Allvar
Allmänt

De perfekta….

Jag älskar att blogga, det ger mig otroligt mycket:)

Jag tycker det är härligt att ni är så flitiga på att kommentera och att vi allt som oftast håller en trevlig och god ton här inne.

Men något jag inte alls är speciellt förtjust i, och som gör att jag ofta drar mig för att berätta saker för er, det är alla pretton som alltid ska tala om att jag gör fel.

Det är så jäkla tröttsamt!

Jag kanske gör fel i ERA ögon, men i mina ögon så gör jag korrekt. Vem som har rätt?  Tja vem vet?

 

Så fort jag till exempel visar en bild på barnen i bilen så haglar kommentarerna. Ibland har jag fått skit för att de sitter framåtvända, fast man i bakgrunden ser förarsätet och ratten…och det är uppenbart att de sitter bakåt.

Folk orkar inte ens kontrollera vad det är de ser en extra gång utan bara hoppar på. Eller så är det nåt annat fel, oftast är det fel på mitt val av bilstol. Det finns massor av stolar på marknaden och de passar olika bra i olika bilar. Jag har alltid haft och monterat stolarna på ett godkänt vis.

Bilen sen då, oj en lågprisbil minsann…. jag vet väl om att den lika säker som en hönsbur va? Att alla i bilen tvärdör om jag så bara råkar toucha in i någon på en parkering?

Att den har helt okey säkerhet duger inte för prettona som måste gnugga in att de minsann kör runt i pansarbeklädda Volvovärstingar,

 

Och studsmattorna….men låt mig göra som jag vill! So what om mina ungar slår sig, vad exakt gör det er?

 

Jag hoppas innerligt att ni som alltid känner att det är er plikt som medmänniskor att tala om för mig när jag gör fel, (i era ögon!!), att ni agerar IRL också?

På nåt vis har jag jäkligt svårt att se att ni sliter upp dörren till bilen där det sitter fyra vuxna i baksätet med varsin unge i knät och en två tre kids på framsätet och talar om att det är fel. Det borde ni göra. Om något.

Eller att ni ber att få kontrollera grannens bilstol så den duger i era ögon.

Eller går på valfri förälder i matbutiken och läxar upp dem för att deras ungar gör nåt som inte passar. Kanske stannar bilen vid någons trädgård och hojtar in att de måste ha nät på sin studsmatta?

Jag tror inte att ni gör det. För det är mycket enklare att sitta där bakom er skärm och påpeka. Även om ni skriver namn och mail så vet jag inte vilka ni är. Går ni på nån face to face så vet de vilka ni är, och då är det lite jobbigare att pådyvla era åsikter,

 

Jag har bloggat i tio år i höst. TIO ÅR!! Fatta vad länge:)

Och i alla dessa tio år så har jag fått försvara mig gällande vissa saker. Om och om och om igen…Ofta ganska hårda ord där jag idiotförklaras.

Nä, jag tar inte åt mig längre. I början gjorde jag det. För även om man liksom valt att visa upp delar av sitt liv så här, så innebär inte det att man automatiskt får ett stenhjärta, och en yta där allt glider av som vatten på en gås.  Det var jättejobbigt de första åren!! Nu har jag väl vant mig kanske…hur hemskt nu än det låter.

Jag blir inte ledsen längre, men jag kan bli irriterad. Jag har då två val, att skita i att svara eller att försöka förklara hur jag menade. Hur jag än gör är det någon/några som tycker det är fel.

Hur man än vänder sig så har man arslet bak.

Jag skrev att jag låter bli att berätta saker för att slippa få de här kommentarerna, och så är det. Jag har inte alltid ork att bemöta dem och då kan det vara enklare att bara låta bli. Jag tycker jättemycket om att diskutera med er, men ganska ofta råkar det bara bli något som upprör er, och jag fattar egentligen inte riktigt vad som hände. Jag vet att det finns massor av bloggare som kör säkert och alltid försöker undvika konfrontationer och diskussioner, men jag vill inte behöva göra det. Jag vill berätta för er!

Men varför känner vissa av er ett behov av att skriva mig på näsan att jag gör fel? Vad spelar det er för roll om jag har en framåtvänd bilstol om jag anser att det är bäst för min unge? Vad spelar det er för roll om jag inte vill ha skyddsnät? Att sen börja med ”Tänk om olyckan är framme, hur känner du då?” snacket…. men jisses.

Ja, olyckor kan hända. Faktum är att de drabbar även er perfekta.

Exakt VAD vill ni uppnå med de här kommentarerna? Att jag ska bli ledsen? Arg? Deppig) Glad kanske??Åka och köpa skyddsnät? Nya bilstolar, eller vad det nu handlar om. Det kommer aldrig att ske.

Om jag anser att jag gör rätt, så är det fast förankrat i mig.

 

Jag är uppfostrad att lära mig ta hand om mig själv, att våga testa och att inget är omöjligt. Jag är inte speciellt rädd för att en olycka ska hända, för varför oroa sig i förväg? Man kan inte sätta sina barn i ett madrasserat rum för att undvika olyckor. Jag uppfostrar mina ungar till att klara av saker på egen hand. Att kunna bemästra situationer. Att kunna tänka själva, Att ha respekt för fara.

Det har gått finfint hittills. På alla plan.

 

Jag vill inte ha skyddsnät på mina studsmattor, okey?

Än så länge är det inte lag på det, så då gör jag som jag vill. Oavsett vad ni tycker:)

Varsågoda att göra som ni vill.

 

Och med det sagt så tänker jag fortsätta visa er bilder på när ungarna hoppar, och förutsätter att ni håller tand för tunga och bara scrollar förbi om det gör ont i pekfingrarna.

Kan vi säga så?

 

 

 

 

Kommentera

  1. Helena

    Jag älskar att du ger dina barn ett Ronja Rövardotterliv med inslag av farligheter de ska lära sig att akta sig för. Helt rätt. Däremot tror jag att det alltid kommer att finnas skrivbordskrigare som bakom en skärm passar på att ge utlopp för sina frustrationer men ibland också vill väl, på sitt vis. Just dagens förädrar har dåligt förtroende för att barn lär sig, barn klarar en del o.s.v. . Deras liv går ut på att barnsäkra upp runt barnet. De lever utan tillit till sin omgivning och tror att barn kan skyddas från allt. Detta ät ett tidsfenomen. ’Hit med lite farligheter” är ett minne blott, tyvärr för det stärker barb och att klara av saker ger ofta barnen ett gott självförtroende och god självbild: jag kan!!! Jag tycker du ska göra inlägget om näten till en krönika i UNT. Den är jättebra!!

  2. Annica

    Nu måste jag lägga mig i, jag följer din blogg med ett leende, älskar alla dina upptåg och alla dina kidz 🙂
    DU gör som DU känner, finns INGEN som ska bry sig om det. Man kan tycka och tänka som man vill men behöver inte komma med pekpinnar hela tiden. Min äldste, 20 år, håller på med Parkour, är grym o bland de bästa i Sverige och hjärtat har suttit i halsgropen några gånger och folk har påpekat att ”det är ju jättefarligt”, hur kan ni låta honom hålla på med det? Det har varit vårat val.
    Med det vill jag bara säga som Grynet ”Ta ingen skit”.
    Kram till en härlig tjej och mamma

  3. maria

    Hej! Om du har nät eller inte är upp till dig, och uppenbarligen fungerar det ju bra ändå 🙂 Jag kommenterar ibland på bloggarna jag läser men aldrig om sånt o aldrig negativt
    Däremot är jag en sån som säger ifrån IRL, ser jag nån som behandlar nån annan illa, djur eller människa ryter jag till, samma om man är någonstans o ett barn beter sig väldigt illa o föräldern sitter med näsan i mobilen, då säger jag ifrån vänligt men bestämt 🙂
    Kram Maria i Skåne

  4. Ulrika

    Din blogg vänder sig till föräldrar och det kommer alltid finnas föräldrar som är bäst. Det är bara att gilla läget tror jag så länge du vänder dig till den grupp du gör. Sen kan det ju vara av ren välmening, tex att fjäderskydd är att rekommendera om man sett ett ben som fastnat mellan fjädrar fastklämt, men man kan ju uttrycka sig på olika sätt med =)

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Men ska man behöva gilla läget? Ska man verkligen det? Ska det inte tvärtom vara så att folk tänker efter en extra gång hur det de skriver uppfattas? Vad de menar med det och vad de vill ha för reaktion? Det känns vettigare och mer väluppfostrat. Då hade jag inte behövt gilla ett läge som inte känns så kul.
      Jag TÄNKER en massa när jag läser bloggar, jag förfasas och irriteras, men därifrån till att skriva en kommentar om att bloggaren har fel.. det steget finns inte i mitt huvud. Jag skakar på huvudet och går vidare:)
      Orka sprida negativiteter i onödan.
      Det är stor skillnad på ett råd som framförs sakligt och i välmening mot klagomål och idiotförklaring.

  5. Sara2

    Håller helt med dig Carola, det blir falsk säkerhet. Tycker det är samma med mycket barnsäkerhetsgrejer, det är mycket för egen bekvämlighet då man tror att man barnsäkrat. Det är inte roligt att ständigt passa och tjata men tycker att barnen lär sig att tänka efter själv tidigare istället för att de alltid har skydd runt sig.
    Tror man lär sig ju fler barn man har, mitt femte barn var med och lagade mat från ettårsåldern, hade dött om någon sagt till mig att det går bra när jag bara hade ett barn.

  6. Lisa från Skåne

    Det där med skyddsnät på studsmatterna är falsk säkerhet. Många i vår närhet har fått både brutna armar och ben när dem hoppat med skyddsnät. Tror att man blir lite mer våghalsig med nät.

  7. Lisa från Skåne

    Det där med skyddsnät på studsmatterna or falsk säkerhet. Många i vår närhet har fått både brutna armar och ben när dem hoppat med skyddsnät. Tror att man blir lite mer våghalsig med nät.

  8. Carina H

    Du skit i vad alla negativa skriver. tror att det är svenska avundsjukan.finns alldeles för många ””jag vet allt”” blir så trött på sådana sk energitjuvar. jag läser din blogg och tycker den är super bra. bra blandning av det mesta.och visst mycket kan reta folk men lägga ner en energi på att ens yttra sig negativt kan man förhoppningsvis slippa läsa, så kör på Jag kommer i alla fall läsa och ha en trevlig stund.

  9. Martina

    Hej! Trodde kommentarer skulle vara lite elakare baserat på inlägget du skrev här, men klart det stör om det sker varje år och efter förklaring. Jag tänker ofta på ett klipp jag såg om en amerikansk mamma som hade förlorat sitt barn pga att den åkt i en framåtvänd bilbarnstol och ville upplysa om hur farligt det var och var ledsen för ingen hade sagt något till henne. Så ja jag kanske skulle upplysa IRL om att det är bättre med bakåtvänd för den personen kanske inte fått höra det. Samma med om någon som inte vaccinerar sina barn. Antagligen vet man om det, men det går att framföra på vettigt sätt också. Du känner uppenbarligen till risker och har tänkt igenom och då kanske man inte behöver kommentera.

  10. Sara

    Men det är ju bara att dom tycker olika. Får folk inte ha andra åsikter än dig? Varför retar du upp dig på att folk tycker annorlunda? Märkligt. Väldigt märkligt fenomen överlag har sett det hos flera bloggare. Det är ju inga elaka påhopp alls dom får, folk säger ju bara sin åsikt. Och ändå går bloggaren i taket. Jättekonstigt.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det handlar inte om annorlunda åsikter, det handlar om att folk anser sig ha rätt att mästra. Att tala om att jag har fel. Varför? Jag gör som jag vill, du som du vill. Jag tror inte att någon som inte blivit utsatt för det kan fatta. Det är ett så märkligt beteende som man sällan möts av Irl. Har du någonsin varit med om att nån okänd kliver fram till dig på Ica och talar om att du gör fel i något som de inte har med att göra? Nä för det gör man inte. Men kommentera det på en blogg går bra. Som bloggare råkar man ut för sånt här ofta och har du aldrig varit med om det förstår jag att det kanske är svårt att förstå. Men tänk dig själv att konstant behöva försvara dina val för okända. Studsmattorna har jag fått skit för VARJE år i tio års tid. Varje gång jag visar en bild så klagar nån. Är det på allvar svårt att förstå att man blir less? Jag tycker att hela din kommentar tyder på att .., eller nä förresten det håller jag för mig själv. Onödigt att vara taskig bara för att 😉

    2. I.

      Men varför måste man hela tiden skriva sin åsikt? Jag kan mkt väl förstå att om man som bloggare hela tiden får höra att man gör fel med sina barn, sina djur, sig själv, sin bil, sin ekonomi, sitt hus osv – så tröttnar man. Jag tycker inte det är ”märkligt” eller ”jättekonstigt” alls. Som Carola frågar, går du fram till folk på Ica och uttrycker din åsikt också? Talar om den för mammor på öppen förskola/kyrkans barntimmar/innebandyn/fotbollen osv..? Upplyser dem om att de gör saker på ett sätt som inte passar dig?

    3. I.

      Men varför måste man hela tiden skriva sin åsikt? Jag kan mkt väl förstå att om man som bloggare hela tiden får höra att man gör fel med sina barn, sina djur, sig själv, sin bil, sin ekonomi, sitt hus osv – så tröttnar man. Jag tycker inte det är ”märkligt” eller ”jättekonstigt” alls. Som Carola frågar, går du fram till folk på Ica och uttrycker din åsikt också? Talar om den för mammor på öppen förskola/kyrkans barntimmar/innebandyn/fotbollen osv..? Upplyser dem om att de gör saker på ett sätt som inte passar dig?

  11. Mb

    Jag tror inte att det är för att ”reta” dig som vissa skriver tvärtemot vad du tycker, jag gör inte det i alla fall.
    Jag skriver ibland för jag hållet med men även ibland om jag har en annan åsikt eller en synpunkt om nåt. För den skull betyder det inte att jag anser du gör eller har fel.
    Alla gör som de vill och tycker passar dem bäst själva men.. . Hat man en öppen blogg med möjlighet att kommentera så blir det nog så att du får lite ”tvärtemot” åsikter ibland. Men är inte det ganska intressant ibland att se vad läsarna tycker. Det är ju för oss ni lägger ut annars kunde ni ju bara skriva en vanlig dagbok.
    Jag är aldrig elak och menar aldrig nåt illa och när det gäller studsmattor så har jag sett hur illa det faktiskt kan gå utan skydd. Man kan inte passa sina ungar hela tiden och det SKA man inte heller. Men om man kan bidra till att de inte skadar sig så är det väl inte helt galet om folk kanske har nån åsikt om det. Nät är väl kanske inte det viktigaste, det vuktigaste är att de inte knäcker t ex ryggen mot stativet. Vi här vet att om två ungar som väger olika hoppat på samma matta så kan den lättare flyga iväg. Jag tänker på ungarna för det är de som får ont vid en ev olycka.
    Vad folk skriver om din bil osv är inget jag läst och inget jag bryr mig i heller.
    Men som sagt, du får nog stå ut med kommentarer,
    Gillat din öppenhet och ärlighet och ditt öppna kommentarsfält SAMT att man inte blir blockad för att man kanske inte alltid håller med. Tyvärr gör ju vissa andra bloggerskor så när deras läsare inte hållet med om allt det pluttenuttiga de lägger ut. Näe, tacka vet jag såna som du som visar det riktiga i livet men för den skull inte sagt att man håller med i ALLT.
    Elakheter och annat ska ingen behöva finna sig i men olika tycken och smak är ju bara sunt.

  12. Cissi

    Ja gud, den här ”Familjelivsbesserwisserianismen” som florerar i kommentarsfälten hos flera av er mammabloggare (Mirka är väl ännu hårdare utsatt) är så jäääääkla tröttsam. Så fort någon av er avstiger från den absolut hårdaste säkerhetsnormen (typ vänder bilbarnstolen vid 3,5 i stället för 4 år) så ska de komma med sin pekpinnar….?

    Beteendet är ganska likt när små barn berättar vad som är rätt och fel för att de är stolta över att de vet det. Dock inte alls gulligt när vuxna människor gör så, bara patetiskt.

  13. Sara

    Jag läser en specialpedagogikskurs som hör till den utbildning jag går, här om dagen när jag läste litteraturen fanns det ett citat som var SÅ klockrent och liksom svaret på ’alla’ mina funderingar! Kommer inte ihåg vem som sa det men det löd kort å gott ”Om det inte är ett problem för mig,hur kan det då vara ett problem för någon annan?” Ville bara dela med mig av det!:)

  14. Therés

    Du gör helt rätt! Det du tycker är bäst för dina barn är ju det som är rätt! Jag är precis likadan! Finns de som tycker jag är för hård mot mina! Men jag tycker att vett är nått de måste lära sig! Hejar på dig Carola och jag älskar din blogg just för att du är ärlig och står på dig! ❤️ God natt!

    1. Hanna

      Jag tycker det är bra att bry sig. Hur många kvinnor blir inte tex misshandlade i åratal utan att någon ingriper för att man inte ska lägga sig i?

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Det är väl skillnad på att tiga om man tror nån blir misshandlad än att klaga på mina studsmattor??
        Känns inte som en vettig jämförelse i mina ögon faktiskt.
        Misstänker dock att de flesta som kommenterar halvdrygt på bloggar INTE vågar lägga sig i IRL..

        1. Hanna

          Det vet jag inte. De flesta lägger sig i för lite när det verkligen gäller IRL. Och klagar på de personer de vågar klaga och gnälla på. Jättekonstigt. Har inga ådikter ang studsmattor då jag inte har ngn etfarenheter av dem alls. Men tycker faktiskt du har koll.

Allmänt

Slutord

Jag läser era kommentarer och jag blir faktiskt riktigt besviken på flera av er. Självklart ska man använda sig av fingertoppskänsla, det gäller i hela livet ju. Självklart ska det gälla öven på gymnasiet.

Alla ska få må bra, och det gör de inte om de ska tvingas göra saker helt emot sin övertygelse.

Jag blir ledsen över att flera av er är så ovilliga att försöka hitta en lösning som funkar för alla, och genast tycker att det är väl bara att anpassa sig. Att det är skitungar som får skylla sig själva.

Jag har, och kommer alltid välja att försöka hitta en lösning på ett problem, som gör så att alla mår bra.

Jag har och kommer alltid även att lita på mina barn. Även om jag dubbelkollar saker.;) Och jag har och kommer alltid att stötta dem. För jag är helt övertygad om att allt löser sig med tiden, vissa behöver bara lite mer tid på sig. Men får man bara massa ovett hela tiden så kommer man att tappa både självförtroende och repekt för andra. Och detta gäller speciellt barn och ungdomar, som växer och mognar och lär sig hur livet funkar. L Ä R  S I G är nyckelorden här. De är inte färdiglärda. De LÄR SIG. Och behöver hjälp för att bli vettiga människor.

De som jobbar med våra barn och ungdomar ska vägleda och guida dem i livet, och då ska de göra att schysst och bra jobb. Och vara lyhörda, samt ha fingertoppskänsla.

Så tycker jag och tycker nån att det är fel så varsågod. Då tycker jag att ni är iskalla och borde ut och träffa lite fler ungdomar:) Och inte bara de ”duktiga” utan även de med lite attityd och strul.

För i slutänden är det så jäkla värt det att försöka få till en lösning som funkar för alla.

Att ens tänka något annat?

 

 

 

Kommentera

  1. Rille

    Hej Carola!
    Jag har följt din blogg ett tag nu. Jag har lagt märke till att när du startar debatter i ämnen där många inte håller med dig, så blir dina ”försvarstal” ofta uppjagade och motsägelsefulla. Ju mer du försöker förklara, desto svårare blir det att förstå vad du egentligen menar. Jag tänker att det är jätteviktigt att du inte hamnar i den situationen när det är dags för mötet i skolan. Fundera ut några konkreta saker du undrar över och håll dig till dem. T ex varför skolan inte tagit kontakt med dig tidigare, varför den här läraren har andra regler gällande mobilen än de andra lärarna på skolan och om läraren försökt förstå varför din son inte vill lämna ifrån sig mobilen. Om du låter dig provoceras och använder en del av de argument och åsikter du delat med dig av här på bloggen, så kommer din son och du inte att ha en chans att få ut något bra av det här mötet. Ett råd i all välmening och stort lycka till på mötet! Ta ett djupt andetag innan du går in :)…

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det är ingen risk 🙂
      Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag har rätt till. Det tar jag reda på innan, och kommer såklart förberedd. Jag är grym på möten om det krävs.
      Nej jag försvarar mig inte. Jag försöker förklara. Och det är totalt hopplöst när folk bestämt sig för att jag har fel.
      När jag Startar en debatt med vilje är det enklare att argumentera sakligt, mot när jag helt oväntat befinner mig i en. Att detta ens skulle bli en diskussion visste jag inte. Jag ställde en fråga.
      Det är kul att diskutera:) men inte när jag inte vill.
      Klart jag blir upprörd när folk i mina ögon tänker som jubelidioter. Att inte ge ungdomar den vägledning de behöver är så taskigt, och sen irritera sig på hur mkt skit det finns i samhället.. det kommer ju delvis från sånt här, att bli bemött oschysst.
      Fattar inte riktigt hur man ens kan tycka att läraren har rätt när han rycker och sliter i kläder och tvingar ut med våld… när det gapas satan över minsta lilla annan ”kränkning ”
      i livet? Men detta ska jag svälja?
      Och sonen ska villigt låta sig frysas ut av läraren…
      Nä, ibland tycker jag helt enkelt att alla andra är idioter;)
      Och eftersom det uppenbart går åt båda håll så tycker ni samma 🙂

      1. Anna

        Fast Carola! De flesta här skriver ju att det inte är ok av läraren att rycka i kläderna!
        Men hur kan du tro att du skulle få bara medhåll gällande mobilen?! Å starta diskussion, för det är kul säger du. Men de som inte håller med dig i en diskussion är jubelidioter?

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Nej. Läs igen. Att diskutera är jättekul och berikande. Men jag ville inte ha en diskussion här. Jag frågade om det var ok eller ej.
          Ja eller nej.
          Och jag kan säga som så, ALLA jag diskuterat detta med Irl är på exakt samma spår som jag. De har förvisso hört mailen flera av dem.
          Antagligen påvisar det väldigt mkt mer än jag får fram här.
          Om något hade jag förväntar mig medhåll eftersom det är ett korkat uppförande från läraren.
          Det är han som är den vuxne, eller hur? Och ska inte använda makt och hot som sina medel.
          Jag ser aldrig det som en bra väg att gå.

          1. Anna

            Så det är ett ja eller nej du vill ha så länge du inte bjuder in till diskussion?
            Då får du ett nej till att läraren ska dra i kläderna!
            Ett ja till att det är läraren som bestämmer och är regeln att eleverna lägger bort mobilen så JA, då gör man det. Det är INTE att utöva makt!

  2. Neta

    Om läraren ändrat sig angående mobiler så finns så klart en orsak till det. Inget han behöver redovisa för föräldrar.
    Du om förälder har nog bara att köpa läget här. Ditt jobb är att se till att sonen lyder, kan gå på lektionerna och få sina betyg.
    Du kan ju vara övertygad om att i det här läget vet du inte allt. Din son vet mer än vad han delger dig.
    Skolan är lärarnas och elevernas värld, hemma är din och dina barns värld.
    Ju mindre föräldrar lägger sig i sånt här, ju mer arbetsro i skolan.

  3. Anna

    För att få dessa diskussioner att sluta så är det nog enklast att du förklarar hur du menar att läraren ska motivera (skit i om det är en bra eller dålig lärare, en lärare bara) de andra eleverna att lägga ifrån sig mobilen?? ”Hej, välkommen hit, alla utom Robban lägger sina mobiler här” jag tror att större delen av eleverna i den åldern hatar/ vill inte lämna ifrån sig mobilen. Men de gör det.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag förstår ju inte ens varför det ska göras en grej av det.
      -hej, har alla lagt mobilerna i skåpet? Okey bra.

      Så länge han sen inte ser den så är det inget problem. Vad folk har i sina fickor är väl ändå deras ensak? Så länge det ligger i fickan

  4. Helena

    Besviken för att vi inte tycker som du och håller med dig? Okej. Jag är inte besviken på dig för att du har annan åsikt än jag. Jag är mest besviken på att du gått totalt vilse och inte visar upp någon som helst ödmjukhet inför att det finns olika sätt att tänka. Att du ger sken av att vara en lejonmamma samtidigt som ditt ställningstagande bara sänker din son, det är jag besviken på. Med vänlig hälsning lärare sedan 1984.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Fast du måste ju fattat fel? Vaddå inte ödmjuk och ett taskigt ställningstagande? Om du tror att jag tänker gå till skolan med alla taggar utåt och gapa och skrika så har du fattat fel. Varför skulle jag det? Jag vill ha en dialog med läraren och skolan, inte läxa upp dem. Det borde de ha velat ha med mig för länge sen dessutom. Men nåt är ju fel här och då måste jag ju reagera!? Eller är det bättre att jag är en frånvarande förälder som skiter i hur det går för ungarna?
      Fattar inte resonemanget.
      Jag är besviken på att så många väljer att fälla hellre än fria. Att inte ge det en ärlig chans. Att tycka att alla 16-åringar ska vara mogna nog att tänka sig in i framtiden. Att jag borde låta bli att ta upp något som uppenbart strular. Att tycka att ungen får skylla sig själv och att läraren agerat korrekt.
      Det är ju inte korrekt!
      Vilket då alltså även skollagen säger.
      De lärare som kommenterat här har ju varit de mest förstående, med vettigt tänk, så jag känner att jag inte alls är ute och cyklar.
      Jag sänker väl inte min son genom att ta hans parti, det kan ha varit set dummaste jag hört i år faktiskt .

      1. Helena

        Jo genom att ställa dig på hans sida och problem med en omogen envishet tycker jag att du sänker din son faktiskt. Iom att du står på hans sida i frågan så förstärker du hans irrelevanta envishet: att strunta i att ställa sig i ledet tillsammans med sina klasskompisar. Och vadå inte kan lämna ifrån sig mobilen? Klart han kan. Vem betalar btw hans telefonräkning? Du antar jag. Sluta med det så ska du se att han snällt kommer att lämna in mobilen, jag har inte nio barn men väl fyra så helt borta är jag inte, inte ens runt barn i behov av särskilt bemötande eller stöd. Jag tror ingenting om dina intentioner med mötet utan nu handlar det om ditt ställningstagande. Det som kan tyckas vara för din son men inte är det.. Och nej jag tycker inte heller att läraren ska dra och slita i honom och måhända är han inte den bästa läraren men har skolan förtroende för honom så får man rätta sig efter hans regler -eller dra.

        1. Anna

          Håller med dig Helena. Sluta betala telefonräkningen, det gjorde jag med min son. När han ganska omgående lovade dyrt och heligt att lämna in sin telefon så fick han ett kontantkort utan surf på. När han lämnat den utan knorr i en månad fick han abonnemang igen. Enkelt sätt att visa att man ska följa regler annars får det konsekvenser. Man har ett val.

          1. Sara

            Att sluta betala räkningen är för mig lika med hot och påföljande straff, anser inte att det här hemma i en sund föräldra/barn-relation.

          2. Helena

            Tja fast jag ser det som en konsekvens för att släcka ut ett knäppt beteende. Föräldrarollen innebär ibland att man måste ta ansvar även om det svider lite. Mina barn har i efterhand förstått mina handlingar jag ansåg mig tvingad till, för att jag hade koll och överblick. Det har sällan barn och ungdomar.

          3. Anna

            Varför ska kg betala räkningen när han inte kan sköta sig trots att han bet exakt vad som gäller? Det visade han ju att han visste när han blev utan pengar på mobilen.

          4. Anna

            Du skojar nu va Sara? Jag som förälder har väl all rätt i världen att låta bli att tillhandahålla en telefon till mitt barn! Han fick massa chanser innan och han fick en konsekvens av sitt eget handlande till sist. HUR kan du få det till hot??? Dessutom förstod han ju tydligen konsekvenser också eftersom han började sköta sig omedelbart för att få tillbaka surf på mobilen. Det är JAG som förälder som bestämmer över mitt omyndiga barn, det är inte HOT, det är uppfostran!

          5. Profilbild
            familjenannorlunda

            Tja nu betalar inte jag mobilen så det funkar inte. Och.. jag ser ju inte att det är mobilen i sig det hänger på. Det är liksom bara symptomet på sjukdomen.

  5. Louise

    Heja dig!
    Vi har en strultonåring, å vilken skillnad det är på lärare och lärare. De som kan ta strulet och vända det till något positivt eller de som bara blir provocerade.
    Nog är det mycket kämpande ifrån föräldrarnas sida också (förutom ibland då föräldrar inte bryr sig), å det tycker jag att de provocerade lärarna också borde se. Vi kämpar alla, så varför inte hjälpas åt.
    Heja dig! Heja oss!

  6. Elina

    Jag är gymnasierare och jobbar med ”stökiga” elever. Jag förstår inte alls varför den hör läraren väljer att göra en så stor sak av det här. .om din son har mobilen i jackfickan och inte fipplar med den så är det, enligt mig, ett ickeproblem.. om din son kommer till lektionerna trots detta är stort! Det verkar som att läraren inte vill ”förlora” när det gäller egna principer.

    Lärare har inte alltid rätt, lärare gör inte alltid rätt. Lärare är också människor.

  7. mikaela

    Ja du… Svårt att säga si eller så när man inte vet allt men…..Din son har ju skrivit på ett avtal o är smart nog att förstå att då håller man sig till det. Förstår inte riktigt lärarens tanke här som visar klart o tydligt att man inte behöver hålla löften. Helt fel o konstigt. Tydligen har läraren din son som nån slags ”hackkycklig” o det är ingen skillnad vad o hur han gör så tolkar läraren det till fel. Det är ju inte din son som stjäl tid ,det är läraren. Överallt här i samhället skulle mycket bli smidigare o folk vore villig att tänka lite längre än näsan är lång o se lösningar istället för problem. Gillar när det är ordning o reda o en lärare som hållet ordning i klassen. Men…..det ska vara respekt från båda håll och inte maktmissbruk.

  8. Anna

    Fast jag tror att många menar (eller jag gör det iallafall), inte att lärare inte ska göra allt det du säger! Fast det innebär ju inte att vissa elever ska slippa undan regler som andra måste följa? Det är väl för bövelen bara att stoppa ner mobilen i lådan! Och ja,, min som har många gånger åkt ut för att han vägrar! Och det är helt korrekt tycker jag, han får lära sig konsekvenser. Jag kan inte förstå hur man kan mena att regler som sk gälla, ska undantas vissa. Däremot är det ju himla dumt att skolan skriver avtal som inte ens gäller juridiskt (när man är under 18 år).. då kan det ju lätt bli så tänker jag att eleverna tar fasta på det, precis som din son gör nu. Det hade varit bättre att man bara informerar om att det här är en regel.
    Vis av erfarenhet från min egen vrånga bråkstake tä ner jag också, att är du helt säker på att han inte använder mobilen. Min son sa det också nämligen men på möte blev jag varse att så inte var fallet ?. Men det var en bra korrekt lärare som deltog i möte ex och hade kontakt med mig varje gång det hände att han åkte ut, vilket ju inte verkar va fallet. Att lösa något där det är ord mot ord och inte lärarens ens verkar vilja delta är ju hopplöst!

  9. Tanja

    Fast jag tänker också på de andra, de skötsamma eleverna. Ska de drabbas av att din son inte kan uppföra sig och läraren måste ta av sin tid för att be honom om något som borde vara självklart? Tycker att det är du som resonerar galet, och är det så att din son nu är så ”annorlunda” borde man kanske göra en utredning? Jag anser mig inte vara ”iskall” men jag håller med majoriteten av de som kommenterat; en nästan myndig kille kan inte få bete sig hursomhelst. Att du sedan tycker att vi har fel, det får ju stå för dig, men jag har svårt att förstå att du trodde att du skulle få massa medhåll? Att vara lärare idag verkar ursvårt, och sådana här grejer är ju löjliga, självklart måste läraren få bestämma när det är hen som håller i lektionen. Visst är det väl bra med lösningar, men samtidigt så måste man ju liksom ha lite ambitioner och driv i livet när man är nästan myndig, det kan ju inte vara alla andras ansvar

    Att gå i gymnasiet är ju faktiskt frivilligt, jag hade sagt att han fått jobba i sin pappas företag för fickpengar under en termin så hade han nog förstått vilken förmån det ändå är med gratis utbildning. Nej Carola, här är jag på lärarens sida. Tycker oftast du har vettiga åsikter, men …

    Carola. Men han är ju inte stökig!!! Han är inte besvärlig!! Han har för bövelen bara skrivit på ett jäkla avtal som han sen inte fattar vitsen att bryta. Han GÖR ju liksom inte ett skit mer än hävdar sin rätt, enligt det där fåniga avtalet. HAN tar inte tid från övriga elever. Läraren väljer att lägga tid på att tjafsa med honom.Över en liten skitsak. Sonen sitter där, troget varenda jäkla lektion och vill vara med, och åker ut. Ibland FAST HAN LÄMNAT IN DEN DÄR MOBILEN.
    Är inte det fel så vet jag fan inte vad som är fel.
    Fler av er har hänvisat till skollagen och då har min son alla rätt, så varför i hela friden skulle vi inte ta ett snack? Varför ska vi inte försöka få en förändring? Jag fattar allvarligt inte.

    Och ja, so what om tid tas från de skötsamma eleverna? Är de mer värda alltså? En annan gång är det de som får favör.Det jämnar allt ut sig i slutänden.
    Att jag säger att han är annorlunda, innebär inte att jag tycker att han är det på ett sjukligt eller negativt sätt. Han är bara en annan sort. Och det tycker jag är berikande.
    Ni verkar tro att han är ett stort problem, som stör undervisningen och så är det inte.
    Han får ju inte ens vara med.
    Och jobba i sin pappas företag ???? Är du på allvar nu eller? JAG är allvarlig när jag säger så här: Pappan skiter i honom.

    1. Sara

      Vad stör det ”de skötsamma” om han har mobilen i fickan? Låter mer som att läraren (som definitivt är myndig) inte kan uppföra sig.

      Nej du Tanja, nu hade du nog lite otur när du tänkte…

      1. Tanja

        Varför skulle jag ”ha otur när jag tänker” för att jag inte tycker som C? Löjligt. Det är klart det stör de andra eleverna om varenda lektion startas med tjafs för att en och samma person inte gör som hen blir tillsagd, det säger ju sig själv. Jag förstår att han tycker att han har rätt, men en nästan vuxen person lär inte vara så poppis på kommande jobb om han vägrar lyssna på chefen. Om de skötsamma eleverna är mer värda? Nej, men att 20 personer (tex) ska få mindre undervisningstid pga EN som inte kan anpassa sig är inte fair. Har du kollat med pappan om han kan ha sin son där? Eller utgår du bara från att det är omöjligt?

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Om du läst här ett tag så vet du att det är omöjligt. Och det är inte för att jag tror det eller nåt annat larv. Det finns inget intresse från det hållet. Tror du inte att jag önskar det?
          Och i detta fall är det inte Robban som stör utan läraren som gång efter gång måste hävda absolut makt. Så de skötsamma får skylla på läraren.
          Och Nästan Vuxen är the keyword!! Han är inte ute i arbetslivet än, låt honom mogna klart så kommer det lösa sig. Helt säker 🙂

  10. Tanja

    Fast jag tänker också på de andra, de skötsamma eleverna. Ska de drabbas av att din son inte kan uppföra sig och läraren måste ta av sin tid för att be honom om något som borde vara självklart? Tycker att det är du som resonerar galet, och är det så att din son nu är så ”annorlunda” borde man kanske göra en utredning? Jag anser mig inte vara ”iskall” men jag håller med majoriteten av de som kommenterat; en nästan myndig kille kan inte få bete sig hursomhelst. Att du sedan tycker att vi har fel, det får ju stå för dig, men jag har svårt att förstå att du trodde att du skulle få massa medhåll? Att vara lärare idag verkar ursvårt, och sådana här grejer är ju löjliga, självklart måste läraren få bestämma när det är hen som håller i lektionen.

    Att gå i gymnasiet är ju faktiskt frivilligt, jag hade sagt att han fått jobba i sin pappas företag för fickpengar under en termin så hade han nog förstått vilken förmån det ändå är med gratis utbildning. Nej Carola, här är jag på lärarens sida. Tycker oftast du har vettiga åsikter, men …

    1. Yvette

      Vilken bra ide !!! Hota med att han får jobba på Syltkrukan om han inte skärper sig ! låt honom bo hos Farmor !!

  11. Ninna

    Det här med mobilen borde vara ett ickeproblem. Den läraren verkar vara väldigt liten och bara vilja ha makt.
    Jag är imponerad att sonen överhuvudtaget taget går dit när han ändå bara blir kränkt.
    Kärlek och kramar till er.
    // ninna

    Carola: Vet du, det är jag med! Otroligt imponerad över att han faktiskt går dit, mer eller mindre varenda dag. Jag vet att det finns skitbra lärare på den där skolan med, och det är nog deras förtjänst.
    Tack:)

  12. Sara

    Håller med till punkt och pricka!! Att ens tänka något annat? För er som gör det rekommenderar jag att läsa Petra Krantz Lindgrens blogg eller hennes bok Med känsla för barns självkänsla

    Carola. Ja, hon är riktigt vass! Tack:)

Allmänt

Förtydligar lite…

Jag vill förtydliga lite angående sonen.

Jag är definitivt inte en sån förälder som tror att mina ungar är små änglar och aldrig gör något fel. Tvärtom. Min första fråga är alltid: Och vad gjorde DU då? Jag backar i nio av tio fall upp läraren, och lägger mig i princip aldrig i undervisningen.

Jag låter lärarna sköta det de ska, sitt jobb. Det gör jag med största förtroende, för jag anser att de allra flesta lärare är på rätt ställe och gör ett bra jobb.

MEN. När en lärare medvetet medverkar till att en elev, i vilken årskurs det än må vara, även på universitetsnivå, inte klarar av sin kurs, då tycker jag att det är SKIT.

Som lärare hör det väl ändå till att tas med (skit)ungar? Det hör väl till att individanpassa så att alla elever kan tillgodogöra sig undervisningen? Det hör väl till att bemöta alla elever på ett schysst sätt?

Och nog fan tycker jag att fingertoppskänsla hör dit. Det gör det i alla yrken som har med människor att göra. Tänk om en läkare struntade i att vara lyhörd, det är då det missas diagnoser. Tänk om förskolläraren inte var det, utan drog alla ungar över en kam. Det funkar ju inte! ,Att bara sätta sig med ungen och checka vad problemet är är ju en början. Jag var riktigt skeptiskt till vad jag fick höra först, och bad om lärarens version av det hela. Men när han bekräftar att han avvisar min unge varenda jäkla lektion av den enda anledningen att han har sin mobil i fickan, helt oanvänd så blev jag sur. Med all rätt tycker jag eftersom ungen inte är myndig, och jag inte fått veta ett dugg.

Jag tycker att han är en korkad skitunge som inte kan lämna in den där förbannade mobilen, men när han av nån anledning inte kan det då? Ska man inte som lärare försöka komma fram till en acceptabel lösning för alla parter? Vi snackar om små klasser här för övrigt, så det handlar inte om hundratals elever.

Övriga lärare har uttryckt att så länge de inte ser mobilen så är det inget problem. Och mobilen ligger långt ner i en jackficka, på ljudlöst och ”stör ej” läge. Gör mig tokig när jag försöker få tag i honom eftersom hah inte hör. Så NEJ hans mobil stör ingen, allra minst läraren, Läraren har ett behov av att statuera exempel, och att utöva sin makt.

Den här läraren har sen även dragit upp min son på fötter genom att dra i hans hoodie. Ruskat om honom för att få honom att plocka upp mobilen, som då LÅG UTE I SKÅPET. Tagit ett rejält tag i jackan och lyft upp honom från stolen där han satt och sen tryckt ut honom genom dörren.

DET är då fan inte okey.

Inte ens för mig. som nog är det minst lättkränkta människan som går på den här jorden.

 

Så, det jag menar är inte att min son är nåt slags oskyldigt offer i detta. Jag har haft så många duster med honom och jag vet exakt vilken pain in the ass han kan vara, han kan reta gallfeber på en. Men jag menar, och det står jag för, att som lärare så kan man inte avisa en elev, lektion efter lektion efter lektion utan att försöka komma fram till en lösning. Var lite lösningsfokuserad i stället för att utöva makt. Om han inte lämnar ifrån sig mobilen de första tio gångerna så kommer han mest troligt inte att göra det den elfte. Något måste förändras. Det gäller att ta reda på vad som är problemet.

Min son har hänvisat till det här avtalet. Hur svårt ska det vara att skaka fram ett nytt då? För jag skiter i att nån av er sa att det inte är juridiskt bindande, må så vara, men upprättar man ett avtal ska det gälla.

Från båda håll. Annars finns det ingen anledning att slösa skrivarfärg och papper på det.

 

Jag  måste stötta min son i det här. För det är fel.

Att läraren inte svarat på mitt mail, där jag bad även honom närvara vid mötet, är fel. Att rycka i någon och tvinga ut dem, är fel. Att förutsätta att min son har mobilen på sig är fel. Förvisso skulle jag göra det jag med, men det är ändå fel. 

Den här ungen har ingen diagnos, hade han haft det hade det säkert varit en annan femma, för då minsann hade det tagit speciell hänsyn. Han kanske har nån bokstavskombo, toppat med lite av varje inom autismspektrat, för det är så han uppför sig, men det är inget problem med lite fingertoppskänsla och lyhördhet från skolan. Så jäkla besvärlig är han inte. Men envis.

 

Jag vet att lärare får massa skit, jag har massor av vänner som är eller har varit lärare. Många har slutat för de orkar inte med föräldrarna. Jag älskar lärare med fet pondus, som  bara äger klassrummet och det är de som får ungarnas respekt. Jag har svårt för mesiga lärare som kräver att föräldrarna ska gå in och agera.

Jag överlåter skolans värld till lärarna. Tills den gången det görs övertramp. Och det tycker jag att den här läraren gjort. På flera sätt.

Och då, men inte förrän då, går jag in och ryter till, Fast på ett rätt trevlig sätt, för det är sån jag är:)

 

Så. det var nog allt jag ville förtydliga.

Kommentera

  1. Fia

    Hej!
    Jag har skummat igenom kommentarerna men inte orkat läsa alla så ber om ursäkt om du får dubbelt. Jag jobbar med ungdomar i Robbans ålder och tja han låter som en högst normal, tjurig, envis kille i tonåren. Han kanske har nån diagnos hit och dit som det skrivs om men i situationen ni befinner er i nu så spelar det faktiskt ingen roll. Jag är helt övertygad om att han får hjälp med psykolog om han behöver det och han tar emot det. Du är vettig 🙂 Tror du det behövs så tipsar jag om Spången i Uppsala om inte annat.
    För att återgå till Robbans dilemma så ja det är klart att han borde lämna in mobilen. Det vet du, han, jag och varenda människa på jorden. Det spelar ingen roll för även om han vet vad han borde göra så gör han inte det och han kommer inte ändra sig. Min erfarenhet som lärare med just tonåringar är att ibland får berget komma till Mohammed so to speak. Ganska ofta fakiskt. Ibland.(läs hela tiden!) får man inse vem som är vuxen i situationen och faktiskt ta vuxenansvaret. Det är inte att slita i en tröja eller skicka ut en elev som låter mobilen ligga tyst i fickan. Det är att boka in en möte och komma överens med ungen hur vi ska göra och vara beredd att lyssna på argument. DET är att ta vuxenansvar!
    Min gissning är att läraren förmodligen fått ha ett snack med rektor om tröjdragningen och han har ögonen med sig. Det är det jag läser in mellan raderna när du beskriver reaktionen från skolan/läraren. Läraren har gissningsvis fått order om att knipa käft helt enkelt och låta skola sköta allt. Det är så det brukar gå till när en lärare inte skött sig.
    När det är möte på skolan så är mitt tips att vara ödmjuk. Läraren har inte gjort sitt jobb ordentligt. Han har inte tagit vuxenansvar. Det har han nog fått höra också. Öppna istället upp för en dialog som kan leda till en konfliktlösning. Skolan och läraren vet att de gjort fel. Be också om en handlingsplan för hur Robban ska klara kursen. Sist men inte minst, Robban är skitless ja men ta reda på ordentligt om han klarar av att hörda ut de två åren som är kvar(Visst är han 00?) eller om han kanske skulle ha praktik ett år istf studier? Det är en möjlig lösning för många som då orkar ta nya tag och kämpa vidare. Däremot ska du inte godkänna att han går hemma och sparkar sig trött för det leder inte till nåt bra alls för just honom som du beskriver honom. Ställ krav men rimliga krav! Jag tror du fattar annars får du hojta eller maila 🙂

    1. Fia

      Och konsekvenstänkandet kommer inte före 20årsåldern när den delen av hjärnan mognat. Det är helt normalt och en förutsättning för mänsklighetens utveckling. Om vi inte hade vilda unga män som skyddade resten av befolkningen i krig utan eftertanke så hade vi människor inte blivit så långvariga på jorden. Idag är vi inte i krig och då är det en nackdel men biologin är inte så snabb 🙂

  2. Jenny

    Hej! Min son fick sin telefon undanlagd under gymnastiken, fick tillbaka den med helspräckt skärm. Inget erkännande där heller…sonen var helt knäckt då han trodde vi skulle bli arga på honom. Han visste ju vad det kostar att laga? (han är inte så
    gammal). Tycker inte de ska lämnas i skåp mm. Finns ingen försäkring som täcker…
    Undanstoppade på alla lektioner eller lämnas synlig på katedern etc. Telefoner är en värdehandling idag, med bankid ex. För äldre elever ivarjefall.
    Lycka till! Tråkigt med maktfyllda lärare, har stött på ett flertal….och även helt underbara!

    Carola: Ja ansvarsfrågan är ju en annan aspekt av det hela. Hoppas det gick bra med sonens telefon! Som du säger, så har de mycket av värde på mobilen idag. Och folk har långa fingrar…

  3. Eva

    Wow, jag blir förvånad av kommentarerna faktiskt…. Jag har en son som tycks vara stöpt i samma form som din Robban, med envishet o allt ? Alltså, min åsikt är ju att Robban har rätt , helt rätt att han står på sig !!! Ett avtal är ett avtal, då bör det skrivas om ifall reglerna ändras. Min son (19 nu) hade garanterat gjort exakt samma sak, har man skrivit på ett avtal så är det det som gäller, hade varit en principsak för honom. Läraren däremot…. Läraren har gjort en massa saker fel, verkar inte heller nu vilja hantera detta på ett vettigt sätt om han/hon inte ens vill träffa dig ? Stå på er !! Beträffande kommentarer om att han inte kommer klara ett jobb i framtiden… snälla nån, det är en skoltrött tonåring, det är klart han kommer fixa ett jobb !?Att man inte har ett mål i livet när man går i högstadium eller gymnasium, det hade verkligen inte jag o ngen av mina barn heller som hunnit dit… Det löser sig längs vägen liksom, o envishet kommer man långt på .. Lycka till både Carola o Robban !!!

      1. Lisa från Skåne

        Ett av våra barn var också skoltrött så det blev ett friår mellan 9:an och gymnasiet och fick då jobba i en affär vilket resultera i att det blev handels och kontor som då var 2årig. Detta är 25 år sedan. Hade lite strul med att få fasta jobb men har alltid haft jobb och kunnat försörja sig. Har nu utbildat sig till undersköterska och har jobb. Så visst allt går med stöd hemifrån.

  4. kajsa

    Du är helt otrolig carola dig hade jag behövt som vän när jag var ensamstående med min son som då var en strulig tonåring Men han kom in på gymnasiet fick bra betyg nu är han 23 år med ett bra jobb o egen lägenhet

  5. Mari

    Skrev under förra inlägget och vill fortsätta på det temat lite… Din som låter som mina två, idag 21 och 25 år gamla. Den ena utreddes i mellanstadiet och fick diagnosen ”ingen diagnos men vissa svårigheter med sociala koder, lång före kunskapsmässigt inom vissa ämnesområden, för lite stimulans i skolan etc etc”. Hur som helst var båda pojkarna envisa till förbannelse, vägrade att vara med på foto, vägrade ta av kepsen, vägrade att måla vattenfärg med pensel (låter illa?!?) osv osv. Jag hade mina duster med lärarna, ensam då pappan tagit ”time out” från sina barn i o m skilsmässan. Mitt tips som lärare och som förälder är att inte göra detta till ett krig mellan skolan och hemmet, för det är ju i slutändan inte det som är viktigt. Det viktiga är din son; HAN är inte ett problem, hans BETEENDE däremot kan vara ett problem. Hans beteende kan vara provocerande, kanske är det medvetet, men han är en pojke, tonåring med allt vad det innebär. Man behöver ingen diagnos för att få hjälp i skolan, man behöver ingen diagnos för att få vara annorlunda. Jag kan, med facit i hand, säga att mina grabbar hade problem av olika anledningar. Den ena har en stark vilja och ett rättvisetänk som skulle få Nelson Mandela att blekna. Han hade kontrollbehov och behövde få ta egna beslut. I tonåren får man sällan det, du har skolplikt och måste göra som du blir tillsagd. Därför vägrade han det han kunde vägra, foto tex. För hans del lättade det när han fick börja bestämma själv, göra sina egna val. Han valde ett yrkesprogram och det var från början till slut hans väg, en lååång väg av olika anledningar, men den var hans och därför gick det bra. den andra sonen led av social fobi som ledde till en depression. Han vägrade till slut allt, klarade helt enkelt inte en del situationer men kunde inte förklara för utomstående att det var svårt. istället la ha till en attityd och ett obstinat sätt. Efter många och långa kamper hemma fick jag honom till BUP, medicin och samtalsterapi och släppte MINA (omedvetna) krav på honom. Han ville inte gå i skolan, ville inte behöva kämpa med de sociala koderna som han inte fixade. Han fick ett jobb på ett lager och trivs jättebra. Han sköter sitt jobb, tycker att det är tungt och lite tråkigt, men skönt då det är en enkel jargong, samma varje dag, inga överraskningar eller stora förväntningar på att han ska ”klara av” olika saker. Han har planer på att gå gymnasieutbildning i framtiden, men inte än. Våra bråk hemma tog slut samma dag som jag accepterade att han fick hoppa av gymnasiet. Han var då 17. Det är hans liv, hans beslut. Lyssna på din son, fråga vad HAN vill. Låt honom komma fram till hur han ska lösa det, hur han ska genomföra det han vill. Respektera hans vilja. Ingen vinner på att han går en gymnasieutbildning om han inte vill det. Han kommer inte att klara sina kurser då och slösar bara tid. Han kan istället be att få en individuell plan och kanske bara läsa två, tre ämnen under en dag och praktisera resten av tiden. Skolan har alla möjligheter att ordna en studiegång som passar honom. Men då måste han känna att hans önskemål och beslut respekteras. Inget är förlorat om han studerar senare. Vi har en väldigt bra vuxenutbildning i Sverige, och för skoltrötta ungar kan det vara enklare att läsa på Komvux. Då läser man bara de ämnen man behöver och vill ha istället för att läsa hela program med idrott, religion, slöjd, geografi, hemkunskap etc. Låt honom använda sin envishet till något positivt, till att komma dit han vill. Behöver han hjälp med att ta reda på vad han vill skicka honom till SYV på skolan. Du kan inte förändra sonen, skolan eller läraren, men du kan förändra ditt sätt att tänka. Mitt råd till dig är GIVE HIM A BREAK 🙂

  6. Anna

    Fast varför ska det göras undantag från en regel?? Hur ska man motivera att andra elever får lov att lämna ifrån sig men inte han, för man ska individanpassa efter behov?? Det funkar inte så med regler! Om han har ett sätt som är svårt att hantera, har han någon ev diagnos eller bara ren och skär vrånghet? Det spelar ju ingen roll, när man börjar bli så stor, snart myndig, så ska regler följas av alla. Hur ska han fixa ett jobb annars ex? Jag tycker det låter som att han (och du) behöver hjälp av något slag med beteendet, men det kanske ni får. Däremot är det väldigt INTE ok att dra en elev i kläderna oavsett!

    1. Lena

      Fast det är klart man kan göra undantag från regler , både i skola och på arbetsplatser?
      Tror du på riktigt att ALLA på din arbetsplats behandlas exakt lika och har exakt samma villkor? Så är det iallafall inte på min , och jag jobbar som lärare. För mig är inte rättvisa att alla elever ska göra lika utan att alla gör efter sin förmåga .

      Carola Åh vad glad jag blir att höra det här<3 Exakt så är det ju, finns få ställen som är exakt lika för exakt alla. Din rättvisa gillar jag:)

      1. Anna

        Fast allvarligt, det fattar jag väl att alla kan ha olika villkor! Gällande studierna/ arbetet eller vad det må handla om. Men vi pratar om att lägga en mobiltelefon i en låda?!! En regel, som de andra får följa! På en arbetsplats där alla hjälps åt att diska, men jag vägrar diska min kopp, för det stog inte i anställningsavtalet. Den nivån snackar vi här. Att studiesätt/arbetssätt/resultat/ mål kan vara individuellt i skola/ arbete, det köper jag också!

  7. E

    Hej Carola!
    Kan du inte tipsa mig, otränad 40 årig fembarnsmamma om passande aktivitet att börja med på Friskis och svettis? Hur började du?

  8. Ulrika

    Skolans värld är i mina ögon en förberedelse på den vuxna världen, därför får han nog ta sig i kragen, inse att han snart är vuxen och följa reglerna. Annars lär det komma som en chock för honom att i den stora världen och arbetslivet kan regler och kontrakt ändra sig över en natt. Jag tycker dessutom det verkar vara ett konstigt sätt att kommunicera med läraren via mail, finns alltid utrymmer för missförstånd i det skrivna ordet och rekommenderar dig istället att ringa och prata eller boka ett möte. Vi vuxna sköter väl ändå inte våra konflikter via mail, varför göra det i detta fallet. Hade det varit min son hade jag tagit mobilen ifrån honom, slått näven i bordet och bett honom tänka över sin framtid. Hans ambition är väl att skaffa ett jobb och kunna försörja sig, inte sitta och spela tv-spel hela livet…..

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Han har ingen ambition. Det är ju det som är problemet. Tro mig men jag har slagit näven i bordet, jag har plockat mobil, tv-spel och vad man kan tänka sig.
      Även jag tycker det är förberedelse men att det även fortfarande finns utrymme för att mogna.
      Mail är enda sättet att kontakta lärare, och jag har ju bett om ett möte.

      1. Ulrika

        I min ungdom har jag haft några riktiga skitsommarjobb och det önskar jag nästan alla för det finns inget som motiverar en till att studera som ett skitjobb. Men jag kommer säkert också sitta där snart och undra var ambitionen finns, som tur var har mina barn sporten som gör att de i alla fall kommer och ut rör på sig. Spelade inte han tennis? Finns det inget sommarjobb i tennishallen som gör att han får känna lite ansvar?

  9. Lisa från Skåne

    Tycker så synd om dig som ska tampas med detta själv är svårt nog när man är två. Har pappan inget som helst intresse för hur det går för sina barn? Vad jag förstått har ni gemensam vårdnad och då får man ta skiten också och hjälpa till när det kärvar.. Kram på dig och hoppas att det blir bra i slutändan.

  10. Rebecka

    Om det bara är en kurs som han ev blir underkänd i så skulle inte jag oroa mig. När jag gick gymnasiet för tre år sen kunde man ha underkänt/F i två kurser a 100 p styck och gick ändå ut med godkänt betyg från gymnasiet. Jag fick F på idrotten men har ändå godkänt slutbetyg. Förövrigt låter läraren som en idiot. O jag förstår Robban, jag har alltid haft svårt för auktoriteter o ännu svårare för auktoritära idioter, jag hade nog hamnat i mindre skit i tonåren om jag inte huggit emot varenda gång nån vuxen/ lärare/whatever sagt åt mig vad jag skulle göra… Men men.

  11. Lena

    Tänker som dig, man kan inte försöka trycka in alla ungar i samma fyrkantiga mall. Som lärare får man välja sina strider, och undvika att hamna i dessa maktkamper. Jag är själv lärare och man får de elever man får och måste då anpassa sitt förhållningssätt efter eleverna. Jag kan varken önska bort eller ändra på dem, däremot kan jag ändra på hur jag bemöter eleverna och på min inställning.
    tycker läraren får tänka efter vad som är viktigast – att vinna den här striden eller att alla elever kan delta i undervisningen.

  12. Jenny K

    Bekräftar läraren att han ruskat om Robban i kläderna,tryckt ut honom genom dörren osv? Just det borde läraren veta är fel sätt att försöka få sin vilja igenom.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Haha nä just det låter han stå helt oemotsagt. Vilket i mina ögon är ett slags bekräftelse för om han INTE gjort det skulle han mest troligt vara noga med att framhålla att så var det inte alls.
      Han bekräftar att han varje gång avvisar honom om han inte lämnar mobilen. Och att han alltid förutsätter att han har mobilen på sig. Sonen har ibland lagt den i sitt eget skåp, istf det avsedda i klassrummet, men det duger inte. Då åker han ut ändå

      1. Jenny K

        Håller med dig,hade det inte funnits nån sanning i det Roban berättar/säger till har hänt så hade läraren redan i första mailet tydligt påpekat att han inte ruskat Robban i kläderna o vidare lett/tryckt ut honom genom dörren,utan istället gett sin version av det hela. Många gånger tycker ja läraren har alldeles för lite att säga till om,för att så fort de säger nåt så kommer en mamma/pappa springande o direkt gapar att min lilla söta son/dotter skulle aldrig göra si el så utan det är alltid nån annans fel men i detta fall så har läraren gått på tok för långt,i ett enda syfte,att visa sin makt,att han bestämmer,punkt slut. Ja blev själv kallad till ett möte med min dotter för många år sen,tillsammans med rektor,skolsköterska,andra lärare m.fl. redan innan mötet gjorde ja klart att oxå berörd lärare skulle vara med,o det blev ja lovade. Blir ju en aning lättare om läraren själv får säga sin bild av det hela istället för andrahands info. Men när vi väl kom till mötet så visa det sig att den berörda läraren inte skulle vara med,det behövdes inte för de andra hade tidigare pratat med läraren. Ja sa då lugnt o tydligt att då blir det inget möte,hej då sen gick vi därifrån. Så kräv du att den läraren som Robban inte kommer överens med SKA vara med, Borde ju egentligen räcka med dig,Robban o läraren. Stå på dig!

  13. Jennie

    Det verkar tyvärr vara så att ditt barn inte vill/orkar gå i skolan och har hittat det perfekta sättet att slippa, och samtidigt flytta fokus och ansvar på detta ’misslyckande’ till någon annan, i detta fallet en lärare han inte klickar med. Hoppas att han snart nog inser att det här tramset bara och endast drabbar honom och hans framtid och inte någon annan. Hoppas att det löser sig…

  14. Karin

    Jag är ledsen men efter att ha läst bägge inläggen om detta anser jag att det största problemet är din son.
    Att bara för att konsekvent vägra att lämna mobilen till läraren är så dumt, även om jan inte fyllt 18 riktigt än är han snart myndig och bör ha ett eget sunt förnufy och något slags konsekvenstänk.
    Nu är det 15 år sedan jag själv gick i skolan och jag vet att klimatet har hårdnat rejält, att vara lärare är nog väldigt svårt.
    Att din sons lärare föste ut honom ur klassrummet genom att ta tag i hans kläder en gång tycker jag inte är så jättefarligt, dock kan jag förstå om din son tycker att det var pinsamt och därför gör en större grej av det än det är?
    Jag håller med den som skrev att många ungdomar är ett gäng slapprövar, så jäkla jobbigt är det inte att gå i skolan.
    Hur ska det gå när dessa ska börja jobba sen?
    Klarar man inte av att sköta sin skolgång ocj ta order från en överordnad, hur sjutton ska man då klara att sköta ett arbete?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag håller med. Han är ett stort problem och borde kunna anpassa sig. Men han kan inte det. Han är extremt fyrkantig. Det går liksom inte att ändra på folk, pressa in dem i mallar. Jo många men vissa funkar det inte för. Han har inget sunt förnuft och konsekvenstänk, men berätta gärna hur jag ska lära honom det! Jag har ju alltid haft problem med honom men skolan har alltid försökt hjälpa honom. Inte stjälpa som den här läraren.
      Han är udda, det märker man snabbt. Han är en superkul unge också, men udda. Det måste man ju få vara utan att bli dåligt behandlad.
      Och det har han blivit.
      Och nej det är inte okey att slita och dra i folks kläder! Vad skulle du tycka om din chef gjorde lika med dig?

      1. Mormor1

        För länge sen frågade jag dig var din äldsta son är. Han nämndes nästan aldrig och verkade inte vara med er andra på saker ni gör tillsammans. Tror att du svarade att han hellre stannar hemma. Nu skriver du att han är ett problem och att han är udda vilket låter så sorgligt. På headern/fotot (som jag förstår har några år på nacken) tycker jag han ser både ensam och deppig ut. Kanske han behöver en manlig förebild, Någon att få snacka med. Sköt om er familjen.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Ingen kan ju säga att det direkt var toppen för honom att pappan stack på det sätt han gjorde. Han är med oss, eller har varit iaf nu får man sällan med någon av tvillingarna , men han avskyr att fotas så han syns sällan.
          Han är inget problem för mig, för jag har för länge sen fattat att han är udda och en annan sort än de andra ungarna, och jag ser det inte som något negativt. Alla är olika 🙂
          Men han gör problem för sig själv och behöver då lite stöttning .
          Han skulle absolut behöva fler manliga förebilder än de vi har, men nu finns det inga att skaka fram ur rockärmen 😉
          Robban är precis lika älskad som alla barnen men istf att tvinga in honom i något han inte är så får han vara den han är, och då blir det bra:)
          Men han har alltid hatat skolan, som vissa gör 🙂

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Alltså JAG tänker INTE anmäla, om nu nån tror det! Däremot tänker jag inte acceptera att min unge behandlas illa. Jag tänker ställa upp för honom nu på samma vis som alltid, och som för alla barnen. Det tycker jag är min skyldighet som förälder. Han är fortfarande ett barn, och jämfört med hans tvillingsyster så är han långt ifrån lika mogen. Det kommer, det är jag helt övertygad om, men om man ständigt behandlar honom på ett oschysst sätt så kommer det sätta spår. Som man blir behandlad behandlar man andra… och jag vill INTE att han i framtiden uppför sig som den här läraren. Punkt.

  15. Lena

    Stå på dig Carola. Och allt stöd till Robban. Blir så för…… när jag hör hur läraren trycker ner Robban. Denna lärare är nog en väldigt feg , och har säkert varit mobbare hela sitt liv. Innan gömt sig bakom kamrater och nu som vuxen tror han att lärarrollen skyddar honom.
    Fy fan…
    Kram till dig Carola och dina barn

  16. Jessica

    Avtalet är inte juridiskt bindande men Skollagen är det och den trumfar alla former av avtal som skolor hittar på för att lösa mobilproblemet. I den står att elever får endast avvisas från ett klassrum om eleven stör undervisningen i den grad att den inte kan genomföras. Du har enligt Skollagen inte rätt att som lärare ta egendom (i det här fallet mobil) från elevens kläder/väskor o liknande. Då räknas det som olaga intrång iom att kläder o väskor är personlig egendom. Med andra ord kan en lärare be eleven att lämna ifrån sig mobilen men gör inte eleven det så kan läraren inte göra nånting så länge inte eleven använder den på ett sätt som stör undervisning och resten av klassen. Enligt skollagen är även lärare o rektor skyldiga att anpassa undervisningen så att varje elev uppnår godkänt betyg. Om det uppdagas att en elev inte kommer uppnå godkänt SKA särskilt stöd inrättas.
    Du kan läsa mer om detts i Skollagen Kap 3 och 5.

    Din version av saken visar att Skollagen inte följs. Stå på dig Carola både för dig men främst för din son då det är hans utbildning och framtida möjligheter som hotas.

    Ps. Har följt din blogg länge o sett er i FA men aldrig kommenterat tidigare. Är nyexaminerad lärare och gått kurs i skoljurudik så kände stt jag hade saklig information att erbjuda.

    1. Ella

      Fråga av ren nyfikenhet, hur fungerar det med skillnader i lärarens skyldighet mellan gymnasium (som inte har skolplikt) och grundskolan?

    2. Hanna

      i mina öron låter det som en maktkamp..& läraren har bara bestämt sig för och vinna den…?
      Herregud en telefon…super allvarligt ! Lika töntigt som att bråka om keps el mössa….kan jag tycka… Välj striderna liksom..
      Däremot om barnet stör lektion med kepsen telefon etc..helt annan sak….
      Sonen vart av med sin mobil engång (15år) ..& fick ej tbks den efter lektionens slut utan vi föräldrar var tvungna att hämta den hos rektorn..?!?! & skolan stängde kl 17…..vi hann ej…. Hemskt ledsen men jag tycker inte att det var ok……bara demonsterara makt..skapar bara dåliga relationer lärare/elev..i onödan..! Visa respekt så får man respekt tbks..!!!

      Eller som i dotterns klass…läraren tappar en mobil i golvet ! Skärmen spricker……. Vem bär ansvaret?! Skolan? eleverna ? Läraren vägra ens kännas vid att hon hade haft sönder den…..
      Då tappade hon den ändå inför en hel klass..?
      Shysstaste hade då varit ..shit jag dappade mig..förlåt..jag tar kontakt med dina föräldrar.. Olyckor händer……men man gör rätt för sig!!!

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Håller helt med dig i allt. ? och just ansvarsfrågan gällande mobilerna har jag hört diskuteras på många skolor.

      2. Anna

        Jag har haft bekymmer i skolan med min äldste son, som idag är 22 år. Det jag då fick till mig är att läraren inte har samma ansvar som en lärare i grundskolan. Man får såklart inte bete sig illa och rycka kläder! Men man har inte samma ansvar att ev individanpassa. Definitivt inte individanpassa så pass att man ska slippa regler. Mindre ansvar har läraren förstås för att utbildningen är frivillig, det är eleven själv, inte läraren som har ansvaret för att fullfölja. Och så är eleven myndig en stor del av utbildningen också. Ja, det var det jag fick till mig.

    3. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tusen tack för detta? ska kolla paragraferna! Svårt att läsa hela, jag surar ur över språket;) Jag fattar det utan större problem men det är så högtravande och onödigt mkt krångliga ord?
      Jag önskar dig all lycka till som lärare:)

  17. Emelie

    på skolan där jag jobbar(dock ej lärare utan i matsalen) så har vi också mobil förbud. Alla telefoner skall lämnas i ett såkallat ”mobil hotell” som sen förvaras i vårt kansli 🙂 har funkat jättebra för de flesta men självklart finns de de som inte lämnar den ifrån sig. Men vi skall inte gå in i någon ”duell” har vi gemensamt kommit fram till 🙂 och det tas kontakt med föräldrar att personen ifråga inte lämnar in den 🙂 absolut inteutkastad från varje lektion :(. Det finns också de som tar med sig 2 telefoner och lämnar in den ena så att personalen tror de lämnat in sin riktiga 😉 den har vi genomskådat men går ändå inte in i några dueller så om den ligger i fickan ej använd är det ju inget problem igentligen. Tips till pojken din ta med en gammal telefon och lämna och behåll din riktiga 😉

  18. Ella

    Jag tänker inte diskutera mobilförbudets vara eller icke-vara, det får stå för skolans policy. Däremot verkar avsaknaden av kommunikation mycket märklig. Jag har pluggat i 18 år nu, med universitetsstudier inräknade, och min erfarenhet är att i de allra, allra flesta är lärare/kursansvarige mycket villiga att i viss mån individanpassa undervisningen så länge man ger förklaringar och konkreta lösningsförslag. I mitt fall har jag förvisso haft diagnoser i form av psykisk ohälsa att hänvisa till, men det har sällan ens behövts så länge jag kontaktat personen ifråga och förklarat att ”jag vill verkligen att det här ska gå bra, men jag klarar inte av att göra precis såhär, skulle vi kunna göra såhär istället eller har du något annat förslag?”. Så ja, jag är mest förvånad över att läraren inte är mer öppen för diskussion, för det känns som om det skulle underlätta för alla inblandade. Visst, det går kanske att hänvisa till att all utbildning efter grundskolan är frivillig och att eleven/studenten därför får finna sig i vad kursansvarige bestämmer om den vill läsa kursen ifråga. Men bristen på kommunikation känns ändå förvånande.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Vad jag fattar så har det förekommit väldigt lite kommunikation mellan de två. Mest : lämna mobilen . – nej jag har ett avtal.. och så vidare.
      Det förvånar mig med.
      Nu har jag haft barn på just denna skola förut och det var väldigt märkligt då med. Väldigt många fel begicks som sen ungen fick svara för. Uppgifter tex som lämnades in, som jag VET lämnades, som sen försvann.. inte bara en gång, och gjorde att den ungen fick massa rester. Fast uppgifterna var gjorda och inlämnade. Det var väldigt märkligt och alla skyllde på varandra. Och på ungen. Självförtroendet på henne förstördes ordentligt. Så jag var inte Happy Happy över att sonen kom in här. Men tänkte att det blir nog bra.
      Och nja 😉

  19. Karin

    Förstår inte när du säger att du inte fått veta. I ett halvår har du vetat att han inte varit närvarande. Tycker du att skolan, i en automatisk frånvarofunktion, ska lämna tilläggsiinfo för varje barn. Tycker själv att det är mer rimligt att föräldern frågar sitt barn. När hen fuller 18 får man inte ens info om frånvaro. Oavsett vad man tycker om mobilregeln finns den säkert där av en anledning.. Ett av mina barn gick på engelska. Där skrev föräldrar och barn under ett kontrakt. Toppen. Även om det inte är juridiskt bindande så är det moraliskt bindande och ger en tydlig info till alla om vad som gäller. Det är bara att tugga och svälja.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag har ju vetat att frånvaron är hög. Vi har diskuterar det massor och han fattade allvaret när CSN försvann. Sen dess har han försökt och mkt av ströfrånvaron är borta. Men jag får inte via smset reda på mer än att det förekommit frånvaro. Inte hur mkt. Det har jag aldrig sett. Jag har /haft tre ungar i gymnasie tidigare och då har jag blivit underrättad av skolan i ett mkt tidigare skede.

      1. Karin

        Det är bara att logga in så ser du varje lektion han varit borta ifrån. Oavsett avtal kan en skola ha regler, precis som en familj och ett arbete. De gäller då oavsett avtal. Trist att det blivit som det är men det viktigaste måste väl vara att se framåt och inte kasta skit på den skola som du för sonens bästa borde samarbeta med,

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Men på allvar nu. Kastar skit?? Man måste väl reagera på konstigheter? Hut ska det annars någonsin kunna bli en förändring?

        2. Karin

          Kanske bara är jag som inte förstår hur att blogga om eventuella felaktigheter med tidigare barns skolgång på samma skola för nuvarande barns skolfrånvaro till en lösning. Sorry, känns inte särskilt konstruktivt att peka finger.

          1. Profilbild
            familjenannorlunda

            För att peka ut måste man rimligen namnge skola och lärare. I Uppsala har vi hundratals skolor..
            Du tycker inte att det är ett enda dugg alarmerande att historien upprepar sig? Om än på ett annat vis, men det handlar fortfarande om dåligt beteende från lärarhåll Det gör nämligen jag.
            Det mest konstruktiva du kan göra är att dra upp saker i ljuset, granska dem och se om de funkar eller ej.

  20. Mumintrollet

    Jag tycker att du oftast verkar så otroligt klok och rejäl på alla sätt och vis. Däremot förstår jag inte argumentet gällande mobilen ”om man av nån anledning inte vill lämna den”… Vilken anledning skulle det vara i så fall som är så livsviktig och vattentät? Hur skulle man kunna motivera de andra eleverna i så fall?

    1. Mammafrida

      Jag förstår om han inte vill lämna den i skåpet, det gör inte mina ungar heller för på deras skolor klipper man helt enkelt upp låsen och själ…

    2. Profilbild
      familjenannorlunda

      I hans fall handlar det om i mina ögon trams. Men läraren har ju inte ens frågat. Det skulle kunna finnas mängder av anledningar som eleven kanske inte känner sig bekväm med att prata om. I sonens fall handlar det om att han anser att han har rätt och läraren fel pga det här jäkla avtalet. Han är infantil men det är ändå korrekt. Hade det aldrig upprättats hade det inte varit något problem.

Allmänt

Hur gör jag för att hålla mina tonåringar från alkohol och droger?

 

Vi ska spinna vidare på detta med Sista april.

 

 

Hur gör jag för att hålla mina tonåringar från alkohol och droger?

Vi pratar mycket om det. Frågar de om mina (rätt blygsamma) ungdomsfyllor så får de veta. Och jag kryddar ordentligt så det låter väldigt mycket hemskare än det var;)

Jag berättar att det är roligare om man kommer ihåg vad man gjort, helt värdelöst att ha minnesluckor, och kanske veta att man gjort bort sig, men inte hur.

Jag ägnar mig åt skräckpropaganda. Berättar i detalj hur en magpumpning går till, eller hur man kan bli blind av fulsprit. Kanske man inte blir längre, men skit samma:) Berättar om hur alkohol påverkar unga kroppar och knoppar. Med extra allt.

Jag förskönar inte, utan jag är brutalt ärlig i hur vidrigt det är att bli ”för full” Det ligger verkligen i topp på min lista över saker jag avskyr. Att vara salongsberusad kan vara trevligt, men att bli dyngpackad är bara vedervärdigt.

Jag går vidare och berättar om hur enkelt det är att bli utsatt för brott om man inte kan ta vara på sig. Hur lätt man kan hamna i en situation man inte bemästrar.

Jag berättar hur samhället sviker för blir du våldtagen och är snorfull, så kommer killen gå fri.Helt jäkla sjukt, men bra att skrämmas med.

Jag ”hotar” med polisen, berättar hur pinsamt det är att bli plockad av dem och hur man hamnar i brottsregistret och att det påverkar framtiden. Nä, kanske inte för en fylla vad vet jag, men det vet heller inte de;)

För sakens skull måste jag tillägga att jag inte har egen erfarenhet av detta:)

Jag vägrar att köpa ut, det skulle aldrig falla mig in. De har aldrig frågat, så jag vet att de är fullt införstådda med det och varför. Jag fattar inte hur föräldrar kan tycka att det är svårt att stå emot? Varför? De får gå på krogen när de är 18 år, men innan dess har vi ju lagar att luta oss emot. Så länge man inte backar en millimeter så är det inga problem att stå emot. Som förälder är det ens förbannade skyldighet att göra det. Jag blir på allvar riktig provocerad av folk som köper ut sprit åt sina ungar med motiveringen ”Jamen alla andras föräldrar gör ju det” Skitsnack. Jag är förälder i första hand, och kompis i andra.

Om de ändå blir fulla eller har en kompis som är full så försöker jag pränta in i dem att de aldrig ska lämna någon ensam eller gå iväg ensam. ALDRIG.

I dykning kallas det Diving Buddy, och är ens livförsäkring om nåt går fel under vattnet. I livet på land kallas det KOMPIS och är precis lika viktigt.

Det är svintråkigt att ta hand om en full polare när man själv är i bra skick, men man måste. Man kan se till att kompisen kommer hem, eller i vård av någon annan, typ sjukhus/polis/föräldrar, och sen festa vidare, helst nykter då;)

Jag frågar vart de ska och vad de ska göra, med vem och när de kommer hem

Men jag har egentligen ingen aning om vad mina tonåringar gör när de är ute. Jag fattar inte vem som har det, eller så tror man bara att man har koll. Helt ärligt nu, även om jag litar på mina ungar så antar jag att de gör saker bakom min rygg ibland. Det hör ju till att bli vuxen att testa gränser, och även om jag inte vill att de ska göra det så är det ju på något sätt oundvikligt. Förr eller senare kommer de bli för fulla.

Jag tänker att det är bättre med senare.  Om de är 18 och går på krogen så är det tillåtet att dricka, men jag kan försöka hindra dem från det innan dess. Och genom att fråga dem så måste de hitta på nån lögn, som jag kan genomskåda:)

Kommer de hem så märker jag om de druckit, och hittills har det aldrig hänt. Ta i skitmycket trä!

Jag försöker alltid anamma Frihet under ansvar.

De flesta av barnen är superduktiga på det. De vet att ju bättre de sköter sig ju mer frihet får de. Och tvärtom, missköter de sig så blir det inte speciellt kul. Jag är inte främmande för utegångsförbud eller att plocka mobiler.Som sagt. frihet under ansvar och jag är förälder det är jag som bestämmer. Det kommer jag aldrig att backa på.

Och krisar det så finns jag där det är jag noga med att tala om. Skiter det sig, så ring, spelar ingen roll vad klockan är.

 

Man är inte mer än människa när det kommer till kritan. Man gör så gott man kan. Jag hoppas att även årets Sista april komma förlöpa utan att jag behöver göra några akututryckningar.

Ta i det där trät igen.

 


På många ställen i landet, tror jag i alla fall? , så är Sista april /Valborg en av de värsta dagarna för fylla. För ungdomar men även för vuxna. Man ser aldrig så många redlöst berusade vuxna som den här dagen i Uppsala.

Jag kan bara prata utefter min stad, men det är oerhört mycket alkohol här, och då inte bara en dag utan fyra. Hur folk orkar? Om jag går ut en kväll så är det ungefär det sista jag längtar efter nästa kväll…har aldrig varit så det är inte åldern:)

En vanlig Sista april i Uppsala inleds redan typ två dagar innan, men om vi tar bara Valborg, så börjar den med champagnefrukost, helst med gröt till vilket ju är bra för då finns det någon grund för all vätska som sen åker ner. För sen dricks det dagen lång. Det hinkas vid forsränningen, och sen är det mösspåtagning och spring i backen. Folk samlas i enorma mängder, vid Ekonomikum är det tjockt på alla gräsmattor. Lite som en invasion av gräshoppor,) När de går ligger en matta av skräp kvar….Grillar, flaskor, salladsburkar, pizzakartonger…

Sen är det champagnegalopp på nationerna, och nånstans mitt på dagen en sillunch med nubbe. Sen bara fortsätter man tills man inte pallar mer.

Man drinking bottle of cider silhouette

Det är väldigt många tonåringar som tas av polis eller social för fylla, Vid Akademiska tror jag att de har, de har iaf haft, ett akuttält utanför barnsjukhuset, där man samlar alla intoxer. Alltså de som dricker sig redlösa på riktigt allvar och behöver magpumpas och tillsyn. Där ligger de sen och spyr tarmarna ur led. För vad dricker tonåringar? Jo, det de får tag i. Nån blandning kanske från föräldrarnas barskåp. Kan bli riktigt starkt och riktigt farligt. Eller nåt skit de köpt från nån. Smuggelsprit. Dålig sprit.

Och mycket sprit.

Med alkohol kommer bråk. Och även idiotin att testa annat. I Uppsala har vi varit väldigt förskonade från droger. Eller iaf från tunga droger. Klart att vi har haft, men inte så synligt.

Nu sista åren så har det ju blivit så löjligt enkelt att köpa droger på nätet.

(Jag gjorde en snabb googling nu, hoppas att ingen kommer begära att få se min sökhistorik;) och skulle lugnt kunna klicka hem allt möjligt skit. Helt sinnesjukt.)

Nåväl, blanda sprit och piller och det kan bli riktigt farligt, riktigt fort. Lägg till det att du är väldigt ung. Och katastrofen är ett faktum.

 

Ta det lugnt med alkoholen helt enkelt. Avstå gärna helt, men om inte så drick med omdömet kvar.

 

Kommentera

  1. Syrran

    Blev (glatt) förvånad över att läsa att polisen ändå tycker att det inte är så mycket fylla på sista april. Kanske har kampanjen Varannan Vatten och arbetet med servering av överförfriskade studenter haft effekt, mycket bra iså fall!
    Det som är obehagligt är väl de riktigt unga fylltrattarna, de som varken har koll eller kontroll…och tycker att detdär med vatten är störtlöjligt. Rådet att aldrig lämna någon ensam borde alla föräldrar pränta in i sina ungar, både killar o tjejer…

  2. Linda

    Kär liknande som du – brutalt ärlig. Men vet också att det är svårt att säga nej även om man vill. Har därför försökt pränta in mina ungar att om de är i en situation de känner börjar gå för långt, oavsett orsak eller tidpunkt, så behöver de bara smsa mig bokstaven X så ringer jag upp och ”tvingar” hem dem. De slipper förlora ansiktet men kommer därifrån. En annan sak jag är noga med eftersom jag har två killar: ett nej är ett nej och ett ja om tjejen är full är också ett nej. Risken finns att hon ångrar sig eller får minnesluckor så är anklagelsen om våldtäkt där och även om killarna inte skulle bli dömda så kommer de alltid ha stämpeln/ryktet. Var gentleman istället – följ fulla tjejen hem. Visst, kyss henne men bra sen. Ring dagen efter och kolla av hur hon mår, då kanske du får pluspoäng så istället för ett one night på fyllan får du något mycket mer och bättre. 😉

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Mkt bra tips, med smset ?det tar jag med mig. Försöker också vara extra tydlig mot tonårssonen om att nej är nej. Alltid.

  3. Carina H

    Alltid ett gissel detta, spelar nog ingen roll hur mycket vi föräldrar propagerar för att INTE dricka, så kommer detta att ske förr eller senare. hjärtat på handen, vem har inte tagit en första fyllan? gjorde detta själv men inte på en valborg utan på ett annat tillfälle, och sen dess dricker jag inte öl överhuvudtaget, fy vad sjuk jag blev. tror alla föräldrar vare dom vill eller ej så kommer detta att ske.

  4. Tolv

    Härligt inlägg, dock om en allvarlig grej. Jag har bara två ungar och gu´skelov varit förskonad från alltför mycket fylla.
    Har sett unga tjejer ligga i diken och behöva hämtas där, med trasiga kläder och sårskubbade kroppar, genom mitt arbete med bla kvinnojour där vi även fick ta hand om sånt ibland.
    Man vill inte att ens barn ska hamna så och just därför är det viktigt att prata med ungarna. De vill liksom inte ligga med rumpan i vädret och sen inte minnas det dagen efter. Unga människor som kan ställa till hela sitt liv för en valborgsfylla,. Verkar också ibland så att ”finare” ungar ska festa mer och det ska skrävlas och skrytas, det är nog därför det blir som det blir som på ställen som Uppsala. Traditioner som är av helvete egentligen.
    Sprit kan väl vara kul och intressant och GOTT ibland men i måttliga mängder. Det sämsta är att många unga verkar tro att ”ju mer, ju bättre”- Men det är då tråkiga saker händer. Likadant till studenten, så många unga som super bort den dag som borde vara den lyckligaste i deras liv. Egentligen är det väl lite KONSTIGT att det vid vissa tillfällen är tillåtet med offentliga tillställningar utomhus, som t ex champagnefrukostar och liknadne, medan det andra gånger inge går för sig alls. Hoppas alla unga (och andra) får en trevlig valborg utan för mycket fylla.

  5. Rille

    Tack och lov att man inte bor i en anrik studentstad, det är helt tydligt. Där jag bor är det skapligt lugnt vad gäller alkohol på Valborg.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Skönt 🙂 Här kör alla på principen all-in, fullast vinner och vad hette båten?
      Titanic
      Vad hände med den?
      Botten upp…. i fyra dagar

Allmänt

Psykisk ohälsa

Mirka har skrivit ett inlägg om psykisk ohälsa och jag vet att hon nu duckar för alla kommentarer.

Folk har varit rätt hårda i sina ord när hon skrivit om hur Linnea mår, men alltså ska vi inte ta och vakna upp nu? Det är dags att vi en gång för alla städar bort stämpeln om att det skulle vara något skamligt med att vara psykisk sjuk. Varför skulle det vara det?

Sjuk som sjuk. Vart än det sitter.

Om Linnea fått operera bort blindtarmen hade ingen tyckt det var konstigt att Mirka skrivit om det, men nu när hon inte mår bra i själen så ska det hyssjas?

Vad är det för dumheter? Det vi inte pratar om lär vi oss inget om och det är farligt. Okunskap tjänar ingen något på. Att må dåligt psykiskt ska man prata lika mycket om som att må dåligt fysiskt.

Det finns så många som går runt och inte vågar berätta hur de mår, eftersom de är rädda för vad folk ska tycka. Många gånger så kan det ju vara extremt skönt att bara få prata om sitt mående, Att andra vet. Att få sätta ord på det som snurrar i huvudet, i hela kroppen. Psyket är en jädra avancerad apparat, och kropp och själ hör ihop. Att må dåligt psykiskt sätter sig till sist även i kroppen och kan ta sig olika uttryck. Tänk bara på stress. Till sist så sätter sig stressen i kroppen och kan ge huvudvärk, ryggvärk eller vad som helst. Tänk då vad mer ”avancerad” psykisk ohälsa kan göra.

Tänk att vara helt ensam. Att inte ”få” prata om det. Att skämmas.

Att inte prata om psykisk ohälsa gör att det förblir skamligt. Och det blir så fel. Som med alkoholism. Jag har på nära håll sett hur man låtsas att man inte märker att personen stinker alkohol på måndag morgon (och onsdag lunch osv) för man vill inte lägga sig i….Vart leder det? Till mera missbruk. Aldrig till insikt och en början till nykterhet.

Man stjälper genom att låtsas att allt är ok.

 

Vi är rädda för psykisk ohälsa. Varför? Jo för att vi inte vet så mycket, vi vet inte hur vi ska bemöta och hantera det. För att det varit så skamligt bakåt i tiden att folk spärrades in på ”dårhus” för att vi ”friska” skulle slippa se. För att vi inte visste bättre.

Det finns så många historiska dumheter tex så räknades homosexualitet som en psykisk sjukdom av Socialstyrelsen fram till 1979. Det har lobotomerats, drogats och försökts behandlas med isbad och elchocker när det gällt psykiska sjukdomar. Vi visste inte bättre.

Vi har lärt oss längs med vägen, men det går jävligt långsamt alltså. Till stor del beror det på att vi inte pratar öppet om det.

För med all den vetenskap vi har och all den kunskap som finns så anses det fortfarande bland gemene man  att man inte ska prata om psykisk ohälsa.

Fy fan för att behöva skämmas för att man är sjuk! För det är ju vad budskapet blir.

 

I Mirkas fall så har Linnea själv, som snart är myndig, alltid varit öppen med hur hon mår. Hon vill att folk ska veta. Hon skäms inte. Finns ingen anledning att hon skulle göra det, men det tycker tydligen många. För hur ska man annars tolka det att det skulle vara fel att skriva om det?

Som sagt, en blindtarm eller brutet ben hade varit ok, men ont i själen, not so much. Vad är egentligen skillnaden? Kroppen och knoppen hör ju ihop det går inte att särskilja dem åt. Det ena existerar inte utan det andra.

Saker som man inte kan prata om blir så mycket värre.

Ut med det i ljuset bara, så spricker fördomsmonstren!

Prata om det. Låt det synas. Lär om det. 

 

Jag skickar all kärlek ♥ ♥ ♥

 

 

Kommentera

  1. Bitten

    Min dotter har en depression. Och får alltid höra det löser sig och nu får hon rycka upp sig. Hade det varit en vuxen hade de sjukskrivit personen, nu talas det bara att hon måste tillbaka till skolan. Hur lyckas man med det när hon inte orkar ta sig ur sängen? Och var finns vår hjälp att hjälpa henne?
    Som om vi inte vill att hon ska må bra och vara glad som alla andra tonåringar.
    Vad säger man när hon undrar varför händer detta mig?
    Folk måste sluta att vara så präktiga och kritisera. Man gör allt för sitt barn och skulle alla dagar i veckan hellre att skulle drabba oss istället.

  2. Sanna

    Ju mer det pratas om det, desto mer ”normaliserat” blir det och i framtiden hoppas jag att det ses med samma ögon på psykisk ohälsa som med fysisk.
    Har själv gått igenom en period av utmattningsdepression och nu utmattningssyndrom efter en tia-attack. Tänk att man tycker det är lite pinsamt att tala om
    Varför man är sjukskriven och när jag går min dagliga ordinerade promenad är jag rädd att någon ska semig och ifrågasätta varför jag inte är på jobbet. De tankarna hade jag inte när jag var hemma sjukskriven med bruten fot…

  3. Cajsa

    Vi ska prata om psykisk ohälsa! Det är ingenting skamligt med att vara öppen med psykisk ohälsa- det är ingenting man väljer att ha. Jag förlorade min vän för en månad sedan efter det att hon inte orkade längre. Mitt löfte till henne är att prata, prata, prata om det. Jag vägrar att hon ska bli en siffra i statistiken. Jag brukade alltid säga till henne att det är inte ditt fel att du mår dåligt. det är kemisk obalans i hjärnan, och ingenting som du kan rå för. När hon var frisk så förstod hon det. Det brinner i hjärtat när man tänker på att man inte kunde hjälpa så därför tycker jag det är viktigt att ha en öppen attityd kring psykisk ohälsa och att våga outa att man inte alltid mår så bra. Jag är helt bestämd med att vi faktiskt räddar liv på det sättet.

  4. Maggda

    Man ska absolut prata om det, men folk är så rädda. Jag har ätit antidepressiva i drygt 1 år nu och äter än, mår inte bra och kommer ta tid. Frågar nån så säger jag som det är men jag ser oxå hur rädda dom blir att jag är så ärlig. Bra skrivet <3
    Kram

  5. lena s

    Tack för att du skrev om detta som är så vanligt men tydligen ska man behöva hymla och skämmas fortfarande..
    Hoppas Mirka slipper fler dumma påhopp .
    Kram

  6. maria

    Ja det har ingen betydelse om det är fysiskt eller psykiskt, alla borde vara mera öppna om det
    Så blir kunskapen och förståelsen större ifrån dem som har turen att aldrig lida av några själsliga problem

Allmänt

Hjältar ♥

För mig har poliser alltid symboliserat trygghet, ♥

När jag var liten så sa mamma att om jag kom bort från henne på stan, så skulle jag bara leta reda på en polis så hjälpte de mig.

Mamma tycker att jag har världens sämsta lokalsinne:) och visst, det tillhör väl inte de bästa kanske. I stadstrafik vill säga, i skog och mark är jag grym:)

Sen växte jag upp och en period var det väl mer att hålla sig undan för polisen som gällde;) Inte så att jag varit nån ligist direkt, och heller aldrig stökat runt på stan eller så, men man kanske gömde sig i buskarna och sköt med ärtrör på bilarna som åkte förbi, Jag säger inte att det var så, men det skulle kunna varit så;) Och var det så, är det preskriberat idag.

Och ingen tonåring/ung vuxen är så intresserad av att träffa på polisen när man är på väg på nån fest med en skramlig kasse. Jag har faktiskt varit ett så grymt föredöme att jag nästan varit trist, och aldrig behövt vara orolig för egen del.

Nu är jag mest orolig för att bli stoppad i nån trafikkontroll och få nerslag på nåt. Kör spikans nykter gör jag alltid så den biten behöver jag inte oroa mig för, men bara tanken på att få blåsa gör mig skakis ändå.

Helt ologiskt:)

Massor av mina vänner har haft åsikten att polisen bara ställer till besvär. Det har snackats massor i media om polisbrutalitet och övervåld.

Jag har alltid valt att tro att det våld som används nästan alltid är befogat, och sen tänker jag att jag själv med största sannolikhet skulle dra ett slag extra med batongen om jag hade möjlighet i vissa situationer;.. Helt ärligt alltså, men vissa människor väcker ens avsky, och jag är imponerad av hur polisen klarar av att hantera all den skit de gör, utan mer våld.

Folk är supersnabba på att ta upp mobilen och filma polisens ingripande och sen så snara att skrika ÖVERVÅLD! POLISBRUTALITET!!

Men hur ska man på ett säkert sätt säkra allmänheten om man inte får ta ett ordentligt tag i en brottsling?

Det är klart att det ser brutalt ut när nån fälls till marken, men det är ju för att skydda andra.

Jag känner mig fortfarande trygg i närheten av poliser.

Och jag är så rörd över detta:

fullsizeoutput_3a33

Det är så vackert på så många sätt.
Polis terrordådNär folk springer iväg från fara, då springer blåljuspersonalen dit. De går till jobbet varje dag och riskerar potentiellt sina liv. De räddar liv, kanske inte varje dag, men ofta.

Poliser hjältar

Den här bilden är tagen precis när attacken skett. Dragna vapen, blicken rakt fram, Fokus på att hjälpa.♥

Ingen tvekan, bara rakt mot vad det nu är, de vet ju inget mer än att en lastbil kört på folk och kraschat in i Åhlens. Att misstänka en stor explosion är ju inte att överdriva, men ändå bara rusar de. Rakt på.

Riktiga hjältar.

Och den här läkaren, som tittade ut, konstaterade att nåt hänt, grabbade sin läkarväska och handskar och sprang ut för att hjälpa. Hjälte,

doktorn hjälte

Vi klagar så ofta på polis och sjukvård, men när det gäller så finns de där.

Vi har så jäkla bra poliser, sjukvård och brandkår.

Och det är så himla fint att se att folk verkligen, verkligen hyllar dem. De förtjänar det verkligen, inte bara för det som hände i fredags, utan för det arbete de gör dag efter dag.

 

Även alla civila, alla kyrkor alla föreningar, alla alla alla som släppte det de hade för händer och erbjöd sin hjälp i den mån de kunde är hjältar.

Jag ville bara säga det ♥

 

 

Kommentera

  1. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Jag blir alltid så upprörd på folk som klagar på människor som arbetar i människans tjänst eller hur man ska säga. Det finns väl egentligen inget finare man kan göra än att viga sitt liv åt andra människor? Ändå så ska människor som viger sina liv åt andra bli granskade så in i sömmarna att de till sist säger upp sig och tar nya jobb. Sen lönen på det och helt sjukt dåliga arbetsvillkor :(. Jag brukar säga till folk att jag vill i alla fall inte bo i ett land utan; Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, poliser, förskollärare, fritidspedagoger, fritidsledare, brandmän och människor som jobbar inom socialtjänsten, eller psyk osv. Jag är så tacksam över allt fint jag kan få i det här landet, och samtliga förtjänar mer kärlek och respekt än de tyvärr får :(.

  2. Eva

    Blir gråtfärdig av bilderna!
    Igår plockade polisen 2 misstänkta utanför oss, misstänkta för mordbrand.
    Mina barn som tyvärr sett det brinna alltförofta i vår lilla by har blivit rädda.
    Idagkom dom på att dom ville köpa påskägg till polisen och brandkåren som jobbat hårt här senaste tiden.
    Sagt och gjort. Barnen fick chans att prata med dom och det gör så mycket!
    En polis i uniform kan se lite läskig ut, men barnen va så glada att få träffa dom och även få ge något tillbaka (även om det bara va godis så va det så fint att se)

Allmänt

Hur går man vidare?

Det är fasansfullt det som hände.

Ingen kommer att glömma det,

Jag vill ge alla poliser, alla brandmän, all sjukvårdspersonal, alla civila, alla som på något sätt var involverade i det här en gigantiskt eloge. De fick se saker som man med största säkerhet aldrig får bort från näthinnan.

Sverige funkade, vår katastrofberedskap funkade. Själva dådet kan man inte förutspå, tyvärr, men hela maskineriet när det väl var ett faktum verkar ha funkat väldigt bra.

Poliser och sjukvårdspersonal, säkert andra yrkeskategorier med men det har jag inte hört om, skyndade sig till sina arbeten för att byta om och hjälpa till, även om de var lediga. Tänk på det nästa gång det är dags för lönediskussioner. Utan anmodan bara inställde de sig, till allmänhetens tjänst och det ska vi vara tacksamma över.

Jag vill ge alla drabbade en stor kram, och skickar all min kärlek ♥

Jag hoppas att det kommer att finnas krishjälp för alla som behöver det. Även om ett tag.

 

Jag blir ledsen när jag läser massa rasistiskt skit på sociala medier.

Sluta hata hela folkslag, och styr ditt hat mot de enskilda individer som gör det här.

Allt annat är galet.

 

Jag kommer skriva ”vanliga” inlägg nu. Med det menar jag inte att jag glömt eller att någon annan ska glömma, men hur det än är så måste livet gå vidare. Jag har ingen när eller kär som drabbats, tack och lov, så jag kan inte sörja som om jag hade det.

Men jag sörjer för hela mänskligheten. Jag kommer aldrig glömma. Ingen kommer att glömma.

Terrorister vill skrämmas, så då måste vi göra tvärtom. Jag fortsätter skriva, om allt och inget.

Jag hoppas att ni är med på det, att det känns okey.

 

Kärlek till er alla ♥

Kommentera

  1. Tolv

    En bit av en mening försvann. så det är inte bara i vårt land det händer hemska saker, långt fler dör utomlands i såna dåd och vi får skänka dess anhöriga en tanke också.

  2. Tolv

    Bra att du fortsätter ”som vanlig. Det är vad vi måste göra, även om man inte glömmer. Men igår hände flera dåd runt om i världen så det är så mycket mer än detta i Stockholm. Det är fasansfullt allt som händer i världen
    De vill slå kilar mellan folk och få oss rädda och osams.
    Därför har du all heder av att fortsätta som vanligt med din blogg och inte ge dig in i politiken eller komma med åsikter om än det ena än det andra.
    Andra bloggmammor har uttryckt sina åsikter och ärligt talat fått mycket skit för det. Vilket är fel för alla får tycka vad de vill, men dess kommentarer visar att dessa terrorister får rätt när de gör oss rädda.
    Vi kommer aldrig komma ifrån att sånt här kan hända, men vi kan inte rädda världen- Inte ensamma. Men med oräddhet och kärlek kan vi gå vidare.
    Skriv du om allt och inget, det är det vi behöver. Vi behöver komma vidare.

  3. Prematurmamma

    Fina Carola det som hände i fredags är så grymt. Vi får aldrig glömma men inte gräva ner oss i det hemska. Har själv fått på skallen att jag inte uppdaterat med en flagga för att visa mitt stöd. Men mitt stöd finns för min släkting som var på platsen och dennes vänner. Tack och lov klarade de sig men men. Det är fint att poliserna hyllas. Folk gick tillsammans hem och vänligheten spiras. Nu hoppas jag bara att denna närhet och värme som detta fruktansvärda gett stannar kvar. Att folk fortsätter vara vänliga och omtänksamma även om en månad. Ett år och framöver. Som sagt vi ska aldrig glömma men nu är det viktigare hur vi går vidare och vad vi tar med oss så börja du om att skriva om dig och ert liv för det ger ett hopp och ett ljus i allt det mörka att få läsa om vardagen. Många kramar

  4. Mumintrollet

    Mitt sätt att försöka förstå och vidga mina perspektiv är att ta lite reda på landet Uzbekistan; ett fattigt land där diktatur råder. Människorna har det svårt och drömmer om att utvandra till fria, rika väst. Många avundas oss och i vissa (sjuka?) hjärnor går avundsjukan över till hat… Man kanske inte lyckades finna det liv man hade hoppats på? Man kanske hittar någon sorts gemenskap i en terroristgrupp? Som sagt, inte ett försök att ursäkta den vidriga handlingen…..men om alla vi människor hade kunnat byta ut vår girighet mot givmildhet hade världen varit ett paradis.

  5. Ida

    Jag känner på samma sätt, att livet måste gå vidare trots det som hänt. Det kommer alltid att finnas kvar men man måste kunna fokusera på andra saker också.

  6. Helena

    Jättefint skrivet Carola, andra bloggare cyklar nu ut på högerkanten och vinglar i diket, det håller du dig för god för, tack <3

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting