Men det känns i hela kroppen idag.

Vad? Jo men mitt Träna med instruktör igår:)

Bilden skickade jag till syrran:)

Jag har varit på TMI och kört kettlebell ett par gånger förut, och det var både kul och jobbigt, men aldrig med någon annan ledare än Olle. Nu var det David. Ballaste grisen av de alla:)

Och har ni inte läst Jamen Benny, Nämen Benny osv, barnböckerna, så kanske grisreferensen är märklig:)

Benny är en gris. I nån av de böckerna så råkar Benny på ”de balla grisarna” som har snabba fotbollsdojor och kan springa jättefort. Jag minns inte riktigt hur det var, men sen vi läste de här böckerna för ungarna så har ”Balla grisar/tuffa grisar” varit en benämning på antingen typ småligister, eller som i det här fallet – folk som kör med andra, fast på ett bra sätt:)

Ni måste läsa de här böckerna om ni har småungar! De är ljuvliga:)

Jamen Benny.

I denna förtjusande berättelse får Benny en lillebror som han tröttnar på ganska snabbt. Han vill hellre ha lillebrors napp. Den tar han också, och springer iväg sitt snabbaste! Det vill sig inte bättre att han möter tre balla grisar som undrar vad det är för en löjlig typ med napp. De springer ifatt Benny och den ballaste slår honom på trynet så nappen flyger ut.

I alla fall:)

Jag och Corrinda åkte dit, jag var mer livrädd än taggad, haha.

Jag försökte definiera VAD jag var orolig för, funderade och funderade och kom på att det nog var tanken på att inte orka. Att behöva vika ner sig och lomma därifrån. När jag satt fingret på vad det var så var det plötsligt inte så läskigt längre. Jag vet vad jag kan, och vafan jag tränar på Friskis, inte Crossfit för superhjältar;)

Det är en grupp på tjugo, och det var tio lediga platser när vi kom dit. Jag fattar ingenting. De här TMI passen är alltid fullbokade. I och för sig kollar jag sällan dagen innan eller samma dag så det kanske är helt normalt med så många avbokningar? Men det kom nog några till. Jag orkade aldrig räkna:)

Det visade sig vara en form av HIT. Fast värre:)

Fyra stationer, med tre eller fyra övningar på varje. Man gör tio repetitioner av varje och så loopar man på. Så många varv man hinner. PÅ SEX MINUTER. På Hit är det fyra. Men skjut mig. Det tog liksom aldrig slut.

Att det ens var högintensiv träning hade varken Corrinda eller jag fattat, var den infon finns vete fan:) Jag gillar det, men det är överjävligt jobbigt. Det känns som hjärtat ska hoppa ur bröstet på en, det gäller att stänga munnen så det inte ramlar ut den vägen 😉

Först en sisådär åttahundra varv springa runt salen. Helvete. Jag hatar att springa. Med betoning på hatar. Det är inte kul, det är jobbigt, jag får ont överallt. Och när man sen skenat åttahundra varv, jamen då ska man fortsätta springa men även göra massa konster. Som indianhopp, höga knän, hälkickar, låtsasplocka upp saker från marken. Åttahundra varv till senare så kände jag att jag började behöva de där spyhinkarna han snackat om. Och då, ja då skulle man köra några rusher från sida till sida av salen, den korta tack och lov, minst sexton vändor på en minut. Bara för att David är två meter lång och tar en vända i två kliv;) Jag sprang tio. Och så fick vi göra om skiten två gånger till. När det äntligen var över så valde vi att börja på den stationen där det var mest flås;) Haha vet inte om det var smart eller korkat:)

HIT går ju ut på att hela tiden ha en hög puls. Och det kan man säga att vi hade. Jag brukar kunna få ner pulsen snabbt efter att ha maxat, men när man hela tiden tvingas hålla den hög, fy fan då är det slitigt. På ett stört sätt är det kul:)

Även om man kör med lättare vikter än vad man normalt klarar så känns de som övermäktiga, hög puls ställer till det.  Både Corrinda och jag ”fuskade” med antal repetitioner. När man inte klarar av att göra tio i rad på ett korrekt sätt så enades vi om att det är bättre att köra fem eller sex med bra teknik i stället för att skada sig:) David var ovanligt ”snäll”. Jag hade fasat för att han skulle stå och gapa i örat på en, men han var mer överallt och pushade och peppade:) Och det får en att orka liiiite till. I alla fall just den sekunden;)

Ja vad gjorde vi då?

Första stationer: Farmers walk/run med kettlebells – sving med KB – grodhopp med burpee fram och tillbaka över salen.

Andra stationen : Marklyft, halvburpee på bosuboll, som man sen lyfte upp över huvudet – armhävning på stepbräda, en arm på golvet en på brädan.

Tredje stationen: Axelpress- rumplyft med ena benet på bosuboll – burpees – rodd med skivstång

Fjärde stationen: Wallball, kasta upp en tung boll mot väggen och sen fånga den i ett djupt knäböj – situps och kasta bollen mot väggen – wallclimber, alltså stå på händer och benen upp på väggen och sen ”springa ” ( Här var det ju kräkvarning deluxe;) )

Och sen var det såjävlaklart en final på det hela. Ännu mera springa. Springa i 30 sekunder, sen trampa på stället snabbt varvat med burpees, så springa 30 sekunder. I fyra minuter eller vad det var.

Och sen, sen var det slut. Så  var även jag och Corrinda:D

Vi snackade lite med de andra innan vi orkade samla ihop oss och åka vidare.

Hon beställde sushi på vägen och så hämtade vi upp den.

Alltså, jag älskar sushi, men det är fan inte värt priset. Det kostade 220 kronor för två sådana här.

För 220 kr får man ju ett kilo oxfilé. Förvisso inte tillagat då, men ändå;)

Men, nu var det sushi som hägrade och då får man blunda och betala. Eller som i går, jag skickade in Corrinda med mitt kort så slipper man ”veta” 😉

Två totalt slut människor med sin belöning:)

Sen snabba puckar till Citygross, måste handla tacos och present till ett kalas som Jordan skulle på. Vi bytte även Jamies NERF igen . Tredje gången gillt verkar den funka. Stackars unge har väntat på sin NERF sen jul. Men jag har mest handlat på ICA hemma.

Hem, käka sushin snabbt för sen var det dags att köra Jordan till kalaset, och så hem igen, duscha och när jag kom upp från källaren så hade Janelle och Simon kommit redan. Vi hjälptes åt med maten tänkte jag säga, men sanningen är att då tog jag slut helt. Jag satt mest och snackade och tittade på:) Gjorde små stötinsatser i form av att duka eller göra guacamole bara.

Vi åt sen, väldigt få hemma i går. Bara Janelle, Simon, Novalie, Lovelia, Jamie, jag och syrran. Bara sju.

Jordan var på kalas, Trixie på awesome friday på kyrkan, Corrinda åkte till Marcus och Robban var med kompisar, Patricia med Simon.

Efter maten stack jag iväg och hämtade Jordan igen medan de andra plockade undan, och sen ville Janelle ha lite kläder. Hon har bara tajta jeans och får inte plats i dem, det är obekvämt och klämmer. Så vi letade reda på det, och sen åkte de hemåt. Syrran och jag drack kaffe och snackade vidare. Så började vi knäcka frön från min pinjekotte

Bakom varje fjäll satt ett frö. Kotten innehöll massor! Med en nötknäppare så fick vi upp dem, och den fabulösa skörden ser ut som så:

Japp, detta är alla. Massor var dåliga, en del var helt tomma och de vi till sist fick fram är inte speciellt goda:)

Totalt ovärt göra, men trevlig terapi. Det tog två timmar…och vips var klockan halv ett på natten.

Gosh! Syrran som skulle åka hem i hyfsad tid. Haha. Doris fick en prommis, jag fick sällskap av syrran och vi traskade runt i ett snöigt sovande bostadsområde. Det är otroligt vackert! Minus sju grader och kändes kallt men på det där viset som ändå är helt okey. Inte fuktigt rått obehagligt, utan så att det går utmärkt att knäppa jackan och ta på en mössa så är det bra. Sådär som vintern ska vara.

Jag satte mig sen, mitt i natten, med lite plugg, och blev sittande med det till fyra…ooops:)

Idag blev det först sovmorgon för alla. En efter en kvicknade vi till, och dagen hittills har varvats med utelek, röj i köket, tv, kaffe, kaffe och funderingar på att ta undan julen. Det sista kom vi överens om att vi tar i veckan. Jag ska iväg och träna halv fyra, (måste träna bort träningsvärken, aouch!)och åker slalom i morgon så vi hinner inte riktigt med idag.

Om jag nu kommer iväg förstås.

Lovelia messade med sin pappa om att han skulle ta med släp så de kan stoppa in alla stora åbäken till snowracer osv, och åka till pulkabacken. Bara här blir jag sur;) Han tar med ett jävla släp de få gånger han åker med kidsen, medan jag får knö och vika ner säten och krångla. Vissa har det förspänt liksom.

Men, nu hade han tydligen fått en isklump genom sitt soltak på bilen så det var trasigt. Och visste han inte om han kunde komma i morgon.

Nähä? Och om han INTE kan komma, tänkte han säga nåt till mig då? När i så fall? Alltså jag vet ju att han inte skulle säga nåt, utan bara prata med ungarna. Han har ju inte sagt ett ord till mig på flera år.

Lovelia hade sagt att han måste komma för jag ska iväg och åka skidor, så han vet att jag är upptagen, men det lär ändå inte komma något besked till mig. Han hade svarat med nåt ickesvar som vanligt, och att han skulle messa när han visste hur det blev.

Jättekul.

Jag tänker att det är hans jävla problem. Mellan 10-18 i morgon är hans umgänge – lös det. det går buss och tåg i värsta fall;)

Alltså siktar jag på att komma iväg. Jag har kollat till mina pjäxor, hjälm och goggles, hängt fram mina skidkläder och ska leta reda på skidorna och stavarna i garaget senare, och måste även plocka fram mina sidenunderställ. Siden är så jäkla najs att ha underst, varmt och ventilerande. Mina har jag haft i massor av år och de börjar se skabbiga ut dock;) men ingen ser de ju.

För den delen ser man rätt skabbig ut i tjocka vinterkläder med hjälm och stora pjäxor 😀

Nämen nu ska jag göra mig i ordning, sitter här i mysbrallor och hårknut på sned, måste hoppa i träningskläderna 🙂

Hörs snart!