med att det blir bättre för dig. Jag är som sagt väldigt glad över att få ha barnen för jämnan 🙂

  86. Agda den förste.

    Oj, vad stark du är.
    Verkligen oerhört bra jobbat att klarat av detta med bravur.
    Det är ju hans förlust. Hur kan man bara göra såhär?
    Hälsningar Skåne.

    Carola: Tack:) Och ja hans förlust!

  87. Vera

    Några saker:
    * det är HANS förlust
    * du är bland de starkaste jag vet
    *du kommer alltid att ha ryggen fri och kunna sova gott med känslan av att ha gjort allt för dina fina barn
    * bubbel är gott 🙂
    ///en annan som också ”har ett datum”

    Carola: * Japp
    * Tack
    *Japp
    * Jappjapp:)
    Och en stor kram till dig med!

  88. Cecilia

    Kram
    Brukar inte kommentera så ofta men du är stark och jag älskar ditt sätt att skriva, håller inte alltid med dig men varför skulle jag göra det?? Jag är inte du med dina erfarenheter å du är inte jag med mina erfarenheter 🙂
    Är ”glad” över att du har tagit dig igenom den här tiden och är på andra sidan av allt det tuffa. Ja nya motgångar kommer troligen så är livet men du är nu starkare å klarar så mycket.
    Tack för alla goda råd å tips genom åren. Jag fattar inte hur du klarar 9 barn när jag tycker ett räcker med ett 😉
    Kram å god natt

    Carola: Nä precis, vi kompletterar varandra, det är det som är så kul:)
    Allt är relativt, jag kan lova dig att jag tyckte det var asjobbigt med ett barn, som dessutom var ett enkelt barn:) Mycket jobbigare än med nio:)
    Kram

Visa alla 139 kommentarer
Allmänt

Sötpotatis-pommes frites och Aftonbladet Söndag:)

Hello:)

Jag har snöat in på sötpotatis. Vi grillade det ju några gånger på campingen och det var så gott, så när jag handlade härom dagen så köpte jag typ fyra kilo:)

Gigantiska rackare, så sen gjorde jag en och det räckte till mig, Patricia och en av Robbans kompisar.

När vi käkade på Texas Longhorn där Patricia jobbar så fick vi deras sötpotatispommes och nu tänkte jag försöka mig på att efterlikna dem. Jag skivade ner dem i stavar och lade dem i en skål och hällde på lite olja, och pommes friteskrydda.

sötpotatispommes

Joxa runt och sen lade jag över dem i min fritös som jag haft i flera år, men inte riktigt använt. Den är för liten för att laga till hela familjen, och friterat är inte min favoritgrej. I den här, en Actifry från Tefal, (fast en äldre variant,) så räcker det med väldigt lite olja och sen snurrar det varmluft. På nåt vis, jag vet inte så noga 🙂

Men jag tänkte att till detta borde det var perfekt, och det var det.

actifry tedal

De låg här och snurrade en halvtimme eller så, och jag glömde att sätta i den där veven som gör så de rörs runt men det gick bra ändå. Och det blev sjukt gott! Nästan som på Texas.

sötpotatispommes

Barnen smakade och sa tack men nej tack, men det gör inget för då räcker den till:)

 

Idag hade jag tid hos tandläkaren 11.40. Jag trodde det var till Lasse, min tandläkare och tyckte det var värst vad ofta han ville träffas. Jag brukar varva med honom och tandhygienisten Sara, och går en gång om året, men varannan gång till honom och varannan till henne. Solklart va? 😉

Men Sara har varit mammaledig och då brukar han göra hennes jobb. Jag gillar inte det;) Han är super, jag kommer aldrig att byta bort honom, men hon är så lätt på handen att det inte är ett dugg obehagligt. Alltså var det med lite tunga steg jag gick hit idag. Det är alltid oroligt, man vet liksom aldrig, och börjar tänderna strula blir det ju svindyrt. Och är otäckt. Jag har väldigt lätt för att kväljas och kan tänka mig ungefär tre miljoner saker jag hellre gör än är hos tandläkaren;)

tandhygienist

Fast när man kliver in på praktiken så känns det alltid bättre för det är trevlig atmosfär. Luktar inte tandläkare och låter oftast inte så heller;)

Jag blev inropad av Sara:) Jihooo!

Hon var nöjd med min borstning, och det enda som var, och som brukar vara var att städa bort lite tandsten. Jag har två visdomständer kvar, den ena ligger ner och börjar den stöka så måste den opereras bort. Det vill jag inte, så därför försöker jag verkligen hålla rent där, men det är näst intill omöjligt säger både Lasse och Sara, men hittills har jag klarat av det. Ta i trä!

Så lite putsning och så var det klart:)

Härligt. Om jag blir snuskigt rik nångång och inte vet vad jag ska lägga pengarna på så ska jag ha en personlig tandhygienist som fixar munnen nån gång i veckan, för den känslan är oslagbar 🙂 Rent överallt.

 

I morgon börjar skolan, för de flesta av mina barn. Corrinda började i måndags. Övriga har idag ägnat dagen åt att förbereda. Leta reda på väskor, och packa dem. I går var vi och handlade det som fattades, och kom hem med pennor, pennskrin och gympakläder och sånt. Killarna fick varsin ny jacka till hösten, deras kändes lite trista, nån fläck som inte går bort och sådär, så det blev varsin bomberjacka:) En grå till Jamie och en blå till Jordan.

Det är äntligen färdigrenoverat i de mindre barnens skola, så efter att ha varit evakuerade i två år så ska de börja i den gamla vanliga, fast nya, skolan:) Vi hade lite funderingar på var de skulle gå, men så hittade jag en karta med alla klasser utmärkta i Jordans kuvert från skolan, så nu är det mysteriet löst. Jamie och jag kommer att följa med Jordan och så stannar vi första lektionen. Sen åker man ut:)

Det känns sådär att skolan börjar, det känns som alldeles för kort sommarlov. Och så är det skitlångt till höstlovet:) Men det blir säkert bra.

 

När jag var och handlade i dag så såg jag en välbekant nuna på Aftonbladet Söndags framsida. Ja kronprinsessan, och så …..:)

aftonbladet söndagJahaja. se där. Att få dela omslag med vår nästa drottning det är stort:)

Den här intervjun gjordes för länge sen, jag tror det var redan i maj, så jag hade glömt bort den. Jag har inte läst den, ibland skickar journalister utkastet för att man ska få godkänna, men det är olika, så det var spännande att läsa vad hon skrivit. Journalisten Annika, och en fotograf var här under ett par timmar, och vi snackade om det mesta. Jag älskar bilderna på ungarna:)

aftonbladet söndagJag är väldigt nöjd med hur den är skriven:) Ibland är det stort fokus på något korkat man sagt, eller så tvistar de grejor så det blir större än vad jag sa, och ganska ofta låter det som att jag tycker det är jobbigt med ungarna, och det tycker jag ju inte. Det gör det inte här, utan hon har fått fram att jag älskar min familj, och att jag inte ångrar ett dugg.

Jag vet att folk tycker en massa, och något jag har svårt att begripa är hur de inte kan förstå att det jag säger, det är så det är:) Jag hittar inte på ett endaste dugg runt skilsmässan. Det var, och är en av de värsta skilsmässor jag hört talas om, och jag kan iofs förstå att folk inte tror mig, för det är verkligen stört.

Sen det där gamla vanliga, att jag ska vara så förbannat bitter och inte ha kommit över den och blablabla;)

Självklart har det här varit en tuff tid, och det är det fortfarande eftersom inget egentligen ändrats sen den dag han gick. Hade det bara varit han och jag så hade jag skitit rätt högaktningsfullt i allt, men nu rör det nio barn. Nio barn som på olika sätt mår dåligt över det han gjorde. Valde bort dem. Barn som gått/går i samtal med  olika psykologer och kuratorer och som fått höra att deras problem till största delen grundar sig i pappans svek,, barn som fått sin grundtrygghet slagen i spillror. Klart som fan att jag är förbannad. Gör mina barn illa och jag blir en lejoninna som försvarar dem in i döden. Även mot pappan.

Vilken förälder gör inte det ?

Är det att vara bitter, ja då är jag det. Själv kallar jag det för good parenting:)

Jag må ha upplevt något jag inte ens önskar min värsta fiende, men lik förbaskat så ångrar jag inte ett enda av mina val i livet. Eller, inga av de stora iaf:) Nog kan jag ångra att jag köpte den där tröjan, eller åkte på den där trista grejen, men gällande mina livsval så är jag fullkomligt säker på att jag gjort rätt:)

Det sticker kanske i ögonen på vissa, men det är så jag känner. Även om jag kunnat förutspå vad som komma skulle så hade jag gjort likadant.

När jag väntade tvillingarna så fick jag ofta höra: Men åh så jobbigt att det är två!

Som att jag skulle haft något val. Vad skulle jag göra tyckte de här personerna? Tagit bort den ena? Satt ut den ena i skogen? På samma vis är det nu. Folk som säger: Det hade ju varit bättre om du ( för det är ju bara jag som valt att ha många barn. BARA JAG, eller?) inte skaffat så många…..

Vad menar de egentligen? Varför ens säga det? Jag kan ju inte direkt idag ändra antalet barn;) Så vad vill de att jag ska svara? Vad vill de ha sagt?

Nä, jag är trygg i att de val vi gjorde var de rätta. Sen att han senare valde som han gjorde det får liksom står för honom, men en gång i tiden så ville vi samma sak. Och idag är det jag som ensam tar hand om det vi båda ville…

Och, jag älskar mitt liv:) Det är inte speciellt flashigt eller ballt, men det är kul och fyllt av glädje och kärlek. Det kanske inte blev som jag tänkt, men vafan, man får anpassa sig.

Det är mitt liv. Jag är nöjd.

Och är det att inte ha kommit över det, tja då har jag väl inte kommit över det då;)

 

 

jamie

 

Men, nu så ska jag gå min lilla kvällsrunda och haspa och låsa. Doris och jag var ute för en stund sen och det är skönt ute, så hoppas att det håller i sig. Jag har många anledningar att vilja ha bra väder:)

En är att jag nästan är bra i ryggen, och då kan plocka ur och städa husvagnen, och en annan att gräset behöver klippas. Men framför allt för att jag vill ha sol och värme för jag mår så bra då, livet är enklare då:)

Ha en bra onsdag nu, så hörs vi snart ♥

Natti natti:)

Kommentera

  1. marianne

    Du är bäst alla dagar . Älskar din blogg . Kärleken till dina barn syns i allt du skriver . Tror jag är lite kär i dig tihi .??

  2. Marita

    Carola du är bara bäst. Känner så igen mig. Mitt ex bröt helt kontakten med våra fyra barn för 10 år sedan. Att svika dina barn på detta sätt är oförlåtligt. Kan känna mig rätt bitter över det fortfarande, men det det enda man kan göra är ju att försöka stötta sina barn och ge dem så mycket trygghet och kärlek man kan.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting